Etikettarkiv: Umeå IK

Fransk final, 30+ och helgens damallsvenska matcher

Publicerad den av
11

Som väntat blir det en helfransk final i Champions League. Jag såg stora delar av Lyon–Manchester City, och även om Lyon aldrig var riktigt illa ute levde matchen trots allt hela vägen – vilken man ju inte hade förväntat.

Det är ju nämligen högst oväntat att Lyon nu har förlorat två raka hemmamatcher i WCL med 1–0. I går gjorde man det trots att man dominerade spelet och att Manchester City inte förmådde skapa mycket av egen kraft. Målet fick ju exempelvis Carli Lloyd till skänks av Sarah Bouhaddi:

https://twitter.com/WSUasa/status/858413005964488705

Under matchen imponerades jag mest av Wendie Renard och Saki Kumagai. Deras skicklighet är grunden i Lyons spel. Renard är snabb, stark, passningssäker, bra i luftrummet – hon har i princip alla de egenskaper en mittback önskar. Kumagai är bolltrygg, passningsskicklig, placeringssäker och alltid spelbar – en klockren defensiv innermittfältare.

Saki Kumagai

Att man sedan har tre av världens allra bästa forwards gör ju inte saken sämre. I går var ingen av dem speciellt effektiv, men så lurades Lyon också på ett par kanonlägen av domaren.

Det är ju så tråkigt att det på höginternationell nivå ofta är domaren som är klart sämst på planen. Så var det även i den här matchen. Bland annat missade den schweiziska huvuddomaren en given straff när Karen Bardsley mejade ner Alex Morgan vid straffområdesgränsen. Domaren dömde också bort Lyon när Morgan fick öppet läge i Citys straffområde efter en nickduell. I andra riktningen fick målskytten Lloyd gult kort efter att ha stått för en klockren brytning.

Morgans straffsituation var ännu mer solklar än den här som PSG fick straff mot Barca för:

https://twitter.com/WSUasa/status/858355574282620928

I finalen blir förstås Lyon storfavoriter. PSG är bra, men det känns som att det bara är nerver som kan sänka Lyon i Cardiff.

Innan jag går vidare till damallsvenskan tänkte jag rapportera om skilda världar för fjolårets två största stjärnor i serien.

Publiken i Wolfsburg gav stående ovationer när Pernilla Harder byttes ut efter 61 minuter och tre mål mot Mönchengladbach i dag. I USA däremot frågasattes Marta av egna lagkaptenen Ashlyn Harris. Hårt att ge sig på en lagkompis som knappt varit i laget i en vecka…

Så till damallsvenskan. Innan jag går in på matcherna tänkte jag bara berätta om en liten upptäckt jag gjort i dag.

Jag funderade lite över lite äldre och rutinerade svenska spelare, och började kolla hur många i damallsvenskan som fyllt 30 år. Av de svenska spelarna hittade jag bara sju stycken. Inte ens om man lägger man till de (Lina Nilsson, Hanna Pettersson och Sandra Adolfsson) som kommer fylla 30 under kalenderåret får man ihop en elva.

Jag kan ha missat någon, men här är de svenska 30+-spelare jag hittade i året damallsvenska:

* Carola Söberg,
* Annica Svensson,
* Marie Salander,
* Lisa Dahlkvist,
* Katrin Schmidt,
* Madeleine Tegström,
* Lotta Schelin .

Utomlands finns ytterligare fem svenska elitspelare som fyllt 30, i Hedvig Lindahl, Stephanie Öhrström, Linda Sembrant, Nilla Fischer och Caroline Seger. Men jag måste säga att jag ändå blev lite förvånad. Jag hade inte tänkt på att vi har sådan brist på rutinerade svenska spelare.

Så till matcherna i den tredje omgången. Det började med Örebro–Hammarby, en match jag bara har sett den första halvleken av. Där var Hammarbys inledande press imponerande vass. Den första kvarten var Bajen överlägset, och stressade sönder ett betydligt mer namnkunnigt motstånd. Man hade betydligt bättre passningskvalitet och hade så långt överlägset mycket större bolltrygghet.

Även om Hammarby gjorde det bra kan jag inte låta bli att vara besviken på Örebros start. Laget var passivt, och visade upp ett otroligt svagt passningsspel. Så dålig kvalitet får inte ett lag med massor av landslagsmeriterade eller -aspirerande spelare ha i sitt uppbyggnadsspel. Faktum är att hemmaspelarna inledningsvis såg ut som träben, eller som att de spelade i träskor.

Det kändes faktiskt som att Örebrospelarna varken hade kompetens eller någon strategi för hur de skulle spela sig förbi en hög press. Mitt i halvleken bedarrade dock Bajens press, samtidigt som Örebro började få ordning på sitt passningsspel. Hemmalaget jobbade sig in i matchen och lyfte spelet, dock utan att kunna spela till sig en enda riktig målchans före halvtidsvilan.

Eller, en bra chans hade man ju. Örebro blev ju faktiskt bestulet på ett mål av domaren Malin Johansson. För det är ju ett otroligt svagt domslag att ge Emma Holmgren frispark när målvakten släppte in en frispark från mittplan i 28:e minuten.

Målet berodde ju på bristfällig tajming från Holmgren, inte på någon ojusthet. Jag har haft höga förväntningar på Holmgren inför hennes debutsäsong i damallsvenskan, men i de tre första omgångarna har målvaktstalangen inte hållit den nivå jag hoppats på. Hon har blandat och givit alldeles för mycket. Vi får se om hon kan lyfta sig framöver.

I den andra halvlek jag bara sett höjdpunkter från reste sig till slut Örebro och Julia Spetsmark gjorde två snygga mål. Örebro känns som ett mittenlag.

Kul för Hammarby att ta första poängen, och dessutom lyfta över nedflyttningsstrecket. De passerade den andra nykomlingen, LB07 som vek ner sig rejält i vattenmassorna på Limhamns IP i omgångens andra match. Så där håglöst får inte Malmölaget uppträda om man skall spela vidare i damallsvenskan även 2018. De fina intentionerna från de två första omgångarna var som bortblåsta.

Kristianstad däremot visade klass i Skånederbyt. 3–0-segern måste ha smakat mumma för Elisabet Gunnarsdottir och hennes spelare. Faktum är att laget hade elva raka damallsvenska matcher med insläppta mål bakom sig, och man hade inte gjort fler än två i en damallsvensk match sedan mötet med AIK i sista omgången 2015 (seger med 5–0).

Nu höll man nollan och gjorde dessutom tre mål i samma halvlek. Det här kan visa sig bli en nyckelseger för KDFF. Inte minst om det visar sig att det lossnade för tvåmålsskytten Amanda Edgren. Jag har gillat hennes irrationella och kreativa spelstil ändå sedan jag såg henne göra korta inhopp för Göteborg. Edgren har potential att vara en damallsvensk stjärna – om hennes självförtroende bara når samma nivå som hennes talang.

Om det var monsunregn i Malmö i går var det snö i Piteå i dag. Där inledde hemmalaget genom att visa dåligt självförtroende i mötet med Kvarnsveden. Framför allt fick Madelen Janogy stora darren när chanserna dök upp. Även hon fick dock spräcka nollan till slut – något Piteå kan ha nytta av framöver.

Jag har gillat Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. I dag visade hon mod och tajming när hon nickade in de två första målen. Medan övriga spelare duckade eller tittade bort gick Karlernäs distinkt mot bollen.

Utöver Karlernäs var matchens huvudpersoner June Pedersen – seriens bästa hörnläggare hade tre assist, samt duon Hilda Carlén och Tabitha Chawinga. Chawinga hade en handfull högkaratiga målchanser, men varje gång stod Carlén i vägen. Pitemålvakten är oftast bra på närspelet, i dag var hon briljant. Det var verkligen en match som passade Carlén, och hon visade hög klass.

Chawinga däremot får fila lite på avsluten. Kanske att hon kan gå i skola hos Marija Banusic. I dag hade jag hoppats för kolla in skytteligaledaren mer noggrant. Men hon var inte i speldugligt skick, och följde matchen från läktaren.

Då klev i stället Jessica Samuelsson fram som matchvinnare. Högerbacken vikarierade som högerforward, och när även Kristine Minde tvingdes kliva av i paus var det Samuelsson som stod för tyngden i LFC:s anfall. Faktum är att jag skrattade till lite när Samuelsson missade tajmingen vid något inlöp på inlägg i början av matchen. Jag tänkte, att ”ok då, hon är ju back egentligen”.

Men därefter omvärderade jag min bild av Samuelssons löpningar i straffområdet. Den rörelse hon hade vid 1–0-målet var nämligen bättre än vad man brukar får se från flera av våra landslagsforwards. Har ni tillgång till höjdpunkterna på damallsvenskan.tv, kolla gärna hur Samuelsson stannar till, backar (och får samtidigt med sig Hallbera Gisladottir någon meter bakåt) innan hon sätter fart in i den lucka som bildats. Högklassigt forwardsarbete!

Även om det satt hårt åt var ju LFC:s seger helt i sin ordning. Lina Hurtig var väldigt bra ute på vänsterkanten, men hamnade inte i avslutningslägen. Tove Almqvist var också bra, och hade tre kanonchanser. Avsluten var dock både för tama och för snälla. Skönt då för LFC att Samuelsson var på hugget. Två mål, ett ribbskott och ett friläge är ju mer än godkänt facit för en vikarie…

Slutligen några ord om elitettan. Där är Växjö och Assi enda fullpoängarna efter tre omgångar. Växjö vann tippade toppmötet med Umeå med 1–0 efter mål av Anna Anvegård på frispark. Jag har inte sett det, men det är officiellt bokfört som självmål eftersom bollen tydligen ändrade riktning på en Umeförsvarare.

Assi vann klart mot Sundsvall och känns som ett stabilt mttenlag, kanske med chans på övre halvan. Om Kalixgänget däremot hänger med i kampen om de allsvenska platserna någon längre period skulle det vara en skräll.

Känslan efter tre av 26 omgångar är att kampen om de två topplatserna kommer att stå mellan Växjö, Umeå, Kalmar och kanske även AIK.

Däremot verkar det som att jag övervärderade Mallbacken rätt rejält när jag såg dem göra en bra halvlek mot Göteborg FC i våras. Värmländskorna står på noll poäng och får nog svårt att blanda sig i den absoluta toppstriden.

Vid dagens förlust i Kalmar gjorde Amanda Fredriksson hattrick. Det går att se på den här länken. Apropå Kalmar har deras lagkapten Mathilda Johansson Prakt dragit av korsbandet, och därmed spelat klart för i år.

 

Växjö joggar hem elitettan

Publicerad den av
5

I morgon drar elitettan i gång. Det är en serie som passerar en bra bit under det mediala strålkastarskenet. Dessutom är det en vansinnigt dyr serie för klubbarna eftersom det är långa resor och det krävs en slagkraftig trupp samtidigt som intäkterna är mycket små.

Personligen har jag långt ifrån järnkoll på serien, men jag tänkte ändå ge mig på ett litet tips. Och en sak är solklar, fjolårets tabelltrea Växjö DFF går in i den här säsongen som jättefavoriter.

Efter en svag start förra året med bara sju poäng på de åtta första omgångarna fick Växjö upp farten rejält och noterade 15 segrar och tre kryss på de 18 sista omgångarna. Till slut var man bara två poäng från uppflyttning till allsvenskan.

Växjö har fortsatt att vara starkt den här försäsongen. Vad jag kan hitta har man bara en förlust, och det var 1–2 mot LB07. I övrigt har man bland annat kryssat mot både Kristianstad och Bröndby samt vunnit mot danska tabellfemman BSF.

Spelartruppen är stark, med spelare som Anna Anvegård, Ritah Kivumbi och Frida Boriero i spetsen känns det nästan som att Växjö kommer att jogga hem elitettan.

Frida Boriero

Tyvärr har Växjö inte haft lika stark klubbledning som trupp. I fjol gjorde man ett ekonomiskt jätteminus, trots att klubben fick drygt 700 000 kronor av kommunen. Att Växjö startade 2017 med ett negativt eget kapital på cirka 165 000 kronor känns som det allra största hotet den här säsongen.

Jag läste lite i Smålands-Posten om klubbekonomin och såg bland annat att klubben inför fjolårets säsong tydligen hade budgeterat TV-intäkter på 400 000 kronor. Det känns allt som att ledningen levt lite i det blå.

I premiären möter Växjö seriens givna jumbolag, Hovås Billdal. Klubben på gränsen mellan Göteborg och Kungsbacka har tappat hela sin startelva, och det skulle vara lite av en bragd om man höll sig kvar. Det positiva med att Hovås Billdal har en svag trupp är att talangen Paulina Nyström kommer att få en stor roll och mycket speltid. Det är en spelartyp jag gillar skarpt.

Paulina Nyström

Utöver Växjö och Hovås Billdal är det här en väldigt svårtippad serie. Jag tror ju att båda fjolårets allsvenska lag, Umeå IK och Mallbacken kommer att vara med och slåss om den andra allsvenska platsen. I den kampen tror jag även fjolårsfyran Uppsala (som då hette Sirius) kan vara med.

AIK och Kalmar släppte in alldeles för många mål i fjol för att ta topplatser. Kan de fortsätta producera framåt och samtidigt täta lite bättre bakåt kanske de lagen också kan utmana om andraplatsen. Men utgångsläget ser jag AIK, IFK Kalmar och även Kungsbacka som ganska stabila mittenlag.

Trion Holmalund, Sundsvall och Östersund tror jag kommer att hamna på den undre halvan. Där tror jag även att de tre nykomlingarna Assi, BK30 och Böljan slutar, men jag har ärligt talat rätt dålig koll på den trion.

Skall jag dra till med ett tips blir det att Mallbacken följer med Växjö till allsvenskan, medan Östersund och Böljan gör Hovås Billdal sällskap ner i ettan.

Slutligen några svenska spelare jag kommer att följa lite extra i serien. Paulina Nyström är redan nämnd. Växjös Anna Anvegård blev seriens skyttedrottning i fjol, och håller hon sig skadefri bör hon ha bra chans att försvara den titeln. Hon är för övrigt en forwardstyp som Peter Gerhardsson borde följa noga de kommande åren.

I Växjö är även Frida Boriero en hyperintressant spelare, med potential för större uppgifter än elitettan. Linnea Berger i Mallbacken är en annan spelare som det kommer att bli jätteintressant att följa. Precis som Nyström, Anvegård och Boriero har Berger en härlig speluppfattning. Sista namnet jag nämner är AIK:s intressanta forward Loreta Kullashi. Jag har sett henne rätt lite, men det jag sett är spännande. Jag hoppas få möjlighet att studera henne närmare under året.

Linnéa Berger

Det var min lilla aptitretare inför elitettan. I morgon skärtorsdagen drar serien igång med tre matcher. Den första startar redan 15.00 och är intressant, det är nämligen AIK och Umeå som drabbar samman.

För er som vill läsa mer om elitettan finns en djupare genomgång på bloggen Spelare 12.

F17-EM, damallsvensk drömelva, elitettan, PSG och Formiga

Publicerad den av
2

Jag lyckades inte få till ett enda inlägg under förra veckan. Det handlade om den vecka där de stora europeiska ligorna hade sina sista omgångar innan jul. Under resten av året är det bara Australiens W-league som rullar.

Det var en vecka utan svenska nyhetsbomber a la Martin Sjögren till Norge. Här tänkte jag gå igenom lite aktuella händelser i punktform:

* F17-EM 2020 kommer att arrangeras i Sverige med Falkenberg som huvudort. Det skall även spelas matcher i Ängelholm, Halmstad och Varberg. Kul, inte minst för svenska talanger födda 2003.

* I veckan presenterades den damallsvenska drömelva som spelarna röstat fram. Det blev en elva som hade varit väldigt rolig att se i aktion: Jennifer Falk – Jessica Samuelsson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund, Ali Riley – Marta Vieira da Silva, Claudia Neto, Pernille Harder, Lieke Martens – Tabitha Chawinga, Stina Blackstenius.

Noterbart är ju att spelarna valde ut Falk som damallsvenskans bästa målvakt, trots att två av Pia Sundhage:s tre landslagsmålvakter spelar i vår högsta serie.

Pernille Harder

Pernille Harder

Spelarna röstade också för andra året i rad fram Harder som damallsvenskans allra bästa spelare.

* Djurgården har gjort klart med Yvonne Ekroth:s ersättare. Den som skall träna laget de kommande två säsongerna är före detta herrlagsspelaren Joel Riddez. Här är en länk där han berättar om sig själv och om sin syn på fotboll.

* Det var en ganska lugn silly season-vecka i damallsvenskan. Däremot hände det en del kring de båda klubbar som flyttats ner i elitettan, och i båda fallen noterade jag saker som gjorde mig glad.

Umeå och Mallbacken är två klubbar som omges av ett engagemang, något som många andra damfotbollsklubbar saknar. För damfotbollens skull känns det därmed extra viktigt att klubbarna klarar av trappsteget ner på ett bra sätt. Tidigare i höst har nästan alla nyheter kring klubbarna handlat om spelarförluster. Nu fick vi vet hur klubbarna rustar för framtiden.

Umeå först, det är en klubb jag har varit rätt kritisk mot det senaste året. UIK har verkligen underpresterat på en mängd olika områden. Klubben har haft jätteproblem att hitta kontinuitet i ledningen, och laget har försökt spela en fotboll man inte haft förmåga att klara av. Och genomströmningen på ledande platser under året har verkligen inte varit förtroendeingivande.

Men i förra veckan fick man ändå känslan av att UIK verkar vara på rätt väg. Det låter nämligen som att man börjat i rätt ände med bygget av den framtida verksamheten. Man har organiserat upp styrelsen och byggt en ny ledartrojka kring A-laget. Dessutom har man börjat sätta ihop sin spelartrupp kring egna talanger.

Målet är att vara tillbaka i damallsvenskan inom tre år. UIK är en stark plantskola, och med rätt grundarbete bör man kunna uppnå sin målsättning. Spelarmässigt meddelade klubben i dag att talangen Selina Henriksson stannar ett år till – ett viktigt besked.

Både UIK och Mallbacken har tappat en mängd spelare som vill spela kvar på högsta nivån. Jag förstår verkligen de som vill spela vidare i damallsvenskan, men någonstans måste jag ändå säga att jag ännu mer beundrar spelare som sätter klubben i sitt hjärta framför den egna karriären.

Frida Broström

Frida Broström

Den typen av trotjänare har Mallbackens IF i Frida Broström och Therese Stolpe. Broström är inte ens från Värmland, hon har Lira Luleå som sin moderklubb. Men det är ingen tvekan utan att hon har Mallbackens IF i sitt hjärta. Nästa år gör 34-åringen sin 15:e säsong i den värmländska metropolen.

Hade man kunnat hänga upp en tröja i taket på Strandvallen borde Broströms ligga nära till hands. Fast Stolpes skulle inte heller kännas fel. Eller varför inte assisterande tränaren Helena Frykestam:s? Mallbacken omges av ett engagemang som gör att man kan hoppas på att klubben från samhället som inte ens finns på kartan kommer att komma tillbaka igen.

Linnéa Berger

Linnéa Berger

Budgeten är minskad och tolv spelare borta, men det verkar ändå som att Mallbacken skall kunna få ihop en riktigt intressant trupp till nästa år. För de senaste dagarna har det trillat in spelare efter spelare. Flera kommer från QBIK, bland annat Linnéa Berger, som jag tyckte såg väldigt spännande ut när jag såg henne i aktion i somras.

Mallbacken har även säkrat upp en bra målvakt i Emelie Almesjö, senast i Östersund. Värmlandslaget kommer garanterat inte bli någon slagpåse i elitettan 2017. Kanske till och med att man kan vara med och slåss om en omedelbar återkomst.

Frida Boriero

Frida Boriero

Ett lag som också lär vara med och kämpa om de damallsvenska platserna är Växjö DFF som gör en intressant satsning. I dag presenterade man Frida Boriero från Hovås Billdal som nyförvärv, en spelare som jag gillar skarpt. Hon hade absolut platsat i många damallsvenska lag, och som jag ser det hade hon även tillfört passningskvalitet till det svenska lag som var i Papua Nya Guinea för F20-VM tidigare i höst.

Det är för övrigt fler än jag som tror att Boriero kommer att göra sig ett namn framöver:

https://twitter.com/amandastervall/status/810935814838423552

Innan jag lämnar elitettan är det förstås läge att göra lite reklam för den utmärkta bevakning av alla lagbyggen i serien som görs av bloggen Spelare 12.

* Dags att lämna den inhemska damfotbollen för en liten koll utanför Sveriges gränser.

* Först till Norge där de senaste årens suveräner LSK står inför en stor utmaning i vinter. På norska serieföreningens silly seasonsida noteras att mästarlaget tappar ett stort antal spelare. I dag blev det klart att nederländska landslagsspelare Sherida Spitse vänder hem till Twente. Även årets tvåa Avaldsnes tappar många spelare.

Kanske är det dags för tronskifte i norsk damfotboll?

* Så till den franska ligan D1 Feminine där det återstår en match (Montpellier–Albi på onsdag) innan ligan tar julledigt fram till den 11 januari.

Ligan tar jullov med PSG i topp. Parislaget vann ju lördagens seriefinal med 1–0 mot Lyon. PSG har därmed radat upp tio raka ligamatcher utan att släppa in mål – imponerande.

Personligen ser jag dock fortfarande Lyon som både Frankrikes, Europas och även världens bästa klubblag. Alla lag förlorar ibland, och inför lördagens förlust hade Lyon inget nederlag i ligan sedan januari 2014, alltså på nästan tre år. Och på bortaplan hade Lyon inte förlorat i ligan sedan Juvisy vann med 2–0 den 14 mars 2010 – alltså för 6,5 år sedan.

PSG:s seger i lördags var varken speciellt rättvis eller logisk. Lyon hade mest boll och klart flest målchanser. Jag tittade flyktigt på matchen när jag jobbade, och jag såg inte en målchans för PSG förrän Marie-Laure Delie:s segermål – och det kom ju knappt heller på någon riktig målchans.

Faktum är att jag inte kan bestämma mig för om jag tycker att det är en målvaktstavla eller ett fantastiskt avslut – eller kanske en kombination.

https://twitter.com/WSUasa/status/810205278788603904

Resultatet innebär med stor sannolikthet att spänningen i ligan kommer att leva ända till sista omgången – eller i alla fall till näst sista omgången i maj då Lyon och PSG möts i returmöte.

En match återstår alltså i ligan i år. Inför den har vi svenskt i toppen av skytteligan:

1) Eugenie Le Sommer (Lyon) 11 mål.
2) Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon), Marie-Laure Delie (PSG) och Sofia Jakobsson (Montpellier) 9 mål.

* I Tyskland är det vinteruppehåll. Frauen-Bundesliga återstartar inte förrän den 19 februari.

Under uppehållet är det oväntat nog Turbine Potsdam som är i topp. Den före detta storklubben har imponerat stort i höst och står på 30 poäng efter elva spelade omgångar.

Bayern München är tvåa med 25 poäng medan både trean Freiburg och fyran Wolfsburg står på 23. Wolfsburg har dock en match mindre spelad. Deras bortamöte med Jena i helgen blev nämligen uppskjutet.

Skytteligan ser ut så här:

1) Mandy Islacker (Frankfurt) 10 mål
2) Tabea Kemme (Potsdam) 7 mål
3) Hasret Kayikci (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam) 6 mål.

Nilla Fischer har gjort två mål, det senaste i onsdags när hon gav Wolfsburg ledningen med 1–0 i den svåra bortamatchen mot Essen.

* Slutligen till Brasilien där värdlandet vann den fyrnationsturnering som även innehöll Costa Rica samt Sveriges båda motståndare i nästa års EM-slutspel, Italien och Ryssland.

Brasilien vann gårdagens final med 5–3 mot Italien:

Men själva matchen och turneringssegern kändes som en bisak i går. Det var ju sista landskampen någonsin för Formiga.

38 år gammal tackade legendaren för sig efter fantastiska sex VM-slutspel och sex OS-turneringar. Det allra mest fantastiska med Formiga är att hon inte sett ut att åldras. Personligen tycker jag att hon var Brasiliens klart bästa spelare i VM 2015, och i årets OS-turnering tyckte jag bara att det var Marta och Cristiane som var bättre.

Så hatten av för en av damfotbollens största någonsin.

Nyheter från alla världsdelar – Bachmann, Hjohlman och Nordkorea

Publicerad den av
7

I det här inlägget tänkte jag ta en sväng runt jordklotet genom att fundera lite kring nyheter från alla världsdelar.

Jag startar i Europa, för gårdagens stora nyhet i damfotbollsvärlden var ju att Ramona Bachmann lämnar Wolfsburg och går till Chelsea. Vissa kallade det för en bomb. Personligen kan jag inte säga att jag var jätteöverraskad.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Bachmann har inte varit så dominant som man kanske trodde hon skulle vara i Wolfsburg, och ryktena säger ju att Pernille Harder kommer att presenteras som nyförvärv i den tyska storklubben vilken dag som helst.

Man hade således lite på känn att Bachmann var på väg bort. Med tanke på vilken lönenivå hon haft i Wolfsburg fanns det inte många alternativ – ingen damallsvensk klubb har exempelvis råd med Bachmann. Engelska ligatvåan Chelsea var ett av de alternativ som var rimligt, även om det förstås innebär att schweiziskan tar ett trappsteg ner, rent kvalitetsmässigt.

Samtidigt är det tydligt att England som damfotbollsnation hela tiden flyttar fram positionerna. WSL-lagen blir allt starkare, och Chelseas laguppställning håller numera hög kvalitet. Det blir intressant att se hur Bachmann lyckas i Londonklubben. Klubbmässigt har hon ännu så länge bara lyckats visa sin enorma kapacitet i damallsvenskan. Både i USA och Tyskland har det gått lite halvdant för den spelare som jag tycker i sina bästa stunder kandiderar om titeln världens bästa spelare.

Dagens svenska övergång är Jenny Hjohlman:s flytt från Umeå till Kif Örebro. Inte heller det var någon skräll. Örebro håller på att bygga ett riktigt vasst gäng, medan Umeå nu har tappat alla sina landslagsaktuella toppspelare.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

*  Nästa anhalt på min lilla sväng runt jorden blir Oceanien. För det blev ju Nordkorea som tog hem guldet i F20-VM, anmärkningsvärt och imponerande med tanke på att det ju inte är så länge sedan nationen även vann F17-VM.

F20-segern var definitivt inte oförtjänt. Nordkorea hade kanske inte den största maxkapaciteten i turneringen, men man hade helt klart den högsta lägstanivån.

Jag tycker att bronsmedaljörerna Japan var det lag som hade högst toppkapacitet, men japanskorna hade en akilleshäl – mittförsvaret. De få gånger det japanska laget sattes under press blev det väldigt virrigt centralt i backlinjen. Det är för övrigt en tendens jag sett hos fler japanska landslag. Det fantastiskt välspelande F17-laget hade också den bristen, och även i A-landslaget skriker man efter starka mittbackar.

Även Spanien visade hög kapacitet, man besegrade ju Japan i gruppspelet och hade Nordkorea på gaffeln i kvartsfinalen. Även spanjorskorna hade dock lite för djupa dalar.

Tillbaka till Nordkorea. Världsmästarlaget är väldig passningsorienterat och bollskickligt. Jag skulle säga att man vann F20-VM på god organisation. Ibland tyckte jag nog att laget var lätt ”sönderorganiserat”, med det menar jag att man alltid sökte passningar – även i lägen där spelarna borde ha tagit individuella initiativ.

Just det faktumet att spelarna sällan tar individuella initiativ gör att det oftast krävs rätt många tv-matcher för att hitta spelare som glänser i det här nordkoreanska laget. Men i den här upplagan hittade jag snabbt en favorit i mittbacken och tillika lagkaptenen Choe Sol Gyong. Hade hon spelat i Japans lag är jag säker på att japanskorna skulle ha tagit guldet.

Sol Gyong höll ihop det nordkoreanska försvaret på ett imponerande sätt. Framför allt var hon aggressiv, stark i luftrummet och tillräckligt elak för att sätta sig i respekt. Det blir intressant att följa henne framöver.

Det blir även intressant att följa Nordkorea i framtiden. I bloggen Hattrick kunde man häromdagen läsa en intressant notering om att risken är att spelarna inte kommer att nå så mycket längre än så här eftersom Nordkorea spelar för få tuffa matcher och spelarna är fast i hemlandet. Det låter rimligt, det är ju i tuff konkurrens som man kan ta de där extra stegen.

Sammanfattningsvis var det lagen från Europa och Asien som imponerade mest i F20-VM, tyvärr med undantag för Sydkorea och Sverige. Det blev ganska tydligt hur vi halkat efter rent spelmässigt. Stina Blackstenius kraft räckte inte, även om hon tog en fin tredjeplats i skytteligan på samma antal mål (fem) som ettan Mami Ueno från Japan och tvåan Gabi Nunes från Brasilien. Ueno och Nunes placerades som etta och två beroende på att de hade fler assister än Blackstenius.

Apropå Blackstenius väntar vi ju med spänning på hennes besked om framtiden. Det borde väl snart komma.

Caitlin Foord

Caitlin Foord

* Så till Asien där man i helgen korade kontinentens bästa spelare 2016. Det priset gick till Australiens Caitlin Foord – ett välförtjänt pris till en rejält allsidig spelare. Hon är lika bra som central spjutspets som hon är som högerback. Kul att allsidighet kan betala sig.

* Nästa anhalt blir USA, där den haussade collegecupen NCAA avgjordes i helgen. Segern gick till USC Trojans från Los Angeles. Vid en koll på vinnarskolans trupp noteras ett svenskt namn, före detta Djurgårdenspelaren Olga Langenskiöld. Hon var dock inte med i slutspelet, och jag är osäker på hur mycket hon har spelat i mästerskapet.

En som har spelat en huvudroll är Katie Johnson. 22-åringen visade att hon är en iskall avslutare när hon rullade in det 2–1-mål som avgjorde finalen. Sedan punkterade hon även finalen med sitt 3–1-mål. Johnson är intressant eftersom hon är en av många amerikanskor som valt att spela landslagsfotboll för Mexiko. I F20-VM visade ju Mexiko att man är ikapp USA på ungdomssidan, mycket eftersom man lyckats fånga upp många amerikanskor med mexikanskt påbrå.

Mexikanska Johnson blev alltså matchvinnare, men de två största stjärnorna i NCAA-finalen var från Kanada. I det förlorande laget, West Virginia University ingick nämligen de båda OS-bronsmedaljörerna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence.

Här är ett något USC-vinklat finalklipp:

* Nästa hållplats blir Afrika. Där vann Nigerias Super Falcons återigen de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via 1–0-seger mot Kamerun inför 40 000 åskådare i Kameruns huvudstad Yaounde.

Vad jag sett var den nigerianska segern en stöld. Kamerun dominerade matchen stort och radade upp målchanser – utan att hitta rätt. I stället avgjorde Desire Oparanozie för Nigeria i slutminuterna. Se målet här:

https://www.youtube.com/watch?v=4Lu7FDvSWDY

I Nigerias segrande lag ingick flera Sverigebekantingar: Rita Chikwelu och Faith Ikidi och Ngozi Okobi. Dessutom var Perpetua Nkwocha assisterande förbundskapten.

* Så ett litet stopp till i Sverige. I veckan har blivande förbundskaptenen Peter Gerhardsson varit på besök hos podden Fotbollsarena Radiosporten. Hör honom här.

Det jag tyckte var mest intressant var snacket om att ett aggressivt försvarsspel är modernt. Det låter intressant, men rent spontant känns det som att det nog skulle vara kostsamt för ett svenskt damlandslag med ett relativt långsamt mittförsvar.

Vi får se vilken typ av spel Gerhardsson kommer att förorda när han har bättre koll på sitt material. Det blir även spännande att se vilka har tänker har runt sig. Jag tycker att det skulle vara önskvärt med nya ansikten på de assisterande posterna också.

* Slutligen återstår en kontinent att besöka, Sydamerika. En spelare därifrån, Venezuelas Daniuska Rodriguez, har blivit den andra kvinna någonsin att nå finalen i Puskas Award – priset för årets snyggaste mål.

Det är verkligen en fin prestation hon gör, och det är kul med damfotbollsmål i en sådan här final, men jag kan faktiskt inte säga att hennes mål tillhör någon av mina favoriter.

Chikwelu höjdaren under en spännande silly-vecka

Publicerad den av
12

Rita Chikwelu

    Rita Chikwelu

Den här veckan har det varit mer spännande att följa spelet utanför planen än det på.

Det har varit gala och flera spännande övergångar. I tisdags briserade en bomb när Fridolina Rolfö presenterades som nyförvärv i Bayern München. I dag briserade veckans andra bomb när Kristianstad offentliggjorde att man skrivit tvåårskontrakt med Rita Cikwelu.

Bloggen Spelare 12 skrev tidigare i höst att Chikwelu skulle platsa i alla damallsvenska lag. Det är en uppfattning jag delar. Varje gång jag sett Umeå i år har nigerianskan varit den klart bästa spelaren i laget. Hon borde kunna ha haft ett stort antal anbud att välja mellan. Därför ser jag det lite som en bomb att hon valde KDFF, som ju haft problem på en mängd olika fronter de senaste åren.

Men för klubben är det här självklart en jackpot, man får en kanonspelare att bygga laget kring. Verkligen kul för Kristianstad.

Innan jag går vidare till andra intressanta nyheter tänkte jag bara ifrågasätta tajmingen av nyheten om värvningen av Chikwelu. För några år sedan skrev jag ganska mycket om de damallsvenska klubbarnas bristfälliga kunskaper i marknadsföring. Jag vet inte om det fanns någon speciell anledning för KDFF att släppa värvningen av Chikwelu i dag, men jag hoppas det.

För normalt är lördag eftermiddag den tid man absolut inte skall släppa några bra nyheter. Då är nämligen konkurrensen om mediautrymmet hårdast på riksnivå. Och lokalt är det inte bättre, speciellt inte om man är hemmahörande på en ort där lokaltidningen saknar söndagsutgivning och går på minimal bemanning. Lägg till att P4:s lokala stationer inte har några egna sändningar utöver korta nyheter fram till 13.30.

Att släppa nyheten om en av klubbens bästa värvningar någonsin en lördag vid lunchtid är alltså normalt sämsta möjliga tajming ur marknadsföringssynpunkt.

Fast ännu sämre tajming är det förstås för Umeå IK. Nye tränaren Robert Bergström lär få en riktigt svår uppgift att lotsa den tidigare storklubben tillbaka upp i damallsvenskan. Klubben har svag ekonomi och tappar nu sina toppspelare en efter en. Det är bara att hoppas att UIK får stopp på blödningen och ändå kan ställa ett starkt lag på benen kommande säsong.

Petra Johansson (Larsson)

Petra Johansson (Larsson)

Ett lag som sannolikt får ett lyft är Eskilstuna United. I går meddelade man nämligen att Petra Johansson gör comeback – ett otroligt välkommet besked för klubben. I år har ju Uniteds lag vägt alldeles för lätt mot starkt motstånd.

Inte minst har man haft ett mittfält där det saknats både tyngd och elakhet. Johansson är en skoningslös spelare, som förhoppningsvis kan hitta tillbaka till den klass hon höll hösten 2015. Gör hon det bör hon vara högaktuell för nästa års EM-trupp.

Med Katrin Schmidt och Johansson har konkurrensen på Pia Sundhage:s mittfält ökat rejält de senaste dagarna. Kul.

Blir det här så bra om man hoppas gäller det bara att Sundhage tar vara på det här på rätt sätt. Alltså att hon verkligen låter spelarna kämpa om platserna fullt ut, och exempelvis inte ger Caroline Seger en given plats.

Apropå given plats är det många som tror att FC Rosengård har given semifinalplats i Champions League. Malmöklubben lottades ju i går mot FC Barcelona i kvartsfinal.

Det är en bra lottning, men inte någon 100-procentig drömlottning. För det är ju långt ifrån givet att Rosengård vinner. Spansk damfotboll flyttar fram positionerna rätt snabbt, och det är ju bara att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd. Låt vara att LFC saknade sina OS-spelare, det här var ju riktigt pinsamt:

Jag håller Rosengård som favoriter med 60–40 mot Barca, vilket ju innebär en bra chans att nå semifinal. Men som sagt, det är inte givet att det blir svensk seger.

I en eventuell semifinal väntar segraren av Bayern München och PSG. Där skulle inte Rosengård vara favorit, men inte heller chanslöst. Det här är tveklöst den bästa lottning man fått i turneringen de senaste åren. Det blir alltså intressant till våren.

Det är förresten intressant att kvartsfinalerna spelas mellan de lag jag hade rankat som 1–2 (Lyon–Wolfsburg), 3–4 (Bayern–PSG), 5–6 (Rosengård–Barca) och 7–8 (Man City–Fortuna Hjörring). Noterbart att Manchester City och Kosovare Asllani erbjöds en kanonchans att nå semifinal.

Pernille Harder

Pernille Harder

Från alltfler håll hör man att Pernille Harder kommer att välja Wolfsburg som nästa klubbadress. Det känns som ett intressant och lite vågat klubbval. Personligen trodde jag att Wolfsburg sökte en mer rörlig toppforward som skulle fylla den lucka Martina Müller lämnade efter sig när hon slutade inför förra säsongen. Men Ralf Kellermann har säkert en tanke med hur laget skulle byggas om med Harder i elvan. Om nu Harder väljer den tyska storklubben.

En lagbyggare som som lämnar sitt jobb är Yvonne Ekroth. I går kom beskedet att hon inte längre kommer att träna Djurgården. Det uppgavs inga skäl, och omgående såg jag twitterspekulationer om att hon kanske kommer att vara den som ersätter Pia Sundhage till sommaren.

Ekroth har ju bakgrund på förbundet och har gjort ett mycket bra jobb i Djurgården. Om hon skulle vara en bra förbundskapten är jag inte rätt person att uttala mig om, jag känner till henne för dåligt. Hon är ju inte den som synts och hörts i debatten. Men hennes resultat är som sagt bra, så spekulationerna känns ändå intressanta.

Därmed har jag avverkat det viktigaste som hänt vid sidan av planen den här veckan. Internationellt är det ju landslagsfönster den här helgen. En spännande försmak på nästa års EM-slutspel erbjöds i torsdags då Belgien vann med 3–2 mot Nederländerna. De stöter ju även på varandra i gruppspelet i den vidöppna grupp som även innehåller Norge och Danmark. På måndag möts för övrigt Belgien och Danmark och på tisdag både Tyskland–Norge och Nederländerna–England. Men redan nu i kväll, avspark 21.00 spelas det spännande mötet Frankrike–Spanien.

I Afrika spelas afrikanska mästerskapen sedan en vecka tillbaka. Där är det nu klart för tisdagens semifinaler. De kommer att spelas mellan Kamerun och Ghana samt mellan Nigeria och Sydafrika.

Kontinentens fyra bästa lag är alltså kvar till semifinalerna. Och flera damallsvenska spelare är med. I Kameruns lag är exempelvis Rosengårdsstjärnan Gaelle Enganamouit med och Nigerias lagkapten är färska KDFF-förvärvet Rita Chikwelu. I dagens 4–0-seger mot Kenya blev det två damallsvenska målskyttar för Nigeria, både Faith Ikidi och Ngozi Okobi.

Semifinalklart är det även i F20-VM. Där återstår två asiatiska lag, ett europeiskt och ett nordamerikanskt. Trots att Europa bara har kvar ett lag tycker jag att alla europeiska länder utom Sverige har gått framåt sedan i fjol. Både Tyskland och Spanien imponerade, trots att de fick åka hem efter kvartsfinalerna.

Jag har ju utlovat ett inlägg med lite djupare kring F20-VM. Det löftet hoppas jag kunna infria innan tisdagens semifinaler Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Fransyskorna gick ju för övrigt till final efter 1–0-seger mot Tyskland. Segermålet av Delphine Cascarino är på alla sätt högklassigt. Se det 30 sekunder in i det här klippet:

En av F20-VM:s starkaste ögonblick hämtar jag från efter kvartsfinalen USA–Mexiko 2–1. Det var en match där Mexiko hade greppet, men USA vände och vann på övertid. Tvillingsystrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag. Efter matchen fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica:

Genomgång av damallsvenskan 2016

Publicerad den av
16

Den damallsvenska säsongen 2016 är över, vi har gratulerat Linköping till guldet, beklagat att Umeå och Mallbacken tvingas lämna samt hälsat LB07 och Hammarby välkomna in i finrummet till nästa år.

Årets damallsvenska var en ojämn serie. Det kan man inte minst utläsa av lagens olika målskillnader. Där noteras att bara fyra lag slutade på plusmålskillnad.

När jag tippade tabellen inför avspark i april delade jag in serien så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.

Det blev inte riktigt på det viset, utan serien delades istället i fyra delar. Det var två lag som var helt överlägsna i toppen och tre lag som var avhängda i botten. Däremellan blev det två grupper, en om tre lag som gjorde upp om de två sista medaljerna och en grupp om fyra lag som slogs om den sista platsen på tabellens övre halva.

När man kollar mitt tips lyckades jag bara pricka placeringen för ett lag, Kristianstad. Även om jag bara var en placering ifrån på sex lag, kan jag inte ge mig själv godkänt.

När det gäller publiksnittet stannade det på 815, vilket var en minskning från fjolårets 907.

Nu när spelarna gjort sitt på planen drar den mest intensiva säsongen igång för sportkommittéer och styrelser. Många spelare sa tack och hej i lördags, och nu har silly season dragit i gång på allvar.

Här är lite tankar lag för lag kring säsongen som varit, och om framtiden:

1) Linköpings FC
Mitt tips: 2

När jag tippade trodde jag inte LFC besatt den jämnhet och vinnarinstinkt som krävs för att vinna SM-guld. Oj, vad fel jag hade.

Laget har i år visat både fantastisk jämnhet och grym vinnarinstinkt. Man har dessutom klarat sig bra på skadefronten. Att gå genom en serie utan förlust är alltid imponerande, att göra det på högst nivå är makalöst bra. Makalöst bra är även poängskörden på 62 av 66 möjliga. Det innebar att segermarginalen till slut blev klara tio poäng.

Inför säsongen satte jag även frågetecken på målvaktssidan, men Cajsa Andersson klarade sig bra och höll nollan hela elva gånger.

LFC är värda alla hyllningar för insatsen den här säsongen. Fler tankar om varför man tog guldet finns i det här inlägget.

Klubben är även värd hyllningar för hur den jobbar med att göra talanger till landslagsspelare. Det är imponerande att se hur spelarna tar för sig på högsta nivå.

Däremot kan jag inte rakt igenom hylla klubbens arbetssätt. Jag kan nämligen inte släppa att LFC (och Göteborg) gör minimalt för den grundläggande talangutvecklingen. Man har ju bara två lag (A och F19) och saknar helt ungdomsverksamhet.

Man jobbar istället med att värva in juniorlandslagsspelare, ofta spelare som redan har etablerat sig i damallsvenskan. Där sköter man alltså förädlingsprocessen på ett utmärkt sätt, men jag föredrar ju utan tvekan föreningsmodeller där man tar ansvar för hela processen från flick- till världsspelare.

Det om det. Nästa år skall man återigen på allvar utmana världsspelarna i Champions League – en turneringen där man misslyckades förra året.

Om det skall bli succé den här gången krävs det att man gör en bra vinter på spelarfronten. Klart är att Mariann Gajhede Knudsen slutar.

Mariann Gajhede Knudsen

Mariann Gajhede Knudsen

Sedan väntar vi ju alla på besked från toppduon i skytteligan, Stina Blackstenius och Pernille Harder. Blackstenius sa först att hon skulle berätta om framtiden innan avresan till Papua Nya Guinea, men så blev det inte. Vi och LFC lär få avvakta några veckor till i den frågan.

I båda fallen lär ju LFC knappast kunna matcha de löner som europeiska toppklubbar kan erbjuda. Klubben kämpar ju med att få ihop sin ekonomi. Det handlar alltså mycket om att spelarna skall vara lockade av den sportsliga utmaningen att även föra klubben till framgång i Champions League.

När det gäller Harder går det knappast att hitta en likvärdig ersättare. Den typen av lirare växer ju liksom inte på träd… Och Blackstenius skulle nästan vara lika svår att täcka upp för. De båda gjorde ju tillsammans 42 mål – fler än tio av seriens lag.

Spekulationerna kring tänkbara nyförvärv är i gång. Lina Hurtig är det som känns mest troligt på kort sikt. Utöver henne har även Tabitha Chawinga nämnts, men hon lär bli dyr då hon har löpande kontrakt med Kvarnsveden. Även Kosovare Asllani kopplas till klubben. Hon har sagt att hon längtar hem, men även hon har kontrakt som löper över nästa år.

2) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Jag hade Rosengård som stor guldfavorit. Det tipset fanns det ingen anledning att ändra efter våren, där jag tycket att man var seriens bästa lag.

Hösten blev tyngre, och till slut var det hela tio poäng upp till guldplatsen. Dock berodde det inte huvudsakligen på att Rosengård var dåligt. I fjol vann klubben guldet på 51 poäng. I år samlade man 52 poäng – och var ändå långt efter. Linköping var helt enkelt var bättre den här gången.

För Rosengård kostade det förstås att tunga nyförvärvet Gaelle Enganamouit knappt hunnit spela i den vita dressen ännu. Att Sara Björk Gunnarsdottir lämnade i somras är en annan viktig faktor till att Malmöklubben tappade lite stabilitet under hösten. Dessutom hade man ett slitsamt spelschema, som bidrog till att man inte orkade haka på LFC.

Enganamouit, Andonova och Marta

Enganamouit, Andonova och Marta

På plussidan fanns Marta, som var fantastisk hela året. Snacket om att hon är slut kan vi glömma, för i år har vi verkligen fått se den gamla Marta igen. Visst har stjärnan haft en hel del skador de senaste åren, vilket hållit henne tillbaka. Men att hon inte är lika överlägsen som för tio år sedan beror mer på att övriga närmat sig än att Marta tappat.

Känslan är att det blir en ganska lugn silly season för Rosengård, alltså att klubben är rätt nöjd med vad man har. Det är väl på målvaktssidan man behöver göra bredda. Där var det lite darrigt under året.

Man har förstås talangfulla Zecira Musovic. Hon är en av de svenska målvakter som har potential att dominera i luftrummet – vilket framtidens damfotbollsmålvakt måste kunna. Alltså är hon en av kandidaterna till att ta över efter Hedvig Lindahl. Musovic vågar gå ut, och hon blir allt bättre på de höga bollarna. Lovande.

Rosengård har även intressant, egenfostrad talang i truppen. Under hösten har jag sett en mycket intressant utveckling hos Ebba Wieder. 18-åringen kom till klubben som tioåring, och hon växer för varje gång man ser henne. Hon borde vara aktuell för att bli A-landslagsspelare redan under 2017. Den som tar över efter Pia Sundhage nästa sommar borde ta sig en rejäl titt på Wieder.

3) Eskilstuna United
Mitt tips: 4

United tappade bara en placering jämfört med ifjol. Trots det var laget klart svagare i år. Man lyckades inte fullt ut fylla hålen efter Petra Johansson (Larsson) och Gaelle Enganamouit.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Visst var Mimmi Larsson ett piggt nytillskott som tillsammans med Marija Banusic täckte upp för de 18 mål Enganamouit gjorde i fjol. Duon Larsson och Banusic gjorde nämligen exakt 18 mål ihop, fördelat på tolv respektive sex.

Det blev ”bara” sju färre mål än i fjol. Då slutade man på 50 poäng och målskillnaden 41–15. I år blev det 38 poäng och 34–26 i mål. Som synes låg en stor del av problematiken i defensiven. Landslagsmålvakten Emelie Lundberg saknade den stabilitet jag upplevde att hon hade i fjol.

Ändå förstås starkt att till slut lägga beslag på det lilla silvret. En orsak är förstås att man fortsätter att vara väldigt starka på fasta situationer. Och i publikligan fortsätter man att vara ett guldlag. Där blev det seger med ett snitt på fina 1 897. Bra jobbat.

Nu väntar en spännande vinter, där man plötsligt har fått konkurrens om sponsorerna av nya herrallsvenska laget AFC. Det blir spännande att se var det innebär för Uniteds spelarbudget.

Rita Chikwelu

Rita Chikwelu

Om pengar finns borde man satsa hårt på att hitta en pådrivare på centralt mittfält. En drömvärvning hade nog varit Umeås Rita Chikwelu.

4) Piteå IF
Mitt tips: 3

Piteå fortsätter att vara ett mycket stabilt och svårspelat lag. Trots att man tappade landslagsspelare som Emilia Appelqvist och Pauline Hammarlund inför säsongen och ersatte med klart mindre namnkunnigt folk blev det andra raka medaljen.

Anmärkningsvärt är att man slutade fyra med minusmålskillnad. Det säger en hel del om hur ojämn årets damallsvenska har varit. Det säger också en hel del om att Piteå tagit hem åtta uddamålssegrar samtidigt som man åkt på några stora förluster, med 0–4 på Strandvallen i Mallbacken som värsta smällen.

På hösten var Pitelaget extra stabilt. Det blev i och för sig förlust i Göteborg i sista omgången, men inför den matchen hade man nio raka utan förlust. Starkt.

Starkt är också att man behåller greppet om publiken, årets snitt på 1 125 räckte till tredjeplats i publikligan.

Inför säsongen åkte man alltså på några tunga tapp på spelarsidan. Dessutom drog Hanna Pettersson av korsbandet. Man valde att ersätta svenskt – och man gjorde det bra.

Ronja Aronsson

Ronja Aronsson

Piteå är den klubb som har flest spelare i F20-VM i Papua Nya Guinea. Och av dem som är där borde duon Ronja Aronsson och Ellen Löfqvist snart även knacka på dörren till A-landslaget. Aronsson är en av våra allra mest intressanta ytterbackar och Löfqvist växer på centralt mittfält.

När jag såg henne i somras tyckte jag att hon spelade rätt försiktigt. Men i Göteborg i lördags såg jag att Löfqvist är väl värd nomineringen till årets genombrott. Hon är smart i det defensiva positionsspelet och hittar fram med alltfler konstruktiva passningar. Spännande.

Nyckeln till Piteås framgång är alltså stabiliteten. Den personifieras av Hilda Carlén, som är en mycket stabil allsvensk målvakt, och Faith Ikidi, som är en klippa i mittförsvaret. Mittfältet är också stabilt med spelare som Löfqvist, Josefin Johansson och Irma Helin.

Noterbart är att Piteå inte verkar nöjt med spetsen i anfallsspelet. För lagets hetast spelare på senhösten, Tempest-Marie Norlin, får inget nytt kontrakt. Kanske att man här spanar mot grannen Umeå och deras djupledslöpare Jenny Hjohlman.

Viktigt för Piteå är förstås också att få behålla sina sörlänningar, inte minst målvakt Carlén.

5) Kopparbergs Göteborg FC
Mitt tips: 6

Göteborg slutade långt ifrån den strid om Champions Leagueplats som man drömde om i våras. Lagets förvandling de senaste åren är för övrigt anmärkningsvärd.

2014 kom man på tredje plats i tabellen, tre poäng från andraplatsen. Man hade ett publiksnitt på 723 personer. Sedan dess har man nu tappat alla sina äldre spelare, plus publiken och medieintresset i Göteborg. Känslan är att det kan ta flera år innan KGFC klarar av att utmana om guldet igen.

Under säsongen har de båda utländska inslagen i truppen, Loes Geurts och Andrine Stolsmo Hegerberg lämnat, och i lördags gjorde veteranerna Sara Lindén och Anna Ahlstrand sina sista matcher. Därmed är bara tränare Stefan Rehn och duon Catrine Johansson och Beata Kollmats kvar av laget från 2014. För klubbledningen blir det förstås extra viktigt att vårda kulturbärarna Johansson och Kollmats.

Beata Kollmats

Beata Kollmats

För man kan säga mycket om Göteborg FC, men kontinuitet är inte ett ord som passar in på klubbens verksamhet de senaste åren.

På kuppen har man alltså även tappat publiken. Årets snitt på 378 är rent ut sagt odugligt. Men trenden har varit fallande, man hade bara 472 i fjol. Dessutom har nu Göteborgstidningarna minskat sin bevakning av laget ganska rejält. I slutet av säsongen har GP bara skrivit några rader per match.

En orsak är förstås den stora genomströmningen av spelare. Klubben har inte lyckats profilera sina stjärnor som man gjorde för några år sedan. Klubbledningen står alltså inför rätt många utmaningar inför framtiden.

Det blev alltså till slut en femteplats, men man kunde lika gärna blivit trea. En svag period med fyra raka förluster i september förstörde medaljdrömmarna. Tolv poäng på de sista fem omgångarna räckte inte för att nå pallen.

Offensivt levererade nyförvärvet Pauline Hammarlund under hela året. 22-åringen slutade sexa i skytteligan på tolv mål. Lindén gjorde en stark säsong och låg med sitt spelsinne bakom väldigt mycket konstruktivt. Där har man en intressant ersättare i truppen i Annahita Zamanian. Hon har verkligen fin blick för spelet och blir spännande att följa. För att vara aktuell för större uppgifter än damallsvenskan måste nog dock 18-åringen även lära sig att försvara.

Annahita Zamanian

Annahita Zamanian

Det riktigt stora glädjeämnet i Göteborg är ändå målvakten Jennifer Falk. Hon når fina 86 i räddningsprocent och är därmed etta i seriens målvaktsliga. Sju nollor på 15 matcher imponerar också. I lördags kollade jag in Falk lite extra. Hon är kort, men väldigt modig. Jag imponerades bland annat av hur bra hon hanterade June Pedersen:s vassa hörnor. Som jag ser det måste Falk in i landslagstruppen på allvar nu direkt. Göteborgsmålvakten är redan nu den som är närmast Hedvig Lindahl.

6) Djurgården
Mitt tips: 12

45 procent av experterna på den damallsvenska upptaktsträffen placerade Djurgården i mitten av tabellen. Jag satte Stockholms representat på sista plats.

De 45 procenten fick rätt – jag var däremot helt fel ute. Trots en svag start tog sig Djurgården upp på tabellens övre halva – trots att man slutade på minusmålskillnad.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Det här var helt enkelt ett fint lagbygge, där man prioriterade defensiv stabilitet. Med nyförvärv som Gudbjörg Gunnarsdottir, Emilia Appelqvist och Katrin Schmidt trodde jag också att man skulle klara försvarsspelet bra. Men jag satte stora frågetecken för forwardssidan.

Där gav Mia Jalkerud mig svar på tal. Hon gjorde nio mål och visade att hon håller i högsta serien. Bra jobbat. Spetsar man truppen med ytterligare någon vass forward kan nog Djurgården ta ännu något steg nästa år.

En fråga som hängt med ett tag är hur det går med Schmidts svenska medborgarskap. Är hon aktuell för landslaget under 2017?

Det tråkigaste med Djurgården är att det tyvärr knappt är någon som bryr sig om laget. 4139 hade varit årets näst bästa publiksiffra – om den gällt en match. Tyvärr handlar summan om samtliga Djurgårdens åskådare under hela säsongen.

Man kom nämligen sist i publikligan med svaga snittet 376. Faktum är att DIF hade tre av seriens fyra sämsta publiksiffror. Damallsvenskan har verkligen det svårt att hävda sig i storstäderna.

7) Vittsjö GIK
Mitt tips: 5

Jag trodde att Vittsjö skulle kunna bli en av årets stora positiva överraskningar. Det blev man väl kanske inte. Tvärtom känns det som att det nordskånska laget har smugit sig genom den här säsongen. Man har varken varit fågel eller fisk – det har hela tiden varit mittemellan.

Våren bestod bland annat av en del tränarstrul. Halvvägs hade man bara två poäng ner till nedflyttningsstrecket. På hösten fick man tidigt marginal till bottenstriden och kunde spela avslappnat.

Clara Markstedt

Clara Markstedt

Man saknade länge någon utpräglad målskytt a la Jane Ross, men Clara Markstedt fick i alla fall igång målskyttet på hösten och blev till slut bäst med sex fullträffar. Linda Sällström var näst bäst med fem.

När jag sett laget har Sandra Adolfsson varit utropstecknet. Hon har gjort stor nytta på mittfältet, både som bollvinnare och pådrivare.

8) Kif Örebro
Mitt tips: 7

Laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden i ungefär halva serien. Under hösten skaffade Örebro sig dock en såpass stor marginal att man kunde spela avslappnat.

Under sommaren gjordes ett tränarbyte när Giorgos Papachristou lämnade och Martin Skogman kom in. Bytet skulle vara en del av ett mer långsiktigt organisationsarbete. Skogman fick utöver träningen också ansvaret för bland annat scoutingen.

Jag gissar att han scoutat forwards i höst, för klubbens bästa målskytt Melissa Tancredi (åtta mål) lägger ju nämligen av. Slutar gör även Tancredis landsmannina från Kanada Marie-Eve Nault. Kanske att man redan har Tancredis ersättare i truppen, eller hur är statusen med Sarah Michael?

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Viktigt för klubben var förstås att Lisa Dahlkvist stannar även över 2017. Det beskedet ger Kif en stabil ryggrad på mittfältet, där man ju även har talangfulla Michelle De Jongh.

Noterbart är att Örebro är en av de klubbar Pia Sundhage gärna kollar lite extra på när hon skall nominera landslagsspelare. I år har ju exempelvis Hanne Gråhns och Julia Spetsmark fått debutera i A-landslaget.

9) Kvarnsvedens IK
Mitt tips: 11

Borlängelaget imponerade under sin premiärsäsong. Framför allt gjorde man en riktigt stark höstsäsong, där man faktiskt inte var speciellt långt ifrån sjätteplatsen. Om inte Kristianstad hade kvitterat i 94:e i näst sista omgången hade sista matchen mot Djurgården varit om en plats på övre halvan.

Kvarnsveden inledde starkt, men fick inte riktigt den utdelning i poäng som man förtjänade sett till spelet. Flera gånger åkte man på kostsamma och sena baklängesmål. Efter halva säsongen var avståndet ner till nedflyttning bara fyra mål.

Under sommaren agerade klubben och stärkte upp offensiven med Tiffany Weimer och Elizabeth Addo. Och elva omgångar senare hade marginalen till nedflyttningsstrecket vuxit till hela tio poäng. Starkt.

Tränare Jonas Björkgren tyckte att de experter som kommenterar damallsvenskan borde få sparken med tanke på hur dåligt man tippade hans lag. Jag vet inte om jag täcktes in av kritiken, men tänker inte sparka mig själv som bloggare än på ett tag…

Man kan ju förstås inte skriva om Kvarnsveden utan att nämna Tabitha Chawinga. Hon blev till slut trea i skytteligan på 15 mål – vilket var exakt hälften av lagets fullträffar. Om hon hade haft samma uppbackning under våren som hon hade på hösten, då tror jag hon hade kunnat vinna hela skytteligan.

Chawinga är kontrakterad över nästa år, och klubben jobbar hårt på att även förlänga med övriga nyckelspelare. Personligen tycker jag att de borde lägga kraft på att hitta en stabil målvakt, för jag tycker att det trillat in lite för många enkla baklängesmål. Med en bättre sistautpost kan Kvarnsveden helt klart vara ett lag för övre halvan nästa år.

10) Kristianstads DFF
Mitt tips: 10

KDFF kämpade sig kvar till slut. Och jag tycker att man var väl värda att hänga kvar, rent sportsligt. Ekonomiskt sett är jag däremot betydligt mer kritiskt inställd till klubben.

Men vi tar sporten först. Man har haft jätteproblem med målskyttet hela vägen. Halvvägs hade man gjort minst mål av alla. Så långt spelade man ofta rätt bra och skapade chanser för en klart bättre tabellplacering. På hösten tyckte jag att man tappade lite av de fina spelet, men man höll sig ändå på rätt sida strecket under större delen av tiden.

Men tränare Elisabet Gunnarsdottir och de andra kunde som bekant inte andas ut förrän efter en helt avgörande ångestmatch mot Umeå i sista omgången.

Elisabet Gunnarsdottir

Elisabet Gunnarsdottir

Nu har klubben både fått nytt kontrakt och elitlicens, men man har fått kämpa stenhårt för båda. Ekonomiskt har det genomförts ett stålbad under säsongen, och nu måste man ha handbromsen åtdragen i sin satsning.

Klubben kan helt enkelt inte bygga ett lag som saknar täckning i budgeten en gång till. Det måste vara slut på alla kriser om man skall få tillbaka trovärdigheten hos hemmapubliken. För det lag som hade drygt 800 åskådare i snitt 2011 och 2012 har nästan haft hälften de senaste två åren. Det trots att man har flera Skånederbyn nuförtiden.

11) Umeå IK
Mitt tips: 8

2000-talets svenska och europeiska storklubb hade som mål att vinna SM-guld 2017. Och visst kan det bli guldhattar om ett år, men inte i allsvenskan utan i elitettan.

Själv tippade jag UIK som åtta inför serien, men jag varnade för att man kunde åka ut om skadeeländet fortsatte. Det gjorde det.

Damfotbollsstaden Umeå hade två klubbar i högsta serien säsongen 2008. Umeå Södra FF åkte ur damallsvenskan det året och ur elitettan 2014. Klubben hade problem med ekonomin och bytte skepnad tidigare i år. Man heter numera Team Thorengruppen och kom i år tvåa i division I Norrland.

Även UIK har stora problem med ekonomin. Dessutom verkar man ha en svag klubbledning, som stod för ett uppmärksammat tränarbyte i somras. Ekonomiska och organisatoriska problem är inga bra saker att ha med sig i bagaget när man skall resa ner en division.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Fotbollsmässigt spelade man länge naivt i årets serie. Man hade en risktagning i passningsspelet som var för stor. Ofta föll man på eget grepp i matcherna. Jag hörde att Hanna Folkesson efter sista omgången menade att laget inte var förtjänt av att åka ur. Jag skulle nog säga att hon har fel. UIK anno 2016 var helt enkelt inte tillräckligt bra.

Nu väntar en väldigt viktig vinter för klubben. En ödesvinter.

Eftersom Pia Sundhage gillar UIK har man en mängd spelare som är på gränsen till landslaget. Alla dem riskerar man nu att tappa. Kvartetten Folkesson, Lina Hurtig, Hanna Glas, Jenny Hjohlman är förstås högintressant för andra klubbar. Det kan sannolikt även målvakterna Malin Reuterwall och Tove Enblom vara.

Malin Reuterwall

Malin Reuterwall

Viktigast av alla är nog ändå Rita Chikwelu, kan UIK bygga laget kring henne i elitettan finns hoppet om en snabb återkomst. Men med ihålig plånbok är det svårt att bygga lag.

Det som är positivt är dock att UIK har en mycket bra egen verksamhet, och att man har många talanger att plocka upp underifrån. Vi får hoppas att saker och ting faller ut väl, för då klubben man ha nytta av att få göra en återstart i en lägre serie. Men som sagt, en väldigt viktigt vinter väntar.

12) Mallbackens IF
Mitt tips: 9

Den värmländska klassikerklubben var för svag både längst fram och längst bak. Man lyckades aldrig ersätta varken Jennifer Falk eller Mimmi Larsson. Därför spelar man i elitettan 2017.

Det borde svida extra mycket för Julia Karlernäs, som nu har åkt ur damallsvenskan tre av de fyra senaste åren.

Sarah Bergman

Sarah Bergman

Klart nu är att man tappar Sarah Bergman, som aviserat att hon vill spela kvar i damallsvenskan. Sannolikt blir man även av med flera av sina utländska spelare. En viktig punkt är att hitta en stabil målvakt, för bristfälligt målvaktsspel har varit en av de stora faktorerna till att laget åker ut.

Mallbacken har åkt ur allsvenskan förr – och kommit tillbaka. För en liten klubb från en liten ort blir det dock svårare och svårare att hävda sig. Men förhoppningsvis finns det tillräcklig kultur och tillräckligt engagemang och kunnande för att åter skapa ett allsvenskt lag.

I lagbygget blir det viktigt att behålla en kulturbärare som Frida Broström samt värmländska produkter som Karlernäs och Emelie Andersson. En annan nyckel till framgång i elitetttan vore att få ha kvar Madelen Janogy. Hon gjorde fem mål i år, men skulle garanterat vara ett kanonbra vapen i elitettan.

Det är förstås tråkigt för Värmlandsfotbollen att QBIK åkte ur elitettan. Men för Mallbacken är det nog trots allt inte negativt, det borde ju ge viss fördel på spelarmarknaden.

Skytteligan:

Slutligen några ord om skytteligan. Tio i topp fick ju följande utseende:

Pernille Harder

Pernille Harder

1) Pernille Harder 23 mål (2:a i mitt tips)
2) Stina Blackstenius 19 mål (4:a)
3) Tabitha Chawinga 15 mål (6:a)
4) Marta Vieira da Silva och Ella Masar McLeod 13 mål (7:a respektive ej med på mitt tips)
6) Pauline Hammarlund, Lieke Martens och Mimmi Larsson 12 mål (5:a, ej med på tipset respektive nämnd som bubblare)
9) Kristine Minde 11 mål (ej med på mitt tips)
10) Mia Jalkerud 9 mål (ej med på mitt tips)

I mitt tips lyckades jag alltså pricka in fem av de tio på topplistan – det är jag inte nöjd med. Min etta, Gaelle Enganamouit, hade garanterat varit med om hon inte blivit knäskadad. Men annars har jag inte mycket att försvara mig med.

Det är förresten tre svenska spelare på topp tio, det är bättre utfall än vi haft de senaste åren. Innan jag sätter punkt tänkte jag lista lite fler svenska spelare, och våra landslagsspelare:

13) Felicia Karlsson 7 mål
14) Marija Banusic och Clara Markstedt 6 mål
16) Bland annat Fridolina Rolfö och Lotta Schelin 5 mål
34) Bland annat Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Julia Spetsmark och Michelle De Jongh 3 mål
50) Bland annat Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanne Gråhns, Lina Hurtig, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson och Irma Helin 2 mål
78) Bland annat Tove Almqvist, Jonna Andersson och Jessica Samuelsson 1 mål

Av de som fått speltid i A-landslaget i år blev följande mållösa i allsvenskan: Lisa Dahlkvist, Josefin Johansson, Lina Nilsson, Hanna Folkesson, Petra Andersson, Nathalie Björn och Malin Diaz.

Mycket ångest på Vilans IP

Publicerad den av
Svara

Grattis Kristianstads DFF. På återseende, Umeå IK och Mallbackens IF Sunne.

För egen del blev det här en konstig dag. Jag var en av få journalister (två?) på plats på Valhalla i dag. Mitt uppdrag var att för BT skriva sista kapitlet om Boråstjejen Sara Lindén:s elitkarriär.

På Valhallas läktare hade jag tänkt köra damallsvenskan.tv på mobilen och således även följa dramat i Kristianstad. Det gick bra en stund, men bara någon minut efter Ida Guehai:s ledningsmål ville inte mobilbatteriet längre vara med.

Först nu vid midnatt har jag haft tid och möjlighet att kika på två minuter av höjdpunkter från nedflyttningsdramat. Och där bjöds man inte på ett enda läge för Umeå efter kvitteringen. Var det överensstämmande med verkligheten? Ni som såg matchen, hade inte Umeå en enda chans att göra 1–2?

Det lilla jag såg reagerade man mest över att underlaget på Vilans IP nästan framkallade lika mycket ångest som själva matchen.

I övrigt i dag är det förstås också läge att gratulera LSK till ett nytt norskt ligaguld, och Sundsvalls DFF till förnyat kontrakt i elitettan. Ett grattis även förstås till Pernille Harder för segern i den damallsvenska skytteligan och till Anna Anvegård för samma titel i elitettan. Utan att ha sett Anvegård i aktion lär hon ju vara högvilt för de damallsvenska klubbarna till nästa år. 30 mål för en nykomling är ju i högsta grad imponerande.

Kristianstadsjubel till ingen nytta

Publicerad den av
1

Den damallsvenska nedflyttningsstriden avgörs först i sista omgången, den gör det bland annat genom en nervdrypande uppgörelse mellan två av de inblandade lagen.

För er i Kristianstad, Mallbacken och Umeå är det här självklart inget önskescenario, men för oss som följer serien utifrån är det här en godbit, något att se fram emot och spekulera kring.

Dagens resultat där Umeå och Kristianstad tog varsin poäng och Mallbacken föll förändrade inte mycket av förutsättningarna. Enda skillnaden mot läget inför omgången är att Mallbacken inte längre kan hänga kvar genom kryss mot Rosengård. Värmländskorna måste vinna i Malmö för att hoppet skall leva.

Jag följde huvudsakligen dagens omgång via radion. Därifrån fick jag bilden av att Umeå borde ha vunnit mot Göteborg, en bild som förstärks av höjdpunkterna på damallsvenskan.tv.

Jag såg några minuter i slutskedet av Kvarnsveden–Kristianstad. Där gled Tabitha Chawinga igenom och gjorde 2–1. I det läget var matchen i Umeå redan slut och Linköping ledde med 3–0 i Mallbacken. Strax efter kvitterade Mia Carlsson, och Kristianstad jublade som om de vunnit tv-pucken.

Mia Carlsson

Mia Carlsson

Fast det hade de egentligen ingen sportslig anledning till. För faktum är att i det läget var förlust eller kryss totalt oväsentligt för Kristianstad. Båda gav exakt samma förutsättningar inför slutomgången.

Så utöver en möjlig förbättring av självförtroendet i KDFF förändrade Carlssons kvittering absolut ingenting inför slutomgången. Där möts ju för övrigt Kristianstad och Umeå på Vilans IP och Rosengård och Mallbacken på Malmö IP.

Det som gäller är:

Kristianstad hänger kvar om:
* De vinner mot Umeå.
* De kryssar mot Umeå samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Rosengård.

Mallbacken hänger kvar om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Kristianstad tappar poäng mot Umeå.

Umeå hänger kvar om:
* De vinner mot Kristianstad samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Rosengård.

Hur går det då?

Det är en väldigt svår fråga att svara på. Klart är att Mallbacken har sämst odds. Faktum är ju att de måste vinna borta mot Rosengård och det är inte ens säkert att det räcker. Det som talar för Mallbacken är att Rosengård har usel form och kommer att ha sitt fokus riktat mot mötet med Slavia Prag i Champions League.

Faktum är att trots att Kristianstad ligger bäst till hade jag nog nästan föredragit att vara tvingad att vinna som Mallbacken och Umeå är. Till Kristianstads fördel talar förstås att de är ensamma om att ha sitt öde helt i egna händer.

Problemet är att de kan hamna i jobbiga situationer, i varje fall så länge matchen i Malmö lever. Lek exempelvis med tanken att det är kryss både i Kristianstad och Malmö med tio minuter kvar att spela. Hur skall de tänka då? Hur hårt skall de satsa för ett segermål?

På minuskontot för Kristianstad finns också att Sif Atladottir är avstängd på lördag till följd av sitt röda kort i dag.

Sif Altadottir

Sif Altadottir

Innan jag lämnar bottenstriden för den här gången noterade jag att jag hörde det sägas att klassiska Umeå IK riskerade nedflyttning. Och visst har UIK klassikerstatus genom alla sina SM-guld. Men faktum är ju att det här dramat står mellan tre riktigt klassiska damfotbollsklubbar. Mallbacken och Kristianstad har ju faktiskt gjort 24 säsonger vardera i högsta divisionen medan Umeå ”bara” har 20.

I övrigt i dag avgjordes sannolikt skytteligan genom att Pernille Harder satte tre mål. Hon har nu fyra måls ledning till Stina Blackstenius och sex mål till Tabitha Chawinga. Det är ju just de tre som är kandidaterna till årets forward. För mig är det så nära dött lopp man kan komma mellan Harder och Chawinga. Harder är tveklöst den mest eleganta spelaren, medan Chawinga är den som har störst förmåga att göra mål på helt egen hand.

Så en liten internationell utblick:

I Frankrike vann PSG toppmötet mot Montpellier med 1–0. Därmed är PSG fortfarande utan både poängförlust och insläppta mål. Man ligger dock bara tvåa i tabellen. Leder gör Lyon, som gjorde 9–1 på Guingamp i dag. Där blev Eugenie Le Sommer tremålsskytt, vilket betyder att hon numera är i ensam ledning i skytteligan på tio fullträffar, tre fler än Ada Stolsmo Hegerberg och fyra fler än en trio där bland annat Sofia Jakobsson ingår.

I Tyskland är tabelltoppen högintressant i säsongsinledningen. I dag spelade Wolfsburg och Frankfurt 0–0 samtidigt som Freiburg blev första lag att besegra Turbine Potsdam. Freiburgs 2–1-seger innebär att fyra lag är inom två poäng i tabelltoppen efter sex omgångar.

Potsdam leder på 15, medan Freiburg och Wolfsburg har 14 och Bayern München står på 13. På onsdag möts Wolfsburg och Potsdam i ett högintressant toppmöte.

I Norge och England var det nära att serieledarna åkte på sina första förluster för året. Manchester City har ju redan säkrat segern i WSL. I dag var man under mot Birmingham i paus, men lyckades fixa 1–1. Det var för övrigt sista ligamatchen för Kosovare Asllanis lag – de står över sista omgången.

I Norge låg LSK under med 2–1 i andra halvleken mot Stabaek. Men även där blev det en kvittering. Krysset innebär dock att LSK får vänta med att fira guldet till nästa helgs avslutande omgång. Då möter man Sandviken hemma och en poäng räcker.

Om LFC:s guld och Umeås landslagsspelare

Publicerad den av
12

Det har hunnit gå några timmar sedan Linköpings FC säkrade klubbens andra SM-guld. Det är ingen kvalificerad gissning att spelare, ledare och supportrar är mitt inne i det välförtjänta guldfirandet.

En och annan bild av guldglädjen har delats i olika sociala medier.

På sociala medier har även gratulationer trillat in från många olika håll.

I segerglädjen noterar jag att en del LFC-supportrar gör en stor grej av att Rosengård har större budget. Och visst stämmer det att pengar gör skillnad över tid. Den klubb som har störst budget vinner flest titlar. Men den vinner inte automatiskt alla titlar.

Skillnaden i budget i damallsvenskan är inte så stor att det är självklart att Rosengård skall vinna varje år. Det är fullt möjligt att uppstickare kan sno åt sig titeln då och då. Så Linköpings guld är inte så konstigt.

Visst har Rosengård 12,6–7,2 i budgetmiljoner. Men det är fler faktorer än pengar som spelar in i fotboll. Och Linköping har haft flera av de andra på sin sida. Mer om det strax.

Först skall jag bara konstatera att jag var snett ute i mitt damallsvenska guldtips. Jag tippade ju nämligen bara Linköping som tvåa inför säsongen. Jag försöker bygga mina tips så lite som möjligt på gissningar och så mycket som möjligt på sådant jag själv har sett. Och visst, jag hade sett LFC imponera enormt mot Göteborg i Svenska cupen i vintras.

Men jag hade ju också fjolåret i bakhuvudet. Till mitt damallsvenska tips skrev jag så här:

”Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.

I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.”

Nu är damallsvenskan avgjort, och vi vet att LFC faktiskt har blivit jämnare och någon måltorka har vi inte sett skymten av. Faktum är att Linköping har varit stabilt på en mycket hög nivå hela säsongen, en imponerande hög nivå.

Jag har funderat lite på hur det är möjligt. Jag tycker för övrigt fortfarande att Rosengård har en högre högstanivå. Och ett på många sätt stabilare lag. Men Linköping har haft den vassare spetsen – och fler matchvinnare. Dessutom har man klarat försvarsspelet bra, trots att det fanns frågetecken där inför säsongen.

Några punkter som vägt över för LFC i kampen med Rosengård är längden på säsongen och slitaget på spelarna. I och med att Rosengård spelat i Champions League både vår och höst fick man en kortare försäsong.

Man har totalt sett spelat fler tuffa matcher och också dragit på sig klart fler skador. Exempelvis är det ju blytungt att Gaelle Enganamouit knappt dragit på sig den vita dressen ännu. Dessutom tappade Rosengård Sara Björk Gunnarsdottir i somras, och med henne försvann även en hel del karaktär.

Gaelle Enganamouit

Gaelle Enganamouit

LFC hade alltså en lugnare försäsong och lade spelschemat smart så man även skaffade sig en veckas sommarledighet, något Rosengårds OS-spelare gick miste om. Det tror jag kan ha varit en väldigt avgörande faktor. Och så har LFC varit ovanligt skadefritt.

Visst drog Fridolina Rolfö på sig en skada under OS. Men av nyckelspelarna noteras att Pernille Harder och Stina Blackstenius har spelat i samtliga 20 matcher. Samma sak med Claudia Neto, Kristine Minde samt viktiga ytterbackarna Jessica Samuelsson och Jonna Andersson. Och mittbackarna Magdalena Eriksson och Janni Arnth har spelat 19 respektive 18 matcher.

Den kontinuiteten i startelvan är mer värd än de extra miljoner Rosengård har till spelarlöner.

Känslan är ju att Rosengård till slut fallit på det tuffa spelschemat. De senaste 17 dagarna har man spelat fem matcher, inklusive en resa till Island. Man har helt enkelt inte orkat. Två förluster och ett kryss på de tre senaste matcherna håller ju inte om man skall kunna vinna SM-guld.

Speciellt inte om man har en så stark huvudkonkurrent som Linköping.

Det om guldstriden. Nu flyttar jag snabbt fokus till botten av den damallsvenska tabellen. När serien var halvvägs var halva serien indraget i nedflyttningsstriden. Då hade Kif Örebro och Vittsjö elva poäng vardera. Trion Kvarnsveden, Umeå och Mallbacken stod på nio och sist låg Kristianstad på åtta.

Nio omgångar senare har Kvarnsveden, Vittsjö och Kif Örebro säkrat sina kontrakt genom att ta mellan nio och tolv poäng vardera. Övriga tre lag har tillsammans tagit elva poäng – och då har de haft två inbördes möten. Kristianstad, Mallbacken och Umeå är verkligen botten, och egentligen förtjänar inget av dem mer än något annat att hänga kvar.

Det som förbryllar är dock hur landslagsspelartäta Umeå kan ligga sist i tabellen. Jag roade mig med att ur minnet lista hur många spelare de damallsvensk klubbarna har som varit uttagna till svensk A-landslagssamling minst en gång under 2015 eller 2016. Här är listan – rätta mig gärna om jag har gjort något fel:

Linköping          6
(Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Tove Almqvist, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius)
Rosengård        5
(Zecira Musovic, Amanda Ilestedt, Emma Berglund, Lina Nilsson och Lotta Schelin)
Piteå                  3
(Hilda Carlén, Josefin Johansson och Irma Helin)
Eskilstuna         7
(Emelie Lundberg, Nathalie Björn, Malin Diaz, Petra Andersson, Olivia Schough, Marija Banusic och Mimmi Larsson)
Göteborg           5
(Jennifer Falk, Elin Landström, Freja Hellenberg, Elin Rubensson och Pauline Hammarlund)
Djurgården        1
(Emilia Appelqvist)
Vittsjö                0
Kvarnsveden    0
Örebro               5
(Carola Söberg, Hanne Gråhns, Lisa Dahlkvist, Michelle de Jongh och Julia Spetsmark)
Kristianstad      1
(Mia Carlsson)
Mallbacken       1 
(Antonia Göransson)
Umeå                 5
(Malin Reuterwall, Hanna Glas, Hanna Folkesson, Lina Hurtig och Jenny Hjohlman)

Naturligtvis tillkommer ett antal utländska landslagsspelare i flera av klubbarna.

Men det är ändå noterbart att UIK alltså nästan har haft lika många spelare på svenska landslagssamlingar 2015 och 2016 som övriga lag på tabellens undre halva. Visst, jag vet att UIK:s landslagsspelare varit skadedrabbade, men ändå. Noterbart också att Örebro är en favorit hos Pia Sundhage.

Alla Umeås fyra landslagsmeriterade utespelare deltog i hela eller delar av gårdagens match i Mallbacken – och alla fyra gjorde mig besviken. En landslagsspelare kan inte dominera varje gång den är på planen, men den bör visa inställning. Den bör visa vägen för sina lagkompisar.

Jag tyckte att Umeås svenska stjärnspelare såg uppgivna ut. Den enda som visade vinnarvilja och jävlar anamma var Rita Chikwelu. Hon är den UIK-spelare som kan gå rakryggad, även efter förlusten på Strandvallen. Övriga behöver höja sig ett par nivåer om UIK skall hänga kvar.

Rita Chikwelu

Rita Chikwelu

Nu kan ju Umeå räddas av att de båda konkurrenterna är lika svaga. Kristianstad har förtvivlat svårt att göra mål, trots att man skapar rätt mycket. Det var liksom ingen slump att lagets fullträff vid 2–1-förlusten i Piteå var ett självmål av Piteås Faith Ikidi. Matchen KDFF–UIK i sista omgången kan mycket väl bli helt avgörande för vilket lag som åker ur.

När det gäller Mallbacken har jag ju flera gånger räknat ut laget. Men dagens resultat ger ändå värmländskorna lite hopp. Man måste ta minst två poäng – troligen fler – mot Linköping och Rosengård. Om guldstriden hade levt skulle jag säga att det var omöjligt.

Nu kommer varken LFC eller Rosengård ha något att spela för, vilket förbättrar Mallbackens chanser något. Det innebär dock inte att det känns speciellt troligt att Mallbacken är damallsvenskt 2017.

Dock måste jag säga att jag tycker att Mallbacken hade en mycket intressant startelva i den andra halvleken mot Umeå. Tidigare under året har Mallbacken lidit av förlusterna av Jennifer Falk och Mimmi Larsson. Avsaknaden av stabilitet längst bak och tyngd längst fram har varit gigantisk. Men nu fick tränare David Uvenclir in alla de spelare jag gillar mest i hans trupp, de mest spelskickliga. Med det laget i fler matcher hade kanske läget varit annorlunda.

* Så en kort titt på elitettan. Där tog Hammarby ett steg närmare damallsvenskan i dag genom 2–1-seger borta mot Östersund. Bajen har tre poängs försprång på Växjö med två omgångar kvar att spela.

Stockholmslaget har kvar att möta nedflyttningshotade Sundsvall borta och seriesegrarna LB07 hemma. Växjö skall till Kungsbacka och avslutar med Smålandsderby hemma mot Kalmar. Det känns som att det kan bli ett rysarslut i den här kampen.

I dag blev det för övrigt klart att IF Böljan (Falkenberg), Assi IF (Kalix) och Västerås BK 30 är nya lag i elitettan nästa år. Grattis alla tre.

* Så ett kort internationellt svep. I tyska Frauen-Bundesliga vann Potsdam seriefinalen mot Essen med 2–0. Potsdam leder tabellen på maximala 15 poäng. Essens förlust innebär att de ligger kvar på tio poäng och tappade andraplatsen till Wolfsburg (13 poäng). Även Freiburg (11 poäng) smet förbi.

Wolfsburg hade flyt. Man vann mot bottenlaget Hoffenheim med 2–1 efter att Alexandra Popp satt segermålet i matchens absoluta slutskede. Nilla Fischer gjorde för övrigt Wolfsburgs första mål.

* I Frankrike fortsätter Sofia Jakobsson att prestera. Hon gjorde Montpelliers andra mål i 2–1-segern borta mot Juvisy. För svensk del kommer ju Jakobssons formtopp tyvärr alldeles för sent. Hon har ju en mycket svag landslagssäsong bakom sig. Men kul att hon äntligen hittat toppformen igen, och hoppas att den sitter i länge.

I tabellen har Lyon, PSG och Montpellier full poäng efter fem spelade omgångar. Om två veckor möts PSG och Montpellier i ett intressant toppmöte.

* I Japan är det jämnt kring ”slutspelsstrecket”. Serien delas ju upp efter 18 omgångar, och med 17 omgångar spelade är fem av sex slutspelslag klara: NTV Beleza, Inac Kobe Leonessa, Parceiro Nagano, Vegalta Sendai och Albirex Niigata.

Tre lag slåss om den sista platsen. Jef United har 20 poäng, Urawa Reds har 19 och Iga Kunoichi har 18. Iga och Jef möts i sista omgången, medan Reds ställs mot suveräna serieledarna Beleza.

* I Norge är LSK nu bara två poäng ifrån ett nytt guld. Precis som Linköping har LSK bara tappat fyra poäng på 20 omgångar. I dag besegrades Vålerenga med 3–0.

I veckan åkte ju LSK ur Champions League, trots att man hade vunnit hemma mot PSG med 3–1. Det franska storlaget vände dock och vann hemma med 4–1.

Som jag ser det fick man dock stor hjälp av den svenska domaren Sara Persson. Hon dömde nämligen fransk straff redan efter två minuter. En högst tveksam straff. För som jag ser det tar Sherida Spitse bollen. Se själv här:

https://youtu.be/g9cyo7_IqQA?t=51

* I morgon är det alltså lottning till Champions League och semifinaler i F19-VM. Då får vi se vilka Rosengård och Eskilstuna ställs mot i åttondelsfinal. Då får vi även veta om Japans skickliga F17-lagkapten Fuka Nagano har kvar chansen att bli den första spelare någonsin att vinna guld i två F17-VM.

Iran, lottning, japanska talanger och Castellanos

Publicerad den av
11

På torsdag spelar Sverige landskamp hemma mot Iran. Eller?

Det är en match som omges av högst sviktande intresse. Och då tänker jag inte bara på att man bara sålt några hundra biljetter. Utan även på att motståndarna kanske inte dyker upp.

Skulle det vara så att Irans regim stoppar landslaget är det samtidigt en enorm prestigeförlust för Svenska Fotbollförbundet. Enorm.

Iran är ju ett land där regimkritiska misshandlas eller avrättas, ett land där regimen inte kan stava till jämställdhet. Kvinnor får exempelvis inte titta på herrfotboll. Aftonbladets Erik Niva gjorde ett läsvärt reportage från Iran förra våren.

Därför var kritiken hård här i Sverige inför herrlandslagets vänskapsmatch mot Iran förra våren. Kritiken minskade inte när Erik Hamrén var feg och valde att inte svara på politiska frågor om Iran.

I samband med det gick förbundsbasen Karl-Erik Nilsson in med egen prestige och försäkrade att Sverige hade krävt att få till en ”flicklandskamp” under 2016 och att vi skulle bidra till att förbättra jämställdheten i Iran. Det gjorde Nilsson både här och här.

I den första länken, ett blogginlägg Nilsson skrev den 30 mars i fjol skriver han så här om herrmatchen mot Iran:

”Jag har aldrig fått så många positiva mail som i samband med att matchen mot Iran annonserades. Från föreningar, enskilda och företagare med iranskt ursprung som vill hjälpa till och framförallt komma över biljetter till matchen.”

Nilsson kan inte räkna med speciellt mycket positiv respons om det visar sig att regimen i Iran lurat vårt svenska fotbollsförbund.

* Så till trevligare saker, Champions League. När åttondelsfinalerna lottas på måndag finns ett svenskt lag i vardera pott.

De åtta seedade lagen är: Rosengård, Lyon, Wolfsburg, PSG, Fortuna Hjörring, Bröndby, Barcelona och Rossiyanka.

De åtta oseedade är Eskilstuna, Bayern München, FC Zürich, Brescia, Slavia Prag, Twente, BIIK-Kazygurt och Manchester City.

Två lag från samma land kan inte lottas mot varandra, så Rosengård och Eskilstuna riskerar alltså inte att mötas. För Rosengård gäller det i första hand att undvika Bayern München. I andra hand Manchester City och kanske även BIIK. I det senare fallet eftersom det är en dyr och krävande resa till Kazakstan.

För Eskilstuna vore det önskvärt med danskt eller ryskt motstånd. Även Barcelona känns bra, däremot blir det sannolikt för tufft mot de franska och det tyska laget.

I veckans matcher var det Eskilstuna som glänste mest av våra lag. Rosengårds 0–0 hemma mot Breidablik var ju faktiskt ett riktigt svagt resultat. Malmöklubben borde vinna med minst tre–fyra måls marginal i ett dubbelmöte mot de isländska mästarinnorna.

Olivia Schough

Olivia Schough

Hos Eskilstuna var det Olivia Schough som var matchvinnare i Glasgow. Kul för en spelare som annars haft en rätt svag säsong. Tre mål på 17 damallsvenska matcher är ju exempelvis inte långa vägar godkänt för en offensiv landslagsspelare. Men kanske att Schough hittat toppformen nu i säsongens slutskede.

* Innan jag går in på helgens damallsvenska omgång måste jag skriva lite om det lag som gör mig allra gladast för tillfället – Japans fantastiska F17-landslag. Den bollbehandling och det passningsspel samtliga japanska spelare har är makalöst.

Känslan är att Japan håller på att påskynda damfotbollens utveckling med en rasande hastighet. Känslan är också att övriga världen står bredvid och bara häpnar. I går var det Englands 17-åringar som fick sig en lektion i VM:s kvartsfinal. Japans 3–0-seger var i underkant mot ett starkt engelskt lag. Se höjdpunkter här:

Japan spelar semifinal på måndag 18.00 mot det enda lag som är i närheten av samma passningskvalitet, Spanien. Matchen visas på Eurosport1 och rekommenderas varmt.

I den andra semifinalen möts Venezuela och Nordkorea. Den matchen spelas på måndag 15.00 och visas också av Eurosport1. Där kan man njuta av fantastiska Deyna Castellanos. Hon är verkligen en spelare med spetskompetens.

Jag var tveksam till Castellanos storhet efter första titten. Tveksamheten fanns kvar även efter andra. Det är nämligen så att spelsinnet hos Venezuelas skyttedrottning är långt ifrån japanskt bra. Hennes val av passningar och även hennes passningsteknik har stora brister.

Men avslutningarna. Avslutningarna, herregud vad bra de är. Castellanos är en forwardstyp som jag sällan tidigare sett – jag hittar inte ens någon herrforward att likna henne vid. Hon har grymt tillslag, och en makalös förmåga att skaffa sig skottlägen. När hon skjuter sitter bollen ofta kliniskt. Castellanos vann skytteligan i F17-VM för två år sedan. Då gjorde hon sex mål. Nu har hon gjort fem och är jämsides med Spaniens Lorena Navarro med två matcher kvar att spela.

Med Castellanos som affischnamn kanske Venezuela, ett land där tjejer helst skall tävla i skönhet, kan bli ett damfotbollsland.

Innan jag lämnar F17-VM för nu konstaterar jag att Mexiko hade ett bra lag, men precis som 2014 blev man utslagna i kvartsfinal. Dock är det förstås lovande för nationen att man återigen gick längre än både USA och Kanada.

* Så till de matcher som väntar i helgen. Den hetaste matchen i den damallsvenska omgången är lördagens bottenmöte mellan Mallbacken och Umeå. Det är absolut sista chansen för Mallbacken, men även en måstematch för Umeå. Det lär bli en nervös historia.

På söndag skall Linköping till Vittsjö. Bortaseger där och guldet är nära. På söndag möts även våra båda Champions Leaguelag, Rosengård och Eskilstuna. Om Rosengård vinner den och Piteå samtidigt hemmaslår Kristianstad, då kan vi hamna i det udda läget att Piteå slutar på tredjeplatsen, fast på minusmålskillnad.

I nuläget har Piteå –1 i målskillnad. Man har kvar att möta Rosengård hemma och Göteborg borta efter söndagens match. Och det är högst möjligt att det räcker med tre poäng på de tre sista omgångarna för att PIF skall ta tredjeplatsen.

* Personligen kommer jag inte att kunna se någon damallsvensk match på plats i helgen. I kväll har jag dock varit i Alingsås och sett Holmalund och Hovås Billdal spela 1–1 i elitettan. Där spanade jag efter intressanta framtidsnamn, och de jag hittade spelade hos gästerna. I den första halvleken var 20-åriga Frida Boriero den som imponerade mest – en härligt spelskicklig mittback.

Efter paus var det 16-åriga Paulina Nyström som fick min uppmärksamhet. Hon hade nummer 10 på ryggen och agerade som en riktig tia. Jag tyckte hennes spelsätt kändes mycket intressant, inte minst med tanke på att Sverige saknar skickliga tior. Hon bjöd på flera fina saker i den andra halvleken och kan hon slipa lite till på sitt rörelsemönster bör hon vara ett namn för blågula uppdrag på hög nivå framöver.

Paulina Nyström

Paulina Nyström

I elitettan vann Växjö i dag i Uppsala med 4–1, vilket innebär att man sätter press på Hammarby. Inför Bajens bortamöte med Östersund på söndag är ju nämligen Växjö nu förbi. Det kan bli en riktigt intressant kamp om den där andra damallsvenska platsen.

* I övrigt i helgen ger DFB-tv Potsdam–Essen 14.00 i morgon lördag. Övriga tyska matcher spelas på söndag, med SC Sand–Bayern München som den på förhand mest intressanta. I Frankrike är det toppmöte i morgon, lördag 20.45, då tar Juvisy emot Montpellier.

Trevlig helg.

En tung och avslöjande förlust

Publicerad den av
14

Grattis Danmark, Österrike, Italien och Ryssland som alla har blivit EM-klara i dag. Och grattis Portugal till att få möta Rumänien i playoff. Rumänskorna var bara ett mål från att snuva Ryssland på den sista direktplatsen.

Portugal i sin tur smet förbi Finland i sista stund. Linköpings Claudia Neto gjorde Portugals segermål borta mot Irland i 84:e minuten, vilket gjorde att finskorna hamnade trea i grupp 2. Samma Neto som alltså gjorde tre mål på Finland i förra veckan.

Claudia Neto

Claudia Neto

Det är alltså bara två playoffmatcher kvar av EM-kvalet, och de flesta lagen kan nu summera sin insats. För svensk del blev det en tråkig avslutning.

Det är inte utan att man känner viss frustration och uppgivenhet i kväll. Liten tröst är att Tre Kronor leder mot Finland i World Cup…

Men ni som inte orkar med ett kritiskt inlägg kan sluta läsa nu. För som jag ser det var matchen i Viborg på många sätt den jobbigaste överkörning Sverige drabbas av på länge. Visst har vi förlorat med större siffror i flera matcher de senaste åren, men det kändes verkligen bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag. Framför allt borde spelet, eller kanske snarare bristen på spel, ha gjort Pia Sundhage bekymrad.

För det var inte USA eller Brasilien vi mötte, utan Danmark – ett lag som haft några tunga år. I kväll var dock danskorna bättre på det mesta och tog en solklar och fullt rättvis seger.

Förlusten gör att vårt lag nu riskerar tuffare lottning i EM-slutspelet, för det troliga är att att dagens resultat innebär att vi tappar tredjeplatsen i Europa och därmed även trillar ur den högsta seedningsgruppen till EM. Vi låg knappt före England inför den här omgången, men när lottningen genomförs senare i år kommer sannolikt Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England att vara högst seedade.

Trots den svidande förlusten hittade Sundhage positiva saker när hon pratade i Tv12 efter matchen. Hon hade sett positiva intentioner i anfallsspelet:

Vår förbundskapten kan inte ha sett samma match som jag. Jag såg en match där ett uddlöst Sverige knappt hade några anfall. Vi slutade på två avslut mot mål, båda kom på övertid när matchen redan var förlorad.

Jag såg en match där Sundhage hade satt sitt lag att spela en fotboll som individerna inte har kompetens att göra. Det var helt enkelt för många icke bolltrygga spelare från start. Det gjorde det enkelt för danskorna att stressa sönder det svenska laget. Det blev inte bättre av att Sundhage hade valt ett forwardspar som det inte går att lyfta bollar mot, för att ingen av dem håller internationell klass som bollmottagare.

På slutet fick vi in mer tyngd på forwardsplats, men då hade vi tappat mittfältet. Det var förstås otur att både Caroline Seger och Lisa Dahlkvist tvingades till byten, men skall vi spela ett spel som bygger på kombinationer på mittfältet är det ju Sundhages jobb att fylla truppen med spelare som är så bolltrygga och passningssäkra att det går att genomföra det spelsättet. Det klarade inte den trupp Sundhage hade med sig till Danmark.

Sedan är det klart att vi hade lite otur.

Men är man pressad ökar risken för otur i olika situationer. Och 2–0-målet handlade inte om otur, det handlade om stora brister i luftrummet. Pernille Harder fick vinna en nickduell på hörna mot fyra svenska spelare. Det är inte acceptabelt.

Alla svenska spelare måste ha varit medvetna om att Harder är stark i luften om hon får komma med fart. Det får helt enkelt inte se så här lätt ut.

Kollar vi på de punkter jag listade inför avspark blir det allt tydligare att vänsterbacksplatsen är en akilleshäl för att klara av att spela det här nya spelet. Jag hade ett extra öga på Jonna Andersson, och kan bara konstatera att hon återigen hade en tung dag. Känslan är tyvärr att hon inte är redo för A-landslaget. Hon måste jobba vidare både med defensiven och med sin bollbehandling om hon skall vara aktuell framöver. Som jag ser det nu är fortfarande Elin Rubensson det bästa alternativet på positionen, och Magdalena Ericsson det näst bästa. Det handlar alltså om två spelare som inte är vänsterbackar i sina klubblag.

Men det var inte bara Jonna Andersson som hade det jobbigt. Inte heller övriga backlinjen klarade av att sätta tillräcklig fart på bollen, och det fattas kvalitet både på mittfältet och bland forwards.

Känslan i dag var att det kommer att bli väldigt svårt för Sverige att klara av det nya spelsätt som Sundhage vill genomdriva. Men visst, det saknades ju rätt många aktuella spelare, så även om jag är tveksam får vi väl ge systemet någon chans till. Men då måste Sundhage hitta rätt spelartyper till de olika rollerna.

* Därmed lämnar jag dagens matcher för en liten kort sammanfattning av dagens övriga nyheter. En stor internationell är att Norge förbundskapten Roger Finfjord valde att avgå i dag, trots att norskorna vann sin grupp utan förlust. Det pyr på många sätt i norsk damfotboll.

* I Sverige har Rosengårds vd Klas Tjebbes aviserat sin avgång. Jag har svårt att bedöma hans jobb för klubben. Det man märkt är att han varit bra på att fixa rubriker, vilket ju är nödvändigt för en liten sport. Kanske att han går att utnyttja av förbund eller EFD framöver. Lite tankar om Tjebbes och Rosengård finns i den här krönikan.

* Slutligen en glad nyhet. Umeå IK har fått in tillräckligt med pengar för att räddas. Första beskedet kom i går och i dag bekräftades att ekonomin är räddad. Nu gäller det även för UIK att rädda sig kvar i damallsvenskan.

Hjärnoperation väntar för gravid Holiday

Publicerad den av
1

Det har varit flera tråkiga nyheter kring damfotbollsspelare den senaste tiden. I veckan noterade jag att Zoe Tynan, en engelsk talang hade dött. Läs mer om det tragiska fallet på bloggen Hattrick.

Cheney och Sakaguchi

Lauren Holiday (Cheney) steget före Mizuho Sakaguchi

I dag kom den tråkiga nyheten om att gravida Lauren Holiday bär på en hjärntumör. Det skall vara en tumör som går att operera, fast inte så länge hon är gravid. Efter att hon fött barn väntar alltså hjärnoperation för Holiday. Dramatiskt.

Inte för att fotboll känns speciellt viktigt i sammanhanget. Men som bekant slutade Holiday med fotbollen efter fjolårets VM-guld. Som jag ser det var hon den mest saknade spelaren i det amerikanska OS-laget. Ingen annan amerikanska har en sådan bollbehandling och ett sådant spelgeni som Holiday.

Nu går hon sin tuffaste kamp någonsin vid sidan av fotbollsplanen. Självklart kramar man tummarna för att allt kommer att gå bra för hela familjen Holiday. Laurens man, basketstjärnan Jrue Holiday lär missa en stor del av årets NBA-säsong eftersom han behöver stötta sin familj.

Fotbollsmässigt i dag har Umeå åter fallit ner på jumboplats i damallsvenskan. De föll med 5–0 i Vittsjö, ett resultat som innebär att Vittsjö börjar få lite avstånd ner till nedflyttningsstrecket. För Umeå börjar det däremot ser riktigt mörkt ut.

I Tyskland blev det två skrällar i premiäromgången. Freiburgs kryss mot Bayern München berättade jag om i går. I dag fick sagolaget SC Sand 0–0 hemma mot Wolfsburg. Däremot kunde inte Borussia Mönchengladbach skrälla i sin debut i högsta ligan. Inte alls.
Tvärtom föll laget med hela 8–0 borta mot Frankfurt. Fjolårets skytteligasegrare Mandy Islacker inledde årets säsong med att göra tre mål.

Mandy Islacker

Mandy Islacker

Dagens spelare i Europa var dock Isabell Herlovsen som gjorde alla fyra målen när LSK vann med 4–0 mot Medkila. Ett resultat som tar obesegrade LSK ytterligare ett steg närmare en ny serieseger.

Slutligen till England. Där blir det cupfinal mellan Birmingham och Manchester City. Birmingham vann i går klart mot uppstickaren London Bees med 4–0. I dag vann City med 1–0 mot Arsenal efter segermål från Jennifer Beattie. Kosovare Asllani däremot såg hela matchen från bänken.

Ojämn cupfinal, Mittag och Solo

Publicerad den av
Svara

Efter ett antal späckade dagar har jag nu också till slut sett cupfinalen. Det var en väldigt bra match, men det var även oväntat stor klasskillnad på lagen. Jag tycker faktiskt att Rosengård var bättre än Linköping på alla positioner, på allt.

Det här innebär förstås inte automatiskt att Rosengård även kommer att vinna damallsvenskan. Där har Linköping dubbla fördelar. Dels har man tappat färre poäng, dels har man höstens seriefinal på hemmaplan den 9 oktober.
Med tanke på smällen i cupfinalen känns det även som en fördel för LFC att de får lite tid att smälta den här smällen.

Marta har med rätta fått mycket beröm för sin insats i cupfinalen. Det jag sett av henne i år är hon tveklöst damallsvenskans bästa spelare. Pernille Harder är också bra, men som jag ser det har danskan fortfarande en bit kvar till Martanivå.

Rosengårds brasilianska affischnamn borde ju ligga bra till för att återigen vinna Ballon d’Or, som världens bästa spelare under 2016.

Det som imponerade mest på mig i cupfinalen var dock inte Marta – det var kvaliteten på Rosengårds lagspel. Både offensivt och defensivt.

Rosengårds kollektiva press fick Linköpings landslagsbacklinje att bli sönderstressad i speluppbyggnaden. Inte nog med att Linköpings spelare hade klart sämre passningskvalitet, de kändes även stabbigare och hade sämre bollbehandling.

Utöver dåliga passningar från backlinjen reagerade jag över att Linköpings mittfältare inte kändes tillräckligt snabba i fötter och tankar. De blev ofta stillastående med bollen, till synes villrådiga.
Rosengårds spelare däremot verkade redan veta vad de skulle göra innan de fick bollen. De var mycket bättre på att flytta bollen i mottagningen och stod dessutom mycket oftare för precisa direktpassningar.

Rosengårds 3–1-seger var alltså hur säker som helst. Verkligen odiskutabel.

Men när lagen möts i den damallsvenska seriefinalen om knappt 1,5 månader kan det bli ett annat resultat. För LFC har ju nämligen en imponerande spets. Även när laget var spelmässigt överkört skapade man flera 100-procentiga målchanser. Dessutom är sannolikt Fridolina Rolfö ett tyngre avbräck för LFC än vad Gaelle Enganamouit är för Rosengård.

Slutligen lite spelarkritik. I Linköping var Stina Blackstenius den enda spelare jag tyckte var riktigt bra. Hon visade skön vinnarvilja. Hos Rosengård var i princip alla bra. Ella Masar McLeod går exempelvis från klarhet till klarhet. Hon är årets stora överraskning i damallsvenskan.

Sedan blev jag väldigt glad av att se Lotta Schelin. Hon växte under OS, och hennes första halvtimme i cupfinalen var det bästa jag har sett henne mot starkt motstånd på många år. Hon var till och med riktigt bra felvänd, något jag inte ens kan minnas när jag senast såg. Det kändes verkligen lovande, både för Schelin själv, landslaget och för Rosengård.

* Det om cupfinalen. I damallsvenskan tog Kvarnsveden och Kristianstad blytunga segrar i helgen. Den enda damallsvenska match jag hann kolla lite på var Umeå–Kvarnsveden, och av vad jag såg var gästernas seger helt i sin ordning. Borlängelaget var det klart bättre laget.

För Umeå är det en jobbig period, även om man kunde glädjas åt att både Hanna Glas och Hanna Folkesson kunde göra sina första inhopp i årets serie. Utöver att man är tabelljumbo kämpar ju klubben för att få ihop sin ekonomi. I förra veckan kom krav om sänkta löner från sponsorerna, något som fick kanslichefen Maria Viksten att skriva följande kommentar på klubbens hemsida.

Ett annat lag som har det jobbigt är Mallbacken. Här handlar det dock bara om det sportsliga. Laget är för dåligt i matcherna mot övriga bottenlag. Man har inte vunnit en enda match mot de övriga lag på den undre tabellhalvan – det kan kosta Mallbacken sin damallsvenska plats.

* I elitettan såg Växjö DFF till att öka spänningen i kampen om den andra damallsvenska platsen. Växjö vände 0–1 till 2–1-seger efter två sena mål av ugandiska Ritah Kivumbi. Se höjdpunkter här.

Resultatet innebär att fyran Växjö nu bara är fyra poäng bakom tvåan Hammarby. Mellan dem finns Hovås Billdal, två poäng från allsvensk plats.

* Dags för en liten internationell utblick. Dagens stora nyhet är att Anja Mittag lämnar PSG, hon har skrivit på för Wolfsburg. Det innebär att den tidigare Rosengårdstrion Mittag, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann är återförenade i den tyska storklubben.

Till helgen drar Frauen-Bundesliga igång och känslan är att det blir en kamp i 22 omgångar mellan Wolfsburg och Bayern München. Övriga lag får kämpa om tredjeplatsen.

* I USA har Hope Solo valt att avsluta sin säsong även i klubblaget Seattle Reign. Hon anser sig helt enkelt inte ha kraft att spela vidare efter avstängningen och uteslutningen från landslaget. I dag släpptes ett klipp från en kommande dokumentärfilm, klippet är från precis efter att Solo fått beskedet om att hon inte längre är välkommen i landslaget.

https://www.youtube.com/watch?v=j_cu1hMwsgI

Känslan av Solohistorien är väl att hon inte är välkommen tillbaka till landslaget efter avstängningen. Att det här är slutet för Solo. USA brukar vara bra på att hylla sina hjältar. Men det här känns ju vansinnigt dåligt skött. Vansinnigt dåligt.

* På torsdag lottas sextondelsfinalerna i Champions League. Gruppspelet spelades klart i helgen, därifrån avancerade nio lag. Apollon och Minsk var klara redan efter två matcher. I helgen gick de sällskap till sextondelsfinalerna av Avaldsnes, Breidablik, Biik Kazygurt, Medyk Konin, FC Zürich, Twente och Sarajevo. Det var väntade lag i åtta fall. Enda överraskningen var väl att Minsk slog ut Standard Liege.

I lottningen är Rosengård seedat och Eskilstuna oseedat. Eskilstuna kan alltså ställas mot Lyon, Wolfsburg eller Bayern München redan i första omgången. Det vore förstås en riktig mardrömslottning.

För Rosengård är tuffaste lotterna Manchester City, Chelsea och LSK Kvinner. Mer om alla tänkbara lottningar finns här.

Ercegs avstängning stryks

Publicerad den av
Svara

I förra inlägget berättade jag om den vansinnigt feldömda utvisningen av Nya Zeelands lagkapten Abby Erceg i matchen mot Colombia, en utvisning som riskerade att göra dubbel skada mot Football Ferns.

Den viktiga lagkaptenen skulle ju vara avstängd mot Frankrike i den match som spelas vid midnatt natten mot onsdag, svensk tid.

Det var fler än jag som tyckte att utvisningen var ett justitiemord. Även Fifa tyckte att domslutet var galet. Nyss meddelade de att Ercegs avstängning stryks. Hon får alltså spela mot Frankrike.

https://twitter.com/aerceg5/status/762770788369960960

Skönt att rättvisa kan skipas i efterhand. Och jag antar att domaren från Zambia har gjort sitt i OS.

* Efter Sveriges förlust mot Brasilien fick jag först för mig att matchen slutade 5–0. Det var fler än jag som kände så…

* Utanför OS har Umeå IK fått en ny tränare. Daniel Doverlind heter han, och har redan hållit i sin första träning med laget. Vad det innebär för laget återstår att se.

* Slutligen har några av er redan i kommentarer berättat lite om Linköpings blytunga 9–1-förlust mot Atletico Madrid. Det här klippet med höjdpunkter indikerar att LFC hade ett vansinnigt oengagerat försvarsspel. Det är en hel hög grymt billiga baklängesmål.

Fysisk VM-rapport – och lite Umeå

Publicerad den av
1

I går presenterades en rapport som borde kunna vara rätt intressant. Fifa presenterade nämligen sin ”fysiska analys” från fjolårets VM.

Jag har bara skummat den, och bland annat konstaterat att den genomsnittliga speltiden i matcherna var 53,21 – exakt tre minuter kortare än matcherna i Tyskland 2011. Jag har även sett att Sverige tillhörde de lag som sprang allra mest i matcherna, och att vårt lag sprang mer i de andra halvlekarna än i de första. Faktum är att Sverige sprang längst av alla lag efter paus.

Men jag har inte haft tid att kolla mer noggrant eller dra några slutsatser av siffrorna. Men för er som är intresserade är det bara att klicka in på länken ovan och nörda ner er i statistikens underbara värld.

* Så till Umeå där UIK är uppe för debatt, och där styrelsen får rätt hårda smällar från olika håll. I går bland annat av den mångåriga UIK-ledaren Roland Arnqvist och av Umeås tidigare kommunalråd Lennart Holmlund.