Dagens stora sportsliga nyhet är att Caroline Seger i dag presenterats som nyförvärv av Europas och sannolikt även världens bästa lag – Olympique Lyonnais. Det är på många sätt en kanonnyhet även för det svenska landslaget.
Nyheten är ingen skräll, redan i mitten av maj gick ju franska journalister ut med uppgifter om att övergången var klar. Nu 1,5 månader senare är det alltså officiellt.
För PSG är det ett tungt bakslag. Parallellt med Seger lämnar även Kenza Dali, Kheira Hamraoui och Jessica Houara d’Hommeaux Parisklubben. Man tappar alltså fyra startspelare till huvudkonkurrenten.
För svensk damfotboll är det utmärkt att få in Seger i Lyon. Hon har skrivit ett tvåårskontrakt, och på snacket i dag känns det som att hon kommer att få kämpa sig in från bänken. Sannolikt innebär det att hon kommer att tvingas höja sitt spel ytterligare, vilket även borde gynna landslaget.
Enligt de spekulationer jag sett i dag skulle Lyons förstaelva i höst att formeras så här: Sarah Bouhaddi – Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy – Saki Kumagai – Pauline Bremer, Dzsenifer Marozsan, Camille Abily, Amel Majri – Ada Stolsmo Hegerberg, Eugénie Le Sommer.
Dali, Hamraoui och Seger kan alltså vara värvade för att bredda truppen. Nu rullar ju Lyon rätt mycket i startelvan så de kommer garanterat att få speltid, men i de viktigaste matcherna riskerar alltså trion att få sitta på bänken.
Noterbart är ju att Lyon även ryktas jobba hårt för att värva Alex Morgan. Ror man i land den värvningen är känslan att det franska superlaget kommer att ha sin starkaste trupp någonsin, trots att man tappat Amandine Henry, Louisa Necib och Lotta Schelin i sommar.
Utöver PSG-kvartetten har Lyon för övrigt i dag även officiellt presenterat norska backtalangen Andrea Norheim som jag ju skrev lite om i det här inlägget.
Diskussionen om Rosengård rullar vidare i kommentarsfältet till det förra inlägget. Kul med ämnen som engagerar.
Något som också har alla förutsättningar att bli både kul och spännande är sommarens silly season i Frankrike och Tyskland. Det ser ut att kunna bli ganska stora förändringar i några av storklubbarna, något som även kan påverka Sverige.
Som bekant har ju flera av de europeiska toppklubbarna ekonomi att köpa loss damallsvenskans största profiler.
Upphovet till den diskussion om Rosengård som dominerat bloggen i veckan var ju för övrigt att Sara Björk Gunnarsdottir lämnar i sommar för Wolfsburg. Så Rosengård har ju också lite jobb att göra i sommarfönstret. Inte så lite heller, för det blir inte lätt att hitta en sådan karaktärsspelare som Gunnarsdottir. Men Rosengård kanske har någon intressant lösning på det här.
I övrigt i sommar var jag tidigare rätt säker på att sydeuropeiska toppklubbar skulle rycka i Gaelle Enaganmouit redan den här sommaren. Fast hennes knäproblem gör nog att Rosengård kan räkna in henne även till hösten.
Gaelle Enganamouit
Vilka damallsvenska profiler lär det då dras i? I första hand borde det vara Stina Blackstenius och Pernille Harder som drar till sig storklubbarnas blickar. Jag kan även tänka mig att Lieke Martens skulle kunna vara intressant. I nuläget känns däremot knappast som att någon spelare utanför de två svenska toppklubbarna kommer att uppvaktas i sommar.
Här är en kort genomgång i läget i de fem storklubbarna i Frankrike och Tyskland.
Lyon:
Omges av massor av rykten. Det kan blir så att klubbens spelartrupp kommer att genomgå en rätt stor förändring.
Så många toppspelare kopplas till Lyon att jag såg att ett av de störra internationella damfotbollskontona på twitter skrev att Lyon kan få ett så starkt lag att en sjuåring kan leda det till seger.
Så kanske det kommer att se ut på pappret, men det är ingen barnlek att leda en trupp med 20 världsstjärnor och ge alla så mycket speltid att de är nöjda.
Det var ett stickspår. Vad är det då som händer i Lyon. Klart sedan länge är att Amandine Henry flyttar till Portland i USA. Hon är för övrigt en av de tre nominerade spelarna till priset för årets bästa i D1 Feminine. De båda andra är klubbkompisarna Amel Majri och Ada Stolsmo Hegerberg.
Dzsenifer Marozsan
Klart på spelarsidan för Lyon är även att Dzsenifer Marozsan har skrivit på ett tvåårskontrakt.
Utöver Henry och Marozsan vimlar det av rykten. Bland alla spelare som sägs vara på väg in finns Alex Morgan, Kelley O’Hara, Caroline Seger, Jessica Houara d’Hommeaux och Kenza Dali. Alltså tre spelare från PSG och två från USA.
Bland de spelare som sägs kunna lämna finns Louisa Necib (där har Marseille nämnts som tänkbar adress) och Lotta Schelin. När det gäller Schelin har jag svårt att se att det skulle finnas plats för henne om Morgan ansluter. Men som sagt, det blir spännande att se vad som händer. Kanske att vi har Schelin i damallsvenskan efter OS.
PSG:
Här har det varit otroligt mycket oro i leden. Halva laget har ryktats vara på väg bort. Ryktena minskade inte när det stod klart att tränaren Farid Benstiti inte fick fortsätta.
I går kväll presenterades dock en ny tränare – Patrice Lair. För andra gången i rad väljer alltså PSG att satsa på en före detta Lyontränare. Lair har ju dessutom ett brett kontaktnät med många av världens bästa spelare, så det kanske kan lugna ner stämningen en aning.
Som jag redan skrivit har trion Seger/Houara d’Hommeaux/Dali placerats i Lyon. Dessutom sägs Shirley Cruz vara på väg till Barcelona och så har Anja Mittag mer än hintat att hon vantrivs i klubben.
Anja Mittag
Att Lair tillsatts på ett tidigt stadium är förstås otroligt viktigt. Det är även en signal om att PSG tänker satsa vidare. För att närma sig Lyon kommer de säkert att leta förstärkningar utomlands. I första hand kanske de kommer att kolla mot USA, men det kan nog även bli vissa blickar mot Sverige.
Frankfurt:
De forna storlagen faller ett efter ett. Duisburg och Potsdam är redan borta från positionerna i toppen av tysk damfotboll. Nu verkar fallet nära även för den tredje klassikerklubben. För det är tunga spelartapp som rapporterats hittills under våren.
Klart är alltså att Marozsan flyttar till Lyon. Klart är också att Simone Laudehr går till Bayern München samt att Kerstin Garefrekes slutar. Även Saskia Bartusiak är osäker på sin framtid i klubben.
Det är spelare som inte är lätta att ersätta. I princip känns det omöjligt.
Kerstin Garefrekes
Utöver toppnamnen ovan har Isabelle Linden och målvakten Anke Preuss meddelat att de lämnar. I dag förlängde man kontraktet med kanadensiska mittfältaren Sophie Schmidt, vilket var viktigt. Men Frankfurts trupp behöver alltså flera starka nyförvärv om man skall kunna vara med och utmana om Champions Leagueplatser även framöver.
Wolfsburg:
Har alltså värvat Sara Björk Gunnarsdottir från Rosengård och skall enligt uppgift värva minst en spelare till. Dessutom kommer Lina Magull tillbaka efter ett framgångsrikt låneår i Freiburg. Det känns rätt lugnt och stabilt i Wolfsburg.
Bayern München: Lugnt och stabilt är det även hos mästarinnorna. De har alltså tagit ”hem” Simone Laudehr – som ju spelade för klubben under en juniorsäsong. De har även klart med Verena Faisst, som ju gjorde klart med att hon skulle lämna Wolfsburg redan i vintras.
US WNT
Det är alltså hos PSG, Lyon och Frankfurt det kan hända mest. Vad finns det då för spelare att värva, utöver de som går mellan klubbarna?
Jo, den kommande vintern finns chansen för landslagsspelarna i USA att ge sig ut på lite äventyr. 2017 är ju ett mästerskapsfritt år, vilket gör att Alex Morgan och de andra inte är lika hårt bundna till NWSL som andra år.
Det blir nog mot USA klubbarna på kontinenten först vänder sig. Och ett antal namnkunniga amerikanskor kommer alltså säkerligen att dyka upp i Europa efter OS. Kanske att även någon av Kanadas toppspelare kan hamna i Europa. Kan någon locka över Christine Sinclair?
I Frankrike har även Montpellier flera intressanta spelare som kan tänkas prova vingarna i någon av topplagen. Riktigt glödheta känns vänsterbacken Sakina Karchaoui och målfarliga forwarden Marie-Charlotte Léger – båda födda 1996. Men det finns fler intressanta spelare i Montpellier. Brasiliens Andressa Alves är en kanonspelare och jag gillar mittfältaren Sandie Toletti. Dessutom borde nog faktiskt Linda Sembrant kunna vara aktuell för större uppgifter. Hon har varit väldigt bra det senaste året.
I Tyskland är det i Freiburg talangerna finns. Laget kommer att bli fyra i årets liga, det med massor av tonåringar i truppen. När Tyskland tidigare i kväll säkrade en finalplats i F17-EM var fyra av de tyska nyckelspelarna från just Freiburg, jag tänker på de båda målskyttarna Vanessa Ziegler och Klara Bühl, lagkaptenen Janina Minge och aktiva mittfältaren Giulia Gwinn.
16-åriga Gwinn har redan spelat tio matcher i Frauen-Bundesliga i vinter – och gjort två mål, jämnåriga Minge har spelat i fyra. Den spelare som känns allra vassast är ändå Bühl. Forwarden är född så sent som den 7 december 2000 och känns som en blivande storspelare. Hon lär debutera i Bundesliga till hösten.
Freiburg har alltså något intressant på gång – om de inte värvas sönder kommande år.
I morgon spelar tre svensklag semifinaler i Champions League. Tyvärr verkar ingen av matcher att visas av någon svensk tv-kanal. Det är verkligen vansinnigt tråkigt.
Det är ju inte så att de fyra svenska spelarna spelar biroller i sina lag. Förra helgen bar ju faktiskt tre av dem kaptensbindeln för sina klubbar. Troligtvis är det bara Nilla Fischer som är kapten i morgon, men vår kvartett kommer ändå att ha fokus på sig.
Utöver Champions League spelas det intressanta matcher i damallsvenskan – då tänker jar inte minst på dagens möte mellan Mallbacken och Kvarnsveden – och på andra ställen i världen. Här är en guide till helgens damfotboll, med fokus på Champions League:
Kommentar: Lyon är det bättre laget och har en förkrossande ledning i den inbördes statistiken. Enligt Soccerway har klubbarna mötts 29 gånger. Lyon har 21–3 i segrar och 58–10 i mål. De senaste två åren är det dock jämnare. Där har Lyon fyra segrar, PSG en samt att det har blivit två kryss.
Sett till kapacitet är Lyon det bättre laget – och skall bara vinna det här. Men PSG är taktiskt skickliga och vet att Lyon har darrat i sådana här matcher förr. I fjolårets upplaga i WCL var det ju just PSG som slog ut Lotta Schelin:s lag.
Kan PSG med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist hålla emot kommer garanterat Lyonspelarna att få flashbacks till de där båda matcherna under senhösten 2014. För PSG är det alltså vansinnigt viktigt att det inte rinner i väg. Man kan klara att vända en uddamålsförlust på hemmaplan. Men vinner Lyon med fler än ett mål i morgon – då tror jag att Schelin och de andra kan ställa in sig på final i Italien.
För Lyon är det omvänt. De vet att de inte kan hålla igen i hemmamötet. De måste ösa på för att göra ett par mål och ha avgjort dubbelmötet direkt. De vill inte att det skall bli en nervig retur i Paris nästa helg.
Kommentar: Även om Frankfurt historiskt sett har ett ganska stort plus på Wolfsburg är det Nilla Fischer:s lag som kommer till avspark med ett gigantiskt mentalt övertag.
På lagens sex senaste möten har Wolfsburg nämligen fyra segrar och två kryss. Bland de sex matcherna finns den direkt avgörande guldfinalen i Frauen-Bundesliga 2014. En match där Frankfurt klarade sig på kryss, men Alexandra Popp satte segermålet i slutminuterna.
Wolfsburg har alltså bra vibbar från tidigare möten med Frankfurt. Och tvärtom.
Dessutom har Die Wölfinnen – varginnorna – som Wolfsburg kallas fått igång just Popp den senaste tiden. Jag skrev ju för några veckor sedan om att varken hon eller Ramona Bachmann inte presterade på topp. Men sedan Caroline Graham Hansen skadade knät har Popp och Bachmann klivit fram. De kan spela avgörande roller i den här semifinalen.
Wolfsburgs form är dessutom på topp. Laget har åtta raka segrar och elva matcher utan förlust. Frankfurt har däremot varit ojämnt den senaste tiden. Laget gjorde en kanonmatch mot Bayern München förra helgen, men var å andra sidan blekt när man föll mot Freiburg i onsdags.
Tipset säger alltså att Wolfsburg är ganska klara favoriter. Men Frankfurt har strulat sig till semifinal via två raka segrar efter straffläggning. Laget har traditionen och man är dessutom regerande mästarinnor – så jag vågar inte räkna bort dem helt.
* Egentligen kommer all annan damfotboll i helgen i skymundan. Men fortsätter vi i Tyskland är det ett intressant revanschmöte mellan SC Sand och FC Bayern München i morgon 11.00. Minns att Sand vann lagens cupsemifinal häromveckan. Morgondagens match sänds på DFB-tv.
* Så till damallsvenskan. Där är det tre matcher i dag 15.00 – alla känns intressanta. Mest nyfiken är jag på matchen mellan Mallbacken och Kvarnsveden – alltså de båda lag som tippas på nedflyttningsplats av de flesta experterna. För Mallbacken gäller det att samla trepoängare på hemmaplan, medan Kvarnsveden behöver sno åt sig lite bortapoäng mot tänkta bottenkonkurrenter.
Göteborg–Örebro är en annan högintressant match. Göteborg var missnöjda förlorare i premiären, medan Örebro var förtjänt av fler än en poäng. Vilka visar högst klass den här veckan. I övrigt i dag är det Kristianstad–Linköping. Även om det brukar vara jämnt lagen emellan, och KDFF har hemmaplan känns LFC som ganska klara favoriter här.
I morgon avslutas omgången med ytterligare två spännande möten: Umeå–Piteå och Vittsjö–Eskilstuna – båda med avspark 14.00. I båda fallen känns bortalaget som favoriter, men i ett större system hade jag nog garderat upp med minst kryss på båda ställen.
* I USA:s NWSL spelas det tre matcher natten mot söndag och två natten mot måndag. Louise Schillgard och Boston har avspark 00.30 natten mot måndag svensk tid. De möter mina favoriter, Seattle Reign. Den matchen ser du här:
I morgon onsdag är det upp till bevis för FC Rosengård. Det är dags för returmatch mot Frankfurt i Champions League. Och Rosengård måste vinna matchen. Gör man det blir det avancemang.
Att vinna borta mot ett tyskt lag är väldigt svårt, men jag ser det inte som omöjligt. Känslan i Malmö i onsdags var att det var två väldigt jämna lag som möttes. Väldigt jämna.
Här är förresten en guide till alla onsdagens kvartsfinalmöten:
18.00: FFC Frankfurt–FC Rosengård – står 1–0
TV/stream: direktsänds på Eurosport 1.
Tips: 80–20
Om man skall förlora på hemmaplan i den europeiska cuperna är 1–0 det överlägset bästa resultatet. På så sätt behöver inte Rosengård bryta ihop över det underläge man befinner sig i.
Skulle Malmölaget göra första målet i returen i Frankfurt är det plötsligt fördel Rosengård – trots att det är oavgjort. För vid ställningen 0–1 är det tufft för Frankfurt att öppna sig. Då innebär ju ytterligare ett Rosengårdsmål att Frankfurt måste göra två.
Jag håller Frankfurt som klara favoriter, men 80–20 innebär ju att jag tror att Rosengård skulle klara att gå vidare från det här utgångsläget en gång på fem försök.
Att Frankfurts speluppläggare Dzsenifer Marozsan är avstängd talar ju för Rosengård. Jag tror att tyskorna ersätter henne med australiska Emily Van Egmond, som också är en mycket duktig speluppläggare – men som hellre huserar lite längre bak i planen än Marozsan. Och som därför inte är riktigt lika otäck att möta.
Slutligen listar jag här ett antal punkter som talar för eller emot Rosengård i morgon.
Det här talar för Rosengård: * Att Frankfurt inte längre är lika starkt som laget varit tidigare år.
* Att Marozsan är avstängd.
* Att Frankfurt tappade 2–0-ledning mot LSK på hemmaplan i åttondelsfinalen och avancerade först efter straffläggning.
* Att Marta såg pigg ut på Malmö IP. Och att hon är en vinnare – en spelare som älskar den här typen av matcher.
* Att Gaelle Enganamouit har ett mentalt övertag på alla Frankfurts backar. Hon vann nästan alla dueller mot dem senast.
* Att Frankfurt bör vara mer slitet – laget har spelat tre matcher de senaste tio dagarna. Under samma tid har Rosengård bara spelat en.
* Att Rosengård har en väldigt stabil defensiv.
* Att Frankfurts mittbackar inte är speciellt snabba.
Det talar mot Rosengård: * Att man ligger under med 1–0 och aldrig har vunnit en Champions Leaguematch på tysk mark.
* Att matchen spelas på bortaplan.
* Att matchen spelas på gräs. Malmöspelarna är inte vana vid att spela 90 minuter på tungsprunget vårgräs. Kan bli jobbigt på slutet.
* Att Frankfurt har många rutinerade spelare som är vana vid den här typen av matcher.
* Att tilltänkta förstamålvakten Erin McLeod inte kan spela. Att Sofia Lundgren inte har sin styrka i luftrummet och Frankfurt har massor av nickstarka spelare – inte minst Kerstin Garefrekes och Saskia Bartusiak.
* Att laget har varit skadedrabbat under våren och inte har kunnat spela in sina nyförvärv i laget på ett sånt sätt som man hade hoppats.
* Att höstens succéspelare Natasa Andonova såg blek ut i första matchen. Inte heller Lieke Martens såg ut att vara i närheten av sin toppform.
* Att medspelarna i onsdags inte såg ut att ha lärt sig hur de skall röra sig runt urstarka Enganamouit.
18.30: Slavia Prag–Lyon, står 1–9
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Sänds dock av BeIn Sports. Hittar jag länk kommer den upp här.
Tips: 0–100
Det här är helt ointressant, dubbelmötet var avgjort redan några minuter in i första mötet. Jag skrev inför den matchen att det här kan bli tvåsiffrigt över två matcher. Det lär bli tvåsiffrigt totalt, även om Lyon går på halvfart i Prag.
Som parentes kan för övrigt nämnas att Slavia vann sin ligamatch i helgen med just 9–1. De rör sig för tillfället mellan två olika fotbollsvärldar…
20.30: Brescia–Wolfsburg, står 0–3 TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Har inte sett några uppgifter om tv-sändning överhuvud taget. Hittar jag något lägger jag upp länk här.
Tips: 1–99
Även om Wolfsburg har varit lite sämre i år än tidigare säsonger vänder förstås aldrig Brescia det här.
Om italienskorna en försöker sig på att vända måste de kliva fram med mycket folk. Det öppnar för snabba spelare som Caroline Graham Hansen, Ramona Bachmann och Tessa Wullaert.
Jag har ju tidigare funderat kring varför inte Bachmann fått det att funka hittills i Wolfsburg. När jag såg en stund av lagets hemmamatch mot Brescia slog det mig att även Alexandra Popp har haft en riktigt tung säsong. Den nickstarka forwarden har hittills bara gjort ett mål vardera i Frauen-Bundesliga och Champions League.
Den tiden är över där Wolfsburg hade damfotbollens bästa kantspel, där laget sköljde fram längs kanterna och bombarderade motståndarnas straffområde med vassa inlägg. Nu känns det som att laget är inne i ett slags spelmässig identitetskris. Man har väntat rätt länge på att bitarna skall falla på plats. Men ännu så länge känns spelet långt ifrån klockrent.
Men, till semifinal i Champions League tar sig laget ganska komfortabelt trots bristerna. I semifinalen väntar segraren av Rosengård och Frankfurt – och där kommer Wolfsburg också att räknas som favorit.
20.30: PSG–Barcelona, står 0–0
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men webbsänds av Barca-tv. Länk här:
Tips: 70–30
Svensklaget PSG är fortfarande ganska klara favoriter att fixa det här. Barca är nämligen betydligt starkare hemma på sitt konstgräs än borta på gräs. Men 0–0 är ett ganska otäckt resultat att ha med sig in till en hemmaretur.
Ett resultat där man helst behöve göra två mål för att känna trygghet. För tar man ledningen med 1–0 hamnar man i ett läge där man åker ut vid ett baklängesmål – ett otroligt otäckt läge eftersom man i ledning ofta naturligt faller hemåt på slutet av matchen för att försvara sin ledning.
Men PSG har betydligt bättre spets än Barca och bör fixa det här. Tipset är att PSG vinner med 2–0 efter ett mål vardera av lagets utpräglade målskyttar Anja Mittag och Cristiane.
I morgon och nästa onsdag avgörs kvartsfinalerna i Champions League. Vi har svensk representation och känslan är att Rosengård har bra chanser att ta sig vidare till kvartsfinal, även om Frankfurt måste räknas som knapp favorit inför lagens möte.
Innan jag går vidare med funderingar kring kvartsfinalerna i Champions League tänkte jag dock kasta in en liten presentation. Det är nämligen hög tid för alla damfotbollsälskare att lära in namnet Ashley Sanchez.
Ni kanske undrar vem det är. Jo, hon fyllde 17 år i onsdags, är lagkapten för USA:s U17-landslag och mycket talar för att hon är en av de stora stjärnorna i nästa generation damfotbollsspelare.
Ashley Sanchez är nämligen så talangfull att Jill Ellis i dag har tagits ut 17-åringen i USA:s A-landslagstrupp till landskamperna mot Colombia i april. Jag har personligen inte sett Sanchez i några matcher, men jag har sett klipp med vad hon är kapabel till. Och hon imponerar med grym bollbehandling och fantastisk kontroll i hög fart. Kolla bara på det här klippet:
Först Mallory Pugh och nu Sanchez. USA:s framtid känns rätt ljus… Jaja, det var en parentes om en supertalang. Nu tillbaka till Champions League. Här är min guide för de fyra kvartsfinalerna, notera att tipsen gäller dubbelmötet som helhet, alltså inte bara den första matchen.
Brescia har visat god form i Italien och leder nu ligan med två poängs marginal till Mozzanica och fyra till Stephanie Öhrström:s Verona. Trots det skall Brescia vara chanslöst i det här dubbelmötet.
Wolfsburg visade att laget är på gång att hitta formen när man vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt i söndags. Gör Wolfsburg sitt jobb skall det här dubbelmötet i praktiken redan vara avgjort efter morgondagens match.
I Wolfsburg har norska Caroline Graham Hansen varit vårens spelare så här långt. Hon känns otroligt svårstoppad, hennes driv med bollen påminner om det man brukar se hos en formstark Ramona Bachmann.
Ramona Bachmann
Just Bachmann är ju numera också Wolfsburgspelare. Hon har dock inte nått de höjder i Frauen-Bundesliga som vi under långa perioder sett i damallsvenskan. Wolfsburg har alltså ett gigantiskt sparkapital i Bachmann.
Jag är rätt övertygad om att tränare Ralf Kellermann till slut kommer att hitta rätt i sitt lagbygge. Utan att ha sett Wolfsburg speciellt mycket den här säsongen misstänker jag att laget söker rätt rollfördelning. Man tappade en viktig djupledsspelare i Martina Müller inför säsongen och har inte riktigt hittat rätt spelsätt ännu.
Graham Hansen och Bachmann påminner ju alltså om varandra i spelstil, risken blir då att de tar ut varandra i stället för att komplettera varandra. Men till slut borde man hitta rätt arbetsfördelning. Som ni kanske minns tog det ett tag innan Bachmann, Marta, Mittag, Sjögran och de andra stjärnorna började funka ihop i Rosengård. Jag minns en match i Göteborg där alla ville ha bollen felvända och ingen av dem ville springa i djupled. Men när man väl hittade rätt rollfördelning blev ju laget som bekant urstarkt.
Noterbart i Wolfsburg är att Noelle Maritz har spelat färdigt den här våren. En fotskada stoppar den schweiziska ytterbacken.
18.30: Barcelona–PSG
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds på youtube av Barca-tv. Länk här:
Tips: 20–80
Barca är obesegrat i spanska ligan, men ligger ändå bara på andra plats efter 20 omgångar. Laget har flera duktiga och intressanta spelare som Ruth Garcia, Marta Torrejon, Alexia Putellas, Olga Garcia och Sverigebekanta Jennifer Hermoso.
Jennifer Hermoso
Men även om spansk damfotboll är på frammarsch måste Barca överprestera i två matcher samtidigt som PSG måste ha två dåliga dagar om det skall kunna bli katalansk seger i det här dubbelmötet.
För PSG är förstås storfavoriter. Svensklaget har toppspelare på alla positioner och bör ha goda chanser att vinna båda mötena med Barca.
Anja Mittag
Anja Mittag är numera historiens bästa målskytt i Women’s Champions League. Tyskan står på totalt 49 mål, och kan alltså mot Barca bli första spelare någonsin att passera 50-gränsen. Den aktiva spelare som möjligen skulle kunna smita förbi och nå gränsen före Mittag är Marta, Rosengårdsspelaren står på 46.
Fast PSG står inte och faller med Mittag i offensiven – långt ifrån. I franska ligan är Cristiane klubbens bästa målskytt med 15. Mittag har 9 och Marie-Laure Delie står på 8.
PSG hade svårt att få hål på Örebro i åttondelsfinalen, men jag tror att närkingarnas försvarsspel är tätare än Barcas. Barca kan nog nå ett bra resultat på hemmaplan, men totalt bör det alltså bli en ganska säker fransk seger.
19.00: Lyon–Slavia Prag
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds i Frankrike. Länk här.
Tips: 99,9–0,1
Det här kan bli tvåsiffrigt totalt över två matcher. Lyon är det lag i Europa som har högst potential, och den här typen av matcher brukar man vinna hur säkert som helst. Laget är vant vid att behöva vinna på beställning och man måste underprestera något enormt om Prag skall kunna ha något att hämta.
Min gissning är att dubbelmötet i praktiken är avgjort redan i halvtid i första matchen. Prag har överträffat sig själva genom att gå till kvartsfinal. Här tar det alltså tvärstopp.
20.00: Rosengård–FFC Frankfurt
TV/stream: direktsänds på Eurosport 2. Sändningen börjar 20.00.
Tips: 48–52
De här klubbarna möttes i kvartsfinal 2012, även om Rosengård då hade annat namn. Så var det även när lagen möttes i semifinal 2004. Båda gångerna gick Frankfurt vinnande ur dubbelmötet. Noterbart är att ingen av de fyra matcherna har slutat med bortaseger.
Rosengård har alltså fått med sig bra resultat från hemmamatcherna i båda lagens tidigare möten. Känslan är att Rosengård nu är närmare tyskorna än de var 2012. Då var det överkörning på bortaplan.
Känslan är alltså att vi kan få ett svenskt lag i semifinal igen. Fast jag håller alltså ändå Frankfurt som knapp favorit. Jag gör det eftersom tyskorna har ett mer samspelt lag än Rosengård. Skador, sjukdomar och landslagsuppehåll har gjort att Rosengård inte fått spela in sina nyförvärv i laget på ett sånt sätt som man hade hoppats.
Skadorna har gjort att Malmölaget dessutom lånat in ytterligare några spelare för att hålla bredden i truppen. Djurgårdens Katrin Schmidt och klubblösa Sofia Lundgren finns tillgängliga just för kvartsfinalerna.
På pappret tycker jag att Rosengård står sig starkt mot Frankfurt. Tyskornas trupp är lite bredare, men på pappret håller jag kvartetten Lieke Martens, Gaelle Enganamouit, Natasa Andonova och Marta som minst lika vass som Frankfurts Kerstin Garefrekes, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan och Mandy Islacker. I Frankfurt saknas offensiva ytterbacken Ana-Maria Crnogorcevic, som ådrog sig en hjärnskakning tidigt i söndagens ligamatch.
Från det lag som vann fjolårets Champions League har Frankfurt tappat sin skyttedrottning Celia Sasic, som ju lagt av. Även om Islacker har gjort det bra i vinter är avsaknaden av Sasic förstås stor. Den gör att Frankfurt har tappat flera procent i spets.
Marta
Det är bara det där med att många av Rosengårdsspelarna har varit skadade och inte har samma matchträning som tyskorna som får mig att tveka. Samtidigt vet man ju att Marta oftast höjer sig i de avgörande matcherna. Hon blir således väldigt viktig för Rosengård de här två närmaste onsdagarna.
Likaså blir det viktigt att Erin McLeod presterar på sin högsta nivå. Normalt är hon en världsmålvakt, helt klart en nivå bättre än Frankfurts båda alternativ – Desiree Schumann och Anke Preuss. Men den rutinerade kanadensiskan är matchotränad och framför allt har hon inte hunnit stifta speciellt stor bekantskap med sitt nya försvar. Sånt riskerar att skapa viss oro.
Apropå Rosengård läste jag häromdagen ett reportage om klubben i tidningen Match. Där säger klubbens vd Klas Tjebbes att:
”Vi får ibland kritik för att vi värvar spelare utifrån, men jag tycker att vi skall vara glada över att världens femte bästa lag spelar i damallsvenskan. Det betyder att det finns stjärnor för tjejer i Malmö och andra ställen att se upp till. Att små flickor inte tidigare har kunnat drömma om att bli fotbollsproffs tycker jag är patetiskt. Här i Rosengård är alla proffs. Här finns det en dröm att sträva efter.”
Fina ord. Men jag hade varit bra nyfiken på att veta vilka fyra klubbar i världen han placerar före Rosengård. Hur jag än räknar kommer jag fram till att Tjebbes måste anse att hans klubb är bättre än Frankfurt. Upp till bevis kommande två onsdagar.
Jag kanske får läge att fråga i morgon. För om inget oförutsett inträffar tänkte jag följa matchen på plats på Malmö IP. Det skall bli väldigt kul.
Kanada blev som väntat andra laget att säkra en plats i semifinal i Nordamerikas OS-kval. När Trinidad och Tobago besegrades med 6–0 gjorde Christine Sinclair sitt 159:e landslagsmål. Därmed är hon förbi Mia Hamm på listan över de som gjort flest landslagsmål genom tiderna.
Andra fortfarande aktiva spelare högt upp på listan är Patrizia Panico på sjunde plats (110 mål) och Marta på 14:e plats med 100 mål. Bästa svenska landslagsmålskytt är som bekant Lotta Schelin, hon står på 82 mål.
Här ser ni Sinclairs 159:e mål – som betydde 3–0, och Kanadas övriga fem:
Den andra matchen i gruppen bjöd på en liten överraskning. Guyana vände 1–0-underläge till seger med 2–1 mot Guatemala och efter slutsignalen firade de guyanska spelarna som om de vunnit VM-guld.
Guyana är ett lag som jag inte kan något om, men jag har förstått av kommentarer från folk som följer OS-kvalet mer noggrant än jag att de ser rätt bra ut, och faktiskt har en seriös chans att ta en semifinalplats på Trinidad och Tobagos bekostnad. Faktum är ju att Guyana ligger före T&T på målskillnad inför deras inbördes möte natten mot onsdag.
Guyanas spelartrupp innehåller inte några spelare med välkända klubbadresser. Segerskytten Alison Heydorn, som intervjuas en minut in i klippet nedan, spelar i en klubb i USA som heter Ann Arbor United. Och hon låter väldigt amerikansk i intervjun.
I natt avgörs vilket lag som kommer tvåa bakom USA i grupp 1, Mexiko eller Costa Rica. Inför kvalet trodde jag på Costa Rica, men nu känns det som att det är 60–40-fördel för Mexiko. De tar ju andraplatsen på kryss, och mexikanskorna visade mot USA att de är bra på att försvara sig.
Apropå OS-kval tar Pia Sundhage ut sin trupp till det europeiska OS-kvalet i morgon 14.00. Här kör hon lite funderingar inför kvalet. Jag vet inte hur många spelare varje lag får använda i kvalet. I själva OS består truppen av 18 spelare och fyra reserver. Men gissningsvis är det någon eller några fler än 18 i kvalet. Allt talar ju dessutom för att Sundhage tar ut de spelare som var med i Göteborg i januari.
Från Frankrike fick vår förbundskapten i helgen glädjande besked när Lisa Dahlkvist blev målskytt på passning från Caroline Seger. Dala gjorde 1–0-målet när PSG vann cupderbyt mot Juvisy med 2–0. Se målet här.
Även Sofia Jakobsson gjorde ett mål, hon satte 2–0 när Montpellier avancerade efter 3–0 mot Vendenheim. Däremot blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann sin cupmatch med 12–0. Svenskan spelade den andra halvleken i en match där Eugenie Le Sommer gjorde hela fem mål. Vår blivande OS-kvalmotståndare Ada Stolsmo Hegerberg gjorde ett.
Apropå OS-kvalmotståndare gjorde Hollands Vivianne Miedema och Norges Caroline Graham Hansen varsitt 1–0-mål när Bayern München och Wolfsburg vann sina ligamatcher i helgen. Se Miedemas här och Hansens här.
I dag har Rosengårds kvartsfinalmotståndare i Champions League, FFC Frankfurt, spelat sin första ligamatch för året. Man vann med 3–1 mot Hoffenheim i en match som visades på DFB-TV. Jag såg nästan hela matchen – höjdpunkter här – och blev inte jätteimponerad av Frankfurt.
Deras styrka är deras styrka. Det är ett väldigt fysiskt lag som inte står för så mycket skönspel, men som däremot har offensiv tyngd. Jag tyckte att Hoffenheim hade ett bättre passningsspel, men Frankfurt var ändå en storlek större än sina motståndare. Rosengård får se upp i kontringar och vid fasta situationer. Fast oslagbart är definitivt inte det här Frankfurtlaget.
Slutligen lite tankar kring helgens matcher här i Sverige. Där är det ju i första hand Linköping–Eskilstuna som etsat sig fast. Nu har jag sett LFC:s åtta mål på klubbens Facebooksida.
Det är ju inga glädjande bilder för Eskilstuna. Inte på något sätt. Jag har ju fått lite synpunkter från er som sett matchen live i form av kommentarer på förrförra inlägget. Utifrån målen känns analysen att Petra Larsson och Sofie Persson har lämnat stora hål efter sig på Eskilstunamittfältet rimlig.
Kollar man på Linköpings åtta mål är ju nämligen fem av dem spelmål mot samlat försvar. Vid 1–0 och 3–0 får LFC alldeles för lätt komma rättvända på ytan framför Uniteds trebackslinje. Efter paus är den ytan stängd, då slår LFC istället Eskilstuna i djupled.
Det ser ut som att Eskilstunas tränare Viktor Eriksson har rätt mycket att jobba med under de två månaderna fram till seriestart. Nu är klippet väldigt utzoomat, men min känsla är dessutom att åtminstone tre av de åtta målen är bjudningar från landslagsmålvakten Emelie Lundberg.
Eskilstuna var inte det enda laget som lämnade en träningsmatch i helgen med väldigt negativ energi. Kif Örebro blev både besegrade och bestulna i Göteborg. Under matchen gjordes nämligen inbrott i Kif Örebros omklädningsrum. Tjuvarna länsade rummet på datorer, telefoner och andra värdesaker.
Enligt Mia Carlsson på Twitter är det inte första gången det är inbrott på Valhalla under match. Hennes Kristianstad skall ha blivit bestulna under en cupmatch i fjol.
Känns som att Valhalla IP har en hel del att göra på säkerhetssidan. Det här känns ju helt oacceptabelt.
I Örebro har det förresten startats en insamling till spelarna. Läs om den här.
Det var ju alltså en match också. Den vann Göteborg med 2–0. Nedan går det att se matchen i sin helhet. Målen kommer efter 11.30 genom Sara Lindén efter 11.30 och efter 38.40 genom Nathalie Persson. Det andra målet känns rätt billigt.
I andra matcher i helgen vann Piteå med 3–0 borta mot Hammarby i svenska cupen. I träningsmatcher vann Vittsjö med 3–2 mot Bröndby, Djurgården med 3–0 mot Ilves och så spelade Rosengård 3–3 mot Fortuna Hjörring.
Rosengård föll med 3–1 borta mot Manchester City i går. Som vanligt är det svårt att dra några större slutsatser av en träningsmatch.
Här kan man nog ändå slå fast att Rosengårds trupp är rätt tunn i år. Så tunn att Therese Sjögran var uppsatt som avbytare i Manchester. Sportchefen har ju sagt att karriären definitivt är över och att hon inte skall spela något mer. Känns kanske ändå inte hundraprocentigt definitivt…
Rosengård saknade viktiga spelare som Marta, Sofie Junge Pedersen, Amanda Ilestedt och Ella Masar McLeod. Utan de fyra ser Malmögänget ut att ha varit en nivå sämre än Manchester. I varje fall om man skall tro Citys klipp med höjdpunkter. Där noteras för övrigt att Citydebutanten Kosovare Asllani var den svenska spelare som var närmast att göra mål. Hennes skott tog dock i ribban.
Asllani verkar inte vara jättenära landslaget, i varje fall inte om man skall tro den här intervjun som gjordes i Manchester efter Rosengårdsmatchen. Där säger hon att hon inte tänker på landslaget överhuvudtaget. Ett intressant och lite anmärkningsvärt uttalande när Pia Sundhage var på plats.
Så till något annat. Jag gav Eskilstuna guldstjärna för sina tv-klipp med mål från träningsmatcherna. Guldstjärnor skall även skickas till Piteå, som också publicerar klipp med sina träningsmatchmål på youtube, som det här från segern mot Umeå:
Gissar dock att klippen är tagna från en film som används för taktisk analys. Då vill man ha utzoomat för att se större ytor. För oss mer vanliga tv-tittare hade det dock inte gjort något om det var lite mer zoom på klippen.
I Frankrike var det två svenskmöten i helgen. PSG–Lyon 0–0 har jag redan skrivit om. Höjdpunkter från den matchen ser du här:
Även det andra svenskmötet blev oavgjort. Trots att Linda Sembrant nickade in sitt tredje mål för säsongen lyckades St Etienne skrälla till sig en poäng via 1–1. På klippet kan man se att bland annat Sofia Jakobsson hade ett par lägen att skjuta segern till Montpellier, utan att lyckas. Ser jag rätt är det Maria Karlsson som räddar på mållinjen vid en av de främsta målchanserna.
För Montpellier var poängtappet jobbigt. Lagets chans att sno andraplatsen i ligan minskade redan när PSG tog poäng av Lyon i fredags. Det här krysset gjorde att Champions Leaguechansen minskade chansen.
Slutligen ett klipp från förra veckans haussade träningsmatch mellan Bayern München och Arsenal i Sevilla. Den match som Londonlaget vann med 3–1.
Även om det bara är träningsmatcher har alltså engelska lag den senaste veckan slagit både de tyska och svenska mästarlagen. Kanske är det en signal om vilken väg internationell damfotboll håller på att ta. Eller?
Den franska seriefinalen bjöd inte på någon blixtrande fotbollsunderhållning. Tvärtom blev det en väldigt stängd match, som logiskt nog slutade 0–0.
Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin spelade hela matchen, medan Caroline Seger tvingades titta på. Hon berättade för franska Eurosport att hon hade stukat foten på träning. Det framgick inte om det är någon fara för OS-kvalet, men förhoppningsvis är det lugnt.
Jag kollade förstås in de båda svenska spelarna lite extra. Dahlkvist hade en mer offensiv roll än hon har i landslaget – och jag tyckte att hon gjorde en jättebra match. Hon känns mer bolltrygg och passningssäker än någonsin tidigare, och det var hon som hade PSG:s allra bästa läge i matchen. Skottet från vänsterdelen av straffområdet smet dock över.
Jag skriver bästa läge, för det var inte speciellt många riktiga målchanser i matchen, däremot en sju–åtta lägen. Två av dem gick till PSG, resten till Lyon. Det var också Lyon som hade de två riktigt heta målchanserna.
En när duktiga PSG-målvakten Ann-Katrin Berger via stolpen styrde undan ett skott från duktiga Amel Majri. En när Schelin och mittbacken Griedge Mbock Bathy gick på samma boll vid en inläggsfrispark. Det såg inte ut som att någon av dem touchade bollen, däremot hann Berger rädda innan frisparken studsade in vid bortre stolpen.
Schelin då? Jodå, även hon får klart godkänt. Fast de första 30 minuterna var hon inte med i matchen. Så långt tyckte jag mest att hon sprang och trampade vatten. Men sedan blev hon alltmer delaktig och under den första halvan av den andra halvleken tyckte jag att hon var den piggaste forwarden på planen. Hade inte hon och Mbock Bathy stört varandra kunde Schelin ha gjort ett riktigt drömmål, för hon försökte styra in bollen med en volleyklack.
Men det blev alltså inga mål. PSG backade hem och spelade 4-5-1 med Cristiane som vänsterytter. Lagets brasilianska skyttedrottning hade verkligen ingen bra dag. Och då tänker jag inte på att hon mest sprang offside när kontringslägena uppstod. Jag tänker mer på hennes uppträdande när hon blev utbytt. Hon skrek och gestikulerade vilt mot någon, möjligen tränare Farid Benstiti. När hon kom i närbild såg man att hon grät.
Jag trodde att PSG skulle flytta fram och gå för segern på slutet för att ha en liten chans på ligaguldet. Men det gjorde de inte, de verkade nöjda med oavgjort. Det innebär att Parislaget sannolikt känner sig nöjda med andraplatsen i serien.
Om PSG vinner resten av sina matcher blir man sämst tvåa i serien och tar alltså en av Champions Leagueplatserna. Det oavgjorda resultatet innebär också att Lyon med stor sannolikhet kommer att ta sitt tionde raka ligaguld. Jag tror nämligen inte att PSG kommer att ta in fyra poäng på Lyon under resten av serien.
Något som fascinerade mig var Lyons defensiv. Med Saki Kumagai som defensiv innermittfältare framför Mbock Bathy och Wendie Renard har man fått en större trygghet i defensiven. Kumagai är väldigt passningsskicklig, men hon är även lite av en risktagare. Med henne som mittback bjöd Lyon ibland motståndarna på farliga kontringslägen. När japanskan flyttat fram ett steg har man bättre täckning om hon missar någon passning ibland.
Jag vet inte om jag någonsin tidigare upplevt att Lyon känts som homogent i defensiven som i dag. Det är ingen slump att laget bara släppt in tre mål på 20 tävlingsmatcher den här säsongen.
Kan man behålla den stabiliteten i försvarsspelet ser jag Lyon som jättefavorit till att även ta hem vårens Champions League.
18.45 i dag spelas vinterns och vårens mest intressanta seriematch alla kategorier i damfotbollsvärlden, matchen som sannolikt avgör den fransk ligan, D1 Feminine. Då tar nämligen PSG emot Lyon i en ren seriefinal.
Inför avspark leder Lyon med tre poäng och 5–0. För såvitt jag inte har missat något är det inbördes möte som gäller i Frankrike och Lyon vann ju hemma med just 5–0. Alltså måste PSG vinna med minst 6–0 i dag för att gå upp i serieledning. Det kommer man förstås inte att göra.
Däremot skulle en PSG-seger i dag innebära att det sannolikt kommer att vara press på Lyon att vinna resten av ligamatcherna för att ta hem guldet. Då skulle det kunna bli en nagelbitare i sista omgången när PSG tar emot Juvisy och Lyon tar emot Montpellier.
Fast det givna tipset är att Lyon avgör ligan i kväll, trots att viktiga mittfältsmotorn Amandine Henry inte kommer att spela. Mitt tips att att Lotta Schelin:s lag vinner – och det med 3–1.
Det blir för övrigt intressant att se hur Lyontränaren Gerard Precheur ställer upp sin startelva, framför allt vilka två av Schelin, Elodie Thomis och Eugenie Le Sommer som spelar ihop med Ada Hegerberg i forwardslinjen. Le Sommer har haft lite skadeproblem, men verkar nu vara fullt tillgänglig igen.
För PSG borde både Lisa Dahlkvist och Caroline Seger ha startplatser på mittfältet, i varje fall sett till hur laget har matchats på sistone.
Den franska toppmatchen är förstås helgens stora höjdpunkt i damfotbollsvärlden. Eller, egentligen är det helgens enda höjdpunkt. För er som vill se matchen finns det en länk här och en länk till här. Någon av dem borde funka.
När Skottland var i Göteborg och mötte Sverige med ett B-betonat landslag laddade mittfältsstjärnan Kim Little och mittbacken Jennifer Beattie för australiska W-leagues Grand Final.
Kim Little
Medan landslagskompisarna gjorde en slät figur spelade Little och Beattie guldroller i finalen mot Sydney FC för sitt Melbourne City FC.
Beattie stötte in 1–0 på retur på en egen nick. Assist till Little, som slog inlägget. 2–0 gjorde Little själv på en läckert placerad frispark. Kyah Simon reducerade på straff innan matchen punkterades genom sena Melbournemål från Beattie Goad och Lisa De Vanna. Och ja, jag har stavat rätt – Beattie kan både vara ett för- och efternamn.
Melbourne City FC blev alltså årets första mästarlag. Klubben gick alltså obesegrad igenom sin första säsong någonsin. Se förresten alla finalens fem mål på den här länken.
Nu skall de australiska landslagsspelarna ladda för det förestående OS-kvalet. Det kvalet känns minst lika tufft som det europeiska. Utöver Australien skall Japan, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Vietnam göra upp om två OS-platser.
* I Italien spelades det svensk- och toppmöte. Det vann Lisa Ek och Fiorentina mot Stephanie Öhrström och Verona med 3–1. Resultatet innebar att Verona föll från första till fjärde plats, en poäng bakom serieledande Mozzanica. Fiorentina ligger trea, ett mål bakom serieledarna och med färre gjorda mål än tvåan Brescia.
Som synes på klippet nedan var Öhrström chanslös på alla tre målen. Däremot var Fiorentinas schweiziska landslagsmålvakt Gaelle Thalmann snett ute vid ett par tillfällen.
* I Frankrike var det cupomgång. Lyon vilade nästan hela sin startelva, inklusive Lotta Schelin, när man vann sin match med 11–0 mot Châtenoy. PSG var inte lika reservbetonat när man besegrade Lorient med 6–0, men laget vilade båda sina svenska spelare. Även Linda Sembrant vilade. Däremot spelade Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–1 Toulouse.
Enda svensklaget som förlorade var St Etienne. De föll med 1–0 mot andraligalaget Vendenheim.
* Slutligen till Nordamerika där OS-kvalet nu bara är åtta dagar borta. Natten mot nästa torsdag drar det i gång, och både USA och Kanada presenterade sina kvaltrupper i slutet av förra veckan.
Heather O’Reilly
Noterbart i USA:s trupp var att rutinerade spelare som Christie Rampone och Heather O’Reilly var petade. Däremot var 17-åriga Mallory Pugh med. Det här är en tydlig signal om att Jill Ellis nu tar chansen att fullt ut göra en generationsväxling.
Tom Sermanni försökte ju göra en sådan härom året, men då var de äldre spelarna så starka att det ledde till att han fick sparken. Nu har Abby Wambach med fler slutat och gjort plats för föryngringen.
I den 20 spelare stora truppen finns inte mindre än sju spelare som inte var med i guldlaget i VM. Det innebär alltså att tio regerande världsmästare saknas. De sju nya spelarna är utöver Pugh, Emily Sonnett, Jaelene Hinkle, Samantha Mewis, Crystal Dunn, Lindsey Horan och Stephanie McCaffrey.
I Kanadas trupp ingick flera Sverigebekanta spelare, som exempelvis tilltänkta Rosengårdsmålvakten Erin McLeod och fjolårets damallsvenska spelare Shelina Zadorsky och Josee Belanger.
I truppen fanns också flera framtidsspelare. Jessie Fleming fyller 18 i mars, men känns ju redan rutinerad. Hon har ju dock redan varit med ett tag i John Hermans trupp. I OS-kvaltruppen fanns även ett par unga spelare som jag inte hört talas om innan. Jag tänker på Gabrielle Carle, som också är född 1998 och fyllde 17 i december. Och på Deanne Rose som är född 1999. Där fanns också 95:or som VM-spelarna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence samt nykomlingarna Rebecca Quinn och Nichelle Prince.
Ett tag var det ofta damfotbollsdebatter både i bloggarna och på twitter. Det senaste året har jag tyckt att det varit för få debatter – mest bara rapporterande.
En orsak är förstås att jag själv inte har haft ork att provocera i olika frågor som jag gjorde för något år sedan. Men som följd av den SVT-intervju med Lisa Ek som sändes i går – se den här – såg jag att det blev en liten Twitterdebatt i dag.
I inslaget säger Sandro Mencucci, damfotbollsansvarig i Fiorentina, att man under en period just skall tvinga klubbarna i herrarnas Champions och Europa League att ha damlag. Han säger:
”Det är en liten investering för lag som tävlar på Europanivå – och det skulle betyda mycket för damfotbollen.”
Dagens debatt handlade förstås om huruvida man verkligen skall tvinga toppklubbar på herrsidan att använda en del av sina Uefa-pengar till att ett damlag.
Personligen är jag kluven. För damfotbollen på en internationell nivå skulle det garanterat vara positivt. Det skulle däremot drabba den svenska damfotboll i allmänhet – och damallsvenskan i synnerhet. Om det så bara skulle vara några enstaka procent av Uefa-pengarna som skulle anslås till damlag skulle vi plötsligt ha massor av klubbar runt om i Europa med större budgetar än våra elitlag.
Det skulle sannolikt dränera damallsvenskan på toppspelare, och således sänka nivån på vårt seriespel. Men som sagt, totalt sett tror jag att damfotbollen skulle vara en vinnare på ett sådant upplägg.
* En europeisk storklubb som lägger några procent av sina intäkter på damfotbollen är PSG. De vann i går det hyperviktiga svenskmötet med Montpellier med 2–1.
Glädjande nog låg de båda PSG-svenskorna bakom triumfen. Caroline Seger blev lite av segerskytt när hon sprang igenom och gjorde 1–0. Hoppas Seger fortsätter med den här typen av djupledslöpningar, de har jag saknat i hennes spel de senaste åren.
Apropå Seger hade Fotbollskanalen i dag en intervju med henne där hon öppnar för hemflytt till Rosengård till sommaren. Men med tanke på att hon numera bär kaptensbindeln i PSG lär nog Therese Sjögran få ha något riktigt bra att locka med, för ekonomiskt lär inte Rosengård ha en chans att matcha den franska storklubben.
PSG:s 2–0-mål gjordes av lagets skyttedrottning, Cristiane. Där var det Lisa Dahlkvist som slog den öppnande passning som startade attacken. Dock skall PSG tacka Montpelliers målvakt Laetitia Philippe för det målet. Hennes agerande på inlägget från Laure Boulleau var långt ifrån världsklass.
Däremot var Montpelliers tröstmål ett fantastiskt konstnummer av 19-åriga Marie-Charlotte Legér – faktiskt en tidig kandidat till Årets mål. Jag har aldrig sett henne tidigare, men har noterat att hon gjort flest mål i Montpellier den här säsongen – det här var hennes elfte. Och målet ger mersmak, för den kontroll hon har när hon nickar med sig bollen är grymt bra.
Se alla matchens mål här:
PSG passerade Montpellier i och med segern. Upp till ledande Lyon är fortfarande tre poäng – plus att PSG knappast kommer att vinna lagens inbördes möte. PSG kan alltså inte vinna ligan på egen hand, utan måste ha hjälp.
Lyon lär inte tappa många fler poäng. I går gjorde man 12–0 mot bottenlaget Guingamp. Lotta Schelin stod för två av dem. Hon tappade dock ytterligare i skytteligan, eftersom ledande Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre. Norskan är nu uppe i 25 mål. Schelin och Cristiane delar andraplatsen i skytteligan på 14. Léger ligger fyra.
Se Lyons målkalas här:
* I dag har landslaget samlats i Göteborg. Vid presskonferensen där Pia Sundhage tog ut truppen till den här samlingen pratade hon om hur viktigt det har varit för laget att hålla nollan och ta full poäng i EM-kvalet.
Det är säkert mentalt skönt. Fast full poäng i EM-kvalet är ju något som gäller för samtliga lag i OS-kvalet. Schweiz har i och för sig inte hållit nollan. De har å andra sidan gjort 20–2 på fyra matcher mot tuffare motstånd än det Sverige haft. Sverige har ju bara 7–0 på sina tre matcher. Norge har gjort 8–0 på två matcher.
Holland, eller Nederländerna som man tydligen skall säga numera, spelar ju inte EM-kval, och har inte hållit nollan i höst. Men de har slagit Frankrike och Japan – alltså otroligt mycket tuffare motståndare än de Sverige mött sedan EM.
Under det här internationella fönstret ställs Holland mot Danmark i två matcher i Turkiet. Norge kommer att spela mot Rumänien och Frankrike på sitt läger i spanska La Manga. Schweiz åker också till Spanien, fast till Marbella – och man kommer inte att spela några matcher innan OS-kvalet.
Sverige är alltså i Göteborg, där man möter Skottland på tisdag i nästa vecka. Det är ett Skottland utan Australienproffsen Kim Little och Jennifer Beattie – framför allt är ju Little ett jätteavbräck. Det här skotska landslag är ett motstånd vi skall kunna besegra med några måls marginal. Det innebär i sin tur att vi kommer till Rotterdam i mars utan att ha fått en enda riktigt tuff värdemätare på vårt 4-3-3-system. Det blir intressant.
* Det nordamerikanska OS-kvalet ligger tidigare i kalendern än det europeiska. I USA förbereder sig världsmästarna som bäst för kvalturneringen. På lägret är det förstås världens bästa spelare, Carli Lloyd, som de nya unga spelarna ser upp till som förebild.
Samantha Mewis och Stephanie McCaffrey tar det ett steg för långt i det här sköna klippet:
Det är rätt många nya namn i Jill Ellis trupp jämfört med fjolårets VM-lag. Utöver Mewis och McCaffrey, som båda varit med förr har följande spelare tillkommit efter VM: Danielle Colaprico, Crystal Dunn, Adrianna Franch, Jaelene Hinkle, Lindsey Horan, Rose Lavelle, Emily Sonnett och Mallory Pugh.
Unga Pugh ser förresten ut att göra som Horan, alltså strunta i college och bli proffs direkt efter gymnasiet. Enligt den här artikeln kommer 17-åringen att ansluta till Portland Thorns efter avslutad highschool.
Nämnda Emily Sonnett valdes först i NWSL-draften i fredags. Backen valdes av Portland Thorns. Här är de tio högsta valen:
Sonnett till Portland
Raquel Rodriguez till Sky Blue. Rodriguez är från Costa Rica och vann nyligen Hermann Trophy – priset som går till årets bästa collegespelare alla kategorier.
Christen Westphal till Boston Breakers.
Carson Pickett till Seattle Reign.
Cari Roccaro till Houston Dash. Roccaro är långtidsskadad – kan som tidigast vara tillbaka i juni/juli, men gick ändå så tidigt.
Rachel Daly till Houston Dash.
Cheyna Williams till Washington Spirit.
Janine Beckie till Houston Dash. Beckie är redan en ganska etablerad landslagsspelare i Kanada.
Vi har en svensk spelare i australiska W-league: Sofie Persson i tabellfyran Brisbane Roar.
Personligen tänkte jag att, ”la inte Sofie Persson av?” Och det gjorde hon förstår. Det här är nämligen inte Sofie Persson som på senare år spelat i Piteå och Eskilstuna, utan Sofie Persson som tidigare spelat i Lindsdal och IFK Kalmar.
Från IFK Kalmar fick hon för övrigt sparken innan kontraktstiden gick ut. I år spelar hon alltså för Brisbane Roar, som i morse svensk tid blev klart för semifinal efter 0–0 mot Newcastle.
Persson hoppade in i slutminuterna och var inblandad i en av matchens allra bästa målchanser. Totalt i ligan har hon startat två matcher och hoppat in i i sex.
I semifinalen väntar en riktig utmaning i form av bortamatch mot Melbourne City FC – alltså laget som aldrig tappat poäng. Melbourne City avslutade grundserien med 2–1-seger mot Sydney. Marianna Tabain satte segermålet i 85:e minuten. Semifinalerna spelas nästa helg, och den andra matchen är Canberra United–Sydney FC.
* I dag spelas ett slags utmanarfinal i Frankrike. 14.15 är det avspark i svenskmötet mellan Montpellier och PSG, alltså matchen som avgör vilka som i första hand skall utmana Lyon om ligaguldet. Jag missar tyvärr matchen, men ni kan se den på den här länken.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Dagens inlägg börjar i USA, där det har hänt mycket den senaste veckan. Först nåddes vi av den riktigt tråkiga nyheten att en av de amerikanska fansens största favoriter, Megan Rapinoe, har dragit av korsbandet i ena knät och sannolikt missar OS.
Visst finns det en chans att Rapinoe är återställd till OS-turneringen, men sannolikheten att hon ändå kommer med i USA:s trupp känns väldigt liten. Jag har inte kollat om det är samma i Rio, men i senaste OS-turneringen bestod ju trupperna bara av 17 spelare. Med en så liten trupp finns det ingen plats att chansa med spelare som inte är i 100-procentig matchform.
Apropå USA valde spelarna att bojkotta den landskamp som skulle ha spelats på Hawaii mot Trinidad och Tobago i helgen på grund av dåligt underlag. Det är ett beslut som lär leda till att US Soccer väljer framtida matcharenor och underlag med större omsorg.
Fortsätter vi i USA är det här en intressant artikel om hur amerikanskorna vann sommarens VM-guld. Jag tycker att det är intressant att Jill Ellis inte kallar sina reserver för reserver eller avbytare, utan väljer att kalla dem matchbildsförändrare.
Jag gillar också att hon motiverade valet av att byta in Kelley O’Hara i semifinalen mot Tyskland med:
”You know, we need a bitch: Get Kelley.”
Det svenska landslaget har lidig av att de saknat tillräckligt många bitchiga spelare. Får se om Pia Sundhage kan hitta någon lösning på den saken framöver.
* Så till Frankrike. Där har de nu kommit halvvägs i ligan – och den lever faktiskt. Tacka skrällaget Montpellier för det. I helgen spelade man 0–0 mot Lyon och såg till att spänningen lever. Inför avspark hade Lyon 40 raka segrar i ligan. Montpelliermatchen var faktiskt Lyons blott andra poängförlust i ligan på fyra år. Fantastiskt.
Faktum är att både Lyon och Montpellier är obesegrade efter elva omgångar. Dessutom har de båda lagen visat en fantastisk defensiv och bara släppt in varsitt mål. Att Lyon skulle vara så starkt är knappast överraskande. Men att man skulle utmanas av Montpellier hade jag inte trott.
Starkt av Linda Sembrant, Sofia Jakobsson och de andra. Speciellt som man tappade sitt franska affischnamn från förra säsongen Claire Lavogez till Lyon.
Montpellier är två poäng bakom Lyon. Ytterligare en poäng bakom återfinns PSG. Där händer det saker nu. Amerikanska jättetalangen Lindsey Horansatte bollen snyggt ribba in när hon gav laget ledningen i 5–0-derbyt mot Juvisy i helgen. Det var Horans sista mål för PSG – åtminstone för den här gången.
För att ha chansen att slå sig in i USA:s OS-trupp flyttar Horan nu hem till Portland Thorns, där hon ersätter Alex Morgan. Thorns offensiv ser som vanligt otroligt intressant ut. Utöver Horan har man forwards som Jodie Taylor och Christine Sinclair och offensiva mittfältare som Tobin Heath, Allie Long och Dagny Brynjarsdottir.
Tillbaka till PSG. Horan lär inte vara den enda spelaren som lämnar den närmaste tiden. Uppgifter har gjort gällande att både Kosovare Asllani och Caroline Seger är på väg bort. När det gäller Asllani spred hon själv i dag den här länken om att hon vill bryta med PSG. Det blir intressant att se vart Asllani tar vägen. Kanske Tyskland eller USA?
Kollar man in skytteligan i halvtid av D1 feminine toppas den av Ada Hegerberg på 17 fullträffar. PSG:s Cristiane är tvåa på 11 medan två överraskningar delar på tredjeplatsen på 9 mål, dels 19-åriga Montpelliertalangen Marie-Charlotte Léger, dels bottenlaget Saint-Maur:s kamerunska forward Marlyse Ngo Ndoumbouk.
Alla svenska spelare i ligan utom Maria Karlsson har gjort mål. Svenskmålen fördelas så här: Lotta Schelin 7, Jakobsson 5, Asllani och Sembrant 2 samt Seger och Lisa Dahlkvist 1.
I Tyskland kommer Bayern München allt närmare guldet. Bara tio omgångar är spelade, men de regerande mästarinnorna leder numera med nio poängs marginal. Turbine Potsdam fick nämligen fart i helgen och spelade sannolikt bort Wolfsburg helt och hållet genom att vinna i Autostadt med hela 5–2.
Samtidigt vann Bayern München med 2–1 mot uppstickarna SGS Essen efter sent segermål från Sara Däbritz.
Under onsdagskvällen möts förresten Wolfsburg och Potsdam igen – nu i cupkvartsfinal. 18.00 spelar även Werder Bremen mot Bayern München i cupen. Den matchen tv-sänds, jag tror att den här länken funkar.
* Slutligen en liten koll på några landskamper som spelats sedan mitt förra inlägg:
Brasilien tog rejäl revansch på Nya Zeeland. Returen slutade med brasiliansk 5–1-seger. Nya Zeeland ledde i halvtid, men Brasilien vände i den andra halvleken – bland annat efter ett läckert långskott från Formiga. Bilder från matchen finns här.
Här är bilder från Nederländernas fina seger mot Japan:
Och här är bilder från EM-kvalmatchen Grekland–Frankrike 0–3:
Vi är mitt inne ett internationellt fönster, ett fönster där vi fått indikationer om att vårens OS-kval kan bli ännu tuffare än man tänkt sig.
Jag har tidigare sett Norge som knapp men klar favorit närmast före Sverige och Schweiz, medan Nederländerna släpat efter. Oddsen skulle kunna skrivas som 30–25–25–20, där oddset på Nederländerna är så högt bara beroende på att de har hemmaplan.
Efter de här två senaste internationella fönstren är det nog dags att ta nederländskorna på fullt allvar i kvalet. För en dryg månad sedan besegrade man Frankrike med 2–1 på bortaplan. Att vinna i Paris är ytterst imponerande, även om det på klippet känns som en lite turlig seger:
I dag har Nederländerna visat att segern mot fransyskorna inte var en tillfällighet, och att Manon Melis, Lieke Martens med fler i högsta grad är en allvarlig kandidat till Europas sista OS-plats. De vann nämligen hemma mot Japan med 3–1 efter två mål av Melis och ett av Martens. Det har alltså blivit raka segrar mot Frankrike och Japan. Visst är det både imponerande och lite skrämmande?
Det svenska landslaget har ju som bekant varit samlat på Bosön under veckan. I dag föll man med 2–0 mot Stockholm P15 i en match som spelades över 3×25 minuter. Jag har inte sett något klipp från matchen och kan således inte ha några synpunkter, inte mer än att resultatet känns rätt rimligt.
Min känsla var försiktigt optimistisk efter Sveriges seger mot Danmark tidigare i höst. I veckan såg jag delar av matchen när danskorna vann med 1–0 borta mot Slovakien. Efter att ha sett den matchen måste jag nog värdera ner vår senaste seger. Danmark är nämligen inte bra för tillfället.
* Apropå Sverige och OS-kvalet uttalade Pia Sundhage i veckan kritik mot upplägget. Jag håller med om att det är orättvist att ha VM som kvalturnering eftersom man kan missa OS utan att ha förlorat mot ett enda europeiskt lag. Däremot håller jag inte med om Sundhages lösning om att införa en bronsmatch i EM.
Att OS-kvalet skulle hållas tre år innan turneringen och även innan VM-kvalet är påbörjat, det känns minst lika orättvist som att använda VM som kvalturnering. Jag tycker nog att en kvalturnering under våren är ok. Fast det mest rättvisa vore förstås att låta hela kvalet avgöras i den turneringen. Alltså att inte dela ut någon OS-plats i VM.
* Apropå OS-kval lottades det nord-, latin- och mellanamerikanska kvalet nyligen. I Concacaf-kvalet fick Kanada den enklaste gruppen, medan USA egentligen fick bäst lottning. De två OS-platserna går ju till de båda lag som vinner semifinalerna. Kanada har enklast väg till semi, men kommer sannolikt att få tuffare motstånd där än USA.
Grupperna blev: A: USA, Mexiko, Costa Rica och Puerto Rico. Grupp B: Kanada, Trinidad & Tobago, Guatemala och Guyana.
Kvalet spelas i Frisco, USA med start den 10 februari.
* Apropå lottning lottades ju kvarts- och semifinaler i Champions League i veckan. Rosengård hamnade på den tyska halvan. Man fick Frankfurt i kvarten och vinnaren av Wolfsburg och Brescia i en eventuell semifinal.
Det är självklart ingen drömlottning. Men med tanke på hur de tyska lagen har spelat i höst är det absolut inte någon omöjlig uppgift heller. Tyvärr är det nästan fyra månader till kvartsfinalerna, vilket gör att Frankfurt har gott om tid att hitta flytet, medan Rosengård inte har några tävlingsmatcher att spela ihop sitt nya lag på.
Brescia skall inte ha något att sätta emot Wolfsburg. Utgångstipset är alltså att det blir en heltysk semifinal, men gardera gärna med Rosengård.
På den andra halvan hamnade de båda franska lagen. Lyon fick den riktiga drömlotten, Slavia Prag, medan PSG ställs mot Barcelona. Här talar ju allt för en helfransk semi.
* I morgon 14.00 avslöjas vilka tre spelare som går till final i kampen om årets guldboll, Ballon d’Or för kvinnor. Då avslöjas också vilka mål som går till final i Puskas Award. Där är Carli Lloyd:s skott från mittlinjen i VM-finalen damrepresentant bland tio snygga mål.
Om man bara ser till skönhet är inte Lloyds mål någon vinnare. Men att göra ett sådant mål i en VM-final höjer värdet på det rejält.
* Det har alltså spelats ett stort antal landskamper den senaste veckan. Bland de träningsmatcher som spelats kan noteras att Tyskland och England spelade 0–0 och att Nya Zeeland vann med 1–0 mot Brasilien.
I EM-kvalet skrällde ju Turkiet i onsdags genom att ta poäng av Ryssland. Sedan dess har det varit fritt från skrällar. Även om Bosnien höll emot England i 69 minuter i dag. Att VM:s bronsmedaljörer bara vann med 1–0 hemma får ses som en framgång för det bosniska laget.
Frankrike gjorde ett par fina mål i 6–0-segern mot Albanien:
Det spelas fler matcher måndag och tisdag, med Schweiz–Tjeckien och Spanien–Portugal som de mest intressanta.
Tyvärr verkar det här EM-kvalet bli ganska ointressant. Kollar man grupp för grupp talar mycket för att topp två blir:
1: Island och Skottland.
2: Spanien och Finland. Här kan möjligen Irland eller Portugal utmana om andraplatsen.
3: Frankrike och Ukraina/Rumänien.
4: Sverige och Danmark.
5: Tyskland och Ryssland.
6: Schweiz och Italien.
7: England och Belgien.
8: Norge och Österrike.
Som bekant går ju alla gruppsegrarna och de sex bästa tvåorna direkt vidare. De två sämsta tvåorna spelar playoff om den sista EM-platsen. Nederländerna är ju redan klara som arrangör.
En blogg om internationell damfotboll 