I lördags var jag på Örby IP och såg Mallbackens IF lätt ta sig vidare till kvartsfinal i Svenska cupen. 6–0-segern var liksom hur säker som helst.
Det var Mallbackens första match för säsongen och man saknade fyra landslagsspelare. Med de förutsättningarna är det ungefär lika svårt att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett brandskattat division 1-lag (Örby saknade bland annat sin ordinarie målvakt Sandra Bjurteg) som det är att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett reservbetonat Skottland. Men man kan ju se tendenser.
Jag har varit förtjust i Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. Hon vill alltid ha boll och är härligt passningssäker. Hon imponerade i Örby, det gjorde även Zoe Ness som släpande forward. Jag tyckte också att 16-åriga debutanten Hedvig Pettersson (född 2000) såg spännande ut.
De tre i all ära. Det jag tar med mig från Örby IP är ändå Madelen Janogy:s insats. Den Falköpingsfostrade forwarden var fullständigt lysande. Inte nog med att hon gjorde fyra av målen – de två som Elin Nyman satte dit bar också de Janogys signatur.
Vid 0–4 dribblade Janogy bort två eller tre backar plus målvakten innan hon fälldes och borde fått straff. Men innan domare Alicia Westman hann blåsa dök Nyman upp och satte dit bollen. Om nu Westman hade tänkt blåsa – jag kan inte säga att jag har något förtroende för henne.
Tillbaka till Janogy. Hon gjorde alltså fyra mål och hade två assist. Sättet hon gjorde några av målen gör att jag kommer att följa henne med intresse i år. Visst var det ett division 1-försvar hon mötte i lördags, men känslan var ändå att Madelen Janogy kan bli ett av damallsvenskans riktigt stora utropstecken under 2016. Kom ihåg var ni läste det först.
Janogys tidigare forwardskollega i Mallbacken, Mimmi Larsson, var en av målskyttarna när Eskilstuna spelade 2–2 mot Kvarnsveden i en träningsmatch i lördags. Eskilstunas mål finns på klippet nedan.
Mest intressant med resultatet är ändå att Kvarnsveden lyckas få med sig oavgjort från Eskilstuna. Man är ju lite osäker på var Borlängelaget står, men det här resultatet var ju lovande.
I övrigt i helgen vann Rosengård med 3–0 mot Kristianstad i cupen. En viss Marta gjorde alla tre målen. Hon kan också bli ett stort utropstecken under 2016…
Vid en snabb blick utanför Sveriges gränser så vann alla de tre topplagen i Frauen-Bundesliga den här helgen. Bayern München är således fortsatt tio poäng före Frankfurt och tolv före Wolfsburg.
I Frankrike var det cupomgång. Efter kvartsfinalerna står det klart att semifinalerna blir Montpellier–PSG och Lyon–Rodez. Det var inga svenska målskyttar i kvartsfinalarna, däremot gjorde Ada Hegerberg två för Lyon. Hegerberg som vi stöter på i OS-kvalet på onsdag. Det är just mot landslagsfotbollen och stundande OS-kval jag från nu riktar mitt fokus. Vi hörs.
I går presenterades det internationella spelarfacket FIFPro:s första världslag för damer någonsin. Det handlade förstås om prestationer under 2015 och elvan såg ut så här:
Hope Solo – Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Johnston – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama – Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.
Det är ett bra lag, åtta av de här spelarna fanns även med i mitt världslag för 2015, som jag presenterade här. Jag valde spelsystemet 4–2–3–1 och följande spelare: Solo – Lucy Bronze, Renard, Becky Sauerbrunn, Klingenberg – Miyama, Henry – Kim Little, Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Föga oväntat har jag det senaste dygnet sett internationella damfotbollsjournalister ifrågasätta hur Bronze, Sauerbrunn och Little kan stå utanför det lag som spelarna själva tagit ut. Personligen tror jag att det beror på att spelarna gör som många av oss i media, de lyssnar mer på vad som sägs och skrivs än bildar sig en egen uppfattning.
De som följer det amerikanska landslaget verkar ju i princip helt eniga om att Sauerbrunn är lagets klart bästa back. Ändå har hon stått utanför såväl VM:s världslag, kandidaterna till Ballon d’Or och nu alltså även spelarfackets världslag.
I stället har alltså Julie Johnston lyfts fram. Och visst var hon en sensation i början av VM. Men alla internationella juryer verkar ha glömt att hon var den amerikanska som hängde i luften när VM avgjordes. I finalen vändes gjorde hon självmål och blev bortvänd vid Japans första mål. Och i semifinalen mot Tyskland orsakade hon straff vid 0–0 på ett klumpigt sätt. De två händelserna strök henne ur mitt lag.
Se förresten straffsituationen 35 sekunder i det här klippet:
Jaja. Åtta rätt av elva var ändå bra jobbat av FIFPro. Och en av idéerna med att ta ut sådana här lag är ju att de uppmärksammas och bli omdiskuterade av Besserwisser-typer som jag…
En av de uttagna var alltså Anja Mittag. Enligt den här intervjun i Sydsvenskan verkar hon längta tillbaka till Rosengård. Hon säger:
”Det är okej. Det går bra, men det är på ett annat sätt än i Sverige. I Malmö var laget mycket mer som en familj – så är det inte här…”
Apropå Rosengård och världslag fyller Marta i dag 30 år. Grattis. Hon nådde inte upp till världslagsnivå 2015, men hon är fortfarande de stora matchernas spelare och kanske kan hon kvala in bland världens allra bästa igen under 2016.
Man kanske kan säga att Marta fick en present från Marlene Sjöberg på 30-årsdagen. Göteborgsbacken har varit en av de svenska spelare som haft lättast för att försvara mot brasilianskan. Men i dag meddelade Sjöberg att hon lägger av. Tråkigt, för hon hade hängt med några år till.
Apropå Göteborg spelar de i morgon i Svenska cupen mot Linköping, avspark 15.00 på Valhalla. Det är förstås en jätteintressant match, som väcker en hel del nyfikenhet. Förutom att jag är spänd på många av spelarna är mina två huvudfrågor kring lagen: Hur bra är nya Göteborg? Var Linköpings målkalas mot Eskilstuna en tillfällighet?
I Göteborg gör Elin Rubensson sin första match för året. Hon gör det som ny lagkapten efter Sjöberg. Att Rubensson är tillbaka gör förstås att hon blir en het kandidat till en av de där två sista platserna i den svenska OS-kvaltruppen.
I Linköping saknas Renee Slegers. Enligt Corren är hon återigen skadad och hon kommer med största sannolikhet att missa OS-kvalet.
Till det kvalet har nu även Schweiz presenterat sin trupp. Av de 23 spelarna har 14 klubbadress i Tyskland och sju av de 14 spelar i de tre storklubbarna. Här är en länk till truppen.
Apropå OS-kvalet läste jag en intressant intervju med Pia Sundhage i DN. Inför VM trodde ju Sundhage på VM-guld. Och jag minns det här inslaget från TV4:s nyhetsmorgon där Sundhage hyllar den VM-trupp hon tagit ut dagen innan. Där sa Sundhage:
”Jag tror inte att jag gjorde något bra jobb i går på den här presskonferensen för att det pratades skador, det pratades om spelare som inte har spelat 90 minuter. Och vad jag ser framför mig är en centrallinje som är av stjärnklass. Vi har en målvakt som är väldigt, väldigt skicklig. Vi har en linje med Lotta Schelin längst fram, mittfältet där vi i förhållande med Tyskland, USA alla andra lag – där står vi väldigt långt fram.”
Och:
”Det svenska damlandslaget kommer alltså att göra en fantastisk VM-turnering. Tror och hoppas jag.”
Då ville inte Sundhage prata skador. I DN säger Sundhage nu:
”Trots skador hade vi målat upp en bild att ‘det kommer att gå ändå’, vilket det inte gjorde.”
Och:
”Vi satte aldrig mittbacksparet då (i VM), och det tror jag stressade oss allihopa. … Jag kände mig baklås i Kanada, för spelarna var inte friska.”
Det är väl tydligt att Sundhage har kommit till insikt med att inte ta med för många skadade spelare till en viktig turnering.
Det om det.
Utöver kul cupmatch i Sverige är helgens stora höjdpunkt på klubbnivå det tyska toppmötet Wolfsburg–Bayern München. Den spelas lördag klockan 12.15 och direktsänds på DFB-TV. Wolfsburg ligger tolv poäng bakom Bayern och Nilla Fischer:s lag måste förstås vinna om det skall kunna bli någon som helst spänning i den tyska guldstriden.
I Tyskland spelas även en intressant match på söndag, nämligen klassikermötet Potsdam–Frankfurt. För några år sedan hade det varit en given toppmatch, men mötet har falnat något de senaste två åren. Men visst finns det fortfarande en hel del laddning mellan de båda klassiska, rena damfotbollsklubbarna.
I Frankrike är lördagens derby och svenskmöte St Etienne–Lyon den mest intressanta matchen den här ganska tråkiga helgen i D1 Feminine. Däremot är det roligare i Italien där Fiorentina tappade serieledningen senast. Lisa Ek:s lag är nere som fyra och måste sannolikt vinna mot nya serieledarna Brescia om man skall ha chansen på guldet.
Lämnar vi den internationella klubbfotbollen och går tillbaka till landslagsnivån så kommer vi de närmaste timmarna att få två nya OS-lag. Redan 23.30 på fredagskvällen sparkar Kanada och Costa Rica i gång – se den här. Senare i natt är det dags för USA och Trinidad och Tobago. De matcherna snackade jag ju förresten upp i förra inlägget.
Jag avslutar med ett världsrekord. För har jag fattat saken rätt har Kvarnsvedens Lee Winroth nu även det officiella världsrekordet i marklyft. Vid tävlingar i Katrineholm skall hon ha lyft 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.
Ibland skall man inte överge sin första känsla. Inför det nordamerikanska OS-kvalet hade jag ju Costa Rica som svag favorit till andraplatsen i grupp A, närmast före Mexiko.
Inför lagens inbördes möte i går hade jag ändrat mig och gav Mexiko 60 procents chans att bli tvåa. Det blev till slut ändå Costa Rica som tog andraplatsen efter 2–1-seger i natt.
Det innebär att Mexiko för första gången någonsin missa semifinal i ett nordamerikanskt mästerskapskval. Fast trots att Raquel Rodriquez – lägg förresten det namnet på minnet – gjorde både 1–0 och 2–0 för Costa Rica var mexikanskorna snubblande nära att komma ikapp.
I det som kan ha varit hennes sista tävlingslandskamp reducerade 37-åriga Maribel Dominguez på en spektakulär bicycleta. Då var det tolv minuter plus tillägg kvar för Mexiko att göra ett mål till – och ta semifinalplatsen. På övertid fick Dominguez chansen, men hon sköt utanför från fritt läge.
Matchens tre mål ser du här:
Resultatet innebär att Costa Rica ställs mot Kanada om den ena OS-platsen. Mexiko åker hem, och kanske innebär det här att Leo Cuellar har gjort sitt som förbundskapten.
I nattens andra match vann ett B-betonat USA med 10–0 mot Puerto Rico. I den matchen gjorde Crystal Dunn fem mål. USA kommer att möta Trinidad och Tobago eller Guyana i sin avgörande OS-kvalmatch. Puerto Rico var precis så dåligt som jag hade trott. De lämnade kvalet med tre storförluster och målskillnaden 0–25.
Så till Sverige. Rosengård har skadeproblem och i en artikel i Sydsvenskan berättar Therese Sjögran att klubben funderar på att värva in spelare på korttidskontrakt inför den stundande kvartsfinalen mot Frankfurt i Champions League.
Det är illa nog med åtta spelare på skadelistan. Men minst lika illa är att det inte verkar finnas pengar till några värvningar. Sjögran säger:
”Ska det ske, får det ske snabbt och så får vi lösa det ekonomiska i efterhand.”
De här korttidskontrakten kanske inte handlar om några jättesummor, och förhoppningsvis vet Rosengårdsledningen vad den håller på med. Men personligen reagerar jag varje gång jag ser att klubbar planerar satsningar med pengar som man hoppas skall komma in.
Kanada blev som väntat andra laget att säkra en plats i semifinal i Nordamerikas OS-kval. När Trinidad och Tobago besegrades med 6–0 gjorde Christine Sinclair sitt 159:e landslagsmål. Därmed är hon förbi Mia Hamm på listan över de som gjort flest landslagsmål genom tiderna.
Andra fortfarande aktiva spelare högt upp på listan är Patrizia Panico på sjunde plats (110 mål) och Marta på 14:e plats med 100 mål. Bästa svenska landslagsmålskytt är som bekant Lotta Schelin, hon står på 82 mål.
Här ser ni Sinclairs 159:e mål – som betydde 3–0, och Kanadas övriga fem:
Den andra matchen i gruppen bjöd på en liten överraskning. Guyana vände 1–0-underläge till seger med 2–1 mot Guatemala och efter slutsignalen firade de guyanska spelarna som om de vunnit VM-guld.
Guyana är ett lag som jag inte kan något om, men jag har förstått av kommentarer från folk som följer OS-kvalet mer noggrant än jag att de ser rätt bra ut, och faktiskt har en seriös chans att ta en semifinalplats på Trinidad och Tobagos bekostnad. Faktum är ju att Guyana ligger före T&T på målskillnad inför deras inbördes möte natten mot onsdag.
Guyanas spelartrupp innehåller inte några spelare med välkända klubbadresser. Segerskytten Alison Heydorn, som intervjuas en minut in i klippet nedan, spelar i en klubb i USA som heter Ann Arbor United. Och hon låter väldigt amerikansk i intervjun.
I natt avgörs vilket lag som kommer tvåa bakom USA i grupp 1, Mexiko eller Costa Rica. Inför kvalet trodde jag på Costa Rica, men nu känns det som att det är 60–40-fördel för Mexiko. De tar ju andraplatsen på kryss, och mexikanskorna visade mot USA att de är bra på att försvara sig.
Apropå OS-kval tar Pia Sundhage ut sin trupp till det europeiska OS-kvalet i morgon 14.00. Här kör hon lite funderingar inför kvalet. Jag vet inte hur många spelare varje lag får använda i kvalet. I själva OS består truppen av 18 spelare och fyra reserver. Men gissningsvis är det någon eller några fler än 18 i kvalet. Allt talar ju dessutom för att Sundhage tar ut de spelare som var med i Göteborg i januari.
Från Frankrike fick vår förbundskapten i helgen glädjande besked när Lisa Dahlkvist blev målskytt på passning från Caroline Seger. Dala gjorde 1–0-målet när PSG vann cupderbyt mot Juvisy med 2–0. Se målet här.
Även Sofia Jakobsson gjorde ett mål, hon satte 2–0 när Montpellier avancerade efter 3–0 mot Vendenheim. Däremot blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann sin cupmatch med 12–0. Svenskan spelade den andra halvleken i en match där Eugenie Le Sommer gjorde hela fem mål. Vår blivande OS-kvalmotståndare Ada Stolsmo Hegerberg gjorde ett.
Apropå OS-kvalmotståndare gjorde Hollands Vivianne Miedema och Norges Caroline Graham Hansen varsitt 1–0-mål när Bayern München och Wolfsburg vann sina ligamatcher i helgen. Se Miedemas här och Hansens här.
I dag har Rosengårds kvartsfinalmotståndare i Champions League, FFC Frankfurt, spelat sin första ligamatch för året. Man vann med 3–1 mot Hoffenheim i en match som visades på DFB-TV. Jag såg nästan hela matchen – höjdpunkter här – och blev inte jätteimponerad av Frankfurt.
Deras styrka är deras styrka. Det är ett väldigt fysiskt lag som inte står för så mycket skönspel, men som däremot har offensiv tyngd. Jag tyckte att Hoffenheim hade ett bättre passningsspel, men Frankfurt var ändå en storlek större än sina motståndare. Rosengård får se upp i kontringar och vid fasta situationer. Fast oslagbart är definitivt inte det här Frankfurtlaget.
Slutligen lite tankar kring helgens matcher här i Sverige. Där är det ju i första hand Linköping–Eskilstuna som etsat sig fast. Nu har jag sett LFC:s åtta mål på klubbens Facebooksida.
Det är ju inga glädjande bilder för Eskilstuna. Inte på något sätt. Jag har ju fått lite synpunkter från er som sett matchen live i form av kommentarer på förrförra inlägget. Utifrån målen känns analysen att Petra Larsson och Sofie Persson har lämnat stora hål efter sig på Eskilstunamittfältet rimlig.
Kollar man på Linköpings åtta mål är ju nämligen fem av dem spelmål mot samlat försvar. Vid 1–0 och 3–0 får LFC alldeles för lätt komma rättvända på ytan framför Uniteds trebackslinje. Efter paus är den ytan stängd, då slår LFC istället Eskilstuna i djupled.
Det ser ut som att Eskilstunas tränare Viktor Eriksson har rätt mycket att jobba med under de två månaderna fram till seriestart. Nu är klippet väldigt utzoomat, men min känsla är dessutom att åtminstone tre av de åtta målen är bjudningar från landslagsmålvakten Emelie Lundberg.
Eskilstuna var inte det enda laget som lämnade en träningsmatch i helgen med väldigt negativ energi. Kif Örebro blev både besegrade och bestulna i Göteborg. Under matchen gjordes nämligen inbrott i Kif Örebros omklädningsrum. Tjuvarna länsade rummet på datorer, telefoner och andra värdesaker.
Enligt Mia Carlsson på Twitter är det inte första gången det är inbrott på Valhalla under match. Hennes Kristianstad skall ha blivit bestulna under en cupmatch i fjol.
Känns som att Valhalla IP har en hel del att göra på säkerhetssidan. Det här känns ju helt oacceptabelt.
I Örebro har det förresten startats en insamling till spelarna. Läs om den här.
Det var ju alltså en match också. Den vann Göteborg med 2–0. Nedan går det att se matchen i sin helhet. Målen kommer efter 11.30 genom Sara Lindén efter 11.30 och efter 38.40 genom Nathalie Persson. Det andra målet känns rätt billigt.
I andra matcher i helgen vann Piteå med 3–0 borta mot Hammarby i svenska cupen. I träningsmatcher vann Vittsjö med 3–2 mot Bröndby, Djurgården med 3–0 mot Ilves och så spelade Rosengård 3–3 mot Fortuna Hjörring.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.
Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.
Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.
Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.
Kim Little
Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.
Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.
Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Aya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?
Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.
De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.
Carli Lloyd trixar
När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.
När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.
Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.
Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.
Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:
1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München
Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen: Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash
Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?
Här är en liten genomgång inför veckans åttondelsfinalreturer i Champions League. Notera att oddsen gäller vilket lag jag tror går vidare, alltså inte själva matchen. Här är först onsdagens sex matcher:
16.00 Wolfsburg–Chelsea – ställning 2–1
TV/stream: Eurosport1 direktsänder från 15.45.
Odds: 90–10
Jag hade 80–20 till Nilla Fischer:s lag mot Hedvig Lindahl och Marija Banusic:s inför dubbelmötet. I och med att Wolfsburg vann i London med 2–1 har tyskornas favorittryck förstärkts. Chelsea måste ju nu göra minst två mål i Tyskland, och det tror jag inte att de lyckas med. I varje fall inte utan att Wolfsburg gör minst lika många.
Det känns nämligen som att Wolfsburg börjar hitta alltmer rätt med sitt lagbygge. Helgens 4–0-seger mot Essen vittnar om det. Bara en vecka tidigare behövde man ju förlängning för att slå ut samma lag ur cupen. Höjdpunkter från ligamötet ser du här.
18.00 Lyon–Atletico Madrid – ställning 3–1
TV/stream: Tänkbar länk.
Odds: 99–1
Det var 99–1 inför första mötet här mötet och de siffrorna behöver jag inte ändra, även om Atletico faktiskt nådde ett bättre resultat än väntat på hemmaplan.
Men Lyon kommer garanterat att vinna även hemmamatchen och lugnt vandra vidare mot kvartsfinal. Noterbart i dag att klubben har förlängt kontrakten med glödheta Ada Hegerberg med tre år och Elodie Thomis med två år.
18.00: FFC Frankfurt–LSK Kvinner – ställning 2–0
TV/stream: Direktsänds av Eurosport1.
Odds: 95–5
Jag hade 70–30 till Frankfurt inför dubbelmötet. Men med tysk 2–0-ledning redan inför hemmamötet är Lilleströms chans att avancera nu nere i fem procent.
Deras chans ligger nog i att få ett tidigt mål. Och med tanke på att de regerande mästarinnorna föll med närmast chockerande 4–0 i Freiburg i helgen kanske det i så fall kan smyga in lite osäkerhet i laget.
Fast mer troligt är att Frankfurt är extremt revanschsuget och tar en säker hemmaseger mot det norska svensklaget. Noterbart i LSK är för övrigt att man inte erbjuder isländska landslagsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir förlängt kontrakt. Damallsvenskan nästa?
Odds: 60–40
Det här var en på förhand vidöppen åttondelsfinal. Jag höll Twente som knappa favoriter med 51–49 eftersom slog ut Bayern München i förra omgången. Twente är inte på något sätt uträknat nu heller, speciellt inte som man får tillbaka sin lagkapten Anouk Dekker från avstängning.
Men Barca kändes något starkare i första matchen och har med sig en ledning till hemmaplan. Därmed har favorittrycket nu smugit över på spansk planhalva. Fast säker känner jag mig inte. Det här är en match man bör helgardera på tipset…
19.00 Fortuna Hjörring–Brescia – ställning 0–1 TV/stream: Länk här.
Odds: 45–55
Hade 60–40 till Hjörring inför dubbelmötet. Men Bresicas 1–0-seger hemma vänder på siffrorna. 1–0 är ett bra hemmaresultat och gör italienskorna mål i Danmark måste Fortuna göra tre. Därmed ser jag det nu som att Brescia har tagit över favoritskapet, om än med knapp marginal.
20.00: PSG–KIF Örebro – ställning 1–1
TV/stream: Den här länken kan funka.
Odds: 80–20
Jag hade 90–10 inför första matchen. Örebros fina insats där höjer deras chans en aning, men PSG är ändå storfavoriter. Inte minst då det är gräs som gäller – och det är fransyskorna som går vidare på 0–0.
Ett försvarsstarkt Örebro måste alltså lämna tryggheten och anfalla om man skall avancera. När det sker kan PSG få ytor som de inte är vana vid att få.
Annars har ju försnacket här handlat om terrordåd och om huruvida matchen skulle flyttas. Nu blir det spel i Paris som tänkt. Och Örebro verkar ha accepterat det, så då kan vi släppa den frågan.
Här är torsdagens båda matcher:
15.00 Zvezda 2005–Slavia Prag – ställningen 1–2
TV/stream: –.
Odds: 51–49
Det här är nog den allra sämsta åttondelsfinalen. Jag trodde på rysk totalseger inför dubbelmötet – och gör det fortfarande. Att förlora med 2–1 borta är ok, då har man enligt statistiken 50,4 procents chans att avancera. Men Slavia Prag är inte på något sätt borta ur diskussionen. Helgardera…
19.00 FC Rosengård–Verona – ställningen 3–1
TV/stream: –.
Odds: 97–3
Rosengård har avancemanget som i en liten ask. Även om Marta skulle missa matchen släpper inte Malmölaget in tre mål på hemmaplan mot Verona. Sverige får minst ett lag i vårens kvartsfinalspel.
Det är bara att lyfta på den fiktiva hatten och sedan buga sig djupt och säga grattis till FC Rosengård. Vilken uppvisning guldgänget bjöd på i den sista omgången. Det blev ju inte ens spännande…
Det var tremålsskytten Natasa Andonova som hamnade i centrum, men oj vad bra Marta var. Hon är verkligen de stora matchernas spelare.
Eskilstuna visade kvalitet genom att också vinna sin avslutande måstematch mot Göteborg med 2–0. Det leder till nästa års Champions League. Stort grattis till ett av årets två stora skrällgäng.
Personligen lämnade jag guldstriden för att uppleva ett riktigt fotbollsdrama här i Borås. Där vann Bergdalens IK den helt avgörande kvalmatchen mot division 1 med 4–3 mot Göteborgs DFF. Bergdalen var tvunget att vinna och satte segermålet i 92:a minuten.
Jag gissar att det segervrål jag fick höra på Björkängsvallen var på ungefär samma nivå som det vrål som Mallbacken bjöd på när de fick höra slutresultatet på Zinkensdamm. Jag har bara sett ett mycket kort klipp därifrån, men jag blev glad i hela kroppen av att se Mallbackenspelarnas lycka.
Mallbacken har gjort en kanonsäsong och är väl värda att spela kvar i damallsvenskan 2016. Det hade Hammarby också varit. Stockholmslaget förlorar bara två hemmamatcher (mot de båda topplagen) och tar 18 poäng – ändå åker de ut. Grymt. Jag ser gärna Hammarby i damallsvenskan igen reddan 2017.
Här är en snabbgenomgång av damallsvenskan 2015:
1) FC Rosengård
Mitt tips: 1
Motsvarade favorittipsen och tog femte guldet på sex år. Men det var två olika Rosengård i början och slutet av serien. Bytet av tränare och offensiva nyckelspelare gick inte helt smärtfritt. Man var nere för räkning i guldstriden, men avslutade lysande med fyra raka segrar och fem raka hållna nollor. Bästa målskytten blev makedonska nyförvärvet Andonova – som gjorde tolv mål på 13 matcher. För två år sedan trodde jag att hon skulle bli en sensation i Frauen-Bundesliga. Där fick hon aldrig sitt genombrott. Det kom i Malmö i stället…
Sannolikt kommer guldlaget att byggas om ytterligare i vinter. Vi får nog se ett rätt förändrat Rosengård till våren. Det blir en intressant silly season.
Det enda tråkiga med Rosengård är publikintresset. Dagens guldmatch räddade äran i publikligan och tog upp snittet till 1075. Men i övriga tio hemmamatcher har tyvärr snittet varit för dåligt, bara drygt 750 för Sveriges bästa lag.
2) Eskilstuna United
Mitt tips: 6
Delar priset för årets största skrällinsats med Piteå. Viktor Eriksson har fått ut maximalt ur en trupp som på förhand saknade världsspelare. Under året har dock skytteligavinnaren Gaelle Enganamouit vuxit ut till en sådan.
Laget är välbyggt och blir spännande att följa i framtiden, med ny tränare. För lagets starka publikstöd borgar för att man även i framtiden kan vara med och utmana i toppen. Det underbara publiksnittet på 2641 är ju faktiskt det som är allra roligast med Eskilstunas framgångar i år.
3) Piteå IF
Mitt tips: 5
Den andra stora skrällen. Piteå tog flest poäng av alla lag efter VM-uppehållet och var och nosade på en plats i Champions League. Även Pitegänget har ett starkt publikstöd (snitt på 1649), är välbyggt och har framtiden för sig. Jag känner mig lite stolt över att jag förutspådde att Piteå skulle stå för årets lyft i damallsvenskan.
Precis som Viktor Eriksson i Eskilstuna har Stellan Carlsson byggt ett starkt lag av ett på förhand rätt profillöst spelarmaterial. Under säsongen har dock en mängd Pitespelare blivit stora profiler, inte minst Pauline Hammarlund.
4) Linköpings FC
Mitt tips: 2
En av seriens stora missräkningar. Det kan dröja innan LFC får en bättre chans att vinna SM-guldet. Men trots att laget sett till säsongen som helhet haft den bredaste och mest samspelta spelartruppen slutar man fyra. Dessutom åkte man ur Champions League mot danska Bröndby. Om det inte hade varit för cupsegern skulle jag kallat det här för en fiaskosäsong. Cupen räddar äran för det lag som borde ha vunnit SM-guldet.
Känslan är att LFC behöver få in ytterligare en eller ett par riktiga karaktärsspelare till sin talangfulla trupp. Dagens 5–0-förlust visade att är lite för många som viker ner sig när det tar emot. Det blev förresten en väldigt tråkig avslutning på karriären för Charlotte Rohlin. Jag hade verkligen unnat henne en trevligare sorti, hon är verkligen grymt bra att ha och göra med. Men tyvärr var det hennes tavla som ledde till 1–0-målet som var början till raset.
5) KIF Örebro
Mitt tips: 4
Har haft en svagare trupp än i fjol. Det gick inte som man hoppats med de båda tunga nyförvärven. Hanna Folkesson skadade knät direkt och Lisa Dahlkvist stack till PSG under sommaren. Trots det slutar laget på en klart godkänd femteplats.
Tränare Rickard Nilsson kan lämna skutan med rak rygg. Klubbens ekonomi är på en sådan nivå att fjolårets andraplats känns som ett undantag. Örebro känns som ett lag som slåss om platserna 4–8 de närmaste åren.
6) Göteborg FC
Mitt tips: 3
Tillsammans med AIK årets stora fiaskolag. Slutar i och för sig på tabellens övre halva, men lämnar säsongen med minusmålskillnad. Det är inte godkänt för ett lag som skulle utmana om guldet.
Det har varit en del oro i laget under året. Gissningsvis får vi se rätt stora förändringar i Göteborg till nästa säsong. Inte minst behöver man hitta en stabil målvakt. Unga Fanny Lund har gjort några starka insatser, men hon har också gjort en handfull riktigt stora tavlor som kostat laget många poäng. I dag stod Kristin Hammarström i GFC:s mål. Kan man kanske få henne att göra en seriös comeback?
7) Kristianstads DFF
Mitt tips: 7
Hängde med hyfsat i våras, men har under hösten legat i ett ingenmansland mellan topp- och bottenstrid. Susanne Moberg lägger av och fick avsluta med att bli målskytt. Hon har varit en viktig traditionsbärare i KDFF och blir svår att ersätta.
Kristianstads riktiga bottennapp den här säsongen var gräsplanen. Den plan man annars brukar hylla var ju så usel att domaren som bekant tvingades stoppa matchen mot Örebro i somras. Ett annat bottennapp är publikintresset i Kristianstad. Årets snitt på 368 är icke godkänt.
8) Umeå IK
Mitt tips: 9
Dagens poäng förde upp UIK på åttonde plats på bättre målskillnad än Vittsjö. Åtta är en placering som väl motsvarar lagets kvalitet det här året, speciellt som man skakats av många skador.
Klubbens målsättning om att vinna SM-guld 2017 lär stanna vid en dröm. Visst finns det mycket talang i Umeå, men att en förening som var hotad av konkurs så sent som i somras, och som hela tiden har legat någon poäng ifrån nedflyttningsstriden, skulle kunna lyfta sig och bli ett guldlag nästa år. Nej, det händer inte. Det är dock väldigt viktigt för laget att Lina Hurtig har valt att stanna ett år till.
9) Vittsjö GIK
Mitt tips: 8
Var sex mål ifrån att infria mitt tips om en åttondeplats. Har varit lite för bra för att vara akut indraget i nedflyttningsstriden, men behöver lite mer tyngd för att kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan nästa år.
Antonia Göransson och Jane Ross har varit årets bästa målskyttar och är två spelare som man bör lägga kraft på att behålla.
10) Mallbackens IF
Mitt tips: 11
Sagan om laget från byn som inte finns på kartan får ett nytt kapitel i damallsvenskan. Kontraktet klaras med bara ett måls marginal. Mallbacken hänger kvar genom att man har varit bra på att kämpa till sig poäng hemma på Strandvallens gräs. Även om dagens poäng togs på konstgräs.
Laget har från början varit ödmjukt och spelat efter sina resurser. Men när jag såg laget live tyckte jag faktiskt att man var lite sämre organiserat i defensiven än jag hade uppfattat från tv-bilderna. Kan man jobba lika hårt och samtidigt bli bättre på att stänga ytan framför egen backlinje tror jag att Mallbacken även kan samla fler poäng på konstgräs nästa år. Men det är viktigt att man behåller traditionsbärare som Frida Broström och Mimmi Larsson.
Noterbart är att publiksnittet i byn med 80 invånare hamnade på 961 – det är förstås mer än godkänt.
11) Hammarby IF DFF
Mitt tips: 10
Åker ur med ett måls marginal. Det är vansinnigt grymt. Man har gjort en utmärkt säsong som nykomling och faller egentligen på att man kryssat mot AIK två gånger. Seger i en av de matcherna och man hade varit kvar i damallsvenskan även 2016.
Nu gäller det för klubbledning att behålla så många spelare som möjligt för att vara tillbaka igen 2017. En spelare som haft ett udda år är Anna Oscarsson. Hon åkte ur damallsvenskan i fjol med Jitex. I år har den Gotlandsfostrade mittfältaren vunnit F19-EM, men också åkt ur damallsvenskan med Hammarby – och spelat för det Jitex som åkte ur elitettan. Här snackar vi högt berg och djupa dalar…
12) AIK
Mitt tips: 12
En jättebesvikelse, trots att de motsvarade det lågt ställda tipset. AIK var ju nämligen mycket sämre än jag hade trott. Laget hade ingen som helst tyngd och gav upp redan i somras, när man släppte iväg Emma Lundh till norska LSK. Där spelade hon för övrigt från start i dag när laget säkrade guldet i toppserien. Grattis.
Man får alltså kolla efter spelare som lämnat för att hitta glädjeämnen i AIK. Jag är inte säker på att höstens upplaga räcker för att slåss om en plats topp två i elitettan. Känslan är att AIK behöver bygga om sitt lag. De behöver även bygga engagemang, för årets publiksnitt på 285 är långt ifrån godkänt.
* Det var damallsvenskan 2015. Sedan några timmar tillbaka är silly season igång. Känslan är att alltså den kan bli rätt silly framför allt i Rosengård. .
Utanför Sveriges gränser har alltså LSK säkrat det norska ligaguldet i dag. Utöver Emma Lundh spelade även Mimmi Löfwenius från start när Arna-Björnar besegrades med 4–1. Förstås skickas även ett grattis till Löfwenius.
* I tyska Frauen-Bundesliga var det riktigt konstiga resultat i dag. På fem matcher gjorde inget lag fler än ett mål. Det konstigaste resultatet var att Wolfsburg föll hemma mot SC Sand. Serbiska Jovana Damnjanović, som provtränade med Linköping häromåret, gjorde målet just innan paus.
Även Frankfurt tappade poäng. Det blev bara 1–1 borta mot nykomlingen Werder Bremen. Däremot vann Bayern München sin match med 1–0 sedan Nicole Rolser gjort målet redan i första minuten. Bayern leder nu serien med tre poäng före Frankfurt. Wolfsburg är sex poäng bakom, medan Turbine Potsdam ligger kvar på nedflyttning – trots att man tog en poäng i dag.
* I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt den här helgen. Hon gjorde kvitteringsmålet till 1–1 när Montpellier vann prestigemötet borta mot Juvisy med 2–1. För Lyon och PSG blev det storsegrar. Ada Hegerberg blev tvåmålsskytt igen för Lyon. Den 20-åriga norskan har nu gjort 13 mål på sju omgångar. Noterbart är att bara tre lag – Lyon, PSG och Montpellier – har gjort fler.
Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.
Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.
Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.
Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:
”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”
Ni fick alltså bra betalt?
”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”
Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.
Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.
Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.
Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.
Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.
2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.
Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.
Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.
Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).
Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.
Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.
Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).
Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.
Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.
Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.
Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.
För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.
En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.
En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.
I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.
* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.
Rachel Buehler skriver autografer
När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.
Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:
* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.
Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin…
* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.
Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.
Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.
Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.
* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.
I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.
I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.
FC Rosengård ersätter Anja Mittag med kanadensiska VM-spelaren Josée Bélanger. Hon är alltså värvad som forward, men i VM spelade Bélanger högerback.
Min bild av kanadensiskan är att hon är en energispelare av hyfsad klass. Men hon är väldigt långt ifrån den nivå Anja Mittag håller. Väldigt långt ifrån.
Jag såg att Alva Nilsson kastade ut följande fråga på twitter efter cupfinalen:
”Frågan är om vi inte börjat se slutet på Rosengård-eran?”
Svaret på det är väl både ja och nej. De kommer ju knappast vara lika överlägsna i Sverige de kommande åren och de kommer inte heller att vara ett hot mot topplagen nere på kontinenten. Däremot är det inte omöjligt att de kommer att vinna fler SM-guld, för de kommer sannolikt trots allt att ha en av Sveriges starkaste trupper flera år framöver.
Men något som känns solklart är att storhetstiden för svensk klubbfotboll på damsidan snart är ett minne blott. Tyskland och Frankrike glider ifrån oss med allt högre hastighet och inget talar för att våra klubbar kan ta ikapp det försprång som skapats.
Framför allt är det ju en ekonomisk fråga. De budgetar som de stora klubbarna i Frankrike och Tyskland har att röra sig med är större än de budgetar som många herrallsvenska klubbar har.
Rosengårds vd Klas Tjebbes säger så här till TT i dag:
”Damfotbollen är på uppgång ute i Europa och därmed även lönenivåerna. Vi kan inte, och vill inte, konkurrera med de lönerna. Vi måste våga se verkligheten.”
Risken är tyvärr uppenbar att vi aldrig mer kommer att se ett svenskt lag med en så vass startelva som den Rosengård hade i våras. Framöver kommer inte världsspelare som Mittag, Marta och Ramona Bachmann att spela i damallsvenskan – i varje fall inte under sin storhetstid.
Bachmann konstaterade för övrigt i Sydsvenskan häromdagen att hon vill vidare till en riktig storklubb. Så passa på att njuta av den fantastiska schweiziskan i höst. Sedan lär det dröja innan hon är tillbaka på svensk mark. Hon sa för övrigt så här apropå ryktet om att hon var aktuell för Wolfsburg:
”Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är sugen på att spela i någon av storklubbarna en dag. Men det gäller inte bara Wolfsburg. Alla de stora klubbarna, som Paris och Lyon, har helt andra förutsättningar än de som finns i allsvenskan.”
Jag var inne på att tiden höll på att rinna ifrån svensk klubbfotboll när Kosovare Asllani valde PSG för tre år sedan. Det är alltså än mer aktuellt nu.
Jag säger inte att damallsvenskan kommer att rasa ihop totalt, för det tror jag verkligen inte. Däremot tror jag att alltså inte att vi kommer att ha råd att locka utländska världsstjärnor på samma sätt som de senaste åren.
Vi kommer att få nöja oss med spelare på väg upp mot världstoppen, vilket i och för sig inte är det sämsta.
En sådan är förresten Stina Blackstenius.
Jag har massor av projekt i luften samtidigt för tillfället. Därför hinner jag inte se lika många matcher och inte heller skriva lika många inlägg som normalt.
Men jag såg i alla fall huvuddelen av den andra halvleken i söndagens cupfinal. Inför avspark höll jag Linköping som knappa favoriter. Fast det var förstås innan jag visste att varken Bachmann eller Sara Björk Gunnarsdottir skulle kunna vara med. Hade jag vetat det hade jag ökat LFC:s favoritskap till 70–30.
Rosengårds trupp är ju rätt tunn numera. Man ställde i och för sig upp med en konkurrenskraftig startelva, men med den skadebelastning man hade skulle det ändå ha varit en liten skräll om man lyckats vinna mot Linköping i Linköping.
Jag såg alltså inte den första halvleken, men det hindrar inte att jag njutit flera gånger av Linköpings 1–0-mål. Målet kom efter en lysande framspelning från passningsgeniet Pernille Harder.
Men som jag ser det var det ändå till 95 procent Stina Blackstenius mål. Det är hennes fina löpning som gör att Harder kan slå passningen. Blackstenius har nämligen tidigt klart för sig att Emma Berglund har klivit upp för högt i planen och lämnat en stor yta bakom sig. Redan innan Harder har fått bollen har Blackstenius påbörjat sin djupledslöpning.
Den härliga speluppfattning som F19-landslagets superstjärna uppvisar gör Harders jobb enkelt. När väl passningen har nått Blackstenius sneddar hon förbi Berglund för att kunna avsluta med högerfoten och ha motståndarna på sin vänstersida. Ett riktigt klassmål.
Målet går för övrigt att njuta av 1,10 in i det här klippet:
Det är sådana aktioner som gör att jag känner att Blackstenius är redo att tas med i Pia Sundhage:s nästa landslagstrupp. 19-åringen visar här att det inte bara är genom sin fysik som hon ligger långt före sin jämnåriga. Hon har även tillräcklig smartness att på egen hand löpa bort en trebackslinje bestående av rakt igenom mästerskapsspelare.
Av det jag såg var Linköpings seger för övrigt odiskutabel. Dessutom var publiksiffran 5602 åskådare härlig att se. Det man undrar sig är varför laget har så svårt att locka publik i damallsvenskan. Där har man totalt på alla vårmatcher bara haft 3 465 åskådare.
För LFC väntar för övrigt en ny hyperviktig hemmamatch i kväll. 19.00 kommer Piteå till Linköpings Arena. Vinnarna i den matchen har häng i det damallsvenska guldracet.
I kväll spelas även två matcher med stor betydelse för bottenstriden. De båda lagen just över nedflyttningsstrecket, Umeå och Hammarby, möts och har chansen att skapa andrum. Samtidigt som de spelar mot varandra håller de garanterat minst en gemensam tumme för Örebro borta mot Mallbacken.
För Värmlandslaget kan det vara den här veckan som avgör om man spelar i damallsvenskan eller elitettan nästa år. Förutom kvällens match väntar ju nämligen även hemmamatch mot AIK på söndag.
Slutligen tillbaka till Rosengård. Till TT säger sportchef Therese Sjögran så här om klubbens forwardsvärvning:
”Josée är precis den spelartyp vi har letat efter.”
Sjögran slutade förresten igen i söndags – sa hon. Vågar vi tro på det den här gången?
I och med Sverige–Tyskland om en timme drar alltså åttondelsfinalerna i VM i gång. Därmed har det blivit hög tid för mig att gå igenom alla de åtta drabbningarna.
Utöver att det är VM är det ju dessutom europeiskt OS-kval, ett kval där de tre bästa får spela i Brasilien nästa år. Det ligger alltså mer än bara en kvartsfinalplats i potten i mötet Sverige–Tyskland.
Det är även så att vi svenskar nu i slutspelets inledning bör hålla tummarna för alla utomeuropeiska lag – och England. Det om det. Här är en kort genomgång av åttondelsfinalerna. Jag tar dem i den ordning de är placerade i slutspelsträdet – och alltså inte efter hur de spelas:
Kina–Kamerun
I natt 01.30
Odds: 49–51
Det här känns på förhand som en vidöppen match. Men jag tror att ett välorganiserat, men något uddlöst Kina kommer att få svårt mot ett ganska oorganiserat men väldigt vasst Kamerun. De otämjbara lejoninnorna har bra publikstöd i Edmonton och såg riktigt starka ut mot ett i och för sig lätt reservbetonat Schweiz. Dessutom har Eskilstunas Gaelle Enganamouit sett riktigt, riktigt stark ut. Det kan bli både förlängning och straffar, men jag tror alltså att charmiga Kamerun dansar vidare.
USA–Colombia
Natten mot tisdag 02.00
Odds: 97–3
Colombia har stått för en skräll i mästerskapet. Det är inte mycket som talar för att man kan ställa till med en till. Även om USA inte har imponerat så mycket som man kanske väntat sig bör deras fysiska spel bli för mycket för små och tekniska colombianskor. Känslan är även att Alex Morgan kan ha behövt Nigeriamatchen för att skjuta in sig. I den här matchen tror jag att hon gör mål.
Tippar jag rätt blir det alltså en kvartsfinal mellan Kamerun och USA.
Tyskland–Sverige
I dag 22.00
Odds: 80–20
Sett till turneringen hittills är tyskorna jättefavoriter, därav det klara tyska favoritoddset. Men i bakhuvudet maler en känsla av att Sverige kommer att vinna en match i den här turneringen. I VM-journalisternas interna tips har jag därför tippat med hjärtat – 3–2 i svensk favör. Mycket mer om den här matchen i föregående inlägg.
Frankrike–Sydkorea
I morgon 22.00
Odds: 90–10
Frankrike fick igång målskyttet senast och är ett klart bättre lag än Sydkorea. Koreanskorna kommer inte minst att få det väldigt jobbigt med långa fransyskor vid fasta situationer. Det här känns tyvärr som en säker fransk seger. Jag skriver tyvärr eftersom det inte är bra för svensk del i OS-kvalet.
Det blir alltså sannolikt kvartsfinal mellan Tyskland och Frankrike, eller blir det mitt bakhuvud som får rätt?
Brasilien–Australien
I morgon 19.00
Odds: 49–51
Här har vi ytterligare en vidöppen historia. Brasilien har hållit nollan hittills, men jag är ändå högst osäker på deras försvarsspel. De har mött spelskickliga men ganska uddlösa lag som Sydkorea, Spanien och Costa Rica. Nu ställs de mot ett lag med vass och smart offensiv. Även om australiensiskorna var sämre offensivt mot Sverige än i de två första matcherna tror jag att Brasilien är ett lag som passar dem bra. I min värld är Marta:s gäng överskattat. Kanske ändrar jag uppfattning i morgon – men i dag är Australien min knappa favorit här.
Japan–Holland
Natten mot onsdag 04.00
Odds: 70–30
Japan har imponerat genom att vinna sina tre matcher. Fast spelmässigt har laget inte visat några guldtakter ännu. Eftersom Holland har sett riktigt blekt ut får japanskorna ändå räknas som ganska klara favoriter. Men skulle det stämma för trion Lieke Martens, Vivianne Miedema och Manon Melis finns det absolut skrällchans. Med tanke på att Holland ingår i OS-kvalet är det dock bäst för svensk del med favoritseger här.
Jag tror alltså att vi får en kvartsfinal som blir en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen, Japan–Australien.
Norge–England
Måndag 23.00
Odds: 55–45
Här har vi ytterligare en öppen drabbning. England har haft problem med sjukdomar i laget och inte kunnat mönstra önskad elva i sina matcher. Kanske är det dags nu. Norge visade i den andra halvleken mot Tyskland att laget har kvalitet när bästa elvan är på planen. Jag håller norskorna som knappa favoriter sett till deras rutin på att nästan alltid gå långt i mästerskap. Men det är inget stort favoritskap. Och för svensk del är det ju bäst om England vinner – de ingår ju inte i OS-kvalet eftersom Storbritannien tackat nej till spel i Rio nästa år.
Kanada–Schweiz
Natten mot måndag 01.30
Odds: 55–45
Även den sista åttondelsfinalen är oviss på förhand. Kanada har varit stabilt, men så länge inte Christine Sinclair lyfter till den världsnivå hon har kapacitet för, så saknas en nivå i offensiv kreativitet. Schweiz å sin sida vilade lite folk mot Kamerun och är starkare än de visade där. Ramona Bachmann är dessutom i kanonform, något som gör att det så stabila kanadensiska försvarsspelet kommer att prövas rejält. Med tyngd, vilja och stort publikstöd i ryggen tror jag ändå att Kanada reder ut det här. Men det kan krävas både förlängning och straffar.
Den sista kvartsfinalen skulle alltså därmed bli en drabbning mellan Kanada och Norge.
Det var en lite märklig situation när vi i media mötte de svenska spelarna efter dagens match. Lisa Dahlkvist konstaterade att hon inte visste om hon kände hopp eller upplevde situationen som att laget var utslaget.
”Jag vet faktiskt inte, det är svårt att säga. Klart att man fortfarande har hopp. Det finns ju chans att vi kan få spela vidare. Men man är ju grymt besviken över att vi inte kan vinna någon match.”
Dahlkvist funderade även över hur det skulle vara om det svenska VM-ödet avgjordes via lottning mot Costa Rica i natt.
”Det vore det märkligaste som skulle kunna hända – gå vidare på lottning.”
Hon får en skämtsam följdfråga om hur stora chanser hon ger Sverige i en lottning.
”Det beror ju på vem som är med på lottningen. Hade det varit sten-sax-påse skulle jag nog ha skickat mig själv.”
Den som var klart mest tagen efter dagens match var Therese Sjögran. Hon kände sig tveksam till om hon orkar titta på de matcher som avgör Sveriges öde.
”Jag skulle helst ha jättemycket att göra så att tiden rullar på. Sedan sätter man på mobilen efter 90 minuter. Jag vet inte om jag fixar att titta, det beror om Brasilien ställer upp med bästa laget – då kanske jag kollar.”
Det som gjorde mest ont för henne var det faktum att landslagskarriären kan avslutas framför tv:n – eller via lottning.
”Det är helt stört i så fall. Tänk att åka ut på lottning. Åh, herregud.”
Hon sa sig hålla tillbaka sin känslor. Hade hon släppt kontrollen så:
”Då hade jag nog brutit ihop. Det är det sista jag gör på den här nivån och om jag börjar tänka på att det här kan ha varit min sista match, då känns det mycket.”
Innan jag går och lägger mig tänkte jag bara skriva ut vilka lag som faktiskt är klara för slutspel i nuläget. Det är Kanada, Kina, Holland, Tyskland, Norge, Japan, Kamerun, Schweiz, USA, Australien, Brasilien och Colombia. Slutspelsträdet ser ut så här just nu:
Kina–Kamerun
USA–grupptrea E eller F
Tyskland–grupptrea A eller D
Ettan F–Tvåan E
Brasilien–Australien
Japan–grupptrea A eller F
Norge–Tvåan F
Kanada–Schweiz
Noterbart här är att jag räknar bort Thailand från slutspelet även om de fortfarande har en mikroskopisk chans som innebär att de måste ha två lag i grupp E bakom sig, vilket kräver sjumålsförlust för England mot Colombia samtidigt som Frankrike vinner mot Mexiko. Dessutom måste grupptrean i F stanna på två poäng. Jag räknar alltså Thailand som utslaget.
Jag sitter nu på presscentret i Investors Group Field och väntar in Australien–Nigeria. Här har jag nyss fått klart för mig att Sverige har vunnit i basket-EM och att mitt lag vann sin viktiga bortamatch i fyran. En bra start på arbetsdagen.
Dessutom har arrangören skött biljettutdelningen mycket bättre den här gången så det finns inga mörka moln på himlen för tillfället.
Utanför arenan gjorde jag dock en jättemiss. Jag var antar att jag kände mig ledig… Det var nämligen så att jag träffade en tonårsgrabb i svenska färger. När han förstod att jag var svensk blev han överlycklig. Hans familj har Sverigekoppling, namnet Sjöberg nämndes. Han hade aldrig tidigare träffat någon svensk. Nu ville han lära sig att säga ”Bra”, ”Mål” och ”Hur mår du?”
Jag tyckte det var lite småkul. Men när hans mamma berättade att familjen hade åkt åtta timmar enkel resa för att heja fram Sverige borde jag ha tagit namn och en bild för den här bloggen. En miss.
Lämnar vi VM tillfälligt har damfotboll.com i dag avslöjat att Zecira Musovic inte får spela i U19-EM. Rosengård släpper henne inte. På ett sätt är det logiskt eftersom mästerskapet ligger utanför de fönster som är avsedda för landslagsspel.
Samtidigt blir det tydligt att förbundskaptenerna och de damallsvenska klubbarna inte är överens. Pia Sundhage har ju tidigare sagt att hon misslyckats med den kommunikationen. Det är nog läge för förbundet att sitta ner med EFD och ha ett rejält snack i höst.
För svensk damfotboll är ju det här negativt. Vi vill ju så gärna ha med ett lag i F20-VM i Papua/Nya Guinea nästa år.
Pia Sundhage
Förmiddagen har ägnats åt att kolla runt lite på de texter som skrivits om VM. I Winnipegtidningarna är man imponerade av Sundhages presskonferens i går, framför allt av hur hon tog sig ur det rabalder hon skapat i USA efter Times-intervjun. Men även av hur härligt frispråkig hon är.
Jag håller verkligen med om att Sundhage tog sig ur Timesartikeln på ett utmärkt sätt. Däremot tycker jag inte att det strålar lika mycket om vår förbundskapten som det gjorde för ett par år sedan. Det kan vara så att man har vant sig, men…
Apropå artiklar har DN i dag en bra genomgång av Hope Solo:s liv. Och den här långa intervjun med Marta (på engelska) är också riktigt läsvärd. Den håller faktiskt väldigt hög klass.
Apropå dagens Sverigematch handlar mycket om försvarsspel. Sundhage vill ju helst prata anfallsspel, men nu verkar hon ha tvingats backa. En som älskar försvarsspel är Jose Mourinho. Han sa häromdagen:
”Man måste vara bra förare för att parkera bussen. Jag ger förare kredd. Det tar tid att lära sig det här.”
Slutligen finns det nu en svensk reklamfilm för dataspelet Fifa 2016. I den säger alla svenska spelare:
”Jag är med i spelet”
Ända till Olivia Schough avslutar med att säga:
”Vi är med i spelet”
Vi får väl verkligen hoppas att alla svenska spelare är med i spelet i dag.
Brasilien besegrade just Sydkorea med 2–0 och därmed är den första gruppspelsomgången avslutad.
Brasiliens seger var på sätt och vis både rättvis och säker, men laget var ändå inte helt övertygande. Sydkorea spelade tajt och välorganiserat, men visade rejäla premiärnerver genom att bjuda på båda målen genom att missa enkla bakåtpass kring eget straffområde.
Formiga gjorde 1–0-målet. 37-åringen (3 mars 1978) blev därmed den äldsta spelaren att ett VM-mål för damer. Hon blev i och med matchen också den andra att spela sitt sjätte VM. Först till sex VM var ju som bekant Homare Sawa.
Marta gjorde 2–0-målet på straff. Det var hennes 15:e VM-mål genom tiderna, något som innebär att hon numera är ensam som tidernas främsta målskytt alla kategorier. Inför turneringen delade hon ledningen i den ligan med Birgit Prinz.
Som synes på klippet borde nog koreanskorna dessutom ha haft en straff i matchupptakten. Totalt sett var dock Sydkorea inte tillräckligt anfallsinriktat för att kunna vinna. När man vann bollen högt upp i planen valde man nästan alltid att spela hem till backlinjen innan man gick till anfall. Då hann Brasilien få hela laget på rätt sida bollen. Det var först sista kvarten Sydkorea verkligen började spela anfallsfotboll, och då skapade man också en del oro för Brasiliens backlinje.
Tidigare i dag har det även blivit två 1–1-matcher. Precis som jag hade anat delade Colombia och Mexiko på poängen. Lite mer överraskande var att Costa Rica tog poäng av Spanien. Resultaten är positiva för Sverige, eftersom de ökar chansen för trean i grupp D att avancera till åttondelsfinal.
För Spanien, Costa Rica och Colombia var dagens mål nationernas första någonsin i VM-sammanhang. Colombias, som gjordes av Daniela Montoya, var en riktigt sevärd kanon via ribban och in.
Och för att få med alla dagens matcher är här även klippet från Frankrike–England 1–0:
Så till Sverige. Man måste ändå beundra Pia Sundhage för hennes förmåga att alltid hitta något positivt att lyfta fram. Vid den presskonferens tidigare i dag kanadensisk tid som jag skrev lite om i förra inlägget valde Sundhage att berömma lagets löpvilja mot Nigeria, hon sa:
”Det blev en fotbollsmatch vi inte hade önskat oss, men jag måste ändå ge spelarna beröm för att de kämpade. När det inte går som man tänkt sig så sprang de.”
Jo, spelarna sprang. Men personligen tycker jag att löpvilja inte är något som ens skall behöva nämnas i en VM-premiär. Det är spelarnas jobb att springa, och den som inte springer till sista svettdroppen i en tuff VM-match har inte i landslaget att göra. Eller?
Om jag hade varit Sundhage och känt att jag skulle försöka hitta något positivt att trycka på dagen efter premiären hade det nog snarare varit vänsterhörnorna. Där visade Sverige klass – även om den svaga nigerianska målvakten hjälpte till en hel del.
Apropå presskonferenser går den som Sundhage höll direkt efter matchen i måndags att se här (Sveriges del börjar 13,20 in i klippet):
Notera att Sundhage säger att en del av Sveriges matchplan var att låta Lisa Dahlkvist jobba allt vad hon orkade för att sedan byta ut henne. Konstigt nog kände inte Dahlkvist själv till det. På en direkt fråga om hon visste att hon skulle bytas ut svarade hon:
”Nej, jag kör så länge jag får.”
Dahlkvist var en av få bra svenska spelare. Förhoppningsvis både får och orkar hon spela längre mot USA på fredag.
Det om Sverige för nu. Dags för en kort genomgång av den första gruppspelsomgången. Jag har långt ifrån sett alla matcher så om ni har något att tillägga är det bara att slänga iväg en kommentar. Först är jag rätt nöjd med utfallet i första omgången sett till mitt tips av gruppspelet. Det är tyvärr bara i grupp D jag riskerar att hamna lite snett. Men förhoppningsvis reder det ut sig.
Här är lite rubriker från de matcher som spelats hittills:
Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Vilka sologenombrott. Men nog borde hon gjort mål på övertid?
Bästa målvakten: Hope Solo. Fick negativa rubriker i USA dagen innan VM-premiären. Verkade inte påverkas ett dugg av det utan räddade sitt lag genom att göra några riktigt svettiga räddningar i början mot Australien.
Bästa laget: Tyskland – även om motståndet från Elfenbenskusten var undermåligt var tyskorna grymt starka. Hade man inte haft lite premiärnerver i början kunde det ha blivit 20–0 i stället.
Största överraskningen: Australien. Jag visste att de hade kapacitet. Men inte att den var så stor. Deras första 30 minuter bjöd på den snyggaste fotbollen hittills i VM. Och då var det mäktiga USA som man spelade ut. Tur för Sverige att The Matildas visade sig vara mänskliga och tröttnade på slutet.
Näst största överraskningen: Nigeria. Nog för att jag hade sett deras skicklighet i F20-VM. Men steget till seniormästerskap brukar vara stort och Nigerias spelare har väldigt liten internationell seniorerfarenhet. Hade man haft en riktig målvakt skulle man aldrig tappat poäng mot Sverige.
Tredje största överraskningen: Costa Rica. Jag rankade dem som 21:a lag i mästerskapet. Men Latinamerikas första VM-representant någonsin inledde med att sno poäng av Spanien. Starkt.
Största besvikelsen: Sverige. Hade varken ett fungerande anfalls- eller försvarsspel och blev utspelat av Nigeria. Räddades av god effektivitet och en svag nigeriansk målvakt. Såg dock inte på något sätt ut som någon guld- eller medaljkandidat. Måste upp många nivåer om man skall bli bland Europas tre bästa lag och kvala in till OS.
Näst största besvikelsen: VM-organisationen. Det märks att folket här inte var i Tyskland 2011 för att se och lära. Allt är sämre i Kanada, i varje fall när det handlar om mediehanteringen.
Måldrottningarna: Trion Celia Sasic, Anja Mittag och Gaelle Enganamouit gjorde tre mål vardera i premiäromgången.
Största jublet: Drygt 53000 i Edmonton vrålade ut sin lycka över Christine Sinclair:s straffmål på övertid mot Kina.
Snyggaste målet: Daniela Montoyas kvittering för Colombia tidigare i dag.
Hårdast straffade: Ecuador. Åkte på tre straffar och ett rött kort i sin VM-debut. Då blev det 6–0 i baken mot Kamerun.
Den 13 juli är det Nilla Fischer som är sommarvärd hos Sveriges radio och således får 1,5 timmar till sitt förfogande i P1. Förhoppningsvis har hon en glänsande fotbollssommar bakom sig att berätta om.
Skulle det inte glänsa om vårt landslag i Kanada blir det ändå intressant att lyssna till Fischer. Hon är en person som står för sina åsikter och hon kan säkert sticka ut lite grand.
Jag skrev ju i förra inlägget om att jag tycker att den dagliga bevakningen inför VM just nu är ganska tråkig. Parallellt med att jag håller på att packa min väska försöker jag hålla mig uppdaterad om vad som skrivs och händer i andra länder.
Där dyker det upp lite kul grejer. Den amerikanska sidan Bleecher Report tippar exempelvis VM här. Där kan man bland annat läsa att guldet tydligen går till USA och att Marta blir skyttedrottning.
Mitt tips av vilka som vinner redovisas i morgon. När det gäller skyttedrottningen är Marta absolut ett tänkbart alternativ. Jag tror dock att vinnaren kommer att återfinnas i Tyskland eller Norge. Båda de lagen har förutsättningar att ösa in mål mot Thailand och Elfenbenskusten i gruppspelet. Jag skulle satsa på Celia Sasic som vinnare av skytteligan. Andra heta kandidater är Alexandra Popp, Anja Mittag och Ada Stolsmo Hegerberg.
Bleecher Report har även rankat VM:s 50 bästa spelare. Det är en lista som på många sätt skiljer sig från den 20-bästalista som Aftonbladet har i sin VM-bilaga. Personligen tycker jag att den svenska listan har hamnat betydligt mer rätt. Men jag hoppas att den amerikanska slår in.
På Bleecher Reports lista har vi nämligen Lotta Schelin som tvåa, Fischer som sjua och Caroline Seger som tolva. Skulle det verklighet får vi en rolig sommar.
Från damallsvenskan finns för övrigt även Gaelle Enganamouit (49:a), Manon Melis (48:a), Ida Guehai (47:a), Ramona Backmann (32:a), Anja Mittag (10:a) och förstås vinnaren Marta med på Bleecher Reports lista.
En blogg om internationell damfotboll 