Kategoriarkiv: Caroline Seger

Almgren och Svensson från start

Publicerad den av
Svara

Där kom startelvan, och uppgiften om att Nilla Fischer vilas var korrekt. Och Thomas Dennerby väljer som väntat att flytta ner Caroline Seger, och ta in Johanna Almgren i startelvan.

Dessutom väljer han Annica Svensson som högerback, på Lina Nilsson:s bekostnad. Som jag tidigare skrivit innebär det att vi enligt mitt sätt att se det har bästa möjliga fyrbackslinje mot Japan.
Men det innebär också att Dennerby fortsätter att ändra i backlinjen. Det tycker jag inte om. För en rejält samspelt fyrbackslinje är en av de viktigaste nycklarna till framgång.

Däremot står Hedvig Lindahl förstås kvar i målet. Det valet kändes ju trots allt självklart.

Här är startelvan mot Japan: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Johanna Almgren, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

För min del innebar det att jag hade två fel i startelvan igen…

Japan startar med samma lag som mot Kanada. Alltså: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Nu blir det mindre fokus på fotbollen

Publicerad den av
Svara

Vid premiären i onsdags var fotbollstjejerna de enda svenska olympierna som var i aktion. Då var laget förstås också i ganska totalt mediafokus.

När nu även en mängd andra grenar har dragit i gång får vi räkna med att fotbollen kommer att hamna ganska långt bak i bruset ett tag.

Utöver SVT och Radiosporten verkar bara Aftonbladet och Expressen har reportrar som är avsatta för mer noggrann fotbollsbevakning. I varje fall verkar det så när man surfar runt på olika hemsidor.

Så många nyheter hittade jag inte. Men för en kort stund sedan twittrade Radiosportens Susanna Andrén om att det finns uppgifter som säger att Nilla Fischer skall vilas av säkerhetsskäl i dag. Det bör innebära att Caroline Seger tar klivet hem, och att Johanna Almgren får spela från start i 10-rollen.

Thomas Dennerby har ju valt att använda Almgren, och inte Kosovare Asllani, som första backup som tia.

Personligen hade jag nog ändå föredragit att Marie Hammarström tar klivet hem, och Antonia Göransson får chansen på kanten.

Jaja. Det är ingen idé att spekulera mer. För om en halvtimme vet vi startelvan.

Fram tills dess kan ni ju alltid avnjuta den här videon, som Göteborg FC:s Olivia Schough och hennes systrar har spelat in som hyllning till vårt landslag. Schough verkar vara en underhållande typ…

4–1, det är förstås en jättebra start

Publicerad den av
Svara

Tremålsseger i OS-premiären. Det kan man ju inte klaga på. Tvärtom är det jättebra.

Och de första 25 minuterna höll högsta världsklass. För även om Sydafrika var uselt så är det inte lätt att göra mål på beställning. Och så långt skapade Sverige chanser på löpande band.

Jag beställde tre–fyra mål till i halvtid. Det var förstås ett önsketänkande. 4–1 duger gott. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tror att tre poäng och plusmålskillnad bär till kvartsfinal. Med tre poäng och tre plusmål har vi lagt en bra grund.

Mycket var bra. Defensivt är jag sådan att jag älskar mittfältare som gör maxlöpningar hemåt för att vinna boll. Sådana bjöd framför allt Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström på flera stycken.

Offensivt fick Caroline Seger visa sitt spelsinne och sin känsla vid flera tillfällen. Antalet djupledlöpningar från Seger tycker jag däremot som nämnts är för få. Det var ju när både hon, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson samtidigt hotade i djupled som vi var som bäst.

Schelin visade sin höga klass när hon styrde in Sara Thunebro:s inspel till 4–1. V-löpningen, där Schelin lurade sin back var enligt den så kallade skolboken. Är det någon som läst den boken förresten?

Jakobsson sprang mycket, och oftast rätt. Men hon måste jobba lite mer på sina passningar. Men bättre precision på dem så är hon uppe på Schelinnivå – alltså högsta världsklass. Och orkar/kan Sofia hålla en lika hög utgångsposition mot Japan har vi två bra kontringsvapen i den matchen.
För Schelin är väl ok? Man blev ju trots allt lite nervös när hon började stretcha sin högervad.

Att baklängesmålet skulle komma på en lobb var ju ingen skräll för oss som sett landslaget i vår. Tydligen hade även Sydafrikas Sverigespion noterat att Hedvig Lindahl jobbar väl långt ut. Hon får förbereda sig på att motståndarna kommer att göra två–tre lobbförsök per match framöver. Så Lindahl, ta en lite lägre utgångsposition!

Man får väl även ge beröm till Portia Modise som på ett skickligt sätt utnyttjade vår målvakts offensiva position.

Nu blir det en halvlek Nordkorea–Colombia. Sedan kan man somna lugnt.

Fyra mål till, tack!

Publicerad den av
Svara

Usch vad tråkigt det här var. Eller just det. Det är ju inte spänningen som är viktigast i dag, utan segern.

Och den är redan klar. Tre mål är dock i underkant mot OS mest naiva backlinje. Gör vi tre–fyra till efter paus kan vi redan ha säkrat kvartsfinalplatsen.

Vad har då varit bra? Sofia Jakobsson har visat att det var rätt att satsa på henne. Försvarsarbetet går det inte heller att klaga på.

Och i tio minuter var Caroline Seger fullständigt suverän. Sedan har Seger försvunnit ur matchen. Jag har tidigare ifrågasatt hennes träningsnivå. Och det kanske är så att hon borde sättas i stenhård uthållighetsträning inför nästa säsong.

Målen är gjorda av Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin. Den sistnämnda har inte varit riktigt så briljant som jag hade hoppats. Hon borde ha kommit till fler avslut.

Ser att Brasilien har vunnit med 5–0 mot Kamerun efter bland annat två mål av Marta. Jag såg delar av den första halvleken, och kan konstatera att Afrikas båda lag i den här turneringen är alldeles för dåliga. Alldeles för dåliga.

Så nu hoppas jag att vårt lag kan gå ut i andra halvlek och utnyttja Sydafrikas sanslöst chanspräglade försvarsspel på så sätt att vi gör tre–fyra mål till.

För jag ser helst att matchen är minst lika ointressant ur spänningssynpunkt efter paus.

Jag hade föredragit Svensson

Publicerad den av
Svara

Sveriges startelva är klar. Innan jag kommenterar den så konstaterar jag att Carli Lloyd och Alex Morgan fullbordade USA:s vändning mot Frankrike.

Att vinna med 4–2 mot ett internationellt topplag, trots att man varit i underläge med 2–0 efter en kvart. Det är förstås ett rejält styrkebesked från Pia Sundhage:s lag.

Sedan konstaterar jag också att Dalsjöfors hann få en målskytt i OS-sammanhang innan konkursen definitivt sänker laget.
Melissa Tancredi styrde in Kanadas reducering mot Japan. Men det slutade 1–2, och Japan tog en väntad seger.

Vad gäller Dalsjöfors så stod i dag i BT att spelarna har valt att lägga ner laget om inte konkursen hävs. Och i praktiken måste man ha 1,5 miljoner kronor innan fredag för att köra vidare. Känns tufft.

Så till Sveriges startelva. Det blev den som det lutat åt ett tag, alltså: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Jag hade framför allt föredragit Annica Svensson på högerbacken. Jag hörde Radiosportens förnuftiga expert Richard Henriksson tidigare i dag säga att Svensson är ett säkrare kort mot tufft motstånd. Och därför bör hon spela även i dag, för Sverige måste försöka spela ihop sin backlinje.

Jag skriver till punkt och pricka under på det. Jag kommer att vara hypernervös under hela Japanmatchen, om Nilsson spelar ytterback då. Fast i dag borde hon kunna lösa uppgiften defensivt. Och dessutom kanske bidraga med fina inlägg och ett par framstötar längs kanten.

Jag missade även att Sofia Jakobsson trots allt får chansen. Fast det kände man väl egentligen på sig. Jag satte upp Kosovare Asllani i min startelva för att jag har känt att Kosse är mer trygg i kantuppgiften. Men Jakobsson är en utmärkt djupledsspelare. Så kan vi utnyttja hennes fart så får Lotta Schelin lite avlastning.

Fast då gäller det att Caroline Seger och de andra tittar ut mot högerkanten ibland, och inte bara matar långt på Lotta.

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

OS – ingen rolig svensk historia

Publicerad den av
Svara

Jag är medlem i föreningen SFS, Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker. Som medlem där får man några gånger per år tidningen Bolletinen hem i brevlådan.

Där får man huvudsakligen läsa statistik om herrfotboll. Men med jämna mellanrum har tidningen även intressant fakta om damfotboll. Både om landslaget och damallsvenskan.

Tidningen Bolletinen

Tidningen Bolletinen

I det senaste numret var det sex sidor om Sveriges damers OS-historia. Sex intressanta sidor. Så nu tänkte jag grotta ner mig i den info som fanns där.

Jag hade bra koll på att vi inte har tagit några OS-medaljer, trots att OS är det mästerskap som innehåller minst antal nationer, och således också borde vara det där det är lättast att ta medalj.

Men att vårt OS-facit var så uselt som det är hade jag förträngt.
På fyra försök hittills har vi ju faktiskt inte gjort ett enda riktigt bra OS.
Ja, jag vet att vi kom fyra 2004. Visst är det godkänt, fast på många sätt var inte heller det OS:et speciellt bra. Inte med tanke på att vi var snubblande nära att vinna VM året innan.

Faktum är att vi bara står på fem segrar på 15 matcher. Och ingen av segrarna har kommit mot någon toppnation. Antalet förluster är hela nio om man räknar in förlängningar, eller åtta om man räknar ordinarie tid.

Minns ni hur det gått för oss tidigare?

Oavsett vilket, så är här en kort genomgång:

Atlanta 1996:
Åtta lag deltog, och vi var utslagna redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina och USA. Den avslutande segern mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.

Sydney 2000:
Åtta lag deltog igen. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin. Vi lämnade gruppspelet med bara en poäng och ett gjort mål. Båda kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien. I övrigt blev det förluster mot Brasilien och Tyskland.

Aten 2004:
Tio lag fick vara med. Vi kom till Grekland som vice världsmästare, med tunga förväntningar på axlarna. Och vi fick en drömlottning med Japan och Nigeria i gruppen. Trots det var fiaskot nära.

Vi föll nämligen först mot japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu. Sedan låg vi under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund och Malin Moström) ledde inte bara till seger.
Det innebär att gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.

I kvartfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma siffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.

Peking 2008:
Antalet lag var utökat till tolv. Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Där blev Lotta Schelin första svenska någonsin att göra mål i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.
I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning.

London 2012:
Visst är det väl dags för en svensk succéturnering nu?

I Bolletinen har man också en förteckning över samtliga svenska OS-spelare. Det är väl många för att redovisa alla här. Men jag noterar att vi inför det här mästerskapet inte har haft med ett enda utlandsproffs i de tidigare trupperna. I år är ju fyra utlandsbaserade spelare uttagna i Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro och Sofia Jakobsson.

Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Caroline Jönsson och Malin Moström.
Flest i årets trupp har Lotta Schelin med sju. Hedvig Lindahl, Sara Thunebro och Caroline Seger står på fyra vardera.

Och här är den svenska skytteligan i OS:
3: Lotta Schelin
2: Malin Swedberg
1: Sju olika spelare. Samt ett självmål.

En handfull OS-genrep

Publicerad den av
Svara

Såg det här klippet med höjdpunkter från Sveriges genrep och inser att Caroline Seger inte bara hade ett kanonläge, utan två. Och att båda avslutningarna var långt ifrån kanon.

Av avsluten, och eftersnacket, förstår man att avsaknaden av Lotta Schelin var enorm i dag. Och det är ju egentligen självklart att hon saknas. Schelin har ju nästan gjort lika många landslagsmål som övriga 17 OS-spelare ihop, och hon är Sveriges en världsstjärna just nu.
Men vi behöver ha ett lite mer genomtänkt anfallsspel än bara att slå långa bollar på Lotta. Och exempel på det hade man velat se i eftermiddags.

Jaja. Vi hade väldigt många frågetecken med oss ner till Tyskland i fjol. De rätades snart ut. Vi får hoppas på en liknande effekt i England den här sommaren.

* Jag har inte lagt upp så många länkar till de genrep jag nämnt, eller skrivit om. Så det har blivit hög tid att göra det nu.
Först är ett klipp med höjdpunkter från höjdarmatchen Frankrike–Japan. Jag har redan hyllat fransyskorna rejält, så den matchen behöver inga fler kommentarer.

Apropå Japan noterade för övrigt att den ojämlikhet i flygklass som jag bloggade om för en dryg vecka sedan nu nått brittisk media.

* Brasilien vann en grisig match mot Kanada med 2–1. Målen, där Marta assisterade på båda de brasilianska, och Christine Sinclair förstås gjorde det kanadensiska, finns på det här klippet.
Jag har nu sett matchen, och tyckte att den var väldigt ful. Brasiliens spelare kör ofta slarviga efterslängar. Och Kanadas är stora och tuffa, och spelar på gränsen. Ibland över.

Brasiliens lag känns rätt uddlöst och blekt. Men det finns potential, och känslan är att om de hittar rätt flyt så kan de trots allt stå där med OS-guldet om ett par veckor.

* Nya Zeeland vann med 2–1 mot Colombia. Se höjdpunkter här. Det är två länder som är med och slåss om den sista kvartsfinalplatsen i OS. Eller ja, Colombia lär inte ta någon kvartsfinalplats. De lär vara chanslösa mot USA och Frankrike, och måste nog vinna med ett par måls marginal mot Nordkorea i premiären för att ha chans till avancemang.

Nya Zeeland däremot har nog chansen. De spelar i samma grupp som Brasilien, Storbritannien och Kamerun. Jag tror att tre poäng och plusmålskillnad räcker för kvartsfinal. Och kan vassa forwardsparet Sarah Gregorius och Amber Hearn göra ett par mål på Kamerun så kan det räcka för Football Ferns, som laget kallas.

* Slutligen vann Nordkorea med 4–2 mot Wales i sitt genrep. Det är siffror som inte imponerar speciellt mycket på mig, framför allt inte de två insläppta målen. Jag har inte hittat några bilder från den matchen. Men jag hoppas verkligen inte att Nordkoreas unga lag lyckas i OS. De borde ju inte ha fått varit med.

Mållöst genrep – det var nog okej

Publicerad den av
Svara

Jag valde att stanna lite extra i Göteborg för att titta på fantastiska Gothia cup. Jag har därför bara sett de sista 25 minuterna av Sveriges OS-genrep mot Storbritannien.

Matchen slutade 0–0, och kändes just som en sådan match. Eller har jag missat något?

Inledningen fick jag presenterad av Radiosportens Susanna Andrén. Och skall man tro henne behöver jag inte vara ledsen över att ha missat den första halvleken.

De 25 minuter jag såg var det inte lätt att dra några slutsatser från. I varje fall inga som redan är dragna.

Som att brittiskorna hade läst sin läxa om Hedvig Lindahl, och gjorde ett par lobbförsök.

Som att britternas bästa målchans – Rachel Yankey sköt i stolpen – kom i Lina Nilsson:s försvarsyta. Malmöbacken var lite passiv i sitt hemlöp, och vips var en brittiska fri. Tyvärr har jag inget stort förtroende för Nilssons försvarsspel. Och även om det här inte var en jättelätt situation så är det inte överraskande att det var Nilsson som kom på efterkälken.

Å andra sidan var det Nilsson som slog det fina inlägget till svenskornas bästa chans offensivt sett. Bollen nådde Caroline Seger som blev helt ren mitt framför brittiskornas mål. Fast från nära håll styrde Seger bollen högt över. Jag brukar säga att man måste få avslutet mot mål för att få det godkänt. Så betyget på Segers avslut är alltså icke godkänt.

Mest negativ kritik alltså. Såg jag inget bra? Inte så mycket konkret faktiskt.

Men jag känner nästan dåligt samvete för det. För 0–0 borta mot Storbritannien är långt ifrån dåligt. Storbritannien är ett lag av högsta klass. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinal. Och att med Ifeoma Dieke och Kim Little är Storbritannien bättre än England. Dessutom är Kelly Smith frisk och spelklar, vilket lyfter laget ytterligare.

Samtidigt skall man inte lämna ett genrep alltför nöjd. Så det kanske är bra att vara lite kritiskt till insatsen trots allt…

Svensson och Hammarström – det var väldigt oväntat

Publicerad den av
4

På förbundets hemsida offentliggjordes alldeles nyss startelvan till morgondagens genrep mot Storbritannien. Och jag är förvånad.

Annica Svensson

Annica Svensson

För Thomas Dennerby väljer återigen att göra förändringar i sin backlinje. Annica Svensson får chansen som högerback i stället för Lina Nilsson. Det tycker jag är bra, men ändå väldigt oväntat eftersom Dennerby gav ganska klara signaler om vilka fyra han skulle använda i OS efter Japankampen.

Marie Hammarström

Marie Hammarström

Skräll två är att Marie Hammarström spelar till vänster på Antonia Göransson:s bekostnad. Jag hade förordat Göransson. Fast visst blev mittfältet bättre balanserat när Hammarström kom in mot Japan. Så Dennerby känns inte helt snett ute här.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Att Kosovare Asllani spelar till höger är väl sannolikt mest orsakat av att Sofia Jakobsson flyttas upp på Lotta Schelin:s vakanta forwardsplats. Men det är också en signal om att Asllani är ganska nära en plats i startelvan. Kul att hon haft den utvecklingen under året. När jag träffade ”Kosse” vid den damallsvenska upptaktsträffen ville hon inte ens prata OS, även om hon naturligtvis siktade på att ta sig tillbaka till landslaget.

Så här ser hela startelvan ut: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Sofia Jakobsson.

Avspark 17.00 svensk tid. Så vitt jag sett sänds inte matchen i någon svensk tv-kanal. Men i en engelsk. Så det går kanske att hitta någon stream…

Tänk om 93 är lika bra som 77

Publicerad den av
1

Innan fokus till 100 procent läggs på OS skall det avgöras en EM-final för F19 i kväll. Matchen Sverige–Spanien direktsänds 20.00 på Eurosport 2, och går ju förstås inte att missa.

Som förmatch spelar Kanada och Nya Zeeland en av många träningslandskamper inför OS. Den matchen sänds i samma kanal, fast med starttiden 16.00.
Den är förstås också intressant då Kanada spelar i Sveriges grupp. Och att vi kan mötas i en direkt avgörande match om en slutspelsplats i sista gruppspelsomgången den 31 juli.

Tillbaka till F19-EM. I kväll har Sveriges landslag med spelare födda 1993 eller senare chansen att bli första svenska fotbollslandslag någonsin att vinna en EM-final.

Ja, jag vet att damerna vann EM 1984. Och ja, jag vet att F19-landslaget tog EM-guld på hemmaplan 1999.
Men. Inget av de mästerskapen avgjordes i en enda EM-final. 1984 var det hemma- och bortamöten som gällde. Och F19-EM 1999 var ett gruppspel, där Sverige vann guldet eftersom Italien tappade poäng mot Tyskland i sista omgången.

Den enda rena EM-final ett svenskt flicklandslag har spelat var när F19-landslaget mötte England 2009. Då föll vi med 2–0. Bättre lycka i kväll?

Svensk damfotbolls finalfacit är för övrigt ganska dåligt. På A-nivå har vi förlorat tre EM-finaler; en gång mot Norge (1–2, 1987), och två mot Tyskland (2–3, 1995 och 0–1, 2001). Dessutom har vi som bekant förlorat en VM-final, 1–2 mot Tyskland 2003.

Hur viktigt är då ett EM-guld på F19-nivå?

Ja, egentligen är det ju inte jätteviktigt. Att vi är i final visar att vi har bra återväxt, vilket är positivt. Men från 1999 års EM-vinnande F19-lag fick vi egentligen inte fram en enda A-landslagsspelare.
Och det är ju för att fostra och förbereda spelare för A-landslaget som vi har våra flicklandslag.
Egentligen är det bättre att åka ur i EM-kvalets första omgång, och få fram en A-landslagsspelare, än att ta F19-guld utan starka profiler.

Alltså var 1999 års guld inte till stor nytta för svensk fotboll.

Vilka var de bärande spelarna i guldårgången med spelare födda 1980?
Jo, de hette bland annat Lina Call, Ida-Linn Mats, Helena Hasselberg och Marlene Sjöberg.
Den årgångens dåvarande storstjärna, Sunnanås Malin Gustafsson, var inte med i EM-laget. Hon var redan ordinarie i A-landslaget, och spelade istället stora VM i USA den sommaren. Och den 80:a som blivit bäst i efterhand, Charlotte Rohlin, platsade inte i F19-truppen.

Oavsett hur det går mot Spanien i kväll tror jag att vi på sikt kommer att få mycket nytta av årets finallag. För det känns som att det är en riktigt guldtrupp som är på plats i Turkiet.
Min gissning är att minst fem spelare kommer att bli stabila A-landslagsspelare inom några år. De jag i första hand tänker på är Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig, Julia Wahlberg och Elin Rubensson.

Minst de två förstnämnda hoppas jag för övrigt finns med redan i nästa års A-trupp till hemma-EM.

Vilka årgångar har då varit våra bästa genom tiderna?

Jag gjorde faktiskt en genomgång av tidigare F19-EM häromdagen. Det första mästerskapet spelades så sent som 1998, vilket gör att det är 15:e finalen i kväll.

Semifinallaget 2003 var starkt. I det fanns aktuella OS-spelare som Nilla Fischer, Johanna Almgren och Caroline Seger. Finallaget 2009 hade Antonia Göransson och Sofia Jakobsson som lysande stjärnor.

Men Sveriges allra mest gyllene årgång fick aldrig chansen att ta EM-guld – vilket den borde ha gjort, om den fått chansen.

Vilken årgång tänker jag på då?
Jo, den med spelare födda 1977. I den makalösa kullen fanns ju elva blivande mästerskapsspelare i Caroline Jönsson, Ulla-Karin Rönnlund, Hanna Marklund, Sara Call, Frida Östberg, Anna Sjöström, Tina Nordlund, Linda Fagerström, Minna Heponiemi, Therese Sjögran och Victoria Svensson. Dessutom var Karolina Westberg och Salina Olsson 78:or och kvartetten Hanna Ljungberg, Sara Larsson, Sara Thunebro och Therese Lundin 79:or.

Får vi en lika fantastisk utdelning på 93:orna som på 77:orna – då är svensk damfotbolls framtid väldigt ljus.

Lång genomgång av den damallsvenska våren

Publicerad den av
Svara

Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.

Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.

Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:

1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…

Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.

Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.

På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.

Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.

3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…

4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.

Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.

Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?

Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…

5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.

Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.

I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?

6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12,  +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.

Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.

Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.

Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.

7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.

Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.

8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?

Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.

9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.

Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.

Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.

10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.

15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.

11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.

Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?

12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.

Här är slutligen lite statistik:

Skytteligan:
1) Anja Mittag           13
2) Christen Press     10
3) Manon Melis          9
4) Sofie Andersson    8
5) Danesha Adams    7

Poängligan:
1) Anja Mittag                 17, 13+4
2) Marta                          13, 6+7
3) Christen Press           11, 10+1
4) Elin Rubensson          11, 6+5
4) Kosovare Asllani        11, 6+5
6) Sofie Andersson        10, 8+2
7) Sara Lindén               10, 5+5
—-
Madelaine Edlund            8, 5+3
Susanne Moberg             8, 5+3
Caroline Seger                6, 3+3

Målvaktsligan
1) Carola Söberg               81 procent, 35 räddningar–8 insläppta mål
2) Kristin Hammarström    81 procent, 73–17
3) Sussie Nilsson              77 procent, 65–19
4) Thora Helgadottir          77 procent, 50–15
5) Sofia Lundgren             76 procent, 51–16
—-
8) Hedvig Lindahl              73 procent, 55–20

Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF     114
Tyresö FF                 113
LdB Malmö                 99
Jitex                            91
Linköpings FC            88
Umeå IK                     85
Vittsjö GIK                  85
Göteborg FC              83
Piteå IF                      82
Kif Örebro                  66
Djurgården                52
AIK FF                       50

Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF                  43
LdB FC Malmö          65
Linköpings FC           67
Vittsjö GIK                 70
Jitex BK                     72
Kristianstads DFF     75
AIK FF                       84
Kif Örebro                  88
Göteborg FC             90
Piteå IF                     92
Umeå IK                    96
Djurgården                98

Bilder av Sverige–Japan

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har gått ett tag, men jag tog ju lite bilder på Gamla Ullevi när Sverige föll med 1–0 mot Japan i den trenationsturnering som kallades Volvo Winners Cup.

Det var ett konstigt ljus på arenan, så det var svårfotat. Här är ett gäng bilder som blev okej.

Finns intresse för att se fler bilder av det svenska landslaget så har jag lagt upp bildspel från bronsfirandet i VM ifjol, från Algarve cup 2012 och från matchen Sverige–USA i Volvo Winners Cup.

Jag har även lagt upp två tidigare bildspel på Japans landslag, som ju kallar sig Nadeshiko. Dels från guldglädjen efter VM-finalen i fjol, dels från matchen Japan–USA i Volvo Winners Cup.

Och som vanligt när det är internationella bilder skriver jag även en kort introduktion på engelska.

* I were in Gothenburg, Sweden an saw the game between Team Sweden and Team Japan, The Nadeshiko the 20th of june. I had brought my camera and this is the result of the photo shoot.

I have twice before taken pictures of the Nadeshiko. You find the pictures from the Nadeshikos golden celebration after last years World Cup final in Frankfurt here. And pictures from the game Team Japan vs Team USA in Volvo Winners Cup do you find here.

If you’re intrested in more pictures of Team Sweden I have here from their World Cup bronze celebration, here from Algarve Cup 2012 and here from the match against Team USA in Volvo Winners cup.

Enjoy.

Kanonläge för Emma Berglund
Sofia Jakobsson
Aya Sameshima och Jessica Landström
Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist
Lotta Schelin
Rumi Utsugi
Nahomi Kawasumi utmanar Lina Nilsson och Sofia Jakobsson
Sofia Jakobsson
Stina Segerström och Caroline Seger
Saki Kumagai
Ami Otaki och Yuki Ogimi
Saki Kumagai, Saori Ariyoshi, Asuna Tanaka och Miho Fukimoto
Megumi Kamionobe och Aya Sameshima
Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro
Kozue Ando och Kosovare Asllani
Lina Nilsson
Nilla Fischer nickar
Johanna Almgren
Yuki Ogimi skjuter
Aya Miyama, Ami Otaki och Aya Sameshima
Kozue Ando
Madelaine Edlund och Lotta Schelin
Japan gör ringen
Susanne Moberg
Shinobu Ohno
Japans lag bugar. Homare Sawa vinkar.
Aya Miyama, Caroline Seger och Kosovare Asllani
Sofia Lundgren och Hedvig Lindahl.
Rumi Utsugi
Susanne Moberg laddar.
Ami Otaki. Framför henne Aya Sameshima
Lina Nilsson
Ett välkänt hårband…
Nilla Fischer
Homare Sawa utmanar Linda Sembrant
Kozue Ando jagar Nilla Fischer
Sara Thunebro och Lotta Schelin
Susanne Moberg
Sofia Jakobsson och Caroline Seger
Megumi Takase
Emma Berglund
Kozue Ando och Megumi Kamionobe
Mizuho Sakaguchi och Homare Sawa
Japans målvakt Ayumi Kaihori
Ayumi Kaihori
Ersättarna kör kvadraten
Megumi Kamionobe i fokus
Vattenutdelning just innan avspark.
Madelaine Edlund och Annica Svensson
Homare Sawa
Lisa Dahlkvist i duell med Karina Maruyama och Megumi Takase
Emma Berglund
Lisa Dahlkvist laddar för ett inlägg
Antonia Göransson mot Asuna Tanaka
Kozue Ando skjuter
Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi
Homare Sawa och Karina Maruyama
Byte: Caroline Seger ut, Johanna Almgren in.
Linda Sembrant
Glada japanskor tackar sina fans
Sofia Jakobsson
Homare Sawa i profil
Homare Sawa utmanar svenska mittbackar
Kozue Ando
Lina Nilsson och Megumi Takase
Homare Sawa
Asuna Tanaka
Johanna Almgren och Mizuho Sakaguchi
Jessica Landström

Marta håller högsta världsklass – men Tyresö kan mycket bättre

Publicerad den av
Svara

Det har blivit dags för den andra delen av min sportsliga genomgång av lördagens damallsvenska toppmöte. Vittsjö var ganska lättanalyserat. Men det är väldigt mycket svårare att förstå sig på Tyresö FF.

Jag hade bara sett dem på tv tidigare i år, och var väldigt nyfiken på att få se superlaget live.
På förhand fanns det många frågeställningar som kändes intressanta:
* Som att få se hur formen var på fem svenska OS-spelare.
* Som att på plats få se om det ligger något i snacket om att Marta är en stor besvikelse.
* Som att med egna ögon få se hur bra Veronica Boquete är.

Vad fick jag då se?
Jag såg Vittsjös spelare jobba stenhårt tillsammans mot ett gemensamt mål. Jag såg Tyresös se ut som ett gäng individualister utan spelidé och utan någon given rollfördelning. Jag satte dessutom ganska stora frågetecken för vem som egentligen bestämmer i laget.

Nu låter det som att Vittsjö var mycket bättre än Tyresös stjärnlag. Det är förstås inte sant. Tyresös stjärnor är så bra att det trots allt borde ha vunnit matchen med ett par måls marginal. Det visar inte minst det här klippet med höjdpunkter från matchen.

Att Tyresö var bättre, och ändå får mest kritik beror på att jag ställer väldigt olika krav på klubbarna. Vittsjö är en nykomling som nästan alla trodde skulle åka ut direkt.
Tyresö däremot var överlägsna guldfavoriter. Och som jag ser det är laget spelmässigt väldigt långt ifrån den nivå man borde ligga på.

Under vintern har jag sett de tyska och franska topplagen flera gånger på tv. Känslan är att Lyon, Potsdam, Wolfsburg med fler är betydligt mer välgjorda lagbyggen än Tyresö, där många frågor fortfarande väntar på att få svar.
Som vilka skall springa i djupled? Vem skall fungera som speluppläggare? Vilken är Martas roll?

Nu har jag ställt många frågor. Men det blir lätt så när man just har sett ett lag på riktigt för första gången. Det är då frågorna uppstår, de som man behöver få ett par matcher för att hitta svaren på.

Men jag skall nu ge mig ut på djupt vatten, och redan nu försöka ge några svar. Jag börjar med de inledande frågeställningarna.
Här min bild av de svenska OS-spelarnas insats:

* Annica Svensson visade sin snabbhet och defensiva styrka några gånger när hon stoppade Vittsjökontringar. Inte speciellt delaktig i offensiven.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

* Linda Sembrant blev närmast avklädd av Danesha Adams i början, och det var i Sembrants yta som Emma Sjödahl kunde nicka in 1–0-målet. Den andra halvleken var bättre för Sembrant. Då fick hon huvudsakligen ägna sig åt anfallsspel, och uppspel är hon riktigt skicklig på.

* Lisa Dahlkvist. Visade sin vinnarvilja när hon blev målskytt efter hörna. Spelar i biroll i laget, och har inte så mycket boll som jag tycker att hon borde ha. Känns som en sämre spelare nu än för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att den känslan är fel, för hon blir viktig i OS.

* Madelaine Edlund. Var inblandad i ett par farligheter i början av matchen. Men försvann sedan ur matchbilden. Att inte ha ett enda avslut på de sista 70 minuterna i en match som ens lag dominerar är inte godkänt för en landslagsforward. Inte ens nära.

* Caroline Seger. Lysande i en kvart. Då visade hon härlig löpvilja, och gav Vero Boquete alternativ för sina djupledsbollar. Men precis som jag sett i tidigare matcher – se det här inlägget – så slutade Seger att springa i djupled.
Såg jag rätt så löpte hon fler gånger i djupled under de första 15 minuterna än under övriga 75. Det bidrog till att göra Tyresös spel alltmer statiskt och lättläst. Nu hör det till saken att hon tog ett halvsteg bakåt i halvtid, från nummer tio-rollen till att bli defensiv innermittfältare. Men även i den rollen borde hon springa mer.
Och tre mål och tre assist under våren är inget vidare facit för den spelare som är tänkt som Sveriges nummer tio i OS.

Alltså inga toppbetyg för våra svenska OS-spelare. Hur var då Marta?

Jo, hon var bra. Hon är bra, riktigt bra. Man behövde inte se många minuter för att slå fast att snacket om att hon är slut är rent trams. Den volleykanon hon skickade i väg i tionde minuten höll högsta världsklass. Det gjorde även hennes bollbehandling och förstatouch genom hela matchen.
Marta är fortfarande en toppspelare – utan tvekan. Sannolikt ställer de som sågat eller ifrågasatt henne orimligt höga krav. Marta leder ju faktiskt assistligan på sju målpass, och har gjort fyra mål. Bara Anja Mittag (12+4) har gjort fler poäng är elva i hela serien. Martas vår måste väl vara mer än godkänd? Eller?

Men visst, Marta är inte lika dominant som hon var under åren i Umeå. Men spontant tror jag att det beror mer på Tyresö än på Marta.
I Umeå var hon den sista pusselbiten i ett komplett lagbygge. I Tyresö är hon en av många stjärnor i något som inte känns som ett lag, utan mer som en all-star-samling.

Marta Viera da Silva

Marta i duell med Line Röddik Hansen. i bakgrunden är Vero Boquete.

En av alla all-stars är förstås Veronica Boquete. Hon är verkligen en briljant fotbollsspelare. Vittsjöspelarna var rejält imponerade efteråt, för det gick ju inte att ta bollen av spanjorskan. Och visst har Vero många likheter med herrlandslagets passningsgenier, som Xavi och Iniesta.
I första halvlek spelade hon som en av två defensiva innermittfältare. Efter paus bytte hon roll med Caroline Seger och agerade nummer tio.
Men precis som med Marta och Seger känns det inte som att Tyresö har hittat den rätta rollen för Vero. Fyra mål och två assist under våren är inte ett facit värdigt en världsstjärna.

Problemet mot Vittsjö, som jag ser det, var alltså löpviljan hos Tyresö. Alla stjärnorna ville möta bollföraren, och helst få chansen att vårda bollen en stund.
Därmed fanns det inte många måltavlor för Veros precisa passningar. Och följden blir att Tyresö för tillfället bara får ut en väldigt liten del av sin trupps kapacitet.

Nu kanske det är vädligt bra för damallsvenskan. För Tyresö har så stor individuell skicklighet att man kan vinna serien även med det spel de har nu. Och skulle de prestera på sin topp skulle alla matcherna riskera att bli totala överkörningar.

Men är tanken att Tyresö skall kunna mäta sig med typ Lyon i framtiden behövs en stark ledare som får stjärnorna att underordna sig varandra. Och som placerar rätt spelare i rätt roll.

Jag tror att alla motståndares backlinjer är rätt nöjda med att Tyresö spelar Madelaine Edlund som forward, och att Marta håller till på kanten.
Och som jag ser det är Vero den självskrivna speluppläggaren. Det innebär att Caroline Seger får ikläda sig rollen som djupledslöpare, om hon skall vara med. Fixar hon det?

Den viktigaste frågan är således om tränare Leif Edeborg klarar av att hantera alla stjärnor, och bygga ett lag. Det skall bli intressant att följa.

Nej, jag känner mig inte direkt chockad

Publicerad den av
Svara

Truppen är klar. Den enda lilla skillnaden mellan Thomas Dennerby:s riktiga trupp, och den jag trodde att det skulle bli var att Malin Levenstad kom med på Stina Segerström:s bekostnad.
Dennerby kommenterade den uttagningen så här till SVT:

”Det var ett otroligt svårt val… Innerst inne, på det personliga planet, lider man med Stina som inte kom med.”

Hur som tycker jag det är ett klokt beslut. Det jag har sett av dem i år har Segerström inte riktigt hittat rätt, medan Levenstad har sett stabil ut.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
18) Sofia Lundgren

Backar
2) Linda Sembrant
3) Emma Berglund
4) Annica Svensson
6) Sara Thunebro
13) Lina Nilsson
17) Malin Levenstad

Mittfältare
5) Nilla Fischer
7) Lisa Dahlkvist
9) Kosovare Asllani
10) Sofia Jakobsson
11) Antonia Göransson
12) Marie Hammarström
14) Johanna Almgren
15) Caroline Seger

Forwards
8) Lotta Schelin
16) Madelaine Edlund

Reserver på plats: 19 Susanne Moberg, 20 Stina Segerström, 21 Jessica Landström och 22 Kristin Hammarström.