Etikettarkiv: Marta

Bilder av Vittsjö och Tyresö

Publicerad den av
Svara

Vittsjö föll i kväll borta mot Linköping med 4–3. Sensationslaget har bara tagit en poäng på de senaste fyra omgångarna och är nu nere på femte plats i tabellen – bara två poäng före LFC, och fem före Umeå.

Nu har Vittsjö ett ganska bra program för de avslutande fyra omgångarna, så de skall nog trots allt kunna hamna på övre halvan i sluttabellen. I de båda kommande matcherna väntar ju exempelvis bottengängen Kif Örebro och Djurgården.

Men Vittsjö har tappat rejält med fart nu i höst. Minns i våras när Sofie Andersson gjorde mål i varenda match, och man länge till och med hängde på Malmö och Tyresö i guldstriden. Andersson gjorde för övrigt dagens sista Vittsjömål – hennes första sedan det här mot Jitex, den 9 juni:

Sofie Andersson gör mål

Sofie Andersson gör mål

Efter att ha gjort mål i 20 raka seriematcher gick Andersson mållös i åtta raka. Börjar en ny svit nu?

Jag skriver så mycket om Vittsjö eftersom det är dags för mitt fjärde bildspel damallsvenskan. Och det är från nykomlingarnas allra största dag – den då Marta kom till byn.

Jag har tidigare skrivit om Vittsjö–Tyresö 1–1 här, här, här och här. I de inläggen har jag lagt upp ett gäng bilder. Här kommer många fler:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Två rader med Vittsjöspelare.
Veronica ”Vero” Boquete
Josefine Mårtensson
Sofie Andersson håller undan för Linda Sembrant
Kendall Fletcher
Trotjänaren Kalle Olsson intervjuas i TV4sport
Vittsjöspelare på rad
Johanna Frisk och Marta
Sonja Fransson
Marta får pris.
Ifeoma Dieke och Vlora Bajraktaraj.
Karin Lissel
Lisa Klinga och Jennifer Egelryd.
Uppvärmning i Tyresö
Danesha Adams håller undan för Lisa Dahlkvist.
Fotografering för Magasinet Fotboll
Line Röddik Hansen håller undan för Vero.
Marta
Annica Svensson
Johanna Andersson
Veronica ”Vero” Boquete
Madelaine Edlund
Caroline Seger och Marta i samtal.
Huvuddomare Malin Johansson
Lisa Klinga och Sofie Andersson
Marta Vieira da Silva
Carola Söberg
Ifeoma Dieke
Danesha Adams kämpar om bollen med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger.
Sofie Andersson nedtryckt mellan Karin Lissel och Caroline Seger.
Sandra Adolfsson steget före Madde Edlund.
Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant.
Caroline Seger
Emilia Appelqvist, Caroline Seger och Veronica Boquete.
Resultattavlan på Vittsjö Idrottspark
Danesha Adams och Caroline Seger.
Emma Sjödahl
Kirsty Yallop
Vlora Bajraktaraj
Emma Kullberg
Markus Nilsson
Charlotte Bergstrand
Lisa Dahlkvist
Carola Söberg
Erika Martinsson
Ifeoma Dieke
Lisa Klinga
Sofie Andersson
Lisa Dahlkvist
Karin Lissel och Madelaine Edlund.
Kirsty Yallop och Erika Martinsson
Caroline Seger fotas med bollflickorna
Thorsten Frennstedt
Line Röddik Hansen passar.
Lisa Dahlkvist
Veronica ”Vero” Boquete

Tråkigt besked för Lindahl – och lite Champions League

Publicerad den av
4
Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Som väntat var korsbandet av för Hedvig Lindahl. Därmed lär landslaget ha en ny förstamålvakt till nästa års EM-slutspel.

För det tar sex till åtta månader att komma tillbaka i speldugligt skick efter en sådan här smäll. Och sedan lär det ta ytterligare tid att hitta form och tajming. Så det skall väldigt mycket till om Lindahl blir förstemålvakt i hemma-EM.
Jag har ju förordat ett målvaktsbyte i landslaget. Fast jag hade ju inte velat att det skulle ske på det här sättet. För det här är väldigt tråkigt. För Lindahl själv förstås, och för Kristianstads DFF, men även för landslaget och damallsvenskan.

Listan över korsbandsskadade toppspelare bara växer. Jag gjorde nyligen en sammanställning. Se den här. Det hade gått att bilda ett lag med medaljchans i stora mästerskap av det gänget.
Och när man nu läser om att även Lisa Ek också vridit sitt ena knä blir man ju orolig att listan snart skall vara ännu längre.

* Hanna Ljungberg är kvar i toppen av den totala skytteligan för Europaspelet i ytterligare en vecka. Men mycket talar för att hon kan vara nedpetad någon position redan nästa torsdag, när returerna i 16-delsfinalerna är spelade. För både Anja Mittag och Conny Pohlers blev tvåmålsskyttar i dag. Därmed ser skyttetoppen numera ut så här:

1) Hanna Ljungberg, 39 mål
2) Inka Grings och Anja Mittag, 38 mål
4) Conny Pohlers, 36 mål

* LdB FC Malmö avgjorde för övrigt som väntat sin 16-delsfinal redan i bortamötet. 4–0 mot MTK Hungaria var väl ungefär vad man kunde vänta sig.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Alla dagens bortalag tog för övrigt så klara segrar att dubbelmötena kan räknas som avgjorda. Det innebär att vi utöver Malmö även kan räkna med att få se Sparta Prag, Wolfsburg och Rossiyanka i åttondelsfinalerna. För Rossiyanka spelade Sofia Jakobsson hela matchen, dock utan att göra mål. Linnea Liljegärd ingick däremot inte i matchtruppen.

* I går var det genomgående jämnare resultat. En match som var rätt jämn, men där siffrorna ändå blev ojämna var Barcelona–Arsenal. Trots att hemmalaget skapade mycket i början, så vann gästerna med 3–0 efter mål av Jennifer Beattie, Jordan Nobbs och Katie Chapman. Se höjdpunkter från den matchen här.

Den minst jämna matchen var den i Finland. Se höjdpunkterna från Lyons målkalas mot PK-35 Vantaa här.

* Senaste matchen i damallsvenskan var Tyresös 4–0-seger borta mot AIK. Se Marta:s uppvisning här. För den brasilianska storstjärnan gjorde två mål och två assist – och är nu förbi Anja Mittag i toppen av damallsvenskans poängliga. Inte så dåligt av hon som av många ansågs vara damallsvenskans stora besvikelse i våras…

Apropå både damallsvenskan och Womens Champions League är LdB FC Malmö redan klart för nästa års upplaga. Och Tyresö behöver bara två poäng på de återstående fem omgångarna för att säkra sin plats. Så jämn är damallsvenskan anno 2012.

Och i bottenstriden kan all spänning vara borta redan på lördag. För vinner Kif Örebro mot Djurgården samtidigt som Kristianstad slår AIK så är båda Stockholmslagen körda.

De svaga domarna

Publicerad den av
1

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Ödeslördag för Djurgården och tuff bortamatch för Malmö

Publicerad den av
Svara

Helgens program i damallsvenskan är uppdelat på så sätt att i morgon väntar bottenstrid, och på söndag guldkamp.

Jag är den typen av person som tycker att ödesmättade bottenkamper är väl så kul som ärofyllda guldstrider.
Därför känner jag att omgångens i särklass hetaste matcher är AIK–Djurgården och Kif Örebro–Jitex.

För Djurgården är det absolut sista tåget som går. Förlust och de åtta sista omgångarna blir rena transportsträckan. AIK har lite större marginaler, men mår också överlägset bäst av en seger.
AIK har en svaghet i att de bara tagit poäng mot lag som ligger på den övre tabellhalvan. I alla bottenmöten har man däremot kammat noll. Skall man hänga kvar håller inte det i längden. För man kan inte ge alla bottenkonkurrenter sex poängs handikapp. Jag tror att AIK tar minst en poäng.

Men även mötet på Behrn Arena är rykande hett. Både Kif Örebro och Jitex BK fick tidigare i veckan rubriker för olika ekonomiska trubbel. Nu spelar klubbarna lite av en ödesmatch.
Jag såg deras första möte. Då uppfattade jag Jitex som laget med störst kapacitet. Men Kif vann för att de ville mest.
I morgon har båda lagen god anledning att visa vilja. Kif Örebro för att inte riskera att trilla ner under nedflyttningsstrecket. Jitex för att få lite andrum i botten. Något säger mig att inget lag blir nöjt – alltså att det blir oavgjort.

I övrigt i morgon möts Göteborg och Umeå i ett ett ganska iskallt mittenmöte.

På söndag blir det däremot hetare matcher. Då är det alltså dags för de båda guldkandidaterna att visa sin kvalitet.

Tyresö spelar borta mot Piteå, och jag räknar med en säker bortaseger. För det var ett imponerande Tyresö som körde över Vittsjö.
Den löpviljan har jag inte sett i superlaget tidigare. Och vilken effekt det hade på stjärnorna. Alla blev bättre, inte minst växte Marta ut till den artist vi minns från Umeåtiden.
Kan Tyresös stjärnor fortsätta att visa sådan löpvilja blir laget ostoppbart i höst. Så frågan är, kan de?

Slutligen spelar LdB FC Malmö borta mot Linköping i veckans tv-match. Jag tror att LFC kan bli en svårknäckt nöt för Malmö.
I varje fall om Linköping väljer att spela ett lågt försvarsspel, och ligga på kontring. Men trycker LFC upp sin backlinje för högt är laget väldigt sårbart. Det finns helt enkelt inte tillräcklig snabbhet i mittförsvaret för att klara ett högt försvarsspel.

Även om Malmö faktiskt har vunnit fyra av sex bortamatcher är mästarinnornas insatser på bortaplan långt ifrån lika imponerande som deras hemmaspel. Hemma har man full poäng och målskillnaden 26–7. Borta är målskillnaden bara 12–9. Framför allt har inte måldrottningen Anja Mittag producerat utanför Malmö IP.
Så LFC bör ha hyfsade chanser att sno åt sig minst en poäng.

* Så en lite koll på vad som händer utanför Sveriges gränser under helgen. Det spelas en EM-kvalkamp, där Slovakien skall försöka ta sista chansen att nå en playoffplats i grupp 5. Och slovakiskorna bör ju vinna borta mot Estland på bortaplan i morgon.

* I kväll och i morgon drar den nya BeNe League igång, alltså den gemensamma ligan för Belgien och Holland. Innan årsskiftet är det dock uppdelat. I BeNe League Orange spelar åtta holländska lag, och i BeNe League Red åtta belgiska. De möts i dubbelmöten.
Efter nyår blir det dock ett A-slutspel med åtta lag – de fyra bästa lagen från respektive liga, och B-slutspel med övriga åtta lag.
Jag har dålig koll på lagen, men konstaterar att ligan består av ett gäng klubbar som är storlag på herrsidan, nämligen Ajax, PSV Eindhoven, Twente, Heerenveen, Anderlecht, Club Brügge och Standard Liege. Intressant.

Som bekant är Standard Liege regerande belgiska mästarinnor och Ado Den Haag holländska.

* På söndag spelas slutomgången i de två första grupperna i F20-VM. I grupp 1 har alla fyra lagen chansen att gå vidare. Segrarna i matcherna Italien–Nigeria och Sydkorea–Brasilien går till kvartsfinal. Italien och Brasilien måste vinna för att gå vidare, medan Nigeria och Sydkorea avancerar på kryss.

Det är alltså upplagt för spänning i matcherna som inleds redan 09.20 på förmiddagen, svensk tid.

I grupp 2 gör Japan, Nya Zeeland och Mexiko upp om de två platserna i kvartsfinalerna. Japan lär ta den ena. De måste förlora stort mot redan utslagna Schweiz för att missa avancemang.
Däremot blir det en direkt avgörande match mellan Nya Zeeland och Mexiko. Där ser jag Nya Zeeland som favorit till 60–40. Matcherna i grupp 2 startar 12.20.

Eurosport 2 direktsänder Italien–Nigeria och Japan–Schweiz.

De två andra grupperna avgörs på måndag. Jag tippade tidigare i veckan Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland som kvartsfinallag. Det tipset lär inte slå in. För Norge kommer med största sannolikhet att ta Kanadas plats. Sedan har jag på känn att Sydkorea kan slå ut Brasilien. Däremot tror jag att Nya Zeeland och Nigeria klarar sina platser.

Tycker verkligen Asllani att Sverige är topp tre?

Publicerad den av
Svara
Kosovare Asllani

Kosovare Asllani passar

Läser i dagens Aftonbladet att Kosovare Asllani tycker att Sverige borde vara en av världens tre bästa nationer inom damfotbollen.

Hon säger så här om Thomas Dennerby:

”Han har haft många år som förbundskapten, det var dags för någonting nytt. Det svenska damlandslaget behöver en vinnare som tar över så vi kan klättra på världsrankningen.”

Hon får den här följdfrågan: vad tycker du är en rimlig nivå för Sverige?

”Absolut topp tre. Det har vi material för. Det är en vinnare som behövs. Sedan får ni gissa vem det är.”

När jag träffade Asllani inför damallsvenskan tyckte hon att det var självklart att vår svenska serie är världens bästa.
Jag tycker att det är kul med självförtroende. Men det gör ju inget om man har lite verklighetsförankring.

För sanningen är ju den att Sverige för tillfället inte är nära topp tre i världen. Där finns USA, Japan och Tyskland. Och de tre är i särklass.

Efter den trion kommer inget. Sedan kommer Frankrike, Brasilien, Kanada, Sverige och England. Det innebär att vi när vi har en formtopp kan vara med och slåss om medaljer. Som i VM i fjol.

Men att det normala är att vi åker ut i kvartsfinal, som i årets OS.

Och när det gäller damallsvenskan har jag ju ganska många gånger konstaterat att vår svenska liga ligger en bra bit bakom tyska Frauen-Bundesliga i kvalitet. Vi slåss med franska feminine division 1 om andraplatsen i Europa, och världen. Och det är ju förstås inte dåligt.

Men vi har för få internationella storstjärnor i damallsvenskan för att kunna ta den riktiga kampen med den tyska ligan. Bara det att vårt eget stora affischnamn, Lotta Schelin, spelar i Frankrike är ju dålig reklam.

Men det är även så att ingen av de 54 spelare som lämnade OS med medalj kring sin hals spelar i damallsvenskan. Ingen av spelarna i fjärdeplacerade Frankrike heller. Alltså ingen av de 72 spelare som gick längst i OS. Ingen.
Och tittar man på de fem länder som ligger högst på den nya världsrankingen så är det bara tre toppspelare från någon av dem som spelar i damallsvenskan, nämligen Marta, Elaine och Anja Mittag.

Vi har alltså ändå många duktiga utländska spelare i vår serie. Men tittar vi på de bästa spelarna från världens bästa landslag så spelar knappt någon av dem sin klubbfotboll i Sverige. Tyvärr.

Marta, guldstrid, superkris och Marozsan

Publicerad den av
1

Tyresö körde över Vittsjö, och därmed står den damallsvenska guldstriden från och med nu mellan två lag.

För även om Kristianstad och Vittsjö fortfarande har häng, så krävs det nog närmast full poäng i de återstående nio omgångarna för att passera både Tyresö och LdB FC Malmö.

Jag har inte sett dagens match. Eller, tv:n stod på medan jag jobbade. Så jag har sett målen, och lite till. Men jag har inte sett matchen koncentrerat och kan inte göra någon djupgående analys. Däremot såg jag att Marta verkade glödhet. Hennes mål var verkligen en fantastiskt fin prestation. Precis av det slag man minns från Umeåtiden.

Mer om Tyresö när jag hunnit se matchen.

Eller först en notering. Såg på twitter att rykten i Tyresö gör gällande att två landslagsspelare från USA är på ingång. Det är som sagt rykten, och väldigt långt ifrån bekräftat. Men det låter så intressant att jag var tvungen att nämna det…

* Nu till bottenstriden. Den ser ut att kunna få ett dramatiskt avgörande. För enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så är Kif Örebro i ekonomisk superkris. Ja, rubriken lyder just så – superkris.

Det är förstås extremt tråkiga nyheter. Och ännu ett exempel på hur svårt det är att driva damfotboll på proffsnivå.

Mer om läget i Örebro skall avslöjas på en presskonferens i morgon förmiddag. Det blir spännande att se vad som sägs där.

* Till England. Efter publiksuccén under OS fanns det väl de som hoppades att damfotbollens liga, WSL, skulle få ett uppsving.

Men som konstateras i den här krönikan så löd två av helgens publiksiffror på 287 och 289. Alltså hysteriskt långt från de 70854 som såg Storbritannien–Brasilien och 80203 som såg finalen.

* Och så slutligen en sväng till Japan och F20-VM. Jag såg Norge, Nordens hopp i morse. Och de båda 17-åringarna Ada Stolsmo Hegerberg och framför allt Caroline Graham Hansen imponerade stort. Där har Norge två riktiga framtidsnamn i offensiven. Men defensivt imponerade inte Norge. Inte ett dugg. Med ett så ihåligt försvarsspel blir det svårt att nå kvartsfinal. Mötet med Kanada på torsdag blir avgörande. Med tanke på dagens resultat lär det krävas norsk seger.

Så till dagens njutning. Den stod Tyskland för. Vilket lag tyskorna har. Dzsenifer Marozsan är en makalös fotbollsspelare. Hon har definitivt allt som krävs för att bli en av framtidens största allra största stjärnor inom damfotbollen. Vilken känsla, vilken speluppfattning.

Och Marozsan är inte ensam. Tyskland har ett gäng duktiga spelare till. Ihop med Japan har tyskorna definitivt imponerat mest på mig. Det skall bli spännande att se om de kan fortsätta att spela så fin fotboll när motståndet blir tuffare.

Här är för övrigt mitt tips på kvartsfinallag i F20-VM: Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland.
Det var väl inte några högoddsare där va?

Därför får USA domsluten med sig

Publicerad den av
3

Jag har fått lite förfrågningar om att göra en större analys av den svenska OS-insatsen. En sådan är på gång. Fast inte ännu. För jag kan inte riktigt släppa finalen.

Jag fick en fråga i natt av Peter Andersson om det bara en tillfällighet att USA fick de avgörande domsluten med sig, eller om domarna har “lättare” att döma till USA:s fördel?

Det är en väldigt intressant fråga, som jag förstås inte har något facit på. Men en teori. Och nej, jag tror inte att det är någon tillfällighet.

För min erfarenhet av domare och domslut är att kända spelare alltid har en fördel. Ju större stjärna du är, desto fler domslut går din väg.

Så är det i princip i alla sporter. När Sveriges herrar var världsbäst i handboll fick vi många 50-50-domslut med oss.

Nu är USA världsettor i fotboll för damer, och man har de största stjärnorna. Därmed kan de räkna med fördelar hos domarna.

Jag tror inte att det är medvetet från domarna. Men domare är människor, och människor vill ha beröm – inte kritik.

Och logiken är enkel. Det blir alltid väldigt mycket större fokus om du blåser straff mot topplag som Manchester United än om man gör det mot Derby eller Stoke. Och det blir större rubriker när man visar ut Tyresös Caroline Seger eller Marta än om man visar ut AIK:s Sarah Fredriksson eller Susan Varli.

Domslut som går mot storlag, eller superstjärnor, granskas alltid väldigt noga. Och skulle man göra feldomslut mot stjärnorna kommer man att bli totalsågad.

Därför blir det lätt att domare bara blåser straffar mot topplagen när de är 100-procentigt säkra. Däremot kan blåsa billiga straffar till topplagen mot mindre namnkunniga lag.

Och i semifinal och final hade verkligen USA domsluten med sig. De fick en felaktig straff i underläge 3–2 mot Kanada. Och de slapp ifrån två klara straffar i finalen mot Japan. För det var inte bara för Tobin Heath:s handboll som domare Bibiana Steinhaus borde ha blåst. Mer om det strax.

Först vill jag dock bara påminna om att USA inte alltid har haft tur med domsluten. Minns från fjolårets VM hur de drabbades av en väldigt billig, för att inte säga felaktig straff mot Brasilien vid ledning med 1–0 i kvartsfinalen. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i närkampen med Marta.

Det var ett domslut, som höll på att kosta USA vidare avancemang. Men ni minns väl Abby Wambach:s episka kvittering i övertidens sista sekunder. Utvisningssituationen, och Wambachs mål, finns på det här klippet.

Fast i den matchen var ju Marta den största stjärnan. Så min teori håller ju även där…

I gårdagens final har jag nu sett tillräckligt många repriser för att vara 100 procent säker på att Japan skulle ha haft en straff. Och 95 procent säker på att Japan skulle ha haft två straffar.

För Tobin Heath:s handboll går inte att snacka bort. Det gör ju inte ens den amerikanska experten i det här klippet.
Jag har spelat in finalen, och kikade på hur domare Bibiana Steinhaus var placerad när Aya Miyama slår frisparken. Domaren står nästan rakt i linje med muren. Och sista gången hon är i bild innan frisparken är hennes fokus riktat mot löpningarna längre in i straffområdet.
Det skulle således innebära att hon bara ser handsen i ögonvrån. Samt att hon har dålig vinkel.

Det är naturligtvis fortfarande en solklar straff. Men det förklarar varför inte Steinhaus vågar blåsa. Däremot borde den assisterande domare (linjedomare) som stod på mittlinjen ha sett bättre, och hjälpt till.

Den andra situationen har jag inget klipp på. Men den inträffade vid en liknande inläggsfrispark precis i upptakten av den andra halvleken. Ni kanske minns hur två japanskor och en amerikanska for rakt in i Hope Solo?

Hade det varit brottning hade Rachel Buehler garanterat fått poäng för sin läckra koppling om Saki Kumagai:s midja. Och Japan hade garanterat fått straff om de kastat in sin protestkudde…

Och om Steinhaus hade blicken i samma riktning som vid Heaths handboll borde hon ha sett den här duellen.

USA hade alltså makalös tur med flera avgörande domslut i OS.

Men enligt min teori har de alltså kämpat hårt för att få den fördelen.
För sammanfattningsvis är det ju så enkelt att de lag som vill ha fördel med domsluten bara behöver se till att bli bäst i världen…

Brasilien hänger inte med – Japan till semifinal

Publicerad den av
Svara

Japan är klart för semifinal. Nadeshiko – som laget kallas – visar att fjolårets VM-guld inte var en engångsföreteelse.

För Brasilien ser framtiden betydligt mycket mörkare ut. Damfotbollen har utvecklats i en väldigt positiv riktning de senaste fyra åren. Fast Brasilien har stått still.
I fjol föll man i kvartsfinal i VM. Nu åkte laget för första gången ur ett OS i samma runda. Tidigare har det blivit två silvermedaljer och två fjärdeplatser.

Skall Marta med vänner återta sin plats bland världens topp fyra får de nog se till att skaffa sig en förbundskapten som kan lära dem försvarsspel. Varför inte låna in herrarnas gamle coach, Carlos Dunga?

För offensivt finns det inte mycket att gnälla på. På så sätt gjorde Brasilien nämligen en riktigt bra insats mot Japan. Kanske var det till och med brasilianarnas bästa match i turneringen.
Men defensivt visade sig återigen att laget är alldeles för svagt. Den uppställning man spelar med – 3-4-3 med man-man-markering – är inte speciellt gångbar i den moderna fotbollen.

Japan däremot är otroligt skickligt i defensiven. Laget har nu sju raka halvlekar i OS utan insläppt mål. Och minns att det var defensiven som ledde laget till fjolårets VM-guld. För både mot Tyskland och USA försvarade sig japanskorna mer än de anföll.

Offensivt är fortfarande Japan inte lika vasst som i VM. Men Yuki Ogimi fortsätter att storspela. Utöver 1–0-målet stod Potsdamforwarden för ett högklassigt förarbete till Shinobu Ohno:s 2–0.
Ogimi tog emot felvänd på vänsterkanten. Hon vände upp, slog en perfekt boll med vänstern. Ohno tog emot, utmanade sin back, flyttade bollen från höger till vänster fot – och lobbsköt, ribba in.

Det var en hel hög prestationer av högsta världsklass uppradade efter varandra. Alltså kort och gott, fotbollsgodis.

Med Frankrike, USA och Japan i semifinal kan jag nöjt konstatera att mina kvartsfinaltips sitter ett efter ett. Eller ja, helt nöjd är jag inte. Jag hade ju helst haft fel angående Frankrike…

Den sista kvartsfinalen börjar strax. Den blir kul. Ett vilt kämpande Kanada blir en svår nöt att knäcka för Storbritannien. Och efter publiksuccén på Wembley undrar man ju även om det blir fullsatt i Coventry?

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

Publicerad den av
Svara

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Karen Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy Hasset – Amber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: Andreia – Erika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Vilka väntar på fredag?

Publicerad den av
1

Morgondagens viktigaste fråga är vilket motstånd som väntar på Sverige i fredagens kvartsfinal. Jag hoppas att det blir Storbritannien, eller kanske Brasilien. Alltså att vi kommer tvåa i gruppen.

Jag förutsätter att Japan vinner mot Sydafrika. Då gäller följande mot Kanada:

* Vid svensk seger: Då blir det målskillnadsaffär mot Japan om gruppsegern. Sverige har 4–1 och Japan 2–1 inför morgondagens matcher.
Gruppsegraren möter troligen tvåan i grupp G i kvartsfinal. Alltså troligen Frankrike, vilket blir en grymt tuff nöt att knäcka.

* Vid oavgjort. Då blir vi med allra största sannolikhet tvåa i gruppen bakom Japan.
Grupptvåan ställs mot tvåan i grupp E, alltså de som förlorar gruppfinalen mellan Brasilien och Storbritannien.

* Vid svensk förlust. Då blir vi trea i gruppen, och ställs mot segraren i grupp G i kvartsfinal. Det blir med största sannolikhet USA, som ju imponerat enormt hittills i OS.

Jag tippar på att Thomas Dennerby startar med samma lag som i första omgången.

Det enda jag är riktigt orolig för är Lotta Schelin:s form. Jag gissar att hon är plågad av sin vad, för hon har inte varit sig riktigt lik i någon av de båda matcherna hittills.
Är det vaden så kanske det är läge att vila Schelin, så att hon kan vara hundraprocentig i en kommande kvartsfinal?

Hos Kanada har det varit lite rörigt. Emily Zurrer och Robyn Gayle har lämnat spelen på grund av skador. De har ersatts av Melanie Booth och Marie Eve Nault. Annars är det som vanligt. Kanada är bäst på att försvara sig. De är svåra att slå hål på. Offensivt hänger det mesta på att Christine Sinclair gör sina mål.

Hur är då läget i övriga grupper?

I grupp E är det ren gruppfinal mellan Storbritannien och Brasilien. Marta:s gäng vinner gruppen på oavgjort. Dessutom spelar Nya Zeeland en viktig match mot Kamerun. I teorin har även afrikanskorna chansen att avancera, men då måste de vinna samtidigt som USA öser in mål mot Nordkorea.

Mer troligt är att Nya Zeeland vinner. Och då kommer de troligen att ta den sista platsen i kvartsfinalspelet. De blir bästa trea om de vinner och Nordkorea förlorar. Eller om de vinner, och Kanada förlorar, och Nya Zeeland tar in fyra måls målskillnad på kanadensiskorna.

I grupp G är USA klart för kvartsfinal, och Frankrike i praktiken klart. Fransyskorna har Colombia i sista omgången. Colombia kan gå vidare som trea vid storseger. Men Colombia kommer inte att vinna. Speciellt inte som Fifa har stängt av Lady Andrade för den knytnäve hon gav Abby Wambach i lördags. Frankrike vinner, och blir grupptvåa.

Pia Sundhage kommer säker att vädra sin bänk mot Nordkorea. Det hindrar inte att amerikanskorna kommer att vinna med ett par måls marginal, och med största sannolikhet skicka hem koreanskorna. För jag tror att Nordkorea måste ta poäng för att nå kvartsfinal.

Spännande i USA – och Norge

Publicerad den av
Svara

Dags för en liten utblick på det som händer utanför OS. I USA tog Western New York Flash i går sin tredje raka ligatitel – fast i tre olika ligor. Man gjorde det efter en riktig rysarfinal mot Chicago Red Stars.

Flash vann W-league 2010, WPS i fjol och nu WPSL Elite League. Precis som i fjol behövdes det straffläggning för att avgöra finalen.
I WPS i fjol hette finalhjältinnorna bland annat Ashlyn Harris, Christine Sinclair, Marta Viera da Silva, Alex Morgan och Caroline Seger.

I år har laget varit ganska mycket mindre namnkunnigt. Största stjärnorna har varit Spaniens Adriana Martin Santamaria, amerikanskorna McCall Zerboni och Laura Heyboer samt Australiens talang Emily Van Egmond.
Även Lori Lindsey och Meghan Klingenberg har tillhört truppen, men är ju i väg och spelar OS, och har bara gjort fyra matcher vardera under säsongen.

Just det att OS-spelare inte har kunnat delta så mycket i ligan har gjort att WPSL Elite League inte blivit någon jättesuccé. Att finalen i går avgjordes inför pinsamma 1221 åskådare på Flash:s hemmaplan i Rochester säger ju en hel del.

Fast spännande var det. Det här klippet visar hur Flash:s amerikanska U23-landslagsspelare, och tillika inhoppare, Toni Pressley kvitterade till 1–1 med en bomb, ribba in, precis när matchuret var på väg att ticka upp på 96 minuter av ordinarie tid. Det visar också hur glest det var på läktarna.

* I den andra amerikanska semipro-ligan, USL W-league, är det final i natt. Där möts Ottawa Fury och Pali Blues.
Ottawa slog ut DC United med 1–0 i sin semifinal. Lydia Hastings blev segerskytt. Pali Blues med Göteborg FC:s nyförvärv Camille Levin vann sin semifinal mot Quebec City Amiral med 2–0. Båda målen gjordes av Liz Bogus.

* Så till Norge, där toppserien börjar bli riktigt spännande. Båda topplagen LSK Kvinner (Lilleström) och Stabaek tappade nämligen poäng. Serieledande LSK spelade 1–1 i derbyt mot Vålerenga, och Stabaek reste sig från underläge 2–0 mot Kolbotn, men fick nöja sig med 2–2. Även tredjeplacerade Arna-Björnar spelade oavgjort, 1–1 borta mot Amazon Grimstad.

Resultaten gör att mästarinnorna Röa nu plötsligt har häng på ett nytt guld. Stine Andreassen gjorde matchens enda mål med en välplacerad vänster bredsida när Klepp bortabesegrades med 1–0. Se höjdpunkter från den matchen här.
Därmed är fyran Röa nu bara fem poäng bakom serieledande Lilleström, fyra bakom Stabaek och en bakom Arna-Björnar. Bakom Röa är det ett gap på tio poäng till femman Klepp.

Fem till kvartsfinal, en usel domare och Brandi Chastain

Publicerad den av
Svara

När alla lag spelat två gruppspelsmatcher har redan fem lag säkrat sina platser i kvartsfinalen. De fem är Japan, Sverige, Brasilien, Storbritannien och USA.

Alltså fem väntade lag. Faktum är att det inte ser ut att bli några skrällar alls till kvartsfinal. Vinner bara Nya Zeeland mot Kamerun och USA mot Nordkorea på tisdag så blir det exakt de åtta lag som jag här tippade skulle nå kvartsfinal.

* Jag har sett minst några minuter av varje match i dag. Den sista matchen var helt klart den mest uppseendeväckande. I 62 minuter var Nordkorea i högsta grad ett hot mot Frankrike. Jag kände inte alls igen det franska lag som jag har sett spelat lysande fotboll under hela våren.

Visst hade Laura Georges nickat in 1–0 till fransyskorna i slutminuterna av första halvlek. Men spelet var andefattigt, och jag började tro att koreanskorna kanske skulle kunna sno åt sig någon poäng.

Men i minut 62 bytte Bruno Bini in Elodie Thomis och Camille Abily. Och plötsligt fick Frankrike vingar. En halvtimma senare var det 5–0.

För vilken fart Thomis hade. Trots att hon bara spelade 28 minuter hade hon varit självskriven som matchens lirare om jag hade suttit i juryn. Hon gjorde själv 2–0, och spelade sedan fram Marie-Laure Delie till 3–0 och inhopparen Camille Catala till 5–0. Däremellan hade Wendie Renard nickat in 4–0 på en fin hörna från Louisa Necib.
Frankrike är utan tvekan bästa laget i OS på fasta situationer. Renard och Georges är grymma i luftrummet, och Necib, Abily och Sonia Bompastor har underbar känsla i tillslagen.

* Apropå Bompastor så kan jag inte undvika att ta upp OS-turneringens i särklass sämsta domslut. Det drabbade just Bompastor vid ställningen 4–0 i dag. Frankrikes vänsterback kom i hög fart när hon närmast blev överfallen i Nordkoreas straffområde.
En koreanska back körde knät i rätt in i Bompastors högerben, varvid fransyskan flög som en vante. Det borde ha varit turneringens mest solklara straff.

Men det blev i stället den första riktigt stora domarskandalen. För rättsskipare Terese Neguel från Kamerun nöjde sig inte med att strunta i att blåsa straff. Hon gav dessutom Bompastor den mest oförtjänta varningen för filmning som jag sett på mycket länge.

Kamerun är alltså inte bara sämsta laget i OS. De har sannolikt också den sämsta domaren.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

* Som nämnts gjorde Marie-Laure Delie mål i dag. Hon står därmed på två, och delar med det ledningen i skytteligan med tio andra spelare. Skytteligaledare utöver Delie är även: Alex Morgan, Abby Wambach och Carli Lloyd (USA), Christine Sinclair och Melissa Tancredi (Kanada), Marta och Cristiane (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige), Stephanie Houghton (Storbritannien) och Kim Song Hui (Nordkorea).

* Många tycker ju att idrottare skall sluta när de står på topp. Jag har aldrig förstått den synen. Inte på något sätt.

OM den även gäller för lag så måste ju många tycka att Dalsjöfors Goif har valt bästa möjliga läge att lägga ner verksamheten. För på måndag, när klubbens damlag tas bort ur seriesystemet, så leder de dels söderettan, dels har de en spelare som delar ledningen av skytteligan i OS (Tancredi). Snacka om att sluta när man står på topp…

* Missade du Sverige–Japan finns en länk till SVT:s sammandrag här.

* Slutligen blir det lite twitter. Där skulle vi inte kunna följa de svenska spelarna under OS. Det var ett falsklarm. Flera av dem twittrar fortfarande löpande. Länkar till alla de svenska OS-spelare som twittrar finns här.

Hope Solo

Hope Solo

Spelarna i USA:s, Kanadas och Storbritanniens lag twittrar ännu flitigare än de svenska. En som hamnat i blåsväder är Hope Solo. Hon gav sig på den före detta OS-hjältinnan, numera tv-experten, Brandi Chastain efter dagens match. Enligt Solo hjälper inte Chastain till att promota sporten tillräckligt mycket.

Solo twittrade bland annat:

”Det är för dåligt att vi inte kan ha kommentatorer som representerar laget bättre, och som kan mer om spelet än Brandi Chastain.”

Och:

”Lägg av att kommentera försvars- och målvaktsspel innan du sett till att bli bättre utbildad, Brandi Chastain. Spelet har utvecklats de senaste tio åren.”

Jag har ingen aning om vad Chastain har sagt. Men som tv-expert har hon inget ansvar för att promota lag eller sport. Hennes uppgift är att kritiskt bedöma de lag hon ser. Det borde Solo veta, även om hon inte håller med.

Dessutom förvånar det mig att en världsstjärna som Hope Solo lägger energi på sånt här. Efter en säker 3–0-seger borde hon väl kunna ta lite kritik med en klackspark. Eller?

Vad ser Martas mamma nuförtiden?

Publicerad den av
Svara
Marta Viera da Silva, Tyresö FF

Marta

I dag var Marta Viera da Silva sommarpratare i P1. Jag hörde drygt en timme av programmet, och tycker att hon skötte sig alldeles utmärkt.

En sak fastnade jag för. Marta sa att hennes mamma ”kunde se hur glad jag blev av att spela fotboll”.

Spontant tänkte jag då på huruvida Martas mamma ser samma glädje hos sin dotter nuförtiden?
För inte har väl Martas spel i år präglats av glädje? I varje fall inte när jag har sett henne. Då tycker jag snarare att hon sett irriterad och frustrerad ut.

Kanske kommer glädjen under OS. Marta är ju redan i delad skytteligaledning med Alex Morgan, Lotta Schelin och Nordkoreas Kim Song Hui.

* Som väntat tog allt slut för Dalsjöfors Goif i dag. Klubben har givit upp, och serieledarna kommer inte till spel i söderettan på måndag.
Därmed blir klubben utesluten ur seriesystemet. Och om de mot all förmodan har ett damlag nästa år, då spelar det i femman.

Kan man prata om tragik inom idrotten så är det här stor tragik på många sätt. För sporten, för damidrotten i Boråsområdet – och förstås för Dalsjöfors Goif.

För damfotbollen har nu för alltid sänkt en mångsektionsförening som började närma sig 100 års ålder. Så förstå att damfotboll inte står högt i kurs hos många Dgoif-fanatiker…

Fyra mål till, tack!

Publicerad den av
Svara

Usch vad tråkigt det här var. Eller just det. Det är ju inte spänningen som är viktigast i dag, utan segern.

Och den är redan klar. Tre mål är dock i underkant mot OS mest naiva backlinje. Gör vi tre–fyra till efter paus kan vi redan ha säkrat kvartsfinalplatsen.

Vad har då varit bra? Sofia Jakobsson har visat att det var rätt att satsa på henne. Försvarsarbetet går det inte heller att klaga på.

Och i tio minuter var Caroline Seger fullständigt suverän. Sedan har Seger försvunnit ur matchen. Jag har tidigare ifrågasatt hennes träningsnivå. Och det kanske är så att hon borde sättas i stenhård uthållighetsträning inför nästa säsong.

Målen är gjorda av Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin. Den sistnämnda har inte varit riktigt så briljant som jag hade hoppats. Hon borde ha kommit till fler avslut.

Ser att Brasilien har vunnit med 5–0 mot Kamerun efter bland annat två mål av Marta. Jag såg delar av den första halvleken, och kan konstatera att Afrikas båda lag i den här turneringen är alldeles för dåliga. Alldeles för dåliga.

Så nu hoppas jag att vårt lag kan gå ut i andra halvlek och utnyttja Sydafrikas sanslöst chanspräglade försvarsspel på så sätt att vi gör tre–fyra mål till.

För jag ser helst att matchen är minst lika ointressant ur spänningssynpunkt efter paus.

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.