Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019
Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.
Då var det klart hur de 55 landslagsspelarna fördelas mellan lagen i NWSL. Som jag ser det drog Portland Thorns FC den stora vinstlotten. De får nämligen världens två kanske bästa forwards.
Vilket annat lag i världen kan matcha ett anfallspar med Christine Sinclair och Alex Morgan?
Hade jag fått välja två spelare hade jag helt klart tagit de två. De var ju etta och tvåa på min lista över 2012 års bästa spelare i världen.
Hela listan över hur spelarna fördelats hittar du på den här länken. Om en vecka är det draft. Då kommer klubbarna att fylla ut sina spelartrupper.
* Apropå Sinclair och Morgan var de två ju bland huvudkandidaterna till att vinna Ballon d’Or tidigare i veckan. I samband med prisutdelningen ifrågasatte jag rösterna från de mindre fotbollsländerna. Marcus Bühlund på Eurosport gick ett steg längre ändå, och räknade bara rösterna från de elva länder som ligger högst på världsrankingen. Han skickade sedan listan till mig – tack för det, förresten. Så här såg det ut:
Som synes gör Marta ett jättefall från andra till tionde plats på listan när bara de stora nationernas röster räknas, medan Sinclair stiger in på topp tre. Abby Wambach vinner dock klart även här, vilket känns skönt på många sätt. För det viktigaste är ju ändå att det blev rätt vinnare.
Wambach placerades för övrigt i Western New York Flash i NWSL ihop med Carli Lloyd.
* I Sverige har Sunnanå gjort klart med AIK:s Sussie Nilsson, och Umeå har värvat Djurgårdens isländska landslagsmittback Katrin Jonsdottir. Bra värvningar av de båda västerbottniska lagen.
Men tunga tapp för de båda Stockholmslagen, som fortsätter att brandskattas på sina bästa spelare. Hårdast drabbat är tveklöst Djurgården som snart har förlorat hela sin startelva från 2012.
Bloggen Spelare 12 gjorde i går en genomgång av lagen i den nya elitettan. Det var ingen rolig läsning, utan nästan alla klubbar har i dagsläget sämre trupp än 2012. Fast det förvånar inte mig ett dugg. Elitettan är en klart dyrare serie än fjolårets division I-serier. Det är längre resor, och ytterligare två bortamatcher för alla lag.
Så jag är inte förvånad att klubbarna tvingas lägga sina pengar på annat än starka spelartrupper.
Frågan är förresten vilket lag som kommer att bli seriefavorit i elitettan. Sirius?
* Så till en kort genomgång av helgens fotboll i världen. I Australien spelas den sista omgången av W-league. Då avgörs om Canberra United eller Sydney FC tar den sista slutspelplatsen. Då avgörs också vilka lag som kommer att ha hemmaplansfördel i slutspelet.
För svenskorna gäller det att Louise Fors spelar sin sista match i Western Sydney Wanderers i natt. Petra Larsson får däremot spela vidare i slutspelet.
I Italien har svensklaget Bardolino Verona en hyperviktig hemmamatch mot serietrean Brescia i morgon. Där måste Bardolino sannolikt vinna för att inte avståndet upp till andraplatsen i tabellen skall växa sig alldeles för stort.
På söndag spelas det tre matcher i franska Feminine Division 1. Lotta Schelin och Lyon vilar i helgen, men däremot möts PSG och Montpellier i ett hyperintressant möte i kampen om andraplatsen. Den matchen sänds på franska Eurosport, med start 16.30. Huruvida man får se Kosovare Asllani då känns lite oklart. Svenskan var ju bänkad i de sista omgångarna inför den korta julvilan.
Slutligen drar landskampsåret i gång på allvar i morgon förmiddag. Då inleds Yongchuan Cup, fyrnationsturneringen i Kina med matcherna Kina–Kanada (07.00) och Norge–Sydkorea (11.00).
I går blev det klart vilka 55 spelare som kommer att få sina löner i NWSL betalda av förbunden i USA, Kanada och Mexiko.
Bland de 23 amerikanska spelarna fanns alla OS-spelare utom reserverna Meghan Klingenberg och Christen Press – som ju båda skall spela för Tyresö i damallsvenskan i år.
Med bland de 23 var dock båda Megan Rapinoe och Ashlyn Harris, som båda spelar i Europa under våren. Av det här kan man alltså dra slutsatsen att Rapinoe inte tänker fortsätta i Lyon efter sommaren, och att Harris inte blir kvar i Duisburg efter avslutad Bundesliga.
Bland Kanadas spelare saknades Melissa Tancredi, som pratat om att göra klart sina studier. Sannolikt tar hon därmed ett sabbatsår. Även vänsterbacken Marie-Eve Nault saknades. Förklaringen kom i dag, då hon blev klar för Kif Örebro.
Däremot var Sophie Schmidt med, vilket ju innebär att uppgiften om att hon skulle vara aktuell för en återkomst till Kristianstad inte känns relevant.
Här är listan över samtliga 55 spelare. I morgon skall det bli klart hur de fördelas mellan de åtta klubbarna.
En annan lista som presenterades i går var den över amerikanska spelare som håller till utomlands. 110 stycken hittade listans upphovskvinna, Tiffany Weimer, under 2012. Hela 39 av dem spelade i Sverige. Många av dem kommer förstås att spela i NWSL i år. Men USA har så gigantiskt många klasspelare, så många blir säkert kvar i Europa även den här säsongen.
Alldeles nyss meddelade förbundet att 63-årige Birger Jacobsson blir assisterande förbundskapten till Pia Sundhage, med ansvar för försvarsspel.
Birger vem, frågade jag mig, när jag såg nyheten.
Nästa fråga blev: undra vilket nummer på listan han var?
Fast även om jag inte hade hört talas om honom kan han ju vara en klippa. Och han har bra meriter. Han har tydligen spelat allsvenskt för Djurgården på 1970-talet, och jobbar nu på Stockholms Fotbollförbund.
England är rankat fyra i Europa, och är således en av de hetaste medaljkandidaterna i sommarens EM-slutspel – där ju just fyra lag får medalj.
Så här i början av EM-året skakas det engelska landslaget av en lönekonflikt mellan spelare och förbund.
Jag måste säga att jag inte exakt fattar vad det handlar om. Men det verkar som att 17 landslagsspelare under de senaste tre åren har haft lön från förbundet på 16000 pund per år – motsvarande 168000 kronor med dagens växlingskurs.
Nu vill spelarna ha en högre löneförhöjning än de 2000 pund per år som förbundet föreslår.
Jag kan som sagt inte detaljerna. Uppgifterna kommer från brittiska Eurosport, som inte namnger spelarna, men skriver att det handlar om nästan alla engelska OS-spelare.
Jag antar att spelarna måste ha lön från sina klubbar också. Men har de inte det, så är förstås inte 15000 kronor någon lysande månadslön.
Eftersom det för tillfället inte finns något avtal mellan förbund och spelare är nu landslagets föreliggande träningsläger i La Manga hotat. Ingen bra start på ett EM-år.
* På andra sidan Atlanten uppger The Equalizer att NWSL-klubbarna i går fick förslaget till fördelning av de 56 landslagsspelarna som skall avlönas av förbunden i USA (24 spelare), Kanada och Mexiko (16 spelare vardera).
Det innebär att uppgifterna sannolikt kommer att bli offentliga när som helst. Det är ju nämligen bara tio dagar kvar till den första NWSL-draften.
* I Sverige har de flesta klubbarna nu dragit igång försäsongsträningen. Hos Linköping var Charlotte Rohlin tillbaka på planen. Glädjande. I länkad artikel noteras också att AIK:s Jennie Nordin är och känner sig för i Östergötland. Samt att LFC söker ytterligare en forward och en kantspelare.
Hos Kristianstad skall truppen bantas. Men man söker fortfarande en ytterback och en defensiv mittfältare. Det framgår av den här artikeln, där man också för en fin uppställning av KDFF:s nuvarande trupp, samt av deras försäsongsschema.
Jag gissar att de svenska klubbarna startar rätt lugnt. Försäsongsupptakten håller nog inte i närheten av samma intensitet som den gör i Tyskland. Där har Antonia Göransson och Turbine Potsdam rivstartat sin försäsong. Norska nyförvärvet Andrine Stolsmo Hegerberg twittrade så här nu i kväll:
”Treningsleir. Syv treninger på to døgn, eller 11 t og 20 min på to døgn om du vil.”
Sju pass. Drygt elva timmar. Hoppas inte Göransson ätit så mycket skinka och praliner under helgerna…
Louise Fors, Thora Helgadottir och de andra spelarna i Western Sydney Wanderers åkte på en riktig smäll nu på förmiddagen svensk tid.
Det viktiga bortamötet med regerande W-leaguemästarinnorna Canberra United slutade nämligen hela 5–0 i Canberras favör. Därmed lever slutspelshoppet för mästarinnorna, medan Fors lag är borta från fortsatt spel.
Det gäller under förutsättning att jag inte missat något, utan att ligan verkligen spelas i tolv omgångar, och inte i 14.
För med åtta lag i ligan innebär tolv omgångar att man inte möter alla lag två gånger. Men i spelschemat på ligans officiella hemsida återstår bara en omgång nu efter elva spelade. Och jag hittar ingen info om att det skall vara någon mer.
Upplägget är lite konstigt, för det riskerar ju att bli ganska orättvist. Fast i kampen om den sista slutspelsplatsen har slumpen gjort spelschemat ganska rättvist. Alla tre lagen spelar nämligen tre matcher vardera mot de båda avsågade lagen Adelaide United och Newcastle Jets.
Hur som helst ser det alltså ut som att helgens omgång blir den sista i W-league för Fors och Helgadottir. De kan alltså flytta fokus till Liverpool respektive Malmö/Rosengård. I Liverpool får Fors för övrigt också isländskt sällskap, i form av den före detta Kristianstadsspelaren Katrin Omarsdottir. Om det går att läsa här.
Megan Rapinoe
* Apropå flytt så bekräftade Megan Rapinoe i går det som hennes pappa Jim redan talat om för övriga världen – att hon skall spela med Olympique Lyonnais den närmaste tiden. Klubben har ännu ingen info på sin hemsida, men enligt Rapinoe gäller kontraktet vårsäsongen.
Så här skrev nämligen amerikanskan på sin Facebooksida i går:
”Headed out to France today!!! And not for a holiday either. I am pleased to say Lyon will be my home for the next six months!!! I am thrilled at the challenge of being apart of one of the best football clubs in the World. More updates to come!! France here I come!”
Som sagt, Malmö får alltså ännu tuffare motstånd i Champions League.
* Till Sverige. Enligt de båda tidningarna i Umeå har Sofia Jakobsson meddelat att hon vill spela med UIK i år. Om det blir så eller inte är en ekonomisk fråga. Och ekonomin är ju som bekant inte speciellt vass i den före detta storklubben.
Men kanske är just Jakobsson en sådan spelare som kan locka sponsorer att hjälpa UIK med värvningen. Vi lär snart få veta.
Själv är jag mest nyfiken på vad som har hänt i Ryssland. Alltså varför hon väljer att bryta kontraktet med Rossiyanka i förtid? Jakobsson verkar ha gått helt under jorden de senaste två månaderna, för ingen tidning har haft något citat från henne.
Även här lär vi nog snart ha svar. Troligen senast i samband med nästa veckas landslagsläger på Bosön.
* I går blev alltså Pia Sundhage utsedd till den bästa tränaren i damfotbollsvärlden under 2012. I dag översvämmas media av intervjuer med Sundhage. Här är en bra från Radiosporten, gjord av Susanna Andrén. Den är väl värd att lyssna på.
Apropå Sundhage och bra intervjuer är den här en månad gamla intervjun från TV4:s Nyhetsmorgon väl värd att se.
Även om intervjuaren Jesper Börjesson inte fixar Kosovare Asllani:s namn, och säger VM i stället för EM, så ställer han bra frågor. Och Sundhage får exempelvis utrymme att förklara varför hon var så hård mot Kosse och Lotta Schelin efter deras möte i höstas.
Man skulle ju kunna tro att en sammansättning av alla världens lagkaptener och förbundskaptener samt varje lands mest pålästa journalist skulle göra det klockrena valet av världens bästa spelare. För en mer insatt jury borde det ju inte finnas?
Notera att jag skriver borde.
För den topplista över damernas Ballon d’Or som jag publicerade i det förra inlägget visar klart att det som borde ha varit en superjury inte har stått för det klockrena valet.
För hur kan Homare Sawa komma fyra? Och Marta tvåa? Och hur kan den mest naturliga vinnaren, Christine Sinclair, bara komma femma?
Både i Japan och USA kom den spelare som landets eget fotbollsförbund tagit ut som årets bästa, Aya Miyama och Alex Morgan, bakom den som har skapat sig det största namnet internationellt, Sawa och Abby Wambach.
Aya Miyama med bollen
Efter en stunds fundering är nog inte svaret på frågorna så svårt – trots allt. Det handlar om tradition – att skapa sig ett namn/varumärke. Och det handlar inte minst om tv-tid.
Även inom herrfotbollen är traditionen viktig. Spelare kan leva på gamla meriter – och sitt namn – i flera år efter att de passerat sportslig zenit. Fast problemet är väldigt mycket mindre än inom damfotbollen.
För i och med att alla matcher från de stora herrligorna tv-sänds över hela världen varje vecka, så får de röstande gott om chanser att värdera vem som varit bäst.
Inom damfotbollen sänds i princip ingenting av ligaspelet. Och i många länder sänds inte ens de stora mästerskapen. Så chansen för representanter från exempelvis Sri Lanka, Antigua och Turkiet att göra ett rättvisande val kan vara högst begränsad. Och därför röstar många på spelare som de hört talas om – men kanske inte har sett på flera år.
Därför noteras att 2011 års suverän Sawa anses vara bäst i världen även 2012 av lagkaptenerna i Bangladesh, Bulgarien, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Hongkong, Italien, Japan (Miyama), Kambodja, Kina, Kirgizistan, Mauritius, Nya Caledonien, Nya Zeeland, Palestina, Slovenien, Sri Lanka, Swaziland, Turkiet, Uzbekistan, Vanuatu och Zimbabwe.
Homare Sawa utmanar svenska mittbackar
Och att legendaren Marta toppar listorna för lagkaptenerna från Albanien, Antigua, Armenien, Bolivia, Caymanöarna, Colombia, Comorerna, Grenada, Guatemala, Honduras, Jamaica, Luxemburg, Montenegro, Mocambique, Rumänien, Senegal, Surinam, Tadzjikistan, Venezuela och Vitryssland.
Det hade varit spännande att höra hur de motiverar sina röster…
Marta Viera da Silva
Som märks är det inte så många etablerade damfotbollsnationer bland dem som röstat på Marta eller Sawa.
Jämför med min vinnare, Christine Sinclair, som toppar listorna hos lagkaptenerna från Dominikanska republiken, England, Island, Irland, Mexiko, Namibia, Norge, Samoa, Sverige och Trinidad/Tobago.
Sinclair har en klart kortare lista, men den rymmer trots det fler etablerade nationer. Det borde varit ett land till, Kanada – men Sinclair valde förstås att inte rösta på sig själv.
Att det blir så här är förstås problematiken med demokrati i frågor där alla inte har, eller ens kan ha, tillräckligt underlag för att avlägga en insatt röst.
Jag är givetvis för demokrati, och accepterar att gamla meriter kommer att ha en alldeles för framträdande roll inom Ballon d’Ors damklass i många år framöver.
Även om jag samtidigt tycker att det är lite synd…
Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.
Pia Sundhage
En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:
”Min lagkamrat, Abby Wambach.”
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…
Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…
Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.
Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair
Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman
Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson
På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.
Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta 13,50
3) Morgan 10,87
4) Sawa 10,85
5) Sinclair 10,33
6) Lloyd 7,99
7) Abily 7,70
8) Miyama 7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe 2,89
Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage 28,59
2) Sasaki 23,83
3) Bini 9,02
4) Lair 7,64
Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.
I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.
Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.
Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.
I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.
Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.
I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:
Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan
Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais
Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.
När Göteborg fick se fjolårets skyttedrottning Christen Press skriva på för Tyresö kontrade GFC omgående med att presenteraJessica Landström, som ju senast var i Djurgården.
Jessica Landström
Även här kan man ifrågasätta metoden att presentera ett välkänd nyförvärv. När GT/Expressen lade upp nyheten vet jag inte, men GP gjorde det 20.40, och på GFC:s hemsida finns inget att läsa (21.35). Inte ett optimalt arbetssätt, om man vill ha maximalt mediautrymme.
Bytet Press mot Landström känns spontant som ett nerbyte. Fast visst, får Landström en nytändning på Sveriges framsida så kan det här bli riktigt bra. Och jag tror att Torbjörn Nilsson:s träning kommer att vara perfekt för henne.
Enligt artikeln i GP skall även en engelsk mittfältare/forward vara på ingång till GFC. Ihop med nya norskan Cathrine Dyngvold kanske göteborgskorna trots allt kan vässa till målskyttet till årets säsong.
Utöver nytillskotten i Tyresö, Linköping och Göteborg har även Sunnanå presenterat en ny Wales-australisk ytterback, Carys Hawkins. Hon spelar just nu för serieledarna i W-league, Perth Glory. Men i fjol kunde Sunnanå studera henne på nära håll. För då var hon i norrettan, i Umeå Södra.
I den länkade artikeln noteras även att Sunnanå tappar sin kinesiska målvakt, Yanru Zhang. Och att man nu i stället uppvaktar AIK:s Susanne Nilsson.
Som sagt, silly season exploderade i dag. Kanske var det den galna kulmen vi såg. Fast ännu finns ett antal intressanta namn på marknaden. Hur är det exempelvis med Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson?
* När det gäller Marta verkar det däremot som att jag var lite fel ute i det förra inlägget. Enligt den här artikeln, som jag uppmärksammats på under dagen, är det tydligen Tyresö som äger frågan om Martas kontrakt.
Därmed är det väl bara eventuella ekonomiska problem som kan hindra en fortsättning. Och några sådana verkar ju inte Tyresö lida av.
* Slutligen har jag noterat olika uppfattningar om antalet utlänningar i damallsvenskan. Jag har gång på gång framfört åsikten att serien mådde bra av de 69 utlänningar som spelade här under 2012. Den före detta landslagsspelaren Karolina Westberg har undersökt frågan, och skrivit ett bra inlägg.
I dag tog silly season fart på allvar. Tyresö presenterade för två timmar sedan Christen Press och Malin Diaz som nyförvärv. Därmed visar mästarinnorna att de tänker behålla Kronprinsessan Victorias pokal i mer än ett år.
Kommer ni i håg hur det lät för ett år sedan? Då sa alla att damallsvenskan är den bästa och jämnaste toppligan inom damfotbollen.
De rösterna tystnade sakta men säkert under säsongen, där ju Tyresö och Malmö tidigt gjorde den jämna ligan väldigt ojämn. Till slut var duon 16 poäng före trean Linköping. Ett gigantiskt avstånd i en serie med tolv lag.
Nu är det väldigt få som talar om den jämna damallsvenskan. För allt talar ju för att även 2013 års upplaga blir en tvålagsserie. Medan Malmö och Tyresö förstärker ytterligare kämpar övriga lag med att upprätthålla den nivå de höll 2012.
Samtidigt som Tyresö i dag presenterade en internationell toppspelare och en megatalang redovisade även utmanaren Linköping två nya spelare. Det handlar om Djurgårdens holländska Renée Slegers samt IFK Norrköpings Emma Lennartsson. Inget ont om Slegers och Lennartsson, men det är ändå nyförvärv på en helt annan nivå än de Tyresö kunde visa upp.
Renée Slegers
Avståndet mellan topplagen och övriga ser alltså ut att kunna öka ytterligare i år. För den trupp som Tyresö nu har är makalöst stark. Och Malmös är inte mycket sämre. Men tillbaka till Tyresö. Den 29 december presenterade de följande trupp på sin Facebooksida:
Målvakter Carola Söberg och Jessica Höglander
Backar Johanna Frisk, Karin Lissel, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen, Annica Svensson, Meghan Klingenberg och Elaine Estrella Moura.
Mittfältare Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Veronica Boquete, Emilia Appelqvist, Lisa Grönborg och Johanna Rytting Kaneryd.
Ytterfält/forwards Kirsten van de Ven, Marta Vieira da Silva, Madelaine Edlund, Jennifer Egelryd och Pauline Hammarlund.
Dessutom fördes samtal med Lisa Klinga. Till det kommer nu alltså Press och Diaz. Den senare kommer att få svårt att platsa i startelvan. Men jag tror att hon kommer att ha nytta av tempot på Tyresös träningar. Hon kanske kan lära sig att bättre avväga när hon skall spela på få tillslag, och när hon skall vårda boll.
Press däremot går rakt in i startelvan. Och hon kommer att ösa in mål. Min gissning blir att hon gör över 30. Fast det förutsätter att Marta blir kvar.
För det har viskats om att hon haft funderingar på en flytt. Och enligt den här artikeln i Aftonbladet kan hon fortfarande bryta kontraktet. Fast det är väl bara några enstaka klubbar som skulle kunna ha råd med henne.
Jag var just inblandad i en liten twitterdiskussion i ämnet. Och vi stannade vid tre tänkbara klubbar; PSG, Frankfurt och Rossiyanka. Men mest troligt är ändå att hon blir kvar. Eller?
Däremot lär flera av de yngre spelarna vara aktuella för utlåningar. För att gå in i säsongen med 22 eller 23 spelare känns väl saftigt.
Till sist måste jag ändå kritisera Tyresö för dagens presskonferens. Varför presenterade de Press och Diaz samtidigt?
Det här visar lite av damfotbollens brist på kunskap om medias sätt att arbeta. Har man två namnkunniga spelare på väg in så bör man presentera dem en och en, för att maximera spaltutrymmet. Helst på vardagar, då det inte händer så mycket annat i idrottsvärlden.
Att bunta ihop två toppförvärv ger oftast bara halva mediautrymmet mot vad man kunde ha fått. Tyvärr.
Kanske läge för EDF att hålla en kurs i mediahantering för de damallsvenska klubbarna?
Om en dryg vecka samlas landslaget igen på Bosön. Ganska stort fokus på lägret kommer att ligga på försvarsspel. Det säger i alla fall Pia Sundhage i slutet av tv-klippet på den här länken.
Då kan man ju tycka att det är ganska olyckligt att förbundskapten Sundhage ännu inte har presenterat den assisterande förbundskapten som skall vara ansvarig för just försvarsspel.
Som bekant är Lilie Persson assisterande förbundskapten med fokus på anfallsspel. Den assistent som skall ta hand om försvarsbiten skulle presenteras vilken dag som helst, sades det i samband med landskampen mot Schweiz den 23 oktober.
Nästan två och en halv månad senare är ännu inte aktuellt namn avslöjat. Tvärtom har de namn som ansågs vara huvudkandidater strukits från listan ett efter ett:
* Tony Gustavsson – skall träna Tyresö.
* Anna Signeul – blir kvar som förbundskapten för Skottland.
* Jörgen Petersson – skall vara assisterande tränare för Östers IF i herrallsvenskan.
* Calle Barrling – blir förbundskapten för både U23- och F19-landslaget.
* Martin Sjögren – har förlängt sitt kontrakt med Linköping med 2+1 år.
Även om det skulle presenteras en assisterande förbundskapten med ansvar för försvarsspel under den vecka som återstår innan Bosönlägret, så känns det inte som att denne skulle få speciellt stor påverkan på landslagets spel. För hur försvarsspelet skall skötas måste ju Sundhage redan ha bestämt. Annars är det ingen idé att lägga viktig träningstid på det.
Apropå försvarsspel, så pratar Sundhage i det videoklipp jag länkade till i början av det här inlägget, om Nilla Fischer som mittback.
Och när vi är inne på omskolningar så säger Susanne Moberg i den här artikeln i Kristianstadsbladet att hon är tillsagd att hon i första hand konkurrerar som yttermittfältare i landslaget.
De båda sakerna talar för att det kan ligga något i Anders Nilsson:s blogginlägg om att EM-laget i princip redan är klart.
Jag hoppas att han har fel. För den startelva som presenteras där känns alldeles för offensivt balanserad. Där finns bara en bollvinnare på mittfält eller i anfall. Så offensivt balanserat är inte ens Barcelonas herrlag.
Blir det aktuell uppställning hade jag jublat om jag varit förbundskapten för Italien, Finland eller Danmark. Och jag hade redan nu börjat planera för att utsätta Sveriges högerkant för ett rejält hållfasthetsprov.
Jag tänker inleda det här året med att dra lite i handbromsen. För jag antar att ni redan har hört det sägas eller skrivas: ”2013 – året då Sverige tar EM-guld”.
Så länge meningen uttrycker en målsättning eller förhoppning är den förstås mer än ok. För vi hoppas självklart på svenskt guld, precis som vi gör i alla stora mästerskap. Och laget måste förstås ha som mål att gå hela vägen.
Men när så kallade experter börjar utmåla Sverige som storfavorit till EM-guldet är det dags att sätta stopp. För den som ser vårt gulblå landslag som guldfavorit är nämligen inte speciellt insatt i europeisk damfotboll.
Som jag ser det tillhör vi i högsta grad medaljkandidaterna, och med den lottning vi fått har vi bra chans att ta oss till final. Men guldfavorit? Nej, den pressen förtjänar vi definitivt inte.
Minns ni eftersnacket till OS-turneringen i somras? Då sades det att Japan och USA hade dragit ifrån de övriga länderna i världen.
Jag sade emot alla de experter som framförde den åsikten.
För de glömde ju bort en av damfotbollens riktiga stormakter – Tyskland.
Tyskland – givna guldfavoriter i EM
Och visst var det lätt att glömma tyskorna i somras, eftersom de inte fick spela i OS. Men orsaken till att de missade OS var ju snarare att Europa har en usel modell för sitt kval, än för att laget inte var bra nog.
Ni minns säkert att det var Japan som spelade bort Tyskland från OS – och inte något av de övriga europeiska lagen som slogs om platserna.
Trots att tyskorna missade OS är de tveklöst Europas bästa lag, och de hör hemma i topp tre i världen tillsammans med USA och Japan. Under 2012 förlorade Tyskland inte en enda match. Och då mötte de ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike. Tyskland har genomgått en generationsväxling, och deras nya lag känns minst lika starkt som det dubbla VM-guldlag som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.
Är det förresten någon som minns när Tyskland senast förlorade en mästerskapsmatch (inklusive kvalmatcher) mot ett annat europeiskt land?
Man får ha bra minne.
För rätt svar är den 24 september 2000 – alltså snart 12,5 år sedan. Då föll tyskorna mot Norge med 1–0 i OS-semifinal.
Och skall man hitta senaste gången tyskorna förlorade en EM-match får man backa nästan 17 år – till den 5 maj 1996, då Norge vann med 3–1 i kvalet.
Faktum är att den matchen är den enda Tyskland har förlorat sedan EM började spelas vart fjärde år. I slutspel har tyskorna sedan dess noterat 18 segrar och tre kryss. Eller möjligen 19 segrar och två kryss, om man räknar in förlängningar. De har alltså inte en enda förlust i ett EM-slutspel. Inte en enda.
Visst har Sverige hemmaplan, men det hindrar inte att det är fullständigt självklart att Tyskland är gigantiska guldfavoriter i sommarens EM-slutspel.
Och att få slå ur underläge borde väl passa Sverige bra. Eller hur?
Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?
Så här är 2013 års damfotbollskalender:
5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.
7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?
9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.
12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.
12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.
18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.
3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.
9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.
13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.
17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.
4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.
6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina. 8 mars: Algarve cup: Sverige–Island. 11 mars: Algarve cup: Sverige–USA. 13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.
15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.
20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.
27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.
3–8 april: Datum för landskamper.
4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.
5 april: Landskamp, USA–Tyskland.
13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.
13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.
16 april: VM, Europas kval lottas.
20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.
12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.
23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.
26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.
29 maj–2 juni: Datum för landskamper.
15–20 juni: Datum för landskamper.
29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.
30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
LdB FC Malmös chanser att ta sig förbi kvartsfinalen i Champions League minskar ytterligare. I dag har nämligen superlaget Lyon blivit ännu mer super.
Först kom nyheten om att Japans tekniska yttermittfältare/forward Shinobu Ohno lämnar Inac Kobe Leonessa för att skriva på ett tvåårskontrakt med världens bästa klubb. Sedan kom tämligen säkra uppgifter om att även USA:s stjärnmittfältare Megan Rapinoe kommer att spela för Lyon under våren. Uppgifterna kom nämligen från pappa Jim Rapinoe. Läs mer här.
Shinobu Ohno har fått Kelley O’Hara på fall
Megan Rapinoe
Lyon har ju gått genom det här året helt utan förluster. På 37 tävlingsmatcher har man 36 segrar och ett kryss. Lägger man till de båda matcherna i det inofficiella klubblags-VM:et blir facit 37 segrar, två kryss och noll förluster.
Det var alltså en gigantiskt svår uppgift för Malmö – eller skall man kanske börja skriva FC Rosengård? – redan tidigare. Med värvningarna av ytterligare två världsspelare lär det inte bli lättare i WCL-kvartsfinalen.
Tillskotten av Ohno och Rapinoe är intressanta, då Lyon redan tidigare hade starka kantspelare som Elodie Thomis och Lara Dickenmann i truppen. Jag skulle nog säga att Lyon nu kanske till och med har världens tre bästa yttermittfältare. Det är väl det som brukar kallas mördande konkurrens?
Lyon har för övrigt även nyligen förlängt kontrakten med tränaren Patrice Lair samt med spelarna Louisa Necib, Amandine Henry, Eugénie Le Sommer, Lara Dickenmann, Camille Abily och Laetitia Tonazzi.
Det blir intressant att se vad det här innebär för Lotta Schelin, och hennes speltid i laget. Med fler utpräglade kantspelare i truppen lär ju Le Sommer nu i första hand konkurrera om den enda forwardsplatsen med Schelin, Tonazzi och japanska Ami Otaki.
Rent spontant känner jag inte att Schelin och Rapinoe är en klockren kombination. Jag hade velat ha en riktigt nickstark forward som måltavla för Rapinoes precisa inlägg. Och när det gäller huvudspelet känner jag att exempelvis Tonazzi ligger före, trots att Schelin är såpass lång att hon borde vara bra i luftrummet. Men jag hoppas för Schelins och landslagets skull att hon passar klockrent med Rapinoe.
Men som sagt. Det blir spännande att se hur Lair formerar Lyons startelva i vårens avgörande matcher i ligan och Champions League.
En blogg om internationell damfotboll 