Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: Inac Kobe Leonessa
* Klubb från Kobe, Japan. Grundad 2001. Segrare i Nadeshiko League, och således japanska mästarinnor, tre gånger – 2011, 2012 och 2013. Inac står för International Athletic Club. Leonessa är lejoninna på italienska. Var 2012 den klubb i världen med högst hemmapublik – snittet i ligan låg på 6300. Vann inofficiella klubblags-VM 2013. Finalist 2012.
Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.
Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.
Vår startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Hanna Folkesson – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia Schough – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.
Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.
Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.
Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.
Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.
Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.
Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…
* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:
Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.
Toni Duggan
En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.
* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira Musovic – Elin Björklund, Nathalie Björn, Elin Karlsson, Nellie Karlsson – Filippa Curmark, Fanny Andersson, Julia Wahlberg, Lotta Ökvist – Stina Blackstenius, Lina Hurtig.
* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.
Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.
De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.
Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.
Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.
* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.
Birmingham City LFC – där har ni årets riktiga skrällgäng i Champions League. Efter 2–0 i dag borta mot Arsenal är Birmingham klart för semifinal mot Tyresö.
Men där bör det roliga ta slut för det engelska skrällgänget. Förutsatt att Tyresö har råd att ha kvar alla sina stjärnor fram till slutet av april. Men det bör väl klubben klara av att lösa?
Birmingham var alltså fjolårets stora besvikelse i engelska ligan WSL. De hade dessutom tappat ett par nyckelspelare och hade nio raka matcher utan seger mot Arsenal inför dubbelmötet.
Att med den bakgrunden vinna med 1–0 hemma och 2–0 borta är starkt, och vittnar om god moral.
Jag har inte hittat några tv-klipp från dagens match ännu. Men på Birmingham Citys Youtubekanal finns i alla fall ett par efter-matchen-intervjuer.
* I dagens båda andra kvartsfinaler blev det tyska segrar. Jag såg en stund vardera av matcherna, och Wolfsburg vann mot Barcelona med 2–0 utan att behöva förta sig. Ännu enklare hade Potsdam mot Torres. Det blev 4–1 efter att Ada Stolsmo Hegerberg gjort två mål i sin comeback efter skada. Det andra målet snodde norskan framför fötterna på inhoppande Antonia Göransson.
Det har diskuterats kring Barcelonas kvalitet i kommentatorsfältet här i bloggen. Inledningsvis i dag visade de god klass. Men deras brist på tyngt i båda straffområden blev ganska snart uppenbar. Det är förstås vansinnigt svårt att jämföra Barcelona med svenska lag. Men jag skall ändå göra ett försök, och min gissning är att de hade hamnat fyra–femma i damallsvenskan i år. Alltså att de blivande spanska mästarinnorna är ett klart dugligt lag.
* För ett år sedan var Lyon bästa laget i Europa. Det är ju som sagt svårt att jämföra lag från olika ligor, men känslan är att Lotta Schelin:s lag har tappat en hel del i kvalitet det senaste året.
Det bygger jag framför allt på att man har haft svårare att besegra bottenlagen i årets seriespel. I dag var man ytterst nära poängförlust borta mot nedflyttningshotade Rodez. Men det blev 2–1-seger sedan Elise Bussaglia avgjort i fjärde övertidsminuten. Bussaglia gjorde för övrigt även Lyons första mål.
* Celtic – Svensklaget i skotska Women’s Premier League – föll i damernas Old Firm. Rangers vann med 2–1. Efter tre omgångar är Hibernian och Glasgow City enda lagen utan poängförlust. Rangers är trea på sju poäng, medan Celtic ligger fyra på sex.
* Slutligen till premiäromgången i Japan. Där blev det favoritfall när Urawa Reds vann med 3–2 borta mot Inac Kobe Leonessa inför 3517 åskådare. Hikaru Naomoto blev segerskytt i 92:a minuten.
Reds kan kanske vara med och utmana på allvar i toppen i år. Andra troliga topplag är stjärnspäckade NTV Beleza och Aya Miyama:s Okayama Yunogo Belle.
Noterbart är att fyra av de fem matcherna i premiäromgången lockade fyrsiffriga publiksiffror.
Tillagt i efterhand: Fortuna Hjörring tog ett stort steg mot danskt ligaguld genom att vinna dagens seriefinal borta mot Bröndby med 1–0. Obesegrade Hjörring leder nu 3F-ligan med åtta poängs marginal till Bröndby.
I morgon blir Tyresö klart för semifinal i Champions League. Dessutom får de veta var de kommer att spela sin kvartsfinal i Svenska cupen.
Neulengbach–Tyresö (Tv4sport 15.45 i morgon) och Umeå–Piteå är de tävlingsmatcher med svensk inblandning som spelas i helgen.
De mest intressanta matcherna spelas dock utomlands. Och på söndag. Allra hetast är förstås returen Arsenal–Birmingham i Champions League, mötet som avgör vilket lag som ställs mot Tyresö i semifinal. Den matchen spelas på söndag. Det gör även de båda kvartsfinalerna med tyskt deltagande.
Apropå Tyskland är Leverkusen–Frankfurt veckans match på DFB-tv. Den spelas i morgon 13.00. På söndag är det svenskmöte i Frauen-Bundesliga, då Cloppenburg tar emot Bayern München. Den är däremot inte tv-sänd.
I natt inleds Japans Nadeshiko League med en match, NTV Beleza–Elfen Sayama. Övriga åtta lag spelar natten mot söndag svensk tid. Ligan har i år ett nytt upplägg där man först spelar dubbelmöten – 18 omgångar, och sedan delas serien upp i två delar.
De sex bästa lagen gör upp om titeln, och de fyra sista slåss om att undvika nedflyttning. Även här spelas dubbelmöten, vilket innebär att de sex topplagen totalt spelar 28 matcher.
Inac Kobe Leonessa har varit överlägset i ligan de senaste åren. Men inför årets säsong har laget tappat ett gäng stjärnspelare, vilket gör att guldkampen känns klart mycket mer öppen i år – även om Kobe fortfarande måste hållas som favoriter. Yukari Kinga och Ji So-Yun återfinns ju numera i Arsenal respektive Chelsea. Duon Beverly Goebel-Yanez och Nahomi Kawasumi skall spela i Seattle i NWSL, men kommer att avsluta säsongen i Kobe.
För er som är intresserade av lagen i Nadeshiko League, och fakta kring ligan finns en fullständigt makalös guide på engelska på den här länken. Guiden täcker för övrigt även lagen i nästa högsta ligan.
Tillbaka till Sverige. Här hemma spelas det även ett antal intressanta träningsmatcher. Jag var lite sugen på att sticka ner till Göteborg och se GFC ställas mot Jitex i morgon eftermiddag. Men tyvärr krockar den med en egen match så får således vänta lite innan jag ser Göteborgslagen för första gången i år.
I helgen spelas även damallsvenska träningsmatcher i form av Linköping–Vittsjö och Rosengård–Kristianstad.
Arsenal förstärker laget inför slutspurten i Champions League. I dag har man offentliggjort värvningarna av de båda japanska storspelarna Yukari Kinga och Shinobu Ohno. Kinga kommer närmast från Inac Kobe Leonessa, medan Ohno tillbringade hösten hos AS Elfen Sayama i den japanska andraligan.
Shinobu Ohno
Arsenal är extra intressant ur svensk synvinkel då de är en tänkbar motståndare till Tyresö i en eventuell Champions Leaguesemifinal till våren.
Det engelska storlaget hade som bekant en riktig mellansäsong senaste året. Man slutade först på tredje plats i WSL, och kommer således inte få spela i Champions League till hösten.
Ellen White
Efter fiaskot i höstas har det varit en rejäl genomströmning i truppen. Lämnat har bland annat Kim Little (Seattle Reign), Ellen White (Notts County), Gemma Davison (Liverpool), Stephanie Houghton (Manchester City), Katie Chapman och Gilly Flaherty (båda Chelsea), Ciara Grant (Reading) och Yvonne Tracy.
Casey Stoney
På inkontot finns utöver japanskorna även Casey Stoney (Lincoln), Siobhan Chamberlain (Bristol), Anouk Hoogendijk (Ajax) och Christie Murray (Glasgow City). Noterbart här är att Arsenal tidigare aldrig hade värvat någon spelare med hemvist utanför de brittiska öarna. Hoogendijk blev den första.
Ännu så länge ser jag det som att tränare Shelley Kerr:s lag ligger på minus under silly season. Men antagligen är man inte klara med sina värvningar ännu.
Ett annat storlag som ser ut att genomgå en rejäl förändring på spelarsidan i vinter är Inac Kobe Leonessa. Laget har som bekant varit totaldominant i Japan de senaste åren. Periodvis har drygt halva det japanska landslagets startelva varit Kobespelare. Dessutom har man haft duktiga amerikanskan Beverly Goebel-Yanez samt Sydkoreas storstjärna Ji So-Yun i truppen.
Nahomi Kawasumi utmanar Lina Nilsson och Sofia Jakobsson
Men nu verkar storlaget hålla på att falla i sär. Asuna Tanaka gick till Frankfurt redan i somras. Nu går alltså Kinga till Arsenal och So-Yun går till Chelsea medan Goebel-Yanez och landsmanninan Rebecca Moros har skrivit på för varsitt NWSL-lag. Även Nahomi Kawasumi är på väg till USA. Enligt den här artikeln spelar hon i NWSL den här säsongen.
Dessutom lämnar tränaren Takayoshi Ishihara klubben. Även han sticker till USA, där han blir assisterande tränare för Sky Blue FC.
Varför det är spelarflykt vet jag inte. Gissningsvis innebär lägre publiksiffror att klubben har sämre ekonomi än de senaste två åren, men om det är ett skäl är alltså oklart.
Hursomhelst är det tydligt att Inac Kobe Leonessas general manager Yasunori Yamashita har lite att jobba med nu under silly season. I varje fall om han tänker se till att klubben fortsätter att dominera i japanska Nadeshiko League.
Personligen rankar jag att laget var topp tre i världen 2012 och topp fem i fjol. Nu riskerar man dock att tappa mark på en sådan rankinglista. Just nu känns inte laget som aktuellt för topp tio under 2014.
För ännu har jag inte sett att man har några klara nyförvärv. Men å andra sidan är det inte lätt att läsa nyheter från de japanska klubbarna.
Ballon d’Or är utdelad, men det kommer fortfarande rankinglistor över världens bästa spelare och lag. Några som ger ut intressanta listor är IFFHS – organisationen för internationella fotbollshistoriker och -statistiker.
Listorna är intressanta eftersom en sammanslutning med historiker och statistiker borde vara påläst. Fast när det gäller damfotboll är inte IFFHS speciellt kunnigt. Deras listor är väldigt spretiga, och innehåller en del närmast pinsamma inslag.
Hope Solo
Den första lista de kom med var över världens bästa målvakter 2013. Och lite kul var att man sticker ut och låter den listan toppas av Hope Solo, och inte av Nadine Angerer.
Annars verkar det som att Arsenal har många supportrar bland fotbollshistorikerna. Det märks på alla listorna, inte minst den här. För visst är Arsenals irländska landslagsmålvakt Emma Byrne duktig, men nog är hon rankad alldeles för högt här – fyra?
Personligen hade jag nog gärna sett Ingrid Hjelmseth på en riktig topposition. Noterbart också att Kristin Hammarström är med som åtta.
I förra veckan kom listan över världens bästa speluppläggare 2013. Den toppas av Lena Goessling, vilket känns som en okej vinnare. Det finns större anledning att ifrågasätta om det verkligen är rimligt med två fransyskor (Camille Abily och Louisa Necib) topp fyra, och framför allt undrar jag hur Lara Dickenmann kan vara femma och Alex Scott sexa? Dickenmann är en riktigt bra spelare. Men speluppläggare? Knappast va.
Alex Scott
Inte heller Scott är väl i första hand speluppläggare, även om hon är så mycket speluppläggare som man kan vara som ytterback. Men varken hon och Englands landslag lär väl minnas 2013 som ett toppenår… När det gäller fransyskorna tycker jag att Gaetane Thiney var deras bästa spelare i EM.
Anmärkningsvärt på den här listan är att varken någon amerikansk eller japansk spelare finns med. Personligen tycker jag att Lauren Holiday, Aya Miyama och kanske även Carli Lloyd borde varit med. Det borde även Katrine S Pedersen och Ramona Bachmann ha varit.
Häromdagen rankade idrottshistorikerna världens bästa domare 2013. Där placeras Jenny Palmqvist som tvåa bakom Bibiana Steinhaus – en rimlig ranking. Sverige får även med Pernilla Larsson på topplistan.
Bibiana Steinhaus
Idag kom så den sista listan för året, den över 2013 års bästa klubblag i världen. Den toppas av Wolfsburg närmast före Lyon och Portland Thorns. Det går att ha synpunkter på den inbördes ordningen, men de tre lagen skall utan tvekan vara med i toppen. Tyresö är sjua, vilket också känns ganska rimligt.
Men tyvärr gör fotbollsstatistikerna bort sig rätt rejält med resten av listan. Att placera Arsenal som fyra och Torres som femma känns inte ett dugg trovärdigt. Och att FC Zürich finns bland världens tio bästa lag är ju totalt galet.
Man verkar inte ha så bra koll på internationell klubb-damfotboll. Topplag som jag saknar på listan är japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa, svenska mästarinnorna LdB FC Malmö, samt FFC Frankfurt och de tre amerikanska topplagen Western New York Flash, Kansas City och Sky Blue FC. De här sex borde ha varit på topplistan ihop med de fyra jag nämnde först.
Det är kul att fotbollshistorikerna i fjol även började uppmärksamma damfotbollen. Men deras rankinglistor visar alltså på ganska rejäla brister. Tråkigt.
Det är förresten bara Hope Solo som toppat en lista båda åren. 2012 års vinnare var i övrigt Marta, Olympique Lyonnais och Jenny Palmqvist.
* Troligen gjorde Lotta Schelin inte fyra mål i Lyons cupmatch i helgen, som jag uppgav igår efter att ha kollat in annars välinformerade footofeminin.fr. Schelin verkar i stället ha gjort fem av målen. I varje fall har hon tilldelats så många på klubbens egen hemsida.
* Ghana är senast land att bli klart för U20-VM i Kanada. Det västafrikanska landet vann playoffreturen mot Ekvatorialguinea efter straffläggning. Båda matcherna slutade 1–0 till hemmalaget.
* I BeNe League fortsätter holländska supertalangen Vivianne Miedema att vräka in mål i en sällsynt stor omfattning. I fredags gjorde hon ytterligare fem, vilket innebär att 17-åringen nu leder skytteligan på 31 mål – 16 fler än tvåan Ellen Jansen.
Miedema hade lite måltorka just innan årsskiftet, då hon bara gjorde två mål på 2013 års fyra sista matcher. 2014 har hon däremot inlett makalöst bra. Åtta mål på två matcher är ju ett hyfsat facit…
Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.
Caroline Graham Hansen
Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.
Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.
Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).
Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.
På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.
Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.
Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:
”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”
Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.
Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.
För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.
Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.
* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?
* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:
I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.
* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Det går inte en dag för tillfället utan att det är något nytt i Jitex. Den här gången var det negativa nyheter för klubben. För nu har även Julia Wahlberg lämnat Mölndals stolthet.
Hon flyttar inte så långt, utan hennes nya klubb blir Göteborg FC. Intressant att se hur hon kan klara sig där.
Apropå Göteborg noteras att deras före detta målspotta, Jodie Taylor kommer att spela i amerikanska NWSL efter färdigspelad säsong i Australien. Dessutom får Taylor nu chansen i landslaget.
England har sedan en kort tid tillbaka en ny förbundskapten – Mark Sampson som senast tränat Bristol Academy. Han ger alltså Taylor chansen att visa upp sig i landslagströjan.
Det noteras för övrigt att det är en närmast total flyttkarusell bland de engelska landslagsspelarna. Här är en lista över spelare som har fått ny klubb i det pågående övergångsfönstret:
* Anita Asante (FC Rosengård)
* Ellen White (Notts Co)
* Siobhan Chamberlain (Arsenal)
* Gemma Davison (Liverpool)
* Jill Scott, Karen Bardsley, Toni Duggan och Stephanie Houghton (alla till Manchester City)
* Laura Bassett och Rachel Williams (Chelsea)
* Taylor (Washington)
Det är överhuvud taget väldigt mycket nytt i England. Chelsea verkar exempelvis vara på gång att göra en intressant värvning eftersom de är nära att knyta upp sydkoreanska stjärnan Ji So-Yun från Inac Kobe Leonessa.
Så till helgens fotboll. Först de mest intressanta ligamatcherna. I Tyskland återstår en match i år, och den spelas i dag, lördag. Det är Turbine Potsdam som skall försöka ta sig upp på andra plats i ligan. Man tar emot SGS Essen.
I Frankrike är det full omgång i helgen. Alla de fyra topplagen har dock överkomligt motstånd, vilket bör innebära säkra segrar.
Mest intressanta i helgen är landskamperna, och då tänker jag alltså på söndagens avslutande matcher i den brasilianska fyrnationsturneringen. Har jag rätt uppgifter startar bronsmatchen Skottland–Kanada klockan 16.45 svensk tid och finalen Brasilien–Chile klockan 19.00. Länkarna som gäller är den här eller den här. Troligtvis sänds en match på vardera länk.
Här är förresten en ny länk med alla målen från Chile–Skottland. Tyvärr får man inte se hela förarbetet till det läckra 3–2-målet. Men det läckra klackavslutet är i alla fall med:
Sent omsider är det dags att sammanfatta helgens damfotboll. Först till Japan där alltså Inac Kobe Leonessa vann inofficiella klubblags-VM.
Inför 3521 åskådare i Tokyo gjordes det japanska målen av Megumi Takase, Beverly Goebel-Yanez, Ji So-Yun och Emi Nakajima. De två sista Kobemålen, 3–0 och 4–2, är riktigt snygga. Se dem, och Chelseas båda reduceringar från Rachel Williams och Hannah Blundell på det här klippet: Notera för övrigt att Emma Wilhelmsson är upphov till den straff om gav 2–0.
* Så till Tyskland och seriefinalen i Frauen-Bundesliga. Där vann alltså Frankfurt hur säkert som helst med 3–0 borta mot Potsdam. Antonia Göransson byttes in de sista 27 minuterna för Potsdam.
I Frankfurt är Celia Sasic tillbaka i den hysteriska målform som hon hade 2012, innan hon började få skadeproblem. Skyttedrottningen gjorde ett av målen, och står nu redan på 14 mål, vilket innebär överlägsen ledning i skytteligan. Förra säsongen vann för övrigt Yuki Ogimi den på 18 mål. Det är ingen vild gissning att Sasic kommer att krossa den noteringen.
Sasics 14:e mål, samt de båda andra målen (Simone Laudehr och Lira Bajramaj) från Frankfurts prestigeseger finns på det här klippet:
Jag tycker att Potsdams svaghet finns på målvaktssidan. Fast kanske inte så länge till. Det verkar nämligen som att isländska Gudbjörg Gunnarsdottir från Avaldsnes skall ha skrivit på för klubben. Det tycker jag känns som en bra värvning.
Alla mål från helgens omgång i Tyskland finns för övrigt på det här klippet. Där noteras att Bayern Münchens formsvacka fortsätter. Olivia Schough:s nya klubb tappade 2–0-ledning till 2–2 mot nykomlingen och nästjumbon Hoffenheim. Hoffenheims 1–2-mål av Theresa Betz är i högst grad sevärt. Det handlar om en frisparksvariant med hög svårighetsgrad.
Lieke Martens
Krisdrabbade Duisburgs holländska stjärna Lieke Martens har kopplats till Göteborg. Hon höjde nog marknadsvärdet med sitt 2–0-mål mot Jena, i det som kan ha varit Duisburgs sista match.
* Helgens enda svenskmål i den franska ligan stod Lotta Schelin för. Hon tog snyggt ner bollen med bröstet och stötte in 5–0-målet mot Guingamp, och fastställde samtidigt Lyons segersiffror. Det var Schelins tionde fullträff för året, och målet ses på slutet av det här klippet med alla helgens mål från Feminine Division 1:
* Los Angeles segermål från finalen i NCAA finns på det här klippet. Jag tror inte att lagen NCAA-slutspelets final four hade gjort bort sig i damallsvenskan. Vad tror ni?
* I Italien gjorde Maria Karlsson i helgen sitt tredje mål i årets ligaspel. Hon tryckte in bollen från nära håll till 4–1 när Verona vann med 5–1 borta mot Napoli. Målet ses på klippet nedan. Mest anmärkningsvärt på klippet är annars den sanslösa målvaktstavlan vid 1–0 och Valeria Pirone:s snygga frispark till 1–1.
* Jessica Samuelsson spelade 90 minuter när Melbourne vann med förkrossande 6–0 mot tabelljumbon Newcastle i Australiens W-league.
Inac Kobe Leonessa är bäst i världen. Och FFC Frankfurt är bäst i Europa. Det är facit av helgens damfotboll.
Jag har haft en körig helg och orkar inte göra någon längre genomgång av helgens damfotboll. Jag konstaterar dock att bloggen Spelare 12 har haft en stark höst, och täcker det viktigaste som hänt de senaste dagarna.
Klart är dock att Inac Kobe Leonessa motsvarade förväntningarna och vann finalen av det inofficiella klubblags-VM (Mobcast cup) som spelats den senaste veckan. Chelsea där Emma Wilhelmsson spelade mittback besegrades natten mot söndag svensk tid med 4–2.
Jag har inte sett några bilder från matchen, men här är ett långt klipp från Kobes semifinal mot Colo Colo:
Jag såg delar av seriefinalen i Frauen-Bundesliga. Frankfurt vann med 3–0 borta mot Potsdam efter att bland annat ha gjort tidiga mål i båda halvlekarna. Frankfurt känns alltmer som Europas bästa lag för tillfället. Synd att de inte är med i Champions League…
Det har spelats fler finaler i helgen. I F17-EM vann Tyskland mot Spanien efter straffar – 1–1 efter ordinarie tid. Bilder från den matchen ser du här. Det verkar ha varit ganska stort spanskt övertag, fast de spanska straffarna är inget vidare. Däremot är det lysande målvaktsspel under straffläggningen. Kul att den tyska segerskytten, inhopparen Isabella Hartig – som också kvitterade till 1–1 – först inte förstår att hon har avgjort. Men sedan blir rätt glad…
Matchen skall tydligen visas i sin helhet på Eurosport 2 under måndagen. Exakt tid vet jag dock inte. Men kolla tablån under dagen.
Slutligen var det final även i det amerikanska collegemästerskapet i helgen. UCLA vann sin första titel någonsin efter att Kodi Lavrusky avgjort finalen mot Florida State i förlängning.
I kväll har Lotta Schelin tagit ett stort steg mot ett nytt franskt mästerskapsguld – utan att spela.
Kvällens derby och toppmöte mellan PSG och Juvisy slutade nämligen med bortaseger, 1–0. Sandrine Bretigny gjorde målet som innebär att Juvisy nu är uppe jämsides med PSG. Båda lagen står på vardera två förluster, medan Lyon är utan poängförlust.
Fast jag är inte helt säker på läget kring Juvisy. Det sades ju tidigare i höst att de skulle drabbas av poängavdrag på fyra poäng. Fast några poäng är inte dragna i den officiella tabellen. Så Juvisy har kanske sluppit undan.
Hursomhelst blir det nog för svårt för PSG eller Juvisy att ta in sex poäng på Lyon. Så i praktiken skulle man nog kunna säga att Lyon säkrade sitt guld i kväll.
* I dag har det även presenterats en landslagstrupp för ett läger i januari. Den truppen hittar du här. Mest intressant tycker jag är att Stéphanie Öhrström står skriven i Jitex i truppen. Det måste väl vara fel, för det är väl ingen etablerad spelare som går till Mölndalsklubben i vinter. Alla lämnar ju.
Senast hörde jag att Rebecca Johnson skall varva ner i en Boråsklubb, Bergdalen.
Emma Wilhelmsson
Apropå Jitexspelare är Emma Wilhelmsson på provspel i Chelsea. Hon spelade från start i semifinalen av inofficiella klubblags-VM i veckan. På söndag 13.10 (japansk tid, 04.10 svensk…) är det final, då Chelsea ställs mot japanska storfavoriten Inac Kobe Leonessa. Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
Den matchen kan bli den sista för Leonessas amerikanska skyttedrottning Beverly Goebel-Yanes. Hon presenterades nämligen i dag som nyförvärv hos Seattle Reign för andra säsongen i NWSL.
* Utöver den inofficiella VM-finalen är det final i F17-EM på söndag. 18.00 ställs Tyskland mot Spanien. Dessutom är det seriefinal i Frauen-Bundesliga när tvåan Turbine Potsdam tar emot ettan FFC Frankfurt på söndag 14.00.
Både Potsdam och Frankfurt är obesegrade, och man har vardera två kryss. Så på många sätt kan man säga att de ligger jämsides inför matchen. Tyvärr sänds inte seriefinalen på DFB-tv. Där går i stället morgondagens svenskmöte mellan Nilla Fischer och Sofia Jakobsson. Wolfsburg–Cloppenburg börjar 13.00, och en länk till matchen hittar du här.
Tillagt i efterhand: Den sändes inte på DFB-tv, men här är en länk till den tyska seriefinalen Potsdam–Frankfurt.
* Slutligen så påminner jag igen om att vi är inne på sista dygnet av Johanna Almgren:s auktion för Cancerfonden. In och bjud! Själv har jag lagt ett par bud, men snabbt blivit överträffad. Kanske att jag gör något försök till…
För andra året i rad arrangerar Johanna Almgren en auktion i förmån för Cancerfonden. I fjol var det OS-prylar som bjöds ut till högsta budgivare. I år är det diverse tröjor och skor från diverse olika idrottspersoner.
I första hand handlar det om damfotbollsprylar, såsom tröja och skor från Lotta Schelin, tröjor från Marta, Josefine Öqvist, Lara Dickenmann och Alex Scott med många fler. Det handlar även om tröjor från aktiva och före detta herrfotbollsstjärnor som Sergio Kun Aguero, Albin Ekdal, Kennet Andersson och Niclas Alexandersson.
Alex Scott
Dessutom är det ett antal ”lagtröjor”, i form av en signerad Liverpooltröja (herrfotboll), en signerad landslagströja (damfotboll), en signerad PSG-tröja (herrfotboll), en signerad LFC-tröja (damfotboll) och så vidare. Många fantastiska julklappar finns alltså i samlingen.
Och det är ju dubbla julklappar det handlar om eftersom prylarna dels kommer att glädja den som ropar in dem, dels kommer hela förtjänsten att gå till Cancerfonden.
Almgren har för övrigt börjat så smått att träna med laget igen efter sin senaste knäoperation. Det är nog för tidigt att säga om hon kommer att kunna spela mer, men hoppet lever i alla fall. Så det är bara att hålla tummarna för att kroppen håller några år till.
* I dag har semifinalerna i det inofficiella klubblags-VM spelats. Efter dem står det klart att söndagens final kommer att spelas mellan storfavoriten Inac Kobe Leonessa och engelska Chelsea.
De japanska mästarinnorna vann mot chilenska Colo Colo med 3–0 efter mål av Beverly Goebel-Yanez, Nahomi Kawasumi och Emi Nakajima.
Nahomi Kawasumi
I den andra semifinalen vann Chelsea med 3–2 mot Sydney FC. Sydney, som i helgen slog NTV Beleza i turneringens enda kvartsfinal. Chelseas mål gjordes av Laura Coombs, Eniola Aluko och Yuki Ogimi. Sydneys båda reduceringar kom sista kvarten, och gjordes av Renee Rollason och Sverigebekanta Jodie Taylor.
Eniola Aluko
* Slutligen så har Lisa Dahlkvist i dag förlängt sitt kontrakt med Tyresö över hela nästa år. Det var förstås en viktig pusselbit i fjolårsmästarnas jakt på att återta Kronprinsessan Victorias pokal under 2014.
I helgen drar årets upplaga av inofficiella klubblags-VM, Mobcast cup, i gång i Japan.
I fjol var turneringen glödhet då världens två bästa klubblag fanns med, nämligen japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa och Olympique Lyonnais. Finalen mellan dem var en fantastisk match som Lyon vann efter förlängning.
I år är i och för sig fler världsdelar representerade, men turneringen är ändå betydligt mer ointressant. Det saknas nämligen lag från USA:s liga NWSL. Dessutom representeras Europa av Chelsea, som ju misslyckades kapitalt i engelska WSL.
Inac Kobe Leonessa är dock med igen. Utöver dem och Chelsea utgörs startfältet utgörs av NTV Beleza (Japan), Colo Colo (Chile) och Sydney FC (Australien). Turneringen inleds med kvartsfinal mellan Beleza och Sydney i morgon lördag. Sedan är det semifinaler på onsdag, där den ena matchen är Kobe–Colo Colo. Finalen spelas nästa söndag.
Det hade förstås varit hemskt kul om Europa hade representerats av Wolfsburg och om Portland Thorns hade varit med från NWSL. Då hade vi fått en indikation på vilket lag som är bäst.
Jag tror ju att Portland skulle stå sig väldigt starkt. Men både Wolfsburg och Kobe är också grymt starka lag. En som kan jämföra fotbollen i Europa med den i USA är höstens Tyresöback Ali Krieger. Hon ger sina synpunkter i det här klippet. Rätt intressant tycker jag:
Utöver klubblags-VM är det förstås ligaspel i Australien och runtom i Europa under helgen. Helgens match på DFB-tv är Bayern München–Duisburg som spelas i morgon, med start 13.00. Länken har du här.
På söndag är det svenskmöte när Sofia Jakobsson och Cloppenburg tar emot Antonia Göransson och Turbine Potsdam.
Helgens franska toppmöte är även det ett svenskmöte. Josefine Öqvist och Montpellier tar emot Lotta Schelin och Lyon. Den matchen spelas söndag 15.30, och går att se på den här länken. Och på den här.
Lotta Schelin
I Italien är det måstematch för svensklaget Verona, som tar emot mästarinnorna Torres i morgon. Skall Verona haka på i toppstriden har laget inte råd att tappa poäng.
Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.
Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.
Caroline Graham Hansen
Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.
Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.
Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.
Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.
Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.
Ramona Bachmann
Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.
För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.
Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.
Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.
Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:
Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…
Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.
Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:
Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.
Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:
I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:
Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.
I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.
Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.
På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.
Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:
I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:
Kristianstad vann programenligt i Skellefteå och säkrade därmed sitt damallsvenska kontrakt för 2014.
Siffrorna blev 4–1, och för Sunnanå är det nu bara tre matcher kvar att samla de poäng som gör att man slipper toppa den mindre smickrande tabell som jag presenterade i det här inlägget. Alltså tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan.
I dag gav Margret Lara Vidarsdottir KDFF ledningen redan i första minuten. Sett till statistiken hängde Sunnanå med bra spelmässigt. Men målmässigt var gästerna alltså bäst. Och Vidarsdottir gjorde ytterligare ett mål.
Margret Lara Vidarsdottir
Islands skyttedrottning står högt på listan över spelare som KDFF vill förlänga med över nästa år. Det kan man läsa om i den här artikeln. Där framgår även att Tyresö har visat intresse för att värva Marija Banusic.
Det är förstås intressant. Frågan är om talangen skulle vinna på att göra en sådan flytt redan nu. Jag tror det kanske inte. Men mycket hänger ju förstås på vad Tyresö mönstrar för forwards nästa säsong.
Apropå Tyresö har de förlängt kontraktet med Veronica Boquete. Fast bara fram till nästa sommar. Det är lika lång tid som de säkrat upp Marta.
Risken finns alltså att de båda storstjärnorna försvinner mitt i nästa säsong. Dessutom är det frågetecken för hur länge klubbens alla amerikanskor blir kvar. Jag måste nog säga att jag tycker att det ser fortsatt ganska instabilt ut i Tyresö på spelarfronten.
Malmö har ju lyckats bättre sportsligt sett hittills i år. Och jag tycker absolut att de även haft betydligt större framgång i förlängningsrummen. De presenterade i dag att Ramona Bachmann stannar i klubben i ytterligare två år. Tidigare har Katrin Schmidt förlängt med ett år samt Lina Nilsson, Ali Riley och Amanda Ilestedt med två år, Anja Mittag med 2,5 och Sara Björk Gunnarsdottir med tre. Det borgar för god framtida kontinuitet.
* I Japan har storlaget Inac Kobe Leonessa förlorat en ligamatch. Det är något som är nästan lika sällsynt som att Lyon förlorar. Leonessas senaste ligaförlust dessförinnan kom den 11 oktober 2010 mot NTV Beleza.
Den här gången var det Okayama Yunogo Belle som stod för bedriften. Lagets storstjärna Aya Miyama gjorde båda målen när Leonessa besegrades med 2–1 inför 4145 åskådare i Kobe. Något klipp från matchen har jag inte hittat. Men segermålet kom på straff.
En blogg om internationell damfotboll 