Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: US soccer WNT – USA:s damlandslag i fotboll
USA Womens national soccer team. USA:s damlandslag i fotboll. Olympiska mästare 1996, 2004, 2008 och 2012. Har tagit medalj vid samtliga sju världsmästerskap. Guld 1991, 1999 och 2015. Silver 2011. Samt brons 1995, 2003 och 2007. Leddes av svenska Pia Sundhage från 13 November 2007 till 30 november 2012.
Då var det klart hur de 55 landslagsspelarna fördelas mellan lagen i NWSL. Som jag ser det drog Portland Thorns FC den stora vinstlotten. De får nämligen världens två kanske bästa forwards.
Vilket annat lag i världen kan matcha ett anfallspar med Christine Sinclair och Alex Morgan?
Hade jag fått välja två spelare hade jag helt klart tagit de två. De var ju etta och tvåa på min lista över 2012 års bästa spelare i världen.
Hela listan över hur spelarna fördelats hittar du på den här länken. Om en vecka är det draft. Då kommer klubbarna att fylla ut sina spelartrupper.
* Apropå Sinclair och Morgan var de två ju bland huvudkandidaterna till att vinna Ballon d’Or tidigare i veckan. I samband med prisutdelningen ifrågasatte jag rösterna från de mindre fotbollsländerna. Marcus Bühlund på Eurosport gick ett steg längre ändå, och räknade bara rösterna från de elva länder som ligger högst på världsrankingen. Han skickade sedan listan till mig – tack för det, förresten. Så här såg det ut:
Som synes gör Marta ett jättefall från andra till tionde plats på listan när bara de stora nationernas röster räknas, medan Sinclair stiger in på topp tre. Abby Wambach vinner dock klart även här, vilket känns skönt på många sätt. För det viktigaste är ju ändå att det blev rätt vinnare.
Wambach placerades för övrigt i Western New York Flash i NWSL ihop med Carli Lloyd.
* I Sverige har Sunnanå gjort klart med AIK:s Sussie Nilsson, och Umeå har värvat Djurgårdens isländska landslagsmittback Katrin Jonsdottir. Bra värvningar av de båda västerbottniska lagen.
Men tunga tapp för de båda Stockholmslagen, som fortsätter att brandskattas på sina bästa spelare. Hårdast drabbat är tveklöst Djurgården som snart har förlorat hela sin startelva från 2012.
Bloggen Spelare 12 gjorde i går en genomgång av lagen i den nya elitettan. Det var ingen rolig läsning, utan nästan alla klubbar har i dagsläget sämre trupp än 2012. Fast det förvånar inte mig ett dugg. Elitettan är en klart dyrare serie än fjolårets division I-serier. Det är längre resor, och ytterligare två bortamatcher för alla lag.
Så jag är inte förvånad att klubbarna tvingas lägga sina pengar på annat än starka spelartrupper.
Frågan är förresten vilket lag som kommer att bli seriefavorit i elitettan. Sirius?
* Så till en kort genomgång av helgens fotboll i världen. I Australien spelas den sista omgången av W-league. Då avgörs om Canberra United eller Sydney FC tar den sista slutspelplatsen. Då avgörs också vilka lag som kommer att ha hemmaplansfördel i slutspelet.
För svenskorna gäller det att Louise Fors spelar sin sista match i Western Sydney Wanderers i natt. Petra Larsson får däremot spela vidare i slutspelet.
I Italien har svensklaget Bardolino Verona en hyperviktig hemmamatch mot serietrean Brescia i morgon. Där måste Bardolino sannolikt vinna för att inte avståndet upp till andraplatsen i tabellen skall växa sig alldeles för stort.
På söndag spelas det tre matcher i franska Feminine Division 1. Lotta Schelin och Lyon vilar i helgen, men däremot möts PSG och Montpellier i ett hyperintressant möte i kampen om andraplatsen. Den matchen sänds på franska Eurosport, med start 16.30. Huruvida man får se Kosovare Asllani då känns lite oklart. Svenskan var ju bänkad i de sista omgångarna inför den korta julvilan.
Slutligen drar landskampsåret i gång på allvar i morgon förmiddag. Då inleds Yongchuan Cup, fyrnationsturneringen i Kina med matcherna Kina–Kanada (07.00) och Norge–Sydkorea (11.00).
I går blev det klart vilka 55 spelare som kommer att få sina löner i NWSL betalda av förbunden i USA, Kanada och Mexiko.
Bland de 23 amerikanska spelarna fanns alla OS-spelare utom reserverna Meghan Klingenberg och Christen Press – som ju båda skall spela för Tyresö i damallsvenskan i år.
Med bland de 23 var dock båda Megan Rapinoe och Ashlyn Harris, som båda spelar i Europa under våren. Av det här kan man alltså dra slutsatsen att Rapinoe inte tänker fortsätta i Lyon efter sommaren, och att Harris inte blir kvar i Duisburg efter avslutad Bundesliga.
Bland Kanadas spelare saknades Melissa Tancredi, som pratat om att göra klart sina studier. Sannolikt tar hon därmed ett sabbatsår. Även vänsterbacken Marie-Eve Nault saknades. Förklaringen kom i dag, då hon blev klar för Kif Örebro.
Däremot var Sophie Schmidt med, vilket ju innebär att uppgiften om att hon skulle vara aktuell för en återkomst till Kristianstad inte känns relevant.
Här är listan över samtliga 55 spelare. I morgon skall det bli klart hur de fördelas mellan de åtta klubbarna.
En annan lista som presenterades i går var den över amerikanska spelare som håller till utomlands. 110 stycken hittade listans upphovskvinna, Tiffany Weimer, under 2012. Hela 39 av dem spelade i Sverige. Många av dem kommer förstås att spela i NWSL i år. Men USA har så gigantiskt många klasspelare, så många blir säkert kvar i Europa även den här säsongen.
Louise Fors, Thora Helgadottir och de andra spelarna i Western Sydney Wanderers åkte på en riktig smäll nu på förmiddagen svensk tid.
Det viktiga bortamötet med regerande W-leaguemästarinnorna Canberra United slutade nämligen hela 5–0 i Canberras favör. Därmed lever slutspelshoppet för mästarinnorna, medan Fors lag är borta från fortsatt spel.
Det gäller under förutsättning att jag inte missat något, utan att ligan verkligen spelas i tolv omgångar, och inte i 14.
För med åtta lag i ligan innebär tolv omgångar att man inte möter alla lag två gånger. Men i spelschemat på ligans officiella hemsida återstår bara en omgång nu efter elva spelade. Och jag hittar ingen info om att det skall vara någon mer.
Upplägget är lite konstigt, för det riskerar ju att bli ganska orättvist. Fast i kampen om den sista slutspelsplatsen har slumpen gjort spelschemat ganska rättvist. Alla tre lagen spelar nämligen tre matcher vardera mot de båda avsågade lagen Adelaide United och Newcastle Jets.
Hur som helst ser det alltså ut som att helgens omgång blir den sista i W-league för Fors och Helgadottir. De kan alltså flytta fokus till Liverpool respektive Malmö/Rosengård. I Liverpool får Fors för övrigt också isländskt sällskap, i form av den före detta Kristianstadsspelaren Katrin Omarsdottir. Om det går att läsa här.
Megan Rapinoe
* Apropå flytt så bekräftade Megan Rapinoe i går det som hennes pappa Jim redan talat om för övriga världen – att hon skall spela med Olympique Lyonnais den närmaste tiden. Klubben har ännu ingen info på sin hemsida, men enligt Rapinoe gäller kontraktet vårsäsongen.
Så här skrev nämligen amerikanskan på sin Facebooksida i går:
”Headed out to France today!!! And not for a holiday either. I am pleased to say Lyon will be my home for the next six months!!! I am thrilled at the challenge of being apart of one of the best football clubs in the World. More updates to come!! France here I come!”
Som sagt, Malmö får alltså ännu tuffare motstånd i Champions League.
* Till Sverige. Enligt de båda tidningarna i Umeå har Sofia Jakobsson meddelat att hon vill spela med UIK i år. Om det blir så eller inte är en ekonomisk fråga. Och ekonomin är ju som bekant inte speciellt vass i den före detta storklubben.
Men kanske är just Jakobsson en sådan spelare som kan locka sponsorer att hjälpa UIK med värvningen. Vi lär snart få veta.
Själv är jag mest nyfiken på vad som har hänt i Ryssland. Alltså varför hon väljer att bryta kontraktet med Rossiyanka i förtid? Jakobsson verkar ha gått helt under jorden de senaste två månaderna, för ingen tidning har haft något citat från henne.
Även här lär vi nog snart ha svar. Troligen senast i samband med nästa veckas landslagsläger på Bosön.
* I går blev alltså Pia Sundhage utsedd till den bästa tränaren i damfotbollsvärlden under 2012. I dag översvämmas media av intervjuer med Sundhage. Här är en bra från Radiosporten, gjord av Susanna Andrén. Den är väl värd att lyssna på.
Apropå Sundhage och bra intervjuer är den här en månad gamla intervjun från TV4:s Nyhetsmorgon väl värd att se.
Även om intervjuaren Jesper Börjesson inte fixar Kosovare Asllani:s namn, och säger VM i stället för EM, så ställer han bra frågor. Och Sundhage får exempelvis utrymme att förklara varför hon var så hård mot Kosse och Lotta Schelin efter deras möte i höstas.
Man skulle ju kunna tro att en sammansättning av alla världens lagkaptener och förbundskaptener samt varje lands mest pålästa journalist skulle göra det klockrena valet av världens bästa spelare. För en mer insatt jury borde det ju inte finnas?
Notera att jag skriver borde.
För den topplista över damernas Ballon d’Or som jag publicerade i det förra inlägget visar klart att det som borde ha varit en superjury inte har stått för det klockrena valet.
För hur kan Homare Sawa komma fyra? Och Marta tvåa? Och hur kan den mest naturliga vinnaren, Christine Sinclair, bara komma femma?
Både i Japan och USA kom den spelare som landets eget fotbollsförbund tagit ut som årets bästa, Aya Miyama och Alex Morgan, bakom den som har skapat sig det största namnet internationellt, Sawa och Abby Wambach.
Aya Miyama med bollen
Efter en stunds fundering är nog inte svaret på frågorna så svårt – trots allt. Det handlar om tradition – att skapa sig ett namn/varumärke. Och det handlar inte minst om tv-tid.
Även inom herrfotbollen är traditionen viktig. Spelare kan leva på gamla meriter – och sitt namn – i flera år efter att de passerat sportslig zenit. Fast problemet är väldigt mycket mindre än inom damfotbollen.
För i och med att alla matcher från de stora herrligorna tv-sänds över hela världen varje vecka, så får de röstande gott om chanser att värdera vem som varit bäst.
Inom damfotbollen sänds i princip ingenting av ligaspelet. Och i många länder sänds inte ens de stora mästerskapen. Så chansen för representanter från exempelvis Sri Lanka, Antigua och Turkiet att göra ett rättvisande val kan vara högst begränsad. Och därför röstar många på spelare som de hört talas om – men kanske inte har sett på flera år.
Därför noteras att 2011 års suverän Sawa anses vara bäst i världen även 2012 av lagkaptenerna i Bangladesh, Bulgarien, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Hongkong, Italien, Japan (Miyama), Kambodja, Kina, Kirgizistan, Mauritius, Nya Caledonien, Nya Zeeland, Palestina, Slovenien, Sri Lanka, Swaziland, Turkiet, Uzbekistan, Vanuatu och Zimbabwe.
Homare Sawa utmanar svenska mittbackar
Och att legendaren Marta toppar listorna för lagkaptenerna från Albanien, Antigua, Armenien, Bolivia, Caymanöarna, Colombia, Comorerna, Grenada, Guatemala, Honduras, Jamaica, Luxemburg, Montenegro, Mocambique, Rumänien, Senegal, Surinam, Tadzjikistan, Venezuela och Vitryssland.
Det hade varit spännande att höra hur de motiverar sina röster…
Marta Viera da Silva
Som märks är det inte så många etablerade damfotbollsnationer bland dem som röstat på Marta eller Sawa.
Jämför med min vinnare, Christine Sinclair, som toppar listorna hos lagkaptenerna från Dominikanska republiken, England, Island, Irland, Mexiko, Namibia, Norge, Samoa, Sverige och Trinidad/Tobago.
Sinclair har en klart kortare lista, men den rymmer trots det fler etablerade nationer. Det borde varit ett land till, Kanada – men Sinclair valde förstås att inte rösta på sig själv.
Att det blir så här är förstås problematiken med demokrati i frågor där alla inte har, eller ens kan ha, tillräckligt underlag för att avlägga en insatt röst.
Jag är givetvis för demokrati, och accepterar att gamla meriter kommer att ha en alldeles för framträdande roll inom Ballon d’Ors damklass i många år framöver.
Även om jag samtidigt tycker att det är lite synd…
Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.
Pia Sundhage
En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:
”Min lagkamrat, Abby Wambach.”
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…
Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…
Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.
Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair
Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman
Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson
På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.
Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta 13,50
3) Morgan 10,87
4) Sawa 10,85
5) Sinclair 10,33
6) Lloyd 7,99
7) Abily 7,70
8) Miyama 7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe 2,89
Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage 28,59
2) Sasaki 23,83
3) Bini 9,02
4) Lair 7,64
Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.
I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.
Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.
Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.
I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.
Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.
I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:
Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan
Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais
Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.
Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?
Så här är 2013 års damfotbollskalender:
5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.
7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?
9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.
12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.
12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.
18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.
3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.
9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.
13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.
17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.
4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.
6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina. 8 mars: Algarve cup: Sverige–Island. 11 mars: Algarve cup: Sverige–USA. 13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.
15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.
20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.
27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.
3–8 april: Datum för landskamper.
4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.
5 april: Landskamp, USA–Tyskland.
13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.
13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.
16 april: VM, Europas kval lottas.
20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.
12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.
23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.
26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.
29 maj–2 juni: Datum för landskamper.
15–20 juni: Datum för landskamper.
29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.
30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
LdB FC Malmös chanser att ta sig förbi kvartsfinalen i Champions League minskar ytterligare. I dag har nämligen superlaget Lyon blivit ännu mer super.
Först kom nyheten om att Japans tekniska yttermittfältare/forward Shinobu Ohno lämnar Inac Kobe Leonessa för att skriva på ett tvåårskontrakt med världens bästa klubb. Sedan kom tämligen säkra uppgifter om att även USA:s stjärnmittfältare Megan Rapinoe kommer att spela för Lyon under våren. Uppgifterna kom nämligen från pappa Jim Rapinoe. Läs mer här.
Shinobu Ohno har fått Kelley O’Hara på fall
Megan Rapinoe
Lyon har ju gått genom det här året helt utan förluster. På 37 tävlingsmatcher har man 36 segrar och ett kryss. Lägger man till de båda matcherna i det inofficiella klubblags-VM:et blir facit 37 segrar, två kryss och noll förluster.
Det var alltså en gigantiskt svår uppgift för Malmö – eller skall man kanske börja skriva FC Rosengård? – redan tidigare. Med värvningarna av ytterligare två världsspelare lär det inte bli lättare i WCL-kvartsfinalen.
Tillskotten av Ohno och Rapinoe är intressanta, då Lyon redan tidigare hade starka kantspelare som Elodie Thomis och Lara Dickenmann i truppen. Jag skulle nog säga att Lyon nu kanske till och med har världens tre bästa yttermittfältare. Det är väl det som brukar kallas mördande konkurrens?
Lyon har för övrigt även nyligen förlängt kontrakten med tränaren Patrice Lair samt med spelarna Louisa Necib, Amandine Henry, Eugénie Le Sommer, Lara Dickenmann, Camille Abily och Laetitia Tonazzi.
Det blir intressant att se vad det här innebär för Lotta Schelin, och hennes speltid i laget. Med fler utpräglade kantspelare i truppen lär ju Le Sommer nu i första hand konkurrera om den enda forwardsplatsen med Schelin, Tonazzi och japanska Ami Otaki.
Rent spontant känner jag inte att Schelin och Rapinoe är en klockren kombination. Jag hade velat ha en riktigt nickstark forward som måltavla för Rapinoes precisa inlägg. Och när det gäller huvudspelet känner jag att exempelvis Tonazzi ligger före, trots att Schelin är såpass lång att hon borde vara bra i luftrummet. Men jag hoppas för Schelins och landslagets skull att hon passar klockrent med Rapinoe.
Men som sagt. Det blir spännande att se hur Lair formerar Lyons startelva i vårens avgörande matcher i ligan och Champions League.
Ytterligare en damallsvensk spelare kan bli årets spelare i sitt hemland. Göteborg FC:s engelska mittfältare Anita Asante är nämligen kvar efter den sista gallringen i priset, the England Women’s Player of the Year award.
Jag gissar dock att landslagets målfarliga vänsterback, Stephanie Houghton, borde ligga bra till för att vinna. Hon gjorde tre mål i OS för Storbritannien, bland annat på den här frisparken mot Nya Zeeland.
Houghton gjorde även tre mål i EM-kvalet, vilket gjorde henne till lagets bästa målskytt tillsammans med ytterligare fyra spelare.
Vill man rösta på Asante, eller på någon av de andra kandidaterna, så gör man det på den här länken. Via länken ser man även de fem kandidaterna till att bli bästa spelare på herrsidan. Där noteras att två av kandidaterna (Steven Gerrard och Glen Johnson) kommer från Liverpool, en klubb som ju ligger på undre tabellhalvan i Premier League.
Tillbaka till damerna. Ett antal damallsvenska spelare har sedan tidigare fått utmärkelser som årets spelare i sina länder. Jag tänker på Malmös Thora Helgadottir på Island, AIK:s (numera Mallbackens) Maija Saari i Finland och Linköpings Pernille Harder i Danmark.
Här är några vinnare till:
* I Sverige fick ju Lotta Schelin diamantbollen som årets spelare.
* I Norge tog Caroline Graham Hansen priset som årets spelare.
* Asiens bästa blev japanskan Aya Miyama.
* USA:s bästa blev Alex Morgan. Hon blev även utnämnd till årets kvinnliga idrottare, i lagkategorien.
* I Tyskland prisades Celia Okoyino da Mbabi som årets spelare.
* I Kanada blev Christine Sinclair årets idrottare alla kategorier.
I halvtid av USA:s landskamp mot Kina i natt presenterades loggan och namnet på den nya proffsligan i USA. Den heter NWSL, och loggan kan du se på den här länken.
NWSL står för National Women’s Soccer League, ett lite missvisande namn då både Kanada och Mexiko är med på varsitt hörn. NAWSL hade kanske varit bättre, där NA skulle stå för North American.
USA vann för övrigt landskampen med 4–1, och höjdpunkter därifrån finns på den här länken. Vill du bara se de fem målen gör du det här:
Abby Wambach gjorde alltså två nya mål, och slutar året på 27 mål och 8 assist, bara ett mål sämre än Alex Morgan, som nådde 28 mål och 21 assist.
Men en intressant grej för nye förbundskaptenen Tom Sermanni blir hur han matchar sina forwards. Som jag ser det börjar även Sydney Leroux vara redo för att spela från start. Hon har nästan Wambachs fysik, men är betydligt snabbare. Och trots att hon bara har spelat 517 minuter i år – alltså mindre än sex hela matcher – har hon nått upp på 14 mål.
Sett till mål per spelad minut är Leroux vassast av alla i USA:
1) Sydney Leroux – 37 minuter mellan målen
2) Alex Morgan – 83 minuter mellan målen
3) Abby Wambach – 91 minuter mellan målen
4) Amy Rodriguez – 100 minuter mellan målen
5) Carli Lloyd – 163 minuter mellan målen
Apropå landslagsspelare och NWSL. Enligt den här texten skall de landslagsspelare som anställs av förbundet för NWSL avslöjas innan nyår. Det blir intressant att se vilka namn som ryms där. Kommer exempelvis Christen Press att ingå? Ali Krieger?
Idrottens affärer är en webbtidning som ofta har intressanta artiklar. Så även i dag, när man avhandlar LdB FC Malmös och FC Rosengårds fusion. Ingressen är fin:
”Ett något annorlunda äktenskap har skett i Malmö i veckan. Invandrare och damer har funnit varandra och som präst har en miljardär agerat.”
Annars är ju numera skilsmässor vanligare än äktenskap inom elitidrotten. Flersektionsföreningar splittras för att inte dra ner varandra i skiten i dåliga tider, eller på grund av interna stridigheter om hur gemensamma medel skall användas.
Det skall bli väldigt intressant att följa FC Rosengårds utveckling över tid. Kortsiktigt lär det bli succé. Men hur blir det långsiktigt? Det finns ju en stor fara med att bygga föreningen kring en person. Skulle denne – i det här fallet Dan Olofsson – tröttna och dra tillbaka sina pengar, då är avgrunden nära.
Apropå skilsmässor så är det ju silly season, och då skiljs många spelare från sina klubbar. Jag noterar från utmärkta bloggen Spelare 12 att Djurgården snart har tappat hela sin startelva från i år. Klubben verkar stå inför ett riktigt tufft år i nya elitettan.
Ali Kriger och Heather O’Reilly
En annan intressant skilsmässa sker i Tyskland. Där lämnar amerikanska landslagsbacken Ali Krieger FFC Frankfurt efter fem år. Hon skrev nyss så här på sin twitter:
”Sista dagen i Tyskland… Tack till mitt lag och mina fans för allt stöd och alla minnen från de senaste fem åren! #NyttKapitel #KommerAttSaknaErAlla”
Däremot finns väl inga uppgifter om att lagkamraten Sara Thunebro skulle vara på väg bort? Det hade nog varit bra, för Thunebro har bara fått spela 92 minuter i tävlingsmatcher för A-laget i höst. Hon har dock varit nedflyttad i andralaget i division 2, och där fått spela en hel match.
Visst minskar konkurrensen för Thunebro när en ytterback lämnar i Krieger, men nog borde väl svenskan ändå flytta på sig i vinter?
När jag härom dagen skrev om alla utlänningar i Turbine Potsdam så var jag lite snabb. För det är inte så att det bara tillkommer spelare vid årsskiftet. Det försvinner även någon eller några. Klart är att att amerikanska Keelin Winters gör sin sista match för klubben i morgon. Därmed har Potsdam ”bara” 14 utländska spelare.
Slutligen några ord om nattens omgång i Australiens W-league. Där gjorde Lisa De Vanna tre mål när hennes Perth Glory vann mot Sydney FC med osannolika 7–5. Petra Larsson spelade hela matchen när hennes Melbourne Victory vann med 2–1 mot Canberra United. Segermålet gjorde Jessica Fishlock i 94:e minuten.
Tabellen i Australien är ruskigt jämn. Fyra lag går till slutspel, och inför dagens omgång skilde en poäng mellan tvåan och sexan. I morgon spelar Louise Fors och hennes Western Sydney Wanderers streckmatch mot Brisbane Roar.
Vintern ser ut att förstöra den här helgen fotbollsmässigt i Europa också.
Det skulle vara fulla ligaomgångar i Frankrike och Italien samt cupkvartsfinaler i Tyskland, men många matcher är redan uppskjutna. Bland de uppskjutna märks svensklaget Bardolino Veronas hemmamöte med Napoli i italienska ligan.
I Frankrike är ännu så länge bara en match uppskjuten, Vendenheim–Rodez. Så det ser ut att bli matcher för både Lotta Schelin (Lyon–Yzeure Allier) och Kosovare Asllani (PSG-Saint Etienne).
I Tyskland är Wolfsburg–Jena uppskjuten. Övriga tre cupkvartsfinaler; Sand–Turbine Potsdam, Freiburg–Herforder SV och Hoffenheim–Bayern München ser ut att bli av. Fast det kan svänga fort. Förra helgen åkte Frankfurt till Jena, bara för att mötas av den här planen.
Notera förresten att det är tre division II-lag som tagit sig fram bland de sista åtta lagen i cupen. Starkt.
Det är iskallt i Europa. Men hetare på andra håll i världen. Den här loggan kommer förhoppningsvis bli glödhet 2015. Det är den officiella logotypen för VM i Kanada.
Några länder som är aktuella för det mästerskapet spelar i helgen. USA har sin sista landskamp för året natten mot söndag. Då möter man Kina för tredje gången på kort tid. Och i turneringen i Sao Paulo väntar intressanta mötet Brasilien–Danmark på söndag kväll. Då spelar även Mexiko–Portugal.
Statistik är en viktig del av idrotten. Det finns rekord av alla möjliga slag. Två lysande siffror som uppnåtts den senaste tiden är 100 och 150.
Den senare siffran gäller antalet mål som 32-åriga Abby Wambach har gjort i USA:s landslag. 150 mål på 197 landskamper är förstås fantastiskt bra. Hon nådde siffran i och med sitt andra mål mot Kina i förrgår amerikansk tid. I går svensk tid.
47 av målen har kommit i tävlingsmatcher, och 22 av dem i VM- eller OS-slutspel. Det är kanske de mest imponerande siffrorna i sammanhanget. Här är hela listan. Där märks också att Wambach har gjort tio mål på 13 möten med Sverige.
Samtidigt som jag är imponerad av Wambachs bedrift finns det en målmaskin som gör mig ännu mer imponerad, tre år yngre Christine Sinclair.
Wambach har under hela den här perioden varit en utpräglad straffområdesspelare i ett lag som hela tiden tillhört topp två i världen. Då måste man ligga kring de här siffrorna för att få behålla sin plats i laget.
Sinclair har gjort 143 mål på 190 landskamper. Det är ännu vassare eftersom hon gör målen för ett klart sämre lag, Kanada. Dessutom bidrar Sinclair med betydligt mer utanför straffområdet för sitt lag än vad Wambach gör.
Så till siffran 100. Den står här för antalet tävlingsmatcher i rad som Lyon har spelat utan att förlora under ordinarie tid. Eller snarare under spel, för de franska mästarlaget har inte heller förlorat under förlängning på de senaste 100 tävlingsmatcherna.
Lyon föll med 2–0 borta mot Juvisy i ligan den 14 mars 2010. Tre dagar senare föll man med 1–0 borta mot italienska Torres Calcio i Champions League. Men sedan den 17 mars 2010 har alltså inte Lyon förlorat en enda match – under speltid.
Däremot har det blivit tre förluster efter straffläggning:
* Mot PSG i semifinal av franska cupen den 25 april 2010.
* Mot Turbine Potsdam i final av Champions League den 20 maj 2010.
* Mot Juvisy i kvartsfinal av franska cupen den 3 april 2011.
De här tre matcherna har således slutat med kryss efter ordinarie tid, och förlängning. Under den här tiden har man även spelat oavgjort mot Umeå (WCL), PSG (ligan), Zvezda Perm (WCL), Montpellier (ligan), PSG (ligan), Juvisy (ligan) och Potsdam (WCL).
Facit i Lyons 100 senaste tävlingsmatcher är alltså 90–10–0. Makalöst bra.
Jag har räknat in Womens Champions League, franska ligan och franska cupen i sammanräkningen. Eftersom klubblags-VM var en inofficiell tävling är den inte med. Men med de två matcherna i Japan är sviten uppe i 102, och facit för ordinarie tid ligger på 91–11–0. Svårslaget…
* Slutligen slog det mig när damfotboll.com i går hade ”nyheten” om Maria Karlsson:s mål från i lördags att jag inte lagt upp länken till målet. I det här klippet ser man att Karlsson även hade en frispark i ribban.
Men Karlssons nickmål i all ära, det mål man minns från är det drömmål som Christiana Girelli gör till 1–0. Det finns absolut med på min tre i topp över mål från det här året. Titta och njut av en teknisk prestation av absolut högsta klass.
Det har hänt diverse saker de senaste dagarna. Tyresö väljer att bolagisera, Martin Sjögren väljer att förlänga sitt kontrakt med Linköping, Antonia Göransson sitt med Potsdam och Maria Karlsson fick se rött i italienska cupen. Dessutom har USA återigen besegrat Kina.
Men först till en artikel i Idrottens Affärer, där EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström pratar om ekonomin i damallsvenskan.
Hon konstaterar att antalet proffs i serien inte ökar, utan att orsaken till att klubbarnas lönekostnader ökar är att de som redan har lön får ut mer.
Om utvecklingen inom klubbarna säger hon:
”Vi befinner oss väl någonstans mitt emellan det ideella och det professionella. Fortfarande ser det ut så i vissa klubbar att om en person försvinner finns risk att organisationen också gör det.”
Det senare är ju in på något sätt någon nyhet, men det är ändå värt att fundera kring varför många klubbar har en så bräcklig organisation.
Utan att ha speciellt god inblick i Tyresö är det väl en av de klubbar som är byggd kring en nyckelperson, Hans Löfgren. Nu väljer huvudstyrelsen att bryta ut och bolagisera damfotbollen. Och jag kan förstå dem. För vad skulle hända om Löfgren försvinner ur verksamheten? Då kan en till synes stabil ekonomi snabbt rasa ihop. Och då vill man inte att övrig verksamhet skall följa med i fallet.
I Linköping har Martin Sjögren valt att förlänga sitt kontrakt med LFC med två plus ett år. Det känns som något klubben skall vara nöjd med. Sjögren lyckades styra upp det lag som inledde årets säsong på ett oorganiserat sätt.
Antonia Göransson mot Asuna Tanaka
I Tyskland har Antonia Göransson förlängt sitt kontrakt med Turbine Potsdam till 30 juni 2015. Tråkigt för damallsvenskan, som riskerar att få fortsätta att spelas utan våra främsta anfallsspelare i flera år. Men kanske bra för Göransson som kan få vara med om hela Potsdams pågående generationsväxling. Utöver Göransson har Potsdam förlängt med Genoveva Anonma och Jennifer Cramer.
Så en liten sväng till Italien. Efter att ha gjort tre assist respektive ett mål i de två senaste ligamatcherna hade Maria Karlsson en tyngre dag den 12-12-12. Hon fick nämligen rött kort i cupmötet med Mozzanica. Bardolino vann ändå med 2–1, men Karlsson lär inte få spela i kvartsfinalen.
I natt har USA spelat sin andra match av tre på kort tid mot Kina. Det var en ganska trött tillställning. Trots det slutade det med en superstabil 4–0-seger för USA eftet två mål av Abby Wambach.
I den första halvleken var amerikanskorna ovanligt oskärpta i passningsspelet. Följden blev att det bara var 3–1 i öppna målchanser, trots att spelet nästan hela tiden var förlagt till Kinas planhalva.
Men det var trots allt 1–0 i mål. Det var Wambach som snyggt nickade in ett precist inlägg från högerkanten och Heather O’Reilly.
När inte spelet längs marken funkar var det i luftrummet amerikanskorna firade triumfer. 2–0 kom också på nick. En hörna från Megan Rapinoe nickades snyggt in av Carli Lloyd i den 61:a minuten. Där gick luften ur Kina, och bara någon minut senare gjorde Wambach sitt andra mål. Förarbetet var snyggt, men skottet hade nog inte gått in om det inte hade styrt på en kinesisk försvarare.
O’Reilly var hjärnan bakom 4–0-målet. Hon tog sig runt på högerkanten, och sköt ur dålig vinkel. Returen placerade Amy Rodriguez lugnt in i bortre hörnet.
En blogg om internationell damfotboll 