Efter lördagens fem cupmatcher står det klart att det blir avgörande gruppfinaler i de båda södergrupperna. I den ena gruppen är det fördel Göteborg gentemot Linköping, och i den andra är det fördel Kristianstad mot Rosengård.
Gruppspelet avgörs om tre veckor. Då blir det något man kan kalla kvartsfinaler med förutsättningar i form av Göteborg–Linköping och Rosengård–Kristianstad. Förutsättningarna är att vinnarna går till semifinal, men att Göteborg och Kristianstad avancerar på kryss.
Jag har tillbringat eftermiddagen på Åbyvallen i Mölndal. Det var varmare än man är van vid i februari, men någon nerv blev det inte.
Göteborg avgjorde derbyt mot Jitex redan under de fem första minuterna genom två mål av Pauline Hammarlund. Trots att jag tyckte att Göteborg spelade rätt dåligt under de första 45 minuterna kunde fjolårets damallsvenska tvåa till slut vinna med förkrossande 13–0.
I den första halvleken spelade Göteborg kort och plottrigt, och kom inte till så många målchanser som man tycker att de borde mot division I-motstånd. Efter paus började Göteborgslaget ta till lite fler spelvändningar, och plötsligt radade man upp målchanserna.
Amanda Johnsson Haahr blev fyramålsskytt, precis som hon blev mot Rössö i veckan. Totalt har hon alltså gjort åtta mål under den här veckan mot två lag som kvalade mot elitettan i höstas.
Den Göteborgsspelare som hade det största leendet efter slutsignalen var dock högerbacken Emma Koivisto. Finländskan gjorde nämligen tre mål, och hade faktiskt på slutet ett öppet läge för att även göra ett fjärde – i så fall hade hon gjort ett äkta hattrick som ytterback.
I övrigt i dag vann Kristianstad med klara 3–0 mot LB07 och Rosengård gjorde 4–0 på IFK Kalmar. Båda var rätt väntade resultat. I Rosengårds match satt Caroline Seger kvar på bänken under hela matchen. I hennes ställe fick F17-landslagets lagkapten Hanna Bennison chansen från start. 16-åringen gjorde två av målen och tog till synes chansen. Kul.
I Göteborgs grupp blev det 1–1 mellan Linköping och Växjö. Kosovare Asllani fortsätter att visa målform. Hon gjorde sitt fjärde i cupen när hon gav LFC ledningen. På övertid gjorde Elin Karlsson Växjös första mål för året. Säkert skönt för småländskorna att få spräcka nollan, och ta poäng. Men kvitteringsmålet innebar inget för kampen om gruppsegern. Växjö är utslaget och LFC hade varit tvingat att vinna i Göteborg även vid en 1–0-seger.
I den enda norrgruppen gav sig Eskilstuna chansen att avancera efter att ha vänt 2–0-underläge till 4–2-seger i Uppsala. Sannolikt kommer det att räcka med kryss i avslutningsmatchen för United. Men förutsättningarna i de båda norrgrupperna blir inte klara förrän under söndagseftermiddagen.
I morgon tv-sänds för övrigt Stockholmsderbyt Hammarby–AIK klockan 13.00 av Sportkanalen. Och i slutomgången är det högintressanta Göteborg–Linköping som tv-sänds.
Vi är framme vid en helg där det internationella fokuset i första riktas mot Australien och Tyskland. I Australiens W-league är det stor final klockan 6.30 på lördagsmorgonen svensk tid, och i Tyskland är det stor seriefinal.
Men först till Australien där det är Sydney FC och Perth Glory som gör upp om årets mästartitel. De lagen kom trea och fyra i grundserien, båda på 19 poäng. De tog sig till slutspelet på bättre målskillnad än femman Melbourne City.
Sydney har en hemmabetonad trupp kryddad med fyra amerikanska spelare i målvakten Aubrey Bledsoe samt utespelarna Sofia Huerta, Danielle Colaprico och Savannah McCaskill. Men det är ändå bland hemmaspelarna lagets stjärnor finns.
Caitlin Foord
Snabba Caitlin Foord är lagets skyttedrottning med nio fullträffar. Hon prisades som bästa unga spelaren i VM 2011. Det är åtta år sedan, ändå har Foord bara hunnit bli 24 år. Hon flyttas runt ganska rejält i sina lag, jag skulle säga att hon lika ofta är ytterback, yttermittfältare och forward.
Andra Sydneyspelare som också är profiler i The Matildas är Alanna Kennedy, Chloe Logarzo, Princess Ibini och förstås rutinerade Lisa De Vanna.
I Perth är Samantha Kerr förstås lagets superstjärna. Hon är född och uppvuxen i just Perth och spelar alltså för sitt riktiga hemmalag. Kerr är 25 år och redan tidernas bästa målskytt både i W-league och i USA:s NWSL. Den här säsongen har det blivit 16 fullträffar på tolv matcher i Australiens högstaliga.
Även om Perths trupp liknar Sydneys så tillvida att man har fyra amerikanska spelare – Rachel Hill är väl den mest välkända av dem – så skulle jag säga att sett till namn är det Sydney som har bredden. Perth har Kerr, vilket inte är det sämsta.
Jag håller Sydney som favoriter, men hemmaplan har inte visat sig vara någon stor fördel när det gäller finaler i W-league. Tre av de fyra senaste har slutat med bortasegrar.
När jag hör namnen Foord och Kerr ihop kommer det upp en bild från ett hotell i tyska Augsburg i mitt huvud. Jag satt i lobbyn och skrev en text dagen efter att Sverige hade slagit ut Australien från VM 2011. Då kom tonåringarna Kerr, Foord och ytterligare någon och satte sig vid bordet bredvid. De hade sina samlaralbum framme, och diskuterade vilka bilder de saknade.
Jag tyckte att det där var så sött, och har ofta efteråt tänkt på att samlarbilderna på just Kerr och Foord har blivit betydligt mer åtråvärda för varje år som gått sedan 2011.
Apropå Augsburg hade jag på Bayernderbyt mellan just Augsburg och Bayern München i herrarnas Bundesliga på tv:n samtidigt som jag skrev det här inlägget. Den matchen dömdes av Bibiana Steinhaus, vilket förstås är kul.
Det antyder att hon inte dömer söndagens ”final” i Frauen-Bundesliga. För när den tyska ligan på allvar återstartar är det seriefinal direkt. Tabelltvåan Bayern München har tre poäng upp till serieledande Wolfsburg med nio omgångar kvar. Om Bayern skall kunna vinna ligan krävs nog seger hemma mot obesegrade Wölfinnen.
Även när man kollar in den tyska skytteligan är det mycket Bayern och Wolfsburg i toppen. Wolfsburgs Ewa Pajor leder på 15 mål. Hon jagas närmast av två Bayernspelare i Mandy Islacker på tolv och dagens födelsedagsbarn Sara Däbritz (24 år) på elva. På delad fjärdeplats med tio mål finns Wolfsburgs Pernille Harder och Essens Lea Schüller.
Det är inga toppmatcher i Frankrike den här helgen. Och i England är det FA-cuphelg. Där spelas det dock en riktigt spännande match, trots att cupen bara är framme i åttondelsfinal. Under söndagen väntar nämligen prestigederby mellan Chelsea och Arsenal.
Under helgen kommer vi även att få veta vilket lag som blir de historiskt första Europamästarinnorna i futsal. Tidernas första EM-slutspel pågår i Portugal. Spanien har säkrat en plats i söndagens final genom 5–0-seger mot Ryssland tidigare i kväll. Sent på fredagskvällen får vi veta om de ställs mot Portugal eller Ukraina i finalen. Den matchen visas här:
Apropå futsal var jag en kort sväng i Ulricehamn i söndags och tittade på lite USM-futsal. Där imponerades jag stort av F15-laget från skånska Södra Sandby. De hade rakt igenom bolltrygga spelare och hade faktiskt ett spel som jag inte ens sett några svenska seniorlag prestera. Kul.
Lite överraskad blev jag också när jag noterade att deras ena ledare var Otto Persson, alltså han som ledde LB07 i damallsvenskan i fjol. Det skall bli kul att följa Södra Sandbytjejernas framfart.
Genom futsalen landade vi alltså på hemmaplan. Här står det cupmatcher på schemat i helgen. Personligen har jag tänkt att göra en liten utflykt till Mölndal och Åbyvallen för att se derbyt mellan Jitex och Göteborg.
Fast egentligen tycker jag bara att en av helgens matcher känns riktigt het, sportsligt sett – och det är Linköping–Växjö. LFC har båda nyförvärven Julia Ashley och Stina Blackstenius spelklara, de ställs mot ett Växjö som borde vara lite stukat. Dels för att man inte gjort något mål ännu i år, dels för veckans nyhet om att Jelena Cankovic helst vill bort.
Vad gäller svenska cupens första gruppomgång blev tydligen det här långskottet från Ljusdals Matilda Wennberg omgångens mål:
OMGÅNGENS MÅL. Det gäller att passa på när målvakten är långt ute! Matilda Wennbergs mål från halva plan i Svenska Cupen! pic.twitter.com/yVYr6GQzoW
Det här målet från den senaste omgången av den spanska ligan sorterar vi också in under vinjetten fina långskott:
Just give the Goal of the Month Award to UDG Tenerife's @mjperezglez! ¡Qué golazo! Mari Jose scored twice tonight as her team beat Espanyol 2-1.pic.twitter.com/mpVZ7MVx9w
För övrigt rullar silly season vidare, fast numera i något lugnare takt. I dag har Kungsbacka presenterat ännu en finländsk värvning, i form av mittfältaren Linda Nyman från Honka.
Noterbart är att Kungsbacka den 30 december i fjol meddelade att man hade värvat finländska Sanna Porali. Den nyheten har man dock numera raderat, och hon finns inte med i truppförteckningen på klubbens hemsida. Sannolikt har det något hänt som man inte vill rapportera om.
Slutligen ett kul klipp. Har ni tid över i helgen är det bara att börja träna…
I förra inlägget skrev jag att jag sammanfattade alla färska nyheter. Det var ju en formulering som var dömd att gå fel. Och mycket riktigt hade jag glömt att kommentera lottningen av svenska cupen.
Då var Svenska Cupens gruppspel lottat. Vilka lag kniper slutspelsplatserna tro? pic.twitter.com/vP0sSjDK2K
Det var en lottning som sannolikt framkallar jubel i Piteå. Det är ju geografisk lottning i gruppspelet, och de svenska mästarinnorna lyckades helt slippa damallsvenskt motstånd. I grupp 3 ställs Piteå nämligen mot Hammarby, AIK och Ljusdal.
Redan från början var det klart sämre konkurrens i de båda norra grupperna. Såväl tvåan, trean, fyran som femman från damallsvenskan återfinns ju i södra Sverige. Således var det sexan Eskilstuna som var det andra seedade lag i norr. Och deras nyförvärv Fanny Andersson fick en egen drömlottning.
Det brukar sägas att släkten är värst… Ser ut att bli succé för mig i svenska cupen nästa år. pic.twitter.com/d0oQRl8ZcA
Just det, Andersson ställs mot alla sina tidigare elitklubbar i Sverige. Jackpot. Den gruppen bör för övrigt stå mellan Anderssons senaste klubb Djurgården och hennes nya, Eskilstuna.
För lagen från söder blir det tuffare. Lotten ordnade repriser från i våras vad gäller de fyra högst rankade lagen, det blir alltså Göteborg–Linköping och Rosengård–Kristianstad. I Göteborgs grupp hamnade även Växjö och Jitex, medan LB07 och IFK Kalmar får spela i Skånegruppen.
Vad gäller silly season fortsätter Örebro att värva. Senaste tillskottet är kanadensiska Jenna Hellstrom, som presenteras som en erfaren damallsvensk spelare.
Det där kan man ju faktiskt diskutera. Örebro blir hennes fjärde damallsvenska klubb på lite drygt ett år, vilket ju är bra jobbat. Men så många matcher har det inte blivit – bara åtta från start plus fyra inhopp. Och under våren i Djurgården spelade hon faktiskt inte en enda minut i högsta serien. Dock gjorde hon tre mål på sex matcher för Växjö under hösten, och kan hon hålla det målsnittet i Örebro blir hon ett bra tillskott.
I veckan har även Kungsbacka presenterat sina fyra första spelare. Därmed är LB07 nere på jumboplats under silly season. Vad jag sett har Malmöklubben inte presenterat en enda spelare till nästa säsong.
Apropå Malmö så var Caroline Seger gäst i Olof Lundh:s podd den här veckan. Där framgår att vår landslagslagkapten har kontrakt med Rosengård över nästa säsong. Där framgår också att hon uppskattar Peter Gerhardsson:s ledarskap, och det arbetssätt man har för den mentala biten i det nuvarande landslaget, klart bättre än Pia Sundhage:s upplägg.
Från Seger är steget inte jättelångt till Lotta Schelin. Tidernas svenska skyttedrottning har fått ett nytt jobb – som ambassadör för Frölunda Hockey.
Kul för Lotta, och bra för Frölunda. Men borde inte svensk damfotboll ha rekryterat Schelin?
Under onsdagskvällen har det varit full omgång i tyska Frauen-Bundesliga. Jag hade på toppmötet Potsdam–Wolfsburg under tiden jag jobbade med annat. Under en rätt lång period radade Wolfsburg upp 100-procentiga målchanser.
Ändå gjorde man bara ett mål. Och på slutet kvitterade Potsdam med en riktig drömträff från Viktoria Schwalm. Det blev 1–1 och därmed har inget lag längre full poäng i någon av de stora europeiska ligorna.
Nilla Fischer spelade för övrigt hela matchen för Wolfsburg, medan Amanda Ilestedt tydligen har en liten bristning som stoppar henne från spel. Inte heller Fridolina Rolfö spelade något under onsdagen. Hennes Bayern München klarade sig utmärkt ändå. Laget vann med 9–0 mot Mönchengladbach.
Med halva serien spelad leder Wolfsburg med fem poäng före Bayern, åtta före Potsdam och tio före Essen. I skytteligan leder Ewa Pajor på 14 mål. Polskan är fem före Pernille Harder.
Under tisdagskvällen vann Göteborg med 4–1 borta mot Lidköping i tredje omgången av Svenska cupen. Därmed tog Göteborg den tredje sista platsen i vårens gruppspel. Återstår av den tredje omgången gör matcherna Kvarnsveden–Uppsala och BP–AIK.
Tittar vi på de lag som kvalat in till gruppspelet så är elva av årets tolv damallsvenska lag vidare. Bara Vittsjö har åkt ut. Bland de damallsvenska nykomlingarna är Kif Örebro vidare, medan Kungsbacka är utslaget.
I övrigt är division I-klubbarna Jitex och Ljusdal kvar, plus då vinnarna i de båda återstående matcherna.
Apropå cupspel är vi framme vid returerna i Champions Leagues åttondelsfinaler. Sex matcher spelas under onsdagen och övriga två under torsdagen. Här är läget:
Onsdagens matcher: (Jag kommer att lägga upp eventuella länkar till sändningar från matcherna här nedan om jag hittar några).
18.00: Bröndby–LSK, står 1–1 Inför den helnordiska åttondelen såg jag LSK som favoriter till 60–40. Norskorna hade ju då inte förlorat en enda tävlingsmatch på nästan ett år. Men det visade sig att den här åttondelsfinalen sammanfallit med en formsvacka för LSK, som bara tagit en poäng på de två senaste matcherna i toppserien. Och plötsligt har det svängt. Jag ser det nu som fördel Bröndby vad gäller att nå avancemang, 55–45.
19.00: Bayern München–FC Zürich, står 2–0
Jag såg det som 90–10 i tysk favör inför dubbelmötet, och när Fridolina Rolfö:s lag startar hemmamatchen med en 2–0-ledning finns det ingen anledning att omvärdera oddsen.
Bayern är för övrigt ett uselt publiklag. Man ligger näst sist i Frauen-Bundesligas publikliga efter att ha haft mellan 325 och 518 åskådare på sina tre första hemmamatcher i ligan. Till mötet med Zürich erbjuder man åskådare i Halloweenkostym fri entré. Frågan är om det är ett framgångsrecept?
19.00: Lyon–Ajax, står 4–0
Det var 99–1 i fransk favör inför avspark, och oddsen för Ajax har inte förbättrats inför returen i Frankrike. Lyon promenerar lugnt vidare till kvartsfinal, medan Ajax är ute på sin sista Europaresa för den här gången.
19.30: Fiorentina–Chelsea, står 0–1
Det krävdes en straff för att formsvaga Chelsea skulle få hål på en storspelande Stephanie Öhrström i första mötet. Jag hade 65–35 i engelsk favör inför den första matchen. Jag håller fortfarande Chelsea som favoriter till avancemanget, men minskar oddset till minimala 51–49 eftersom Fiorentina brukar vara rätt starkt hemma i Florens.
20.00: PSG–Linköping, står 2–0
Det var 80–20 i fransk favör inför avspark. Nu har det ökat till 95–5. Jag tror alltså bara att dagens LFC vinner en bortamatch av 20 mot PSG med minst två måls marginal. För att den matchen skall inträffa under onsdagen måste Östgötalaget var extremt effektivt i PSG:s straffområde samtidigt som man håller koll på Marie-Antoinette Katoto och Stepanie Labbé gör en riktig kanonmatch.
20.00: Atletico Madrid–Wolfsburg, står 0–4
Atletico höll nollan till halvtid i Wolfsburg. Sedan vräkte hemmalaget in fyra mål på 22 minuter och avgjorde dubbelmötet. Wolfsburg har för övrigt 52–0 på de elva tävlingsmatcher man spelat hittills i höst.
Kanske att Atletico kan spräcka det tyska storlagets nolla, men det kommer att bli tyskt avancemang. Oddset för det är 98–2, trots att de spanska mästarinnorna har inlett årets seriespel med sju raka segrar och att man dessutom slog ut Manchester City ur Champions League.
— Atlético de Madrid Femenino (@AtletiFemenino) October 30, 2018
Torsdagens matcher:
18.30: Slavia Prag–Rosengård, står 3–2
Vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det ser rätt annorlunda ut nu. Malmöklubben fick en käftsmäll i första mötet, där tjeckiskorna vann rättvist. Och Rosengård åkte ju på en ny käftsmäll i lördags när man inte bara missade att vinna SM-guldet, man blev även utan plats i nästa upplaga av Champions League. Så om Rosengård skall spela någon UWCL-match 2019 krävs det tvåmålsseger i Prag. Det är absolut inte omöjligt, men i nuläget ser jag ändå Slavia som knappa favoriter, 51–49.
Matchen sänds här:
20.30: Glasgow City–Barcelona, står 0–5
Jag gav Barca 95–5 inför dubbelmötet. Det har ökat till 99–1. Spanien får minst en representant i vårens kvartsfinaler. Noterbart att skotskorna gör reklam för matchen med ett klipp med Barcamål. Känns inte ens som att Glasgowfolket själva tror på sitt lag.
Alla de fyra damallsvenska klubbar som spelade i Svenska cupen i kväll tog sig vidare till nästa års gruppspel. För Piteå, Rosengård och Hammarby ser det ut att ha varit rätt smärtfria historier. Piteå vann med hela 10–0 mot Infjärden, Rosengård med 4–1 mot Böljan och Hammarby med 3–1 mot Bollstanäs.
Linköping ser ut att ha fått kämpa mest för sitt avancemang. De vann med 1–0 borta mot division I-laget Mariebo efter segermål av nya Marie-Yasmine Alidou d’Anjou i 61:a minuten.
Apropå nya LFC-spelare slog det mig att danska Dajan Hashemi inte har förekommit i någon laguppställning så här långt. Det borde väl innebära att hon inte kommer att få spela för LFC i årets seriespel, för det definitiva övergångsstoppet för svensk fotboll är ju i början av september. Möjligen att hon kan bli spelklar i Champions League.
Tillbaka till cupen. De fyra damallsvenska lagen fick med sig elitettanlaget Kif Örebro till gruppspelet. Örebro slog i kväll ut seriekonkurrenten Mallbacken med 10–9 efter straffläggning. Rapporteringen på svenskfotboll.se är lite rörig, men det ser ut som att Mallbacken ledde både under ordinarie tid och i förlängningen, men att Örebro kvitterade båda gångerna, och sedan vann straffläggningen med 8–7.
Det spelades även fyra matcher i engelska WSL i kväll. Där överraskade Bristol genom att spela mållöst hemma mot regerande mästarinnorna Chelsea. Trion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade hela matchen för Londonklubben.
I och med att även Manchester City redan har tappat poäng är det Arsenal som toppar tabellen efter två omgångar. Just Arsenal och Birmingham är de enda fullpoängarna.
Hos Arsenal var Jessica Samuelsson med i startelvan i WSL för första gången sedan oktober i fjol. Hon spelade 90 minuter när ett formstarkt Arsenal vann med hela 7–0 borta mot Yeovil. Därmed har det rödvida Londonlaget den mäktiga målskillnaden 12–0 efter två matcher.
Vivianne Miedema gjorde ett av målen och leder skytteligan med totalt fyra mål. Inget av de andra lagen har gjort fler mål än nederländskan.
Det tredje svensklaget i WSL är nykomlingen Brighton. De föll med 1–0 för andra omgången i rad, den här gången mot Birmingham. Amanda Nildén blev kvar på bänken hela matchen.
FC Rosengård var spelmässigt överlägset, men vann ändå bara med 1–0 mot Linköping i cupfinalen inför 1 157 åskådare.
Egentligen är det ju en dålig publiksiffra på en final, men som jag skrev innan i dag får vi vara glada om det blev fyrsiffrigt.
Rosengårds spelare är förstås också glada. De vann hörnorna med 13–1, hade tre bollar i målställningen och vann min målchansräkning med 8–1. Hemmasegern var alltså odiskutabel.
Men att göra ett mål på åtta klara målchanser är egentligen inte godkänt. Man bör göra mål på var tredje eller fjärde chans. Mot Eskilstuna gjorde Rosengård mål på varannan målchans, den gången vann de min statistik med 18–2 (10–1).
Sanne Troelsgaard
Men släpper man inte in några mål räcker det ju att göra ett. Segermålet kom på en av de 13 hörnorna. Anja Mittag skickade in den hårt i målområdet. Och Sanne Troelsgaard kunde nicka in bollen i tomt mål från nära håll efter att Hilda Carlén missbedömt bollbanan totalt.
Även om Carlén har blivit bättre i luftrummet är hon fortsatt långt ifrån landslagsklass på hörnor. Så där grovt får man inte missbedöma en boll som hamnar inne i målområdet.
Personligen fattar jag inte varför inte Linköpings motståndare slår in alla hörnor nära målet, likt den hörna som gav målet. Rosengårds försök att gång på gång testa långa hörnor kändes lite ogenomtänkt. Mot målvakter som äger sitt målområde kan den typen av hörnor vara ett bra vapen, men mot Linköping känns det som att det är läge att slå in bollen i målområdet.
Efter målet gjorde Linköping ett försök att flytta fram sina positioner. Man bytte in Marija Banusic och flyttade fram Kosovare Asllani. Då fick LFC lite mer anfallsspel, samtidigt som Rosengård fick ännu klarare målchanser.
I några minuter trodde jag möjligen att vi skulle få se en kvittering, men på slutet hade Rosengård god kontroll. I slutminuten fick dessutom Banusic grovt rött kort för att med kraft ha sparkat Troelsgaard i magen.
Det röda kortet går inte att snacka bort, och det innebär att Banusic troligen även kommer att bli avstängd en eller två matcher i damallsvenskan. Dock håller jag med tränare Henrik Jensen:s analys från TV12, att det inte var en medveten nedsparkning, utan att Banusic försökte rensa, men gjorde det med väldigt dålig tajming.
När det gäller Rosengård bör nog tränare Jonas Eidevall jobba hårt med inlöp i straffområdet vid inspel och inlägg, vilka ytor som bör täckas. Hans spelare blev ofta stillastående och passiva när bollarna slogs in.
Dessutom bör man hitta ett lite rakare spel. Caroline Seger ser klart bättre ut än förra året, men Seger slår fortsatt nästan bara passningar i sidled eller bakåt. Med hennes spelsinne borde hon kunna hitta fler offensiva alternativ.
Kollar man på cupfinaler är det en jättefördel att spelar på hemmaplan. Det här var den åttonde hemmasegern på de tio senaste finalerna. Det var också Rosengårds tredje raka cuptitel.
Dock bör det ju konstateras att det lag som vunnit cupfinalen inte har vunnit damallsvenskan samma år sedan 2009 – då Linköping tog dubbeln. Kan Rosengård bryta den ”förbannelsen”?
Det är halvtid i den svenska cupfinalen, och ställningen är 0–0 mellan Rosengård och Linköping. Matchbilden har varit den väntade.
Linköping backar hem, jobbar hårt och prioriterar försvarsspelet. Tränare Henrik Jensen tycks ha dragit samma slutsatser som jag, alltså att ytterbackarna Anna Oskarsson och Elin Landström är bättre på offensiv planhalva än på uppspel. Därför drar han ner Kosovare Asllani som vänsterback i uppspelsfasen. Hittills har det inte varit någon jättesuccé, utan Asllani känns stressad av Rosengårds höga press. Mycket beroende av att hon ofta tvingas slå uppspelen med sin vänsterfot.
Offensivt har Linköping i princip inte haft något. Det närmaste en målchans man kommit var när Glodis Perla Viggosdottir gick in hårt mot Natasha Dowie i eget straffområde. Men en eller två chanser brukar man alltid få i matcher, hur underlägset man än är. När den/de chanserna kommer måste LFC visa effektivitet – då kan man sno den här titeln.
Rosengård leder hörnorna med 5–0 och har 3–0 i min räkning av klara målchanser. Men det är inte speciellt många chanser med tanke på att jag gissar att mer än 75 procent av halvleken spelades på Linköpings planhalva.
Rosengård har hittat en bra yta mellan Lisa Lantz och Landström i LFC:s vänsterförsvar. Men som sagt, ännu så länge har Malmöklubben inte klarat av att omsätta sitt massiva spelövertag i målchanser. Det blir mest halvlägen.
Personligen tycker jag nog att Rosengård borde spela lite rakare efter paus. Nu känns det periodvis som att man rullar runt i evigheter utanför Linköpings straffområde. Man borde nog blanda upp rullandet med lite distansskott och inlägg om man vill ha hål på Linköping.
18.15 på Malmö IP (och TV12) startar alltså årets cupfinal mellan Rosengård och Linköping. I en kommentar till förra inlägget fick jag frågan om hur många åskådare jag tror att det blir.
Mitt svar var 1 500–2 000 och byggde på siffrorna i de fem senaste finalerna:
2017: 1 860 på Linköping Arena.
2016: 2 057 på Malmö IP.
2015: 5 602 på Linköping Arena.
2014: 1 223 på Linköping Arena.
2013: Ingen cupfinal.
2012: 768 på Valhalla IP.
Då hade jag dock glömt att cupfinalen krockar med den herrallsvenska matchen mellan Trelleborgs FF och Malmö FF, vilket gör att cupfinalen självklart har fått mindre utrymme i skånsk media än den hade fått om den varit dagens huvudmatch i Malmöregionen.
Lägg till att Svenska Fotbollförbundets marknadsföring av matchen är blek – cupfinalen ligger som tredjegrej på förbundets hemsida efter nyheter om P17- och F16-landslaget. Dessutom har Rosengård haft de riktigt svaga publiksiffrorna 895 och 456 hittills i damallsvenskan.
Nu känner jag därmed att vi får vara glada om det blir en fyrsiffrig publiksiffra i kväll. Tråkigt att vara nöjd med det med tanke på att det är de senaste årens svenska suveräner som ställs mot varandra.
Så en liten uppsamling från i går. I engelska WSL vann Chelsea kvällsmatchen mot Sunderland med 2–1 efter mål av Fran Kirby och Eni Aluko. Därmed räcker det för Chelsea att ta en poäng på de två sista för att säkra ligaguldet.
Jonna Andersson var enda svenska spelare i Chelsea i går. Hon byttes ut mot Claire Rafferty i 59:e minuten.
Rafferty är en trotjänare i Chelsea, som nu är inne på sina sista veckor efter tio år i klubben. Gårdagens match var hennes sista på hemmaplan.
Another big game for us tomorrow and what will be an emotional day for me as it is my last home game for @chelsealfc 💙 3 games to go. Let’s do this 💪🏼 #ktbffh#cfc#clfc#chelseapic.twitter.com/EpmObOumGm
Vad jag förstått kommer inte Rafferty att sluta med fotbollen. Det kommer däremot klubbkompisen Katie Chapman att göra. Hon har således bara två matcher kvar innan pensionen. Samma sak gäller för Arsenals Alex Scott som avtackats i alla möjliga sammanhang de senaste veckorna.
I just want to say a MASSIVE THANK YOU to all the @Arsenal fans for what was truly an amazing/unforgettable reception yesterday!!
‘She one of our own, nearly had me in tears, then the other chant had me laughing again 🙊.
Om vi återvänder till det sportsliga i England noterar jag att det 14 engelska spelare i topp av skytteligan i WSL. Birminghams Ellen White leder på tolv mål, och bästa utländska målskytten är fyra spelare som delar på 15:e plats med fyra mål; Maren Mjelde, Ji So-Yun, Natasha Harding och Nadia Nadim. Jonna Andersson finns på 19:e plats med tre mål och Magdalena Eriksson finns på 34:e med två fullträffar.
Ellen White
I Tyskland slapp Wolfsburgs herrar direktnedflyttning, men faran är inte över ännu. Laget tvingas nämligen till kval för att hålla sig kvar i herrarnas Bundesliga. I damernas Bundesliga finner sannolikt klubben guld nu i eftermddag. Deras hemmamatch mot Essen pågår i skrivande stund (avspark 14.00) och direktsänds på DFB-tv.
Det är inte bara i England det är tid för avtackningar. I Frankrike har Lyon tre trotjänare att tacka av den kommande tiden i form av Camille Abily, Elodis Thomis och Corine Petit. Tre spelare som alla har haft viktiga roller under klubbens storhetstid.
I USA:s NWSL bjöd Seattles Megan Rapinoe på ett riktigt konstmål när Sky Blue besegrades med 4–1 i natt. Det är som bekant väldigt svårt att göra så här från stillastående:
Även Christine Nairn:s 2–0-mål för Orlando i 2–1-segern borta mot Portland är sevärt:
När vi ändå är i USA tänkte jag kort växla från fotboll till basket. I NBA finns ju nämligen en barriärbytande coach i Becky Hammon. Hon är assisterande coach till Gregg Popovich i storlaget San Antonio Spurs. Hammon är unik eftersom hon är den första kvinna att bli heltidsanställd assisterande coach i någon av de fyra stora sporterna (Amerikansk fotboll, baseball, basket och ishockey) i Nordamerika.
Nu finns uppgifter att Hammon kommer att intervjuas som en av kandidater att att bli historisk kvinnlig huvudcoach för NBA-klubben Milwaukee Bucks. Det har väckt känslor i USA, där rätt många män inte verkar redo för en kvinnlig basketcoach.
En som klivit in på Hammons sida är den spanska superstjärnan Pau Gasol. Han har skrivit ett mycket läsvärt inlägg om kvinnliga ledare på The Players Tribune.
Därmed lämnar jag USA för att avsluta i Sverige. Eller, lite USA blir det allt även här. Det hände ju nämligen saker i elitettan i går eftermiddag och kväll.
Serieledande Kungsbacka DFF har haft det väldigt rörigt på ledarsidan de senaste åren. Det har bland annat varit täta tränarbyten.
Sent på lördagskvällen lade klubben först upp ett tack till Stefan Friberg, som slutar. Samtidigt meddelade man att man byter klubbchef från Christer Björkroth till Dennis Ingman. Jag vet inte hur stora förändringar det här är, men kontinuitet är ju ofta en framgångsfaktor inom idrott, och någon större kontinuitet verkar det inte finnas i Kungsbacka.
Tittar vi på tabellen leds den ju dock av just Kungsbacka på 13 poäng. På seneftermiddagen i går tog sig nykomlingen Lidköping upp på den andraplats som leder till damallsvenskan.
Lidköping har tre raka segrar och ser starkt ut. Det är ju bara att erkänna att jag inte var speciellt väl uppdaterad på Lidköpings värvningar när jag tippade laget på nedflyttning inför säsongsstart.
LFK har ju nämligen värvat en hel hög spelare från USA. I går hade man fem amerikanskor plus nigerianska Sarah Michael i startelvan. Klubben hade tidigare en handfull egna spelare av klass, spelare som lyft tillsammans med alla de utländska förstärkningarna. Lidköping har absolut förutsättningar att bli årets positiva överraskning i elitettan.
Det har gått drygt en vecka sedan det senaste inlägget. Huvudorsaken till det är att jag har jobbat med långläsning om den svenska damfotbollens födelse.
En födelse som skedde på dagen för 50 år sedan. Då var det nämligen premiär i den första riktiga damfotbollsserien i Sverige. Eller, här skall jag korrigera mig direkt: Det hade funnits en serie med fyra lag i Umeå 1951/52, men den höll bara en säsong.
Den serie som hade avspark den 12 maj 1968 i Hyssna, Kungsäter och Örby i Västergötland och Halland var däremot ingen dagsslända – den blev starten på den damfotboll vi nu har i Sverige. Det var en inofficiell serie, men den hade uppbackning från ordföranden i Västergötlands Fotbollförbund, vilket gav extra legitimitet.
Min långläsning om hur det gick till när damfotbollen startade på riktigt i Sverige finns på den här länken. Det är plus-läsning, vilket innebär att man inte kan läsa utan abonnemang.
Förr kunde vi som skribenter låsa upp plus-låset under kortare perioder. Det kan vi inte längre. Nu är jag ju part i målet, men om man är intresserad av hur det gick till när damfotbollen slog igenom i Sverige tycker jag att det kan vara värt att lägga 19 kronor på att få tillgång till bt.se under ett dygn.
Några sekunder från den historiska premiären finns för övrigt på det här SVT-klippet:
Därmed lämnar jag damfotbollens barndom och går vidare med lite mer nutida historia, nämligen en genomgång av den senaste veckans händelser.
I den superjämna damallsvenskan tuffar Piteå på. Laget har maximala tolv poäng efter fyra omgångar och imponerar framför allt i defensiven där man bara har släppt in två mål. Hittills har Piteå mött de båda nykomlingarna samt ”bottenlagen” Djurgården och Eskilstuna. De kommande fem omgångarna får vi se om norrbottningarna på allvar kan utmana om guldet.
Närmast för Piteå väntar Hammarby nämligen hemma nästa helg. I de fyra omgångarna därpå ställs de nuvarande serieledarna sedan mot de fyra lag som jag tippade topp fyra, då väntar nämligen Göteborg, Linköping, Rosengård och Kristianstad. Är Piteå kvar i guldstriden efter de matcherna kan det bli ett riktigt roligt fotbollsår i Norrbotten.
Tvåa i tabellen är Rosengård med tio poäng. Malmöklubben har 16–2 i målskillnad och känns så här långt som seriens klart bästa lag. Dock har det i två av matcherna gått lite grus i det offensiva maskineriet för Rosengård, vilket borde vara lite lätt oroande för laget. Effektiviteten är ju nämligen en av de allra viktigaste faktorerna om man vill vinna titlar.
På tredje plats återfinns nu trots allt ”krislaget” Linköping med sju poäng. Fast trots den tunga våren är faktiskt skillnaderna mellan fjolårets guldhöst och årets krisstart bara marginella – i varje fall rent resultatmässigt.
Årets facit med sju poäng på fyra omgångar ligger nämligen på samma nivå som LFC höll förra hösten. Då tog man 21 poäng på elva omgångar, vilket innebär 7,6 poäng per fyra matcher. Målskillnaden per fyra matcher i höstas var 6,5–5, medan man har 5–4 nu.
Den enda matchen jag har sett från den fjärde omgången är just Linköpings 1–0-seger mot Göteborg. En seger där LFC visade ett mycket bättre humör, och bättre arbetsmoral än senast nere i Kristianstad.
LFC:s segerrecept var just hårt arbete – och effektivitet. Jag räknade till 4–2 i klara chanser till Göteborg. Fast medan Christen Press nickade i ribbans underkant och ut sköt Nicoline Sörensen i ribbans underkant och in. Små marginaler, men otroligt viktiga för östgötarna.
Spelmässigt slog LFC väldigt mycket långt. Väldigt många av långbollarna kändes som att de slogs på chans, något man inte är van vid att se. Den långboll från Janni Arnth som ledde till segermålet var dock ingen chansboll, utan en väl avvägd passning.
LFC:s styrka den här våren har varit lagets effektivitet. Jag har räknat målchanser i tre av deras fyra matcher:
Premiären mot Växjö såg jag inte, men där var det 6–6 i avslut mot mål, plus att Växjö hade en boll i målställningen. Så sett till chanser har LFC således varit väldigt effektivt. Att ta fyra poäng på de två senaste matcherna, där man man har 4–11 i målchanser, är ju faktiskt väldigt starkt.
I morgon 18.00 (TV12 och Cmore) är det cupfinal på Malmö IP mellan Rosengård och LFC. Spontant säger jag att det är fördel Rosengård till 65–35 inför avspark. Rosengård har ju spelmässigt sett känts så mycket stabilare hittills under våren.
Men LFC:s effektivitet och att Rosengård har drabbats av måltorka i ett par matcher, gör att jag inte vågar räkna bort Linköping.
Tillbaka till damallsvenskan där lag 4–12 ligger inom tre poängs marginal. Besvikelserna är ju Eskilstuna och Djurgården, medan Hammarby, Växjö och Kalmar är plusvarianter.
Hittills har det inte varit så många promenadsegrar i damallsvenskan, vilket är kul. Samtidigt gör det att vi som skall försöka agera experter får ett mycket svårare jobb. Jag tippade LB07 och Kalmar på nedflyttningsplats. Båda står ännu så länge upp bra.
Att Göteborg bara har fyra poäng efter fyra omgångar är väl däremot en liten minusvariant. Samtidigt har laget redan nu klarat av de två på förhand svåraste bortamatcherna, de i Malmö och Linköping. De kommande omgångarna får ge svar på hur bra Göteborg är.
Efter en stark insats i premiären har Djurgården tre raka förluster. Dessutom åkte man senast på tunga skador på Malin Diaz (ledband i knät) och Irma Helin (hjärnskakning). För Diaz väntar en längre frånvaro, medan det är oklart hur långt Helin är borta. För Djurgården får man hoppas att Helin snart kan spela igen.
I elitettan ångar Kungsbacka på. I dag vann man genom att vända 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Sundsvall. Därmed leder Kungsbacka tabellen med tre poängs marginal till fjolårets båda allsvenskar, Kif Örebro och Kvarnsveden.
I botten finns Assi, Mallbacken och Böljan kvar under nedflyttningsstrecket, men precis som i damallsvenskan är tabellen väldigt tajt och jämn, och ett par trepoängare i rad kan innebära rätt stora kliv.
Elitettans skytteliga leds av Temwa Chawinga på sju mål. Hennes storasyster Tabitha Chawinga gjorde segermålet för sitt Jiangsu Suning i sin ligadebut i Kina förra helgen.
#CWSL | Tabitha Chawinga made a perfect debut in the League with the winner away from home who gave the three points to Jiangsu. The home team had the return of Xiao Yuyi in midfield along Yan Jinjin, Miao Siwen and Yang Lina but are still looking for their first goal in 2018. pic.twitter.com/oX9qOALcOV
— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) May 6, 2018
I dag har det varit ny omgång. Då blev det inga mål för Chawinga. Däremot gjorde Argentinas forwardsstjärna Soledad Jaimes två mål när serieledande Dalian Quanjian vann med 5–0 i seriefinalen mot Wuhan – Dalians tredje raka seger.
Svenskledda Beijing har inlett med två poäng på tre omgångar, och ligger med det på sjätte plats i den åtta lag stora serien.
Därmed är det dags för en liten internationell utblick, som jag startar med förra helgens publiksuccér runt om i världen.
När de 16 000 som bänkade sig för västderbyt i NWSL, där Seattle vann med 3–2 mot Portland, är en liten siffra – då har det varit en bra helg. Den matchen spelades på lördagskvällen, svensk tid.
På lördagsmorgonen hade returen i ligafinalen i Mexiko dragit fantastiska 51 211 åskådare:
Another women’s football club record from #LIGAMXFemenil.
51,211 attended the second leg of the final between Rayados and Tigres.
Den mexikanska rekordpubliken nöjde sig inte med att bara vara där. De levde sig in i matchen också. Det verkar helt enkelt ha varit en elektrisk stämning på matchen mellan Rayados från Monterrey och Tigres, en final som Tigres vann efter straffläggning. Hör bara det här:
När jag ändå är i Nordamerika tänkte jag passa på att ta några ord om veckans snackis där Kanadas landslagsmålvakt Stephanie Labbé spelade till sig en plats i ett herrlag, men stoppades av ligan.
Jag tycker inte att det är någon skandal att damer stoppar från spel i herrfotbollen. Herrar får ju inte spela i damfotbollen. Det här är alltså inget att rasa mot. Men jag tycker nog ändå att det svenska regelverket, där kvinnor numera får spela med herrarna är att föredra.
Kvinnors fysik motsvarar ungefär 14-åriga killars, vilket gör att kvinnorna knappast är att räkna som några hot mot herrarna. Så personligen hade jag röstat för att låta Labbé spela.
Tillbaka till förra helgens publiksuccér i världen. Den tredje och sista jag tänkte lyfta var förstås FA-cupfinalen på Wembley.
Där såg 45 423 åskådare svensktrion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson ta hem titeln.
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) May 5, 2018
Alla de tre svenskorna spelade hela matchen när Arsenal besegrades med 3–1. Chelsea vann mycket tack vare Ramona Bachmann, som gjorde både 1–0 och 2–0.
Chelsea jublade efter cupfinalen. Sannolikt får de även jubla efter ligan. För i veckan har guldstriden i princip avgjorts sedan Manchester City förlorat två raka matcher. I tisdags föll man med 1–0 borta mot Liverpool och i dag var det Arsenal som vann med 2–1.
Därmed behöver Chelsea bara ta fyra poäng på de tre matcher man har kvar för att ta hem guldet. Sannolikt kommer Londonklubben att bärga tre av de poängen redan i kväll mot Sunderland.
I Frankrike kommer det med stor sannolikhet bli guldjubel i morgon. Lyon, som har 19 raka segrar i ligan, tar emot Marseille. En seger till och guldet är klart.
Tidigare i veckan gick just Lyon och PSG till final i franska cupen. Lyon vann med klara 4–0 hemma mot Montpellier.
Även i Tyskland blir det med stor sannolikt guldjubel i morgon. Då tar Wolfsburg emot tabellfemman Essen. Efter onsdagens viktiga 2–0-seger mot Freiburg leder Nilla Fischer:s lag nu tabellen med åtta poäng före Bayern München med tre omgångar kvar.
Freiburg är ytterligare tre poäng bakom, och har således kvar chansen att få spela Champions League i höst. Freiburg fick ingen hjälp av Potsdam förra helgen. Tvärtom kom Amanda Ilestedt:s lag i underläge mot Bayern München efter den här gräsliga försvarsinsatsen. En frispark från eget straffområde får bara inte bli en målgivande passning.
För Wolfsburg handlar nog den största oron för tillfället om herrfotboll. Inför den nu pågående avslutningsomgången i herrarnas Bundesliga riskerar nämligen Wolfsburgs herrar nedflyttning. I skrivande stund ser det dock ut som att man klarar sig från direktnedflyttning, men tvingas till kval för att hänga kvar.
Jag har förstås ingen koll på vad nedflyttning för herrarna skulle innebära för damerna, men det är knappast positivt.
Se bara hur det gick i Belgien. Där säkrade Anderlechts damer ligaguldet den 1 maj. Men det finns risker för damfotbollslag att ligga som undersektion i en herrfotbollsklubb. För i veckan meddelade Anderlechts nya klubbledning att man tänker lägga ner sitt damlag.
Nu verkar inte sista ordet vara sagt i Anderlecht, men över tid bör nog damfotbollen se till att i så stor utsträckning som möjligt klara sig på egen hand.
— New Zealand Football 🇳🇿 (@NZ_Football) May 8, 2018
Ligan i Spanien avgörs i morgon. Då spelas den avslutande omgången, och Atletico Madrid leder med en poäng före Barcelona inför avspark.
Atletico spelar borta mot redan nedflyttningsklara nästjumbon Zaragoza medan Barca åker till Valencia för bortamötet med mittenlaget Levante. Det är alltså klar fördel Atletico.
I Italien har den sista ligaomgången just avslutats. Men det innebär inte att guldstriden är avgjord. Både Brescia (6–3 borta mot Verona) och Juventus (4–0 mot Tavagnacco) vann nämligen sina matcher i dag med klara siffror. Därmed slutar de båda lagen på lika många poäng – vilket innebär att det blir en ren guldfinal mellan dem framöver. Vågar man hoppas på att finalen blir en riktig publikfest?
Slutligen är F17-EM i gång. Där är det jättejämnt mellan sju lag. Bara värdnationen Litauen faller ur ramen. I deras grupp, A, har Tyskland i praktiken säkrat en semifinalplats genom att ta fyra poäng på sina matcher mot Nederländerna och Finland. De båda gör upp i en avgörande match om den andra semifinalplatsen, där måste finskorna vinna för att sluta topp två i truppen.
I grupp B har Spanien fyra poäng, Polen och Italien har två vardera medan England har en. Alla fyra lagen har kvar chansen till avancemang inför slutomgången där England möter Italien och Spanien ställs mot Polen.
Under helgen fick vi klart med de fyra semifinallagen i Svenska cupen. Det blev Linköping, Rosengård, Eskilstuna och Djurgården. 13.30 på måndagen lottas det vilka som möter vilka till helgen. Lottningen direktsänds här.
Rosengård och Eskilstuna blev de två bästa gruppsegrarna och kan inte mötas. De kommer att ha hemmamatcher i semifinalerna.
Tillagt i efterhand: Semifinalerna lottades till Eskilstuna–Linköping och Rosengård–Djurgården. Vinnaren av Rosengård och Djurgården lottades att ha hemmamatch i finalen.
I de fyra gruppfinalerna blev det segrar för Eskilstuna (med 2–0 mot Kvarnsveden) och Rosengård (med 3–2 mot Kristianstad), medan Djurgården (1–1 borta mot Piteå) och Linköping (1–1 hemma mot Göteborg) gick vidare på kryss.
Det var dramatik i Arcushallen i Luleå på söndagskvällen när Djurgården kvitterade i fjärde övertidsminuten, och därmed slog ut Piteå.
När det gäller matchen mellan LFC och Göteborg har det varit lite eftersnack till hur rimligt det var att Linköping kunde avancera på kryss. Båda lagen slutade ju egentligen på exakt samma tabellrad, och spelade alltså oavgjort i inbördes möte. Linköping vann dock gruppen på bättre placering i damallsvenskan i fjol.
Med tanke på att förutsättningarna var klara innan avspark, och att klubbarna hade haft chansen att ha synpunkter innan reglerna spikades finns det inte så mycket att säga om att Linköping står som gruppsegrare. Däremot är det värt att diskutera upplägget till framtida cupupplagor.
För är det verkligen rimligt att lag som Linköping får flera olika fördelar i cupen för att de var ett topplag i damallsvenskan förra året? Det är ju inte ens samma turnering.
I reglerna för cupens gruppspel står det nämligen att:
1) Fyra lag av 16 seedas. Övriga tolv lottas in geografiskt i grupperna.
2) De fyra seedade lagen får två hemmamatcher vardera. Det är får även det lag som är lägst seedat i varje grupp. Däremot får det andra- och det tredjeseedade laget bara en hemmamatch.
3) Om två, tre eller fyra lag hamnar på exakt samma tabellrad och dessutom har lika i inbördes möte placeras det lag som lyckades bäst i damallsvenskan i fjol högst.
I alla de här tre punkterna hade alltså Linköping fördel gentemot Göteborg. LFC var ett av de fyra seedade lagen, vilket gjorde att man hade två hemmamatcher i gruppspelet, medan Göteborg var andraseedat och bara fick en hemmamatch.
LFC fick dessutom den avgörande matchen mot Göteborg på hemmaplan, och man kunde där spela på kryss eftersom man tog guld förra året, och därmed hade högre ranking.
Personligen tycker jag att LFC här har fått några fördelar för mycket på gamla meriter. När det gäller att särskilja lag som noterats för exakt samma tabellrad finns det flera framkomliga vägar att gå. Eftersom Linköping och Göteborg möttes i den sista omgången hade det ju lätt gått att avgöra gruppsegern via straffläggning.
Det hade ju förstås förutsatt att straffläggning var inskrivet i reglerna, vilket jag hoppas att det blir till nästa år. I de flesta gruppmatcher i kvalspel genomför man ju straffläggning om ifall det skulle bli lika. Samma sak borde införas i cupspelet, både för herrar och damer. Då hade vi sluppit att Linköpings damer och IFK Göteborgs herrar avancerat på ranking.
Om fler än två lag är inblandade kan det ju bli så att även straffarna blir lika. Då tycker jag att man skall ta till Fifas upplägg, där man sorterar efter fair play. Ifall Svenska Fotbollförbundet gjort som Fifa skulle Göteborg ha vunnit gruppen. De drog nämligen inte på sin några kort i gruppspelet, medan LFC ådrog sig en varning.
Under punkten 6.2 i tävlingsbestämmelserna till hösten borde det stå att placering i gruppspelet avgörs utifrån:
Det om regler. Nu till själva matcherna. Jag hade på Linköping–Göteborg och Rosengård–Kristianstad på datorskärmar bredvid varandra. Mitt fokus var klart oftast riktat mot den förstnämnda matchen.
Det allmänna intrycket från Linköping Arena var att LFC såg väldigt svagt ut. Nu får man förstås väga in att Linköping hade haft fler spelare iväg på landslagsuppdrag än Göteborg samt att LFC i startelvan saknade viktiga pjäser som Maja Kildemoes, Lina Hurtig och nyligen värvade Natasha Dowie.
Klart är att de lär behövas. För stundtals blev faktiskt Linköping utspelat av Göteborg. Framför allt var det klasskillnad under de första 30 minuterna. Under den perioden hade Linköping det väldigt jobbigt i djupled.
Offensivt saknade mästarlaget helt djupledshot, vilket passade Göteborgs backlinje utmärkt. Defensivt blev Linköpings mittbackar gång på gång ifrånsprungna av Rebecka Blomqvist. Hon hade tre rena frilägen de första 28 minuterna. Ett av dem ledde till mål. Även om LFC ryckte upp sig lite sista kvarten kändes 0–1 i underkant i paus.
Rebecka Blomqvist
Inte heller i den andra halvleken hade LFC något anfallsspel att tala om. Dock bjöds man på ett mycket billigt mål när Beata Kollmats ställde sina försvarskamrater genom att lättvindigt släppa ett inlägg förbi sig. Bollen nådde Elin Landström som kunde trycka in kvitteringen.
Resten av matchen hade LFC trots allt hyfsad kontroll. Man valde att falla otroligt tidigt med hela backlinjen varje gång man kunde frukta att en djupledsboll var på gång. Det gjorde att man inte åkte på några fler frilägen. Men det ledde samtidigt också till att man inte orkade få till något anfallsspel.
Totalt sett i matchen var Göteborg det spelmässigt bättre laget, men LFC gjorde vad man behövde för att gå vidare. Dock lär LFC behöva höja sig ganska många snäpp om man skall ha minsta chans mot Manchester City om 1,5 veckor.
I hemmalaget var Hilda Carlén den överlägset bästa spelaren. Hon räddade mästarinnornas semifinalplats. Hon Göteborg imponerades jag återigen av Emma Koivisto, som framför allt var väldigt bra före paus, och av Taylor Leech. I den första halvleken utmärkte sig även målskytt Blomqvist.
När det gäller Rosengårds 3–2-seger mot Kristianstad är Anja Mittag spelaren att hylla. När jag såg Rosengård mot Qviding för några veckor sedan tyckte jag att tyskan såg ut att vara ungefär lika seg som i höstas. Men under söndagen såg hon vassare ut än på länge.
Hennes 2–1-mål är ju dessutom riktigt fotbollsgodis.
Under söndagen möttes för övrigt de båda damallsvenska nykomlingarna i en träningsmatch. Där vann Växjö med 3–0 mot Kalmar efter två mål och ett assist från Anna Anvegård. Se höjdpunkter från matchen här.
En nyhet som skulle kunna röra Sverige är den att Christen Presshar tackat nej till Houston Dash och tros komma att spela sin klubbfotboll utanför USA i år. Saken är ju den att transferfönstren är stängda till alla större ligor utan den svenska och den norska. Press har ju spelat i Göteborg tidigare. Favorit i repris?
Christen Press
En favorit i repris blev det för Nilla Fischer när hon kom med i Fifpros världslag för andra året i rad. I det lag som presenterades på den internationella kvinnodagen fanns även en andra svensk spelare, nämligen Hedvig Lindahl. Kul.
Forwards: Pernille Harder (Danmark – VfL Wolfsburg) Lieke Martens (Nederländerna – FC Barcelona) Alex Morgan (USA – Orlando Pride)
Pernille Harder
Noterbart alltså att Sverige och Frankrike var enda länderna att få med fler än en spelare i laget. För svensk del var ju inte fjolåret något toppår. Och jag hade ju inte med någon svensk spelare i mitt världslag.
Men det ligger ofta en liten fördröjning i de här priserna och utnämningarna. Eftersom det sänds minimalt med damfotboll på tv har spelare och experter inte sett tillräckligt mycket, utan man går ofta på hur bra spelarna var i de senaste mästerskapen, eller vilken roll de har i sina lag.
Här är det intressant att varken Lindahl eller Fischer lyckades speciellt bra i fjolårets EM-slutspel. Jag hade till och med underkänt snittbetyg på Fischer. Dock har ju båda varit stabila och väldigt bra över tid de senaste åren, så på det sättet var utnämningarna både kul och klart välförtjänta.
Det var tredje gången Fifpro tog ut ett världslag. Här är de två tidigare:
2015:
Hope Solo – Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Ertz (då Johnston) – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama – Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.
2016:
Hope Solo – Leonie Maier, Wendie Renard, Nilla Fischer, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta Vieira da Silva – Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg, Eugenie Le Sommer.
Så till helgens internationella matcher. Det var spelledigt både i England och Tyskland. I Frankrike har Lyon och Montpellier vunnit sina matcher, medan PSG spelar Parisderby i kväll.
Både Linda Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen när Montpellier vann med 3–1 borta mot Guingamp. Jakobsson satte dessutom 3–1-målet, hennes femte mål för säsongen. Noterbart i Lyons 5–0-seger mot Soyaux var att Ada Hegerberg var tillbaka efter två månaders skadefrånvaro. Och som alltid numera gjorde norskan mål. Hon satte sin 22:a fullträff på 14 ligamatcher.
I Spanien var det seriefinal mellan Barcelona och Atletico Madrid. Den slutade 1–1, vilket innebär att de regerande mästarinnorna Atletico leder med en poängs marginal med åtta omgångar kvar att spela. Storsatsande och stjärnspäckade Barca har inte vunnit på de två senaste säsongerna och kan alltså gå miste om titeln för tredje året i rad.
Atletico tog ledningen när Sonia Bermudez utnyttjade att landslagsmålvakten Sandra Panos missbedömde en långpassning. Barca kvitterade på straff genom Andressa Alves i början av den andra halvleken.
Slutligen en liten tillbakablick på förra veckans She Believes Cup. Där vann USA finalen med 1–0 mot England.
Jag har ju förutspått att USA skall tappa i kvalitet framöver. Jag backar inte från den spådomen, men kanske ändå att amerikanskorna kan komma att klamra sig fast vid positionen som världsetta några år till.
England är kanske den främsta utmanaren för tillfället, då Tyskland står och stampar med försvarsproblem.
I She Believes Cup hade i och för sig även England lite trubbel i de bakre leden. USA:s segermål i finalen var ett engelskt självmål, där tre engelska spelare var sist på bollen. Och faktum var att England gjorde självmål i alla sina tre matcher, och alla tre gångerna var mittbacken Mille Bright inblandad.
Först styrde hon in ett skott från Frankrikes Gaetane Thiney med ryggen…
…sedan hann hon inte undan på returen från Hasret Kayici:s skott, och…
…i finalen var det Bright som ställde till det för Karen Bardsley så att Megan Rapinoe:s inlägg gick i mål. Självmålet skrevs på Bardsley, men jag tycker nog ändå man kan säga att Bright gjorde tre självmål i turneringen. I varje fall 2,5…
— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) March 8, 2018
Trots det var Bright inte den mest olyckliga spelaren i det engelska laget under veckan i USA. Det var i stället den före detta Göteborgs- och Rosengårdsspelaren Anita Asante. Knappt en kvart in i sin landslagscomeback åkte hon nämligen på en knäskada.
Det visade sig vara korsbandet. Därmed är Asante sannolikt borta från fotboll under resten av 2018. Förstås en vansinnigt tråkig nyhet.
Då har jag också sett cupfinalen. Mitt lag hade match tidigare under kvällen, vilket gjorde att jag har sett matchen i efterhand. Men för en gångs skull lyckades jag undvika att höra resultatet, vilket var trevligt. Därmed levde ju spänningen för min del nästan ända fram till midnatt…
Prestigemötet mellan Sveriges i särklass två bästa lag var rätt slött och tråkigt de första 20–25 minuterna. Under den andra halvan av den första halvleken kändes det som att Linköping höll på att koppla ett litet grepp, dock utan att skapa någon riktigt farlig chans.
Efter paus tyckte jag att Rosengård däremot hade rätt bra kontroll. De var lite tyngre, lite bättre. De lyckades då plocka bort Claudia Neto rätt väl ut matchbilden, vilket skapade defensiv kontroll. Dessutom fick Rosengård in viktiga duon Anja MIttag och Ella Masar McLeod i matchbilden.
Lite typiskt att segermålet kom sedan Neto och Kosovare Asllani sprungit ihop på mitten, och Mittag snott bollen. Resten av anfallet var lysande med Caroline Seger till Masar, till Mittag och till Sanne Troelsgaard. Att danskan sköt via ribban kändes väl i och för sig som att hon använde sig av onödigt små marginaler…
Det märktes väl i båda lagen att man inte är klara med sina lagbyggen, att det är många roller som återstår att besätta. Det kändes på att passningarna på offensiv planhalva ofta hade väldigt dålig adress. Mest jobb med lagbyggen återstår nog i Linköping, som dock bör ha större potential. Det finns nämligen mycket kreativitet i den truppen. Men där finns också väldigt många valmöjligheter, vilket försvårar lagbygget. Rosengård däremot har numera en ganska tunn trupp, något som märktes på hur bemanningen på bänken såg ut under cupfinalen.
Med tanke på alla de kreativa spelare som Linköping har blev jag lite besviken över hur lite de lyckades skapa. Jag fick det bara till en riktigt het målchans, och det var i den andra halvleken när Lina Hurtig:s inspel nådde Kristine Minde. Sedan hade man även några halvchanser, men ingen som kändes speciellt farlig.
Under tiden jag har skrivit det här inlägget har det blivit måndag, och i dag 14.00 presenteras Peter Gerhardsson:s första landslagstrupp (se presskonferensen här). Det blir väldigt spännande att se vilka spelare som tas ut där.
I någon intervju sa Gerhardsson ju att de 23 spelare som kommer med här, det är de 23 han och Magnus Wikman tror mest på. Frågan är om inte den allra mest intressanta frågan är vilka forwards som kommer med.
I forwardsfrågan är det flera av er som brukar kommentera här på bloggen som förordar att det svenska anfallet skall byggas kring Marija Banusic. Hon är en smart och teknisk spelare som jag gärna ser i truppen. Men ännu tycker jag att hon har rätt mycket att bevisa innan hon är en spelare för startelvan.
Det har i och för sig varit från tv, vilket är långt ifrån klockrent när man skall kolla in spelare, de riskerar ju att vara utanför bild under långa stunder. Men jag har nu försökt studera Banusic i de två senaste matcherna. Betyget är ganska långt ifrån lysande, hon har varit väldigt stillastående i båda matcherna. I cupfinalen var hon inte inblandad i något alls av värde, tvärtom blev hon totalt bortplockad av Rosengårds backlinje och dessutom utbytt när Linköping behövde jaga kvittering. Det är inget bra betyg för en forward.
Tyvärr var det få svenska spelare som kvitterade ut höga betyg i cupfinalen, det var i första hand utländska spelare som var bäst. Men skall jag nämna några så blixtrade Lina Hurtig till, Tove Almqvist hade en bra period i den första halvleken och så tycker jag att Caroline Seger såg bra ut efter paus. Det skall bli spännande att se om den trion finns med bland Gerhardssons 23 spelare. Mycket spännande.
Aftonbladet har varit i Manchester och hälsat på Kosovare Asllani. Bra så, men de förutsättningar som gällde för intervjun skrämmer mig.
Manchester City kom nämligen med en hel del krav för intervjun, krav som går att läsa i en faktaruta ihop med själva texten. Klubben valde bland annat vilka frågor som fick ställas, och hade med en egen representant under intervjun.
Sånt här elände kommer alltmer inom herrfotbollen, att det nu också börjar spridas till damerna känns extremt tråkigt. För mig personligen är det ju bland annat den större tillgängligheten till spelarna som gör att jag lägger så mycket tid på damfotbollen. Skulle damfotbollen ta efter herrfotbollens sämsta saker får man väl leta sig mot någon annan sport.
En sak i intervjun som också får mig att reagera är den om hur bortskämda klubbens akademikillar är.
”Akademikillarna tränar, äter, bor och pluggar här. Sedan har de egna chaufförer som kör dem runt i minibussar. Allt är kontrollerat och de ska inte ha något att skylla på som inte har funkat om det går dåligt på planen.”
Kan det där verkligen vara bra för individernas utveckling?
Bra är det däremot att Sydsvenskan valt att ta hand om sändningen av Rosengårds Champions Leaguekvartsfinal på onsdag. Att ingen riktig tv-kanal är intresserad av att sända är däremot makalöst tråkigt.
Ingen tv-kanal är heller intresserad av att köpa sändningsrätten för damallsvenskan. I dag bekräftades det man man ju i och för sig redan förstått sedan tidigare, att EFD kommer att erbjuda tv-sändning i egen regi även i år. Intressant i artikeln att Linda Wijkström säger att fjolårets lösning gick ihop ekonomiskt:
”Det var en plus-minus noll affär vilket var bra för att vara första säsongen.”
I dag lottades även semifinalerna i Svenska cupen. Det blev Djurgården–Linköping och Kvarnsveden–Rosengård. Det är alltså upplagt för en drömfinal i augusti mellan de två senaste årens finallag.
Slutligen några intressanta ord om fotbollsträning och skador från den omdiskuterade nederländska tränaren Raymond Verheijen:
"In football most injuries are the body of the player protecting itself against the training methods of the coach." pic.twitter.com/ON2c699xLN
Under eftermiddagen i dag passerade den här bloggen en milstolpe. Nu har bloggen haft fler än en miljon sidvisningar.
Ni som vet vilka volymer som gäller för de stora drakarna på nätet känner förstås till att en miljon inte är så märkvärdigt. Exempelvis kan Aftonbladets sajt ha en miljon sidvisningar på en timme.
Att det har tagit bloggen närmare sex år att nå miljonen visar att läsekretsen inte är speciellt stor. Men det känns som att ni som läser är ganska pålitliga, och jag gillar framför allt att det ofta blir intressanta debatter om olika saker. Och en miljon är ändå en miljon – så det blev en lite mer festlig fredagsmiddag än vanligt i kväll.
Det blev en liten debatt om det förra inlägget, en debatt som handlade om den oreglerade spelmarknaden. Det är ett intressant område, framför allt är det intressant att se var idrotten drar sina gränser, för de varierar ju rätt rejält. Herrishockeyns SHL har ju exempelvis gått så långt att man skrivit ett avtal med Nordicbet. Och svensk fotboll sänds i kanaler som drar in stora summor från oreglerade spelbolag. Det kan kanske bli anledning att återkomma till det ämnet framöver, vem vet.
Nu väntar det kvartsfinaler i Svenska cupen under helgen. Alla fyra matcherna är intressanta på olika grunder. Piteå–Rosengård känns kanske allra mest spännande. Dels för att det blir intressant att se hur Piteås nya lagbygge står sig, dels för att Rosengård bör närma sig en tidig formtopp, om de skall kunna ta sig till semifinal i Champions League.
I veckan har för övrigt Piteå bjudit på en underhållande miljöbeskrivning av hur det är att bo i Norrbotten…
En annan spännande kvartsfinal är Linköping–Kif Örebro – den enda av matcherna som spelas på söndag. LFC var tydligen starkt mot Rosengård förra helgen, och jag är övertygad om att årets Linköping har en väldigt hög högstanivå. Det som skall bli intressant att se är om laget kan hålla samma enormt höga lägstanivå som i fjol. För helsvenska Örebro blir det här en väldigt bra värdemätare. Det skall bli intressant att se vilken nivå Örebro ligger på.
Apropå Örebro, lider jag något vansinnigt med Linda Hallin. Jag har aldrig träffat henne, men jag har tillbringat tre träningsår med att träna rehab efter knäskador, och vet tufft det är mentalt. Hallin har nu åkt på sin fjärde större knäskada, en korsbandsskada och hon missar hela säsongen.
Maria Synnerdahl och Linda Hallin.
De två sista cupkvartarna är Kvarnsveden–Kristianstad och Mallbacken–Djurgården. För både Kvarnsveden och Kristianstad finns det en del frågetecken inför säsongen. Båda har intressanta lag, men får svårt att undvika den undre tabellhalvan. Djurgården är förstås favoriter borta mot Mallbacken, men känslan är att Stockholmslaget möjligen är lite sämre i år än i fjol. Kanske har jag en annan känsla efter helgen.
Det har för övrigt varit cupmatcher i både Tyskland och Frankrike den senaste veckan. I tyska cupen var det kvartsfinaler i onsdags. Då vann Wolfsburg prestigemötet med Bayern München med 2–0 på bortaplan. Både Fridolina Rolfö och Nilla Fischer spelade 90 minuter i den matchen.
På söndag 17.00 möts lagen igen, då i hyperviktigt ligamöte i Wolfsburg. Nu är ju serieledande Turbine Potsdam skadedrabbat, och det är inte alls säkert att skrällgänget kommer att kunna försvara sin position högst upp i tabellen. I nuläget handlar söndagens svenskmöte om vilket av Wolfsburg och Bayern som skall vara första utmanare till Potsdam.
Men det kan alltså även vara matchen som avgör var ligatiteln hamnar. För det är mellan Wolfsburg, Bayern och Potsdam som guldracet står. Söndagens match direktsänds på DFB-tv. Här är länken.
Utöver Wolfsburg tog sig även Freiburg, SC Sand och Bayer Leverkusen vidare till semifinal i tyska cupen. I den franska cupen är man också framme vid semifinaler. I kvartsfinalerna föll oväntat Montpellier med 1–0 hemma mot St Etienne och PSG behövde straffläggning för att slå ut Juvisy.
Just St Etienne och PSG möts i den ena semifinalen. I den andra ställs skrällaget Henin-Beaumont från tredjedivisionen mot storfavoriten Lyon. I helgen är det serieomgång i Frankrike. Där bör de tre topplagen ta varsin seger.
Slutligen tillbaka till Sverige, och lite ekonomi. Först ett positivt besked från Hammarby IF, som sålt över 200 seriebiljetter:
Sedan betydligt tråkigare siffror från elitettan. Där redovisar tydligen Växjö DFF ett minusresultat på två miljoner kronor för 2016. Det låter både högst anmärkningsvärt och alarmerande, och tyvärr även ansvarslöst. Det är en jätteförlust i elitettan, och jag är inte avundsjuk på de ledare som skall försöka reparera den förlusten samtidigt som klubben gör en satning mot damallsvenskan. Det känns som att Växjö DFF:s taktik bygger på ”bära eller brista”.
Även Holmalund kämpar med finanserna. Där fattas det flera hundra tusen kronor för att dra runt årets elitettansatsning. Elitettan måste ju vara Sveriges dyraste fotbollsserie. Man får knappt ett öre från förbund eller EFD, publikintäkterna är obetydliga medan resekostnaderna är stora.
Det har gått ett tag sedan mitt senaste inlägg, trots det känner jag att det inte har hänt så där jättemycket sedan dess.
Spelartrupperna i de damallsvenska klubbarna börjar bli spikade. I dag presenterade dock Göteborg en andra amerikanska, den defensiva innermittfältaren Sarah Teegarden. Det blir intressant att se vad de båda nytillskotten från USA kan göra i KGFC:s unga trupp.
I övrigt är det ju nu landslagsfokus de kommande två veckorna. Landslaget är i Portugal, där Algarve cup drar i gång på onsdag.
Tråkigt att Algarve cup har urvattnats av att USA startade She Believes Cup och bjöd dit Frankrike, Tyskland och England. Sverige har ändå fått tre riktigt bra gruppmatcher mot Australien, Kina och Nederländerna. Hoppas nu verkligen att Pia Sundhage gör som hon sagt i olika medier de senaste dagarna, ger många spelare chansen. Att slita hårt på sin startelva när det är fyra matcher på kort tid kan ju faktiskt vara kontraproduktivt.
Jag kan inte säga att jag har närstuderat trupperna, men Australien får räknas som gruppfavoriter efter att ha gjort starka insatser både i VM 2015 och fjolårets OS-turnering. Jag tycker att The Matildas spelmässigt sett har varit klart bättre än Sverige i båda de turneringarna. Dessutom har ju Australiens spelare precis avslutat sin ligasäsong, så de borde vara i gång.
När det gäller Sveriges trupp hoppas jag att Zecira Musovic får chansen att debutera. Jag gillar verkligen Musovic, både som målvakt och som person. Det kan kanske låta konstigt eftersom jag aldrig har träffat Rosengårdsmålvakten. Men jag följer henne på sociala medier, och där är hon underhållande.
Nyligen har hon även skaffat sig en jättesnygg hemsida. Där har hon en läsvärd blogg där hon bland annat har berättat om sina känslor under en något oskön flygresa till förra landslagssamlingen i Spanien:
”Här har vi större delar av landslaget på ett flygplan som håller på att braka samman. Pia Sundhage och superstarsen var antingen på Idrottsgalan eller på ett annat flygplan. Det här var fan ödet, att vi skulle dö och de bästa skulle komma undan. Det här kommer bli en jäkla rubrik.”
Musovic skal tydligen få utmana Hilda Carlén fullt ut om platsen bakom självskrivna förstamålvakten Hedvig Lindahl. I den här artikeln i HD berättar nämligen Musovic att:
”Jag blev jätteförvånad och glad när målvaktstränaren för landslaget ringde. När han nämnde att kampen om andraplatsen är öppen för fight kändes det extra spännande och motiverande.”
Egentligen är det lite konstigt att man skall behöva berätta att det är öppen kamp om landslagsplatserna, det borde väl vara självklart?
Apropå kampen om målvaktsplatserna bakom Lindahl möttes ju fjolårets andra- och tredjemålvakter i landslaget i cupen förra helgen. Där gjorde Hilda Carlén först en rejäl tavla på Eskilstunas mål i själva matchen. Sedan blev Pitemålvakten ändå stor matchvinnare med tre fina straffräddningar.
Se dem här. Kolla även in Julia Karlernäs kvitteringsmål, det är nämligen inget fel på den avslutningen…
Apropå cupen är här även ett klipp med höjdpunkter från Mallbackens 2–1-seger hemma mot Vittsjö:
Kvartsfinalerna skall vara spelade innan den 19 mars. Lottningen föll ut så här: Kvarnsveden–Kristianstad, Linköping–KIF Örebro, Piteå–Rosengård och Mallbacken–Djurgården.
Innan det blir en lite kort koll från helgens ligaspel i Tyskland och Frankrike tänkte jag komma med en rolig nyhet från Solna och elitettan.
På sin hemsida meddelade nämligen AIK att man har sålt 578 årskort till årets hemmamatcher i elitettan. Det måste väl vara nytt svenskt rekord när det gäller säsongsbiljetter inom damfotbollen, eller är det någon som känner till att någon klubb skulle ha sålt fler något år?
AIK hade ett publiksnitt på 207 personer förra året. Känns som att den siffran kommer att krossas i år.
Så till Tyskland. Där debuterade Fridolina Rolfö för Bayern München i går. Fjäråsprodukten byttes in i stället för Melanie Leupolz i 67:e minuten, vid ställningen 1–1. Strax efter fick Rolfö sin första assist. Hon spelade fram en annan inhoppare, Vivianne Miedema, till nederländskan andra mål – och Bayern vann med 2–1. Höjdpunkter från matchen finns här. Notera det anmärkningsvärda självmålet av Bayerns målvakt Manuela Zinsberger.
I tabelltoppen tappade sensationslaget Turbine Potsdam serieledningen via 1–1 borta mot Frankfurt. Potsdam har i och för sig en match mindre spelad än Wolfsburg, men känslan är att skadorna på Potsdams farliga forwardsduo Tabea Kemme och Svenja Huth kan bli dyrbara för laget.
Wolfsburg har ingen farlig forwardsduo. Faktum är att lagets målskytte under ligans första hälft var anmärkningsvärt dåligt, bara 15 mål på elva matcher. Men sedan Pernille Harder anlände har man fått rejäl fart på målfabrikationen. Det blev 4–1 mot Sand förra helgen och hela 8–1 mot Leverkusen i går.
Nilla Fischer gjorde ett av målen mot Leverkusen och försvarar därmed sin position som lagets bästa målskytt. Hon är nu uppe på fem mål, hon delar numera ledningen i den interna skytteligan med gårdagens tvåmålsskytt Alexandra Popp. Se alla målen från 8–1-segern här.
Slutligen till Frankrike. Där var det svenskmöte mellan Montpellier och Lyon. 684 åskådare såg Lyon vinna klart med 3–0 (1–0). Caroline Seger byttes in i paus. Det gjorde även Stina Blackstenius, medan Linda Sembrant spelade hela matchen. Lyon går mot ett nytt guld, medan Montpellier kommer allt längre ifrån den där andraplatsen som innebär Champions Leagueplats.
Jag är nyss hemkommen från cupmötet där allsvenska KDFF gjorde sitt jobb och slog elitettans KDFF med 3–0.
Efter matchen snackade jag en stund med damallsvenskans riktiga tränarveteran, Elisabet Gunnarsdottir. Hon går nu in på sin nionde säsong som ansvarig för Kristianstad. Hon konstaterade att hon den här våren kunnat lägga mer tid på fotboll än på mycket länge. De senaste åren har väldigt mycket energi gått åt till att rädda klubbens ekonomi.
Nu var hon dock hoppfull om att 2017 skall kunna bli ett bra år för klubben. Hon tyckte att man fått in bra folk i ledningen och att budgeten kändes vettig. Dessutom känns laget stabilare. Rita Chikwelu är ju en toppvärvning, och av det jag såg i dag känns det som att Amanda Edgren kan få ett riktigt genombrott i år.
Tidigare under den här veckan kom uppgifter om att herrallsvenskan är på gång att skriva ett tv-avtal som skulle kunna innebära att klubbarna får 20–40 miljoner kronor per år. Sedan förra året står damallsvenskan utan tv-avtal, och Gunnarsdottir hade inget stort hopp om att det skulle trilla in några tv-pengar på kontot i år.
Det uteblivna tv-avtalet för damallsvenskan innebar att klubbarna fick 800 000 kronor mindre från EFD förra året. Gunnarsdottir konstaterade även att de sociala avgifterna för spelare under 25 år ökade, vilket var en ökad utgift på kring 150 000 kronor. Det innebar alltså en minskad budget med kring en miljon per klubb.
Det är inte konstigt att damallsvenskan tappar mot andra ligor runt om i världen. Jag konstaterade att det uteblivna tv-avtalet kostade minst två–tre toppspelare per lag. Gunnarsdottir kontrade med att säga att det betalade för halva KDFF:s trupp…
På vägen hem från Kungsbacka har det slagit mig att det ju är dålig tajming från förbundet att vara hårda i sina arenakrav samtidigt som klubbarna bara får kaffepengar från förbund och EFD.
Skulle exempelvis Mallbacken ta sig upp i damallsvenskan igen till nästa år måste de bygga om Strandvallen till en kostnad av minst 2,5 miljoner kronor. Det är en väldigt stor summa för alla damallsvenska klubbar, speciellt när man inte får några tv-pengar, och speciellt som många av kraven är kopplade till tv.
Just Mallbacken var för övrigt dagens skrällag i Svenska cupen. Man besegrade Vittsjö med 2–1 och är klart för kvartsfinal. I övrigt var det ganska klara favoritsegrar. Kristianstad vann alltså med 3–0 mot Kungsbacka, Djurgården med hela 12–1 mot Bollstanäs, Kif Örebro med 4–0 mot Gamla Uppsala och Rosengård med 5–0 mot Göteborg.
Göteborg är ju för övrigt värsta svänggänget den här försäsongen. Efter 1–6 mot Bröndby vann man med 5–2 mot Fortuna Hjörring och 4–3 mot Kif Örebro. Och så dagens smäll på det.
Vid dagens besök i Kungsbacka hörde man en del spekulationer om elitettan. Där känner jag att Växjö får räknas som favoriter, närmast före Umeå och Mallbacken. Där bakom kan kanske Kungsbacka, Kalmar, AIK och Uppsala vara med och utmana. Jag känner även att Holmalund håller på att bygga någonting bra, men frågan är om de är redo för toppstrid redan i år.
Så en kort koll utanför Sveriges gränser. I Tyskland vann Bayern München dagens toppmöte med Freiburg med 3–2 efter att alla Bayernmål kommit på fasta situationer. Reservmålvakten Manuela Zinsberger blev matchhjälte när hon räddade en straff i slutet av matchen. I och med segern hakar Bayern på i toppstriden. För Freiburg börjar däremot chansen till Champions Leaguespel kännas väldigt liten. Höjdpunkter från matchen finns här.
I går spelade Deportivo Pasto och Cortulua 0–0 i en historisk match. Det var nämligen urpremiär för Liga Águila Femenina, den nya proffsligan i Colombia. Den består av 18 lag uppdelade på tre grupper. Kul att fler länder får riktiga ligor. Läs mer om Colombisa nya liga här.
En blogg om internationell damfotboll 