Kategoriarkiv: Lägre divisioner

Division I eller lägre

Damallsvensk återstart och svenskt i Champions League

Publicerad den av
Svara

I kväll återstartar damallsvenskan efter OS-uppehållet. Jag måste nog säga att jag fortfarande inte är så inne i det ”allsvenska tänkandet” ännu. Det är fortfarande OS-turneringen och landslaget som tar mest plats i huvudet.

Men man får försöka ställa om…

Det är Djurgården som tar emot LdB Malmö, där Lisa Ek debuterar. Djurgården testade ju den lovande finländska landslagsspelaren Marianna Tolvanen i en träningsmatch förra tisdagen. Fast det verkar inte ha lett till någon övergång.

Det blir förstås intressant att se hur lagen har påverkats av uppehållet. Malmö var ju bäst i serien innan uppehållet, och bör gå upp i tabelltopp i kväll. Men de gick ju på en nit när de var i Stockholm och mötte AIK. Och nu saknas både Ali Riley och Anja Mittag. Kan Djurgården fixa en repris?

* I kväll är det också cupkvartsfinal mellan Mallbacken och Tyresö. Varken klubbar, publik eller media värkar bry sig om svenska cupen. Inte förrän det är final.

Och nu börjar det närma sig finalen. För semifinalerna spelas den 29 augusti. I den ena tar Göteborg FC emot LdB FC Malmö. I den andra kommer Jitex få bortamatch mot segraren i kvällens kvartsfinal.

* Slutligen läste jag på utmärkta bloggen Spelare 12 om tre svenska division III-spelare som spelar Champions League för lituaiska Gintra Universitetas. En kul historia om Roslagsbrotrion Sarah Lindberg, Johanna Möller och Elin Nilsson. De bloggar för övrigt om äventyret på Norrtelje Tidnings hemsida. Läs bloggen här.

Samtidigt som det som sagt är en kul historia visar det här hur långt damfotbollen har innan den är en riktigt stor världssport. För att tre division III-spelare anses som förstärkningar i ett mästarlag är tyvärr inget styrkebesked.

Sverige i OS 2012, del 2 – betygen

Publicerad den av
2

Det är dags för den andra delen av två i min genomgång av Sveriges insats i OS. I del 1 hade jag ett lagperspektiv.
Nu är det dags för spelarbetygen. Jag har valt att köra med en tiogradig skala, mest för att en sådan ger lite mer spridning än den klassiska femgradiga.

Men innan betygen, här är Sveriges poängliga i OS:

1) Marie Hammarström  1+3
2) Lotta Schelin               2+0
Nilla Fischer                    2+0
4) Lisa Dahlkvist             1+0
Sofia Jakobsson             1+0
6) Lina Nilsson                0+1
Sara Thunebro                0+1
Caroline Seger                0+1
Notering: Jag har inte givit Sofia Jakobsson assist till Nilla Fischers 1–0-mål mot Sydafrika. Det hade hon nog kunnat få av snällare bedömare.

Och här är då betygen:

Tio
–

Nio
–

Åtta
–

Sju
–

Sara Thunebro

Sara Thunebro

Sex
* Sara Thunebro
Speltid: 360 minuter
Hon skulle vara ringrostig efter en säsong i Tyskland med mycket bänknötande. Men hon gjorde en stabil turnering, med matchen mot Japan som lysande höjdpunkt. Har sagt att hon överväger att sluta i landslaget nu. Känns inte som något bra beslut. ”Thunis” behövs även i hemma-EM.

Fem
* Marie Hammarström
Speltid: 334 minuter
Valet av Hammarström i startelvan ifrågasattes av många. Och visst, vid en första anblick kan det se kantigt och långsamt ut. Men skenet bedrar. För vänsteryttern blev faktiskt inte bara svensk poängdrottning. Med sin fina vänsterfot var hon inblandad i alla Sveriges tre mål mot kvalificerat motstånd. Dessutom gjorde Hammarström ett viktigt jobb i defensiven. En lagspelare som sällan får rubriker, men som är väldigt nyttig.

* Nilla Fischer
Speltid: 203 minuter
Lagkaptenen var en av få spelare som visade den järnvilja som krävs för att kunna gå hela vägen i ett mästerskap. Trots skadeproblem gjorde Fischer två mål, och hon var nära att göra ett tredje – och ta Sverige till förlängning i kvartsfinalen.

Emma Berglund

Emma Berglund

* Emma Berglund
Speltid: 360 minuter
Mittbacken var på många sätt truppens utropstecken. Lugn, stabil och positionssäker är hon helt klart en spelare att bygga framtidens mittförsvar kring. Är stark i luftrummet och således dessutom ett vapen på offensiva fasta situationer.

* Linda Sembrant
Speltid: 360 minuter
Gjorde precis som Berglund en stabil turnering. Sembrants brist på snabbhet syntes ibland, fast blev inte alls så kostsam som man kunde befara. Tvärtom spelade ”Sempan” smart och ställdes inte inför så många rena löpdueller. Är en duktig passningsspelare, och är också riktigt stark i luftrummet.

Fyra
* Lotta Schelin
Speltid: 343 minuter
Har fått mycket kritik, och var väl i viss mån en besvikelse. Mest för att vi ställde vårt stora hopp till henne, och hoppades att hon skulle få typ en åtta eller nia i betyg. Det levde inte Schelin upp till. Hon hade stora problem felvänd. Möjligen var hon plågad av sin vadskada.
Men man skall betänka att Schelin ofta lämnades helt ensam mot tre eller fyra backar. Och tittar man på höjdpunkter från de fyra matcherna ser man att hon ändå skapade några målchanser per match. Både åt sig själv, och åt laget.

* Thomas Dennerby
Med tanke på alla skador inför OS var det inget lätt lagbygge Dennerby hade. Sverige har inte direkt ett överflöd av spelare som klarar sig på högsta internationella nivå. Men Dennerby gjorde ändå ett klart godkänt jobb. Hans stora miss var valet av målvakt.

* Kosovare Asllani
Speltid: 139 minuter
Gjorde ett riktigt bra inhopp mot Japan, och hade andraassist till båda målen mot Kanada. Är en duktig, kreativ spelare. Men behöver nog bli ännu lite starkare för att klara sig på internationell nivå. Väger fortfarande lite för lätt i många dueller.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Tre
* Lisa Dahlkvist
Speltid: 304 minuter
Viljan fanns där, och den håller högsta världsklass. ”Dala” försökte verkligen, men fick inte samma lyft som i VM. För det hackade i passningsspelet. Och så var hon olycklig i kvartsfinalen. Först missade hon ett fantastiskt nickläge vid ledning 1–0. Sedan var hon alldeles för passiv i förstaläget vid Frankrikes 2–1-mål.

* Annica Svensson
Speltid: 172 minuter
Defensivt skicklig. Klarade sig bra mot Japan, trots att japanskorna ofta kom med två eller tre spelare på hennes kant. Var nära att fixa fram en svensk straff i den matchen. Gjorde sedan en stabil insats i kvartsfinalen, där hon borde haft en assist på sitt fina inlägg till Dahlkvist.

* Sofia Jakobsson
Speltid: 316 minuter
Bra på att utmana sin back, och skaffa den lucka som krävs för att komma till skott. Men måste jobba mycket på passningsspelet. Hennes förstatouch håller nämligen inte internationell klass. Och för att kunna ta nästa steg behöver hon kunna vägga sig förbi motståndare också. Defensivt kändes hon vilsen som yttermittfältare.

* Johanna Almgren
Speltid: 120 minuter
Vårens skada ställde till det, och Almgren hittade inte tillbaka till den fina form hon hade i mars. Hon gjorde ett bra inhopp mot Kanada, där hon vann flera bollar, och spelade väl. Men missade chansen att bli matchvinnare.

Lina Nilsson

Lina Nilsson

Två
* Lina Nilsson
Speltid: 192 minuter
Hade ett fint assist till 1–0-målet mot Kanada, och är duktig i offensiven. Men en back som har så uppenbara problem med att försvara är inte redo för internationella mästerskap. Se bara hennes agerande vid Kanadas 1–2-reducering. Hon är alldeles för mycket bolltittare. Det är inte acceptabelt att helt missa Tancredis löpning där.

* Caroline Seger
Speltid: 360 minuter
Spelsystemet konstruerades för hennes skull. Men det stod tidigt klart att Seger inte klarar rollen som svensk tia. Hon är briljant i korta stunder, men försvinner sedan helt ur matcherna under alldeles för långa perioder. Och var inblandad i alldeles för få målchanser framåt. Föll dessutom hem i planen för mycket, och blev varken ett offensivt hot, eller understöd till Lotta Schelin.

* Hedvig Lindahl
Speltid: 360 minuter
Gjorde en utmärkt insats mot Japan. Men bjöd på tavlor både mot Sydafrika och Frankrike. Den första kostade inte så mycket, den andra gjorde att Sverige fick åka hem. Viktigast för en målvakt är att vara stabil, och ta alla bollar som man bör ta. Kan man krydda det med några kanonräddningar är det lysande. Lindahl tar tyvärr inte alla de bollar hon skall ta. Och då är betyget inte heller godkänt.

En
–

Antonia Göransson (speltid: 29 minuter) och Madelaine Edlund (8 minuter) spelade för kort tid för att få betyg. Sofia Lundgren och Malin Levenstad spelade inte alls.

Jag vill klargöra att jag sett matcherna på tv. Jag sätter egentligen helst inte betyg från tv:n, för man missar ganska många löpningar när man inte ser matcher live.

Grattis Pia, Tony, USA – och damfotbollen

Publicerad den av
7
Coach Pia Sundhage

Guldcoachen Pia Sundhage

USA tog OS-guld igen. Det fjärde av fem möjliga. Fantastiskt.

Pia Sundhage vann OS igen. Andra gången med USA av två möjliga. Fantastiskt. Och hon har med sig Tony Gustavsson i ledarstaben den här gången. Grattis båda.

Och grattis damfotbollen.

För frågan är om inte den största segraren i det här mästerskapet trots allt är själva sporten. För jag vet inte hur många som kommit fram och velat prata om den höga kvaliteten på matcherna i slutspelet. Fantastiskt.

Om det här blogginlägget är fantastiskt är upp till er att bedöma. Men det visar en före detta herrfotbollsspelare som upptäckt damfotbollens storhet under OS…

Och dagens final gjorde ju ingen besviken. Eller jo, man hade väl helst också velat se en förlängning…

Rent fotbollsmässigt blev det tvärtom fjolårets VM-final. Då vann Japan, trots att USA var det bättre laget spelmässigt sett. Nu vann USA, trots att Japan var det bättre laget spelmässigt sett.
I min räkning vann japanskorna målchanserna med 8–6. Och de skulle ju alltså ha haft en straff vid underläge 1–0 i första halvlek. Men tyvärr kan även världens bästa domare, Bibiana Steinhaus göra grova misstag. Tråkigt. För en kvittering där hade förändrat förutsättningarna rejält.

Tråkigt inte minst för att USA inte behöver ha någon hjälp för att vinna mästerskap. De har nog med vinnarskallar ändå.

En av de största sitter på Carli Lloyd. Hon är verkligen drottningen av OS-finaler. Lloyd avgjorde 2008 års final i förlängningen. Och hon blev tvåmålsskytt i dag. Det första målet efter en uppoffrande löpning. Det andra på ett mäktigt distansskott.

Japan reducerade genom Yuki Ogimi, på retur efter att Shinobu Ohno givit Homare Sawa öppet mål, men Sawa missat.
Det höll på att bli en repris av VM-finalen, där Christie Rampone bjöd Japan på kvitteringen i slutet av ordinarie tid. Även i kväll bjöd hon på een superchans på slutet. Men när inhopparen Mana Iwabuchi var helt fri så gjorde Hope Solo en mäktig räddning.

Solo var grym, och är en av de stora guldhjältinnorna. Jag ser på twitter att många säger att hon var den största. Visst, hennes räddningar räddade USA. Men jag ser ändå Lloyd som den stora guldmakaren.

Hon var bänkad när OS började, och halkade in i laget när Shannon Boxx skadade sig mot Frankrike. Lloyd tackade för förtroendet genom att bara bäst när det gäller – och göra två mål i en OS-final. Visst är väl det en liten saga?

Nu är jag trött, och tänker stänga bloggen för dagen. Det finns anledning att återkomma med en sammanfattning av OS.
Och det finns även andra saker att kommentera. Bland annat har jag har noterat att det under dagen har presterats en ny proffsliga i USA. Bra tajming. Dessutom aviserade just damfotboll.com att de skall avslöja Tyresös nya tränare i kväll. Kanske lite sämre tajming. Men håll utkik.

Vi hörs.

Hamnar Sinclair också i Frankfurt?

Publicerad den av
Svara

Enligt uppgifter i den kanadensiska tidningen The Globe and Mail från Toronto kommer Christine Sinclair att bli lagkompis med Sara Thunebro i tyska storlaget FFC Frankfurt i vinter.

Uppgifterna är inte bekräftade från någon part, men ändå intressanta.

Storsatsande Frankfurt har en fiaskosäsong bakom sig. De föll ju som bekant mot Lyon i finalen av Champions League. Men värre var att de bara slutade trea i Frauen-Bundesliga, som därmed inte är inkvalade till vinterns Champions League.

För att undvika fler sådana fiaskon har Frankfurt kraftsamlat rejält inför den säsong som inleds den 2 september.
Under sommaren har man värvat tyska landslagsspelare som Simone Laudehr, Babett Peter och Bianca Schmidt samt franska Sandrine Bretigny. Dessutom får man tillbaka Nadine Angerer, Ali Krieger och Kim Kulig från skador.

Men man har saknat en riktig målskytt sedan Birgit Prinz slutade. Och Sinclair är förstås en fullgod ersättare till den tyska superstjärnan.

Med henne skulle Frankfurt få en uppställning som gör att Tyresö känns som rena B-laget.
Och det känns ju lite synd att inte Frankfurt, och Tyresö, kommer att spela Champions League-fotboll kommande säsong.

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

Filmar spelarna i Kristianstad?

Publicerad den av
1

På senare tid har jag börjat få lite mejl från läsare, som har synpunkter på, eller tips till bloggen. Det är förstås väldigt kul. Så tack ni som mejlat.

Ett mejl som kom i förrgår handlade om varningar i damallsvenskan. Jag har inte hunnit analysera mejlarens tankar och frågor förrän nu.

Därför hann damfotboll.com först med att publicera läsarens varningsspaning. Utöver den statistik som damfotboll.com tagit upp innehöll mejlet även en mängd frågor kring de tre varningstätaste matcherna, samtliga med Kristianstad som ena laget. Nämligen de här:

* Hur kan Piteå få fem varningar i Kristianstadsmatchen när dom endast har fått åtta totalt i övriga tolv matcher?
* Hur kan Vittsjö få fem varningar i den matchen mot fyra i övriga elva matcher?
* Hur kan Tyresö få fyra varningar mot sex i övriga matcher?
* Hur kan Kristianstad få endast en varning av 15 i de tre varningstätaste matcherna?

* Är det möjligen så att spelarna i Kristianstad har lärt sig av herrfotbollen och har börjat filma så att motståndarna åker på varningar?

* Är det kanske så att Kristianstad är det enda lag i damallsvenskan som har en kvinnlig tränare och de flesta matcherna har kvinnliga domare?

* Eller finns det kanske någon ytterligare orsak till att det ser ut som det gör?

Intressanta frågor, som känns omöjliga att svara på utan att ha sett matcherna. Och utan att ha set Kristianstad. Och KDFF är tyvärr ett av de lag jag inte lyckats se en enda gång live i år.

Men att spelarna i KDFF skulle filma känns inte troligt. Det borde det ha blivit debatt om. Och någon sådan debatt har jag inte sett.
Eller jo, ibland filmar KDFF. Fast filmer som den här påverkar inga domslut.

Att KDFF skulle ha fördel här av att de tränas av Elisabet Gunnarsdottir känns inte heller speciellt troligt.
Däremot brukar det ju vara så att välkända spelare, typ landslagsspelare, har fördel hos domarna. Allt enligt principen att det är svårare att varna någon man känner – eller känner igen. Fast det borde inte vara en faktor här, för det förklarar ju inte varför Tyresö fick fyra gula kort mot KDFF:s enda.

Jag såg också hur Piteåspelare på twitter vrålade – ja, det kändes så – ut sin vrede över domarinsatsen i Kristianstad. Men jag har träffat på ganska många enögda spelare, både på högsta och lägsta nivå, så det kan man inte dra så stora växlar av.

Så nej, jag har inga bra svar. Men har någon bättre svar så tveka inte att kommentera det här inlägget.

Apropå domare och varningar så har jag kollat in domarstatistiken under våren. Så här har de damallsvenska domarna fördelat sina gula kort hittills:

(Kolumnerna är antal matcher, varningar för hemmalaget, varningar för bortalagen, samt varningar per match.
Pernilla Larsson, Trollhättan        11     9     16      2,3
Annika Andric, Västerhaninge       9     6       4      1,1
Sandra Fogelberg, Umeå              8     4      3       0,9
Paula Thörn, Lagan                       8     3      6       1,1
Malin Johansson, Stockholm         7     6      8       2,0
Linn Andersson, Stockholm           6     2      4       1,0
Jenny Palmqvist, Göteborg            6     1     9       1,7
Sara Persson, Rävlanda                6     2    11       2,2
Tess Pettersson, Bunkeflostrand   6     5      4       1,5
Keijo Hyvärinen, Haparanda          1     0      1       1,0
Patrik Magnetorp, Lund                 1     0      3        3,0
Kaspar Sjöberg, Malmö                 1     2      2        4,0

Totalt har hemmalagen fått 40 varningar och bortalagen 71. I herrarnas allsvenska är samma siffror 158 och 202.

Jag har tidigare gnällt på att damfotbollen ofta har för dåliga domare. Det har jag gjort här, här och här.
Den skeva varningsstatistiken behöver ju inte nödvändigtvis vara ytterligare ett bevis för dålig domarstandard. Fast det talar ju inte heller emot.

Lång genomgång av den damallsvenska våren

Publicerad den av
Svara

Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.

Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.

Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:

1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…

Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.

Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.

På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.

Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.

3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…

4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.

Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.

Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?

Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…

5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.

Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.

I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?

6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12,  +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.

Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.

Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.

Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.

7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.

Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.

8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?

Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.

9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.

Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.

Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.

10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.

15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.

11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.

Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?

12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.

Här är slutligen lite statistik:

Skytteligan:
1) Anja Mittag           13
2) Christen Press     10
3) Manon Melis          9
4) Sofie Andersson    8
5) Danesha Adams    7

Poängligan:
1) Anja Mittag                 17, 13+4
2) Marta                          13, 6+7
3) Christen Press           11, 10+1
4) Elin Rubensson          11, 6+5
4) Kosovare Asllani        11, 6+5
6) Sofie Andersson        10, 8+2
7) Sara Lindén               10, 5+5
—-
Madelaine Edlund            8, 5+3
Susanne Moberg             8, 5+3
Caroline Seger                6, 3+3

Målvaktsligan
1) Carola Söberg               81 procent, 35 räddningar–8 insläppta mål
2) Kristin Hammarström    81 procent, 73–17
3) Sussie Nilsson              77 procent, 65–19
4) Thora Helgadottir          77 procent, 50–15
5) Sofia Lundgren             76 procent, 51–16
—-
8) Hedvig Lindahl              73 procent, 55–20

Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF     114
Tyresö FF                 113
LdB Malmö                 99
Jitex                            91
Linköpings FC            88
Umeå IK                     85
Vittsjö GIK                  85
Göteborg FC              83
Piteå IF                      82
Kif Örebro                  66
Djurgården                52
AIK FF                       50

Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF                  43
LdB FC Malmö          65
Linköpings FC           67
Vittsjö GIK                 70
Jitex BK                     72
Kristianstads DFF     75
AIK FF                       84
Kif Örebro                  88
Göteborg FC             90
Piteå IF                     92
Umeå IK                    96
Djurgården                98

Vad håller Tyresö på med?

Publicerad den av
Svara

Hans Löfgren jobbar vidare i Tyresö FF – trots att föreningen officiellt hävdar att han inte längre har några uppgifter.
Nyheten går att läsa i Kristianstads-Bladet i dag. Här är länken.

Jag kan inte säga att jag är överraskad. Flera twittrare har skrivit om att de sett Löfgren kring laget både i samband med hemma- och bortamatcher under våren.
Och ämnet berördes i det här blogginlägget.

Som bekant fälldes ju Löfgren för sexköp tidigare under våren. Tyresö har alltså sedan dess hävdat att Löfgren inte längre är delaktig i klubbens verksamhet.

Det har hela tiden verkat vara en ren lögn. Och jag fattar ingenting.

Varför smyger Tyresö?

Om Löfgren är förlåten, varför säger man inte det? Vad kan ligga bakom som är så farligt att klubben inte kan säga sanningen?

Bilder av Sverige–Japan

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har gått ett tag, men jag tog ju lite bilder på Gamla Ullevi när Sverige föll med 1–0 mot Japan i den trenationsturnering som kallades Volvo Winners Cup.

Det var ett konstigt ljus på arenan, så det var svårfotat. Här är ett gäng bilder som blev okej.

Finns intresse för att se fler bilder av det svenska landslaget så har jag lagt upp bildspel från bronsfirandet i VM ifjol, från Algarve cup 2012 och från matchen Sverige–USA i Volvo Winners Cup.

Jag har även lagt upp två tidigare bildspel på Japans landslag, som ju kallar sig Nadeshiko. Dels från guldglädjen efter VM-finalen i fjol, dels från matchen Japan–USA i Volvo Winners Cup.

Och som vanligt när det är internationella bilder skriver jag även en kort introduktion på engelska.

* I were in Gothenburg, Sweden an saw the game between Team Sweden and Team Japan, The Nadeshiko the 20th of june. I had brought my camera and this is the result of the photo shoot.

I have twice before taken pictures of the Nadeshiko. You find the pictures from the Nadeshikos golden celebration after last years World Cup final in Frankfurt here. And pictures from the game Team Japan vs Team USA in Volvo Winners Cup do you find here.

If you’re intrested in more pictures of Team Sweden I have here from their World Cup bronze celebration, here from Algarve Cup 2012 and here from the match against Team USA in Volvo Winners cup.

Enjoy.

Homare Sawa utmanar Linda Sembrant
Shinobu Ohno
Mizuho Sakaguchi och Homare Sawa
Susanne Moberg
Ersättarna kör kvadraten
Homare Sawa och Karina Maruyama
Megumi Kamionobe i fokus
Glada japanskor tackar sina fans
Vattenutdelning just innan avspark.
Byte: Caroline Seger ut, Johanna Almgren in.
Antonia Göransson mot Asuna Tanaka
Homare Sawa
Megumi Kamionobe och Aya Sameshima
Stina Segerström och Caroline Seger
Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro
Lina Nilsson
Linda Sembrant
Aya Miyama, Caroline Seger och Kosovare Asllani
Jessica Landström
Johanna Almgren
Japan gör ringen
Ett välkänt hårband…
Sofia Jakobsson
Sofia Jakobsson
Megumi Takase
Lisa Dahlkvist i duell med Karina Maruyama och Megumi Takase
Johanna Almgren och Mizuho Sakaguchi
Susanne Moberg
Ayumi Kaihori
Kozue Ando
Kozue Ando skjuter
Sofia Jakobsson
Asuna Tanaka
Sofia Lundgren och Hedvig Lindahl.
Nilla Fischer nickar
Susanne Moberg laddar.
Saki Kumagai
Madelaine Edlund och Annica Svensson
Homare Sawa i profil
Lina Nilsson
Saki Kumagai, Saori Ariyoshi, Asuna Tanaka och Miho Fukimoto
Rumi Utsugi
Emma Berglund
Kozue Ando och Kosovare Asllani
Kanonläge för Emma Berglund
Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi
Rumi Utsugi
Aya Miyama, Ami Otaki och Aya Sameshima
Kozue Ando jagar Nilla Fischer
Japans målvakt Ayumi Kaihori
Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist
Madelaine Edlund och Lotta Schelin
Lisa Dahlkvist laddar för ett inlägg
Sofia Jakobsson och Caroline Seger
Kozue Ando och Megumi Kamionobe
Lina Nilsson och Megumi Takase
Nilla Fischer
Sara Thunebro och Lotta Schelin
Ami Otaki och Yuki Ogimi
Kozue Ando
Homare Sawa utmanar svenska mittbackar
Ami Otaki. Framför henne Aya Sameshima
Lotta Schelin
Emma Berglund
Nahomi Kawasumi utmanar Lina Nilsson och Sofia Jakobsson
Aya Sameshima och Jessica Landström
Japans lag bugar. Homare Sawa vinkar.
Homare Sawa
Yuki Ogimi skjuter

Törnqvist lämnar Göteborg i ett vakuum – Marta lyfter Tyresö

Publicerad den av
Svara

Göteborg FC har just tappat alla möjligheter att genom seriespel spela till sig en plats i 2013 års Champions League. Laget har gjort det för att de helt enkelt inte är i närheten av lika bra som LdB FC Malmö och Tyresö FF i år.

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist gjorde sin karriärs sista match. Hon såg väl inte så där jätteglad ut när hon kramades av lagkamrater och motståndare. Att avsluta med en 3–1-förlust, och lämna laget i ett läge där man inte har något att spela för, var nog inte vad hon hade tänkt sig.

För som sagt, Tyresö är minst en nivå bättre än Göteborg i år.

Jag kritiserade Tyresö rätt rejält efter förra matchen. I en halvlek gällde den kritiken även för dagens match. Så långt var det alldeles för många spelare som ville ha, och hålla i bollen en stund, och för få som sprang för laget.

När Göteborg låg lågt med hela laget tog Tyresö hela tiden svåra vägar till avslut. I stället för att spela ut på kanterna och bombardera in inlägg så envisades man med att försöka sig på centrala inspel. En väldigt svår taktik. Speciellt som Kristin Hammarström var på sitt bästa humör i första halvleken.

Det var inte rättvist, inte väntat – men rätt typiskt att Göteborg kontrade in ett ledningsmål i slutet av halvleken. Målet bar Boråsstämpel, då Johanna Almgren spelade snyggt fram Sara Lindén.

Marta Viera da Silva

Marta

Efter paus flyttade Göteborg upp laget i planen. Då blev de överkörda av Tyresö. Och Marta visade återigen att hon är en världsspelare. Och inte på långa vägar är slut.

Alla Tyresös målen kom efter djupledslöpningar från den brasilianska superstjärnan. Hon satte ettan och trean själv, och skulle ha fått ett andraassist till det andra – om det fanns andraassist i fotboll.

Att ge Tyresö ytor är inte något att rekommendera för kommande motståndare. Skall man slå superlaget är nog kontringsspel den taktik som gäller. Att få stjärnorna att bli stillastående och börja dutta med bollen, och så slå om blixtsnabbt när chanserna kommer.

Det var rätt många OS-spelare på planen i kväll, närmare bestämt elva, om vi räknar in reserver. Det är svårt att ge en helhetsbild via tv:n, så jag avstår från mer ingående spelarkritik. Men jag konstaterar att Annica Svensson slog en lysande passning till Martas 1–1-mål.

Att Johanna Almgren var glimrande i cirka tio minuter i matchens början. Sedan försvann hon ur matchen. Hon hade nog behövt några matcher till innan OS, för att hitta matchflåset.

Madelaine Edlund

Madelaine Edlund

Slutligen har jag flera gånger kritiserat Madelaine Edlund för att hon gör alldeles för få mål. Den kritiken kvarstår förstås även efter dagens match, där hon missade tre frilägen. Men Edlund skall även få lite beröm. Hon är nämligen en av få i Tyresö som spelar lagets match, och inte sin egen.
Hon gör det genom att ta mängder med löpningar för kompisarna. Väldigt ofta utan att få bollen, och utan att gnälla. På så sätt spelar hon en viktig roll i Tyresös lag.

Här är för övrigt ett klipp med tre av matchens fyra mål.

Damfotboll liknas vid ägg från frigående höns

Publicerad den av
1

Jag har skrivit mycket om Vittsjö–Tyresö här i bloggen. Men det har ju spelats fler damallsvenska matcher de senaste dagarna.
Jag förutspådde segrar för Linköping och Kristianstad. Och så blev det. Fast med större siffror än väntat.

Manon Melis och Emma Lundh

Manon Melis, här tillsammans med Emma Lundh

För Linköping gjorde Manon Melis mål igen. Och utan att man riktigt fattat hur det gått till är den holländska måldrottningen nu uppe på åtta mål – och delad tredjeplats i skytteligan.
Jag vet inte om Linköping–Jitex var en våldsam historia. Men på den här bilden ser det ut som att en flygande Nilla Fischer försöker sätta fotsulan i kinden på Stefan Rehn. Eller hur.

Vill du se de fyra målen från matchen, så finns de på det här klippet.

Med undantag för den uppskjutna matchen Djurgården–Malmö har vi nu kommit halvvägs i serien. Men det blir ingen lång halvtidsvila, för i kväll sparkar Tyresö och Göteborg i gång höstsäsongen.

* Malmös Elin Rubensson avgjorde på straff när Sveriges F19-landslag fick en kanonstart på EM-slutspelet i går kväll. Seger mot Serbien på torsdag och semifinalplatsen bör vara klar. Eurosport sänder semifinal och final, så det finns hopp om att få se laget på tv i nästa vecka.

* Därmed är det dags för veckans internationella utblick. Den börjar med ekonomiskt elände för de båda finalisterna från 2009 års Champions League.
Den finalen förlorade ryska Zvezda 2005 Perm. Nu har de trefaldiga ryska mästarinnorna (2007, 2008 och 2009) förlorat sin sista match.
För klubben får inte ihop ekonomin, och efter den sista ligaomgången meddelades att ligafyran Zvezda 2005 Perm lägger ner sitt damlag.

* Riktigt så illa som nedläggning blir det inte för segrarna i 2009 års Champions League, den tyska storklubben FCR 2001 Duisburg. Tvärtom har den tyska ligafyran vunnit kampen mot sin dåliga ekonomi.
Men man har gjort det genom ett stålbad, där man bland annat tvingats att släppa flera av sina storstjärnor. Borta är bland annat de tyska landslagstjejerna Simone Laudehr (FFC Frankfurt), Luisa Wensing och Alexandra Popp (båda Wolfsburg) samt lagkaptenen Annike Krahn, som tippas hamna i Göteborg FC.

Målvakten Ashlyn Harris

Ashlyn Harris

Duisburg har i och för sig värvat USA:s fjärdemålvakt Ashlyn Harris, som blev WPS-mästare för Western New York Flash i fjol. Hon blev dessutom utnämnd till ligans bästa målvakt, och straffhjältinna i finalen. Straffläggningen finns på det här klippet. Där kan man även se Marta, Caroline Seger, Vero Boquete och Danesha Adams skjuta straffar.
Tillbaka till Duisburg. Klubben skriver på sin hemsida att det inte blir några fler spektakulära värvningar. Därmed kommer även målsättningen att sänkas. Det finns helt enkelt inte pengar för att slåss i toppen av Frauen-Bundesliga.

Jag vet inte om klubbens ekonomichef Dirk Broska har bakgrund som lantbrukare, men han drar i alla fall till med följande intressanta liknelse:

”Damfotboll kan jämföras med ägg från frigående höns. Alla tycker de är bra, men ingen vill betala för dem.”

* Till Norge och toppserien. Där har jag inte fattat att Andrine Stolsmo Hegerberg och Ada Stolsmo Hegerberg är två olika Stabaekspelare. Jag trodde att Ada var ett smeknamn på Andrine…
Men de är alltså två. Och det är lillasyster Ada, som ännu inte har fyllt 17 år, som leder toppseriens skytteliga överlägset på 18 mål. I fjol gjorde hon tolv för Kolbotn. Och hon har redan debuterat i A-landslaget i EM-kvalet. Imponerande.

I helgens omgång gjorde Ada bara ett mål när serieledande Stabaek vann med 7–1 borta mot Sandviken. Två år äldre storasyster Andrine blev däremot tvåmålsskytt.
Alla de fem högst placerade lagen vann för övrigt i helgen. När det nu blir tre veckors uppehåll leder Stabaek en poäng före Lilleström och sex före Arna-Björnar. Röa är fyra, åtta poäng bakom Stabaek. Femma ligger Klepp.

* Slutligen har det blivit dags att redovisa hur mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno klarade sig borta mot regerande mästarinnorna Bobruichanka.
Det gick bra.
Förlusten stannade vid 11–0, vilket gör att Molodechno ligger kvar under tio insläppta mål per match. Målskillnaden efter 13 omgångar är nämligen 4–129.

Marta håller högsta världsklass – men Tyresö kan mycket bättre

Publicerad den av
Svara

Det har blivit dags för den andra delen av min sportsliga genomgång av lördagens damallsvenska toppmöte. Vittsjö var ganska lättanalyserat. Men det är väldigt mycket svårare att förstå sig på Tyresö FF.

Jag hade bara sett dem på tv tidigare i år, och var väldigt nyfiken på att få se superlaget live.
På förhand fanns det många frågeställningar som kändes intressanta:
* Som att få se hur formen var på fem svenska OS-spelare.
* Som att på plats få se om det ligger något i snacket om att Marta är en stor besvikelse.
* Som att med egna ögon få se hur bra Veronica Boquete är.

Vad fick jag då se?
Jag såg Vittsjös spelare jobba stenhårt tillsammans mot ett gemensamt mål. Jag såg Tyresös se ut som ett gäng individualister utan spelidé och utan någon given rollfördelning. Jag satte dessutom ganska stora frågetecken för vem som egentligen bestämmer i laget.

Nu låter det som att Vittsjö var mycket bättre än Tyresös stjärnlag. Det är förstås inte sant. Tyresös stjärnor är så bra att det trots allt borde ha vunnit matchen med ett par måls marginal. Det visar inte minst det här klippet med höjdpunkter från matchen.

Att Tyresö var bättre, och ändå får mest kritik beror på att jag ställer väldigt olika krav på klubbarna. Vittsjö är en nykomling som nästan alla trodde skulle åka ut direkt.
Tyresö däremot var överlägsna guldfavoriter. Och som jag ser det är laget spelmässigt väldigt långt ifrån den nivå man borde ligga på.

Under vintern har jag sett de tyska och franska topplagen flera gånger på tv. Känslan är att Lyon, Potsdam, Wolfsburg med fler är betydligt mer välgjorda lagbyggen än Tyresö, där många frågor fortfarande väntar på att få svar.
Som vilka skall springa i djupled? Vem skall fungera som speluppläggare? Vilken är Martas roll?

Nu har jag ställt många frågor. Men det blir lätt så när man just har sett ett lag på riktigt för första gången. Det är då frågorna uppstår, de som man behöver få ett par matcher för att hitta svaren på.

Men jag skall nu ge mig ut på djupt vatten, och redan nu försöka ge några svar. Jag börjar med de inledande frågeställningarna.
Här min bild av de svenska OS-spelarnas insats:

* Annica Svensson visade sin snabbhet och defensiva styrka några gånger när hon stoppade Vittsjökontringar. Inte speciellt delaktig i offensiven.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

* Linda Sembrant blev närmast avklädd av Danesha Adams i början, och det var i Sembrants yta som Emma Sjödahl kunde nicka in 1–0-målet. Den andra halvleken var bättre för Sembrant. Då fick hon huvudsakligen ägna sig åt anfallsspel, och uppspel är hon riktigt skicklig på.

* Lisa Dahlkvist. Visade sin vinnarvilja när hon blev målskytt efter hörna. Spelar i biroll i laget, och har inte så mycket boll som jag tycker att hon borde ha. Känns som en sämre spelare nu än för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att den känslan är fel, för hon blir viktig i OS.

* Madelaine Edlund. Var inblandad i ett par farligheter i början av matchen. Men försvann sedan ur matchbilden. Att inte ha ett enda avslut på de sista 70 minuterna i en match som ens lag dominerar är inte godkänt för en landslagsforward. Inte ens nära.

* Caroline Seger. Lysande i en kvart. Då visade hon härlig löpvilja, och gav Vero Boquete alternativ för sina djupledsbollar. Men precis som jag sett i tidigare matcher – se det här inlägget – så slutade Seger att springa i djupled.
Såg jag rätt så löpte hon fler gånger i djupled under de första 15 minuterna än under övriga 75. Det bidrog till att göra Tyresös spel alltmer statiskt och lättläst. Nu hör det till saken att hon tog ett halvsteg bakåt i halvtid, från nummer tio-rollen till att bli defensiv innermittfältare. Men även i den rollen borde hon springa mer.
Och tre mål och tre assist under våren är inget vidare facit för den spelare som är tänkt som Sveriges nummer tio i OS.

Alltså inga toppbetyg för våra svenska OS-spelare. Hur var då Marta?

Jo, hon var bra. Hon är bra, riktigt bra. Man behövde inte se många minuter för att slå fast att snacket om att hon är slut är rent trams. Den volleykanon hon skickade i väg i tionde minuten höll högsta världsklass. Det gjorde även hennes bollbehandling och förstatouch genom hela matchen.
Marta är fortfarande en toppspelare – utan tvekan. Sannolikt ställer de som sågat eller ifrågasatt henne orimligt höga krav. Marta leder ju faktiskt assistligan på sju målpass, och har gjort fyra mål. Bara Anja Mittag (12+4) har gjort fler poäng är elva i hela serien. Martas vår måste väl vara mer än godkänd? Eller?

Men visst, Marta är inte lika dominant som hon var under åren i Umeå. Men spontant tror jag att det beror mer på Tyresö än på Marta.
I Umeå var hon den sista pusselbiten i ett komplett lagbygge. I Tyresö är hon en av många stjärnor i något som inte känns som ett lag, utan mer som en all-star-samling.

Marta Viera da Silva

Marta i duell med Line Röddik Hansen. i bakgrunden är Vero Boquete.

En av alla all-stars är förstås Veronica Boquete. Hon är verkligen en briljant fotbollsspelare. Vittsjöspelarna var rejält imponerade efteråt, för det gick ju inte att ta bollen av spanjorskan. Och visst har Vero många likheter med herrlandslagets passningsgenier, som Xavi och Iniesta.
I första halvlek spelade hon som en av två defensiva innermittfältare. Efter paus bytte hon roll med Caroline Seger och agerade nummer tio.
Men precis som med Marta och Seger känns det inte som att Tyresö har hittat den rätta rollen för Vero. Fyra mål och två assist under våren är inte ett facit värdigt en världsstjärna.

Problemet mot Vittsjö, som jag ser det, var alltså löpviljan hos Tyresö. Alla stjärnorna ville möta bollföraren, och helst få chansen att vårda bollen en stund.
Därmed fanns det inte många måltavlor för Veros precisa passningar. Och följden blir att Tyresö för tillfället bara får ut en väldigt liten del av sin trupps kapacitet.

Nu kanske det är vädligt bra för damallsvenskan. För Tyresö har så stor individuell skicklighet att man kan vinna serien även med det spel de har nu. Och skulle de prestera på sin topp skulle alla matcherna riskera att bli totala överkörningar.

Men är tanken att Tyresö skall kunna mäta sig med typ Lyon i framtiden behövs en stark ledare som får stjärnorna att underordna sig varandra. Och som placerar rätt spelare i rätt roll.

Jag tror att alla motståndares backlinjer är rätt nöjda med att Tyresö spelar Madelaine Edlund som forward, och att Marta håller till på kanten.
Och som jag ser det är Vero den självskrivna speluppläggaren. Det innebär att Caroline Seger får ikläda sig rollen som djupledslöpare, om hon skall vara med. Fixar hon det?

Den viktigaste frågan är således om tränare Leif Edeborg klarar av att hantera alla stjärnor, och bygga ett lag. Det skall bli intressant att följa.

Dags för Vittsjö att höja ribban

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har blivit dags för den sportsliga genomgången av lördagens toppmöte på Vittsjö Idrottspark. Uppstickaren Vittsjö mot storfavoriten Tyresö.
Det visade sig att jag hade många åsikter, så jag tänkte gå igenom lagen i varsitt inlägg.

Jag börjar med hemmalaget Vittsjö.
När det gäller dem var jag förstås nyfiken på att få se hur de kunde klara sig mot stjärnorna. Om de skulle darra mentalt, eller klara av att köra på som vanligt?

Jag fick se Vittsjös lag klara sig alldeles utmärkt mot Tyresös stjärnor.
För det var precis så – Vittsjös lag mot Tyresös stjärnor.
Vittsjö är ett väl sammansvetsat lag med en klar spelidé, en given rollfördelning – och starka ledare.
Det såg jag redan på några minuter mot Jitex. Och jag såg det igen i lördags.

Även om Vittsjö har fem utländska spelare, och en sjätte är på ingång, så hade tränaren Thomas Mårtensson rätt när han efter matchen konstaterade att Tyresö hade fem svenska A-landslagsspelare i sin startelva och att Vittsjö ställde fem så kallade närproducerade spelare mot stjärnorna.

Men långa meritlistor springer inte. Det gör däremot Vittsjös närproducerade spelare. Och när det gäller arbetsvilja så vann Vittsjö på knockout mot Tyresö. Nordskånskorna har ett helt gäng med hårt arbetande grovarbetare som underordnar sig de få affischnamn som laget innehåller.

Eller ja, så många affischnamn finns väl inte. Det är lagkaptenen och skyttedrottningen Sofie Andersson som har fått de flesta rubrikerna under säsongen. Det var också hon som fick sköta snacket i tv.

Sofie A i Tv4sport

Sofie Andersson intervjuas i Tv4sport.

Det är förstås välförtjänt, framför allt för hennes inledning av serien. När jag pratade med henne efter matchen sa hon att hon har känt att formen – både lagets och hennes egen – har varit lite på nedgång de senaste tre omgångarna.
Att laget trots det lyckats vinna borta mot Jitex och ta poäng av Tyresö på de omgångarna är förstås imponerande. Och ett tecken på att det finns både stabilitet och trygghet i laget.

Loes Geurts

Loes Geurts

Trygghet är kanske inte det första ord jag förknippar med målvakten Loes Geurts efter att ha sett henne i tre matcher. Hon jobbar långt ut, och har ett ganska flaxigt och okonventionellt arbetssätt, men trots det har hon stått i vägen för de flesta bollarna.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Men de båda mittbackarna Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher utstrålar både stabilitet och trygghet. De var definitivt bättre än Tyresös. Och jag har svårt att se vilket lag i damallsvenskan som skulle kunna ha ett bättre mittbackspar. Kom gärna med förslag…

Danesha Adams

Danesha Adams

Framåt är Danesha Adams ett fynd. Hon är stark och grymt bra på att hålla i bollen. Det gnälldes på hennes passningsspel i Vittsjö. Det kan kanske vara så. Hon måste ju ha några svagheter. För när hon som bollförare lekfullt enkelt tryckte sig förbi Linda Sembrant i början av matchen så var svaghet det sista man tänkte på.

Tillbaka till Sofie Andersson. Hon hade den hopplösa uppgiften att som ensam forward försöka stångas med fyra A-landslagsbackar. Dessutom fick hon inte de precisa bollar att jobba med som hon brukar få. Nya Zeeländska speluppläggaren Kirsty Yallop var ju avstängd. Utan att vara dålig hade väl Andersson ingen av sina större dagar.

Men Vittsjö har fler svenska spelare än Andersson som bör lyftas fram. Jag har imponerats av både Emma Sjödahl (som gjort tre mål och fem assist under våren) och Sandra Adolfsson (tre mål och tre assist). Mot Jitex spelade de på varsin kant. I går agerade de båda defensiva innermittfältare mot Tyresös världsstjärnor. Det handlar om två hårt arbetande tvåvägsspelare.

Emma Sjödahl

Emma Sjödahl

Sandra Adolfsson

Sandra Adolfsson

För när Vittsjö vinner bollen så går det fort. Jag ser likheter med Tysklands herrlandslag när det gäller löpviljan och förmågan att få till blixtsnabba omställningar.

Vittsjö verkar alltid ha fyra–fem spelare som är beredda att sticka i djupled med full kraft. Det var just i andravåg efter en sådan omställning som Vittsjö gjorde sitt mål i lördags. Och det var i princip bara på sådana omställningar man förmådde skapa oreda i gästernas försvar.

Den här typen av omställningar är ett lysande vapen. För sådana är väldigt svåra att gardera sig mot.

Nu kommer Vittsjö troligen att ha hyfsad guldkänning över sommaren. Men tränare Mårtensson vill inte höja målsättningen om att sluta topp åtta. Han vill inte sväva i väg. Och förstod jag honom rätt ville han inte hålla på att ändra sig som vi i media ofta gör.

Men jag kan meddela honom att det är en rättighet att ändra sina tips eller målsättningar efter aktuell status. Det var helt rimligt att tippa Vittsjö i botten inför serien. Ingen hade ju sett laget i aktion inför premiären – inte ens Mårtensson.
Nu har halva serien spelats, och Vittsjö ligger trea. Då är det inte bara tillåtet, utan även fullt rimligt att ha laget som favoriter i många av de kommande matcherna.

På samma sätt är det nu fullt rimligt att Mårtensson och hans lag nu höjer sin målsättning en aning. Jag uppskattar att 25 poäng kommer att räcka till en placering topp åtta. Vittsjö har 22, och måste väl sikta på att ta fler än en vinst i höst?

Själv tycker jag att topp fem är en rimlig, ny målsättning för Vittsjö GIK. Och jag tror att de kommer att klara av att nå även den.

En resa som jag inte ångrar

Publicerad den av
Svara

Redan tidigt under säsongen tänkte jag tanken att åka till Vittsjö för att se laget mot Tyresö – om inte nykomlingen hade rasat ihop.

När jag för ett tag sedan såg Vittsjö vinna mot Jitex insåg jag att laget var så välbyggt att det inte skulle rasa ihop. Det gjorde att resetankarna stärktes. Och i veckan tog jag det definitiva beslutet om att göra en lördagsutflykt till norra Skåne.

Fast under den närmare två timmar långa bilresan söderut hann jag ställa frågan ”vad håller jag på med?” till mig själv ett par gånger.

Väl där var det cirka 1,5 timmar kvar till avspark. Det kändes ju inte aktuellt att åka till arenan så tidigt – jag ville ju inte vara först. Så jag tog en sväng genom samhället.
Fast där var det så få människor att jag först undrade var all publik befann sig, och sedan beslöt mig för att ändå åka direkt till Vittsjö Idrottspark.

På vägen upp till arenan stannades jag av fyra olika arrangörer, alla ställde frågan om jag hade biljett. Det var ju nämligen utsålt. Jag började ana vad som väntade.

Och bilden jag möttes av vid arenan visade jag upp redan i ett kort inlägg i går. Det var alltså fullsatt redan långt innan lagen gick ut för uppvärmning. Makalöst.

Från den stund där jag parkerade min bil vid arenan ångrade jag inte min utflykt en enda sekund. Inte ens nära. Man fick ju uppleva en saga, fast i verkligheten.
Den officiella publiksiffran på matchen var 2500. Men då räknades inte de 15 personer som fick specialplatser på en lift och en container just utanför Idrottsparken.

Bonusåskådare

Cirka 15 åskådare tog plats på lift och container.

Det kallades förresten årets match i Vittsjö. Fast det måste väl ha varit tidernas match? Utmanarna från skogen ställdes mot superlaget från Stockholm. Och tv var på plats för att direktsända.

Daniel Kristiansson intervjuas

TV4:s Daniel Kristiansson intervjuas på Vittsjö Idrottspark.

Hela dagen blev en succé. Visst, allt i arrangemanget höll väl inte direkt tysk VM-klass. Men vem hade förväntat sig det? Och ibland är det spontana charmigare än preussisk ordning.

Tack Vittsjö för en fantastisk, och minnesvärd dag. Jag körde hela vägen hem med ett brett leende på läpparna.

Efteråt på kvällen noterades att USA:s avresematch inför OS sågs av drygt 16000 åskådare i Salt Lake City. Jag hamnade i en kort twitter-diskussion om siffran, där jag konstaterade att Sverige bara har haft 10000 åskådare totalt på årets tre hemmalandskamper. Jag möttes av argumentet att USA är så mycket större än Sverige sett till antal invånare.

Men kan Vittsjö dra 2500 åskådare mot Tyresö så måste väl landslaget kunna dra 25000 mot USA. Minst. Eller hur?

Jaja. Jag har ju även lovat en sportslig analys av matchen. Nu tar sig solen fram här i Varberg, så analysen får vänta lite. Men den kommer, så håll ut…

Dagens skönaste bild

Publicerad den av
Svara

Jag har semester, och sparar därför analysen av dagens match i Vittsjö till i morgon.

Då utlovas en ny hyllning av Vittsjös lagspel. Dessutom kommer jag att analysera Tyresö. Där blir det ett stort frågetecken för lagspelet.

Men innan jag stänger bloggen för kvällen måste jag bjuda på dagens bild. Så här såg det ut på Vittsjö Idrottspark när jag kom dit – en timme och en kvart innan avspark. Det gjorde min dag.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark