Tankar om en trupp plus en sen Algarvereflektion

Publicerad den 24 mars, 2015 av Johan Rydén

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin trupp till landskamperna mot Schweiz och Danmark i början av april. Eller, det var visst Lilie Persson som presenterade truppen.

Vilket som var det i stora drag samma trupp som var i Algarve cup. De förändringar som görs jämfört med ursprungstruppen till Algarve är att Fridolina Rolfö och Antonia Göransson får kliva åt sidan och ge plats åt Marija Banusic och Emilia Appelqvist.

Emilia Appelqvist

Banusic gjorde hattrick för Chelsea i cupen i helgen och verkar ha god form, däremot är jag tveksam till Appelqvist. Jag tycker att hon är en god damallsvensk spelare, men hon har knappast i en VM-trupp att göra. Tyvärr har Sundhage nu en handfull spelare i sin trupp som hon inte skulle ha någon nytta av i Kanada. Det är både oroande och tråkigt.

Jag har flera gånger skrivit att jag tycker att de fem–sex sista platserna i en mästerskapstrupp borde fördelas mellan spelare med spetskompetens och sådana som har framtiden för sig. Ett exempel på en sådan spetskompetens är Jenny Hjohlman:s snabbhet – den borde ta henne till VM.

När det gäller framtiden har Sundhage aldrig tänkt speciellt mycket på den. Hon ifrågasätter ibland varför inte fler flicklandslagsspelare får chansen i de damallsvenska lagen, men i hennes trupper är spelare under 23 år en bristvara.
Här kommer jag på ett naturligt sätt in på den sista matchen i Algarve, den mot Tyskland. Jag har ju inte kommenterat förlusten för knappt två veckor sedan.

I den matchen spelade Silvia Neid med tre 91:or (Almuth Schult, Tabea Kemme och Alexandra Popp), två 92:or (Dzsenifer Marozsán och Kathrin Hendrich), en 93:a (Jennifer Cramer), två 94:or (Melanie Leupolz och Lena Petermann) samt en 95:a (Sara Däbritz). Och då var ändå ordinarie 93:an Louisa Wensing skadad och kunde inte vara med. På skadelistan finns även en annan högaktuell 93:a, Lena Lotzen. Trots det var alltså fler än hälften av de 17 spelare Neid nyttjade 24 år eller yngre.

Bland Sveriges 13 spelare i matchen är det bara en, Elin Rubensson (1993), som är född 1991 eller senare. Med tanke på att Sverige vann F19-EM för tre år sedan borde det inte saknas svensk talang i aktuella åldrar. Det tycks dock vara betydligt mycket längre väg mellan ungdoms- och A-landslag i Sverige än i Tyskland.

I matchen var det tyska laget minst en klass bättre än det svenska. Framför allt väckte 2–1-förlusten i tredjeprismatchen en hel del frågor om svensk försvarsorganisation. Som jag ser det darrade alla i backlinjen i defensiven.

Jag räknade till 7–2 i tysk favör i riktigt heta målchanser, något som dels skvallrar om att Carola Söberg var klart bästa svenska spelare i matchen – dels om att de tyska segersiffrorna var i underkant. Söberg var glädjeämnet, kul att hon visade stabilitet i två matcher i rad. Och viktigt.
För mig heter för övrigt Sveriges tre VM-målvakter i nuläget Hedvig Lindahl, Söberg och just det, Zecira Musovic.

Tillbaka till försvarsspelet. Tyskorna kunde gång på gång spela längs marken mellan våra backar, framför allt matade de passningar mellan mittback och ytterback. Dessutom var det lätt att spela genom det glesa svenska mittfältet. Några gånger skar markpassningar genom både mittfält och backlinje – det är inte godkänt.

Sveriges lag kändes glest och dåligt organiserat, medan det tyska laget var kompakt och aggressivt. Hade man inte vetat bättre kunde man trott att det var Sverige som spelade med ett ungdomligt lag.

Matchen fick mig att undra om Sundhages idé om att odla ett mer passningsorienterat spel är rätt tänkt. Danska Eurosportexperten och tillika Koldingtränaren Lene Terp sa efter matchen i sin analys att:

”Ibland måste man koncentrera sig på det man är bra på och acceptera att andra är bättre på vissa saker.”

Rosengård släppte stoltheten i Wolfsburg och spelade efter sina resurser. Jag hade gärna sett att Sundhages landslag gjorde det ibland också. Inte minst i matchupptakterna där det ju ofta är rena hönsgården.

Nu vet vi ju att VM spelas på konstgräs och där biter inte den höga press Tyskland kör med på samma sätt som på lite studsigt portugisiskt vårgräs. Så vi kanske skall vänta lite med att såga Sundhages byte av spelstil helt och hållet. Klart är i alla fall att vårt lag hade svårt att skapa målchanser mot kvalificerat motstånd i Algarve.

Slutligen dock något positivt. Sveriges reduceringsmål mot tyskorna var ju fantastiskt. Det började hos Lina Nilsson nere i defensivt vänsterhörn. Nio passningar senare klackade Caroline Seger fram bollen till Lotta Schelin som sköt i stolpen. Returen nådde målskytten Sofia Jakobsson, som var sjunde svenska spelare i anfallet. Kan tjejerna prestera ett sånt här passningsspel även framöver behöver jag inte oroa mig över det passningsorienterade grundspelet…

Större delen av sekvensen, samt andra höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:

https://www.youtube.com/watch?v=5esgC8RJM84

Som bekant vann USA turneringen före Frankrike. Jag tycker nog ändå att fransyskorna känns som det starkaste laget för tillfället. Frankrike, USA och Tyskland är de tre lag som känns som de hetaste guldkandidaterna till sommarens VM.

Japan kan nog också vara med där uppe, men deras insats i Algarve väcker en del frågor. Samtidigt har Norio Sasaki visat känsla tidigare. Nu spelade han med två olika uppställningar, en gammal och en ung. Kanske blir det annorlunda i VM.

På Cypern fortsatte England att imponera. De vann finalen mot Kanada med 1–0. Kanske kan England vara redo för att utmana om medaljerna i sommar.

Hur stor blir rotationen?

Publicerad den 6 mars, 2015 av Johan Rydén

Svara

14.30 är det avspark mellan Sverige och Brasilien i Algarve cup. Ännu har jag inte sett någon officiell svensk startelva, men Pia Sundhage var klar i Eurosports sändning senast över att det skulle bli stor rotation i laget jämfört med Tysklandsmatchen.

Kollar man Expressens troliga startelva innehåller den dock bara tre förändringar, alla i backlinjen. Det kanske jag inte tycker är någon stor rotation, men Expressen kan ju ha tippat fel uppställning.

Utöver Sveriges match är det förstås extra intressant att se hur det går för våra kommande gruppmotståndare i VM. I dag är matchen England–Australien i Cypern cup extra spännande att följa. De matcher som spelas i dag är:

Algarve:
13.10: Japan–Portugal
14.00: Tyskland–Kina
14.30: Sverige–Brasilien
16.00: Frankrike–Danmark
18.00: USA–Schweiz
19.00: Norge–Island

Cypern:
13.30: Kanada–Sydkorea
13.30: Finland–Holland
13.30: Belgien–Sydafrika
16.30: Italien–Skottland
16.30: England–Australien
16.30: Tjeckien–Mexiko

För er som missat det, här är resultaten från i onsdags kryddade med lite tv-klipp:

Algarve cup

* Sverige–Tyskland 4–2

https://www.youtube.com/watch?v=NtpSKPGI_5E

* Brasilien–Kina 0–0

* Japan–Danmark 1–2

Noterbart här att japanskorna ställde upp med en startelva som till nio elftedelar överensstämde med den elva som startade VM-finalen 2011. Även om Japan har haft framgångar på ungdomssidan de senaste åren och trots att han rullat rejält i tidigare träningsmatcher verkar alltså förbundskapten Norio Sasaki hålla fast vid gamla pålitliga kort.

* Portugal–Frankrike 0–1

Portugal stod upp oväntat bra mot Frankrike. Kul, för jag hade nog trott att värdnationen riskerade att bli turneringens slagpåse.

* Schweiz–Island 2–0

* Norge–USA 1–2

Jill Ellis började nog oroa sig lite över sitt jobb som amerikansk förbundskapten ett tag under matchen. Starka Ada Hegerberg nickade snyggt in det norska ledningemålet och norskorna hade även bra chans att göra 2–0. Men två mål av Carli Lloyd räddade den amerikanska segern. Nu har USA två gruppmatcher framför sig som de bör kunna vinna, så Ellis överlever nog Algarve cup i år…

Cypern cup

England–Finland 3–1

Kanada–Skottland 2–0

Australien–Holland 1–0

The Matildas visar att de har ett starkt lag, ett gäng som inte alls är slagna på förhand i någon av VM-matcherna.

Sydafrika–Mexiko 0–2

Sydkorea–Italien 1–2

Tjeckien–Belgien 2–2

Roches drömmål lyfter damfotbollen

Publicerad den 1 december, 2014 av Johan Rydén

Svara

I dag har finalisterna till de olika kategorierna i Ballon d’Or, den internationella guldbollen, presenterats.

Jag skrev ju häromdagen om att irländska Stephanie Roche borde ha chansen att bli en historisk finalist i klassen för årets mål, Puskas Award. Så blev det. Roche har nått finalen – en stor framgång för damfotbollen.

Man bör ju här ha i åtanke att kvinnor ligger långt efter män i fysisk förmåga, vilket innebär att kvinnor inte kan utföra samma saker som män. Det betyder i sin tur att årets mål för damer egentligen borde vara en egen kategori.
Det innebär å andra sidan att när en kvinna kvalar in bland årets tre vassaste mål i världen har hon verkligen gjort något utöver det vanliga. Och Steph Roche har helt klart min röst. Rösta i finalen, du också.

Abby Wambach

När det gäller priset till världens bästa damspelare heter finalisterna Nadine Kessler, Marta och Abby Wambach.

Demokrati är ju bra. Men ibland undrar man ju över vad det är olika juryer röstar på. Kom ihåg att de damallsvenska spelarna nyligen tog ut ett allstarlag för 2014. I det platsade inte Marta. Brasilianskan hade inte heller en enda nominering till årets fotbollsgala. Men hon har alltså ändå varit en av världens tre bästa spelare. Klart är att minst en av de tre juryerna har gjort en total missbedömning.

Personligen tycker jag kanske att alla tre juryerna har gjort fel. Marta, som tillsammans med Christen Press ledde Tyresö till final i Champions League, borde nog ha varit med i allstarlaget och hon borde även haft någon nominering till fotbollsgalan. Däremot tycker jag inte att hon tillhör världens tre bästa spelare i år.

Nadine Kessler

Det är faktiskt inte helt lätt att hitta vilka tre spelare som borde vara nominerade. Wambach och Kessler är ok finalister, även om båda har fått stora delar av året förstörda av skador. Wambachs klubblagssäsong var dessutom ett fiasko. Hennes Western New York kom trea från slutet 26 poäng efter tabellettan Seattle. Men hon gjorde 14 mål på 16 landskamper i år, vilket ändå gör att det går att försvara nomineringen.

Personligen tycker jag att Kim Little borde ha varit med bland finalisterna, men hon var ju inte ens med bland de tio grundkandidaterna… Med det sagt faller nu min röst på tyska Kessler som bar Wolfsburg till dubbeln i våras.

Norio Sasaki skriver autografer.

Finalister i kampen om årets tränare är tyska duon Ralf Kellermann och Maren Meinert samt japanska Norio Sasaki. Gissningen är att Wolfsburg tar en dubbel, alltså att Kellermann vinner i år igen. Men det är en gissning.

Slutligen hoppas jag på Roche i Puskas Award, men jag tror ändå att James Rodriquez tar hem den pokalen.

Cupen, Schelin, Öhrström och ett udda sydamerikanskt mästerskap

Publicerad den 17 mars, 2014 av Johan Rydén

Svara

Tyresö, Vittsjö och Sirius blev i går lag fyra, fem och sex att säkra plats i Svenska cupens kvartsfinaler. De skall spelas senast 15 maj, enligt följande:

Kristianstad–AIK, Sirius–Linköping/Göteborg, Umeå/Piteå–Tyresö och Kif Örebro–Vittsjö. Tyresös 2–0-seger mot Eskilstuna ger dem således en dyr bortamatch. Känns inte som att klubben behövde det nu…

I Tyresös eget matchreferat konstaterades att laget förstås hade haft sämsta möjliga uppladdning inför årets tävlingspremiär. Orsaken var:

”den uppkomna situationen där Tyresö hastigt hamnade i en likviditetssvacka.”

Till Radio Sörmland sa tränare tränare Tony Gustavsson att det har varit oroligt i leden, och att man exempelvis inte har fått ut februarilönen ännu. Han pratade även fotboll. Mest intressant tycker jag är att Eskilstuna verkar ha stått upp bra, och att laget bygger mycket på en stark defensiv. Det låter lovande inför seriestart.

På den här länken finns en tv-intervju med Marta, och från den kan man klicka sig vidare till en tv-intervju med Eskilstunas målvakt Emelie Lundberg.

* Tv4 har gjort klart med de 14 första damallsvenska matcherna som man skall sända. Det är som vanligt mest Rosengård och Tyresö. Linköping har tre matcher och Göteborg två.
Anmärkningsvärt är att Kristianstad skall visas i två matcher. Kul, för de har ju inte synts i tv på två år. AIK visas också två gånger, medan den andra nykomlingen Eskilstuna bara får en tv-match. Se hela listan här.

* I Frankrike var det alltså cuphelg. Lotta Schelin visade att hon är tillbaka på allvar efter sina skador genom att göra alla Lyons tre mål i 3–0-segern mot lokalkonkurrenten Saint Etienne. Målen var dock fördelade på två halvlekar, så det var inget äkta hattrick.

Även de andra två svensklagen Montpellier och PSG avancerade till kvartsfinal. Josefine Öqvist gjorde ett av Montpelliers mål i 8–0-segern mot Le Puy.

Kozue Ando

* I Tyskland vann alla tre topplagen, även om det satt riktigt hårt inne för serieledande Frankfurt. Japanska Kozue Ando satte deras 2–1-mål borta mot Essen i andra övertidsminuten. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken.

Potsdams Genoveva Anonma var annars dagens spelare. Hon gjorde sex mål i 12–0-segern mot Sindelfingen. Hon fördubblade därmed sin målskörd och avancerade till andra plats i skytteligan – tre mål bakom ledande Celia Sasic.

Det blev inga svenskmål, men alla våra fyra spelare fick speltid. Antonia Göransson byttes in i 68:e, Sofia Jakobsson och Nilla Fischer spelade hela matcherna. Slutligen debuterade Olivia Schough. Hon spelade från start, men blev utbytt i 83:e minuten. Samtliga svensklag utan Cloppenburg vann. Jakobssons lag är alltmer förankrat under nedflyttningsstrecket. Avståndet upp till säker mark är nu tre poäng.

Alla helgens mål i Frauen-Bundesliga går att se på den här länken.

* I Italien fick vi oväntat nog se två svenskmål. Maria Karlsson stötte in sitt åttonde för säsongen. Dessutom fick Stephanie Öhrström göra sitt första. Målvakten satte en straff som säkrade segerresultatet borta mot Chiasiellis till 5–1.

Se målen på det här klippet:

* Det var seriepremär för skotska Womens Premier League i helgen. Svensklaget Celtic vann med 5–0 borta mot Aberdeen, och både Pernilla Johansson och Nanna Jansson debuterade. Båda kom in från bänken. De fick 45 respektive 20 minuters speltid. Ett matchreferat finns på den här länken.

* Det har spelats ett Sydamerikanskt mästerskap i Chile de senaste veckorna. Bara sju länder kom till spel, och enligt damfotboll.com hamnade guldet oväntat i Argentina, som besegrade Chile i finalen.

Jag har sett uppgifter om att South American Women’s Games har spelats, men förstår faktiskt inte riktigt vad det där är för mästerskap. För stora Copa America 2014 skall ju spelas i Ecuador i höst – troligen i november. Och det är därifrån som Sydamerikas VM-platser skall fördelas.

* Slutligen kikade jag i går en stund på Japan–Spanien 2–0 i F17-VM. Och jag blev mäkta imponerad av de flesta japanskornas bollbehandling och passningsspel. De fick Spaniens spelare att framstå som att de hade träben. Och då vet vi ju hur det brukar se ut när Spanien möter Sverige.

Utan att ha sett något annat lag i F17-VM känner jag att Japan måste bli väldigt svårslaget. Och för Norio Sasaki och de andra ledarna kring Nadeshiko måste det här juniorlaget framkalla en härlig framtidstro. För känslan var att de här spelarna hade bättre grundteknik än de flesta i det nuvarande A-landslaget. Och då är ju de ändå ganska bollsäkra.

Comeback av Emma Berglund

Publicerad den 8 mars, 2014 av Johan Rydén

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup:

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

Japan inför Algarve och utlänningar i NWSL

Publicerad den 21 februari, 2014 av Johan Rydén

Svara

Årets Algarve och Cypern cup är extra viktiga för de asiatiska lagen. De skall ju nämligen spela slutspel i Asiatiska mästerskapen, vilket även räknas som VM-kval, i mitten av maj.

I fjol åkte Japans landslag Nadeshiko till Algarve med ett lite yngre, och mer orutinerat lag än de haft i de senaste VM- och OS-turneringarna. När förbundskapten Norio Sasaki häromdagen presenterade årets Algarvetrupp innehöll den däremot alla de välbekanta namnen.

I truppen, som bland annat skall möta Sverige, finns bland annat målvakterna Ayumi Kaihori och Miho Fukumoto, backarna Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai och Aya Sameshima, mittfältarna Homare Sawa, Kozue Ando, Asuna Tanaka, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi samt forwardsen Yuki Ogimi, Shinobu Ohno och Megumi Takase.

Det är alltså exakt de spelare som nådde final både i VM och OS. Noterbart här är att den japanska startelvan klarat sig väldigt bra ifrån skador de här senaste åren. Man frågar sig om det bara är tur, eller om vi i Sverige exempelvis kan lära oss något av japanskorna?

Dessutom frågar man sig om det inte någon av de yngre spelare som coach Sasaki släppte in i fjol är redo att att matchas in i startelvan. Den frågan fick man delvis svar på i den här artikeln från Japans fotbollsförbunds hemsida.

Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi

I den aktuella truppen är bara en ung spelare, 18-åriga backen Miyake Shiori, uttagen i A-laget. Men parallellt med Algarve cup spelas en U23-turnering i La Manga, där Japan också har ett lag. Sasaki säger sig hoppas på flera av spelarna där:

”Några av de unga spelarna visade hög klass på vårt senaste läger, och jag var nära att ta med dem i A-landslaget. Om de gör bra ifrån sig nu har de bra chans att komma med i truppen i maj.”

Sasaki säger också att Japan åker till Algarve för att vinna:

”Jag vill att våra etablerade spelare visar att de är värda sina platser. Det här är förberedelse inför turneringen i maj, och där vill jag ha bästa möjliga trupp.”

Utöver unga Shiori finns ett par spelare som jag inte känner till så bra i Japans Algarvetrupp. En av dem är 24-åriga Nanase Kiryu, som i veckan blev klar för Sky Blue FC i NWSL.

Allt fler japanskor är numera utlandsproffs. Inte mindre än elva av spelarna i Algarvetruppen skall i år spela i Europa eller USA. Kiryu blev den tredje japanska spelaren efter Sameshima (Houston) och Kawasumi (Seattle) att skriva på för ett NWSL-lag i år.

I och med att den NWSL i år utökar sin kvot av så kallade utländska spelare – alltså spelare som inte är från USA, Kanada eller Mexiko – till tre per lag är det lite intressant att se varifrån utlänningarna hämtas. Utöver Japan verkar Australien ligga bra till. I veckan har exempelvis Portland Thorns kontrakterat den australiska mittbacken Stephanie Catley, som därmed blir femte australiska spelaren i ligan.

Jag gjorde en liten koll på vilka utlänningar som hittills är klara för NWSL-klubbar i år. Här är namnen:

Boston Breakers:
* Kyah Simon, Australien
* Lianne Sanderson, England
* Melissa Ortiz, Colombia

Chicago Red Stars:
* Vakant
* Vakant
* Vakant

Houston Dash:
* Rafaelle Souza, Brasilien
* Sameshima, Japan
* Vakant

Aya Sameshima

FC Kansas City:
* Nikki Krzysik, Polen
* Vakant

Portland Thorns:
* Catley, Australien
* Nadine Angerer, Tyskland
* Vakant

Seattle Reign:
* Jessica Fishlock, Wales
* Kim Little, Skottland
* Kawasumi, Japan

Sky Blue FC:
* Lisa De Vanna, Australien
* Caitlin Foord, Australien
* Kiryu, Japan

Washington Spirit:
* Jodie Taylor, England
* Vakant
* Vakant

Jodie Taylor

Western New York Flash:
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Samantha Kerr, Australien
* Vakant *
* Vakant (har bytt till sig en fjärde utlänning från Kansas)

Totalt finns det alltså plats för ytterligare tio utländska spelare. Chicago Red Stars har kvar att fylla alla sina tre lediga platser, medan Washington Spirit och Western New York Flash har två var. Några klubbar kanske väljer att inte fylla kvoten. Men Flash lär ju i alla fall göra det. För annars hade man ju inte bytt bort sitt andraval i nästa års draft för att få ha en fjärde utlänning.

Som en parentes så kan det finnas plats för elva utlänningar. För jag är lite osäker på hur Nikki Krzysik egentligen räknas. Hon är ju amerikanska med polskt pass. Men eftersom hon valt att spela landslagsspel för Polen verkar hon räknas som utlänning.

Alex Morgan skall intervjuas

* Apropå USA och NWSL så har Alex Morgan återigen fotats i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. Och hon gör alltså även reklam för Coca-cola. Man kan ha en hel del invändningar mot det lämpliga i det, och jag måste säga att jag i grunden är väldigt splittrad.

Men jag väljer ändå nu att vara svagt positiv, eftersom att det ändå är väldigt bra för damfotbollen att dess stjärnor profileras och syns.

* Tillagt i efterhand: Redan samma kväll som det här inlägget skrevs presenterade Western New York Flash en av sina två sista utländska spelare. Det handlar om Nya Zeelands Emma Kete, som det senaste året spelat i Bad Neuenahr och Sydney FC.
Samtidigt presenterade Flash även före detta Rossiyankaspelaren Kristen Edmonds som nyförvärv. Hon har tidigare spelat för Stjarnan på Island.

Tyskland, USA, Australien och Japan

Publicerad den 16 juni, 2013 av Johan Rydén

Svara

Jag råkade tidigare komma åt publicera-knappen i bloggprogrammet alldeles för tidigt. Därför gissar jag att ni som prenumererar på bloggen fick utkasten till de två senaste inläggen på mejl.
De var rätt stolpiga, så jag är övertygad om att ni har större utbyte av inläggen om ni läser om dem i nuvarande skepnad…

Det här inlägget skulle egentligen bara handla om damfotbollsvärldens främsta nationer utanför EM. Men som rubriken avslöjar blir det även lite Tyskland.

För jag måste ju berömma intresset för det tyska laget. Gårdagens träningsmatch mot Skottland sågs av över en miljon tv-tittare. Och förbundet har sålt närmare 40000 biljetter till EM-genrepet mot Japan i München.

Det känns som att Sverige får svårt att locka 40000 åskådare till vårt genrep på Skarsjövallen i Ljungskile…

Därmed lämnar jag Europa. I natt spelade USA träningsmatch hemma mot Sydkorea inför 13035 åskådare på Gillette Stadium i Foxborough, Massachusetts.

Amerikanskorna vann med 4–1 och matchens behållning var Kristie Mewis leende efter att hon gjort sitt första landslagsmål någonsin. Leendet blev nog inte mindre av att hon slog till i sin hemtrakt.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

Utöver Mewis hette USA:s målskyttar Lauren Cheney, Carli Lloyd och Abby Wambach. Den sistnämnda gjorde sitt mål på straff på övertid. Hon är därmed bara två mål bakom Mia Hamm i jakten på titeln som tidernas målskytt.

Det är lätt att konstatera att förbundskapten Tom Sermanni fortsätter att testa friskt. Han lät nämligen ytterligare en U20-världsmästare debutera i den här matchen, nämligen Morgan Brian.

Sermanni bytte ju friskt även i Australien, och han har nu låtit sju olika spelare göra landslagsdebut i år. Utöver Mewis och Brian handlar det om Ashlyn Harris, Christen Press, Crystal Dunn, Julie Johnston och Lindsey Horan.

Så här spelade USA mot Sydkorea: Nicole Barnhart (Hope Solo, 46) – Christie Rampone, Rachel Buehler (Ali Krieger, 70), Becky Sauerbrunn, Mewis – Heather O’Reilly, Lloyd (Yael Averbuch, 67), Cheney (Brian, 77), Tobin Heath – Sydney Leroux (Wambach, 46), Alex Morgan.

Vi stannar lite i USA. Trots nattens landskamp rullar NWSL vidare. Det är i sådana här lägen man ser bredden på lagens trupper. Dessutom är det intressant att se hur stort intresset är för lagen när de saknar sina affischnamn.

En match spelades parallellt med landskampen i natt. 4630 åskådare var på plats för att se Western New York Flash bortabesegra Washington Spirit med 2–0. Det måste man väl ändå säga var ganska lovande?

* I en annan del av världen spelade Australien och Nya Zeeland sin andra inbördes landskamp på kort tid. Den här gången slutade det 1–1. Eller ja, det slutade 5–3 till Australien efter straffläggning. Fast jag tycker ändå att 1–1 är det relevanta resultatet.

Enligt referatet på det australiska förbundets hemsida var det Nya Zeelands Football Ferns som dominerade matchbilden. Det var dock the Matildas som tog ledningen i elfte minuten genom Clare Polkinghorne. 17 minuter senare kvitterade dock Tysklandsproffset Sarah Gregorious.

Kirsty Yallop

För Nya Zeeland spelade Malmös Ali Riley hela matchen, medan Vittsjös Kirsty Yallop byttes in de sista 24 minuterna.

I torsdags möttes lagen också. Då vann Australien med 1–0 efter segermål från Michelle Heyman. Då saknade Nya Zeeland dock sina damallsvenska spelare.

* En liga jag följde hyfsat noga i fjol var den japanska, Nadeshiko League. Eftersom japanskorna inte är med i EM, och vi inte har några svenska spelare där har jag minskat ner på Japankollarna.

Men jag konstaterar att Inac Kobe Leonessa går som tåget även i årets ligaspel. Med halva serien spelad har mästarlaget nio raka segrar och målskillnaden 37–5. Dessutom leder deras amerikanska forward Beverly Goebel-Yanez skytteligan på åtta mål, ett före klubbkompisen Nahomi Kawasumi samt Belesas Mina Tanaka.

Därför var det en skräll i går när 4456 åskådare fick se Inac Kobe Leonessa tappa poäng i ligacupen. Det blev nämligen 0–0 mot Albirex Niigata.

Ligacupen spelas inledningsvis som ett gruppspel, med fem lag i varje grupp. NTV Beleza leder den ena gruppen, medan Kobes grupp nu leds av Okayama Yunogo Belle med två poängs marginal. Men Okayama och Kobe möts i nästa omgång.

Homare Sawa

Japans landslag skall för övrigt först möta Nya Zeeland på torsdag. Sedan åker de till Europa för att möta England och Tyskland. Truppen till mötet med Nya Zeeland är uttagen, och den innehåller en mängd välbekanta namn.
Minns att förbundskapten Norio Sasaki valde att vila Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando under Algarve cup i våras. Nu är alla de fem tillbaka i truppen.

Skön känsla nu efteråt

Publicerad den 11 mars, 2013 av Johan Rydén

Svara

Några timmar har gått sedan slutsignalen mellan Sverige och USA, och jag känner att jag kanske var väl hård i mitt förra inlägg.

För känslan nu efteråt är ändå ganska positiv. Det blev en intensiv och tät match, där Sverige klarade av att stå upp väl mot världens bästa lag.
Visst är det så att vi inte på egen hand skapade ett enda avslut mot mål, och att det på sitt sätt är oroande. För det är en indikation på att vi absolut inte kan hamna i underläge mot övriga toppnationer.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Men Pia Sundhage:s elva visar i alla fall att den inte viker sig mot namnkunnigt motstånd – inte alls. Och i sådana här matcher är man plötsligt glad att ha hårt arbetande spelare som Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer på planen.
Dahlkvist kommer sällan till sin rätt i de matcher vi själva skall föra. För hon saknar kapacitet att sätta fart på bollen. Men när det gäller att jobba hårt över stora ytor är Dala makalös. Och hennes mål kan man ju se hur många gånger som helst. Gör det exempelvis via den här länken.

Jag såg att Sundhage har sagt till SVT att Fischer kan bli världens bästa mittback. Det är intressant att se hur Sundhage väljer att kritisera vissa av sina toppspelare, och höja andra. Att Fischer skulle kunna bli världsbäst håller jag inte med om. Linköpingsspelaren är för långsam för det. Men om att hon kan bli en högklassig mittback råder ingen tvekan. Fast hon måste lära sig att värdera olika situationer bättre. Hoppas att hon får träna rejält på det innan EM.

I den här podden av Anders Cedhamre säger Sundhage återigen att det är Lotta Schelin och Caroline Seger som skall vara Sveriges mest sevärda spelare i EM. Den duon spelade bara biroller i dagens match. Här har Sundhages lag två sparkapital till kommande toppmatcher.
Podden är – även om det huvudsakligen är frågeställningar man hört förut – värd att lyssna på. I den utnämner Sundhage för övrigt Victoria Sandell Svensson till tidernas bästa svenska spelare. Jag skriver under på den utmärkelsen. Sig själv placerar Sundhage som trea.

Tillbaka till dagens match, och Algarve cup. Känslan är att de elva som spelade från start stärkte sina aktier inför EM. Möjligen med undantag för Johanna Almgren. Jag har ingen uppfattning av hennes insats eftersom jag knappt såg något av första halvlek, och hon byttes ut i halvtid – något som aldrig är positivt. Speciellt som det var sagt att Sverige inte hade några förutbestämda byten.

Sundhage har alltså fått svar på vilka spelare hon skall satsa på. Hon har också fått svar på att hennes elva kan ge toppnationerna en rejäl match.

Nu vill hon nog även få se att vi kan föra spelet mot jämnbra, eller något sämre, motstånd. Där har svenska landslag av tradition problem – då tänker jag både på herr- och damsidan.
Nästa test av den förmågan behöver vi inte vänta länge på. Det kommer ju redan på onsdag.

Japans landslag, Nadeshiko

Jag har förresten även sett Danmark–Japan i dag. Det var verkligen en härligt välspelad fotbollsmatch, med fantastiskt passningsspel från båda lagen.
Man behöver förresten inte titta länge för att inse att det danska laget är betydligt mer bollskickligt än vårt svenska. För det är inte så många lag som klarar av att i långa stunder dominera bollinnehavet mot Japan.

Danmark har härligt bolltrygga backar som skickligt spelar runt, runt hela tiden. Men ofta blir det inte så mycket mer än just rundspel.
Jag har skrivit om att jag saknar en rejäl powerforward i det svenska laget. Den spelaren är ännu mer saknad hos Danmark. För danskorna har egentligen ingen riktig spets på sina anfall.

Japan liknar Danmark på många sätt. Fast med skillnaden att Japan har en riktigt vass forward i Yuki Ogimi. I Algarve håller förbundskapten Norio Sasaki på att spela in ett antal nya, unga spelare i Nadeshiko. Känslan är att den processen kan gå ganska snabbt.
För efter inledande 0–2 mot Norge har japanskorna snabbt repat sig. Redan i 2–1-förlusten mot Tyskland i fredags visade Japan klass. Och i dag vann man alltså mot ett svårspelat Danmark.

Om man kan anse att laget hade oflyt med en riktig groda från målvakt Ayumi Kaihori mot Tyskland så var flytet med japanskorna i dag. Det var nämligen ett misslyckat inlägg från Nahomi Kawasumi som gav Japan ledningen. Bollen seglade över Stina Lykke Petersen och in i bortre hörnet.

2–0 gjorde en frispelad Ogimi iskallt i första halvlekens slutskede. Ogimi – som för övrigt bildade anfallspar med lillasyster Asano Nagasato – fick en perfekt djupledsboll från Rumi Utsugi, drog snyggt Lykke Petersen och slog bollen i tomt mål.

Efter paus kunde det blivit fler mål. Båda lagen hade fina chanser, men det var framför allt Japan som spelade sig till kanonlägen.

Folkesson skrällen i Sundhages Algarvetrupp

Publicerad den 19 februari, 2013 av Johan Rydén

Hanna Folkesson, ny i Umeå IK, var skrällen i Pia Sundhage:s trupp till Algarve trupp. Att Folkesson skulle få den här chansen kändes verkligen inte väntat.

Att både Carina Holmberg och Olivia Schough skulle finnas med bland 23 spelare var däremot kanske inte helt oväntat. Fast det var ändå de som man har känt skulle sitta mest löst.

Vilka spelare saknades då i Algarvetruppen, jämfört med senaste lägret på Bosön? Jo, Malmös framtidsnamn Amanda Ilestedt och Elin Rubensson. Samt sent inkallade målvakten Jessica Höglander från Tyresö.
Synd på Ilestedt och Rubensson, för dem vill jag ha med till EM.

Saknades i truppen gjorde också Charlotte Rohlin, trots att Sundhage under presskonferensen pratade om att det skulle tränas fasta situationer i Portugal, och att närvarande duon Nilla Fischer och Rohlin då skulle få visa att de är värda att gå upp på hörnor och frisparkar.
Visst, Rohlin är inte spelklar ännu. Men jag hade gärna sett att hon just varit med när laget tränar fasta situationer. För där har hon kapacitet att spela en nyckelroll.

Sundhages presskonferenser är alltid intressanta. Hon flikar in saker om spelarna som gör att man förstår hur hon tänker när hon gör sina val.
Det enda negativa i dag var felstavningen på Malin Levenstad, som fick heta Malin Lewnstad under presentationen. Fast jag antar att det inte är Sundhage själv som tar fram presentationsmaterialet.

Här är hela truppen.

Nilla Fischer var alltså på plats vid presskonferensen. Så här så hon om att sannolikt blir mittback i EM:

”Det ser ju såpass illa ut.”

Även om det sades med lite skämtsam ton så var det ändå ganska tydligt att Fischer helst spelar högre upp i planen. Jag ser henne också helst på mittfältet. Men förhoppningsvis vet Sundhage vad hon gör.

Algarve cup spelas för övrigt 6–13 mars, och Sverige möter i tur och ordning Kina, Island och USA. Dessutom blir det placeringsmatch mot ett av Tyskland, Japan, Norge och Danmark.

* I dag blev det klart att Sverige spelar landskamp mot Norge i Linköping den 1 juni. Det presenterade Marika Domanski-Lyfors vid dagens presskonferens.
Domanski gick igenom uppladdningen inför EM, och sa:

”Pia har fått igenom alla sina krav, så blir det inga resultat nu så vet jag inte vad vi skall göra…”

* Pia Sundhage hade alltså ett par små skrällar i sin trupp till årets ”Lilla VM”. Det var ändå inget emot hur skrälltätt det var när Japans förbundskapten Norio Sasaki presenterade sin. Han har också ett mästerskapsslutspel i år, i form av Östasiatiska mästerskapet.
Trots det väljer Sasaki att vila flera meriterade spelare i Algarve, såsom målvakten Miho Fukumoto, samt namnkunniga toppspelarna Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando. I stället satsar Sasaki att prova ett gäng unga framtidsnamn.Här är hela Japans trupp.

* Japan är i samma grupp som Tyskland, Danmark och Norge. Här är norskornas trupp.

* Frankrike spelar varken i Algarve eller Cypern i år. Däremot skall de möta Brasilien i två landskamper i början av mars. Förbundskapten Bruno Bini har inte heller den här gången valt att ta med Lyons lagkapten Sonia Bompastor. Här är de spelare som Bini tagit ur.

Rösterna som gjorde Sundhage och Wambach bäst i världen

Publicerad den 7 januari, 2013 av Johan Rydén

Svara

Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.

Pia Sundhage

En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:

”Min lagkamrat, Abby Wambach.”

Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen

Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…

Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…

Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.

Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair

Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman

Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson

På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.

Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta       13,50
3) Morgan    10,87
4) Sawa       10,85
5) Sinclair    10,33
6) Lloyd         7,99
7) Abily          7,70
8) Miyama      7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe   2,89

Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage   28,59
2) Sasaki         23,83
3) Bini               9,02
4) Lair               7,64

Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.

Japan förtjänar hyllningar – inte avsky

Publicerad den 10 augusti, 2012 av Johan Rydén

Först vill jag tacka för alla berömmande kommentarer den senaste tiden. Och för alla andra kommentarer också. Det är alltid kul med synpunkter, och debatter.

Och till er som undrar varför era kommentarer inte kommer upp direkt på bloggen kan jag meddela att jag har valt att ha en kommentarsspärr, som innebär att jag måste godkänna alla synpunkter innan de publiceras.

Bland det senaste dygnets kommentarer har det kommit ett par intressanta ämnen och förslag, som jag skall försöka avhandla framöver. Men först tänkte jag åter ta upp Japan, och de fientliga känslor som de dragit på sig under OS.

Först till de här amerikanska som ju är fullständigt förfärliga. Fast de strömningarna har ju inte skapats under OS. Utan det verkar som att vissa människor fortfarande lever kvar på 1940-talet…

De starka känslor som skapats under OS har kommit efter 0–0-matchen mot Sydafrika. Jag har redan tagit upp den i det här inlägget. Men då satt jag inte på alla ingångsvärden. Det kanske jag inte gör nu heller, men jag vet i alla fall mer än då.

Jag vet till exempel att det viktigaste för Japan var att slippa den långa resan till Glasgow, och bli kvar i Londonområdet.
Och jag vet att förbundskapten Norio Sasaki sa åt sina spelare att ordna ett oavgjort resultat.

Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi

Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad av att Sasaki utan omsvep berättade om sin tveksamma order.

För min bild av japaner är väldigt positiv. Ett ärligare folk får man leta efter. Skulle jag välja ett land i världen där jag skulle tappa min plånbok, skulle jag utan tvekan välja Japan. Där är chansen att få tillbaka den väldigt mycket större än i ärliga Sverige.
I Tokyos tunnelbana kan man lägga sin dator på hatthyllan i en vagn, och sedan sätta sig i en annan. Och man kan vara säker på att ingen rör den.

Att de ärliga japanerna skulle välja att inte köra rent spel, och sedan öppet berätta om det, fick jag inte alls att gå ihop.
Vi svenskar är ju smartare. När Sveriges Tre kronor ”råkade” förlora mot Slovakien med 3–0 i sista gruppmatchen i OS 2006, och hade oturen att få möta Schweiz i kvartsfinal i stället för Kanada, så var det ingen spelare eller ledare som erkände att vi la oss. Inte förrän fem år senare.

Och såvitt jag vet har inte halva svenska folket visat någon avsky mot Tre kronor för att de tog en tveksam väg till OS-guldet 2006. Eller?

Men Japan har fått en rejäl dos avsky.

Men hur kom det sig då att japanerna agerade tveksamt, och utan omsvep erkände det?

Jag har som sagt funderat i frågan. Och det bästa svaret jag hittat är att det handlar om kulturella skillnader. Att vi i västvärlden och de asiatiska länderna har olika uppfattning om vad som är rätt och fel i det här fallet.

Japan var redan vidare, och tog den väg som de ansåg gynnade dem mest. Precis som både kineser och sydkoreaner var vidare i badminton, och försökte ge sig själva bästa vägen till OS-guldet.

De tyckte att de hade rätt att ge sig själva bästa möjliga förutsättningar. Och de tyckte inte att de behövde smyga med sin inställning, som vi västerlänningar tenderar att göra…

Personligen har jag inte låtit någon läggmatch förta upplevelsen av japanskornas läckra fotboll. Tvärtom har jag njutit av det kortpassningsspel, som garanterat kommer att lyfta damfotbollen på sikt. För jag tycker att Japans lag förtjänar hyllningar, och inte avsky.

Ingen utredning av Japan – det var rätt beslut

Publicerad den 1 augusti, 2012 av Johan Rydén

Såg just att Fifa valt att inte utreda Japans coach Norio Sasaki efter gårdagens 0–0-match mot Sydafrikas Banyana Banyana. Det är förstås ett helt riktigt beslut.

För själv har jag väldigt svårt att bli upprörd. Visst finns det gränser för hur långt man får gå. Fast Japan ansträngde sig inte för att förlora. Man förlorade ju inte ens. Man spelade oavgjort.

Och har man redan avancerat i en turnering kan man ju inte tvingas att slita på sina bästa spelare. Eller?

Jag har aldrig sett några krav på att simmare och friidrottare som simmar/springer avstannande i sina försök/semifinaler skall diskas – eller straffas – för att de inte tar ut sig maximalt.

Visst sände Sasaki signaler till sin spelare om att seger inte var speciellt viktigt när han valde att starta med samtliga de sju som satt på bänken i förra omgången.
Men nu är ju OS är en väldigt kort turnering. De lag som når finalen kommer att spela sex matcher på 15 dagar.

Så har man chans att spara nyckelspelare så förstår jag att man tar den. Och det lag som Japan ställde på benen är inte så vasst att det slår ens Sydafrika på beställning. Japan har elva spelare av världsklass, övriga är ganska mycket sämre.

Sedan tror jag inte att Sasaki och de andra japanerna är speciellt ledsna över att slippa möta Frankrike i kvartsfinal.

Jag har sett att många tycker att det är roligt att Japan fick Brasilien i stället. Men jag tror faktiskt att japanskorna skulle ha valt just Brasilien om de fick välja mellan dem, Frankrike och Storbritannien.

För i VM i fjol föll ju Japan mot England med 2–0 i sista gruppspelsmatchen. Där valde man inte att spara några spelare. Där ville man inte ställas mot Tyskland i kvartsfinal. Alltså har man dåliga minnen av brittiskorna. Det har man även av fransyskorna, för i genrepet inför OS blev japanskorna utklassade av dem.

Brasilien däremot körde Japan över senast de möttes, i april. Det blev 4–1 i Kirin Challange Cup, trots att Japan saknade flera ordinarie spelare. Här är ett klipp från den matchen. Förutom målen så njut gärna av Erika:s läckra volley 37 minuter in i andra halvlek.
Och jag tror att smarta spelare som Yuki Ogimi, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi och Homare Sawa bör kunna lura de virriga brasilianska backarna på ett sätt de inte hade lurat Frankrikes eller Storbritanniens backlinjer.

Alltså fick Japan trots allt sin drömlottning.

Taktiskt Japan ordnade fram tuff svensk kvartsfinal

Publicerad den 31 juli, 2012 av Johan Rydén

Svara

För mig hackades dagens match sönder av fälttävlansdramat. Jag älskar i princip all idrott på högsta världsnivå. Och hästhoppning – som ju är den avslutande grenen i fälttävlan – blir lätt infernaliskt spännande.

Så under första halvlek vilade hela tiden ett öga på resultatutvecklingen för våra ryttare. Under andra halvlek satt jag lätt besviken över att Sara Algotsson Ostholt var så sanslöst nära OS-guld.

Men jag noterade att Sverige gjorde två väldigt väldigt starka minuter i första halvlek, där det small två gånger. Kosovare Asllani hade andraassist till båda målen. Marie Hammarström var ännu mer inblandad i dem. Hon avslutade själv det första med en snygg volley, och hon slog det fina inlägget till Sofia Jakobsson vid 2–0.

I övrigt gladde Lotta Schelin med en utmärkt insats. Hon var långa stunder avskuren från resten av laget, men ville hela tiden ha boll. Och hon skapade faktiskt en del på egen hand mot fyra backar.

Offensivt gjorde även Johanna Almgren ett bra inhopp. Hon kom in i ett otacksamt läge, men vann bollen flera gånger på egen hand, och startade anfall. Trots det kommer de flesta nog att minnas hennes grova miss på Schelins förarbete på slutet.

Frågetecknen i laget den här gången handlade om orken. Hur väl tränade är egentligen våra centrala mittfältare? De orkade inte trycka upp laget i andra halvlek, utan föll tidigt väldigt långt bak i planen. Det såg inte bra ut.

Som jag ser det är 2–2 mot Kanada trots allt inget dåligt resultat. Kanada visade klass i dag. Melissa Tancredi har verkligen toppat formen, och Sophie Schmidt och Christine Sinclair är klasspelare. Men nu riskerar det bli USA nästa för kanadensiskorna. Det känns som en övermäktig uppgift. Kanada pressade i och för sig USA till förlängning i kvartsfinalen i OS för fyra år sedan. Men sedan dess har USA utvecklats ett par snäpp i rätt riktning.

Inför avspark skrev jag att Sverige skulle få bästa lottningen om vi spelade oavgjort. Så blev det inte. Jag tänkte inte på att Japans förbundskapten Norio Sasaki är en lurig herre. Genom att ställa över sju ordinarie spelare fick han ett så svagt lag att Japan spelade 0–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana.

Därmed drog japanskorna vinstlotten, medan Sverige fick näst sämsta läge. För Sverige väntar nu nämligen med största sannolikhet Frankrike i kvartsfinalen. En match där jag ser fransyskorna som favorit med 70–30.
Vi slog ju som bekant dem i bronsmatchen vid fjolårets VM. Men sedan dess har Frankrike blivit bättre, och vi sämre. Så trots att vi vann gruppen så slår vi nu ur underläge.

Jag såg att det har diskuterats huruvida Sverige skulle ha hållit igen för att undvika gruppsegern. Med tanke på Japans agerande så var det ingen bra idé att försöka undvika gruppsegern. Hade vi lagt oss hade vi slutat trea, och riskerat att få möta USA.

Men jag ser inga problem med att agera taktiskt som Japan gjorde. I mästerskap handlar det om att vinna finalen. Vägen dit är snart glömd.

Nytt tränarbyte i Linköping

Publicerad den 11 juli, 2012 av Johan Rydén

Svara

Ser här att Jörgen Petersson lämnar Linköping för herrarnas superetta, och IFK Värnamo.

Därmed blir Christian Andersson ensam att leda LFC i höst. Även om Andersson varit med hela säsongen blir det här ändå tredje tränarlösningen på bara någon månad.
Alla de här förändringarna kan inte vara bra för klubben. Tvärtom är jag övertygad om att kontinuitet vinner i längden.

I en helt annan del av fotbollsvärlden vann till slut Japan mot Australien med 3–0. Homare Sawa avslutade målskyttet när hon tryckte in bollen i röran efter en hörna från Aya Miyama.

När nu Japan för första gången på mycket länge kom till start med sin allra bästa elva visade laget att det i högsta grad är en guldkandidat i OS.
Den japanska insatsen var högklassig i 60 minuter. Sedan började den byteshysteri som är vanlig i vänskapslandskamper, och matchen dog.

Intressant är att Japan avslutade matchen ungefär med det lag som spelade mot Sverige i första halvlek på Gamla Ullevi den 20 juni. Och det laget är ett par klasser svagare än den startelva som förbundskapten Norio Sasaki ställde på benen i dag.
Jag skriver det som ett tips till Thomas Dennerby. För vår svenska förbundskapten var ju oerhört positiv över hur vi stod upp spelmässigt vid 1–0-förlusten. Hoppas Dennerby är medveten om att det i stora drag var ett B-lag vi mötte.

För Japans trupp är inte speciellt bred. Startelvan är fantastisk, men spelare 14, 15 och 16 håller däremot inte högsta världsklass.

Och faktum är ju även att Japan saknade båda sina ordinarie mittbackar vid 4–1-förlusten mot USA i Halmstad den 16 juni. Efter den matchen utropade jag USA som självklara guldfavoriter i London. Jag står fast vid att Pia Sundhage:s lag får räknas som favoriter. Men med Saki Kumagai och Azusa Iwashimizu tillbaka i mittförsvaret är Nadeshiko – som Japans landslag kallas – en klass bättre än det lag USA mötte senast.

Bilder av Sverige–Japan

Publicerad den 4 juli, 2012 av Johan Rydén

Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har gått ett tag, men jag tog ju lite bilder på Gamla Ullevi när Sverige föll med 1–0 mot Japan i den trenationsturnering som kallades Volvo Winners Cup.

Det var ett konstigt ljus på arenan, så det var svårfotat. Här är ett gäng bilder som blev okej.

Finns intresse för att se fler bilder av det svenska landslaget så har jag lagt upp bildspel från bronsfirandet i VM ifjol, från Algarve cup 2012 och från matchen Sverige–USA i Volvo Winners Cup.

Jag har även lagt upp två tidigare bildspel på Japans landslag, som ju kallar sig Nadeshiko. Dels från guldglädjen efter VM-finalen i fjol, dels från matchen Japan–USA i Volvo Winners Cup.

Och som vanligt när det är internationella bilder skriver jag även en kort introduktion på engelska.

* I were in Gothenburg, Sweden an saw the game between Team Sweden and Team Japan, The Nadeshiko the 20th of june. I had brought my camera and this is the result of the photo shoot.

I have twice before taken pictures of the Nadeshiko. You find the pictures from the Nadeshikos golden celebration after last years World Cup final in Frankfurt here. And pictures from the game Team Japan vs Team USA in Volvo Winners Cup do you find here.

If you’re intrested in more pictures of Team Sweden I have here from their World Cup bronze celebration, here from Algarve Cup 2012 and here from the match against Team USA in Volvo Winners cup.

Enjoy.