Mandy van den Berg är knäskadad och missar EM. Det är förstås ett tungt bakslag för Holland – och kanske också för Vittsjö.
Van den Berg ersätts av Merel van Dongen i EM-truppen. Hur svår skadan är finns inga uppgifter på ännu, men det finns nog anledning till oro även i Vittsjöleden.
Kopplat till van den Bergs skada är det läge att göra en kort koll på den nationella fotbollen så här en vecka innan EM-premiären.
Tyvärr finns det ytterligare en knäskada att rapportera om. Det är Kif Örebros talangfulla nyförvärv Michelle de Jongh som dragit av korsbandet redan innan hon anlänt till damallsvenskan.
Apropå korsband undrar jag om hur det gick med Johanna Frisk? Någon som sett någon uppgift kring hennes korsband?
Frisks klubb Tyresö har valt att låna ut andramålvakten Jessica Höglander till AIK. Det är förstås bra för talangen Höglander att få speltid på hög nivå. Frågan man ställer sig är dock i första hand vad Tyresö tänker sig för ersättare. Tänker man skaffa en ny uttalad andremålvakt, eller är det en ny prestigevärvning på gång?
Det här är ren spekulation, men Hope Solo har ju kopplats ihop med klubben förr. Och hennes Seattle Reign lär inte nå slutspelet i NWSL.
I övrigt på svensk mark jagar Göteborg spelare att bredda truppen med. Enligt den här artikeln kommer Torbjörn Nilsson att kolla in EM extra noga.
Jag har även obekräftade uppgifter om att GFC har försökt att värva en mittfältare från Jitex. Men att det inte blev någon övergång.
* I Frankrike fortsätter PSG att storsatsa. I dagarna gjorde klubben bland annat klart med franska EM-spelarna Marie-Laure Delie och Laura Georges från Montpellier respektive Lyon. Det innebär ökad konkurrens för Kosovare Asllani. För Delie lär ju slåss om just den platsen Kosse har haft i PSG, den som djupledsgående spjutspets. Svenskan var dock positiv till värvningarna när jag frågade henne i går. Hon sa så här om värvningarna:
”Det tycker jag är skitbra. Det visar att klubben är på väg att ta nästa steg. Vi behöver bredda truppen för att få en bred bänk för Champions League, precis som Lyon har. Jag tror inte att det är färdigvärvat ännu.”
* Frågan är ändå om inte Frankfurt gjort den bästa värvningen i veckan, då de kontrakterat Celia Okoyino da Mbabi. Känslan är att hon kan bli den målskytt som fyller den stora luckan efter Birgit Prinz. Frankfurt lär bli farligt i höstens Frauen-Bundesliga.
Frankfurt är också på väg att tappa sin landslagsmålvakt Nadine Angerer. Ny klubb meddelas närsomhelst.
I Tyskland har även mästarlaget Wolfsburgs förstamålvakt från den gångna säsongen Alisa Vetterlein valt att skriva på för nykomlingen Hoffenheim. Övergången är garanterat en reaktion på att Wolfsburg nyligen knöt upp tyska EM-målvakten Almuth Schult.
Bloggen Spelare 12 har för övrigt en bra lista över sommarens viktigaste övergångar. Den hittar du här.
* Slutligen något helt annat. Expressens EM-bilaga är verkligen jättematig – och på många sätt riktigt, riktigt bra och intressant. Betygsättningen är det man kollar på först, och jag har en del synpunkter där, som jag återkommer till senare. Fast betygsättning är något subjektivt, och där kan man inte säga att något är fel.
Ett grovt fel har jag dock hittat – nämligen slutspelsträdet. Där har man missat hur semifinalerna spelas. Troligen är det just det misstaget som gjort att många av tidningens ”experter” tippar att Frankrike och Tyskland kommer att mötas i final. Men det sannolika är ju att Tyskland, Frankrike och England kommer att hamna på samma halva – och att det är öppet för Sverige på den andra halvan.
Det händer mycket kring EM nu. Jag får nästan dagligen mejl från organisationen, dels om nya satsningar, dels med diverse olika nyheter.
Men det är inte så många av dem sakerna som verkligen tar tag i en. Det mesta liksom bara flimrar förbi.
I veckan har jag fått besked om det projekt som kallas ”Öppet mål”. Det handlar om hur fotbollen skall kunna rekrytera spelare och ledare efter EM.
Projektet lanseras i ett välgjort tv-klipp där Pia Sundhage pratar om fotbollens möjligheter. Hon säger bland annat:
”Det är nu vi kan hjälpas åt att göra svensk fotboll till en vinnare för lång tid framöver.”
Samt:
”Ta chansen – det är öppet mål.”
Nja. Det är inte öppet mål, inte ännu. Men det kan bli om Sverige gör succé i EM.
En annan sak som lanserats under veckan är tävlingen ”Den tolfte spelaren”, där landslagets supportrar kan visa sin lojalitet mot laget genom att ta stöttande bilder, och sedan tagga dem på twitter eller instagram med #den12espelaren.
Sundhage är förstås med även i den lanseringen. Hon säger i pressreleasen:
”Vi har elva starka spelare på planen. Med den 12:e, publiken på läktaren, hoppas vi ta oss hela vägen till Nationalarenan Friends Arena den 28 juli. Heja oss!”
Det är överhuvud taget megafokus på vår förbundskapten. I morgon går en timmes dokumentär om henne på bästa sändningstid, den startar klockan 20.00 i SVT.
Det är förstås bra att Sundhage syns, och profileras. Allt som drar intresse till damfotbollen, och till EM, är förstås bra. Men som jag skrivit förr, förbundet borde ha jobbat mycket hårdare på att lansera och profilera sina spelare.
Det är genom spelarna man kan dra rejäl nytta av EM även efter finalen. För det är spelarna som skall dra publik till damallsvenskan i höst – inte Pia Sundhage.
Får vi framgångar i EM så kommer spelarna automatiskt att profileras. Och då behöver förbundet inte göra så mycket. Men jag tycker ändå att de borde ha förberett det här bättre.
De kunde ha hjälpt media att hitta godbitarna. Exempelvis genom att göra som USA:s förbund gjorde i fjol i youtube-serien ”Back Home”. Där presenterade man många av spelarna genom att besöka dem i deras hemmiljö. Här är länkar till delar av reportagen om Alex Morgan, Hope Solo, Megan Rapinoe och Carli Lloyd.
Megan Rapinoe
Man skulle kunna säga att den här artikeln om Lotta Schelin:s besök hemma i Kållered är ett försök från vårt förbund att göra någon liknande. Men vi snackar lågbudget – extrem lågbudget. Tyvärr.
I stället är det media som på egen hand sköter profileringen av EM-spelarna. Tv4 har exempelvis i veckan haft intervjuer med flera damallsvenska spelare som representerar andra nationer i mästerskapet, som Anita Asante, Veronica Boquete och Kirsten van de Ven.
Men det är de svenska spelarna som behöver lanseras här hemma. Och eftersom landslaget trots allt består av många spelare som huvuddelen av svensk sportmedia har väldigt dålig koll på så kommer det nu att bli de vinklar som är mest lättåtkomliga som kommer att dominera rapporteringen under EM.
Josefine Öqvist
Som ett exempel noterar jag på twitter att många damfotbollsfantaster reagerar mot att Josefine Öqvist nu profileras mer i mammarollen än för sitt fotbollsspelare. Det är kanske synd på ett sätt, men jag tycker inte att det finns någon stor anledning att gnälla. För som jag ser det är det bra att spelare profileras för något som är positivt. Och Öqvist måste väl ändå anses vara en positiv förebild till andra mammor?
Jag tycker alltså att förbundet borde ha satsat lite mer på sin marknadsföring av själva landslaget nu inför EM. Det är faktiskt riktigt synd att man inte har tagit chansen.
Visst är det kul att Prins Daniel var på besök i går, vilket man kan se i det här klippet. Och det inslaget har förstås sitt berättigande. Men jag hade hellre sett djupintervjuer med några av lagets spelare, där man får lära känna dem vid sidan av planen.
Jag har inte tid att skriva något längre inlägg just nu. Men Sofia Jakobsson:s jakt på ny klubb är över. Landslagsforwarden kommer att spela i England, för Chelsea under säsongen.
Londonklubben köper loss Jakobsson från Rossiyanka. Läs mer om det här.
Amy Rodriguez steget före Emma Berglund
En annan nyhet i dag är att USA:s landslagsforward Amy Rodriguez är gravid, och missar hela säsongen i NWSL.
Nyheten finns att läsa på hennes tänkta klubb Seattle Reigns facebooksida. Det innebär att klubben får problem. Sedan tidigare har de ju både Megan Rapinoe (Lyon) och Teresa Noyola (ADO Den Haag) i europeiska klubbar fram till den 1 juli. Det innebär alltså att Seattle bara har tillgång till fyra landslagsspelare under seriens inledning – tre färre än huvuddelen av konkurrenterna.
De fyra är Hope Solo, Emily Zurrer, Kaylyn Kyle och Jenny Ruiz.
Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.
Pia Sundhage
En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:
”Min lagkamrat, Abby Wambach.”
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…
Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…
Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.
Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair
Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman
Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson
På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.
Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta 13,50
3) Morgan 10,87
4) Sawa 10,85
5) Sinclair 10,33
6) Lloyd 7,99
7) Abily 7,70
8) Miyama 7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe 2,89
Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage 28,59
2) Sasaki 23,83
3) Bini 9,02
4) Lair 7,64
Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Jo, jag var uppe och såg USA:s match mot Irland. Så mycket match var det väl inte, utan mer uppvisning. Den slutade 5–0 (3–0).
Irland orkade hålla uppe laget i 25 minuter i första halvlek, och ungefär tio i andra. Resten av tiden liknade det mer handboll, med Irlands lag uppställt just utanför eget straffområde.
Två spelare som hade roligt från början var Megan Rapione och Alex Morgan. Rapinoe spelade på hemmaplan i Portland. Hon möttes av ovationer, och tackade genom att bjuda på ett par tekniska läckerheter.
Roligast hade ändå Morgan. Hon gjorde i och för sig tre mål mot Sverige i Algarve, men då delade hon upp målen mellan halvlekarna. I dag gjorde hon sitt första tvättäkta hattrick i landslaget, genom att sätta alla USA:s tre i första halvlek. Det var hennes mål nummer 25, 26 och 27 under det här kalenderåret. Lägg till 18 assist, och hon är klar etta i USA:s interna poängliga i år. Minns då att hon inte var ordinarie vid årsskiftet.
Alex Morgan utmanar Sara Thunebro
Målen föll med tio minuters mellanrum, i 24:e, 34:e och 44:e minuten. 1–0 gjorde hon helt på egen hand. 2–0 serverades hon av Lauren Cheney och vid 3–0 fick hon bollen av Abby Wambach, och sköt först med vänstern, fick tillbaka bollen och satte den med högern.
Sydney Leroux
Både Rapinoe och Morgan byttes ut i 59:e minuten. Då ändrade USA spelsystem till 3-4-3, och in kom supersub Sydney Leroux. Hon nickade in 4–0 på ett fint inlägg från Heather O’Reilly, och satte 5–0 på en bredsida som inte borde gått in. Leroux hade också lägen till ett hattrick, men är ändå uppe i tolv mål i år, varav elva som inhoppare. Imponerande.
En som inte hade en lika rolig dag var Hope Solo, eller framför allt hennes äkta man, Jerramy Stevens. Han greps nämligen i Florida strax innan matchstart. Läs mer om det här. Solo stod i första halvlek, och fick sedan lämna över till Nicole Barnhart.
Slutligen några ord om Irland. Spelmässigt var laget förstås chanslöst. Arsenalmålvakten Emma Byrne gjorde några räddningar, men hade ändå ingen toppdag. 5–0-målet var exempelvis en rejäl tavla. Offensivt handlade det mesta om Fiona O’Sullivan, som gjorde vad hon kunde som ensam forward, och som nog borde haft en straff i första halvlek.
Här är en länk med fler höjdpunkter, samt en länk med intervjuer med bland annat Alex Morgan.
Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.
I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.
Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.
Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.
Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.
Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.
* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.
Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.
Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.
Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.
Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.
Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.
Och jag menar verkligen lag.
För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.
Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.
Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.
Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.
* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.
Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.
* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.
Lyon var något bättre, och vann rättvist seriefinalen i den franska ligan, borta mot PSG med 1–0.
Men målet var ändå kontroversiellt, för det kom på en tveksamt dömd straff. Ett skott från inhopparen Laetitia Tonazzi träffade i och för sig armarna på en PSG-försvarare. Men som jag ser det är det en sådan situation där domaren inte skall blåsa. För PSG-backen gör sig inte större – snarare tvärtom, och bollen kommer från nära håll.
Hur som helst blev det straff, och den satte Amandine Henry säkert. Och segern var som sagt rättvis. PSG förmådde inte skapa något, medan Lyon hade en hel del lägen efter paus.
Den första halvleken var däremot sällsynt händelsefattig. Jag skall säga att jag inte tittade med full koncentration, men om jag inte missade något så skapades det inte en enda målchans värd namnet.
Lyon försökte, och hade tendenser till att skapa något. Lotta Schelin var inblandad i en del lägen, utan att få till det. Det lyfter inte för Schelin för tillfället. Och det var ganska logiskt att hon byttes ut efter knappt 70 minuter.
Och kanske typiskt att det var inhopparen Tonazzi som omgående fixade fram den straff som gav segern.
Schelin var ganska blek alltså. Trots det vann hon som jag ser det matchen i matchen mot Kosovare Asllani. För PSG:s Kristianstadsförvärv vägde sanslöst lätt. Hon kom ingenstans alls, och den spontana känslan var att hon måste bygga på sig några kilo muskler till för att hävda sig på allra högsta internationella nivån.
Spelmässigt var det en ganska tråkig match. Jag reagerade i början över att tv-bilderna visade helt tomma läktare, och funderade över om PSG:s satsning verkligen kan hålla. Sedan såg jag i halvtid att det trots allt fanns publik på plats, men att kameran stod på publiksidan. Tråkigt.
Tillbaka till PSG:s satsning. Den verkar inte ha några normala gränser. Enligt den här artikeln på SoccerAmerica, som i sin tur hänvisar till franska L’Equipe, skall PSG jobba på att få in flera amerikanska landslagsspelare efter jul. Hetaste namnet är Hope Solo. Det är för övrigt Lyonbasen Jean-Michel Aulas som är uppgiftslämnare.
* I Tyskland fick Antonia Göransson assist till Turbine Potsdams segermål borta mot Bad Neuenahr i cupen. Svenskan slog en frispark från högerläge, som amerikanska Keelin Winters nickade in. Potsdam vann med 1–0 och är klara för kvartsfinal.
* I Australien spelade både Louise Fors och Petra Larsson hela matcher för vinnande lag i morse. Fors och Western Sydney Wanderers vann med 2–1 borta mot Brisbane Roar. Thora Helgadottir debuterade för Sydneylaget, med tre poäng som facit. Larsson och Melbourne Victory vann med 3–0 mot mästarlaget Canberra United.
Båda svensklaget avancerade upp slutspelsplats i och med sina segrar. Fem av 14 omgångar är spelade.
Strax innan Zlatan Ibrahimovic satte sin fyruddiga stämpel på Friends Arenas invigningsmatch firade Wolfsburg stora triumfer i Tyskland.
Jag brukar vara en rätt usel tippare av tabeller. Men för tillfället känns mitt tips av just Wolfsburg som tyska mästarinnor klockrent. Deras försvar är ramstarkt, och när Gütersloh i dag krossades noterades inte mindre än åtta olika målskyttar. Conny Pohlers blev tremålsskytt, och siffrorna rasade i väg ända till 10–0. Det innebär att Wolfsburg leder tabellen, trots att man har en match mindre spelad än både tvåan Potsdam, och trean Frankfurt.
Det är mellan de tre lagen guldracet kommer att stå. Och formsvaga Potsdam drabbades av ett riktigt bakslag i eftermiddags, då man inte förmådde slå hål på årets överraskningslag i Frauen-Bundesliga, Freiburg. Antonia Göransson spelade hela matchen, som slutade 0–0. Resultatet innebär att Potsdam därmed tappade sin serieledning på målskillnad.
Nästa fredag – den 23 november – är det seriefinal mellan Wolfsburg och Potsdam. Då kan Wolfsburg redan på ett tidigt stadium koppla ett rejält grepp om ligatiteln.
Jag berömde Gütersloh för deras disciplinerade spel i ligans inledningsskede. I de senaste omgångarna har laget dock rasat ihop fullständigt. Man har nu fem raka förluster och målskillnaden 1–23. Illavarslande.
* I Ryssland vann Rossiyanka i går med 5–0 borta mot Kubanochka. Det fanns inget svenskt namn bland lagets fem olika målskyttar.
Medan Linnea Liljegärd återigen fick göra ett inhopp så har Sofia Jakobsson inte fått speltid på ett tag. Min ryska är dålig, så jag har ingen klarhet i om hon är skadad, eller helt enkelt petad.
* I Italien föll svensklaget Bardolino Verona i går överraskande borta mot Firenze med 1–0. Bilder från matchen finns här. Därmed talar mycket för att laget kommer att vara nio poäng bakom mästarinnorna Sassari Torres efter åtta spelade omgångar. Ett avstånd som lär bli väldigt svårt att ta in. Bardolino får nog rikta in sig på att slåss om den andraplats som leder till Champions League.
* Slutligen några ord om en tråkig nyhet kring Hope Solo:s bröllop som jag hittade via damfotboll.com. Dagen innan giftemålet skall Solo ha blivit så allvarligt misshandlad av sin blivande man Jerramy Stevens, att han hämtades av polis.
Huruvida bröllopet verkligen ägde rum har jag inte hittat uppgifter om. Däremot finns en hel del info i den här artikeln från ESPN. Enligt polisuppgifter skall bråket ha berott på att paret inte kunde komma överens om var de skall bosätta sig efter sitt bröllop.
Solo är ju som bekant en väldigt stabil målvakt. Vid sidan av planen känns hennes liv betydligt mycket vingligare. Hon hade en ytterst jobbig barndom. Och hon har knappast letat efter stabilitet när hon sökt make.
För Stevens har hon tydligen bara känt sedan augusti. Har är före detta amerikansk fotbollsspelare, men kollar man upp honom på wikipedia så är listan över lagbrott klart längre än den över sportsliga meriter.
Jag gissar att både Solo och det amerikanska landslaget skulle må bäst om Solo letar upp en ny, stabilare man. För oro i privatlivet brukar ganska snart även leda till sämre prestationer på planen.
I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.
Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.
Carli Lloyd trixar
I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.
Homare Sawa
Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.
Här är alla kandidaterna:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama * Christine Sinclair * Marta
* Camille Abily
När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.
Som väntat är det fördel för Island och Spanien i EM-playoffet.
Isländskornas läge är bäst, då de vann med 3–2. Men de kunde fått med sig ett ännu bättre utgångsläge till Reykjavik. För efter 25 minuter hade man skaffat sig en 2–0-ledning via mål av Kartin Omarsdottir och Holmfridur Magnusdottir.
Å andra sidan var Ukraina ikapp efter 51 minuter, då Tatyana Romanenko och Tetyana Chorna gjort varsitt mål. Men Island reste sig, och speciella målskytten Margret Lara Vidarsdottir gjorde segermålet i en match som verkar ha varit spelmässigt jämn.
Vidarsdottirs mål innebär att Ukraina måste göra minst två mål i returen för att kunna nå EM-slutspelet. Island har alltså skaffat sig ett kanonläge att kvala in till slutspelet i Sverige.
Mellan Spanien och Skottland slutade det 1–1 på Hampden Park inför 4058 åskådare – nytt publikrekord för det skotska landslaget.
Kim Little gav skotskorna ledningen på straff, sedan Erika Vazquez tagit med hands i eget straffområde. Adriana kvitterade. Hon missade sedan en straff efter en skotsk hands (Rhonda Jones) i första halvlekens slutminut. Dessutom hade Adriana en boll i ribban efter paus.
Spanien hade alltså chanser att vinna, trots att storstjärnan Veronica Boquete satt på bänken under hela matchen.
Men 1–1 borta är ett helt ok resultat. Det innebär ju att Skottland måste göra minst ett mål på bortaplan för att avancera. Det är ju Spanien som går vidare på 0–0.
* Mer landslagsfotboll. Frankrike och England spelade 2–2 inför 5914 åskådare i en av två prestigeladdade vänskapsmatcher. Engelskorna gjorde matchens två första mål före paus. 0–1-målet var i högsta grad sevärt. Världens för tillfället klart målfarligaste vänsterback, Stephanie Houghton, laddade stora kanonen på frispark. Och bollen borrade sig in i bortre krysset. Njut av drömmålet via den här länken.
0–2 var ett nickmål från Jill Scott. Se det här. Marie-Laure Delie gjorde båda Frankrikes mål i den andra halvleken. Det första kom efter slarvigt engelskt spel. Se det här. Och kvitteringen var en fin lobb, sedan den inbytta, engelska andramålvakten Siobhan Chamberlain hamnat på halvdistans.
* I det andra prestigemötet, USA–Tyskland, gjorde Abby Wambach och Anja Mittag målen redan den första kvarten.
Wambach styrde in ett inspel – eller möjligen skott – från Alex Morgan. Se det här.
Mittag sprang igenom centralt och lobbade läckert bollen över Hope Solo. Ett mål av högsta världsklass, som du kan se här.
1–1 var alltså också ställningen efter full tid. Det var ett logiskt resultat i halvtid, då det så långt var jämnt chansmässigt. Simone Laudehr och Lauren Cheney hade varsitt kanonläge att utöka sina lags målskörd. Men efter 90 minuter borde Tyskland ha vunnit.
För i paus gjorde lagen tre byten vardera. Det föll ut bäst för tyskorna, som anförda av inhopparen Kim Kulig tog över matchen. Även om USA aldrig var ofarligt skapade tyskorna de bästa chanserna. Både Verena Faisst och Mittag hade kanonlägen mitt i halvleken.
På slutet blev det ytterligare en mängd byten, som gjorde att matchbilden jämnades ut en aning. Fast det var ändå Tyskland och Alexandra Popp som även hade den sista riktigt feta chansen att avgöra. Se den och alla andra höjdpunkter i det här klippet.
Inför EM-slutspelet är det intressant att se hur Silvia Neid håller på att föryngra sitt lag. Tyskland har en uppsjö av duktiga spelare som är under 25 år.
Faktum var att man långa stunder glömde att laget saknar sin skyttedrottning Celia Okoyino da Mbabi i dubbellandskamperna mot USA. Tyskorna blir självklart stora guldfavoriter i nästa års EM.
Som vanligt på USA:s Fan Tribute Tour var det fullsatta läktare. Den här gången 19522 åskådare på Toyota Park i Chicago. Imponerande.
I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.
Alex Morgan
I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.
Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.
Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.
Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.
Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?
I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.
Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.
Homare Sawa
Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.
De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama
Har jag glömt någon självklar?
För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?
Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.
Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.
På Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.
Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.
Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:
Kelley O’Hara:
”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”
Heather O’Reilly:
”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”
Alex Morgan:
”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”
Carli Lloyd:
”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”
Christie Rampone:
”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”
Abby Wambach:
”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”
Och efter avslutad match kom några hyllningar till:
Heather Mitts:
”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.”
Wambach:
”Pia”
Lauren Cheney:
”Tack Pia.”
Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.
Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.
Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.
Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.
Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.
Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.
Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.
Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.
Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.
I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.
I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.
Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.
När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?
På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?
Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.
USA jag just vunnit med 8–0 mot Costa Rica. Den ”Victory Tour” som det amerikanska landslaget skall genomföra den kommande tiden är oerhört viktig. Det gäller att marknadsföra damfotbollen på ett så bra sätt att man lägger en god grund för en framtida proffsliga.
För det finns som bekant stora problem i USA, även om Pia Sundhage lämnar efter sig ett landslag med den klart bredaste och starkaste truppen i världen.
För man har ju ingen liga för de spelare som är just utanför landslagstruppen. Vi har sett ett gäng sådana spelare komma till Sverige. Några finns i Tyskland, några i Frankrike och så vidare.
Men nu är det alltså dags för tredje försöket att få i gång en liga. Vi som trodde att de bästa landslagsspelarna skulle komma till Europa i höst verkar få fel.
De spelar i landslaget under dess Victory Tour, och hoppas sedan kunna vara med och bygga upp den nya ligan. Om det kan man läsa i den här artikeln.
Där uttalar sig Abby Wambach, Alex Morgan och Megan Rapinoe om sina förhoppningar om att kunna spela klubbfotboll på högsta nivå i sitt hemland igen.
Stjärnorna måste förstås vara kvar på hemmaplan om ligan skall kunna locka någon publik. Den största stjärnan i USA är som bekant målvakten Hope Solo. Som en parantes i ligasnacket rekommenderar jag alla att se den här intervjun om hennes biografi. Det är en utmärkt intervju, och den säger ganska mycket om Solo.
Tillbaka till själva ligabygget. Här är en länk till en lång, men ganska heltäckande genomgång av läget inom amerikansk damfotboll. Det är helt klart en läsvärd text. I den finns bland annat uppgiften att US Soccer betalar sina landslagsspelare 330 000–400 000 kronor i årslön. Visst är det ok, men ändå mindre än vad jag trodde.
I texten framgår också att arbetet med den nya ligan inte direkt går som på räls. Och att det finns många problem att lösa.
Den här gången verkar det bli lägre löner än i de tidigare upplagorna. Och det innebär troligen att klubbarna inte kommer att plocka in så många utländska spelare. Fast det där är förstås bara spekulationer.
Som alla garanterat redan har hört så väljer Pia Sundhage att lämna USA. Och hon kommer med mycket stor sannolikhet att presenteras som svensk förbundskapten inom en mycket kort framtid.
Jag skall ge mina synpunkter på det ganska snart. Men först synpunkter från USA:s spelare. Jag har kollat twitter under eftermiddagen och noterat att det är genomgående hyllningar.
Visst fick Thomas Dennerby ett och annat tack av sina spelare när han avgick. Fast Sundhage får hyllningar i en lite högre division.
Under trenationsturneringen i våras bad jag fyra av USA:s affischnamn ge sina kommentarer om Sundhage. Det var rejäla hyllningar.
Visst var det på ett sätt givet att spelarna skulle vara positiva. För vem vill hamna på kant med sin chef bara någon månad innan OS?
Fast man känner vad som kommer från hjärtat, och vad som sägs bara för sakens skull. Och alla spelarna blev uppriktigt glada över att få berätta sin syn på Pia. Och det kändes som ärliga hyllningar.
Tillbaka till dagens twitterhyllningar. Här är ett urval:
Hope Solo:
”Vilken resa vi har haft. Tack Pia… …Pia har låtit oss vara individer, samtidigt som hon visat oss vad ett LAG är. Hon har lett oss till två guld, ett silver OCH vi har spelat vacker fotboll.”
Pia Sundhage tackar Alex Morgan
Alex Morgan:
”Vilken fantastisk resa det har varit för mig de senaste tre åren under Pia. I har lärt mig så mycket, men huvudsakligen att njuta på vägen. Tack Pia.”
Carli Lloyd och Pia Sundhage
Carli Lloyd:
”Det har varit en absolut ära att spela för Pia. Under de senaste fem åren har hon lett vårt lag till tre finaler – två guld och ett silver. Jag vill tacka Pia för allt hon har gjort för laget och för mig. Hon har trott på mig från dag ett, och låtit mig växa som spelare.”
Heather Mitts:
”Under fem år tog Pia oss till två OS-guld och ett VM-silver. Nästa förbundskapten har stora skor att fylla ut. Tack och ett stort lycka till.”
Sydney Leroux:
”Jag har älskat att spela för Pia, även om det var under en kort period. Hon gav mig en chans att bli del av något stort, och jag kommer att vara tacksam för alltid.”
Den roligaste hälsningen via twitter har nog ändå USA:s damlandslags eget twitterkonto bjudit på. De lade nämligen upp den här länken, med Pias favoritartister Simon & Garfunkel, Homeward Bound.
Strax är det avspark i Pia Sundhage:s sista match som förbundskapten för USA.
En blogg om internationell damfotboll 