Etikettarkiv: Jessica Fishlock

Intressant debatt om Rosengård

Publicerad den av
15

I mitt första inlägg efter semestern skrev jag om att Sara Björk Gunnarsdottir kommer att lämna Rosengård för Wolfsburg i sommar.

I det stycket skrev jag att jag inte tycker om den idé som Kvällspostens krönikör Jan Peter Andersson verkar förorda, att försöka göra Rosengård mer lokalt.

På mitt inlägg följde en intressant diskussion. Signaturerna Martin, Calle, Emilia, Noone och Sigge framförde alla sina synpunkter. En del av diskussionen blev en jämförelse mellan de vägval som gjorts av våra två nuvarande storklubbar, Rosengård och Linköping.

Jag tänkte nu gå djupare in i den debatten.

Allra först vill jag poängtera att jag tror att det gynnar hela damallsvenskan att Rosengårds ambition är att vara ett topplag i Europa – inte bara bäst i Sverige. Jag tror även att den ambitionen gynnar svensk damfotboll i stort – även om en och annan talang kommer i kläm.

Jag förstår att supportrar till andra klubbar kan känna irritation över Rosengårds kaxighet, men jag gillar verkligen att Malmöklubben siktar mot stjärnorna. Att de har en spelare som Marta i sin trupp är exempelvis till nytta för alla andra klubbar när de skall värva utländska spelare.

”Du får spela i samma liga som Marta”

Allt Rosengård gör är inte klockrent, men som jag ser det får klubben ofta lite orättvis kritik för sin höga målsättning.

Marta

Marta

Nu till de kommentarer som trillade in. Martin var först ut. Han undrade var Rosengård skulle stå om de inte längre hade råd att värva utländska toppspelare.

Det är en bra fråga. Jag tror att svaret är att FC Rosengård sannolikt fortsatt skulle stå sig väldigt starkt – nationellt. När det gäller talangutveckling är ju faktiskt Rosengård bäst i Sverige. Och så har det varit över en längre tid.

Utöver de egna unga produkter som man har i truppen spelar ju Rosengårdsprodukter viktiga roller i flera andra svenska toppklubbar.

De damallsvenska klubbarna är tyvärr väldigt dåliga på att skriva ut moderklubbar, fotbollsbakgrund och liknande info i sina spelarpresentationer. Men känslan är att ingen annan svensk fotbollsklubb har fostrat lika många spelare till årets damallsvenska som FC Rosengård.

Om någon har siffrorna får ni gärna bistå med dem.

Visst verkar det vara bra fart på flickfotbollen i Linköpingstrakten för tillfället. Men vad jag kan hitta har LFC inte en enda egen produkt i årets damallsvenska.

Frågan här är ju snarare, var skulle LFC stå om toppklubbarna på kontinenten öppnar plånboken och lockar över klubbens två–tre bästa spelare?

Hittills har LFC lyckats hålla ihop spelargruppen bra. Men ett sådant tungt spelartapp behöver inte ligga jättelångt fram i tiden. Mer om det i ett kommande inlägg om den silly season som dragit igång nere på kontinenten.

När man jämför Rosengård och Linköping skall vi också tänka på att Rosengård har vunnit SM-guld fyra av de fem senaste åren – bara dopade Tyresö lyckades besegra Malmöklubben en gång. LFC har inte slutat topp två någon av de aktuella säsongerna. Möjligen kommer Linköpings modell bära frukt i år, fast helt säkert är det inte.

Till nästa kommentar. Där var Calle inne på att Rosengård behöver stärka klubbens varumärke och skapa en större samhörighet med publiken.

Här har Sigge redan skrivit en hel del kloka saker. Det brukar ju heta att lokal förankring ökar publiksiffrorna – fast det stämmer sällan på annat än mycket låg nivå. På elitnivå vill publiken i första hand se framgångar.

Noterbart här är ju ändå att Rosengård är den enda av våra damallsvenska storstadsklubbar som har ett hyfsat publiksnitt. De senaste säsongerna har de hela tiden legat kring 1000. Faktum är ju att FCR trots allt har något fler åskådare än Linköping, som valt att satsa regionalt och svenskt.

Vidare till signaturen Emilia som tycker att Rosengård är en trist och själlös klubb, delvis på grund av alla namnbyten. Emilia är även inne på att Rosengård har svårt att hålla kvar sina spelare.

Här noteras först att även LFC har genomgått ett namnbyte. Minns att laget hette Kenty första gången de var upp i högsta serien.

Namnbyten är inget jag är speciellt förtjust i. Men jag inser ju att både namnbyten och spelartapp är följder av att klubbarna har bra spelare, men begränsad ekonomi.

Ju närmare Rosengård kommer kontinentens toppklubbar, desto mer attraktiva blir Malmöklubbens bästa spelare. Och när klubbar som PSG och Wolfsburg viftar med sedelbuntarna är det svårt för både enskild spelare och klubbledning att tacka nej.

Exempelvis har ju Anja Mittag varit tydlig med att hon trivdes väldigt mycket bättre i Rosengård än i PSG, men att lönen var så mycket bättre att hon kände sig tvungen att sticka.

Anja Mittag

Anja Mittag

När stjärnorna har stuckit har Rosengård gjort en och annan panikvärvning. Så är det, men totalt sett tycker jag nog att Malmöklubben skött spelarbiten på ett utmärkt sätt. Man har visat god fingertoppskänsla i sina värvningar och laget har blivit bättre och bättre de senaste åren.

LFC:s lag har däremot inte varit så bra att deras spelare blivit tillräckligt attraktiva – inte förrän nu. Men från och med den här sommaren kommer nog klubben att få jobba hårdare med att försöka hålla i sina bästa spelare.

Slutligen till Noones intressanta fråga om världens bästa innermittfältare. Jag står förresten fast vid att jag hade tagit ut Sara Björk Gunnarsdottir som första mittfältare om jag varit svensk förbundskapten och hon varit svensk.

När det gäller jämförelsen med Caroline Seger är den intressant. Seger är en av de spelare i världen som har störst potential. Hennes bollbehandling är ofta njutbar och hon är ganska bra på det mesta. Men Seger saknar några viktiga egenskaper som jag vill ha på ett mittfält – och som Björk Gunnarsdottir besitter.

Jag ser isländskan som en av världens allra bästa tvåvägsspelare. Även om hennes bollbehandling inte når Segerklass är Björk Gunnarsdottir den bättre av de två i offensivt straffområde. Hon är en bättre poängspelare, och det handlar mycket om offervilja. Dessutom är isländskan bättre i defensiven – både i luftrummet och som bollvinnare.

Med bara två centrala mittfältare tycker jag att det är svårt att få med Seger. Däremot är hon väldigt användbar på ett tremannamittfält, eftersom hon är ganska bra på det mesta – bland annat på att styra tempot i matcherna.

Till rankningen av världens bästa innermittfältare för tillfället. Här vill jag direkt dela in dem i tre olika typer: defensiva innermittfältare, offensiva innermittfältare och tvåvägsspelare.

Här är fem i varje kategori utan inbördes ranking:

Tvåvägsspelare:
* Amandine Henry, Frankrike
* Shirley Cruz, Costa Rica
* Aya Miyama, Japan
* Melanie Leupolz, Tyskland
* Sara Björk Gunnarsdottir, Island

Defensiva innermittfältare:
* Jessica Fishlock, Wales
* Lena Goessling, Tyskland
* Elise Kellond-Knight, Australien
* Morgan Brian, USA
* Maren Mjelde, Norge

Maren Mjelde

Maren Mjelde

Offensiva innermittfältare:
* Kim Little, Skottland
* Louisa Necib, Frankrike
* Carli Lloyd, USA
* Ramona Bachmann, Schweiz
* Pernille Harder, Danmark

Namn som hamnat just utanför listorna är Seger, Veronica Boquete, Melanie Behringer, Dzsenifer Marozsan och Lindsey Horan. Jag har säkert missat någon ytterligare som borde vara med, men det här är i alla fall 20 av världens allra bästa mittfältare.

Sammanfattning av fotbollspåsken

Publicerad den av
Svara

Annandag påsk går mot sitt slut och det är dags att sammanfatta påskhelgens damfotboll. I tyska Frauen-Bundesliga vann de tre topplagen.

Bayern München vann med 3–0 i Freiburg, och målen gjordes av de tre spelare som jag lyfte fram som formstarka inför helgen, alltså Vivianne Miedema, Melanie Behringer och Sara Däbritz. Bayerns seger innebär att laget nu har 40 raka ligamatcher utan förlust.

Bayern leder med tolv poäng med fem omgångar kvar och kommer förstås att vinna sin andra raka ligatitel. Nästan lika säkert kan man nu slå fast att den andra tyska Champions Leagueplatsen kommer att gå till Wolfsburg eller Frankfurt.

Inför helgens omgång hade även skrällgänget SC Sand chansen. Sand ledde också med 2–1 mot Wolfsburg efter två hörnmål, men Nilla Fischer:s lag vände och vann med 4–2. Därmed är Sand borta ur kampen om andraplatsen.

Rosengårds Champions Leaguemotståndare Frankfurt vilade bara två spelare från onsdagens startelva när Bremen besegrades med 3–0 efter två mål av Kerstin Garefrekes. Så klart bra för Rosengård att tyskorna slitit hårt på sitt manskap de senaste veckorna.

I franska D1 Feminine tappade Montpellier definitivt chansen till spel i höstens Champions League. Efter 3–1-förlusten hemma mot Juvisy har man nu åtta poäng upp till tvåan PSG med bara fyra omgångar kvar att spela. Det är förstås omöjligt att ta in.

Montpellier gjorde en fantastisk höst, där man var obesegrade och sensationellt nog de första utmanarna till Lyon om guldet. Men på sistone har Linda Sembrant och Sofia Jakobsson:s lag inte orkat följa upp sitt starka 2015. Det har bara blivit en seger och ett kryss på de senaste fem omgångarna.

Kanske kan formsvackan hänga ihop med att Jakobsson tappat målflytet i vår. På de elva tävlingsmatcher hon har spelat i år har hon bara gjort två mål – ett i cupen och ett mot bottenlaget La Roche-sur-Yon.

Noterbart i övrigt i Frankrike är att Lyon vann med 6–0 mot Guingamp. Det innebär att laget nu är uppe i 103 gjorda mål. Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre och är nu uppe i 29. Under sin skadeperiod har Lotta Schelin tappat andraplatsen i skytteligan till PSG:s Cristiane. Brasilianskan är tvåa på 16 mål, Schelin står kvar på 14.

Schelin har för övrigt som mest gjort 34 mål under en säsong – det gjorde hon i fjol. Hegerberg behöver alltså göra sex mål på de sista fyra omgångarna för att slå det ”nordiska rekordet” i franska ligan.

Apropå Norge drog Toppserien i gång i dag. Där blev det en liten skräll när Kolbotn tog poäng genom att spela 1–1 mot stora guldfavoriten LSK. Jag kollade sporadiskt på matchen. Den spontana känslan var att de norska lagen ligger några år efter de damallsvenska rent taktiskt. Nu var det här bara en match, men jag reagerade ändå över hur utspridda och glesa lagen var. Något liknande har jag inte sett i damallsvenskan på några år.

Norsk damfotboll verkar för övrigt kämpa i rejäl motvind. Tydligen har topplagen i år mindre budgetar att röra sig med. Dessutom är publikintresset svalt – även för landslaget.

I den här några veckor gamla artikeln kan man läsa att bara 23 000 personer såg OS-kvalet Sverige–Norge på norsk tv.

Det kan jämföras med 300 000 som såg den matchen på Kanal 5 i Sverige. Det svenska damlandslaget fortsätter att vara populärt på tv. Tittarsiffrorna för Sveriges andra två OS-kvalmatcher var 217 000 på Sverige–Schweiz och 327 000 på den andra halvleken av Sverige–Nederländerna. Alla matcherna sändes på Kanal 5 och var med på kanalens topplista över veckans tio mest sedda program.

Att det norska landslaget inte har lika stort intresse är inte helt oväntat. Men att det skulle vara så gigantiskt stor skillnad tycker jag är konstigt. Laget gjorde ju ett lovande VM i fjol och har sevärda stjärnor som Hegerberg och Caroline Graham Hansen. Jag såg förresten Norges båda playoffmatcher till herrarnas EM i höstas och utifrån dem känns Hansen och Hegerberg som Norges två överlägset bästa fotbollsspelare just nu. Fast det verkar inte norrmännen ha förstått…

Julia Molin

Julia Molin

Så till Cypern. Där blev den före detta AIK-spelaren Julia Molin i helgen cupmästarinna. Hennes Apollon Limassol vann finalen mot Lefkothea med klara 5–1, och man firade så här.

Vidare till England. Där blev toppmötet Chelsea–Liverpool inställt på grund av regn. Däremot spelades den andra toppmatchen. Där vann Manchester City med Kosovare Asllani med 2–0 mot Arsenal. Jag tittade sporadiskt på den andra halvleken. Där hade Asllani ett skott som alla nog trodde skulle bli mål. Arsenals nederländska målvakt Sari van Veenendaal gjorde dock en grym räddning och styrde bollen till hörna.

Så en kort koll på resultaten på hemmaplan. I dag har det spelats två intressanta träningsmatcher. Göteborg vann med 3–1 mot Kristianstad och Eskilstuna med 4–0 mot Sirius.

Dags att lämna Europa. Japanska Nadeshiko League startade med en jämn första omgång med bra publiktryck. Totalt såg över 12000 åskådare de fem matcherna. Flest var det i Niigata där Albirex 1–1-match mot Okayama Yunogo Belle lockade 4 578 personer.

När man sätter siffran i sitt sammanhang bör man dock vet att matchen var lagd ihop med en J-leaguematch för klubbens herrlag – vilket ökade antalet åskådare på damernas match rätt rejält. Fast egentligen gillar jag den typen av upplägg. Som jag ser det är det damlaget som är vinnaren på det, genom att fler åskådare hittar till deras matcher.

Jag har sett att exempelvis Melbourne City har kört liknade dubbelmatcher i Australien. Kanske något för Stockholmslagen att testa.

Men det var fler bra publiksiffror än bara den i Niigata. Exempelvis sågs Inac Kobe Leonessas 3–1-seger i Kansaiderbyt mot Speranza Osaka Takatsuki av 3016 åskådare.

https://www.youtube.com/watch?v=fkwQjyysX8M

Och 2068 var på plats när 2015 års mästarinnor NTV Beleza spelade 1–1 mot 2014 års mästarinnor Urawa Reds.

https://www.youtube.com/watch?v=WSc2AlUaYk0

Vidare till USA. Där har för övrigt Antonia Göransson på sitt Instagramkonto kommenterat det brutna kontraktet med Seattle. Vad det är för skada är dock fortfarande oklart.

Just Seattle var i Portland och spelade träningsmatch i går. Portland fortsätter att vara den stad i världen som visar störst intresse för damfotboll. Det var nämligen hela 5133 åskådare på träningsmatchen. Grymt.

Storpubliken fick se gästande Seattle vinna med 2–0 efter att underskattade Jessica Fishlock legat bakom båda målen. Med tanke på att NWSL kör på även under mästerskap som OS är det genialt av Seattle att bygga sitt lag kring Fischlock och Kim Little – sannolikt de två bästa spelarna i världen som tillhör landslag som inte når några stora mästerskap.

Genomgång av massor av cuper

Publicerad den av
5

De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.

Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:

Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.

Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.

Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?

Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.

Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:

Sverige                3–1    7
——————————
Nederländerna     6–8    4
Schweiz               5–6    3
Norge                  5–4    3

Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.

Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.

Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.

Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.

Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.

Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.

Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasaki avgick i onsdags.

Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.

Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.

Sluttabellen i Asiens OS-kval:

Australien     17–3   13
Kina               7–3    11
————————–
Japan          10–7      7
Sydkorea       6–5      5
Nordkorea     4–5      5
Vietnam       1–22      0

Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.

Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.

USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.

Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.

När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:

Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:

Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.

England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.

Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:

Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…

Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.

Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:

Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.

Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:

Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.

Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.

Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.

Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.

I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:

Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.

En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.

Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.

Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…

Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.

Hon var bäst i världen 2015

Publicerad den av
6

Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.

Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.

Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.

Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.

Kim Little

Kim Little

Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.

Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.

Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Aya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.

Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?

Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.

De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.

När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.

Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.

Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.

Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:

1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München

Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen:
Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC
Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City
Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG
Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash

Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?

Sawas suveräna avslut

Publicerad den av
2

God fortsättning.

I natt drog den internationella damfotbollen i gång igen efter några dagars juluppehåll. Den gjorde det med japansk cupfinal och två ligamatcher i Australiens W-league.

Finalen i Kejsarinnans cup (Empress’s cup) mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata var speciell eftersom det var superstjärnan Homare Sawa:s allra sista match.

Och vilken fantastisk avslutning hon gav sig själv. Inför 20 379 åskådare vann Kobe med 1–0 och målet, det nickade Sawa själv in på en hörna från Nahomi Kawasumi efter 32,38:

https://www.youtube.com/watch?v=VZcC2E2hs5o

Sawa har alltid varit otroligt bra på väldigt mycket. Men en sak som imponerat extra mycket på mig är hennes tajming i luftrummet. Trots att hon är kortväxt har hon nickat in väldigt många mål. Orsaken är förstås att hon är väldigt bra på att läsa bollbanan. Kolla på klippet ovan hur hon är den enda som direkt inser var bollen kommer att dyka ner och hur perfekt hon möter den med pannan.

Segern var Kobes femte på 2010-talet. Man vann även Empress’s cup fyra år i rad, 2010–13. Sawa lämnade alltså fotbollsplanen som den stora mästare hon vuxit ut till.

Själv bugar jag djupt inför en spelare som betytt enormt mycket för damfotbollen.

Veteranerna tackar alltså för sig nu på hösten, först Abby Wambach och nu även Sawa – två minnesvärda offensiva spelare. Det damfotbollsår som är inne på sina sista dagar har annars varit de välorganiserade försvarens år. Man skulle kunna illustrera det med många olika exempel, men det räcker väl med att påminna om att USA vann VM-guldet genom att man hade ett mycket tajt försvarsspel och bara släppte till 18 avslut mot mål på sju VM-matcher – och bara släppte in tre av dem.

Under hösten har vi även sett hur en ny generation spelare håller på att ta över på den stora scenen. Spelare födda 1995 eller senare. Skytteligorna i Champions League och franska ligan D1 Feminine leds av 20-åriga Ada Stolsmo Hegerberg på åtta respektive 22 mål. Tyska Frauen-Bundesliga leds i stor stil av Bayern München, vars bästa målskyttar är 20-åriga Sara Däbritz och 19-åriga Vivianne Miedama. Och flyttar vi blicken till andra sidan jordklotet gör 19-åriga Larissa Crummer jättesuccé i Australiens W-league.

Crummer spelar för laget som aldrig har tappat en poäng i en ligamatch, Melbourne City FC. Klubben är nybildad och fick direkt en plats i Australiens W-league. Efter nio omgångar har man full poäng och målskillnaden 31–3. Det är Crummer som gör målen. Hon leder skytteligan överlägset med sina elva fullträffar – ligarekordet ligger på 15. Crummer var med i Australiens VM-trupp i somras och fick göra två inhopp, bland annat spelade hon 27 minuter i 1–1-matchen mot Sverige.

I Melbourne City har Crummer grym uppbackning. I mål står Linköpingsbekantingen Briana Davey, i backlinjen finns Australiens båda VM-backar Stephanie Catley och Laura Alleway, på mittfältet Lisa De Vanna samt de båda lånen från Seattle, Jess Fishlock (är även assisterande tränare) och Kim Little – två av mina absoluta favoritspelare. Med den uppställningen känns det som att Melbourne City hade varit en intressant utmanare om SM-guldet, om klubben spelat i damallsvenskan.

Efter 13 omgångar i Frankrike står Ada Hegerberg alltså på 22 mål. Rekordet i D1 Feminine är från säsongen 2006/07 då Sandrine Bretigny gjorde 42 mål. Hegerberg måste alltså öka takten ytterligare efter årsskiftet om hon skall bli tidernas målskytt i ligan. Det hindrar inte att norskan kan se tillbaka på ett fantastiskt år. Jag har många gånger hyllat henne för hennes rörelsemönster inne i straffområdet. Det här klippet höjdpunkter från året innehåller verkligen mycket fotbollsgodis:

https://www.youtube.com/watch?v=KwYwGTv8s9E

Lotta Schelin har som bäst gjort 34 mål, det gjorde hon förra säsongen. Vår svenska storstjärna gav sig själv en utmärkt julklapp genom att göra fyra mål i årets sista match, 10–0-segern mot Nimes. Hon fick till ett äkta hattrick på nio minuter när hon gjorde målen som betydde 3–0, 4–0 och 5–0. Det andra är ett nickmål av en typ Schelin sällan gör. Kul att se.

Även om några av målen är riktiga skitmål är det bra för Schelin och landslaget att hon får känna känslan av att göra mål så ofta som möjligt inför OS-kvalet. Se Schelins mål, samt två från Hegerberg, på det här klippet:

Guide till semifinalerna i WCL

Publicerad den av
Svara

Om några timmar drar semifinalerna i Champions League igång med det härliga prestigemötet Wolfsburg–PSG. Jag håller tyskorna som ganska klara favoriter. Här är min guide till helgens semifinaler:

* VfL Wolfsburg–Paris Saint-Germain
I dag 18.00
TV/Stream: Ingen svensk TV-sändning. Men matchen sänds på tyska Eurosport – tydligen skall inte streamen vara geoblockad.
Odds (dubbelmötet): 65–35

Kommentar: Wolfsburg har fortfarande aldrig förlorat en match i Champions League. Förlusten kommer förr eller senare att komma, men inte ens om PSG skulle vinna en av semifinalerna tror jag att det blir franskt i finalen.

De tyska mästarinnorna har sådan tyngd och stabilitet att jag tror att de kommer att jobba sig igenom PSG:s starka defensiv. Wolfsburgs styrka är ju att man har ett inläggsspel som inget annat klubblag i världen. Alexandra Popp är en grymt stark måltavla, men även spelare som Martina Müller (som gör sin sista säsong), Yuki Ogimi, Vanessa Bernauer med fler är hot i luftrummet. Och vid fasta situationer har man ännu fler tänkbara måltavlor som sina inlägg, som lagkapten Nilla Fischer.

Trots att man har en skadedrabbad trupp känns Wolfsburg formstarkt för tillfället, och även om PSG är ett stabilt lag, saknas den snabbhet framåt som krävs för att hota Wolfsburgs stabila försvar. Förhoppningsvis lever dubbelmötet till nästa veckas retur, men jag känner mig inte alls säker på att det blir så. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger måste sannolikt göra sina två bästa matcher för året för att kunna skrälla.

* FFC Frankfurt–Bröndby IF
I morgon 14.00
TV/Stream: TV-sänds inte i Sverige. Hittar jag en länk läggs den upp här.
Odds (dubbelmötet): 90–10

Kommentar: Frankfurt har nyligen tvingats släppa Seattle-lånet Jessica Fishlock. Där tappar man många löpmeter på mittfältet. Dock har de tyska vicemästarinnorna såpass stark trupp att de bör kunna döda det här dubbelmötet redan på hemmaplan.

Jag såg i veckan att ett par av Bröndbyspelarna sa att de var övertygade om att laget kan skaka Frankfurt. Om det hade gällt en match hade jag hållit med, men nu skall den här semifinalen bli en rätt ensidig historia.

Korta inhopp i en mängd matcher

Publicerad den av
Svara

Den första helgen där man kunde se alla damallsvenska matcher på tv blev lite konstig för egen del. Jag gjorde nämligen korta inhopp i en mängd matcher, men såg inte någon hel.

Utöver damallsvenska matcher hann jag med några minuter av Mia Jalkerud:s sexmålsfyrverkeri borta mot Lidköping i elitettan och så ett par halvlekar i NWSL.

Rent spontant kändes de båda NWSL-matcherna mer underhållande än de damallsvenska jag såg, men det kan nog bero på att de damallsvenska lagen har bättre försvarsorganisation än de amerikanska, vilket gör NWSL-matcherna mer svängiga.

Oavsett måste den uppvisning Seattle Reigns fantastiska mittfält anfört av Kim Little, Jessica Fishlock och hattrickskytten Megan Rapinoe bjöd på mot Western New York Flash anses vara helgens behållning:

Att Fishlock lämnat Frankfurt redan innan semifinalerna i Champions League stärker för övrigt inte lagets chanser, varken i ligan eller mästarcupen. I helgen vann dock både Wolfsburg och Frankfurt sina hängmatcher i Frauen-Bundesliga, vilket innebär att Wolfsburg nu är serieledare en poäng före Bayern München och två före Frankfurt.

Tre omgångar återstår. Omgång 20 inleds för övrigt i morgon med matcher just för de tyska Champions Leaguelagen Wolfsburg och Frankfurt. De möter Herford och Freiburg och bör ta ytterligare varsin trepoängare.

Det om den tyska ligan. Mitt fokus i helgen låg förstås på damallsvenskan. Tyvärr missade jag lördagens tjuvstart och tillika nykomlingsmöte, men har sett det här klippet:

För Hammarby är det här förstås en kanonstart, precis den man behöver. Den riktiga värdemätaren på Söderbönorna kommer dock i Malmö i morgon.

När det gäller Mallbacken har jag förstått att de dels hade dubbla ribbskott i slutet av första halvleken samt att de missade en straff i den andra. Det antyder ju att värmländskorna var med i matchen. Dock har man inte råd att släppa in mål som Olga Ekblom:s inlägg till 2–1 om man skall hänga kvar.

I söndags såg jag en stund av Kristianstad–Umeå. Där blev det tydligt att Umeå har en väldigt tunn trupp och att laget är otroligt uddlöst utan Jenny Hjohlman och Lina Hurtig. Hurtig hoppade in och spelade en halvtimme i matchen, något som förvånade mig. Tränare Maria Bergkvist sa ju på upptaktsträffen i förra veckan att Hurtig den dagen gjorde sitt första 100-procentiga träningspass. Då känns det spontant väl bra att redan spela en halvtimma i damallsvenskan inom en vecka. Men det fanns kanske omständigheter som gjorde speltiden mer begriplig.

När det gäller Hjohlman är hon tydligen ledbandsskadad och borta i 2–4 veckor. Umetruppen är skadedrabbad, bland annat missar Jasmin Nejati hela säsongen till följd av ett avslitet korsband. Tråkigt.
Såvitt jag kan komma på är Nejati en av tre damallsvenska spelare som drabbats av korsbandsskador redan innan säsongsstart. Beata Kollmats i Göteborg och Hanna Folkesson i Örebro är de båda andra jag har koll på.

Jasmin Nejati

Jasmin Nejati

Jag såg några minuter av Piteå–Vittsjö. Den tid jag såg upplevde jag hemmalaget som starkare, men det var ju gästerna som fick med sig alla poängen.

Jag såg även några minuter i slutet av AIK–Göteborg. Där lyckades faktiskt AIK få lite tryck på gästerna i jakten på reducering. Kanske ändå att AIK har lite mer tyngd än jag trott på förhand.
På klippet ser vi Göteborgsmålen av Lieke Martens och Manon Melis, men först en godbit av Ramona Bachmann från Rosengårds match:

Slutligen då till Örebro–Rosengård. Där hade jag på hela matchen, men jag jobbade parallellt och kunde inte kolla speciellt koncentrerat. Det jag såg av Örebro var ett bra försvarsspel före paus samt en imponerande och väldigt lovande insats av unga Michelle De Jongh. Kan hon fortsätta på den nivån bör hon vara med i landslagsdiskussionen senast i höst. För den typen av centrala mittfältare har vi inte många av.

Rosengård var blekt före paus, men visade riktig mästarklass efter. De fick fart både på boll och ben och kunde ju faktiskt ha gjort sex–sju mål där. Imponerande.

En match jag inte såg något alls av var Eskilstuna–Linköping. Där fick 1308 åskådare se en liten skräll. LFC vann hörnorna med 10–1, men avsluten mot mål 2–3 och dessutom hade hemmalaget två ramträffar. LFC:s ineffektivitet fortsätter alltså.
Det är ju för tidigt att prata om ödesmatch i andra omgången, men skall Linköping ta upp kampen med Rosengård i år har man inte råd att även lämna morgondagens hemmapremiär mållöst. Premiärresultaten gör att LFC–Kristianstad känns som en riktigt intressant historia.

Hur var då TV4:s produktioner? De jag såg var bra, jag skulle nog till och med säga lite över förväntan. Kul. Det jag saknar är klipp med höjdpunkter från alla matcher, helst även ett sammanfattande klipp med alla omgångens mål – så som man kan i ligorna i Tyskland och Frankrike.

Apropå TV4 är här ett klipp med damallsvenska tips från alla kanalens damfotbollsexperter:

Slutligen tillbaka till USA och NWSL. Den damallsvenska premiäromgången lockade i snitt 1016 åskådare – kul. Totalt blev det 6097. Jämför det med världens mest publikdragande damlag, amerikanska Portland Thorns. De hade 13386 åskådare vid sin premiär mot Boston. Storpubliken fick se hemmalaget vinna med 4–1.

Intresset kring Thorns har fått engelska tidningen The Guardian att publicera det här reportaget som har titeln: ”Är Portland Thorns den första riktiga klubben inom damfotbollen?” Jag antar att de med första riktiga klubben menar att det är den första klubben som har riktig publikhausse kring alla hemmamatcher.

Ett lag som har en klack som kör tifon inför vissa matcher, som den i helgen. Visst är det underbart att se så välfyllda läktare i ligamatcher, som de här:

Intresset kring Portland Thorns ger verkligen framtidshopp för damfotbollen. Det gör för övrigt fler publiksiffror från första omgången i USA. I Houston var publiksiffran 6 012, i Kansas hade man 8 489 supportrar medan omgångens lägsta publik var låga 2 642 i Seattle. Jag skriver låga 2 642 trots att den siffran var mer än 1000 åskådare högre än den bästa damallsvenska premiärsiffran – 1619 från Hammarbys match på Tele2 Arena.

I damallsvenskan stod Kristianstad för det pinsamma bottennappet – bara 268 på en premiär är verkligen långt ifrån godkänt.

Vi är ett steg närmare OS

Publicerad den av
Svara

I dag står det klart att Storbritannien inte kommer att ha några fotbollslag i nästa års OS. England vill, men Skottland och Wales säger nej.

Det är självklart tråkigt för de engelska spelarna, men kanske framför allt för den walesiska mittfältsstjärnan Jessica Fishlock som här sannolikt går miste om sin största chans till spel i ett stort mästerskap.

Som jag ser det hade det i ett brittiskt lag utöver de engelska spelarna sannolikt bara funnits plats för Fishlock, Kim Little och troligen även Lisa Evans.

Kim Little

Kim Little

För svensk del är ju dock det här ett positivt besked eftersom det ökar våra chanser att få en plats i Rio de Janeiro nästa år. Det europeiska upplägget är ju för övrigt så vansinnigt dåligt utformat så att VM gäller som kvalturnering till OS. Det blir således ett kval där seedningen blir högst haltande och där utomstående lag spelar stora roller.

I det förra kvalet var det ju nämligen Japan som slog ut Tyskland och Australien som skickade ut Norge. Det är ett upplägg som inte känns rimligt. Men vi står där i år igen.
Personligen hade jag tyckt att det varit mycket mer sportsligt rättvist om man spelat ett europeiskt OS-kval i stället för Algarve cup nästa vår. Men så blir det nu inte.

Som grädde på moset när det gäller OS har Uefa återigen gjort fiaskoartade förhandlingar när fördelningen av platser genomförts. Europa får bara med tre lag, samtidigt som Oceanien har ett och Afrika och Sydamerika två vardera. Det känns förstås inte rimligt sett till styrkeförhållanden. Men tyvärr är det ju alldeles för mycket geografisk kvotering i de här frågorna.

Sett till världsrankning skulle startfältet i nästa års OS se ut så här:

Värd (1): Brasilien (7) – är redan klara.
Sydamerika (1): Colombia (28) – är redan inkvalade.
Oceanien (1): Nya Zeeland (17).
Afrika (2): Nigeria (33) och Ghana (52).
Concacaf (2): USA (2) och Kanada (delad 8).
Asien (2): Japan (4) och Nordkorea (delad 8).
Europa (3): Tyskland (1), Frankrike (3) och Sverige (5).

I bästa fall kommer alltså lag 17, 28, 33 och 52 att få plats. Europa har nio lag som ligger högre på världsrankningen än lag 17, vi har 17 lag som ligger före lag 28 och så vidare.
Sett till rankningen är sex av världens tolv bästa nationer från Europa, ändå har vi alltså bara tre platser. Jag tycker att en mer rimlig fördelning av platserna hade varit:

1: Värd
0,5: Sydamerika
0,5: Oceanien
1,5: Afrika
2: Concacaf
2: Asien
4,5: Europa

Det innebär playoffmatcher mellan Colombia och Oceaniens lag samt mellan Afrikas tvåa och Europas femma.

Jag hade även en fundering på playoffplats mellan Asiens trea och Concacafs tvåa, men har efter lång tvekan valt bort den.

Hursomhelst blir kampen om OS-platserna en viktig del för de europeiska lagen i sommar. I den kampen har Sverige fått en tuff lottning. Det lär ju behövas att man minst når kvartsfinal för att bli en av de tre bäst placerade lagen från Europa. Och skulle gruppspelet i VM mot all förmodan till 100 procent följa världsrankningen får vi följande slutspelsträd:

Kina–Schweiz
USA–Sydkorea

Tyskland–Holland
Frankrike–Spanien

Brasilien–Sverige
Japan–Mexiko

Norge–England
Kanada–Australien

I ett sådant upplägg är det bara att hålla alla svenskar att krama tummarna för Kina och England…

Fulstream för Champions League

Publicerad den av
Svara

Som väntat vann Frankfurt hur enkelt som helst mot Bristol Academy i den första kvartsfinalen av Champions League. 5–0 i mål och 17–0 i avslut mot mål på bortaplan säger allt. Gissningsvis låg bollinnehavet på kring 75–25 i tysk favör.

Den enda spelaren i Bristol som imponerade var unga målvakten Mary Earps, som bland annat räddade en straff från Celia Sasic. Earps fick inte bort bollen vid Mandy Islacker:s 4–0-mål, i övrigt går inga av baklängesmålen att skylla på målvakten. Tvärtom räddade Earps sitt lag från en mycket större förlust.

När det gäller Frankfurt älskar jag att se hur en tredje spelare tydligt visar var hon vill ha bollen när två andra passar till varandra. Ett praktexempel var Veronica Boquete:s tidiga löpning vid 1–0-målet. Hon visade Sasic var bollen skulle slås redan innan Sasic hade fått bollen. Det är underbar speluppfattning.
Jag har inte hittat något klipp som visar hela sekvensen ännu. Det här är närmast.

Veronica Boquete

Veronica Boquete

Så några ord om Bristol. Utan flyktade forwardsen Natasha Harding och Natalia Pablos Sanchon var laget helt utan anfallskraft. Men efter att ha läst lite om klubbens verksamhet i artiklar som den här och den här fick jag sympati för en klubb som verkligen fokuserar på att utbilda egna spelare.
Man har bland annat varit delaktig i utbildningen av duktiga Frankfurtmittfältaren Jessica Fishlock. Hon är för övrigt från Wales, precis som Harding och hela nio spelare i årets Bristoltrupp.

I fjol kom Bristol Academy näst sist i WSL1, den här säsongen är man dessutom enda laget i WSL:s högsta division som saknar samarbete med en proffsklubb på herrsidan. Bra jobbat, och på ett sätt kul att en sådan klubb kan nå kvartsfinal i Champions League.

Jag såg för övrigt matchen via fulstream. Det är ju så man som svensk måste jobba om man vill se matcherna i kvartsfinalserierna. Bara en av åtta matcher tv-sänds ju av någon svensk kanal. Det är förstås dödstråkigt, speciellt då det är svenskt deltagande i sex av matcherna.

Jag är inte insatt i turerna i det här tv-debaclet. Enligt det här blogginlägget har Eurosport sändningsrätten till morgondagens Rosengårdsmatch, och kan sända om de vill. Men de vill inte. Jag vet inte om det stämmer, jag kan bara konstatera att det är väldigt tråkigt för damfotbollen att matchen inte tv-sänds. Väldigt tråkigt.

Slutligen är tydligen Zecira Musovic krasslig, vilket skapar ett litet orosmoment inför Rosengårds hyperintressanta match i morgon.

Sju svenskmål i Frankrike

Publicerad den av
Svara

Min helg blev inte alls som jag tänkt mig. Framför allt gick jag helt miste om den lördag framför DFB-tv från Hallenpokal som jag hade planerat.

Där vann lite oväntat Leverkusen den 21:a och sista upplagan. Ett tre minuter långt klipp med höjdpunkter finns på den här länken. Noterbart från cupen var att Frankfurts walesiska mittfältsstjärna Jessica Fishlock skadade fotleden och blir borta från spel i ett par veckor.

För svensk del hämtas helgens höjdpunkter från Frankrike. Där blev det nämligen hela sju svenskmål. Fyra av dem stod Lotta Schelin för, något som innebär att hon nu är i ensam skytteligaledning på 25 mål, två före Eugenie Le Sommer och tre före Ada Stolsmo Hegerberg.

Som jag varit inne på tidigare är den franska ligan tråkigt ojämn i år. Den består av tre lag av högsta världs- och Europaklass, tre hyfsade lag och sex som inte hänger med. Lyons 14–0-seger mot tabellsjuan Albi säger väl det mesta om nivåskillnaderna i tabellen. Där släppte Lyon för övrigt upp målvakten Sarah Bouhaddi för att slå in en straff fram till 13–0.

Utöver Schelin gjorde Kosovare Asllani sitt elfte mål för säsongen och Sofia Jakobsson sina sjunde och åttonde. Omgångens godbit var nog ändå PSG:s 2–0-mål mot Issy där Asllani står för sista skarven fram till målskytt Kheira Hamraoui. Se det och alla de sju svenskmålen här:

Kim Little var bäst i världen 2014

Publicerad den av
8

Fotbollskanalen har i dag korat Nadine Kessler till världens bästa spelare 2014. Sannolikt kommer Wolfsburgs lagkapten även att tilldelas Ballon d’Or.

https://www.youtube.com/watch?v=bKDcI_fn0L0

Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.

Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.

Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.

Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.

Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.

Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.

Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.

Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.

Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.

Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.

Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.

Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.

För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.

Här är min uppdaterade lista över världens 20 :

1) Kim Little, mf/fw, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
2) Nadine Kessler, mf, Tyskland/Wolfsburg
3) Gaetane Thiney, mf/fw, Frankrike/Juvisy
4) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City
5) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård
6) Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
7) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
8) Veronica Boquete, mf/fw, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
9) Nilla Fischer, mb, Sverige/Wolfsburg
10) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
11) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
12) Lara Dickenmann, yb/ymf, Schweiz/Lyon
13) Jessica Fishlock, mf, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
14) Christen Press, fw/ymf, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
15) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård
16) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
17) Abby Wambach, fw, USA/WNY Flash
18) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
19) Martina Müller, fw, Tyskland/Wolfsburg
20) Nahomi Kawasumi, ymf, Japan/Seattle Reign/Inac Kobe Leonessa

Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue

Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.

Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.

Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?

2014 års utmärkelser

Publicerad den av
1

Det tredje och sista inlägget från underlaget till rankningen av världens 20 bästa spelare 2014 innehåller en mängd utmärkelser och allstarlag.

Jag har uppdaterat och bland annat lagt till priset till bästa spelaren i Concacaf som tilldelas Abby Wambach. Det priset fick hon som en tidig julklapp den 23 december. Wambach vann närmast före Shirley Cruz Trana.

Nominerade till Ballon d’Or 2014

Finalister:
Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård
Abby Wambach, USA/WNY Flash
Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg

Platserna 4–10
Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
Veronica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Aya Miyama, Japan/Okayama Yunogo Belle
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
Lotta Schelin, Sverige/Lyon

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Best Women’s Player in Europe 2013/14

1) Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
2) Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
3) Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
4) Lena Goessling, Tyskland/Wolfsburg
5) Verónica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt och Lotta Schelin, Sverige/Lyon
7) Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård, Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg och Caroline Seger, Sverige/Tyresö/PSG
10) Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
11) Lena Lotzen, Tyskland/Bayern München
12) Melanie Behringer, Tyskland/Frankfurt/Bayern München, Karen Carney, England/Birmingham, Louisa Necib, Frankrike/Lyon och Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
16) Kim Little, Skottland/Arsenal/Seattle Reign, Anja Mittag, Tyskland/Rosengård, Wendie Renard, Frankrike/Lyon och Julia Simic, Tyskland/Potsdam
20) Patrizia Panico, Italien/Torres

Bästa spelare i Asien 2014
Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisband Roar

Övriga nominerade:
Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

Bästa spelare (MVP) i Asiatiska mästerskapen 2014
Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle

Bästa spelare i Afrika, Caf Awards
Nominerade:
Annette Ngo Ndom, Kamerun/Amazon Grimstad
Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels
Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp

Bästa spelare i Afrikanska mästerskapen 2014
Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels

Bästa spelare i D1 Feminine 2013/14
Gaetane Thiney, Juvisy

Övriga nominerade
Camille Abily, Frankrike/Lyon
Lotta Schelin, Sverige/Lyon

Bästa spelare, Tyskland 2013/14 (Fussballerin des Jahres)
Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg

Concacaf, Female player of the year

1) Abby Wambach, USA/WNY Flash
2) Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
3) Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United

Hope Solo

Hope Solo

VM-kval, Concacaf, allstarlag

Hope Solo, USA/Seattle Reign
Diana Sáenz, Costa Rica/University of Southern Florida
Christie Rampone, USA/Sky Blue
Whitney Engen, USA/WNY Flash
Meghan Klingenberg, USA/Houston Dash
Kennya Cordner, Trinidad och Tobago/Seattle Sounders
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
Christen Press, USA/Chicago Red Stars
Abby Wambach, USA/WNY Flash
Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United

USA:s bästa spelare 2014. Pris utdelat av US Soccer

Lauren Holiday

Övriga nominerade:
Sydney Leroux
Carli Lloyd
Christen Press
Abby Wambach

Bästa spelare (MVP) i USA:s liga NWSL

Kim Little, Seattle Reign/Skottland

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

Allstarlag i NWSL 2014

Alyssa Naeher, USA/Boston – årets målvakt
Kendall Fletcher, USA/Seattle Reign
Ali Krieger, USA/Washington
Christie Rampone, USA/Sky Blue
Becky Sauerbrunn, USA/Kansas City – årets back
Veronica Boquete, Spanien/Portland
Jessica Fishlock, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
Kim Little, Skottland/Seattle Reign
Lauren Holiday, USA/Kansas City
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Amy Rodriguez, USA/Kansas City

Sveriges bästa spelare 2014 – Diamantbollen

Lotta Schelin

Damallsvenskans bästa spelare 2014

Anja Mittag

Allstarlag i damallsvenskan 2014

Stephanie Labbé, Kanada/Kif Örebro
Ali Riley, Nya Zeeland/Rosengård
Anita Asante, England/Rosengård
Emma Berglund, Sverige/Umeå
Faith Ikidi, Nigeria/Piteå IF
Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
Sara Björk Gunnarsdóttir, Island/Rosengård
Pernille Harder, Danmark/Linköpings FC
Lieke Martens, Holland/Göteborg FC
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – årets spelare
Manon Melis, Holland/Göteborg FC.

MVP i Nadeshiko League 2014

Michi Goto, Japan/Urawa Reds

Allstarlag i Nadeshiko League 2014

Miho Fukumoto, Japan/Yunogo Belle
Azusa Iwashimizu, Japan/NTV Beleza
Shiho Kohata, Japan/Urawa Reds
Ruka Norimatsu, Japan/Urawa Reds – även årets nykomling
Saori Ariyoshi, Japan/NTV Beleza
Mizuho Sakaguchi, Japan/NTV Beleza
Aya Miyama, Japan/Yunogo Belle
Hikaru Naomoto, Japan/Urawa Reds
Megumi Kamionobe, Japan/Niigata
Yuika Sugasawa, Japan/Chiba
Megumi Takase, Japan/Inac Kobe Leonessa

Bästa spelaren i Kanada 2014
Omröstning:

1) Christine Sinclair, Portland Thorns
2) Erin McLeod, Houston Dash
3) Sophie Schmidt, Sky Blue

Players Player of the Year, engelska WSL

Ji So Yun, Sydkorea/Chelsea LFC

2014 års assistligor

Publicerad den av
1

Det förra inlägget innehöll en mängd internationella skytteligor. Nu är det dags för assistligor. Sådana har inte varit lika lätta att hitta, men här är ett gäng av årets mer intressanta:

VM-kvalet, Europa 2013/14

16 assist
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
13 assist
Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
12 assist
Dzsenifer Marozsan, Tyskland/Frankfurt
11 assist
Fatmire Alushi, Tyskland/Frankfurt/PSG
9 assist
Hayley Lauder, Skottland/Vittsjö
Kim Little, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
8 assist
Caroline Graham Hansen, Norge/Wolfsburg
7 assist
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
Lisa Evans, Skottland/Potsdam
Lyudmila Pekur, Ukraina/Ryazan
Lieke Martens, Holland/Göteborg

Karen Carney

Karen Carney

Champions League 2013/14, assistliga

7 assist
Karen Carney, England/Birmingham
6 assist
Lisa Evans, Skottland/Potsdam
Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
Christen Press, USA/Tyresö
5 assist
Kim Little, Skottland/Arsenal
Verena Faisst, Tyskland/Wolfsburg

Champions League 2014/15, assistliga

6 assist
Lotta Schelin, Sverige/Lyon
4 assist
Dzsenifer Marozsan, Tyskland/Frankfurt
3 assist
Pernille Harder, Danmark/Linköping
Frederikke Thögersen, Danmark/Fortuna Hjörring
Nikki Watts, England/Bristol Academy

D1 Feminine 2013/14, assistliga

12 assist
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
10 assist
Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy
Sandrine Soubeyrand, Frankrike/Juvisy
9 assist
Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
Kenza Dali, Frankrike/PSG

Manon Melis

Manon Melis

Damallsvenskan 2014, assistliga

11 assist
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
Manon Melis, Holland/Göteborg
8 assist
Therese Sjögran, Sverige/Rosengård
6 assist
Ali Riley, Nya Zeeland/Rosengård
Sara Lindén, Sverige/Göteborg

NWSL, USA, assistliga 2014

8 assist
Jessica Fishlock, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
7 assist
Kim Little, Skottland/Seattle
Lauren Holiday, USA/Kansas
6 assist
Diana Matheson, Kanada/Washington
Veronica Boquete, Spanien/Portland
Vicky Losada, Spanien/WNY Flash
5 assist
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Kelley O’Hara, USA/Sky Blue

Helgen – och en massa mål

Publicerad den av
2

Det är fokus på söndag den här helgen. Dels för att alla helgens damallsvenska matcher avgörs då. Dels för att helgens europeiska toppmatch, Potsdam–Frankfurt spelas då.

I praktiken är ju den damallsvenska guldstriden redan avgjord. Men i teorin lever serien ett tag till. Fast om Örebro förlorar mot Piteå och Rosengård besegrar Eskilstuna på söndag så kan vi snart även avskriva alla teoretiska resonemang. Som det är nu kan Kif Örebro som mest komma upp i 48 poäng. Rosengård står på 42 och är alltså väldigt nära att säkra sitt fjärde guld på fem säsonger. Jag skriver så även om klubben förstås inte tagit något guld under just Rosengårds flagg.

Eskilstuna–Rosengård är för övrigt tv-sänd. Den visas i Tv12 klockan 15.00 på söndag.

I övrigt i helgen är det kanske sista chansen för Jitex att ta poäng i årets damallsvenska. Helt körda är väl inte Mölndalsklubben i alla de fyra sista omgångarna, men det är söndagens bortamatch mot AIK som är den klart största poängchansen.

Det om damallsvenskan. Helgens allra mest intressanta match i svensk damfotboll kanske ändå spelas i elitettan. Där tar Sunnanå emot Mallbacken i det som måste räknas som sista chansen för Skelleftelaget att på allvar slå sig in i kampen om de båda allsvenska platserna.

Spontant spelarmöte i Mallbacken.

Spontant spelarmöte i Mallbacken.

Vinner Mallbacken är värmländskorna i praktiken klara för damallsvenskan 2015. Dessutom skulle det innebära att Hammarby kan göra ett rejält ryck i kampen om den andra platsen.
Vinner Sunnanå lever serien i alla fall någon vecka till. Men visst talar allt för att det ändå till slut blir Mallbacken och Hammarby som spelar i allsvenskan nästa år. Den största frågan är nästan var de spelar. Båda lagen har ju brottats med problem med sina hemmaarenor.

Dags för en internationell utblick. Ligorna är alltså igång i både Tyskland och Frankrike. Jag har inte hängt med hundraprocentigt i försnacket. Men det jag har hört skulle jag bli förvånad om det inte blir tvåkejsarslag i båda länderna.
I Tyskland står det mellan Wolfsburg och Frankfurt och i Frankrike mellan Lyon och PSG. I båda länderna finns det två utmanarlag i form av Potsdam och Bayern München respektive Juvisy och Montpellier.

Svenskintresset är i år större i Frankrike, där vi ju nu har fem spelare, medan Nilla Fischer är ensam svenska i Frauen-Bundesliga.

Jag tycker att Frankfurts lag är hyperintressant bland annat med nyförvärv som Jess Fishlock och Veronica Boquete, men vågar inte tippa mot segermaskinen Wolfsburg. Fischers lag hämtar alltså hem tredje raka guldet.
Inte heller i Frankrike vågar jag tro på tronskifte. Det blir nog ännu jämnare än tidigare, men med måldrottningarna Ada Hegerberg och Lotta Schelin som forwards tror jag att Lyon kommer att vara vassare än PSG, vilket bör kunna fälla avgörandet.

Under de två omgångar som spelats i de båda ligorna har de fyra franska topplagen tagit full poäng, medan Frankfurt och Bayern kryssat mot varandra i Tyskland.

I morgon är det dags för årets första toppmöte i Frankrike. 16.30 tar Lyon emot Montpellier, och här är en länk till matchen. Och här är en länk till.

Det tyska toppmötet Potsdam–Frankfurt spelas på söndag 14.00, men verkar tyvärr inte vara tv-sänt (fel, se kommentar från Alex för länk). Helgens match på DFB-tv är i stället morgondagens möte Duisburg–Freiburg. Den har avspark 11.30, och går att se här.

Apropå Frankrike och Tyskland så går det även den här säsongen att se målkavalkader från varje omgång. Målen från de båda första tyska omgångarna ser du här och här. Och målen från den första franska omgången ser du här:

Målen från den andra omgången finns på det här klippet:

De där båda klippen rymmer totalt tio svenskmål. Schelin har ju redan gjort fem mål medan Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani står på två vardera medan Linda Sembrant ”bara” har gjort ett.
När jag ändå är inne på franska klipp har du här målen från onsdagens landskamp där fransyskorna spelade bort Finland från VM.

I Norge är Lilleström och Stabaek jämsides med fem omgångar kvar. Lagen möts i sista omgången i en match som alltmer ser ut att kunna bli en helt avgörande guldfinal. För i helgen bör de båda lagen ta varsin trepoängare.

Det pågår ju även två stora landslagsturneringar i världen. I de asiatiska spelen är det ännu gruppspel med rätt extrema resultat. Bland annat vann Indien sin första match med 15–0 mot Maldiverna. I den andra föll Indien med 10–0 mot Sydkorea. Så det blir nog en intressant match mellan Sydkorea och Maldiverna på söndag…

Den turneringen blir knappast riktigt intressant förrän slutspelet drar igång i nästa vecka. Även i det sydamerikanska mästerskapet, Copa America Feminina, är det slutspelet som är mest intressant.
Brasilien har säkrat sin plats i slutspelet genom nattens 2–0-seger mot Chile. Bilder därifrån ser du här:

Även Colombia är klart för slutspel. Känslan är att Brasiliens grupp är jämnare och tuffare än Colombias. Ecuador ser ut att följa colombianskorna till semifinal, och få två chanser att nå VM.
I Brasiliens grupp står andraplatsen mellan Chile och Argentina, men även Paraguay har möjlighet.

Slutligen så spelade USA genrep inför VM-kvalet genom att slå Mexiko med 4–0 i natt. Målen därifrån ser du här:

Schelin låg bakom det mesta

Publicerad den av
8

Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.

Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”

Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.

Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.

Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.

Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.

Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.

Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.

Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.

Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.

* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.

I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.

Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:

G1
Ryssland    7 matcher    –5p
G2
Italien           8         –5p
G3
Island            7         –8p
Danmark       7         –9p
G4
Sverige         7        –0p – lär vinna gruppen
Skottland      8        –3p
G5
Norge          8         –0p – lär vinna gruppen
Holland        8        –5p
G6
England       8       –0p – lär vinna gruppen
Wales          8       –5p
Ukraina       6        –8p
G7
Frankrike     7       –0p – lär vinna gruppen
Finland        6        –3p
Österrike     8        –9p

* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.

Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.

De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.