Etikettarkiv: Umeå IK

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Mallbacken dagens stora glädjeämne

Publicerad den av
3
Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

I dag är man lite extra glad över ett 3–0-resultat. För Mallbackens klara hemmaseger mot Piteå ger lite hopp om åtminstone den ena nykomlingen skall kunna undvika att bli avsågad på ett tidigt stadium.

Piteå hade överraskat positivt under serieupptakten, och kändes som klar favorit i dagens match. Speciellt eftersom den spelades i Munkfors, och inte på Mallbackens ordinarie hemmaplan, Strandvallen.

Trots det vann alltså Mallbacken klart. Lagets målskyttar var Malin Ahlberg, Hayley Lauder och Julia Karlenäs. Den sistnämnda imponerade stort på mig när jag såg Mallbacken träningsspela mot Jitex i våras.
Då satte jag frågetecken för lagets försvarsspel. De släppte nämligen till flera rena frilägen. Hur det såg ut i dag har jag ingen aning om. Men 7–4 i skott mot mål indikerar i alla fall att Mallbacken inte släpper till speciellt mycket bakåt. Lovande.

Julia Karlenäs

Julia Karlenäs

För den andra nykomlingen ser det däremot inte alls speciellt lovande ut. Sunnanå har faktiskt släppt in fler mål (16) efter fyra omgångar än vad 2011 års hånade jumbolag Dalsjöfors hade gjort (14).
Det som möjligen kan vara lite positivt för Skelleftelaget i den jämförelsen är att man har gjort fyra mål fler framåt…

Colombias affischnamn inom damfotbollen, Yoreli Rincon, gjorde ett superinhopp i dag och räddade Malmö i Umeå. Efter bara tre minuter på planen satte Rincon segerbollen till 2–1. Övriga målskyttar i matchen var Manon Melis och Alexandra Nilsson. I och med segern går Malmö upp i tabelltopp. Man passerar Tyresö på fler gjorda mål.

Det såg länge ut som att skrällgänget Kif Örebro skulle toppa tabellen efter fyra omgångar. Man ledde med 2–0 (Irena Martinkova och Sarah Michael) borta mot Linköping efter 80 minuter. Då slog två backar till för LFC. Först reducerade Charlotte Rohlin, och sedan kvitterade Magdalena Ericsson. Därmed är Örebro i stället trea, två poäng bakom seriens två storfavoriter.

* I Tyskland fick Antonia Göransson för tredje matchen i rad börja på bänken för Turbine Potsdam. Hon blev inbytt i den 62:a minuten hemma mot i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg.

I många sammanhang brukar inte tränare och spelare ta ut ett guld innan det är 100-procentigt säkrat. Wolfsburg – som leder Frauen–Bundesliga med tre poäng och 24 mål inför sista omgången – utgör ett undantag.

Som man kan se på det här klippet firade de guldet redan i onsdags, då man i praktiken säkrade sin seger.
Och i dagens toppmöte valde tränare Ralf Kellermann att vila flera ordinarie spelare, och i stället matcha ett antal unga spelare från bänken. Det gjorde det lättare för Potsdam att vinna med 2–0.

Inför fina 3720 åskådare var det Göranssons ersättare Natasa Andonova som blev stor matchvinnare. Den 19-åriga makedonska landslagsspelaren gjorde först 1–0 på egen hand, och slog sedan den precisa hörna som 17-åriga supertalangen Pauline Bremer (född 1996) nickade in till 2–0.

Trots segern minskade Potsdams chans att nå höstens Champions League. Kerstin Garefrekes blev nämligen matchens enda målskytt när Frankfurt vann borta mot Bad Neuenahr. Därmed är det stor fördel Frankfurt i kampen om andraplatsen.
Potsdam måste få hjälp av Bayern München i sista omgången på söndag. München måste ta poäng samtidigt som Potsdam besegrar Gütersloh på bortaplan om Göranssons lag skall få spela i WCL igen.

* I Frankrike vilades Lotta Schelin i dag när Lyon slog nytt målrekord i franska ligan. Deras 6–0 borta mot Arras innebär att man nu har gjort 120 mål i årets serie. Det är ett fler än det tidigare rekordet, som man satte i fjol.
Då blev målskillnaden 119–3. Fast då spelade man ändå tre oavgjorda matcher. I år är det nu 20 raka segrar och 120–5 i målskillnad – och två matcher kvar att spela.

Största dagen hittills för Wolfsburg

Publicerad den av
5

De senaste fyra dagarna har jag flängt runt i bil i södra och mellersta Sverige. Det har lett till ett par dagars oplanerat uppehåll här på bloggen. Men nu är jag tillbaka.

Det har varit spännande dagar. Inte minst den här, som sannolikt är den största dagen i Wolfsburgs damfotbollshistoria. Hittills.

För laget har i dag både säkrat platsen i Champions Leaguefinalen, och i praktiken vunnit sin första ligatitel någonsin.

Champions League först. Där vann Lyon med förkrossande 6–1 borta mot Juvisy i dag. Lotta Schelin gjorde två mål (2–0 och 3–0). Därmed har Lyon vunnit sina fyra dubbelmöten i årets turnering med 12–0, 11–0, 8–0 och 9–1. Alltså totalt 40–1. Enda baklängesmålet gjordes av Kadidiatou Diani i slutminuterna av dagens match, vid totalledning med 9–0.

De regerande mästarinnorna väntar alltså i finalen för Wolfsburg. Tyskorna har inte gått fram lika friktionsfritt som Lyon. Men Wolfsburgs svit med 11–2, 5–2, 4–1 och 4–1 visar att laget inte varit illa ute någon gång på vägen fram mot finalen.
Det är alltså ingen tvekan om att det är Europas två bästa lag som möts i finalen. Ingen alls.

Det är också de klara franska mästarinnorna som ställs mot de nästan klara tyska. För i dagens ligaomgång försvann i princip det sista hotet mot Wolfsburg när Turbine Potsdam mycket överraskande föll borta mot Essen-Schönebeck med 1–0. Inhopparen Isabelle Wolf hade varit på planen i två minuter när hon sköt segermålet. Antonia Göransson var på planen under hela matchen.

Som synes på det här klippet hade Göransson ett halvläge. Yuki Ogimi hade däremot ett par högkaratiga chanser. Trots det ser det inte ut som att Essen behöver skämmas över sin seger. De skapade ju nämligen också en handfull kanonlägen.

Nu leder Wolfsburg med sex poäng före Frankfurt (som har en match mer spelad) och sju före Potsdam. Och just Frankfurt och Potsdam möts i match om andra plats på onsdag.
Kvar att spela är fem omgångar för Wolfsburg och Potsdam, och fyra för Frankfurt.

Här är förresten ett klipp med alla mål från onsdagens omgång i Frauen-Bundesliga. Där ingår förstås Göranssons 1–0-mål mot Duisburg. För övrigt hennes sjunde i serien, något som räcker till en delad tiondeplats.

* Så till Sverige och damallsvenskan. Jag har verkligen bara följt matcherna på distans den här helgen. Men till min stora glädje har jag sett att båda nykomlingarna visat att de inte tänker lägga sig ner och dö bara för att det gick dåligt i premiäromgången.

Mallbacken gjorde tydligen en bra spelmässig insats mot Kristianstad, och Sunnanå tog en meriterande poäng i Linköping. Det är förstås väldigt bra för serien att vi inte får två rena strykgäng redan från start.

Tyresös bortaseger mot Vittsjö känns helt logisk. Däremot är sannolikt Örebros startelva ännu lite starkare än jag trodde. För 1–1 i Umeå är ett resultat som visar att Kif har kapacitet att slippa den nedflyttningsstrid nästan alla trott att de skall bli indragna i.

Utöver Tyresös båda matcher har det för övrigt varit väldigt svaga publiksiffror hittills i serien. Mer om det i nästa inlägg.

Men först en liten ursäkt till Sofia Lundgren. För efter att ha sett Yael Averbuch:s mål från premiären ytterligare ett par gånger så tar jag tillbaka att Lundgren borde ha tagit skottet. För borde var verkligen inte rätt ordval.
Jag tycker fortfarande inte att skottet ser ut att vara helt otagbart. Kanske för att Lundgren ser ut att vara ganska nära att nå bollen på det här klippet. Men som sagt, jag var hård i överkant i förra inlägget.

Däremot tycker jag att vår F19-landslagsmålvakt Louise Högrell känns rätt darrig på bilderna. Hon missbedömde en boll grovt mot Irland i EM-kvalet, och ordnade där så att Julia Wahlberg:s hemnick blev ett självmål.
Mot Linköping var Högrell snett ute ett par gånger till. Inte minst vid baklängesmålet, där hon kör över Pernille Harder rätt fult. Och borde ha fått minst gult kort. Men även i den situation där en back får rädda på mållinjen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

* I England har Sofia Jakobsson fått en kanonstart i WSL för Chelsea. Ett mål i premiären följdes upp med två mål i andra omgångens 4–0-seger mot Doncaster. Hon leder därmed skytteligan. Dessutom har hon fått en ny lekkamrat, då klubben i förra veckan gjorde klart med Brasiliens landslagsspelare Ester.
Jakobssons första mål kan man för övrigt se på det här klippet. Det handlar om ett typiskt målskyttsmål. Men sluta inte se efter 1–0-målet, för mycket mer skott i krysset än Rachel Williams kvitteringsmål går det väl inte att få till?

* I USA:s NWSL blev även den femte matchen i ligan 1–1 (Washington–Western New York). Därmed har redan alla lag i serien tagit poäng efter fem matcher. Jämnt var ordet…
Frågan är om de jämna resultaten fortsätter i kväll (23.00 – du kan se den här) när det är ”derby” mellan Portland och Seattle.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

* Två mål vardera från Lotta Schelin och Sofia Jakobsson i helgen alltså. Men vår tredje landslagsforward var värre ändå. Kosovare Asllani gjorde nämligen hela fyra mål när PSG krossade Vendenheim med 11–0. Asllani sköt 1–0, 2–0, 7–0 och 10–0 – och är därmed uppe på 15 mål totalt i ligan. Det placerar henne som femma i skytteligan, sju mål bakom ledande Schelin.

Det kändes som korsbandet på Berglund

Publicerad den av
Svara

Så har jag sett Tyresö–Umeå också. Det var ingen rolig upplevelse – för Pia Sundhage och landslaget.

För nog kändes det som att det är väldigt stor risk att det var något som gick sönder i Emma Berglund:s knä där i matchinledningen. Jag har svårt att tro att hon kommer att kunna spela EM. För känslan var att det var ett korsband som brast.

Jag hoppas verkligen att min känsla är fel. Men…

Emma Berglund

Emma Berglund

Av den här artikeln framgår att Berglund stannar i Stockholm för att magnetröntgas under morgondagen.

Matchen vann alltså Tyresö med 1–0 efter ett läckert solomål av Marta. Tyresö imponerade inte speciellt mycket. Eller jo, de imponerade genom att vinna rätt säkert utan att göra någon stormatch.

Jag räknade till 7–2 (3–1) i målchanser. Och det var dålig utdelning för Tyresö med tanke på hur mycket boll de hade. Men som jag ser det hade de alldeles får många korta passningar och för många tillslag på offensiv planhalva.
Följden blev dels att det egna laget kändes stillastående, dels att Umeå oftast kunde ha ganska god defensiv kontroll.

Tony Gustavsson pratade på upptaktsträffen om att Tyresö måste bli bättre på omställningar. Jag tolkade det som defensiva omställningar. Men efter dagens match vill jag nog även säga att laget är långt efter exempelvis Lyon och Wolfsburg när det gäller offensiva omställningar.
Gustavssons lag lyckades inte alls utnyttja Christen Press snabbhet. Inte alls. Delvis var det för att Elin Landström gjorde en utmärkt match. Men också för att man inte fick tillräckligt hög fart på bollen.

Skall Tyresö bli bäst i Europa måste man nog lära sig att spela rakare och snabbare.

När det gäller Umeå blev jag mer glad över det jag såg. Känslan är att det naiva och riskfyllda kortpassningsspelet som de hade på centralt mittfält i fjol är borta. Man spelade lite längre uppspel, och höll därmed nere antalet farliga bolltapp på egen planhalva.

Spelare som imponerade på mig var framför allt innermittfältet med Rita Chikwelu och Hanna Folkesson samt snabba Jenny Hjolman på topp.

Men även backlinjen skötte sig utmärkt. Speciellt med tanke på att Berglund bara var med i knappt tio minuter.
I mitt tips inför serien ställde jag frågan om målvakten Malin Reuterwall håller. Av det jag såg i dag är svaret ja. Hon agerade tryggt, trots att hon har högst begränsad allsvensk rutin. Lovande.

En spelare som jag blev lite besviken på i dag var kanske framför allt Umeås landslagsmittfältare Emmelie Konradsson, som inte alls var lika bra som mot Island förra helgen. Hon hade alldeles för hög felprocent på de avgörande passningarna.

Anja Mittag

Anja Mittag

I Malmö vann LdB FC med 1–0 mot Jitex, efter mål av fjolårets skyttedrottning Anja Mittag. Noterbart att skotten på mål slutade 17–7.
Totalt 24 skott på mål i en match är ändå anmärkningsvärt många. Speciellt i en match som slutar 1–0.

På Tyresövallen blev det 8–1 i skott på mål.

Guldet hamnar i Tyresö igen

Publicerad den av
3

Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.

På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:

1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö         32,1
3) Göteborg      9,5
4) Linköping      2,4
Umeå                2,4

Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.

För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.

Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.

Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.

För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.

Här är min genomgång av de tre topplagen:

1) Tyresö FF
In: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien)
Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)

Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.

Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.

Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:

”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”

Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:

”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”

Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.

2) LdB FC Malmö
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena).
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).

Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.

Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.

Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.

Manon Melis

Manon Melis

Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.

Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:

”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”

Jag håller med.

Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?

3) Göteborg FC
In: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham).
Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)

Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.

För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.

Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.

Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.

Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?

Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.

* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:

Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.

Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.

Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.

* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.

Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.

I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.

Spelet kan börja…

Kärlek leder Kristianstad till medalj?

Publicerad den av
1

Det har blivit dags för del tre i mitt damallsvenska tips. Den innefattar lagen på platserna fyra till sex.

Här pratar vi om tre lag som känns väldigt jämna, och där det känns som att dagsformen i de inbördes matcherna mycket väl kan komma att avgöra vilket eller vilka av lagen som tar medalj.

I svensk fotboll får som bekant fyra lag medalj. Och jag tror att det är dags för Kristianstad att få kliva upp på pallen. Kanske kan lite kärlek hjälpa till. Här är mitt tips med motivering:

4) Kristianstads DFF
In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island), Josefine Öqvist (Tyresö) och Lorca van de Putte (Anderlecht, Belgien).
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (Portland Thorns, USA), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren).
Kommentar: Damallsvenskans mest färgstarka tränare heter Elisabet Gunnarsdottir. Hon rekommenderade alla på upptaktsträffen att satsa en tusenlapp på att guldet skall gå till Kristianstad.

Jag avråder från det. Men att satsa en peng på att laget tar en efterlängtad medalj skulle jag däremot kunna tänka mig. KDFF ser nämligen ut att få en otroligt stark offensiv i år, trots att fjolårets affischnamn Kosovare Asllani lämnade redan i somras.

För räkna med att Margret Lara Vidarsdottir och Josefine Öqvist kommer att producera. Bakom dem finns danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.

Fast sannolikt kan Susanne Moberg få spela yttermittfältare i klubblaget, precis den position där Pia Sundhage vill ha henne.

Siriusförvärvet Banusic har jag bara sett i korta klipp. Men det jag sett är verkligen intressant. Tränare Gunnarsdottir sa i samband med upptaktsträffen att Banusic kan bli tidernas bästa svenska forward, och att:

”Hon bjuder på ögongodis för åskådarna.”

Det är stora ord, men från det jag sett av Banusic kan Gunnarsdottir ha rätt. Lär mer om Banusic här.

På samma upptaktsträff sa Josefine Öqvist att hon känner sig lugnare när hon får målchanser, och att hon därmed förbättrat effektiviteten rejält. Är det så borde forwarden vara ett namn både för toppen av skytteligan och för EM-truppen.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Öqvist är dock skadad till premiären. Och skadeläget är det som är mest besvärande för laget inför seriestart. Men med hjälp av det svårspelade gräset på Vilans IP, och sin grymt starka offensiva uppställning tror jag att KDFF lyfter till fjärde plats i år.

Ett annat vapen laget använder sig av är kärlek. I varje fall verkar det så på det här roliga klippet.

5) Linköpings FC
In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Jennie Nordin (AIK), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Renée Slegers (Djurgården), Emma Lennartsson (IFK Norrköping), Lidija Kulis (Turbine Potsdam, Tyskland, lån) och Pauline Hammarlund (Tyresö)
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Sky Blue FC, USA), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge), Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Mathilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (AIK) och Manon Melis (Malmö). Samt Linda Sällström (korsbandsskadad).
Kommentar: Massor av namnkunniga namn har lämnat, och Linda Sällström har dragit av korsbandet. Trots det känns ändå LFC som ett givet lag på den övre tabellhalvan.

Det finns nämligen tillräckligt med rutin och smartness i truppen, framför allt bland den defensiva delen av centrallinjen.
Målvakt Sofia Lundgren håller internationell klass. Mittbacksparet Jennie Nordin och Charlotte Rohlin är starkt, liksom det centrala mittfältet med Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen. Nu när Nordin är skadad får Fischer dock vikariera som mittback – något som också lär få förbundskapten Sundhage att jubla.

LFC har i vinter huvudsakligen värvat från de nedflyttade Stockholmslagen, samt från division ett. Dessutom har man knutit till sig hyperintressanta talangen Stina Blackstenius från lägre divisioner. Hon verkar stark, säker i lägena och kommer garanterat att göra ett antal mål i damallsvenskan framöver.

Pernille Harder

Pernille Harder

Men Blackstenius är knappast svaret på den kniviga frågan om vem som skall göra lagets mål? Fem av de sex främsta målskyttarna från i fjol har lämnat. Det gör troligen att ett väldigt tungt ok kommer att vila på danska Pernille Harder:s axlar. Känslan är dock att hon kommer att bära det med den äran.

Harder är nämlligen en lirare som är med och utmanar om en placering på listan över damallsvenskans tio bästa spelare i år. Kanske att jag skall sätta ihop den inom kort…

Jag tippar alltså LFC femma. Fast de kan lika gärna komma trea. Eller sjua…

6) Umeå IK
In: Hanna Folkesson (AIK), Katrin Jonsdottir (Djurgården) och Erica Carlén (Morön)
Ut: Maria Nordbrandt (slutar), Emma Åberg Zingmark och Fanny Hjelm (båda Mariehem)
Kommentar: I fjol spelade Umeå ofta väldigt naivt. Det verkade viktigare för laget att spela snyggt än att vinna. Under årets försäsong verkar laget däremot ha imponerat.

Och jag tror absolut att man återigen är redo att ta klivet upp på tabellens övre hälft, och till och med nosa på medaljplats.

Det trots att ekonomin sätter stopp för dyra förvärv. Bland annat blev det inget med Sofia Jakobsson – som ville hem. Men man hade även Olivia Schough, Elin Carlsson (från Jitex) och 19-åriga finländskan Mira Lönnrot (från Umeå Södra) på provspel utan resultat. Dessutom jagade klubben även supertalangen Marija Banusic, som ju hamnade i Kristianstad.

I stället är det nu ungt och lokalt som gäller. En lokal spelare som lockats hem är AIK:s Umebördiga landslagsspelare Hanna Folkesson. Hon kommer att skapa defensiv trygghet på mitten.

Trygg är även isländska veteranen Katrin Jonsdottir som troligen kommer att bilda mittlås med OS-mittbacken Emma Berglund.

Emma Berglund

Emma Berglund

Hur det är med tryggheten på målvaktssidan är en av årets huvudfrågor. Caroline Jönsson spelar bara våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

Håller gör däremot Lina Hurtig, som skall spela forward i år. På upptaktsträffen sa tränare Joakim Blomqvist att han tycker att Hurtig är en spelare för Pia Sundhage:s EM-trupp. Han sa:

”Hoppas att hon får göra EM-debut. För det tycker jag hon är värd.”

Det tycker jag också, men talangen lär få nöja sig med F19-EM i sommar.

Jag tippar Umeå som sexa, men avståndet upp till fjärde plats känns närmare än det ner till sjunde.

Vad menar Sundhage egentligen?

Publicerad den av
10

Malmö och Göteborg föll med totalt 12–1 i fyra möten med Lyon och Juvisy i Champions League.

Efteråt började diskussionerna om vad som är fel i svensk damfotboll. På twitter har det redan bland annat diskuterat omläggning till höst/vår. Det känns inte som något bra förslag. I varje fall inte för att få bättre resultat i Champions League.

För Danmark som spelar höst/vår tvingas ändå ha tre månaders uppehåll från slutet av november till slutet av mars. Deras liga var inte heller i gång när de första Champions League-kvartsfinalerna spelades – de hade premiär förra helgen.

Tyskland som har kortare uppehåll än Danmark har i stället haft mängder med uppskjutna matcher i vinter, till följd av frusna planer.

En förutsättning för att vi ens skall ha en chans att kunna spela höst/vår måste vi ha uppvärmda konstgräsplaner på samtliga arenor.

Och vad skulle alla vintermatcher få för effekt på redan dåliga publiksiffror? Knappast någon positiv i alla fall.

En annan fråga som väckts är den om alla utländska spelare i serien. Det var Pia Sundhage som tog upp den till Sydsvenskan. Hon säger:

”Inget ont om Lotta Schelin, men jag har alltså henne och tre svenska försvarare att titta på när ett svenskt lag spelar i Champions League.”

Och:

”För fem–sex år sedan var det annorlunda i allsvenskan. Inte la svenska lag större delen av budgeten på utländska spelare då. När Umeå gjorde resultat och vann Champions League var det kanske med tre–fyra utländska spelare.”

Ni som följer den här bloggen vet att jag ser de internationella inslagen i damallsvenskan som något positivt. Senast skrev jag om det här.

Jag anser alltså att 60–70 utländska förstärkningar är en förutsättning för att vi skall kunna ha en slagkraftig damallsvenska. Sundhage nämner att det var bättre för fem–sex år sedan. Men var det verkligen det?

Jag gick ytterligare ett år tillbaka, till 2006. Då vann Umeå damallsvenskan utan förlust. På 22 omgångar vann vårt dåvarande storlag 21 matcher, och kryssade i en. Målskillnaden blev 74–11, och marginalen ner till tabelltvåan blev till slut förkrossande 21 poäng.

Under den damallsvenska säsongen använde Umeå sex utländska spelare, nämligen:

* Marta, Brasilien
* Elaine, Brasilien
* Lise Klaveness, Norge
* June Pedersen, Norge
* Sanna Valkonen, Finland
* Anne Mäkinen, Finland

Totalt får jag det till att 41 utländska spelare spelade i damallsvenskan 2006. Samtidigt noteras att samtliga de 32 spelare som gjorde A-landskamper för Sverige det året tillhörde svenska klubbar. Samma sak för samtliga de 30 U21-spelarna.

I nuläget innehåller damallsvenskan 66 utländska spelare. Å andra sidan har vi 15 utlandsproffs. Sedan dess är det alltså ett tiotal svenska spelare som ”förlorat” sin speltid.

Då 2006 minns jag att debatten i ganska stor utsträckning handlade om att minska ner antalet damallsvenska lag till åtta eller tio. Det var helt enkelt för stor skillnad mellan topp och botten.
Hade de förslagen gått igenom hade ännu färre svenska spelare fått speltid i damallsvenskan.

Och jag har svårt att se att det bara varit negativt för det svenska landslaget att spelare som Lotta Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro, Sofia Jakobsson med fler har fått komma utomlands, och skaffa sig erfarenhet.

Som jag ser det går det inte både ha kakan, och äta den. Vi kan alltså inte ha en serie med rakt igenom svenska spelare, och tro att våra lag skall hålla högsta världsklass. Skall damallsvenskan kunna ligga kvar på topp sex av världens ligor så måste vi krydda med utlänningar.

Vad Sundhage är ute och fiskar efter förstår jag inte. Vill hon inte att hennes landslagsspelare skall få kämpa för sin speltid? Faktum är att jag tycker att flera av landslagsspelarna känns väl bekväma när man ser dem spela. Och att de borde tvingas träna hårdare än de gör.

När man tittade på hur Lyon agerade i går blev man däremot glad. Man hade vunnit med 5–0 hemma, och skulle bara åka till Malmö och säkra totalsegern. Trots det fuskade inte spelarna en millimeter i hemjobbet.
Varje gång Malmö ställde om till anfallsspel såg nio franska utespelare till att omgående hamna på försvarssida. Det fanns inga tendenser till bekvämlighet där. Bara Lotta Schelin låg kvar på mitten. Av sådan proffsighet byggs ett vinnande lag.

Med vass konkurrens i de damallsvenska klubbarna lär proffsigheten öka även här.

Dessutom är det väl så att Svenska Fotbollförbundet redan har hårdare regler än det Europeiska. För i damallsvenskan måste hälften av spelarna i varje matchtrupp vara svenska. I det europeiska cupspelet måste en tredjedel (sex av arton) av spelarna i varje matchtrupp vara inhemsk.

Hårdare än så tycker jag inte vi kan vara. För reglerna om fri rörlighet av arbetskraft mellan olika nationer är ju fantastisk. Att begränsa den mer än vi redan gjort känns nästan som ett slags rasism. Eller hur?

Det händer i helgen

Publicerad den av
3

Efter kvällens mindre angenäma herrfotbollsupplevelse tänkte jag blicka fram mot helgens damfotboll runt om i världen.

* Det är bland annat premiärhelg i Japan. Mästarinnorna Inac Kobe Leonessa, som gick igenom fjolårets serie med 17 segrar och ett kryss på 18 omgångar, är förstås storfavoriter i år igen. Man har tappat Shinobu Ohno till Lyon, men har annars kvar alla fjolårets stjärnspelare i sin trupp.

Morgondagens premiär spelas hemma mot Jef United. För dem som är intresserade av alla spelarövergånger i Nadeshiko League går det att se dem på den här länken.

* I Frankrike är det cuphelg. Redan i åttondelsfinal drabbar två av Lyons främsta utmanare samman. I morgon 21.00 tar nämligen Kosovare Asllani och hennes PSG emot Göteborgs motståndare i Champions League, Juvisy.
Lyon spelar sin åttondelsfinal på söndag, hemma mot Soyauax. Det lär bli en rätt enkel match.

* I Tyskland ser det ännu så länge ut som att vädret kan tillåta en full ligaomgång på söndag. På DFB-tv ger de Freiburg–Wolfsburg klockan 14.00. Det är helt klart omgångens mest intressanta match. Övriga topplag spelar på bortaplan mot lag de skall kunna besegra.
Fast Antonia Göransson och de andra i Turbine Potsdam kan inte gå på halvfart om det skall få med sig alla poängen från målsnåla Bad Neuenahr. Apropå Potsdam skall Hegerbergsystrarna börja blogga här.

* I Danmark är det dags att återuppta 3F-ligan. Fyra omgångar återstår, och den stora kampen står om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Fyra lag är inblandade, bland annat Emma Unkuri:s B1913.
Bäst läge har OB (19 poäng), följt av Taastrup (17), B1913 (16) och BSF (15). Unkuris lag spelar dock inte i helgen.

* I Italien får Torres vila under helgen, för att koncentrera sig på Champions League. Övriga topplag har på pappret överkomligt motstånd.

* I England är det cuphelg även den här helgen. Förra helgen handlade det om FA-cupen. Då blev Louise Fors målskytt från straffpunkten när Liverpool vann med 5–0 mot Aston Villa.
Däremot blev Sofia Jakobsson och Chelsea mållöst – och utslaget. Lincoln vann med 1–0 på hemmaplan. För Fors och Liverpool väntar nu bortamöte med Sunderland i kvartsfinalen på påskdagen.

Den här helgen är det premiär för WSL Cup, turneringen där WSL-lagen är uppdelade i två grupper om vardera fyra lag. Alla matcher spelas i morgon. Båda svensklagen återfinns i samma grupp. Liverpool inleder med derby mot Everton, medan Chelsea spelar borta mot Doncaster.

* På hemmaplan spelas en mängd träningsmatcher i helgen. Mest intressant är Norrporten cup i Sundsvall. Där har Tyresö besegrat Sundsvalls DFF med 3–0 (Line Röddik Hansen, Christen Press och Marta) i dag, och Umeå har slagit Piteå med 2–0 (Emma Berglund, straff och Lina Hurtig).
Tyresö verkar bli precis så starkt som man förväntat sig med Press i laget. Mästarinnorna slog ju nämligen Linköping med hela 5–0 tidigare i veckan. Då gjorde Press och Marta två mål vardera. Det femte stod Jennifer Egelryd för.

Är svensk damfotboll naiv?

Publicerad den av
Svara

Sedan gårdagens förluster för Malmö och Göteborg har jag fått ett par genomtänkta kommentarer som i mångt och mycket handlar om den självbild svensk damfotboll på elitnivå målar upp av sig själv – och av sin sport.

Jag vill direkt slå fast att det naturligtvis påverkar gårdagens resultat att den franska ligan är i gång, och att Lyon och Juvisy har hunnit spelat ihop sina lag rejält. Medan Malmö och Göteborg håller på med sina lagbyggen. Matcherna hade kanske sett annorlunda ut om de spelats i maj i stället.

Det hindrar inte att diskussionen om självbilden är intressant. Det är ett ämne som jag på olika sätt avhandlat i många inlägg i den här bloggen.

Bland annat tog jag upp naiv taktik och övertro på damallsvenskans klass i det här inlägget från maj i fjol. Där hävdar en mängd landslagsspelare, och damallsvenska lagkaptener, att damallsvenskan är världens bästa serie. Det trots att damallsvenskan inte har haft något lag som överlevt kvartsfinal i Champions League sedan Umeå spelade semifinal säsongen 2009/10.

Naiviteten har kommit upp flera gånger sedan dess. Inte minst i går, då Malmö visade en sanslös övertro på sin kapacitet när de åkte till Lyon och trodde att man skulle kunna vinna genom att spela precis så som världens bästa lag önskade.

En av de nämnda kommentarerna kommer från Calle. Han skriver bland annat:

”I damallsvenskan verkar naivitet premieras och förespråkare för sporten ”damfotboll” hävdar lika slentrianmässigt som stolt att den är helt befriad från maskning och filmningar. Dessutom får jag ibland anledning att ifrågasätta vissa taktiska beslut när ett damallsvenskt lag skulle gynnas av att dra ner på tempot och bara spela av matchen, istället för att gå för ett tredje mål. Det verkar som att lagen prioriterar andra saker högre än att vinna matchen.”

Jag har samma erfarenhet. 2011 när jag bevakade Dalsjöfors i damallsvenskan inträffade följande: Boråslaget hade inlett serien otroligt svagt, och efter hemmaförlusten med hela 9–0 mot bottenkollegan Jitex bestämde tränare Staffan Thorstensson att något måste göras.
I stället för att få ut och bjuda upp till fotboll började Dalsjöfors spela efter sina resurser – ultradefensivt. De backade hem till strax utanför egen planhalva med åtta–nio spelare, och kontra på snabba Mimmi Löfwenius.

Då blev matcherna jämnare. Man föll bara med 1–0 mot Linköping, och man höll emot rätt länge mot topplagen Umeå, Göteborg och Malmö. Men efter matcherna såg jag att många av spelarna i Dalsjöfors skämdes över hur defensivt de spelade.

Följden blev att tränare Thorstensson fick sparken under sommaruppehållet. Då han hade 2,5 år kvar på sitt kontrakt fick klubben betala dubbla tränarlöner fram till sin konkurs ett år senare. Något som slog väldigt hårt mot klubben.
Man kan faktiskt lite hårddraget säga att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för att man inte ville spela taktiskt.

Då trodde jag att skammen över att spela taktiskt var något som bara fanns i Dalsjöfors. När jag börjat följa damfotbollen närmare har jag noterat att det finns på väldigt många ställen.

I det länkade inlägget ovan säger exempelvis Emma Berglund efter 1–5 mot Tyresö följande om vilken målsättning Umeå hade för säsongen:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Underhållning verkar alltså i många fall vara viktigare än segrar. Det skulle förklara Malmös insats i går. För de bjöd ju upp till dans. Dock blev det inte den takt som det svenska laget hade tänkt sig…

Calle noterar även en ökning av filmningar, maskning och taktiska fuskknep inom internationell damfotboll. Så är det nog. Den som tror att sporten kommer att vara fri från sådant i framtiden lever nog i det blå. Med mer pengar i damfotbollen ökar även vikten av att nå resultat. Och ändamålet helgar tyvärr medlen.

En annan kommentar kommer från Evelina Johansson. Hon konstaterar att en kvartsfinalplats i Champions League ändå är en fullt godkänd insats av svenska lag. Hon skriver:

”Både Malmö och Tyresö värvar offensiva stjärnor på löpande band och pratar om att vinna CL, men den stora skillnaden gentemot Europatoppen är att lagens respektive fyrbackslinje är för svag. Jämför man med Lyon så är inte Tyresö och Malmö långt efter offensivt, men defensivt är det verkligen skilda världar.”

Så är det. Jag har framför allt många gånger huggit på Tyresös brist på defensivt skickliga backar. I damallsvenskan märks inte det så ofta. Men skall vårt mästarlag vinna Champions League nästa vinter så krävs det nog att de även köper in två–tre högklassiga backar.

Inför den här säsongen har jag även ifrågasatt Malmös extremt offensivt balanserade trupp. Lyon ställde samma fråga på planen…

Om jag hade hetat Pia Sundhage i dag hade jag nog haft lätt huvudvärk. För då hade jag ju i går fått se ett minst sagt avslöjande test på internationell nivå av mitt förstaval på högerbacksplatsen och en av mina mittbackar. Och resultat var inte sådant att en förbundskapten bara kan bortse ifrån det.
Nu skall det ju sägas att de inte fick så mycket hjälp av sitt mittfält – eller sin tränare. Men faktum kvarstår, våra landslagsbackar Lina Nilsson och Malin Levenstad blev i går förödmjukade av Lyons anfallare.

Sammanfattningsvis är det läge för ett kortfattat svar på frågan i rubriken. Och det är: Ja, i ganska många fall.

Se utlänningarna som något positivt

Publicerad den av
4

Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.

Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.

Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.

Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.

Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.

Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.

Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.

Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.

I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.

Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.

Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.

* Göteborg FC             5
Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Jodie Taylor och Anita Asante (England)
Cathrine Dyngvold (Norge)

* Jitex                          3
Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)

* Kristianstads DFF    5
Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island)
Johanna B Rasmussen (Danmark)
Brett Maron (USA)
Nicole Sykes (Australien)

* Linköpings FC          5 (ev 6)
Linda Sällström (Finland, skadad)
Renée Slegers (Holland)
Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)

* Mallbackens IF                 3
Maija Saari (Finland)
Katie Fraine (USA)
Hayley Lauder (Skottland)

* Ldb FC Malmö          10
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
Manon Melis (Holland)
Yoreli Rincon (Colombia)

* Piteå IF                     6
June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi och Francisca Ordega (Nigeria)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Sunnanå SK               4
Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria)
Carys Hawkins (Wales/Australien)
Annika Kukkonen (Finland)

* Tyresö FF                 7
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Meghan Klingenberg och Christen Press (USA)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen (Finland)
Katrin Jonsdottir (Island)

* Vittsjö GIK                6
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher (USA)
Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)

* KIF Örebro                5 (ev 7)
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada)
ev Irena Martinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)

De 63 spelarna är fördelade på följande länder:

1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*

Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.

* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.

Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiska Lorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.

Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.

Målvaktskrisen – en liten uppföljning

Publicerad den av
2

Ni kanske minns att jag för drygt två veckor sedan tog upp det jobbiga läget när det gäller återväxten på målvaktssidan.

Under helgen såg jag tre av de unga målvakter som nämnts som tänkbara A-landslagsmålvakter när de tidiga 80-talisterna lägger av, nämligen Jessica Höglander, Malin Reuterwall och Lina Ringshamre.

Det skall sägas direkt att det här långt ifrån är någon gediget genomarbetad analys av trion, utan mer en kort, första anblick.

För jag såg Höglander och Reuterwall på det här amatörmässigt filmade youtubeklippet. Det är en supporter som handfilmat matchen från marknivå, på offensiv planhalva för Tyresö. Sedan har han klippt bort huvuddelen av motståndarnas anfall. Det är skakigt, och man får inte speciellt bra överblick.
Som parantes kan nämnas att målen i matchen Tyresö–Umeå faller 6,35 respektive 18,30 in i det länkade klippet.
Det är dessutom ytterst få ingripanden från Höglander på filmen. Men de som är med gör inte direkt att jag förstår hur hon nyligen kunde bli inkallad till A-landslaget. För det känns inte som att hon äger sitt straffområde.

Då fick jag en klart bättre uppfattning av Reuterwall. Genom att klippet är filmat som det är så är det ofta svårt att se hennes utgångspositioner. Men känslan var ändå att hon skötte sig bra, och att hon nog kan fixa att vara damallsvensk förstamålvakt till hösten – då Caroline Jönsson lämnar.

Till Lina Ringshamre. Henne såg jag i den andra halvleken av Linköpings möte med PK-35 Vantaa. LFC var helt överlägset den halvlek jag såg, och Ringshamre sattes inte på några svåra prov. Däremot kan man på det här klippet med höjdpunkter (LFC:s match kommer lite drygt halvvägs in i klippet) notera att hon var helt ute och reste på PK-35:s kvitteringsmål. Så dålig tajming i luftrummet får inte en tänkbar landslagsmålvakt ha. Tyvärr.

Det är just luftspelet som gör att en målvakts arbete på högsta seniornivå nästan är som en annan sport än flickfotboll och seniorfotboll på lägre nivå. Och det är luftspelet som en landslagsmålvakt måste behärska fullt ut.

I flickfotbollen finns inlägg i princip bara vid hörnor och frisparkar. Och vid dem är man inte nära den trängsel som det blir i damallsvenskan vid aktuella situationer.
Och skall man upp på A-landslagsnivå ställs man plötsligt ofta mot nickspecialister som Abby Wambach, Wendie Renard och Kerstin Garefrekes vid fasta situationer. Mot dem måste man både ha bra tajming, och agera med rejäl pondus.

Dessutom blir misstag väldigt mycket mer kostsamma på seniorsidan. De leder ofta både till baklängesmål, och till sågningar i media.
Unga talanger slipper exempelvis den här typen av skärskådning. Medan damallsvenska målvakter måste lära sig att stå ut med kritik – även sådan som kan upplevas som orättvis.

Konstigt provspel i Tyresö

Publicerad den av
Svara

I dag har Norges stora hopp, Caroline Graham Hansen, provspelat för Tyresö FF. Rapporterna från Tyresövallen gör mig lite frågande.

För som jag ser det har man två olika alternativ inför ett provspel:

1) Man låter spelaren visa upp sig i sin favoritroll.
2) Man sätter spelaren på den position där man har behov av att bredda truppen.

Caroline Graham Hansen är central mittfältare, eller möjligen släpande forward. Tyresö placerade henne på en kant, som ytterforward. En väldigt konstig matchning, som gör att man undrar om klubben har dålig koll på vilken spelartyp hon är.

En kollega på plats meddelade att Graham Hansen under de 45 minuter hon spelade fick ganska lite boll, men visade kvaliteter när hon väl kom med i spelet. Anmärkningsvärt dock att huvudtränare Tony Gustavsson inte var på plats och kollade in provspelaren.
Mer om matchen, och Graham Hansens insats, finns på bloggen Ord och inga visor.

Matchen mot Umeå slutade 1–1, och av det jag läst på twitter verkar det som att västerbottningarna legat närmast segern. Målen gjordes av Emmelie Konradsson och Lisa Dahlkvist i nämnd ordning, före paus.
Kul att Umeå kanske kan bli en liten utmanare i år. I fjol spelade de ofta huvudlöst, taktiskt sett, men visade ändå att man har kvaliteter. Kan de börja anpassa taktiken efter sitt spelarmaterial kommer samtliga motståndare att få det svårt på Gammlia – eller T3 Arena som fotbollsplanen numera heter.

* I går vann Linköping med 4–1 mot Åland United i en träningsturnering. Se tre av målen på det här klippet. Speciellt sevärda är frisparken till 1–0 (Petra Larsson) och talangen Stina Blackstenius distinkta avslut till 3–1. Övriga Linköpingsmål gjordes av Pernille Harder och Jonna Andersson.
I morgon spelar LFC mot PK-35 Vantaa. Den matchen direktsänds från 12.00 på den här länken.

* I Tyskland fick Sara Thunebro återigen titta på när hennes Frankfurt spelade i ligan. Den här gången såg hon lagkamraterna vinna med 3–0 borta mot Leverkusen, trots att hemmalaget skapade massor av lägen.
Kerstin Garefrekes gjorde första och sista målet för Frankfurt. Hon hade även en nick i egen målställning. Mellan Garefrekes båda mål fick snabba australiska nyförvärvet Tameka Butt till en riktigt fullträff till 2–0 i sin ligadebut i Frankfurtdressen.
Matchen finns i sin helhet att se på den här länken. Och här är matchens höjdpunkter.

Frankfurt ligger kvar som trea i tabellen, men är nu bara en poäng bakom ledande Wolfsburg, och har samma poäng som tvåan Potsdam. Båda topplagen har dock en match mindre spelad. Och båda lagens matcher den här helgen är uppskjutna på grund av vinterväder.

* I Italien vann Tavagnacco med 3–1 borta mot svensklaget Bardolino Verona, som därmed som bäst kan sluta trea i ligan. Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen.
Tavagnacco är däremot numera i högsta grad inblandat i guldstriden. Serieledande Torres Calcio åkte nämligen på säsongens första förlust i dag. Trean Brescia vann på Sardinien med 2–0 – båda målen gjorda den sista kvarten av Barbara Bonansea.

Tavagnacco är numera enda obesegrade laget i ligan, och man har bara en poäng upp till Torres. Åtta omgångar återstår att spela.

Caroline Graham Hansen provspelar med Tyresö – då får Seger passa sig

Publicerad den av
4

Det har varit bekant att Tyresö FF letar efter ytterligare någon forward som ersättare till Madelaine Edlund. Trots det kändes det som en överraskning att Norges bästa spelare 2012, Caroline Graham Hansen, i morgon provspelar för klubben i träningsmatchen mot Umeå IK.

Caroline Seger

Caroline Seger

Nyheten berättar Tyresö i dag på sin hemsida. Det är en överraskning därför att Hansen kanske mer är en nummer tio, en offensiv innermittfältare, än en utpräglad forward.
Som jag ser det är det Caroline Seger, som bör ha satt kaffet i vrångstrupen när hon läste nyheten. För som jag ser det är det vår landslagslagkaptens plats i Tyresös startelva som är i stor fara om norskan skriver på.

För det lilla jag har sett Graham Hansen, som fyllde 18 år i måndags, så är hon redan ett strå vassare än Seger. Det skrev jag om under fjolårets U20-VM.
Norskan är både framspelare och avslutare. Hon kan dribbla sig igenom ett försvar på egen hand, men hon kan även göra mål på distansskott med både höger och vänster fot. Och hon känns väldigt mycket mer löpstark än Seger.

Caroline Graham Hansen är definitivt en framtida världsstjärna – om hon inte stoppas av skador. Tillsammans med jämngamla, och sylvassa straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är Graham Hansen spelaren som åter kan föra Norge till världstoppen.

Utöver länken ovan har jag bland annat återgivit hyllningar av Tyresös provspelare i slutet av det här inlägget.

Jag är övertygad om att en värvning av Graham Hansen lyfter Tyresö ytterligare ett snäpp.
Huruvida det är bra för Sveriges landslag känns något mer tveksamt eftersom Caroline Seger, eller möjligen Lisa Dahlkvist, riskerar sina platser i vårt mästarlags startelva.

Fast kan det var positivt – om det sätter en blåslampa i backen på Seger, och får henne att jobba hårdare på sin ork. För jag tror som bekant att orsaken till att hon sällan är bra mer än 15–20 minuter per match är att hon har för dålig löpkapacitet.

Jag skrev om Seger, och hennes högst ojämna nivåer i det här inlägget. Ursäkta att jag nu citerar mig själv, men i det länkade inlägget skrev jag:

”Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan. Knäcker Sundhage den nöten så kan vi faktiskt stå där med EM-pokalen på Friends Arena den 28 juli nästa år.”

Kanske kan Sundhage nu få hjälp med att lösa den gåtan…

I och med Graham Hansens gästspel blir Tyresös träningsmatch helgens mest intressanta match alla kategorier för svensk del. Synd att man inte kan se den.

* Tävlingsmatcher med svenskintresse spelas i bland annat i Frankrike, Italien och Tyskland under helgen.
I Italien måste svensklaget Bardolino Verona i helgen ta det absolut sista halmstrået i kampen för en Champions Leagueplats.
Seger hemma mot obesegrade serietvåan Tavagnacco i morgon är ett absolut måste för att Veronalaget skall ha minsta chans att lägga beslag på andraplatsen. Fast troligen är det redan kört.

* I Frankrike spelar Lyon borta mot ligafemman Guingamp i morgon i en match som har förutsättning att bli årets publikmatch i Feminine Division 1. Kvinnor går nämligen in gratis, och män behöver bara betala 2 euro – alltså mindre än 20 kronor. I fjol var 12300 åskådare och såg aktuell match. Tidigare i veckan har jag sett att 11000 platser var bokade.
Matchen direktsänds i franska Eurosport. Sändningen startar 15.30, matchen en kvart senare.

Även det andra svensklaget, PSG, spelar i morgon. För dem är det hemmamöte med seriejumbon Issy som gäller.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

* I Frauen-Bundesliga är det morgondagens möte mellan Leverkusen och Frankfurt som direktsänds på DFB-tv. 14.00 är avspark, men räkna inte med att få se Sara Thunebro som är väldigt långt ifrån en plats i startelvan.

Det andra svensklaget i ligan är Turbine Potsdam, som spelar hemma på söndag mot Duisburg – alltså det lag som Potsdam nyligen alltså försökt hjälpa med en auktion. På söndag lär Duisburg inte få någon hjälp av Antonia Göransson och de andra Potsdamspelarna.

* Slutligen klarnade det varför Lina Hurtig inte är med i U23-landslagets trupp till La Manga. Hon åker till samma plats med F19 i stället. Eftersom F19 snart spelar tävlingsmatcher är det en rimlig prioritering. Fast helst hade jag sett att talangen varit med i A-landslagets trupp till Algarve.

Damfotbollen måste stå på egna ben

Publicerad den av
6

Gårdagens stora snackis inom damfotbollen var LB07 och deras nya löneupplägg. Jag måste säga att jag tycker synd om Malmöklubben som har lag i svensk fotbolls dyraste serier – damernas elitetta och herrarnas division 1.

Det var den här artikeln i Sydsvenskan som gav LB07 – sammanslagningen av Limhamn och Bunkeflo som ägde rum 2007 – stor uppmärksamhet i hela landet.

Först tycker jag förstås att det är lysande att en klubb väljer att dela upp sina pengar så att både herrar och damer kan spela i de serier de har kvalificerat sig till. Så resonerade man exempelvis inte i Lindsdal.
För jag inser att det inte är billigt för en Malmöklubb att spela i den nya elitettan. Det är ju en serie som kommer att spelas i medieskugga, men dra stora kostnader för klubbarna, framför allt när det gäller resor. Precis samma sak gäller för herrarnas division 1.

I fjol hade LB07 publiksnitt på 396 för herrarna, och 122 för damerna. Deras lag är således knappast några kassakor, och jag förstår att klubbledningen vill strama åt lönerna för herrlagets spelare.

Det har framförts åsikter av olika slag kring LB07:s agerande. Förbundsbasen Karl-Erik Nilsson sa till Sydsvenskan att:

”LB07 gör ett fint jobb och är ett föredöme ur jämställdhetsperspektiv.”

Nilsson utelämnade att förbundets regler inte direkt uppmanar till jämställdhet. Aktuella regler tvingar ju klubbarna ner till och med division 2 (alltså de fyra högsta divisionerna) på herrsidan att betala lön till alla spelare. Bland damerna är det bara damallsvenskan som omfattas av ”lönetvång”.

Samtidigt har förbundet inte något alternativ. För det hade inte varit rimligt att tvinga fler damklubbar att avlöna sina spelare. De pengarna finns inte i damfotbollen. Intresset är helt enkelt för dåligt.

Som följd av LB07:s agerande har det nu framförts åsikter om att fler klubbar skall flytta pengar från sina herrlag till sina damer. I många fall är det förstås rimligt.

Men i längden håller det inte för tjejerna att kräva pengar från herrfotbollen. För det är bara konstgjord andning. Damfotbollen måste kunna stå på egna ben.

Lika lön för lika arbete må vara bra i många sammanhang, men det funkar inte i underhållningsbranschen.
Där tjänar de som är bäst också mest pengar. Så funkar det vare sig man tycker att det är bra eller inte.

En målare som presterar en dålig produkt kan inte hävda att han ju faktiskt har jobbat fler timmar på sitt verk än en kollega som presterar verk av högsta kvalitet. Det är publiken/köparna som bestämmer vem som drar in storkovan.

Samma sak gäller inom idrotten. De som har störst publik tjänar de stora pengarna. Och stora pengar är det – i herrfotbollen. Damfotboll är däremot i allmänhet en usel affär.

Här är ett exempel. Min moderklubb Elfsborg är ett okänt lag på den internationella herrfotbollsscenen. Totalt okänt. Umeå IK däremot är välkänt i damfotbollsvärlden.

Okända IF Elfsborg hade under 2012 hela 10 513 åskådare i allsvenskt publiksnitt. Totalt räknades 157 695 åskådare in på Borås Arena.

Bara fyra damallsvenska lag hade under 2012 en totalpublik som översteg Elfsborgs snitt. Välkända Umeå IK hade 8 140 åskådare totalt på hemmaplan under hela damallsvenskan 2012 – alltså ett snitt på 740.

Elfsborg tar 200–275 kronor för sina ordinarie biljetter. Umeå IK tar 80 kronor.
Förenklat kan man säga att det nästan tar Umeå fyra år att dra in de biljettintäkter som Elfsborg har på en match.

Jag kan fortsätta jämförelsen. Under 2012 hade fyra lag i herrarnas fotbollsallsvenska  publiksnitt som låg på över 10 000 åskådare.
Inom damfotbollen kan jag under fjolåret bara hitta tre lag i hela världen som nådde femsiffrigt publiksnitt – landslagen från USA, Kanada och Japan.

Inga klubblag var ens i närheten. Bäst är intresset i Japan, där snittet i Nadeshiko League hamnade på fina 2 572. Flest åskådare i Japan, och världen, hade mästarinnorna Inac Kobe Leonessa – med 6 300 i snitt.
Noterbart är att bara ett lag i den japanska ligan hade ett snitt under 1 000 åskådare, Fukuoka J. Anclas som slutade på 894.

I damallsvenskan hamnade snittet på 836. I division 1 var snitten 194 (södra) och 160 (norra). Och då ligger vi ändå bra till i Sverige.
I vårt grannland Norge är intresset för damfotboll på en ännu mycket lägre nivå. Faktum är att bara en enda klubbmatch i Norge under hela 2012 hade över 1 000 åskådare – och det var cupfinalen. Och bara ytterligare tio matcher noterade publiksiffror på över 500. Se listan över de 20 bästa publiksiffrorna i Norge under 2012 här.

Damfotbollen måste hitta kreativa vägar till att öka intresset.

Ofta hör man spelare och ledare säga att ”vi når inte ut”. Det tycker jag är rent trams. För problemet är betydligt större än så. Det handlar om att skapa en bättre produkt.
Och när jag skriver produkt tänker jag inte i första hand på komfort på arenor eller på kringarrangemang – utan på själva spelet. Det måste bli bättre.

Jag vet att damfotbollen har dragit stort intresse vid vissa happenings de senaste åren. Under stora delar av fjolårets OS-turnering, hela VM i Tyskland, fjolårets Champions League-final har det smällt till rejält. Det är förstås bra att damfotbollen engagerar på allra högsta nivå. Och där är produkten definitivt bra nog.
Men det räcker inte. Skall ett stort antal tjejer kunna leva på sin fotboll måste publiksiffrorna också upp i vardagen.

Den amerikanska fotbollsbasen Sunil Gulati sa följande i samband med lanseringen av den nya amerikanska ligan, NWSL:

”Vi behöver en mer hållbar modell: mindre hajp, bättre prestation. Hajpen kommer om vi presterar.”

Det skriver jag under på.

Men hur förbättrar man den genomsnittliga prestationen?

Som jag ser det krävs det en rejäl analys där man vänder på alla stenar, och ställer alla obehagliga frågor. Man måste låta det vara högt till tak.

De högljudda protestkörer som exempelvis hörs varje gång någon ens antyder att tjejer skulle kunna spela med mindre boll, eller ha mindre målburar, hjälper inte damfotbollen. Tvärtom kväver de en välkommen debatt.

Ny PR-miss från förbundet

Publicerad den av
Svara

För ett år sedan var jag ofta väldigt kritisk mot Svenska Fotbollförbundet, eftersom de var genomusla på att marknadsföra sitt bästa landslag.

Sedan några månader tillbaka har jag inte behövt kritisera så mycket. Inte för att förbundet blivit så väldigt mycket bättre, utan för att Pia Sundhage har gjort hela jobbet åt dem.

Men nu undrar jag allt lite igen. Landslaget skall ha läger på Bosön den 9–14 februari. Just den 14 februari släpps biljetterna till EM-slutspelet.

Vad hade varit bättre reklam för EM-biljetterna än en tv-sänd landskamp den 13 eller 14 februari?

Men så blir de inte. Förbundet har nämligen inte lyckats fixa fram något motstånd.

Det tycker jag är uselt.

Men jag är inte odelat negativ. För samtidigt är jag positiv till att man fortsätter träningsspela mot pojklag. Där kan man nämligen få ovärderlig träning på det försvarsspel som man håller på att jobba in.

Möjligen är det så att man måste välja här. Alternativ ett är att spela mot pojkar – en match ingen kommer att se. Men man får viktig träning. Alternativ två är att spela mot ett sämre motstånd, få göra lite mål – och höja EM-temperaturen lagom till biljettsläppet.

Hade jag suttit i EM-organisationen hade jag definitivt röstat för alternativ två.

Hade jag hetat Thomas Björn och varit ny presschef för landslaget hade jag nog också lutat åt alternativ två. För är man ägare till ett PR-företag som heter Kraftfull Kommunikation AB så borde man vilja ha största genomslag i media. Och det får man genom att spela en landskamp.

Samtidigt kanske man får bästa sportsliga effekt av att möta pojklag. Det är alltså inte helt lätt.

Men helst hade jag nog sett att man spelat mot pojklaget den 10 februari, och avslutat lägret med en riktig landskamp fyra dagar senare. Då hade man fått både och.

Till februarilägret har Pia Sundhage minskat sin trupp från 28 till 23 spelare. Inga har tillkommit sedan senast.
Som jag ser det innehåller truppen ett par skrällar. För jag hade kanske inte trott att Olivia Schough och Carina Holmberg skulle vara kvar. Men de verkar i högsta grad vara med i kampen om platserna i EM-truppen.

Vid sådana här uttagningar brukar man oftast kunna dra väl så stora slutsatser av de som inte är med, som: Malin Levenstad, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Sara Larsson, Stina Segerström och Lina Hurtig.
När det gäller Hurtig kommer hon snart att vara tillbaka. För övriga ser det däremot mörkt ut. Det är tre mittbackar i truppen – eftersom Nilla Fischer numera räknas som sådan. Dessutom väntar säkert Sundhage in minst en ur duon Charlotte Rohlin och Linda Sembrant. Alltså lär ingen av Levenstad, Larsson och Segerström bli EM-spelare.

Edlund var lite av Thomas Dennerby:s favoritspelare. Under Sundhage verkar Tyresöforwarden inte längre ha förbundskaptenens fulla förtroende. Och Landström kommer bara längre och längre ifrån landslagselvan.

En spelare som man hade hoppats få se i någon av Sundhages trupper var den icke namngivna svenskamerikanska som hon pratade om tidigare i vinter. Det lät spännande. Men varför blev det inget?

* Sundhage presenterade sin trupp på samma presskonferens som Erik Hamrén presenterade sin trupp till herrlandslagets Argentinakamp. Klicka på länken för att se vem som drog till sig störst medieuppmärksamhet.

* För övrigt har Göteborg och Umeå spelat sina första träningsmatcher för året. Båda har mött elitettanmotstånd – och hållit nollan.
Umeå slog Sundsvall med 3–0 i helgen. Mål av Ogonna Chukwudi, Linnéa Ågren och Emma Berglund.
Göteborg krossade Hovås/Billdal med 11–0 i kväll. Mål av Marie Hammarström 3, Johanna Almgren, Amanda Edgren och Cathrine Dyngvold 2 samt Beata Kollmats och Jessica Landström ett vardera.

Apropå Göteborg så lanserade de sin nya hemsida i dag. Jag har inte hunnit analysera den speciellt noga ännu. Men spontant tycker jag att den är rätt snygg.