I dag har Pia Sundhage presenterat sin trupp till nästa års första landskamp. Innan jag kollar närmare på den är det på sin plats att kommentera grupperna till nästa års Algarve cup.
De tre grupperna presenterades tidigare i dag på svenskfotboll.se och innehåller en stor överraskning. Med inmarschen av Frankrike och Brasilien har tävlingsledningen valt att överge upplägget med två toppgrupper och en lite sämre.
Nu är plötsligt de tre grupperna mer jämnt uppdelade, något som gör valet av vilka gruppsegrare som skall mötas i final till en grannlaga fråga.
Sverige är placerat i grupp A tillsammans med Brasilien, Tyskland och Kina. Det är den på pappret tuffaste gruppen med tre av världens sex bästa lag – något som innebär en värdig försmak på den svåra grupp som väntar i VM. De andra två grupperna ser ut så här:
Grupp B: USA, Norge, Schweiz och Island.
Grupp C: Japan, Frankrike, Danmark och Portugal.
Algarve cup spelas enligt svenskfotboll.se 4–11 mars nästa år. Faktum är ju att alla världsrankningens sex högst placerade lag är med och utöver värdnationen finns samtliga deltagarland på rankningens topp 20. Såvitt jag kan minnas bör det således bli den mest högklassiga upplagan någonsin av det som ibland kallas ”Lilla VM”.
Innan Algarve skall Sverige möta Norge i La Manga den 13 januari. Till den matchen tog alltså Sundhage i dag ut sin trupp. Den innehöll bara 18 spelare och uttagningen var förstås en given indikation på vilka spelare som för tillfället ligger närmast en Kanadaresa till sommaren.
Mia Carlsson
Den lilla överraskning som fanns i truppen var att Mia Carlsson togs ut på bekostnad av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro.
Min syn på hur man tar ut en mästerskapstrupp är ju att man först plockar med de 15 utespelare och två målvakter man i första hand tänker använda sig av. När truppen är 23 spelare stor kryddar man med tre unga spelare som är med för att se och lära samt tre spelare som har några speciella egenskaper som kan behövas i olika matcher.
Mia Carlsson är en spelare som har en speciell egenskap genom sitt starka huvudspel. Det gör att jag förstår att Sundhage tycker att Kristianstadsbacken är högintressant för VM.
I övrigt är det en trupp där ingen spelare kommer att vara under 21 år när avresan sker till Spanien. Visst finns det med några yngre, relativt orutinerade landslagsspelare i form av Fridolina Rolfö, Malin Diaz och Elin Rubensson men jag hade inte haft något emot att Sundhage även testat några tonåringar i La Manga. Hela truppen ser du här.
Så några ord om gårdagens stora nyhet, den att Marta blir kvar i Rosengård i ytterligare tre år. Det är förstås väldigt positivt för såväl damallsvenskan, svensk damfotboll som Rosengård. Marta visade ju i helgen hur bra hon fortfarande är.
Och hon kanske kan få chans att visa den sanslöst höga klassen igen i natt när Brasilien möter Kina. Den matchen är flyttad från i går och stämmer de uppgifter jag fått är avspark kring 01.00 svensk tid och troligen går det att se matchen på den här länken.
Allra sist är här länken med målen från den 13:e omgången av franska D1 Feminine, alltså ett klipp med två mål vardera från Lotta Schelin, Caroline Seger och Kosovare Asllani. Framför allt Segers båda fullträffar är sevärda.
Alldeles strax spelar Sverige träningsmatch i Kanada. Det är ytterligare en av de många bortamatcher som inte går att se om man inte är på plats på arenan. Man kan nog dock höra den, för Radiosporten har utlovat rapportering.
Den svenska startelvan ser ut så här: Carola Söberg – Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Therese Sjögran, Hanna Folkesson, Malin Diaz – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Mest intressant är ju backlinjen – den rejält ålderstigna backlinjen. Visst har skador gjort att varken Elin Rubensson eller Jessica Samuelsson är aktuella, men man reagerar ändå över lagets ålderstruktur. Här är de elva startspelarnas ålder: 32 – 27, 33 (blir 34 nästa vecka), 30, 35 – 29 – 37, 26, 20 – 24 och 30. Hela lagets snitt är 29,5 år. Väljer man bara ut målvakt och backlinje blir snittet 31,4 år.
Jag ser inte föryngring som ett självändamål, men känner ändå att man måste våga prova nya spelare. Om det är i några matcher innan VM man skall testa nya spelare är det i matcher som de här två mot Kanada.
Charlotte Rohlin
Mest intressant är ändå kampen om vem som skall bli partner till Nilla Fischer i mittförsvaret. Man trodde nog kanske att Rohlin var på väg bort från Sundhages lag. Men i kväll får hon chansen igen. Det skapar ytterligare frågetecken om hur den inbördes statusen är mellan Rohlin, Linda Sembrant och Emma Berglund hos förbundskapten Pia Sundhage.
Motståndarna Kanada är ett fysiskt och svårspelat lag som sällan förlorar med stora siffror. Dock känner jag att de har varit klart sämre i år än de var för två år sedan då de tog brons i OS och dessutom var snubblande nära att slå ut USA i semifinalen.
Ett stort skäl till försämringen är att storstjärnan Christine Sinclair haft ett tungt år. 2012 såg jag henne som världens bästa spelare. I år har hon däremot sett trög ut.
Jag lär inte kunna analysera Kanadamatcherna speciellt ingående. Däremot har jag kollat vår senaste match noga, alltså 2–1-förlusten mot Tyskland i Örebro. Något blogginlägg om mina iakttagelser har jag dock inte fått till. Det är således hög tid nu.
Therese Sjögran
Det var ju den där matchen där Therese Sjögran nådde fantastiska 200 landskamper och Lotta Schelin hyllades som tidernas svenska landslagsmålskytt efter att hon gjort sitt mål nummer 73. Matchens mål ser du här:
Matchen var konstig. Delar man in den i fyra delar spelade Sverige väldigt bra och hade tryck på tyskorna under den första fjärdedelen – alltså de första 22,5 minuterna. Så långt var Tyskland dåligt. Tyskorna såg pressade ut och hade bara korta anfall.
Trots det vann tyskorna klart antalet heta målchanser under den perioden, 0–3.
Den första halvlekens andra hälft fick Tyskland mer boll och längre anfall. Sverige föll tillbaka och spelade ett kompakt försvarsspel. Så slutade min räkning över heta målchanser 1–1. Totalt sett gick alltså den första halvleken till Sverige sett till spelet. I målchanser vann Tyskland med 4–1.
Den tredje 22-minutersperioden var jämn på alla sätt, bland annat genom 0–0 i målchanser. Den sista fjärdedelen var den enda där Sverige vann min statistik över heta målchanser, siffrorna blev 3–2. Dock gjorde tyskorna då mål på båda sina…
Mycket var alltså ologiskt. Logiskt dock att det lag som vann målchanserna med 6–4 också vann matchen med 2–1.
Lotta Schelin
Efter att jag kollat igenom matchen började jag fundera över vad vår storstjärna Lotta Schelin hade uträttat mer än ett mål. Jag kunde inte komma på en enda grej. Jag funderade på vad det berodde på och valde att snabbspola mig genom matchen igen och bara följa Schelin.
Som bekant är hon en utpräglad målskytt. Hon är snabb, stark och teknisk. Jag skulle säga att hon är en av världens allra bästa spelare när hon kommer rättvänd med boll.
Jag skall också direkt här säga att min uppfattning är att en forward som gör mål alltid skall ha ett godkänt betyg, oavsett vad hon/han uträttat i övrigt. Jag ger alltså Lotta Schelin godkänt för Tysklandsmatchen.
Men hennes rörelsemönster var väldigt långt ifrån godkänt. Vet man som Schelin att man är som bäst när man kommer rättvänd med bollen borde man hela tiden sträva efter att få göra just det – komma rättvänd med bollen.
Sverige var alltså spelmässigt bra i den första halvleken mot tyskorna. Dock skapade vi bara en målchans. En orsak kan ha varit att Schelin bara var rättvänd med bollen en enda gång under de första 45 minuterna. Och då var hon stillastående med flera motståndare runt sig.
Det som förvånade mig mest var hur förutsägbart vårt anfallsess rörde sig. Oftast hade hon en utgångsposition i mitten där båda de tyska mittbackarna utan problem kunde se och kontrollera henne. När vi fick kontringslägen tog Schelin fart i riktning mot hörnflaggorna, bort från målet. När vi spelade mot ett uppställt tyskt försvar kom Schelin ner och mötte bollföraren. Efter att hon spelat tillbaka blev hon ofta kvar i samma yta, vilket innebar att hon dels var felvänd, dels i vägen för sina medspelare.
I den andra halvleken hade Schelin bollen rättvänd fyra gånger. En av dem fick hon turligt bollen efter en tysk miss. Bara en gång vände hon upp själv.
En gång blev det mål. När jag kollade in Schelins första halvlek var det lätt att fråga sig om hon har någon som helst speluppfattning. Men vid målet visade hon storhet – och speluppfattning. För det syns på klippet ovan hur tidigt hon läser att det kan bli en andra tysk bakåtpassning. Och avslutningen är ju mästerlig.
Fridolina Rolfö
Lotta Schelin hade alltså bollen rättvänd fem gånger i matchen. I minut 85 byttes Fridolina Rolfö in. Under sina minuter på planen lyckades Linköpingsspelaren röra sig så att hon kom rättvänd med bollen fem gånger.
Min slutsats är att Lotta Schelin med ett bättre rörelsemönster skulle kunna vara världens bästa spelare. Nu är hon ”bara” en av världens bästa målskyttar – vilket ju trots allt ändå är rätt ok…
En tanke som jag inte kan låta bli att dela med mig av väcktes när jag läste att Anja Gatu på Sydsvenskan uppgav att Diamantbollens jury hade valt Schelin i år delvis på grund av att Nilla Fischer saknar den höga jämnheten. Det är ett intressant resonemang.
En back måste ju nämligen ha en extrem jämnhet. Den måste hela tiden röra sig rätt, för ett misstag kan göra den till syndabock. En forward behöver däremot inte alls vara jämn. Den kan ju göra hur många misstag som helst, bara den gör en eller två riktigt bra grejer som leder till mål. Världen är allt bra orättvis ibland.
Med det sagt hoppas jag att både Schelin och Fischer visar hög jämnhet i den match som börjar nu.
I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.
För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.
Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.
Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.
På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.
Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.
Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.
Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.
Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.
Jessica Samuelsson
Backar (8): * Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson
Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.
Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.
Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…
Marija Banusic
Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz
Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.
Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.
De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.
Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?
Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.
Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.
Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.
För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?
Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?
Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.
Se höjdpunkter från matchen här:
Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.
Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.
Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.
Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:
Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…
Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.
Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.
Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.
De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.
Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.
Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.
Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.
När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.
Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.
Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.
Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.
Höjdpunkter från matchen ser du här:
Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.
Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.
Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…
För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.
I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.
Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.
I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.
I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.
I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.
Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.
Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…
Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.
Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.
Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.
Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:
”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”
Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.
I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.
Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.
Detta bildspel kräver JavaScript.
I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.
Lieke Martens
Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.
Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.
Jubel över Martens 1-0-mål
Göteborg jublar över 2-0-målet
Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.
Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.
Kristianstad har gjort 2-1
Marlene Sjöberg gör 3-1
Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.
Marija Banusic
Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.
Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.
Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.
I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.
Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.
Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.
Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.
Vår startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Hanna Folkesson – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia Schough – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.
Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.
Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.
Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.
Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.
Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.
Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…
* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:
Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.
Toni Duggan
En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.
* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira Musovic – Elin Björklund, Nathalie Björn, Elin Karlsson, Nellie Karlsson – Filippa Curmark, Fanny Andersson, Julia Wahlberg, Lotta Ökvist – Stina Blackstenius, Lina Hurtig.
* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.
Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.
De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.
Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.
Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.
* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.
De senaste 30 timmarna har på ett sätt varit riktigt kul. Under den tiden har det nämligen presterats en hel del riktigt vass, granskande journalistik om damfotboll. Och vass journalistik tycker jag är kul.
Däremot är det ju inte ett dugg roligt att det är Tyresös ekonomiska kollaps som ligger bakom att det har blivit intressant för de stora medierna att närgranska damfotbollen.
Här är hursomhelst några högst läsvärda texter:
* Aftonbladet avslöjar alla löner i Tyresös A-trupp. Här reagerar jag kanske inte mest på den höga lönenivån. Man hade ju liksom redan förstått att klubben betalade väldigt höga löner. Nej, det jag reagerar på är hur dåligt man betalar sina amerikanskor, och hur välbetalda de brasilianska nyförvärven är.
Att Veronica Boquete tjänar fyra gånger så mycket som Christen Press känns otroligt underligt. Att Meghan Klingenberg bara tjänar hälften så mycket som Linda Sembrant och mindre än en fjärdedel av vad Fabiana har känns lika konstigt.
Däremot tycker jag inte som många andra att Marta är extremt överbetald. Hon var en prestigevärvning som gav klubben stor uppmärksamhet, och hon har faktiskt under stora delar av de två säsongerna presterat på den nivå man kunde förvänta sig. Dessutom vill jag minnas att man har en specialsponsor som betalar hennes lön.
Tillagt i efterhand: Enligt senare uppgifter visar listan en sammanslagning av två månadslöner för Boquete. Det innebär alltså att hon ”bara” tjänar dubbelt så mycket som Press. Det är värt att även kasta in en brasklapp för att det kan vara samma läge för ytterligare någon spelare.
* Expressen har ett utmärkt nyhetsreportage där det avslöjas att Tyresös skulder nu är uppe i 7,8 miljoner kronor. Av reportaget står det klart att bara ett mirakel i form av ett mycket snabbt och stort kapitaltillskott kan rädda klubben från att tvångsnedflyttas till elitettan. Rekonstruktören Hans Ödén säger nämligen så här om läget:
”De kommer aldrig att kunna betala alla skulder utan det kommer att bli ett ackord.”
* Radiosporten har gått vidare på nedflyttningsspåret, och pratar även med några andra klubbar. Bland annat hoppas Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson tummarna för sin konkurrent.
* SVT-sporten har gjort en intressant enkät där de frågar sig om det går att vinna SM-guld utan att skaffa sig ekonomiska problem.
Jag måste säga att jag är lite förvånad över att det tog så lång tid innan någon hakade på min fråga från förra veckan om hur reglerna är formulerade kring rekonstruktion, alltså om Tyresö hotades av nedflyttning. Det var ju egentligen bara att ringa förbundet för att få facit.
I dag har jag noterat att uppgifterna om Tyresös lönenivå, och att klubben riskerar nedflyttning, börjat nå ut även till internationella damfotbollssajter. Jag trodde faktiskt ett tag att det var min förtjänst att bollen kom i rullning – alltså att det var mitt andra inlägg i frågan som väckte de stora björnarna. Fast under dagen har jag noterat att lokaltidningen ”Mitt i” lade upp en artikel i ärendet några timmar innan jag tryckte publicera.
Det är inte uteslutet att den här bloggen ändå satte agendan. Men då går äran antagligen till signaturen Staffan som ju på förmiddagen i förrgår uppmärksammade om skrivningen att IdrottsAB skall jämställas med förening i tävlingsbestämmelserna.
Oavsett vilket är det bra att granskningen kommit igång. Vi intresserade vill ju veta sanningen om vad som hänt.
Personligen är jag spänd på att få höra varför Hans Löfgren:s namn inte har förekommit någonstans under den här senaste tiden. Vilket media blir först med att berätta om vad som hänt med mannen som varit loket under Tyresös resa?
Samtidigt som den journalistiska nivån kring damfotbollen har höjts konstaterar jag med fortsatt besvikelse vilken slät figur damfotboll.com gör i sammanhanget. Den enda artikel de har skrivit de senaste dagarna om ärendet har en förhållandevis positiv ton, och rubriken ”Tyresö FF AB får chansen”.
Det är så vansinnigt missvisande. För jag tror inte att någon kring Tyresö Fotboll AB för tillfället pratar om rekonstruktionen med positiva ord som ”nu har vi fått chansen.” Eller?
Tvärtom måste ju som sagt en stor välgörare gå in och täcka en väldigt stor del av underskottet på 7,8 miljoner kronor för att klubben skall undvika ackordsförfarande – och tvångsnedflyttning.
Dessutom är det ju som flera av er i bloggens kommentatorsfält har konstaterat, att rekonstruktörens uppgift är att se till att verksamheten kan drivas vidare överhuvudtaget. Inte att sätta ihop ett lag av världsstjärnor. Alltså talar inget för att trion Marta, Caroline Seger och Boquete kommer att erbjudas förlängda kontrakt efter att deras löpt ut till sommaren. Mer troligt är att de inom kort däremot kommer att erbjudas en rejäl lönesänkning.
Efter säsongen lär ju sedan resten av alla världsstjärnor lämna skutan – för jag kan inte tänka mig att så många av dem vill spela i elitettan.
Känslan är ju faktiskt att risken är uppenbar att elitdamfotbollen – om den överlever – i Tyresö nu ser början till slutet. Att allt kan rasa som ett korthus de närmaste månaderna.
Paradoxalt nog ger jag fortfarande Tyresö en bra chans att faktiskt gå hela vägen i vårens Champions League. Det förutsatt att inte krisen gör så att spelarna tappar allt sitt sportsliga fokus.
Och visst skulle det vara otroligt underligt om Europas bästa lag 2014 kommer att ligga i näst högsta divisionen 2015?
Det var allt om Tyresös kris för i dag. Eller. Tydligen har målvakten Tinja-Riikka Korpela skadat sig under Cypern cup. Fast det behöver ju inte vara så farligt. Carola Söberg har ju visat god form i Algarve cup. Apropå den så är här ett klipp med höjdpunkter från Sveriges förlust mot Island.
Från det konstateras att det svenska vänsterförsvaret med Charlotte Rohlin och Elin Rubensson gör svaga insatser vid de isländska målen:
* Sveriges F19-landslag avslutade sin resa till spanska La Manga med en tung förlust. Irland vann med 1–0, efter att Sveriges backlinje bjudit på segermålet på ett alldeles för lätt sätt. Tyvärr verkar vår F19-backlinje vara väldigt svag. Minns vilka taffliga backlinjeinsatser som gjordes mot USA tidigare i veckan.
* Slutligen lär inte Bayern München vara nöjt med de sista dagarna av Algarve cup. För först drog tyska landslagsspelaren Leonie Maier av korsbandet på träning i tisdags. Och i går var det österriska stjärnan Laura Feiersinger som drabbades av en allvarlig skada. Hon bröt både sken- och vadbenet i Österrikes sista match, och opererades på plats. Läs om det här.
Den svenska startelvan till morgondagens möte med Island ligger uppe på svenskfotboll.se. Av länken framgår att jag hade fel avsparkstid för matchen i mitt inlägg tidigare i dag.
Den här gången beror inte felet på att jag hade sökt min information på fel sätt, utan på att man under eftermiddagen har ändrat både tid och plats för matchen. Nu är det Lagos klockan 12.00 svensk tid som gäller.
Matchen är ju inte tv-sänd på någon kanal, och går inte att se – om man inte är på plats. Men förhoppningsvis kommer förbundet att erbjuda någon form av rapportering via sociala medier. Hittar jag något lägger jag upp länken här. Annars är jag rätt säker på att lägesrapporter kommer att erbjudas på den här länken.
Den startelva som gäller är: Hedvig Lindahl – Sara Thunebro, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Emmelie Konradsson, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Olivia Schough, Kosovare Asllani.
Nyheterna här är framför allt att Schough och Konradsson får chansen från start. För mig har de fortfarande väldigt mycket att bevisa på landslagsnivå. Jag tycker faktiskt att de båda borde vara tillhöra de två–tre spelare som sitter allra mest löst i den här truppen.
Emmelie Konradsson
Men kul att Schough alltså är frisk och spelduglig igen. Hennes insats ihop med Asllani mot Frankrike för en månad sedan var långt ifrån succéartad. Tar duon revansch nu? När det gäller Konradsson har jag bara sett henne göra en bra insats i landslagströjan, och det var ett 45 minuter långt inhopp mot just Island i Växjö i april i fjol. Kan hon fixa en favorit i repris?
I morgon 15.40 gör Sverige och Japan upp om ena finalplatsen i Algarve cup. Även om Sverige vinner gruppen på kryss måste japanskorna räknas som klara favoriter.
Japan vilade ju i princip hela sin startelva mot Danmark i fredags, och har ett piggt lag. Sverige kommer däremot att tvingas vila flera av sina nyckelspelare helt eller delvis.
Charlotte Rohlin
Helt saknas nämligen Charlotte Rohlin (blödning i höften) och Kosovare Asllani (sliten). Dessutom verkar det troligt att både Nilla Fischer och Caroline Seger byts ut i halvtid. Eventuellt kan en av dem spela 60 minuter, men längre speltid känns inte ansvarsfullt, med tanke på hur mycket de redan spelat i turneringen. Förbundskapten Pia Sundhage säger så här till förbundets hemsida:
”Vi får helt enkelt känna av under matchens gång vilka byten vi kommer att göra. Visst tusan vill vi vinna och gå till final, men det får inte bli till vilket pris som helst.”
Linda Sembrant går in på Rohlins plats. Det innebär att vi får ett lite långsammare mittförsvar. Det behöver dock inte betyda så mycket. För även om Japans spelare är kvicka, så är deras forwards inga sprinters.
Asllanis ersättare blir Sofia Jakobsson, som flyttar upp från mittfältet. Cloppenburgforwarden har gjort en bra turnering som kantspelare. Det blir intressant att se om hon även kan göra positiva avtryck som forward.
Hanna Folkesson
På mittfältet blir det två förändringar. Lina Nilsson och Hanna Folkesson går in för Jakobsson och Lisa Dahlkvist. Det gör att lagdelen totalt sett blir lite mer defensivt balanserad. Men det här känns ändå ganska intressant offensivt sett, då både Nilsson och Folkesson är bollsäkra, vilket borde kunna innebära att vi blir bättre på att hålla i bollen. Däremot skall vi nog inte räkna med så många centrala djupledslöpningar i morgon.
Carola Söberg
Slutligen så får Carola Söberg chansen att göra sin andra landskamp. Kul för henne. Men jag ser inte henne som en A-landslagsmålvakt. Hon är 31 år, orutinerad på den här nivån – och hon darrade i de avgörande matcherna i fjolårets damallsvenska. Tyvärr är hon knappast en spelare jag vill se i vårt mål i ett stort mästerskap.
Jag hoppas givetvis att jag har fel, och Söberg gör succé. Men jag hade hellre sett att man vågade släppa fram någon av de yngre svenska målvakterna. I det här fallet hade jag velat se Stephanie Öhrström mellan stolparna. Genom att hålla fast vid de som passerat 30 tycker jag att våra förbundskaptener gör lite av ett självmål.
Här är hela startelvan: Söberg – Jessica Samuelsson, Fischer, Sembrant, Elin Rubensson – Seger – Nilsson, Folkesson, Therese Sjögran – Lotta Schelin, Jakobsson.
Matchen sänds direkt på Eurosport 2 med sändningsstart 15.30. Dessutom sänder Eurosport i morgon USA–Danmark 16.00 och Tyskland–Norge 18.30.
Sverige leder mot USA med 1–0 i halvtid – och där jag sitter i tv-soffan har jag ett leende på läpparna.
Inte framför allt för resultatet, utan för att halvlekens sista 30 minuter är de bästa jag har sett Sverige göra på mycket, mycket länge. Under den perioden har det varit mycket god defensiv kontroll, och vi har faktiskt styrt spelet.
Den första kvarten var inte dålig, fast inte heller bra. Då var det darrigt, och USA hade press på oss. En som darrade var Hedvig Lindahl. Hon hade flera dåliga passningar med fötterna, och var vådligt ute i några utrusningar.
Ändå var det Lindahl som vände matchen åt oss. I den 17:e minuten limmade hon nämligen en straff från Abby Wambach på ett riktigt snyggt sätt. Även om skottet inte var hårt, var det välplacerat ute vid stolpen. Så Lindahls räddning höll allra högsta klass.
Sedan dess har USA i princip inte skapat en enda riktig målchans. Sverige däremot har gjort mål. Det föll i 24:e minuten, och var Sofia Jakobsson:s förtjänst. Hon snodde bollen av Ali Krieger på vår vänsterkant, och slog sedan ett fint inlägg. Lotta Schelin kunde enkelt styra in bollen med huvudet. Ett fint mål.
Straffen var förresten otroligt billigt dömd. Även om Charlotte Rohlin lätt sparkade Amy Rodriguez över vaden i ett förstaläge så borde det inte innebära signal. För när domaren blåste gjorde Linköpingsbacken ju en klockren brytning.
Upprinnelsen till straffen var dock intressant. När Wambach nickskarvade mot Rodriguez hade Rohlin en riktigt dålig fotställning, vilket gjorde att hon i sin vändning tappade flera meter på Rodriguez. Situationen kan nästan användas som instruktionsvideo för hur man inte skall stå vänd i en motsvarande situation.
45 minuter återstår, och USA kommer säkert att göra allt för att vända. Minns att Sverige ledde med 1–0 i halvtid mot amerikanskorna även i fjolårets Algarve cup. Då blev det 1–1 – ett resultat som innebar amerikansk gruppseger. I år kan inte USA vara nöjt med kryss. Så det blir intressant att se hur Tom Sermanni coachar för att få till en vändning.
För lätt blir det inte. Jämfört med fjolårets match känns Sverige klart starkare, samtidigt som USA är sämre. Jag tyckte redan i Japanmatchen att det saknades sedvanlig spets i det amerikanska laget. Den känslan har förstärkts i dag. Dessutom är det ovanligt rörigt i den amerikanska backlinjen.
Så matchens sista 45 minuter kommer att bli riktigt intressanta.
Till tio elftedelar ger Pia Sundhage spelarna från startelvan mot Danmark nytt förtroende i morgon mot USA.
Enda förändringen är att Antonia Göransson får ge plats för Lotta Schelin. Det blir Schelins första match sedan 18–0-segern mot Pontallier i cupen den 25 januari. Sedan dess har hon plågats av en skada i framsidan av vänster lår. Nu är det alltså dags för comeback för svensk damfotbolls stora affischnamn.
Jag kan inte säga att jag är överraskad av något i elvan, utan det var rimligt att ge samma spelare förtroendet som mot Danmark. Intressant dock att Sofia Jakobsson går före Göransson i kampen om ena kantplatsen.
Det skall även bli väldigt intressant att se hur det svenska laget klarar sig mot vassa USA. Matchen kommer framför allt att bli ett väldigt bra test på defensiven. Men det blir även spännande att se om vi kan få till ett bra kontringsspel. För att vi skall kunna föra matchen under perioder känns inte troligt. Matchen startar 14.30 och sänds av Eurosport 2. Sändningen startar klockan 14.15.
Här är hela elvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Schelin och Kosovare Asllani.
Eurosport 2 sänder även Tyskland–Kina i morgon. Den sändningen startar 17.00. Finns det någon mer direktsänd match i morgon kommer jag att lägga upp länken här. I efterhand skall Eurosport även sända Japan–Danmark under kvällen. Den sänds på Eurosport 1 med start 21.45.
Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.
Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.
Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.
Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Antonia Göransson, Kosovare Asllani.
Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.
Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.
Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.
Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.
Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.
För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.
Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)
Vi är bara ett par veckor in i träningsmatchsäsongen, och korsbandsskadorna har redan börjat slå till.
Jitex var nederlagstippat sedan tidigare. I dag drabbades man av ett riktigt tungt avbräck när Robyn Dekkerblev korsbandsskadad. Den tilltänkta lagkaptenen skadade sig i träningsmatchen mot hennes senaste klubb, Hovås/Billdal. Elitettanlaget vann dessutom med 1–0.
Enligt länkad artikel skall Mölndalsklubben leta ersättare. Det känns nog nödvändigt.
Här är ett klipp med höjdpunkter från dagens match:
Dagens mest anmärkningsvärda resultat var Linköpings 6–0-seger borta mot Kif Örebro. Även om Kif saknade ett par spelare ser LFC riktigt starkt ut. För Örebro är ju ett lag som borde kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan i år. Stämmer formationen på LFC:s hemsida spelade Jonna Andersson vänsterback. Det tycker jag känns som ett intressant experiment.
Kristine Minde känns som ett av de bästa nyförvärven i årets damallsvenska. Hon stod för två av LFC:s mål. Östgötalaget var ju för övrigt inte heller ordinarie. Jessica Samuelsson och Charlotte Rohlin saknades bland annat. LFC har ju redan också drabbats av en korsbandsskada i form av Linda Sällström.
Även LFC skall ha in en ersättare. Enligt den här artikeln tittar man på utländska alternativ.
Lisa Ek
Efter två negativa korsbandsrapporter kommer här en positiv. För Lisa Ek är tillbaka i spel. Mittfältaren spelade 30 minuter när FC Rosengård vann med 2–0 mot Fortuna Hjörring i dag. Rosengårds målskyttar var Anja Mittag och Nathalie Persson.
Flera allsvenska lag har i helgen ställts mot division 1-motstånd. Gissar att tanken är att få träna anfallsspel. Oavsett hade Göteborg det alldeles för lätt mot Mariebo i Huskvarna. Det var 7–0 i halvtid, och 13–0 till slut. Noterbart var att fjolårets Jitexspelare Sofia Skog ingick i Göteborgs trupp.
Fler matcher med division 1-motstånd. I går vann Vittsjö med 2–1 mot Växjö DFF efter mål av Sofie Andersson och Stattenaförvärvet Johanna Ejdelind medan Eskilstuna vann med 6–0 mot Örebro Söder efter att fjolårets skyttedrottning Felicia Karlsson gjort två av målen.
Sofie Andersson
Slutligen vann AIK i dag mot Bollstanäs med 4–3 efter två mål från Sarah Storck.
* Så utomlands. I Australien skrällde sig Brisbane Roar i morse till den stora finalen i W-league. På bortaplan besegrade man grundseriens segrarlag Canberra United med 2–1 efter att alla tre mål kommit i samband med hörnor.
Inför 1148 åskådare i ösregn chockade Brisbane hemmalaget genom att ta ledningen på nick genom Kim Carroll redan i fjärde minuten. Caitlin Munoz nickade in kvitteringen, men i början av den andra halvleken avgjorde Elise Kellond-Knight på ett skott som målvakten borde ha räddat. Se höjdpunkter på det här klippet.
I natt avgörs om det blir Sydney FC eller Melbourne Victory med Jessica Samuelsson som får ta emot Roar i finalen nästa helg.
* Sofia Jakobsson blev första målskytt i dagens tyska svenskmöte. Hon utnyttjade ett misstag från Verena Faisst, och sköt in ledningsmålet ur halvdålig vinkel. Wolfsburg var dock som väntat en klass bättre än Cloppenburg, och Nadine Kessler kvitterade efter ett snyggt anfall tre minuter senare.
Nadine Kessler
Matchen avgjordes i vänster utkant av Cloppenburgs straffområde under ett par minuter i den andra halvleken. Båda gångerna var det Zsanett Jakabfi som fälldes. Först fick Cloppenburgs österrikiska vänsterback Verena Aschauer sitt andra gula kort efter en fällning precis utanför straffområdet.
Strax efter trampade den tysk-turkiska inhopparen Aylin Yaren – som ju har gjort två säsonger för LdB FC Malmö – olyckligt på Jakabfis högerfot, bara centimetrar innanför straffområdet. Domaren pekade korrekt på straffpunkten, från vilken Martina Müller var hur säker som helst.
I underläge 2–1 och med decimerat manskap var Cloppenburg ett slaget lag. Wolfsburg kunde till slut vinna med 4–1. Nilla Fischer var stabil i hemmalagets backlinje. Jakobsson var pigg, och var nära att göra ett mål till. Men hennes hårda skott smet en halvmeter över ribban. Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.
Nästa vecka kan Frauen-Bundesliga avgöras. Då spelas toppmatcherna Frankfurt–Wolfsburg (sänds på Eurosport på lördag) och Bayern München–Turbine Potsdam. Hemmasegrar i båda matcherna, och Frankfurt är nära guldet.
* Slutligen till Spanien. Veronica Boquete har korrekt fråntagits ett av sina mål mot Makedonien, och står numera bara som tvåmålsskytt. På det här klippet ser man att hon och före detta Tyresökompisen Jennifer Hermoso gör två mål vardera.
Men huvudanledningen till att kolla in klippet är Sonia Bermudez fantastiska frispark till 2–0. Det går inte att placera bollen så mycket bättre.
I går presenterade Lilie Persson sin och Pia Sundhage:s trupp till Algarve cup. Det är ofta så att det mest intressanta med truppen är de spelare som inte är med.
Josefine Öqvist
Mest intressant den här gången var att Josefine Öqvisthar tackat för sig i landslaget. Det är verkligen riktigt tråkigt, eftersom hon fortfarande har mycket att bidraga med.
Det är ju faktiskt så att Jossan är bästa svenska målskytt alla kategorier på högsta elitnivå den senaste säsongen genom sina 14 mål i franska ligan. Och hon kom ju faktiskt med i det officiella allstarlaget vid sommarens EM-slutspel.
Förutom att hon är en tillgång på planen är hon en bekymmerslös, spontan och skön typ vid sidan, som garanterat kommer att vara saknad i gänget.
Det hon kommer att bli mest ihågkommen för är ju förstås segermålet mot Kanada i VM-semifinalen 2003.
Apropå att hon är bekymmerslös minns jag starkt en händelse nere i Falkenberg i somras. Landslaget hade pressträff på Strandbaden den 22 juli – dagen innan Jossans 30-årsdag. Aftonbladet uppmärksammade jubilaren genom att bjuda på tårta.
Jag hade precis gjort de intervjuer som jag hade planerat att göra, och råkade passera tårtkalaset just när Jossan tagit sin bit. Jag tycket det var en kul bild till bloggen, och plockade upp mobiltelefonen, och knäppte den här:
Josefine Öqvist med tårta
När jag stod där och fotade hörde jag henne säga till Aftonbladets fotograf att det var synd att ingen mer högg in på tårtan. Sedan tittade hon på mig och insisterade på att även jag skulle ta en bit. Jag lät mig övertalas och slog mig ner mittemot henne i soffan.
Av en anledning som jag inte minns skulle även Sara Thunebro vara med på en tårtbild. Hon satte sig bredvid Jossan, tittade till, och sa:
”Men kan du verkligen äta tårta? Är inte du allergisk?”
Jossan svarade hur lugnt som helst:
”Äsch, en liten bit är ingen fara.”
Det här var alltså två dagar innan EM-semifinalen mot Tyskland. I det där läget tror jag inte så många hade varit beredda att riskera en allergisk reaktion för att äta tårta i Aftonbladet. Men Josefine Öqvist är inte som alla andra. Och det är därför hon blir så saknad i landslaget.
* Utöver att Jossan slutar är det några ytterligare förändringar mellan den trupp som åkte till Frankrike senast och den som är tänkt att få följa med till Algarve. Tillbaka är Charlotte Rohlin, Therese Sjögran, Lina Nilsson, Sofia Jakobsson och Jessica Samuelsson. Truppen utökas med två spelare, vilket innebär att bara tre spelare: Josefin Johansson, Magdalena Ericsson och Lina Hurtig ställs utanför truppen.
Det innebär samtidigt att Linda Sembrant, som kom in som reserv senast, och som inte fick någon speltid mot Frankrike, ändå är kvar i truppen.
Det blir tv-sändning från Amiens i morgon – det är dagens glada överraskning. I eftermiddags meddelade Tv4Sport att de sänder med start 20.45 i morgon.
Till slut lyckades alltså förbundet hitta en kanal som kunde tänka sig sända landskampen, vilket ju förstås är bra. Jag ifrågasatte ju förbundets arbete häromdagen. Nu finns det förstås anledning att ge lite cred.
Fast bara lite. För jag tycker inte det skall behöva dröja till cirka 30 timmar före avspark innan man säkrar upp tv-sändning från det näst största landslagets landskamper.
Jag sitter och väntar på att startelvan skall bli offentliggjord. Klart är att Sverige skall spela 4-1-3-2. Elin Rubensson spelade tydligen högerback i förstauppställningen på träning i går, något jag tycker låter lovande. För jag vill gärna se henne testas mot riktigt tufft motstånd.
Överhuvudtaget kommer det ju att bli mycket nytt i laguppställningen. Från i höstas saknas ju Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Marie Hammarström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Jenny Hjohlman och sannolikt även Lotta Schelin. Jag företräder ju uppfattningen att vi har en ganska smal topp. I morgon hoppas jag tvingas backa en aning på den fronten.
I svensk media hamnar förstås den här landskampen i bakvattnet av OS. Det är naturligt. I det läget borde förbundet ta täten och göra allt de kan för att haussa matchen. Nu har man lyckats fixa tv-sändning, vilket är bra. Men jag tycker även att de borde lägga upp mer material på sin hemsida, bland annat i form av tv-klipp. Och man borde bearbeta skriven media mycket hårdare än vad man gör.
Jämförelsevis har det franska förbundet lagt upp sex tv-klipp med olika införreportage på sin Youtube-kanal under veckan. Klasskillnad. Ett av klippen är det här där Camille Abily presenterar det svenska laget:
En bra artikel som har skrivits är damfotboll.coms intervju med Lilie Persson. Där ställs verkligen bra frågor, som de om att Sverige inte vunnit någon utslagsmatch mot högre rankat motstånd, om huvudspel och om Caroline Seger:s roll och så vidare. Hoppas vi får fler sådana högklassiga artiklar på damfotboll.com.
För som bekant tycker jag från och till att sidan är ganska svag. Bland annat har uppföljningen av de sexuella trakasserierna i Stabaek varit svag. Det enda tyckandet man stått för är exempelvis det här tramset.
En otroligt mycket mer genomtänkt betraktelse kring Stabaekfallet har den före detta Umeåforwarden Lise Klaveness skrivit på NRK:s hemsida. Det här är verkligen en väldigt bra och tänkvärd krönika i ämnet. Läs.
* Därmed har jag lämnat landslaget för ett tag. Tittar vi på helgens matcher runtom i världen är det landskamperna, Sveriges och USA–Ryssland, som är de mest intressanta. Även den sista omgången i Australiens W-league är förstås lite spännande, även om slutspelslagen redan är klara där.
Kendall Fletcher
En damallsvensk bekanting som skall spela slutspel i W-league är de senaste två årens Vittsjömittback Kendall Fletcher. Hon spelar nu för serietvåan Canberra United. Tydligen återvänder amerikanskan inte till Nordskåne efter avslutad australisk säsong. Någon ny klubb är inte meddelad.
Vittsjö har däremot gjort klart med backen Sanna Svensson från finländska mästarlaget Åland United.
Apropå Åland är de i Eskilstuna för träningsmatch i helgen. Totalt spelar minst sju damallsvenska lag träningsmatcher i helgen. Men med tanke på att många spelare är i väg med landslaget är resultaten mindre intressanta än vanligt.
* I Tyskland står det klart att landslagsbacken Babett Peter inte kommer att spela vidare i Frankfurt nästa säsong. Privata skäl uppges som skäl, och någon ny klubb är ännu inte meddelad.
* Från Nordamerika meddelades i veckan när kontinentens VM-kval skall avgöras. Det spelas 16–26 oktober i Mexiko, alltså mitt i den damallsvenska slutspurten. Ett starkt skäl till varför US Soccer kallat hem alla sina landslagsaktuella spelare till NWSL, en liga man kan kontrollera.
Just NWSL fick ett spelschema i veckan. Premiären spelas den 12 april, och sista omgången av grundserien avgörs den 17 augusti. Därefter följer ett två veckor långt slutspel innan landslaget får sex veckor på sig att ladda för VM-kvalet.
* Slutligen åter till landslaget och tv-sändningar. Enligt svenskfotboll.se skall Eurosport sända samtliga Sveriges tre gruppmatcher i Algarve cup – kul. På tyska framba.de står det att totalt åtta matcher från turneringen kommer att sändas på kanalen. Deras tablå innehåller dock bara två svenska matcher. Förhoppningsvis har förbundet rätt, så att den tredje svenska matchen visas i Sverige, men inte i Tyskland.
En blogg om internationell damfotboll 