Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Vändningar, Askungesaga och publikfiasko

Publicerad den av
13

I mitt tips av damallsvenskan skrev jag att det kändes svårare än på många år att tippa serien. Med tolv matcher och två omgångar spelade har jag ingen anledning att ändra den uppfattningen.

Tvärtom känns det som att jag gjorde det lätt för mig och delade upp serien i fler delar än jag borde ha gjort. För så här långt är det bara två saker man kan känna sig säker på – och det är att Rosengård kommer att slåss om guldet och att IFK Kalmar kommer att få kämpa för att hänga kvar.

Övriga tio lag är rätt svårbedömda. Helgens omgång kännetecknades av svängiga matcher. I tre matcher hade ett lag (Göteborg, Kristianstad och Linköping) till synes klara grepp. Som bekant tog inget av de lagen en trepoängare.

Om vi börjar med den minst omskrivna matchen, Skånederbyt på Malmö IP, så tappade Kristianstad ledningar med 2–0 och 3–1 till 3–3. LB:s upphämtning från 1–3 till 3–3 kom efter två riktiga klassmål.

Först vred Anna Welin läckert in en frispark, sedan bjöd Elisa Lang Nilsson på en volley i den högre skolan. Det kanske inte är så snyggt att det kan bli en kandidat till årets mål, men svårighetsgraden där hon rör sig i en riktning och skjuter i en annan är väldigt hög.

I den matchen finns även en liten Askungen-saga. Jag kan erkänna att jag för ett år sedan inte hade någon koll på Therese Ivarsson. Inför fjolårets säsong hade den snart 29-åriga mittbacken gjort fyra mål på knappt 80 damallsvenska matcher.

Framför allt under hösten i fjol reagerade jag över hur bra Ivarsson var på offensiva fasta situationer. Hon gjorde också fem mål på sina 22 damallsvenska matcher under 2017. I år har hon tagit ännu ett kliv. Ivarsson gjorde tre mål i Kristianstads genrep och ett i premiären mot Vittsjö.

Det gjorde att Elisabet Gunnarsdottir flyttade upp Ivarsson i anfallet i lördags. Mittbacken tackade för förtroendet genom att göra två nya mål – och nu leder Ivarsson skytteligan med tre fullträffar.

Självklart är Ivarsson inne i en sådan där period av flyt som man ibland kan komma in i. Men jag vägrar att kalla hennes målskytte för en tillfällighet. För som jag ser det är Ivarsson just nu den damallsvenska spelare som är allra bäst på att röra sig i offensivt straffområde vid fasta situationer. Hon håller helt klart hög internationell klass på den fronten.

Så till Göteborg där hemmalaget fick smaka på sin egen medicin från premiäromgången. Jag hade på matchen parallellt med att jag jobbade, vilket gjorde att jag bara såg fragment. Men det jag såg var att Göteborg kändes en klass bättre än Hammarby före paus, ungefär som Rosengård gjorde mot Göteborg i premiären.

Göteborgs 1–0-ledning efter 45 minuter kändes som i underkant. Då bjöd Hammarby på en favorit i repris. För precis som i fjol vann Bajen den andra halvleken på Valhalla med 3–0. I fjol lång man under med 3–0 i halvtid, och fick således bara en poäng. I år visade man effektivitet och gjorde i princip mål på alla sina chanser – och fick med sig tre poäng hem till Stockholm.

Hammarbys effektivitet med sju mål på två omgångar imponerar. Men jag är inte helt säker på att den kommer att hålla i sig. Därmed tror jag att Bajen får passa på att njuta av serieledningen så länge det håller i sig.

Tillbaka till Skåne, där Vittsjö skrällde till rejält. För när Marija Banusic gjorde 0–2 på Vittsjö IP från straffpunkten var det inget som talade för en vändning.

Visst hade Vittsjö haft ett bättre grundspel än Linköping under de första 23 minuterna. Men att de svenska mästarinnorna skulle tappa en tvåmålsledning trodde jag inte på. Speciellt inte som Linköping hade varit hypereffektivt och gjort mål på sina två första målchanser i matchen. Och med 2–0 i ryggen trodde jag att LFC skulle kontra sönder Vittsjö.

Banusics 0–1 är ju värt ett eget kapitel. Efter en kort hörna vred hon med vänsterfoten in bollen hur snyggt som helst vid bortre stolpen. Ett klassmål.

Men det skulle alltså vända. På bloggen Hattrick läser jag att LFC-tränaren Marcus Walfridson upplevde det som att hans lag hade fin kontroll före paus.

”Vi har inte lika mycket boll men fin kontroll i första halvlek. I andra halvlek tappade vi boll för mycket. Vi måste se oss själva i spegeln och utvärdera vad vi höll på med.”

Det är möjligt att han kände så. Men jag hade 4–4 i klara målchanser, och medan LFC i princip inte hade några fler anfall så var Vittsjös forwardsduo Linda Sällström/Hannah Wilkinson nära att rinna igenom vid ett par tillfällen redan före paus.

Frilägena kom istället efter sidbytet. Till slut var Vittsjös seger snarast i underkant. Utöver sina tre mål hade man fyra bollar i målramen, plus ytterligare flera vassa chanser. Totalt stannade min räkning av klara målchanser på 11–6 till Vittsjö, med reservation för att jag kan ha missat några på grund av de ganska omfattande bildstörningarna på damallsvenskan.tv efter paus.

Jag har flera gånger skrivit om bristen på snabbhet i LFC:s backlinje. Den var återigen tydlig. Men, och det är ett stort MEN. Jag skulle säga att LFC förlorade matchen högre upp i planen.

Vittsjö tilläts ju nämligen att mata in precisa bollar bakom LFC:s backlinje. Där måste forwards och framför allt mittfältare göra ett mycket bättre jobb. Det är ju hopplöst att spela i en backlinje när motståndarna hela tiden får tid att sikta in djupledsbollarna.

Som jag ser det vann Johanna Andersson och Michelle de Jongh kampen om det centrala mittfältet på knockout mot Filippa Angeldahl och Emma Lennartsson, delvis på grund av att Vittsjöduon hade bättre hjälp av sina forwards. Visst saknar LFC Kosovare Asllani där i mitten, men räcker det med att hon kommer tillbaka för att man skall börja vinna bollar centralt? Jag kan inte säga att jag känner mig helt säker på det. Det är många bitar som behöver falla på plats i tränare Walfridsons lagbygge om LFC skall bli en seriös guldkandidat den här säsongen.

Och det är ju faktiskt värt att notera att Vittsjö trots allt saknade sin kanske allra bästa spelare i konsten att servera djupledspassningar, Emmi Alanen. Vittsjö står på fyra poäng, trots två svåra öppningsmatcher och skador på nyckelspelarna Sandra Adolfsson och Alanen – det är imponerande.

Jag tippade laget på åttonde plats. Men då hade jag inte räknat med att Wilkinson skulle vara så bra. Hittills har laget visat att man har kapacitet för den övre halvan, och kanske mer än så. Den spelmässiga insatsen i söndags var helt klart av medaljklass.

I söndags tog Piteå sin andra raka seger genom att vinna i Eskilstuna, där United är fortsatt poänglöst, och under nedflyttningsstrecket. Den matchen har jag bara sett höjdpunkterna från, vilket gör att jag inte kan bedöma lagens insatser.

Jag har inte heller sett mer än höjdpunkter från Kalmar–Rosengård. Men där sa ju resultatet 0–4 det mesta. Dock kan Rosengårds seger bli dyrköpt, då Anja Mittag tvingades kliva av med något slags knäskada. För Rosengårds och framför allt Mittags skull får vi hoppas att det inte är något allvarligt.

Kalmar ligger sist i tabellen med noll poäng och 1–6 i målskillnad. Den andra nykomlingen Växjö DFF har också bara gjort ett mål. Men man har tre poäng efter en imponerande seger mot Djurgården.

Jag tyckte ju att Stockholmslaget imponerade stort i premiäromgången. I Växjö nådde man inte samma höjder. Det skall sägas att det här var en match som jag bara följde sporadiskt. Men jag upplevde att Djurgården var bättre och hade rätt bra kontroll en bit in i den andra halvleken.

Ändå kändes inte Växjös seger orättvis. Laget visade återigen att man har kapacitet att hamna högre upp i tabellen än den tiondeplats som jag tippat dem på. Växjö är en pigg nykomling – rent sportsigt.

Publikt gjorde däremot Kalmar en mycket bättre premiär än Växjö. Men efter publiksuccén i premiäromgången kom damallsvenskan ner på jorden i den andra omgången. De lysande undantagen var förstås Kalmar, där 1 398 personer hade tagit sig till Gröndals IP, samt pålitliga Eskilstuna.

Även om LB07 hade den sämsta publiksiffran (genomusla 228) är det siffran i Växjö som jag tycker är den största besvikelsen.

Visst låg Växjös hemmapremiär bara någon timma innan stadens hockeystolthet Lakers spelade SM-final. Men 446 är en av de allra sämsta premiärsiffrorna en damallsvensk nykomling har haft i modern tid. Siffran är till och med lägre än vad laget hade i sin hemmapremiär i elitettan i fjol. Tråkigt. Vi får hoppas att intresset för damallsvenskan ökar i Växjö nu sedan hockeyguldet är i hamn.

Jag ville för övrigt kolla exakt hur bra Kalmars siffra står sig, och hur dålig Växjös är. Sedan säsongen 2003 finns alla publiksiffror i damallsvenskan på svenskfotboll.se. Jag gick igenom vad alla de 33 nykomlingarna från 2003 och framåt har haft för premiärpublik. Här är hela listan:

1) Linköpings FC, 2004 –        5 502
2) Piteå IF, 2011 –                   2 470
3) Piteå IF, 2009 –                   2 243
4) Kristianstads DFF, 2008 –   2 225
5) QBIK, 2005 –                     2 036
6) Eskilstuna United, 2014 –  1 853
7) Hammarby, 2015 –            1 619
8) Falköpings KIK, 2007 –      1 404
9) IFK Kalmar, 2018 –          1 398
10) AIK, 2007 –                     1 363
11) Själevads IK, 2004 –        1 318
12) Vittsjö GIK, 2012 –           1 271
13) Bälinge IF, 2006 –            1 248
14) Karlslunds IF, 2003 –        1 225
15) Dalsjöfors Goif, 2011 –     1 031
16) Östers IF, 2003 –                985
17) Kvarnsveden, 2016 –         911
18) Djurgårdens IF, 2016 –       821
19) AIK, 2005 –                        813
20) Hammarby IF, 2017 –         683
21) Stattena IF, 2003 –             663
22) Mallbackens IF, 2015 –       660
23) Mallbackens IF, 2013 –       652
24) Stattena IF, 2009 –             645
25) Sunnanå SK, 2013 –          625
26) Jitex BK, 2006 –                 550
27) AIK, 2014 –                         513
28) Jitex BK, 2010 –                 504
29) LB07, 2017 –                      485
30) Tyresö FF, 2010 –                450
31) Växjö DFF, 2018 –             446
32) Umeå Södra FF, 2008 –      342
33) AIK, 2012 –                         307

Alla lag i botten av den här listan, utom Växjö, kommer från orter som redan hade minst ett lag i damallsvenskan. Tidigare var Sunnanås 625 åskådare sämsta publiksiffran på en ort som inte haft damallsvensk fotboll året innan. Nu tar Växjö över den bottennoteringen med rätt stor marginal.

Jag hade tänkt att även ha med en internationell genomgång i det här inlägget. Men den får vänta. Jag avslutar istället med att konstatera att tabellerna för våra två högsta serier ser ganska lika ut vad gäller poängfördelning efter två omgångar.

Precis som i damallsvenskan har elitettan exempelvis två fullpoängare i Kif Örebro och Kungsbacka och två nollpoängare i Assi och Mallbacken. Huruvida det är en indikation på hur det kommer att sluta återstår att se. Kungsbackas 3–2-seger mot Kvarnsveden, där man likt VIttsjö vände tvåmålsunderläge, är i vart fall en signal om att Kungsbacka verkar ha som plan att vara med och kämpa i toppen.

Chile klart för sitt första VM-slutspel

Publicerad den av
4

Inlägget uppdaterat med Brasilien–Colombia 3–0.

När jag skrev den första upplagan av det här inlägget återstod de några enstaka minuter av det som varit en spännande damfotbollshelg. Det har varit dramatik i såväl damallsvenskan, Champions League, franska D1 Feminine och den italienska ligan. Jag återkommer till alla de sakerna i kommande inlägg.

Det här blir ett kort inlägg om avslutningen av Sydamerikanska mästerskapen där vi nu har fått klart med ytterligare ett VM-lag. Det laget heter Chile. La Roja Femenina har gjort det som landets herrar misslyckades med.

När jag skrev första versionen såg överlyckliga chilenska spelare fira som om de vunnit VM-guld. Då hade nyss besegrat Argentina med hela 4–0 och därmed minst säkrat en playoffplats till nästa års VM-slutspel.

Knappt 2,5 timmar senare ser jag nu återigen samma chilenska spelare dansa och hoppa av glädje. Den här gången över att den historiska VM-platsen är helt klar. Förra gången landet kom tvåa i Copa America Femenina var 1991, men då hade Sydamerika bara en VM-plats. Nu har man 2,5.

De chilenska spelarna har kunnat följa Brasilien–Colombia ganska avslappnat. Det enda hotet mot deras VM-biljett var att Colombia vann med minst fyra måls marginal mot Brasilien. Och det var aldrig nära.

Brasilien var i särklass i det här mästerskapet. Man vann alla matcher med minst två måls marginal. Avslutningsmatchen vann man i underkant, trots att man redan säkrade titeln som Sydamerikanska mästarinnor i och med Chiles seger. Samtidigt blev man dessutom det första lag som kvalat in till OS-turneringen i Japan 2020.

Tyvärr är damfotboll inget man bryr sig om speciellt mycket i Sydamerika. Sydamerika är tillsammans med Afrika de kontinenter som håller på att bli frånsprungna av övriga världsdelar. Utöver Brasilien spelar länderna i Sydamerika mycket sällan några landskamper, och det har märkts på lagen i Copa America att de inte varit samspelta från start, utan att de har fått spela ihop sig under mästerskapet.

Med tanke på det var det ändå kul att se hur välfyllda läktarna var i Chile på La Roja Femenina:s avgörande match. Det måste ju ha varit en femsiffrig publiksiffra, kanske upp mot 20 000 personer.

För Chile väntar utöver VM-spel nästa år även playoff om en OS-plats mot vinnarna av Afrikas OS-kval.

Jag har sett Chile i totalt kanske 75–80 minuter under de Sydamerikanska mästerskapen. Det är inte tillräcklig med tid för att göra någon mer djupgående analys. Men jag måste säga att det känns som att laget är spännande, och inte alls kommer att bli ofarligt i Frankrike.

Man har en världsmålvakt i PSG:s Cristiane Endler, som ger stabilitet åt en annars ganska svag defensiv. Offensivt är man däremot väldigt duktiga. Laget vimlar av boll- och passningsskickliga spelare som kan bli attraktioner i VM. Några spelare som jag imponerats av är Fransisca Lara (Huelva, Spanien), Yanara Aedo (Washington Spirit, USA), Karen Araya och Claudia Soto (båda Gremio, Brasilien).

Argentina kom trea i Copa America och har därmed kvar chansen till en VM-plats. Man får spela playoff mot fyran i Nordamerikas mästerskap. Det blir troligen Costa Rica, eller möjligen Mexiko. Av vad jag sett av Argentina de senaste dagarna skulle jag säga att det nordamerikanska laget kommer att vara knapp favorit i det playoffspelet.

Slutligen var Colombia missräkningen i Copa America Femenina 2018. Laget slutade på fjärde plats, och missar därmed både VM och OS – turneringar där man har två raka startar bakom sig. Las Superpoderosas kunde möjligen trösta sig med att de hade skyttedrottningen i Maria Catalina Usme som gjorde nio mål.

Jag uppfattade inte om man utsåg någon bästa spelare i turneringen. Hittar jag någon sådan uppgift kommer jag att lägga till den här.

Guldmål av Yokoyama när Japan försvarade titeln

Publicerad den av
7

Inför det Asiatiska mästerskapet 2014 var Japan både regerande världsmästarinnor och vice olympiska mästarinnor, men man hade aldrig varit bäst i Asien.

Då spelades mästerskapet i Vietnam, och Japan motsvarade det tunga favoritskapet och  fick äntligen kalla sig bäst i Asien. Man gjorde det efter finalseger mot Australien med 1–0.

Fyra år senare har det Asiatiska mästerskapet just färdigspelats i Jordanien. Den här gången var Japan bara andrahandsfavoriter, men man fick ändå en favorit i repris.

För i fredagens final blev det just 1–0 till Japan mot Australien efter ett sent, och väldigt snyggt guldmål i 84:e minuten från nyss inbytta Frankfurtproffset Kumi Yokoyama.

Inför turneringen var Australien huvudfavoriter som Asiens högst rankade lag. The Matildas hackade dock lite i semifinalen, och jag har känt mig osäker på deras form. Jag har inte sett finalen, men från på klippet med höjdpunkter nedan ser det ju ut som att Australien egentligen hade matchens bästa målchanser.

Bland annat missade Hammarbys nyförvärv Elise Kellond-Knight en straff i den första halvleken. Eller om man kanske skall säga att Japans målvakt Ayaka Yamashita räddade. Hon gjorde för övrigt även en kanonparad på ett närskott från Sam Kerr. Dessutom prickade Emily van Egmond ribban bakom den japanska målvakten.

Kul för Japan med den här segern. Sedan Homare Sawa och Aya Miyama slutade i landslaget har Japan dalat på världsrankingen. Deras ungdomslag har gjort kanonresultat, men A-landslaget har vägt för lätt.

Kanske är deras nya lagbygge nu på rätt väg. Förbundskapten Asako Takakura körde med följande lag i finalen: Yamashita – Riza Shimizu, Saki Kumagai, Nana Ichise, Aya Sameshima – Emi Nakajima, Mizuho Sakaguchi, Rumi Utsugi, Yui Hasegawa – Yuika Sugasawa (Yokoyama, 72) och Mana Iwabuchi.

Ayaka Yamashita

Det är en bra blandning av gammalt och nytt. De nya är målvakten Yamashita (född 1995), backarna Shimizu (född 1996) och Ichise (född 1997) samt mittfältaren Hasegawa (född 1997). Hos Australien noteras att fortfarande 17-åriga Ellie Carpenter fick spela hela finalen som högerback.

Kina tog bronset efter 3–1-seger mot Thailand. En kinesisk spelare, Li Ying, vann skytteligan med sju fullträffar.

Japans Mana Iwabuchi prisades för övrigt som turneringens allra bästa spelare. Med det kan vi lägga de Asiatiska mästerskapen 2018 till handlingarna.

När jag skriver det här har fredagen sedan en stund övergått i lördag. Det är en spännande damfotbollshelg, där jag på grund av jobb dock inte kommer att kunna se speciellt många minuter.

Under lördagen har vi fyra damallsvenska matcher av stort intresse. Redan klockan 12.00 är det avspark mellan Växjö och Djurgården, en match där jag håller gästerna som favoriter. Men det blir väldigt intressant att se vad Växjö kan göra på hemmaplan. Rent spontant är tanken att vårgräs inte borde gynna ett kortpassningslag som Växjö, men planen på Myresjöhus Arena är kanske så bra att hemmalaget kan spela sitt vanliga spel?

Även Göteborg–Hammarby och LB07–Kristianstad känns väldigt intressanta. Jag håller Göteborg och Kristianstad som favoriter i de matcherna, men tycker att det skall bli spännande att se vad Hammarby och LB kan göra.

Kalmar–Rosengård känns som en match där det kan dra iväg. Tove Enblom måste nog göra en ännu mer inspirerad insats än i premiären om Kalmar skall kunna få en rolig hemmapremiär i damallsvenskan. För smålänningarnas försvarsspel imponerade inte senast, och Rosengård lär inte ha lika dålig effektivitet som i premiären två matcher i rad.

Det spelas även flera matcher i elitettan i helgen. Lördagens match Kungsbacka–Kvarnsveden blir intressant att följa. Och båda söndagens matcher Assi–Örebro och Umeå–Uppsala kan ge fingervisningar om vilka lag som är kandidater på topplaceringar.

I damallsvenskan bjuder söndagen på Vittsjö–Linköping, där gästerna bär favoritskapet, samt 50/50-matchen Eskilstuna–Piteå.

På söndag är det även första semifinalmötena i Champions League. 14.00 startar Manchester City–Olympique Lyonnais, ett dubbelmöte där jag håller Lyon som favoriter till 10–90, även om City kanske kan få ett hyfsat resultat på hemmaplan.

19.05 är det dags för svenskmötet Chelsea–Wolfsburg. Där är min uppskattning 40–60 i tysk favör. Båda lagen är väldigt formstarka, vilket gör det här mötet hyperintressant Chelsea har varit väldigt starkt med bara en förlust på 16 tävlingsmatcher under 2018. Och förlusten kom för drygt tre månader sedan, den 14 januari.

Wolfsburg är ännu vassare. De har 13 segrar och två kryss på sina 15 senaste tävlingsmatcher. Och de båda kryssen har kommit i Champions Leaguereturer där man spelat med en B-betonad uppställning eftersom dubbelmötet i praktiken redan avgjorts i första matchen.

Slutligen avgörs även det Sydamerikanska mästerskapet på söndag. Jag har ju tidigare felaktigt skrivit att Sydamerika har två platser till OS 2020. Så är det inte, utan man har bara 1,5. Därmed är Brasilien inte 100-procentigt OS-klart ännu.

Brasilien måste ta en poäng mot Colombia för att säkra guldet i Copa America, och samtidigt även kvittera ut sina OS-biljetter. Fast eventuellt behöver inte brasilianskorna ta någon poäng. För konstigt nog spelas inte matcherna i slutomgången samtidigt, utan Chile och Argentina spelar sin match före Brasilien–Colombia. Och om Argentina tappar poäng mot Chile är Brasilien redan klara innan avspark i sin match.

Brasilien klart för VM – och i praktiken även OS

Publicerad den av
Svara

Inlägget är uppdaterat efter Chile-Colombia.

Brasilien vann med 3–0 mot Argentina sent på torsdagskvällen. Redan på slutsignalen i den egna matchen var Brasilien mycket nära en plats i nästa års VM-slutspel.

Och när Chile och Colombia spelade 0-0 några timmar senare var det helt klart att Brasilien som sämst kommer att sluta tvåa i det Sydamerikanska mästerskapet. Och då Sydamerika har just två platser till VM 2019 och 1,5 till OS 2020 är Brasilien klart för den ena VM-platsen och i praktiken även klart för OS.

Det innebär att Brasilien blir sjunde lag att säkra en VM-plats.

Det var mållöst i paus i toppmötet, men ganska omgående i den andra halvleken gjorde Cristiane 1–0-målet på passning från Marta. Och efter det var det aldrig något snack om vilket lag som skulle vinna.

https://twitter.com/WSUasa/status/987072284832796672

Eftersom målskillnad går före inbördes möten i det Sydamerikanska mästerskapet innebär ju dagens storseger att Brasilien är dessutom är väldigt, väldigt totalsegern i Copa America Feminina, en seger som även innebär säkrat OS-deltagande. Jag var lite snabb tidigare och skrev att laget även är klart för OS. Men för det krävs att man tar guld i Copa America, och guldet är man bara väldigt nära.

I nuläget ser ju tabellen ut så här:

1) Brasilien     2    6–1   6 – seger ger både VM- och OS-plats.
——————————
2) Argentina   2    3–4   3 – andraplatsen ger VM-plats och playoff till OS.
——————————
3) Colombia   2    1–3   1 – tredjeplatsen innebär playoff till VM.
——————————
4) Chile          2    1–3   1

Det enda som kan hota det brasilianska guldet är om man förlorar mot Colombia samtidigt som Argentina vinner mot Chile. Plus att Argentina måste sju mål för att få bättre målskillnad än brasilianskorna.

Ni kan själva göra bedömningen om hur trovärdigt det där är…

Personligen tycker jag det blir mest spännande att se vilket lag som följer med Brasilien till Frankrike nästa sommar. Det troliga är att det blir vinnaren i matchen Chile-Argentina. Den matchen spelas på söndag.

Men först skall det bli fredag, och då kommer de Asiatiska mästerskapen avgöras. Finalen mellan Japan och Australien har avspark 19.00 svensk tid.

Och senare i helgen är det såväl semifinaler i Champions League, som en ny damallsvensk omgång. Vi hörs.

Viktigt mål av Eriksson

Publicerad den av
Svara

I dag har det spelats ligamatcher bland annat i England och Tyskland.

I England spelade Magdalena Eriksson en huvudroll då hon via ribban nickade in matchens enda mål när Chelsea vann med 1–0 borta mot Everton.

Uppgifter från England säger att Ramona Bachmann låg bakom målet. Först fälldes hon och fick frispark, sedan slog Bachmann frisparken till Eriksson – som stod för resten.

Eriksson spelade för övrigt hela matchen, vilket även Jonna Andersson gjorde. Däremot ingick inte Hedvig Lindahl i matchtruppen.

Chelsea har spelat 14 matcher och leder WSL med tre poäng och tre mål före Manchester City, som dock bara har spelat 13 matcher. De senare vann också i kväll, 3–0 blev det hemma mot Sunderland, vilket alltså innebär att laget kom två mål närmare Chelsea i guldstriden.

Även trean Arsenal har guldchans. Efter dagens 3–1-seger mot Reading är Arsenal fortsatt åtta poäng bakom Chelsea. Arsenal har dock två matcher mindre spelade.

De senaste dagarnas snackis i engelsk damfotboll har rört Millwall Lionesses i andraligan WSL 2. Laget, som ligger tvåa i tabellen, är konkurshotat och riskerar att inte kunna fullfölja serien.

https://twitter.com/millwalllioness/status/986226009207959552

Det har startats en crowdfunding för laget, den har i skrivande stund givit cirka 130 000 svenska kronor.

https://twitter.com/lnics17/status/986258176503926784

Laget är obesegrat i 14 månader. Men i kväll var det nära att den sviten bröts. Hemma mot Aston Villa kom Millwall i underläge i 81:a minuten. Men man hann kvittera och på övertid fick man även till ett segermål.

Det har även spelats två matcher i tyska Frauen-Bundesliga i kväll. I toppmötet vann Turbine Potsdam hemma mot Freiburg med 1–0. Amanda Ilestedt spelade hela matchen.

Resultatet innebär att Potsdam tog sista halmstrået att nå den där andraplatsen som innebär Champions Leaguespel till hösten, samtidigt som Freiburg missade chansen att passera Bayern München i kampen om samma plats. Med sex omgångar kvar att spela är Bayern två poäng före Freiburg som i sin tur är två poäng före Potsdam.

Slutligen har det kommit en ny Europaranking. Där ligger Sverige så långt ner som på sjunde plats, bland annat bakom Spanien och Schweiz. Noterbart är att Nederländerna toppar, medan ”den eviga ettan” Tyskland har rasat till fjärde plats.

Jag har tidigare inte haft klart för mig vad det är som skiljer Fifas världsranking, där Sverige är femte bästa europeiska lag, mot Uefas Europaranking. Men nu vet jag.

Uefa räknar endast tävlingsmatcher, alltså bara kval till mästerskap och matcher i mästerskapen slutspel, medan Fifa räknar in alla officiella landskamper. Som exempel räknas Algarve räknas således inte på Europarankingen, men på världsrankingen.

Argentina och Brasilien närmar sig VM och OS

Publicerad den av
2

Sent på måndagskvällen skrällde Argentina till lite grand genom att besegra Colombia med 3–1 och ta ett stort steg både mot nästa års VM-slutspel och mot OS 2020. Brasilien tog motsvarande steg genom att vinna med 3–1 mot Chile.

De senaste två världsmästerskapen och olympiska spelen har ju Brasilien och Colombia tagit Sydamerikas båda platser. I det senaste VM:et var även Ecuador med, då Sydamerika hade 2,5 platser.

Även till VM i Frankrike har man 2,5 platser, vilket innebär att trean i den slutspelsgrupp som påbörjades igår får spela playoff mot ett lag från Nord- och Mellanamerika.

Colombia kändes som andrahandsfavoriter bakom Brasilien i det här Sydamerikanska mästerskapet. Men gårdagskvällens förlust gör att man får väldigt svårt att sluta topp två. Damfotbollen är ju knappast prioriterad i Sydamerika. Och det colombianska landslag som kändes klart på uppgång 2015 och 2016 har tappat mark igen de senaste åren.

I VM 2015 tog man ju sig vidare ur gruppspelet efter att bland annat ha skrällbesegrat Frankrike. I åttondelsfinalen skakade man länge de blivande mästarinnorna från USA.

Efter den fina VM-insatsen var det oroligt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner, bland annat ansågs viktiga Daniela Montoya ha petats från OS-truppen året efter eftersom hon protesterade för högljutt mot sitt förbund.

I OS saknades även skadade speluppläggaren Yoreli Rincon. I Rio lyckades inte Colombia upprepa VM-succén, men man snodde ändå en poäng av USA via 2–2 i sista gruppmatchen.

I det nu pågående mästerskapet är Rincon och Montoya tillbaka i Las Superpoderosas, som laget kallas. Däremot har jag inte sett viktiga backen Natalia Gaitan och forwarden Lady Andrade i någon laguppställning. Jag är osäker på varför duon saknas.

Jag såg en kort stund av måndagens match. Där förde Colombia spelet, men blev sönderkontrat av Argentina.

Colombia tycks ha fallit på högst taffligt försvarsagerande. Argentina är ett lag jag vet väldigt lite om. Den enda spelare jag känner till är Washington Spirits tekniska forward Estefania Banini. I det pågående mästerskapet i Chile har dock Soledad Jaimes glänst mest. Jaimes har gjort fem mål, bland annat det hyperviktiga 2–1-målet i går.

Nu talar mycket för att Argentina dansar vidare mot både VM och OS.

För Brasilien blev det en klar 3–1-seger mot värdnationen Chile i första slutspelsmatchen.

Det mesta talar för att Brasilien kommer att gå rent genom det här mästerskapet. Det rutinerade brasilianska laget innehåller många välbekanta namn. Och som lag betraktat verkar Brasilien klart mycket mer välbyggt än alla konkurrentlag.

Innan jag lämnar Sydamerika är den här räddningen av Barbara sevärd:

Så till det Asiatiska mästerskapet där det var nära en jätteskräll i dagens första semifinal. Australien skojade ju med Thailand i genrepet inför mästerskapet. Kanske låg det The Matildas i fatet inför dagens match.

Coach Alen Stajcic visade underskattning genom att vila nyckelspelare som Lydia Williams, Steph Catley, Emily van Egmond och Sam Kerr. Australien startade nämligen halvt reservbetonat på följande sätt: Arnold – Carpenter, Kennedy, Alleway, Kellond-Knight – De Vanna (k), Chidiac, Gorry, Logarzo – Gielnik och Simon.

Det visade sig inte vara något framgångsrecept. Ett taffligt spelade Australien var nämligen otroligt nära att åka ut. Thailand ledde med 2–1 in på övertid, när Alanna Kennedy nickade in kvitteringen och räddade förlängning.

Det var nog en skön revansch för Kennedy som bjöd Thailands Rattikan Thongsombut på 2–1-målet tidigare i matchen.

Tanken var alltså att Australien skulle kunna vila spelare till finalen. I stället tvingades The Matildas att spela 120 minuter. Och trots att Thailands Wilaiporn Boothduang fick rött kort i 87:e minuten lyckades inte australiskorna avgöra i spel. Däremot vann man straffläggningen och gick således till final med ett stort nödrop.

I finalen väntar Japan som planenligt besegrade Kina med 3–1.

Det om de två stora mästerskapen som pågår. Innan jag sätter punkt tänkte jag bjuda på ett par godbitar. Först en ett par veckor gammal fint från portugisiska Jessica Silva. En fint som går att se många gånger…

Sedan blir det en fullständigt lysande vältajmad glidtackling från Seattle Reigns walesiska stjärna Jess Fishlock:

Och slutligen hamnar vi i damallsvenskan, där Hilda Carlén ”briljerade” med en tunnel i eget straffområde mot Växjö…

Kryss i premiäromgångens toppmöte

Publicerad den av
7

Det är måndagskväll, vi har just fått ett nytt VM-lag – grattis Sydkorea – och premiäromgången i damallsvenskan är nu avslutad.

Om vi börjar i Jordanien så vann Sydkorea som väntat mot Fiiippinerna i matchen om femte pris i det Asiatiska mästerskapet. En match som också gällde Asiens femte och sista VM-match. Slutresultatet blev 5–0, och Sydkorea gör därmed Frankrike, Kina, Thailand, Australien och Japan sällskap i nästa års VM-slutspel.

Så till dagens damallsvenska match. Om mitt tips skall slå in var det ju dessutom en otroligt tidig seriefinal mellan min etta Rosengård och min tvåa Göteborg.

Först till publiksiffra. Bara 800 personer hade sökt sig till Malmö IP i kväll. Det är ju tyvärr en svag siffra på en så intressant premiärmatch. Vad jag kan se finns det inget att skylla på. Alltså, matchen verkar inte ha konkurrerat med någon annan elitidrott i Malmö i kväll. Och vad jag förstått har Sydsvenskan pumpat rejält inför seriestart.

Otroligt tråkigt att det är våra två storlag som hade sämst publiksiffror under premiäromgången.

Så till matchen, som slutade 1–1. Rent spelmässigt bör Jonas Eidevall vara nöjdare med matchen än Marcus Lantz. På den damallsvenska upptaktsträffen pratade Eidevalls assistent Malin Levenstad om att Rosengård låg långt framme i sitt lagbygge, längre fram än man normalt gör i april.

Och visst såg vi mycket av det. Jag hade 9–2 i klara målchanser till Rosengård, och den officiella hörnstatistiken sa 13–0. Fast där vill jag minnas att Göteborg hade en hörna i den andra halvleken, och man skapade en man inte hann slå i slutet av den första 45-minutaren. Vilket som var det Rosengård som ägde matchen.

Och om Malmölaget hade varit lite vassare i avsluten skulle säkert Eidevall ha varit väldigt nöjd med dagen. Nu gjorde ingen Rosengårdsspelare mål i kväll, och jag kan därför istället tänka mig att Eidevall trots allt är lite fundersam.

För när vi är inne på statistik så vann ju Loes Guerts den inbördes kampen med min tippade skytteligavinnare Anja Mittag med 5–0. Mittag såg pigg ut i spelet, men brände såväl en straff som två frilägen – det har man inte råd med.

När det gäller straffen såg den väldigt billig ut på tv-bilderna. Kameran var i och för sig långt ifrån situationen och vinkeln var dålig. Så jag kan ha missat något. Men det är en boll Fiona Brown inte har en chans att nå fram på, och det ser ut som att Emma Koivisto har tagit sig förbi skotskan och bara täcker.

Apropå straffsituationer vet jag att många brukar anklaga Mittag för att falla lätt i straffområdet. De fick absolut inte någon vatten på sin kvarn efter 7.30 då Mittag mer eller mindre körde tio meter häck i Göteborgs straffområde. Två eller tre gånger i samma anfall kunde hon lätt ha fixat straff, men hon kämpade sig till slut fram till sitt första friläge med Geurts.

I en annan inbördes kamp på den andra ändan av planen vann Christen Press mot Zecira Musovic med 1–0. När amerikanskan äntligen fick sitt läge visade hon att hon verkligen fortfarande håller världsklass. Först tempoväxlade hon sig förbi Glodis Perla Viggosdottir, sedan stötte Press bollen förbi Musovic.

Det var i 76:e minuten, Göteborgs andra målchans och inte ett dugg rättvisande sett till matchbilden. Det var ändå inte helt ologiskt. För i det skedet hade Rosengård bränt så många chanser att man lite satt och väntade på att Göteborg också skulle få ett läge.

I Göteborg verkade Marcus Lantz ha som taktik att inte fastna i Rosengårds höga press. Därför slog Göteborg väldigt många och tidiga chansbollar i djupled under matchupptakten. Tanken var inte så dum, men utfallet blev väl inte klockrent. För följden blev att gästerna knappt hade bollen under kontroll under de första 20 minuterna. Även om det blev lite bättre efter hand hittade inte Göteborg något anfallsspel under hela den första halvleken.

Det som Lantz och övriga i Göteborgsledningen framför allt skall glädjas över i dagens match var lagets kampvilja. Det var länge sedan jag såg Göteborg jobba så stenhårt. Det var också otroligt nära att räcka till tre poäng. Det krävdes ett självmål från Taylor Leach i 89:e minuten för att få hål på Loes Geurts.

I och med kvällens match har alltså alla lag spelat varsin match i damallsvenskan. Den första omgången var precis så jämn som man trott och hoppats. Den gav två kryss, tre uddamålssegrar och en tvåmålsseger. 21 spännande omgångar återstår.

Är det 3–4–3 som är årets melodi?

Publicerad den av
20

I dag har det spelats två matcher i den damallsvenska premiäromgången. Något som varit väldigt glädjande hittills är publikintresset.

I fjol sågs de sex matcherna i den första omgången av totalt 5 368 åskådare. Redan efter lördagens tre matcher var årets siffra uppe i 4 920. Och i den fjärde matchen kom också den fjärde fyrsiffriga publiksiffran, när Piteå–Kalmar lockade 1 018 personer.

Först i femte matchen fick vi en siffra under tusen, det var mästarlaget Linköping som bara lyckades få 511 personer till Linköping Arena för mötet med Växjö DFF. Hursom helst är fjolårets totalsiffra i premiäromgången redan passerad med råge, och visst känns det rimligt med även en fyrsiffrig publiksiffra i Malmö i morgon?

Jag såg Piteå–Kalmar 2–1 på damallsvenskan.tv och hann med att delvis se inledningen av LFC–Växjö 1–0 innan jag skulle iväg på egen match. Fotbollsmässigt noterade jag att alla dagens fyra lag ställde upp enligt uppställningen 3–4–3. Det verkar vara årets melodi i damallsvenskan.

Det mest anmärkningsvärda här var ju att LFC alltså hade valt att byta från fyr- till trebackslinje lagom till premiären. Visst gav tränare Marcus Walfridson en hint om det redan på upptaktsträffen. Men jag har inte hört att man testat det under försäsongen. Eller det kanske de har? Någon som vet?

Det lilla jag hann se av Linköping–Växjö såg jag två lag med offensiv övervikt. Två lag som är bra när man har bollen i offensiva positioner, men darrar rejält när motståndarna är i anfall. Båda lagen vann sina serier på ett övertygande sätt i fjol. Men det märktes vilket lag som vann den högsta serien. För Linköping var både knappt men klart vassare i offensiven, och stabilare i defensiven.

Frida Boriero

Någon mer ingående analys av matchen kan jag inte komma med eftersom jag såg för lite. Men i Växjö noterade jag att Frida Boriero har förutsättningar att bli en profil i damallsvenskan. Det är för övrigt något jag knappast är överraskad över. Hon har imponerat på mig tidigare.

Söndagens första match vann alltså Piteå med 2–1 mot Kalmar. Hemmalaget var klart bättre och vann rättvist. Fast man blev ändå inte speciellt imponerad av Piteå. Framför allt reagerade jag över att deras forwardstrio uppträdde rätt styltigt.

Norska nyförvärvet Andrea Norheim såg stundtals lite vilsen ut, men slutade ändå på ett mål och en fixad straff. Både Madelen Janogy och Nina Jakobsson var duktiga individuellt, men de tre hade väldigt svårt att hitta samarbeten. Det blev mest individuella ruscher. Där har Piteåledningen rätt mycket att utveckla. För känslan är att de tre kan bli vassa om de jobbar mer tillsammans.

Defensivt är Piteå alltid stabilt, och dagens match var inget undantag.

Kalmar var lite bättre än jag hade förväntat mig. Den nya amerikanskan Shade Pratt ser ut att vara en utmärkt kontringsspelare, något nykomlingen mår bra av. Dessutom såg Tove Enblom väldigt stabil ut. Jag skulle nog säga att hon var allra bäst på planen. Om hon kan fortsätta att agera så stabilt och säkert kan kanske Kalmar överraska i en del matcher.

I elitettan vann Kvarnsveden mötet med Assi med 3–1 efter två mål av Temwa Chawinga. Uppsala vann med hela 5–0 mot Böljan, medan min seriefavorit AIK föll hemma mot Umeå med 2–0. Slutligen blev nykomlingsmötet mellan Ljusdal och Lidköping oavgjort, 3–3.

Det om dagens matcher på svensk mark. I de Asiatiska och Sydamerikanska mästerskapen har det varit vila i helgen. De respektive slutspelen drar igång tisdag och måndag. Marta bjöd dock på ett sevärt mål från gruppspelet, som jag inte kan låta bli att bjuda på. Kroppsfinten går inte av för hackor.

https://twitter.com/WSUasa/status/984318040815951872

Ute i Europa har det huvudsakligen varit cuphelg. I Tyskland blir det svenskmöte i finalen av DFB-pokal. Nilla Fischer och Wolfsburg vann nämligen sin semifinal med 4–1 mot Essen. Där gjorde Pernille Harder 2 samt Caroline Graham Hansen och Sara Björk Gunnarsdottir varsitt mål. Alltså tre nordiska målskyttar som samtliga spelat i damallsvenskan. Bäst på planen var tydligen dock polska Ewa Pajor som stod för assisten till Wolfsburgs tre första mål.

I finalen ställs Wolfsburg mot Fridolina Rolfö och Bayern München. De vann med 3–1 mot Amanda Ilestedt:s Turbine Potsdam.

I England kan det också bli ett svenskmöte i finalen av FA-cupen. Det blir nämligen Londonderby mellan Arsenal och Chelsea på Wembley om några veckor. I Arsenal är inte Jessica Samuelsson tillbaka i spel ännu. Hon fick se sina lagkamrater besegra Everton med 2–1 i dagens semifinal. Segermålet nickade den tidigare Eskilstunabacken Louise Quinn in på övertid.

https://twitter.com/WSUasa/status/985509738577301510

3 048 åskådare såg Chelsea besegra Manchester City med 2–0 i den andra semifinalen. Båda målen gjordes av skickliga Fran Kirby. Här är 2–0:

Hos Chelsea spelade svensktrion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson från start, och vad jag kan se blev ingen av dem utbytt.

I Frankrike var det kvartsfinaler i franska cupen. Där blev både Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius målskyttar när Montpeller vann borta mot Brest med 4–0. Jakobsson inledde målskyttet i den 41:a minuten, medan Blackstenius gjorde 3–0-målet i den andra halvleken. Övriga lag till semifinal blev Lyon, PSG och Soyaux.

Så till några länder där det varit ligaomgång i helgen. I Norge gjorde Mimmi Löfwenius sitt första ligamål efter sin mammaledighet. Det betydde 2–0-ledning för Lyon borta mot Klepp. Dock tappade Oslolaget i matchens slutskede. Klepp kvitterade i 90:e och fick till ett segermål i 95:e.

I Italien har Juventus nu förlorat en match. Brescia vann seriefinalen i Turin med 2–1, vilket innebär att båda lagen nu står på 51 poäng efter 18 omgångar. Jag vet inte om målskillnad eller inbördes möte räknas först i Italien. Klart är att Juventus vinner det inbördes mötet med 5–2 eftersom de vann lagens första möte med 4–0.

Även när det gäller målskillnad har Turinlaget ett försprång, där på tio mål. Fyra omgångar återstår.

I Spanien vann de båda topplagen Atletico Madrid och Barcelona i helgen, vilket innebär att Atletico fortsatt leder tabellen med en poängs marginal. Även här återstår fyra omgångar att spela.

Slutligen till USA där det var riktig storpublik på Utah Royals första hemmamatch. Hela 19 203 åskådare såg det nya NWSL-laget förlora sin absoluta hemmapremiär med 1–0 mot Chicago Red Stars.

Om alla åskådare kom för själva matchen är lite oklart. Nationalsången sjöngs nämligen av artisten Rachel Platten, som även bjöd publiken på en konsert efter matchen. Den typen av dubbelarrangemang är rätt ovanliga, men kan kanske vara något att fundera på för olika idrottsarrangörer.

Platten är väl för övrigt mest känd för att hon likt många idrottsföreningar har en egen kampsång.

Djurgården imponerade mest premiärdagen

Publicerad den av
12

Tre av årets 132 damallsvenska matcher är spelade. Jag följde premiärmatcherna via damallsvenskan.tv där jag hoppade mellan matcherna.

Jag fick se två Stockholmssegrar och ett kryss i Skånederbyt. Från dagen är jag klart mest imponerad av Djurgården. Utöver lite darr i matchens absoluta slutskede tyckte jag att stockholmarna hade närmast total kontroll under  2–1–segern mot Eskilstuna. Båda målen gjordes för övrigt av Sheila van den Bulk, som var defensiv mittfältare i den här matchen.

Sheila van den Bulk

Det skall sägas direkt att Eskilstuna var lite brandskattat. Framför allt saknade man sina båda mittbackar Brianne Reed och Vaila Barsley, med följden att Hanna Glas och Matilda Plan fick bilda mittlås. Med Glas som mittback tappade man förstås även i kantspelet.

Men skador tillhör spelet, och som jag var inne på i mitt tips och tillika långa analys av de damallsvenska lagen så har de lagen som är minst skadekänsliga stora chanser till topplaceringar i år.

I dag var Djurgården alltså väldigt bra. Laget såg väldigt bolltryggt och passningsskickligt ut. Så redan nu, några timmar efter att jag släppte mitt tips, börjar jag undra om jag inte återigen har undervärderat blåränderna. Kan de hålla den här nivån även framöver blir de väldigt svårslagna.

I Skånederbyt kändes Kristianstad som det klart starkaste laget under den första halvleken. Efter paus såg jag inte lika koncentrerat, men då upplevde jag det som att Vittsjö lyfte sig rejält och gjorde sig förtjänt av den premiärpoäng man fick via 1–1.

En spelare som imponerade på mig var Kristianstads mittback Therese Ivarsson. Och det är inte mittbacksjobbet som imponerade, utan hennes förmåga att röra sig i offensivt straffområde. Där brukar backar vara kraftfulla, men oftast lite sega. Ivarsson är kraftfull, men hon är långt ifrån seg.

Tvärtom utklassade hon i dag alla forwards när det gäller att vara på hugget och läsa av situationerna. Ett av flera exempel var när hon gjorde 1–0-målet i andravåg efter hörna. Där var hon den enda spelaren som var riktigt på tå och som tidigt såg vad som var på gång att hända. Således kunde hon vara först på Rita Chikwelu:s nick, trots att Ivarsson befann sig långt bak i straffområdet när bollen gick mot nigerianskan.

Och det där var inte enda gången Ivarsson kom till avslut i offensivt straffområde. I princip vid varje fast situation hamnade hon i händelsernas centrum. Kul att se.

Hammarby–LB07 var nog den match jag såg minst av. Där upplevde jag att LB hade ett stort övertag i bollinnehav den första halvtimmen, dock utan att skapa några riktigt vassa målchanser.

Hammarby däremot hade bra spets, och utnyttjade sina chanser väl. Slutresultatet 4–2 vittnar om det. Här hade jag tänkt att skriva något om antalet avslut i respektive riktning. Men det är ingen idé. För tyvärr fortsätter statistiken från damallsvenskan att vara ren skit.

I år verkar inte mål räknas som skott på mål. Från matchen Djurgården–Eskilstuna kan man nämligen läsa att det blev 1–2 i avslut mot mål. Man undrar hur Djurgården kunde vinna med 2–1 om de bara fick till ett avslut mot mål.

Och under de första 20 minuterna av Hammarby–LB07 såg jag Mia Persson och Anna Welin skjuta över och Rakel Hönnudottir misslyckas med ett inlägg. Alla tre bokfördes som avslut mot mål för LB07, och gav därmed Emma Holmgren tre väldigt enkla räddningar i målvaktsligan. Om det var så Hammarby förde sin statistik även förra året är det inte konstigt att Holmgren fick högst räddningsprocent av alla målvakter.

I andra riktningen bokfördes inte alls det ribbskott som Julia Zigiotti Olme avlossade innan 1–0-målet som avslut. Däremot fick Zigiotti Olme med rätta assist för att Frida Sjöberg forcerade in returen.

Men visst är det tråkigt att man inte kan ta den officiella damallsvenska statistiken på allvar?

I elitettan vann Kungsbacka borta mot nykomlingen Asarum med 3–2. Samma slutsiffror noterades till Västerås BK 30:s fördel när man vände 2–1-underläge mot Mallbacken. I Örebro vann Kif med 3–1 mot Sundsvall efter två mål av Adelisa Grabus.

Det stora tipset av damallsvenskan 2018

Publicerad den av
16

I dag 13.30 är det avspark för damallsvenskan 2018. Det har således blivit hög tid att tippa årets serie. De senaste åren har damallsvenskan varit uppdelad, vilket har gjort det hyfsat lätt att placera lagen i rätt del av tabellen. Även om det förstås alltid har varit några lag som överraskat i positiv eller negativ riktning.

Visst kan serien bli uppdelad även i år, kanske ända upp till fyra delar. Men tipset känns ändå väldigt mycket svårare än de senaste åren – känslan är ju nämligen att avstånden både inom och mellan de olika grupperingarna har minskat rejält.

Vilka delar är det då jag tänker på? Först och främst känns det självklart att de två senaste årens båda topplag Linköping och Rosengård kommer att ta medalj. Lika självklart är att nykomlingen IFK Kalmar kommer att slåss i botten. Utöver LFC och FCR ser jag fem lag som utmanar om medaljerna, och jag ser fyra lag som riskerar att få kämpa med Kalmar på den undre halvan.

I fjol såg jag egentligen bara två lag som kunde hamna etta och tvåa. I år hittar jag alltså sju lag som alla har en hyfsad möjlighet att ta en Champions Leagueplats.

Mycket mer om det här strax.

Ett tips är ju ett slags gissning. Och för att ni skall få en uppfattning om hur trovärdig den här gissningen är tänkte jag först göra något som jag glömde i fjol – nämligen rätta mitt tips av damallsvenskan 2017.

Det tipset presenterades i ett inlägg som hette ”Så här slutar (inte) damallsvenskan 2017.” Där inledde jag snyggt med att pricka in såväl ettan, tvåan som trean. Därefter gick det inte lika bra. Här är facit, med mina tips inom parentes:

Rätt placering: Linköping (1), Rosengård (2) och Eskilstuna (3).

En placering fel: Piteå IF (5).

Två placeringar fel: Kristianstads DFF (7), Vittsjö GIK (8) och Kvarnsvedens IK (9) och LB07 (11).

Fyra placeringar fel: Göteborg FC (4) och Djurgårdens IF (10).

Fem placeringar fel: Hammarby IF (12).

Sex placeringar fel: Kif Örebro (6).

Eftersom det är jättesvårt att tippa en serie brukar jag ge godkänt om man är max två steg ifrån lagens slutplacering. Således ger jag alltså mig själv godkänt på åtta av tolv lag i fjol. Kring de övriga fyra var jag däremot helt ute och reste. Jag underskattade de båda Stockholmslagen medan jag överskattade såväl Göteborg som Örebro.

Nu vet ni alltså hur trovärdiga mina spådomar är.

När jag satt ihop det här tipset har jag först tittat tillbaka på fjolåret, sedan bedömt nyförvärv mot förluster och kollat bredden på trupperna samt kikat på resultat i träningsmatcher. Sedan har jag låtit magkänslan bestämma.

När man kollar tillbaka på hur det gick i fjol är det viktigt att komma ihåg att damallsvenskan 2017 var som två olika serier. En på våren, med två otroligt starka topplag som stod i särklass. Och en på hösten, där topplagen hade försvagats av värvningar, där det plötsligt var hyperjämnt mellan åtta lag.

Visst påverkades avslutningen av serien av att guldstriden var avgjord på ett ganska tidigt stadium. Men innan jag kommer till saken – mina tips – tänkte jag påminna om hur den damallsvenska tabellen såg ut efter EM-uppehållet i fjol.

Här är den damallsvenska hösttabellen 2017:

Piteå                 21–11 21
Linköping         18–14  21
Eskilstuna         21–14 18
Göteborg          15–10 18
Rosengård        21–14 17
Hammarby        14– 9  17
Kristianstad       19–15 17
Djurgården        17–20 15
Vittsjö                12–12 12
LB07                  8–19  10
Kvarnsveden     17–24  8
Örebro               11–30  3

Med tanke på att topplagens trupper i mycket större utsträckning liknar de som de hade i höstas än de som de hade förra våren tycker jag alltså att hösttabellen är hyperintressant.

Det är risk att det blir stora skillnader mellan vår och höst även i år, bland annat eftersom flera av seriens största profiler bara har kontrakt fram till sommaren. Fast vilka de skillnaderna blir är ju omöjligt att förutspå.

Det är även så att många lag har en riktigt stark elva, men en i övrigt ganska tunn trupp, vilket innebär att de är skadekänsliga. Det finns anledning att tro att de lag som klarar sig utan skador är de som lyckas bäst. Men även här är det ju omöjligt att förutspå vilka som lyckas bäst hälsomässigt.

Därmed är jag framme vid själva tipset. Och ja, den här gången tror jag på tronskifte:

1) FC Rosengård

I fjol inledde Rosengård knackigt, man var sex poäng efter Linköping redan efter fem omgångar. Det avståndet var konstant fortfarande efter 16 omgångar, när man oväntat sparkade tränaren Jack Majgaard Jensen.

Resten av hösten var rent ut sagt kass. Inhoppande tränaren Malin Levenstad lyckades bara leda laget till åtta poäng på de sex sista omgångarna. Och man åkte ur Champions League. Sedan dess har man dessutom tappat sin bästa målskytt, Ella Masar McLeod och Lotta Schelin är fortsatt sjukskriven.

Ändå tror jag alltså på att guldet hamnar i Malmö i höst. Jag bygger det tipset på det lilla jag sett av Rosengård under våren.

Anja Mittag

Det har känts som att de kommit betydligt längre i sitt lagbygge än huvudkonkurrenterna. Och framför allt har den gamla Anja Mittag varit tillbaka. Hon uppträdde färglöst och utan självförtroende under i princip hela fjolårssäsongen.

Den här våren har hon däremot varit den där smarta, målfarliga måldrottningen som vi tidigare vant oss vid. Att Sanne Troelsgaard dessutom verkar ha konserverat sin fina höstform gör att Rosengård känns betydligt vassare än i fjol.

I de båda cupmatcherna mot Kristianstad och Djurgården imponerade Rosengård genom att man tycktes ha en extra växel att lägga in när det behövdes.

Lisa-Marie Karlseng Utland

Visst fanns det skavanker i spelet. Man sätter hård press, vilket gör att laget blir sårbart, framför allt i djupled, när det inte lyckas med sin press. Och det jag sett tycker jag inte att de hade löst hur de skulle utnyttja det intressanta, norska forwardsförvärvet Lisa-Marie Karlseng Utland. Och Troelsgaard har bara ett halvårskontrakt, vilket gör att man riskerar att tappa henne i sommar. Halvårskontrakt gäller även för Iva Landeka.

Möjligen kan ju dock nyförvärvet Johanna Rytting Kaneryd vara tillbaka i höst. Och kanske, kanske även Schelin.

Ser man till startelvan tycker jag att Rosengård är klart starkare nu än de var i höstas. Caroline Seger verkar ha lyft sig ett snäpp, och dessutom är ju Simone Boye Sörensen tillbaka i spel – hon bör ju i princip ses som ett nyförvärv. Men truppen är tunn, och skadekänslig. Bland annat lär ju klubbledningen hålla alla tummar för att Zecira Musovic inte skadar sig.

Det finns alltså många frågetecken kring Rosengård. Men magkänslan och vårens intryck är ändå att Jonas Eidevall återigen kommer att få fira SM-guld i höst.

2) Kopparbergs Göteborg FC

Det här är en chansning. Jag är medveten om att jag har övervärderat Göteborg vid ett par tillfällen, och jag kan erkänna att det var nära att jag sänkte dem några snäpp när jag såg att bloggen Hattrick också satte KGFC som tvåa. Det är ju roligare om man kan sticka ut lite…

Som jag ser det är det alltså sju lag som har kapacitet att slåss om platserna i Champions League. Åker Göteborg på skador samtidigt som prestigevärvningen Christen Press sticker i sommar, då kan det bli undre halvan igen.

Göteborg var som som bekant nedflyttningshotat ända in i näst sista omgången i fjol. Man snyggade till tabellplaceringen lite genom en stark höstspurt, och slutade som åtta.

Det är värt att fundera lite över ifrån vad fjolårsproblemen härstämmade. Det korta svaret är målvaktsproblem. Minns att Jennifer Falk drabbades av hjärnskakning redan efter fyra omgångar. Göteborg spelade sedan med unga och orutinerade målvakter under resten av våren, vilket skapade en stor osäkerhet i försvarsspelet, en osäkerhet som hängde med långt in på hösten. Ändå tog man till slut 18 poäng på de elva sista omgångarna, och var det allra mest formstarka laget på slutet.

Jennifer Falk och Loes Geurts

Nu är Falk tillbaka, och jämfört med fjolåret har man dessutom stärkt målvaktssidan med Loes Geurts, vilket gör att Göteborg sannolikt har seriens starkaste målvaktspar. Det är en trygghet.

Dessutom har man ju nu även stärkt upp resten av laget på ett bra sätt under vintern. Backlinjen har nu ytterligare spetsats med intressanta Emma Koivisto – som har imponerat stort på mig varje gång jag sett henne, mittfältet med Julia Roddar och Olivia Schough och nyligen lyfte man även forwardslinjen med ett halvårskontrakt med världsspelaren Christen Press. På minuskontot finns inga tyngre avbräck.

Göteborg ser helt enkelt väldigt spännande ut.

Under fjolåret tillkom mittbacken Taylor Leech, som fick ordning på mittförsvaret på hösten. Leech får sällan några stora rubriker, men känns som en av damallsvenskans allra bästa mittbackar. Hon kommer att ha en otroligt viktig roll i årets Göteborgslag. Det kommer förstås även löpstarka Elin Rubensson att ha.

Vad talar då emot Göteborg? Egentligen ganska mycket. Det är inte lätt att gå från nedflyttningsstrid till en topposition över en vinter. Skall man slåss i toppen krävs ju nämligen att man hittar en jämnhet och stabilitet som KGFC inte haft på flera år.

Pauline Hammarlund

Sedan finns det frågetecken för statusen på Pauline Hammarlund. Rapporter från Göteborg säger att hon ännu så länge ser rätt ringrostig ut. Men skulle nye tränaren Marcus Lantz få igång Hammarlund, och Press stannar året ut – då känns inte mitt tips helt galet.

3) Linköpings FC

LFC har blivit svenska mästarinnor två år i rad. Två säsonger där man kunnat säkra guldet på ett tidigt stadium.

Egentligen borde ju Linköping vara storfavoriter även i år. Fast på den damallsvenska upptaktsträffen fick man bara 21,4 procent av guldtipsen. Och jag tippar alltså laget först på tredje plats.

I fjol vann LFC serien på en vansinnigt imponerande vårsäsong, där man bärgade 30 av sina 51 poäng. Noterbart är att laget faktiskt var obesegrat på bortaplan. Men tog sju fler poäng borta än man gjorde hemma på Linköpings Arena. Det är rätt ovanligt.

Både poäng- och spelmässigt var laget klart sämre under hösten. Och sedan dess har man bytt tränare samt tappat ett par riktigt viktiga spelare i Kristine Minde, Claudia Neto och Jonna Andersson.

Lina Hurtig

Dessutom drabbades man nyligen av ytterligare ett tungt avbräck när Lina Hurtig drog på sig en fotskada som håller henne borta från spel under hela våren.

Även om Filippa Angeldahl är ett intressant nyförvärv känns LFC som ett sämre lag våren 2018 än det var våren 2017. Och ett klart sämre lag än våren 2016.

Nye tränaren Marcus Walfridson måste få ihop alla bitar klockrent från start om det skall kunna bli ett tredje raka guld till LFC. Walfridson är för övrigt lärjunge till Raymond Verheijen, vilket borde innebära att laget skall spela en mycket snabb fotboll som bygger på mycket löpning. Verheijens lag flyttar ofta bollen mycket snabbt i anfallsspelet, och har spelare som gärna löper i djupled.

Det är inte omöjligt med ett tredje raka guld. LFC har en bra trupp, och om Walfridson hittar ett vägvinnande spel kan jag få stå med lång näsa i höst.

Men utifrån det jag sett av LFC under våren känns det dock inte rimligt att tippa laget på guldplats. Det har helt enkelt väckts för många frågetecken. Några av dem handlar om passningskvaliteten från ytterbacksplats, om snabbheten och bredden i backlinjen samt om hur man har det med bollvinnare på mittfältet.

Hilda Carlén

När jag tittar på LFC:s backbesättning undrar jag varför man inte värvade en back till? Medan det finns många starka alternativ på mittfältet är det väldigt tunt i backlinjen. På upptaktsträffen öppnade Walfridson för att han kanske kommer att spela med tre mittbackar framöver. Blir intressant att följa.

Oavsett vilket är känslan att Hilda Carlén kommer att bli otroligt viktig i försvarsspelet. Hon måste göra en riktig kanonsäsong om det skall bli guldstrid. Samma sak med Kosovare Asllani på mittfältet.

Offensivt är Marija Banusic en nyckelspelare som behöver producera under hela året. Men kanske ändå att engelska Natasha Dowie är allra viktigast. Hon ger ju laget ett vasst djupledsalternativ, vilket var något som saknades i höstas då spelet ofta blev väldigt statiskt. Dowie är dock en av de spelare i serien som bara har halvårskontrakt. Om hon sticker i sommar behöver LFC hitta en annan lösning på djupledsspelet.

4) Kristianstads DFF

Det här är en ny chansning. Fast ändå inte så stor. Kristianstad var starkt i höstas, och har fått behålla hela fjolårslaget. Underifrån kommer massor av spännande talanger och dessutom har man värvat intressanta Josefin Rybrink.

Josefine Rybrink

På pappret känns Elisabet Gunnarsdottir:s lagbygge nu fullt flygfärdigt. Hon har ju stuckit ut hakan och pratat guld och medaljer tidigare år. Då har det dock känts lite som drömmar och förhoppningar. Nu är det mer rimligt.

Precis som många andra lag i serien är Kristianstad förstås känsligt för skador på vissa nyckelspelare. Jag kan exempelvis tänka mig att Gunnarsdottir gärna ser att Brett Maron och Rita Chikwelu spelar alla 22 matcherna.

Jag tror ändå att Kristianstad är redo för sin första medalj – ett brons. Tittar man på truppen har man en bra backlinje. Sif Atladottir och Mia Carlsson har varit bra länge. I fjol fick Therese Ivarsson ett litet genombrott, och till det har man Rybrink och Hanna Sandström.

På mitten kretsar det mesta kring Chikwelu, som är en av damallsvenskans allra bästa spelare. Men även landslagsaktuella Amanda Edgren har en viktig roll. Och på kanten blir det spännande att se om unga Evelina Duljan fortsätter att utvecklas.

Framåt sätts hoppet delvis till Ogonna Chukwudi. Men även belgiska frisparksexperten Tine Schryvers bör kunna bidraga med poäng.

Just fasta situationer är en styrka. Man har många nickstarka spelare, och utöver frisparksexpert kan man oroa motståndarna med långa inkast från Atladottir.

Det som måste förbättras om mitt medaljtips skall slå in är bortaspelet. I fjol tog Kristianstad 20 poäng på hemmaplan, vilket bara var två färre än topptrion Linköping, Rosengård och Eskilstuna. Däremot blev det bara elva KDFF-poäng på bortaplan. Där måste man höja sig i år.

Dessutom måste man få en bättre start. I fjol låg man i botten i början – det blev bara sju poäng på de åtta första omgångarna. Men 24 poäng på de 14 sista matcherna gjorde att man spurtade upp till en fin femteplats.

5) Eskilstuna United

Det här är ett lag som har genomgått en ganska stor förvandling under vintern. Förutom tränarbyte från Viktor Eriksson till Jonas Björkgren och stor omsättning på spelarsidan tycks 3–5–2 ha blivit 4–3–3.

I varje fall konstaterade Björkgren på den damallsvenska upptaktsträffen att Eskilstuna kommer att spela med fyrbackslinje i år. Samt att man kommer att slå en och annan längre passning än tidigare.

Mimmi Larsson

På ett sätt tar det emot att tippa Eskilstuna som femma. Efter sjundeplatsen 2014 har Eskilstuna varit topp tre de senaste tre åren. Möjligheten finns absolut att hamna där i år igen. Laget är ett av de sju som kan sno åt sig en Champions Leagueplats i höst.

Det som talar för ny medalj är att man har två vassa forwards i Loreta Kullashi och Mimmi Larsson samt att trion Petra Johansson, Ngozie Okobi och Lisa Dahlkvist bör ha förutsättningar att bli ett av seriens starkaste mittfält.

Man är även av tradition starka på fasta situationen, så räkna med att Vaila Barsley och de andra nickstarka Eskilstunaspelarna kommer att göra mål på några hörnor, inläggsfrisparkar och inkast. Nya mittbacken Brianne Reed kastar väldigt långt.

På minuskontot finns framför allt alla förändringar. Och det är de som gör att min magkänsla säger att Eskilstuna kan få lite av ett mellanår.

Laget känns också väldigt känsligt för skador. Tittar man på startelvan är den fortsatt väldigt stark. Men utanför en startelva ser det tunt ut, vilket gör att tränare Björkgren gör bäst i att hålla sin elva ordinarie friska.

Över tid är Eskilstuna ett lag jag har sett för lite. Nu under våren har det bara blivit en halv match, cupmötet med Linköping. Där måste jag dock säga att jag tyckte att man såg rätt bra ut. Man hade problem med Natasha Dowie i djupled, men totalt sett tyckte jag att Eskilstuna både skapade mer och dessutom såg ut att ha ett tryggare grundspel.

Kanske att värvningen av amerikanska Molly Menchel handlade om att öka snabbheten i defensiven. Genrepet mot Göteborg förra helgen slutade 2–2, en match där båda lagen saknade några ungdomslandslagsspelare – Kullashi var exempelvis inte med.

I den matchen fick vi se ett exempel på att Dahlkvists fina långpassningar kan bli ett vapen för Eskilstuna som ju har stor snabbhet framåt, framför allt i Felicia Karlsson men även i Mimmi Larsson.

Att Dahlkvist redan är spelklar talar för Eskilstuna. Hon verkar rejält revanschsugen efter drygt 1,5 tunga säsonger sedan OS-succén i Rio.

6) Piteå IF

Som har gått att se en bit upp i inlägget vann alltså Piteå den damallsvenska hösttabellen i fjol. Och inledningsvis såg man ut att kunna bli det stora segrarlaget under silly season.

Någonstans i slutet av förra året hade jag Piteå högt i min ranking. De byggde en trupp som kändes väldigt spännande, och som jag såg som en tänkbar utmanare om guldet. Då kände jag att Piteå hade förutsättningar att ställa ett starkare lag på benen än 2017. Samt att man hade en fördel mot toppkonkurrenterna eftersom man inte behöver samma inkörningsperiod – stommen laget var ju i princip intakt.

Josefin Johansson och Fanny Andersson

Men sedan försvann Stellan Carlsson och Josefin Johansson. Och så kom skadorna på Faith Ikidi, Elin Bragnum och Madelen Janogy – vilket har gjort att Piteå har dalat i mitt tips. Framtiden får utvisa om man dalat för långt. I nuläget känns Piteå väldigt svårbedömt.

När det är dags för avspark i allsvenskan verkar ju tränare Carlsson trots allt vara tillbaka i så stor utsträckning att han skall leda laget i matcherna. Och både Ikidi och Janogy är tillbaka i spel.

Piteå har tagit medalj de tre senaste säsongerna, och är med bland de sju lag som har potential att slåss i den absoluta toppen.

Det väl inarbetade grundspelet är en styrka. Mittbacken Faith Ikidi är fortsatt en av seriens allra bästa spelare, och hörnor och inläggsfrisparkar från June Pedersen blir ofta till farliga målchanser. Sedan blir det spännande att se om Madelen Janogy är redo att ta ytterligare ett steg i sin utveckling. Hon gjorde sju mål i fjol, men behöver nog upp på tvåsiffrigt i år om Piteå skall kunna utmana allra högst upp i tabellen.

Madelen Janogy

Noterbart från fjolåret var att ”hemmastarka” Piteå nästan tog lika många poäng (17) på bortaplan som man gjorde hemma på LF Arena (19).

Från fjolåret har man till slut tappat två nyckelspelare i Hilda Carlén och mammalediga Josefin Johansson. Det blir intressant att se var Cajsa Andersson kan uträtta i ny miljö. I fjol var hon den målvakt som höll flest nollor av alla (nio). Bakom Andersson har Piteå lovande Moa Öhman, vilket bör innebära att laget inte skall behöva lida så mycket av förlusten av Carlén.

Frågan är vad Johanssons uppehåll innebär. Hon har ju haft en nyckelroll i lagets väl utvecklade andrabollserövring. Nu har hon ersatts av amerikanska Jocelyn Blankenship, en spelare som är helt ny för mig. Om Blankenship visar sig vara en fullträff, då kan mitt tips av Piteå vara helt galet.

7) Djurgårdens IF

Det är lika bra att säga det direkt: Jag har undervärderat Djurgården två år i rad. 2016 tippade jag dem sist när de kom sexa och i fjol hade jag dem som tia, när de återigen kom sexa.

Den enkla utvägen hade alltså varit att tippa laget som sexa i år. Men det är ju alltså trångt och jämnt i toppen i år, och i nuläget håller jag Stockholmslaget lägst av de sju lag som har potential att slåss om medaljerna.

Johanna Rytting Kaneryd

Jämför man Djurgårdens trupp i fjol med årets skulle jag säga att laget är ganska jämbördigt. Man har tunga tapp i Katrin Schmidt och Johanna Rytting Kaneryd, två spelare som bar laget i fjol. Dessutom hann man inte få tillbaka Emilia Brodin (före detta Appelqvist) från hennes korsbandsskada förrän hon tog mammaledigt.

Men man har gjort en stark silly season och värvat namnkunnigt i Malin Diaz, Irma Helin, Fanny Andersson och Ingrid Ryland. Dessutom kommer kanadensiska Jenna Hellstrom in med fart i forwardslinjen. Ett nyförvärv som jag inte kan bedöma, men som får massor av rosor från de som sett henne under våren är isländska mittbacken Ingibjörg Sigurdardottir. Om hon är så bra som det sägs kan jag ha undervärderat Djurgården en tredje gång.

Gudbjörg Gunnarsdottir

För Djurgården har kanske seriens allra bästa målvakt i Gudbjörg Gunnarsdottir. Backlinjen känns stabil och mittfältet väldigt intressant. Och framåt har Mia Jalkerud visat att hon är en pålitlig målskytt.

Djurgården är alltså det sista laget av de som jag tror kommer att slåss om platserna i toppen. Jag skulle bli förvånad om vi får se något av de sju lagen i bottenstriden. De fem lag som återstår är också de som jag tror riskerar att dras ner i kampen kring nedflyttningsstrecket.

8) Vittsjö GIK

I fjol levde Vittsjö ganska farligt. Man slutade precis ovanför nedflyttningsstrecket, efter att ha tagit fler poäng (tolv) på bortaplan än hemma på Vittsjö IP (elva). Avståndet ner till Kvarnsveden under strecket var fyra poäng.

Sedan i fjol har man sin startelva mer eller mindre intakt. Man har tappat Ngozi Okobi och ersatt henne med Michelle de Jongh. Den senare är en spelare jag hoppats mycket på, men som inte riktigt tagit det sista steget ännu. Kanske kan det här vara de Jonghs säsong? Vittsjö har även tappat mittbacken Ifeoma Dieke till IFK Kalmar. Henne har man ersatt med Lorina White, som är ett oskrivet kort för mig.

Även Vittsjö är ett lag med en stark startelva, men med tunn trupp. Skadefria skulle man kunna hamna ytterligare något pinnhål högre än den åttondeplats jag förutspår. Men med skador på fel spelare kan det sluta riktigt illa.

Linda Sällström

Med fel spelare tänker jag i första hand på Linda Sällström, som stannade trots lockrop från andra håll. Den finländska landslagsforwarden gjorde 15 mål i fjol, vilket var över 60 procent av Vittsjös totala målskörd. På upptaktsträffen i måndags tippades hon ha ungefär lika stor betydelse för lagets målskörd även i år. Något som hon inte tycktes uppskatta fullt ut. Lite lätt uppgivet sa hon:

”Jag lyckades inte riktigt snacka ner förväntningarna.”

Andra nyckelspelare i Vittsjö är landslagsaktuella mittbacken Sandra Adolfsson och målvakten Shannon Lynn. Lynn hade näst högst räddningsprocent av alla målvakter i fjolårets serie.

Shannon Lynn

9) Hammarby IF

I fjol låg Hammarby under nedflyttningsstrecket efter 14 omgångar. Sedan gjorde laget en kanonavslutning på serien, och till slut tog man lika många poäng på hösten som FC Rosengård.

Det borde alltså ha varit uppåt i fjolårets nykomling i vinter. Fast tyvärr har det varit en del negativa rubriker under silly season. Först kom det fram att man hade stora problem med ekonomin, vilket fick supportrar att samla in 420 000 kronor. Sedan var det oro i lagledningen, oro som slutade med att succétränaren Olof Unogård tvingades lämna.

Han har ersatts av Ann-Helen Grahm har kommit in och fått ta hand om en tunn, men rätt intressant trupp. Nyckelspelare är förstås målvakten Emma Holmgren, som efter en lite fumlig start, i fjol växte ut till en av damallsvenskans allra bästa målvakter. Att hon höll nio nollor och till slut hade högst räddningsprocent av alla är bevis för det.

Alexandra Lindberg

Framför Holmgren gillade jag hur lugnt och tryggt mittbacksparet Alexandra Lindberg och Sejde Abrahamsson agerade. De båda är helt klart väldigt underskattade. På mittfältet har man gjort ett kap i Australiens Elise Kellond-Knight, som dock bara är kontrakterad för ett halvår. Och eftersom The Matildas har en vecka kvar i de Asiatiska mästerskapen riskerar det bli ganska få matcher i grönt för den vänsterfotade bollvinnaren.

Framåt har man tappat speluppläggaren Filippa Angeldahl till Linköping, vilket förstås är tungt. Men det finns ändå flera intressanta offensiva spelare i truppen. Julia Zigiotti Olme och Emma Jansson (ny från Örebro) gjorde åtta respektive fem mål i fjolårets serie. Tillsammans med lovande tonåringarna Alma Nygren och Astrid Larsson borde Zigiotti Olme och Jansson kunna fixa till lite mål även i år.

En efterlängtad nyhet för Hammarby är att man efter många år ”i exil” äntligen är tillbaka på Hammarby IP igen. Nu var det dock inget fel på lagets hemmafacit i fjol, 17 hemmapoäng var tvärtom väldigt bra. Sportsligt är det snarare på bortaplan man behöver lyfta sig lite – där tog man bara tio poäng ifjol, vilket var sämst av alla de lag som hängde kvar.

Hammarby är ett av de lag som i första hand bör hamna någonstans mellan åttonde och elfte plats. Jag placerar dem alltså som nia, väl medveten om att jag ifjol underskattade de båda Stockholmslagen ganska rejält. Så kanske att Bajen till slut hamnar på en betydligt högre placering…

10) Växjö DFF

Här är ytterligare ett väldigt svårtippat lag. Själva siktar klubbledningen på topp sex. I höstas var känslan att man kanske skulle kunna klara det. Laget kändes piggt och spännande. Man satte nytt poängrekord i elitettan och nådde fina målskillnaden 83–17.

Att seriesegrarna i elitettan utan undantag har hängt kvar sitt första år i allsvenskan förstärkte bilden av att Växjö skulle kunna bli en riktigt stark nykomling. Under vintern måste jag dock säga att jag blivit mer och mer osäker på Växjö.

Katie Fraine

När det gäller värvningar var det viktigt att hitta en ny målvakt och en stabil mittback, vilket man gjort i Katie Fraine och Jennie Nordin. I övrigt litar man i stort på den trupp som spelade upp laget.

I träningsmatcherna har det gått lite upp och ner. I genrepet vann man med 5–0 mot Kungsbacka. Att man vinner mot elitettanlag är ju dock inte oväntat, det visade man ju med eftertryck i fjol. Mot motstånd av damallsvensk klass har man noterat 1–1 mot Vittsjö, 3–0 mot Kalmar, 0–2 mot LB07, 1–2 mot norska LSK och 0–0 mot Kristianstad.

Jag har hela tiden känt att Växjö borde kunna hänga kvar. Och resultaten från försäsongen indikerar att laget har nivån som krävs för att hävda sig mot allsvenskt motstånd. Det blir väldigt spännande att se hur man klarar sig i morgondagens premiär i Linköping.

Anna Anvegård

Mitt tips på Växjö känns ändå väldigt osäkert. Om affischnamnet Anna Anvegård fortsätter att leverera kan laget absolut hamna några platser högre upp i tabellen. Anvegård är ju för övrigt en otroligt intressant spelare.

Jag läste att hon har gjort 146 seriemål på de senaste fem säsongerna. I fjol blev det 33 i elitettan. Nu skall hon för första gången på allvar testa sig mot damallsvenska backar. Vi skall väl kanske inte räkna med att hon gör 33 mål – men tvåsiffrigt tror jag absolut att hon kan uppnå. Hennes teknik och spelsinne bör funka bra även i hösta serien.

11) LB 07

Det var inte lätt att hitta det andra nedflyttningslaget, bredvid IFK Kalmar. Men även om jag helst hade velat placera LB07 lite högre säger magkänslan att Malmölaget kan få det svårt i år.

Efter att ha överraskat alla under våren i fjol gjorde laget en svag höst, där det bara blev tio poäng. Defensivt läckte det en del, man höll bara nollan två gånger (minst av alla) och hamnade till slut på 43 insläppta mål.

Offensivt gjorde man inte så många mål, men man gjorde dem när det som mest behövdes. Faktum var att det var bara två gånger i fjol som LB07 blev poänglöst när man gjorde mål framåt.

Jag såg LB borta mot Göteborg i cupen i våras. Då tyckte jag att de spelade bra fram till straffområdet, men att spetsen saknades. Då var dock isländska nyförvärvet Rakel Hönnudottir helt färsk i laget, och man saknade även snabba Hanna Terry. Kanske att de båda kan ge laget lite udd. Och i så fall riskerar jag att få fel i mitt tips.

För det här är ett tips jag inte är ett dugg säker på. Egentligen känner jag att det bara finns en riktigt given nedflyttningskandidat. Alla de andra elva lagen har kapacitet att hamna en bit upp i tabellen.

Anna Welin

När det gäller LB07 har jag en favoritspelare där i mittfältaren Anna Welin. Hon och Mia Persson blev lagets bästa målskyttar i fjol med fem vardera. Welin är dock väldigt mycket mer än bara en målskytt. Hon är även en pådrivare, bollvinnare och en duktig passningsspelare. Visst kanske hon är lite långsam, men jag tycker ändå att hon borde vara med i landslagsdiskussionen.

Om Anna Welin gör en kanonsäsong lär jag inte få rätt i mitt tips. Men så här inför avspark får LB07 slå ur underläge.

12) IFK Kalmar

IFK Kalmar var sist in i årets serie, och det känns nästan omöjligt att inte tippa laget sist. I varje fall utifrån en bedömning av lagets spelartrupp.

Man var ett väldigt målglatt gäng i fjol är man gick upp i allsvenskan. Det blev 68 mål framåt och hela 41 bakåt. Det innebär ett snitt på 2,6 framåt och 1,6 bakåt.

Framför allt är det siffran över insläppta mål som oroar. Tittar man på fjolårets nykomlingar så hade LB07 släppt in 31 mål (1,2 i snitt) i elitettan året innan och Hammarby 22 (0,85). I fjol släppte de lagen 43 (1,95) respektive 26 (1,2).

Det är ju förstås naturligt att man släpper in fler mål i snitt i damallsvenskan än i elitettan. Kommer man upp med ett snitt på 1,6 insläppta talar mycket för att den siffran kan öka till kring 2,5 i allsvenskan.

Och de båda lag som släppte in fler än två mål i snitt per match i fjolårets damallsvenska var Kvarnsveden och Kif Örebro – alltså de lag som nu spelar i elitettan.

Ifeoma Dieke

Det är ju tydligt att ledningen i IFK Kalmar är medveten om att man har släppt in för många mål. I vinter har man värvat två duktiga målvakter i Tove Enblom och Lina Lundqvist. Man har även fått in rutinerade Ifeoma Dieke i backlinjen bredvid Elin Bergqvist och Elsa Karlsson. Av vad jag förstått tänker man spela 3–4–3, något som säkert snarare kommer att se ut som 5–4–1 i många matcher.

Sett till försäsongen har det inte värvningarna i de bakre leden hjälpt. Kalmar föll i genrepet mot Kristianstad med 4–1. Tidigare under vintern/våren har man förlorat med 8–1 mot Rosengård, 2–0 mot LB07 och 3–0 mot Växjö. Och så glädjeämnet, 1–1 mot Vittsjö den 1 april. Totalt 3–18 på fem matcher mot damallsvenskt motstånd på försäsongen alltså.

Det är siffror som innebär att IFK Kalmar slår rejält ur underläge. Siffror som tyvärr för nykomlingen indikerar att laget riskerar att bli en slagpåse i högsta serien. Jag hoppas att man kan lyfta sig, för det är alltid roligare om det blir en jämn serie, där alla lag kan sno poäng av alla.

Om Kalmar skall kunna skrälla sig kvar måste man snabbt täta till defensiven. Den rutinerade australiska mittfältaren Aivi Luik måste vara en fullträff. Och så måste förstås skyttedrottningen Amanda Fredriksson leverera. Hon testade damallsvenskan med Jitex för några år sedan. Då blev det ingen succé. Nu är hon några år äldre och borde kunna göra bättre ifrån sig.

Anja Mittag

Apropå skyttedrottningar har jag nu kommit fram till skytteligan. Den är ju vansinnigt svårtippad i år eftersom heta trion Press, Dowie och Troelsgaard bara har kontrakt för halva säsongen. Här är ändå ett försök att hitta årets tio mest målfarliga spelare i damallsvenskan:

1) Anja Mittag
2) Linda Sällström
3) Christen Press
4) Natasha Dowie
5) Loreta Kullashi
6) Marija Banusic
7) Sanne Troelsgaard
8) Mia Jalkerud
9) Mimmi Larsson
10) Anna Anvegård

Andra spelare som är kandidater att slå sig in på listan är Olivia Schough, Pauline Hammarlund, Madelen Janogy, Julia Zigiotti Olme, Lisa-Marie Karlseng Utland, Amanda Fredriksson, Amanda Edgren och Rakel Hönnudottir.

Det var mitt tips av damallsvenskan 2018. Apropå damallsvenskan har DN listat seriens tio bästa spelare på 2000-talet. Spelare som har presterat på hög nivå över tid, och som har varit viktiga för sitt lags framgångar, har prioriterats. Den listan ser ut så här:

1) Marta Vieira da Silva
2) Malin Moström
3) Victoria Sandell
4) Hanna Ljungberg
5) Hanna Marklund
6) Karolina Westberg
7) Therese Sjögran
8) Caroline Seger
9) Anja Mittag
10) Ramona Bachmann

Personligen tycker jag att det är en bra lista. Marta är ohotad etta och trion Moström, Sandell och Ljungberg är de tre bästa svenska spelarna. Personligen skulle jag nog ha plockat bort Sjögran och istället satt in Pernille Harder, men visst kan man argumentera för att Sjögran varit viktig för Malmö/Rosengård.

Så en kort koll på vår näst högsta serie. Även elitettan har ju premiär i dag. Tyvärr är jag långt ifrån lika insatt på elitettan som på damallsvenskan, och min tid räcker inte till att sätta mig in i serien.

För bevakningen av elitettan var det väldigt tråkigt att bloggen Spelare 12 lades ner. Men om jag ändå skall försöka mig på ett litet tips av toppen och botten av vår näst högsta serie så tror jag att det kan vara dags för AIK att ta steget upp igen. Laget har verkat starkt på försäsongen.

Bredvid Solnaklubben ser jag ytterligare fyra kandidater till en allsvensk plats. Båda nykomlingarna ovanifrån, Örebro och Kvarnsveden, vill säkerligen vara med i kampen. Framför allt har Kvarnsveden fått behålla stora delar av sitt lag från i fjol. Visst är tappet av Tabitha Chawinga blytungt, men duon Temwa Chawinga och Lova Lundin bör vara ett väldigt bra anfallspar i vår näst högsta serie.

I övrigt känns fjolårets fyra och femma, Assi och Kungsbacka, intressanta även i år. Båda lagen bör ha potential att vara med i toppen. Men om jag hade varit sådan att jag satsade pengar skulle jag satsat på AIK och Kvarnsveden som etta och tvåa i serien.

I botten är det lätt att placera de tre nykomlingarna; Asarum, Lidköping och Ljusdal. Även Böljan känns som ett lag som riskerar att få slåss i botten. Av de fyra har Ljusdal gjort några bra värvningar, som får mig att tro att de kanske har bäst chans att överraska.

Nu är fem länder VM-klara

Publicerad den av
Svara

Nu vet vi fem av de 24 länder som skall spela VM-slutspel i Frankrike nästa år.

Som värdnation var ju Frankrike allra först att säkra sin plats. Kina blev för några dagar sedan först att kvala in. I går fick de sällskap av Thailand, och alldeles nyss anslöt även Australien och Japan.

Det blev ett riktigt rysarslut i grupp B i de Asiatiska mästerskapen. Japan tog ledningen mot Australien med 1–0 i 63:e minuten. Samtidigt ledde Sydkorea med 3–0 mot Vietnam. I det läget var Japan och Sydkorea VM-klara.

Men i 86:e frälste Sam Kerr – vem annars? – The Matildas genom att sätta kvitteringen till 1–1. Det blev också slutresultatet mellan Australien och Japan.

https://twitter.com/WSUasa/status/984817369498480641

Eftersom inbördes möten räknades före målskillnad var 1–1 ett bra resultat för både Australien och Japan, det innebar ju nämligen att båda lagen hade säkrat sin VM-plats.

Australien   8–0  5
Japan        5–1  5
———————
Sydkorea   4–0  5
———————
Vietnam   0–16  0

Obesegrade Sydkorea kom trea i gruppen, och får nu spela skiljematch mot Filippinerna på måndag om Asiens femte och sista VM-plats.

Semifinalerna i det Asiatiska mästerskapet spelas på tisdag mellan Kina och Japan samt mellan Australien och Thailand.

I det Sydamerikanska mästerskapet har trion Colombia, Chile och Brasilien säkrat sina platser i de avgörande slutspelet, som består av ett gruppspel med fyra lag. Den fjärde och sista platsen går antingen till Venezuela eller Argentina. De båda gör upp om den med start 21.45 i kväll, svensk tid. Venezuela går vidare på oavgjort. Den matchen borde gå att se på den här Facebooksidan. Där har nästan alla matcher i mästerskapet visats.

Sydamerika har 2,5 VM-platser. Ettan och tvåan i slutspelet är alltså VM-klara, medan trean får spela playoff mot ett lag från Nordamerika.

Tillagt i efterhand: Argentina vann med 2–0 mot Venezuela efter två straffmål. Därmed är det alltså Colombia, Chile, Brasilien och Argentina som gör upp om Sydamerikas VM-platser.

Italien och Spanien allt närmare Frankrike

Publicerad den av
3

I går säkrade Kina sin VM-plats. I dag har inget lag säkrat biljetterna till nästa års fest i Frankrike, men trion Italien, Spanien och Sydkorea har tagit stora steg mot VM-platser.

Italien vann gruppfinalen mot Belgien i grupp F med 2–1. Därmed räcker det med en italiensk poäng på de två matcher laget har kvar för att säkra gruppsegern på egen hand. Fast det är inte säkert att Italien behöver någon mer poäng. För om Belgien tappar poäng i någon av sina återstående matcher är den italienska gruppsegern klar.

Spanien vann sin gruppfinal med 1–0 borta mot Österrike efter segermål av Jennifer Hermoso. Det innebär att Spanien har maximala 15 poäng efter fem matcher, och inget talar för att Österrike eller Finland skall kunna komma ikapp.

I grupp C vann Nederländerna borta mot Irland med 2–0 och Norge borta mot Nordirland med 3–0. Där har fortfarande trion Nederländerna, Norge och Irland chans på gruppsegern. Men för Irland försvårades förstås läget i dag.

I grupp E står kampen om VM-platsen mellan Tyskland och Island. De båda vann i dag, vilket innebär att det mest talar för att det blir en direkt avgörande gruppfinal på Island den 1 september.

I det Asiatiska mästerskapet spelade Japan och Sydkorea 0–0 i dagens toppmatch i grupp B. Därmed har Sydkorea skaffat sig en bra position för att ta en VM-plats. Seger med fem mål eller fler mot Vietnam på fredag bör räcka.

Samma dag möts Australien och Japan i en riktig nyckelmatch. Båda lagen står på fyra poäng efter två omgångar. Australien vann dock dagens match mot Vietnam med 8–0 och har därmed fyra måls bättre målskillnad än japanskorna.

I Sydamerika gjorde Deyna Castellanos fyra mål när Venezuela slog Bolivia med 8–0.

Eftersom Argentina vann med 6–3 mot Ecuador ser det ut att bli en avgörande match om andraplatsen i grupp B i sista omgången mellan just Venezuela och Argentina. Jag tror nämligen inte att Venezuela kommer att kunna besegra Brasilien i morgon.

För svensk del blir det inget EM-slutspel för vårt F19/99-landslag. I slutomgången var man egentligen aldrig nära gruppsegern, även om det var nerv fram till och med halvtidsvilan. Så långt var det kryss både för Sverige och Nederländerna.

Men när målen började komma gjordes de flesta av fel lag för svensk del. Den svenska 2–1-segern mot Slovenien var klen tröst när Nederländerna samtidigt med klara 6–0 mot Ungern. Sverige blev grupptvåa på tio måls sämre målskillnad än de orange.

För tredje åldersgruppen i rad missar Sverige därmed F19-EM. Det är allt en lite oroande trend.

De länder som hittills har säkrat sin plats i F19-slutspelet är Tyskland, Frankrike, Spanien, Nederländerna, Danmark och Italien. Samt förstås värdnationen Schweiz.

Målfyrverkeri av Lloyd, Schüller och Usme – plus lite upptaktsträff

Publicerad den av
1

I dag har det varit damallsvensk upptaktsträff i Stockholm. Där utnämndes FC Rosengård även i år till stora guldfavoriter.

Malmöklubben fick 64,3 procent av tipsen, vilket bland annat väckte känslor hos Linköpings nyförvärv Natasha Dowie.

”Jag blev lite förolämpad när jag såg det. Jag skickade en bild på omröstningen till resten av laget ‘om ni behöver lite extra motivation, så här tycker folk om oss'”

Linköping fick 21,4 procent av tipsen och Göteborg fick 7,1 procent. Ströröster även till Djurgården, LB07 och Hammarby.

Jag vet inte om det är ett glädjande besked för Dowie och alla Linköpingsfans, men förra året var Rosengård ännu större favoriter på upptaktsträffen. Då fick Malmöklubben 73,7 procent av rösterna, medan Linköping bara fick 17,5 procent. Och då gick det ju ganska bra för LFC…

Personligen hade jag svårt att koncentrerat följa upptaktsträffen. Jag kan alltså inte sätta något betyg på tillställningen, men det jag såg tyckte jag var ok. Fast jag noterar att alla inte var nöjda.

För övrigt håller jag på att jobba på mitt eget damallsvenska tips. Och det är inte utan att man har en del våndor, för det känns verkligen inte lättippat i år. Men någon gång i slutet av veckan skall jag presentera tipset.

Den damallsvenska upptaktsträffen hölls ju mitt i ett landslagsfönster. I dag har det spelats två matcher i Sveriges VM-kvalgrupp. Jag hörde Peter Gerhardsson säga på upptaktsträffen att den assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman bodde i samma hotellkorridor som det danska laget inför kvällens match mellan Danmark och Ukraina.

I kväll fick Wikman se sina rumsgrannar komma undan med andan i halsgropen. Danmark vann nämligen bara matchen med 1–0. Och segermålet dröjde ända till den 79:e minuten. Då var det Sanne Troelsgaard som frälste det danska laget.

Sanne Troelsgaard

I övrigt i den svenska gruppen vann Ungern bottenmötet med Kroatien med 3–1. För svensk del återstår ju först hemmamatch mot Kroatien. Därefter väntar dubbelmöten med Ukraina innan gruppspelet avslutas med gruppfinal mot Danmark. Dagens resultat visar dock att matcherna mot Ukraina kan bli luriga historier.

Som jag berättade i det förra inlägget spelas det flera spännande VM-kvalmatcher i morgon. I helgen var det bara en intressant match.

Där blev det 4–0-seger för Tyskland mot Tjeckien. Det var Horst Hrubesch:s första match som ansvarig för det tyska landslaget. Han valde att spela talangen Lea Schüller som forward. Det var andra gången 20-åringen från Essen fick chansen i den tyska startelvan. Och det är synd att säga annat än att hon tog chansen. Schüller gjorde nämligen alla de fyra tyska målen.

Tyskland har saknat en utpräglad måltjuv sedan Celia Sasic lade av. Kanske kan Schüller vara den målgörare man letat efter?

I morgon avgörs det om Sveriges F19-landslag eller Nederländernas får spela EM-slutspel. Lagen möttes i fredags, och det såg länge ut som att det svenska laget skulle ha ett kanonläge. Men en sen nederländsk kvittering gjorde att utgångsläget numera tyvärr ser rätt halvdant ut för svensk del. Fast sett till höjdpunkterna från matchen var 1–1 knappast orättvist.

Sverige och Nederländerna har båda fyra poäng, men det nederländska laget har fem måls bättre målskillnad. Sverige lär behöva ösa in mål mot Slovenien, eller få hjälp av en ungersk poäng mot Nederländerna.

Apropå Nederländerna skrev jag i det förra inlägget om Vivianne Miedema:s fantastiska prestation att nå upp till 50 landslagsmål redan innan hon fyller 22 år. Hon debuterade i landslaget i slutet av september 2013.

En som tog mycket längre tid på sig att nå 50, men som har haft högre tempo på målskyttet i målskyttet än Miedema de senaste åren är Carli Lloyd. Hon nådde 50 landslagsmål i början av april 2014. Nästan exakt fyra år senare kom hon i natt upp i 100.

Hennes mål i 6–2-segern mot Mexiko var ett av det lättare – en nick från en meter. Men 50 mål på fyra år är förstås grymt bra av snart 36-åriga Lloyd.

USA–Mexiko var en träningsmatch där Alex Morgan gjorde två av målen. Morgan var sannolikt världens bästa forward 2012 – ett år då hon gjorde makalösa 28 landslagsmål. Det året fick Morgan pris som USA:s bästa spelare, medan lagkompisen Abby Wambach utnämndes till bäst i världen…

Sedan dess har Morgan haft det rätt tufft, bland annat till följd av många småskador. Men nu verkar hon vara på väg tillbaka på allvar. Morgan blev tvåmålsskytt för andra landskampen i rad och har gjort tolv mål på sina tretton senaste landskamper. Totalt är hon uppe i 85, och närmar sig den där magiska 100-gränsen.

Med Lloyd ingår nu 16 spelare i 100-klubben. Kanske kan Morgan blir nästa medlem?

En spelare som verkligen vräkt in mål de senaste dagarna är Colombias Maria Catalina Usme. Hon inledde det Sydamerikanska mästerskapet med att göra fyra mål i 7–0-segern mot Uruguay. Sedan gjorde hon Colombias enda mål i 1–1-matchen mot Chile. Och i natt gjorde hon de tre första när Colombia vann nyckelmatchen mot Paraguay med hela 5–1. Totalt åtta mål från Usme på tre matcher alltså.

Nattens resultat innebär att det troligen blir just Colombia och Chile som går vidare från grupp A. I grupp B lär Brasilien ta ena platsen. Argentina och Venezuela ligger närmast den andra.

Apropå Brasilien hade de uppvisning mot Ecuador i går. Matchen slutade 8–0, och bland annat var det sista målet en riktig godbit:

I det Asiatiska mästerskapet har Kina vunnit två raka matcher, i dag blev det 3–0 mot Filippinerna. Kina är som väntat klart både för semifinal och för VM i Frankrike.

I den andra matchen i grupp A vann Thailand med hela 6–1 mot Jordanien. På torsdag gör Thailand och Filippinerna upp om den andra VM- och semifinalplatsen i gruppen.

Grupp B fick en intressant start när storfavoriten Australien inledde med en mållös match mot Sydkorea. Sett till klippet nedan var det The Matildas som förde matchen, dock utan att lyckas skapa speciellt många målchanser.

Med tanke på att även Japan ingår i gruppen finns det förutsättningar att gruppen blir en riktig rysare. Japan vann för övrigt sin öppningsmatch mot Vietnam med klara 4–0.

Tillbaka till Australien – och damallsvenskan. I går presenterade Hammarby nämligen Australiens spelskickliga Elise Kellond-Knight som nyförvärv för den damallsvenska vårsäsongen.

Därmed kan alla Hammarbyspelare känns sig säkra på att hålla vattenflaskorna i rätt riktning under våren…

27-åriga Kellond-Knight har betydligt fler styrkor än bara vätskelangning. Hon har en mycket duktig spelare, utrustad med en vänsterfot som är ett fint vapen på fasta situationer.

Hon är mångsidig, och har kommit med i VM:s allstarlag två gånger. 2011 gjorde hon det som vänsterback och 2015 som defensiv innermittfältare. På senare år har hon huvudsakligen spelat på mittfältet, men nu ser det ut som att hon spelar vänsterback igen i de Asiatiska mästerskapen.

 

VM-kval med folk- och frisparksfester

Publicerad den av
24

Det är alltså ett landslagsfönster den här helgen, och det spelas också landskamper över hela världen. För svensk del spelar U19 viktig EM-kvalmatch mot Nederländerna 16.00 i eftermiddag, medan U23 träningsspelar mot Frankrike.

Apropå Sverige och Frankrike debuterade Thomas Dennerby som nigeriansk förbundskapten i går mot just Frankrike. I Dennerbys elva fanns fem svenskbaserade spelare i Josephine Chukwunonye (Asarum), Osinachi Ohale (Vittsjö), Faith Ikidi (Piteå), Ngozi Sonia Okobi (Eskilstuna) och Rita Chikwelu (Kristianstad).

Alla i det nigerianska laget vill nog dock glömma den här matchen så fort som det bara går. Dennerby åkte på en riktig käftsmäll i sin debut – Frankrike vann nämligen till slut med förkrossande 8–0.

Från klippet nedan ser det ut som att Dennerby har en del jobb att göra med Nigerias försvarsspel…

Det var en träningsmatch. Fokus ligger förstås annars i första hand på alla de tävlingsmatcher som har spelats, och kommer att spelas.

I går var en stor dag för europeisk damfotboll. När publiksiffran 25 603 ropades ut på St Mary’s i Southampton mellan England och Wales skulle det ha varit tidernas publikrekord för en kvallandskamp för damer i Europa – om matchen hade startats en halvtimme tidigare.

För några minuter tidigare meddelades att hela 30 238 personer hade bänkat sig på PSV Stadion i Eindhoven för att se Nederländerna möta Nordirland. Så tidernas två högsta siffror i Europa noteras alltså samtidigt i går kväll. En kul utveckling.

Dessutom noterades nytt publikrekord för det belgiska landslaget och för det irländska. Det var helt enkelt en bra fredag för europeisk damfotboll.

Sportsligt så fick rekordpubliken i Eindhoven se Nederländerna köra över Nordirland med förkrossande 7–0. Lieke Martens gjorde de två första målen, och sedan fyllde Vivianne Miedema 50.

Åldersmässigt fyller Miedema 22 den 15 juli. Det Miedema har uppnått som 21-åring är att hon nu gjort 50 landslagsmål. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges forwardshopp Stina Blackstenius, som är fem månader äldre än Miedema, står på sju landslagsmål. Och bara fem svenska spelare någonsin har nått upp i 50 landslagsmål – Lotta Schelin, Hanna Ljungberg, Victoria Sandell, Pia Sundhage och Lena Videkull.

I Southampton dominerade England gruppfinalen mot Wales stort. Man hade 29–3 i avslut, 11–1 i avslut mot mål, 1–0 i avslut i målramen och 15–1 i hörnor. Ändå var det Wales som var närmast att göra mål. För närmare än så här går ju inte att komma:

https://twitter.com/WSUasa/status/982321964550275072

Kanske att bollen faktiskt var över linjen innan Lucy Bronze hann ta bort den. Matchen slutade dock 0–0, vilket innebär att båda lagen fortsatt är obesegrade samt att båda fortfarande håller nollan i VM-kvalet. Efter att Sverige släppt in mål i Ungern är det numera bara England, Wales och Nederländerna som har nollan i behåll.

Två andra matcher av stor sportslig betydelse spelades i går. Dels minskade Finlands chanser att kvala in till VM betydligt när man föll med 2–0 hemma mot Spanien.

Och i Belgien–Portugal var det dramatiskt på övertid. Där hade Belgien missat straff i den andra halvleken. Men det såg ut att kunna bli hemmaseger ändå när Tine de Caigny gjorde 1–0 i 91:a minuten. I 94:e fick dock Portugal straff, och på den kvitterade Dolores Silva.

Trots poängen innebär resultatet att Portugal sannolikt är borta från VM-diskussionen. Kampen om segern i grupp F kommer i stället att stå mellan Italien, som vann med 3–1 mot Moldavien i går, och Belgien. Just Italien och Belgien möts för övrigt i gruppfinal på tisdag.

Då spelas även intressanta VM-kvalmatcher i form av Irland–Nederländerna och Österrike–Spanien. Redan i dag möts Tyskland och Tjeckien. När lagen möttes i Tjeckien vann tyskorna bara med 1–0, så det kanske kan bli jämnt i dag också.

Det om VM-kvalet i Europa. I går sparkades de Asiatiska mästerskapen i gång. Och det blev en mardrömsstart för värdnationen Jordanien, var VM-dröm sannolikt redan är krossad.

Trots att man tog en tidig ledning i måstematchen, Stephanie Al-Naber spelade snyggt fram skyttedrottningen Maysa Jbarah, mot Filippinerna kunde motståndarna vända efter paus och vinna med 2–1. Segermålet gjordes av Sarina Bolden.

I den andra matchen i går vann Kina planenligt med 4–0 mot Thailand. Där vred Wang Shuang snyggt in en frispark till 2–0.

Shuangs frisparksmål var snyggt. Men ändå ganska långt ifrån de drömfrisparkar som vi hittills fått se i det Sydamerikanska mästerskapet. Där inledde Colombias Yoreli Rincon frisparksfesten med den här godbiten:

Sedan följde Argentinas Estefania Banini upp med den här godbiten mot Brasilien:

Naturligtvis ville in Venezuelas Deyna Castellanos vara sämre. Hon avgjorde matchen mot Ecuador i slutminuterna med det här mästerverket till frispark:

I grupp A står Colombia och Paraguay på fyra poäng vardera, medan värdnationen Chile har två. Det är de tre nationerna som gör upp om de två platserna i slutspelet.

Resultaten hittills är:

Colombia–Uruguay 7–0
Chile–Paraguay 1–1
Paraguay–Peru 3–0
Chile–Colombia 1–1

Värdnationen Chile har alltså redan klarat av sina båda möten med huvudkonkurrenterna, och ligger bra till för ett avancemang. I nattens 1–1-match mot Colombia var colombianskorna det spelmässigt bättre laget, och man borde ha gjort fler mål än det enda som Rincon stötte in efter en hörna.

Men Chile har Sydamerikas bästa målvakt i PSG:s Tiane Endler, och hon storspelade matchen igenom. Dessutom gjorde Chile ett riktigt snyggt kvitteringsmål i matchens slutskede. Och ja, det kom förstås efter frispark, fast den här gången på en perfekt genomförd variant:

I grupp B har det bara spelats två matcher så här långt. Brasilien vann till slut över Argentina med 3–1 och Venezuela besegrade alltså Ecuador med 1–0.

 

Onödigt spännande i Ungern

Publicerad den av
32

Sverige vann VM-kvalmatchen borta mot Ungern med 4–1 (2–0) efter mål av Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius och Mimmi Larsson.

Personligen har jag bara hunnit se den första halvleken, som jag tycker var bra från svensk sida. Jag räknade till tio målchanser, vilket innebär att två gjorda mål var i underkant. Så långt tycker jag att Seger samt de båda ytterforwardarna Jakobsson och Elin Rubensson är de svenska spelare som imponerat mest.

Jag har dock även sett SVT:s inslag från matchen, och där var de svenska spelarna rätt missnöjda med sin insats. Jag anar alltså att den andra halvleken inte alls nådde samma stabila nivå från svensk sida. Och det faktum att Ungern kunde reducera, och de sista två svenska målen inte föll förrän i matchens absoluta slutskede skvallrar väl om att det kanske blev lite jämnare än det borde ha varit.

Hur som helst blev det ytterligare tre poäng till Sverige, vilket var det viktigaste. I Sveriges grupp vann Ukraina med 3–0 mot Kroatien, vilket gör att Ukraina passerade Danmark i gruppen.

I övrigt i VM-kvalet vann Schweiz toppmötet med Skottland i grupp B med 1–0. Schweiz tog därmed ett stort steg mot att få spela ett andra raka VM-slutspel.

Dagens skräll var att Serbien tog poäng via 1–1 borta mot Österrike i grupp G. Det är ett resultat som stärker Spaniens och Finlands chanser att nå VM. Just Spanien och Finland möts i Finland under fredagen, en match som finskorna måste vinna för att ha en rimlig chans på gruppsegern.

Under fredagen spelas ytterligare två mycket intressanta VM-kvalmatcher. Dels möts England och Wales i gruppfinal i grupp A. Där har England tre raka segrar och målskillnaden 15–0. Även Wales har hållit nollan hittills. Noterbart är att man på fyra matcher har tio poäng genom målskillnaden 3–0. Wales har alltså tre 1–0-segrar och en 0–0-match hittills i kvalet.

En annan intressant match spelas i Belgien på fredagskvällen, då Portugal kommer på besök. Portugisiskorna imponerade ju nyligen i Algarve cup. Men i VM-kvalet har man två 1–0-förluster (mot Belgien och Italien) på de tre första matcherna, vilket gör att det krävs seger i morgon om VM-drömmen skall leva vidare.

I de Sydamerikanska mästerskapen vann Colombia i går med 7–0 mot Uruguay medan värdnationen Chile och Paraguay spelade 1–1. I kväll har den andra gruppen dragit igång med Ecuador–Venezuela. Den matchen står 0–0 efter 65 minuter. I natt spelar även Brasilien–Argentina.

Och under fredagen drar de Asiatiska mästerskapen igång med matcherna Kina–Thailand och Jordanien–Filippinerna.