Ett litet uppsamlingsheat

Som en paus i arbetet med den bok som jag håller på att färdigställa tänkte jag ta ett litet uppsamlingsheat, och gå igenom en del av det som hänt på sistone. Jag börjar i Norge.

Där vann Holland F19-EM i söndags. Tacka storstjärnan Vivianne Miedema för det. Hon avgjorde finalen, och blev turneringens skyttedrottning. Segermålet finns på det här klippet.

Jag såg sista 25 minuterna av finalen, och det lyste verkligen om Miedema, som gjorde ett stort arbete för sitt lag. Nyss 18 år fyllda har hon förresten redan gjort 37 mål i Uefas landslagsturneringar – något som placerar henne på plats 14 på topplistan genom tiderna. Hon har exempelvis bara ett mål upp till Hanna Ljungberg. Den här listan är nämligen från inför finalen.

Om det lyste om Miedema saknades det lyster kring de spanska avslutarna. Spanien borde nämligen ha gjort minst ett mål under de minuter jag såg.

Miedema ser man ju i Bayern München i höst. Det skall bli kul att följa henne där. Värdnationen Norge åkte ut mot Spanien i semifinal. Norskorna kom dock till spel i turneringen utan sina båda affischnamn. Caroline Graham Hansen har anslutit till Wolfsburg och Ada Stolsmo Hegerberg skrev häromveckan på för Lyon. Det blir spännande att se hur mycket plats de båda tar i Europas två bästa lag.

Den svenska F19-EM-insatsen är svår att bedöma när man inte kunna se några bilder. Eller jo, ett irländskt klipp har jag sett. Det visar målen från 2–1-förlusten i sista gruppomgången. Och tyvärr lider man ju när man ser Sveriges försvarsspel vid Irlands 1–1-mål. Det kommer på en frispark som inte borde vara en målchans. I varje fall inte på förstabollen.

Jag gissar att även Pia Sundhage lider när hon ser det. Hon har ju efterlyst nickstarka spelare. Men på det där målet ser man fyra svenska backar som faller ifrån och låter irlänskan nicka i lugn och ro:

* Damallsvenskan återstartar i morgon med Umeå–Rosengård. Umeå inledde ju säsongen stabilt. Men tre raka förluster innan uppehållet har gjort att chanserna på en Champions Leagueplats nu bara får anses vara mycket små. Vid en förlust i morgon är de nog närmast mikroskopiska.

Lite spännande är det allt att före detta Umeåstjärnorna Marta och Ramona Bachmann förenas i just Umeå – även om det är i Rosengårds tröja. Deras samarbete under hösten kommer att bli väldigt spännande att följa.

* Annars har det hänt en hel del sedan mitt senaste långa inlägg. Det har förstås tagits ut en trupp till landskampen mot England på söndag. Det har även kommit ett par återbud. Intressant i truppen var att Olivia Schough inte fanns med, men nu har kallats in.

Schough skrev ju i förra veckan lite oväntat på för ryska Rossiyanka. Huruvida det var ett bra eller dåligt karriärsteg är svårt att sia om. Dock borde det öka hennes speltid, vilket självklart är positivt. Hon har ju som bekant en skön humor, och på sitt Instagram-konto kallade hon sitt ryska äventyr för ”Circus Schough”.

I övrigt i landslagstruppen gläds jag över att Fridolina Rolfö finns med. Det är en spelare jag såg stor potential hos under åren i Jitex. Kul att hon kan vara på väg att ta ytterligare ett steg.

Apropå landslaget har Pia Sundhage öppnat för att leda Nordkorea i framtiden. Det har bland annat väckt känslor hos ledarredaktionen på min tidning.

* En liga som pågår, och där Pia Sundhage nu har en spelare att följa är den amerikanska. Svenskamerikanskan Hanna Terry har nämligen skrivit på för Portland Thorns, där hon debuterade för ett par veckor sedan.

Mästarlaget Thorns har verkligen blandat och givit på sistone. De öste in mål mot Kansas och Boston och föll ihop totalt mot Seattle häromdagen. 5–0-segern i derbyt visar att Seattle Reign regerar i NWSL.

Reign och Kansas kommer att spela slutspel. I kampen om de två sista platserna börjar Western New York Flash att tappa. Mycket talar för att två av Chicago, Portland och Washington blir slutspelslag.

Själv satt jag uppe i förra veckan och såg just Washington och Portland spela 1–1. Det var en jämn och intressant match mellan två lag med urstarka anfallslinjer. För varje NWSL-match jag ser växer känslan att ligan redan är världens bästa. Att ett lag som Washington har råd att starta med en världsspelare som Kerstin Garefrekes på bänken motsäger ju inte direkt den uppfattningen.

Garefrekes spelar ju annars för Frankfurt i Frauen-Bundesliga. En som är på väg att lämna den tyska toppklubben är Dzenifer Marozsan. Enligt den här artikeln blir det Lyon eller PSG som blir nästa klubbadress för det tyska spelgeniet.

* Marozsan fanns inte med på listan över Europas elva bästa spelare. Där fanns däremot fem andra tyska spelare. Och tre svenska, och ytterligare tre damallsvenska. Kul att Lotta Schelin, Nilla Fischer och Caroline Seger har så starka namn att de finns med bland de som kan vinna priset.

Jag har inte tid att analysera listan just nu. Dock känns det konstigt att Ramona Bachmann bara blev tolva. Den spelare som var bäst i damallsvenskan i fjol borde slå sig in på topplistan när fyra andra damallsvenska spelare platsade. Eller?

* I Japan skall tabellen snart delas upp i mästerskaps- och nedflyttningsserie. Det är fortsatt stenhård kamp om att undvika den jobbiga sjundeplatsen mellan Kobe, Niigata, Sendai och Jef United. I nuläget ligger Jef under strecket, och kanske blir deras möte med Sendai i sista omgången helt avgörande.

I toppen leder fortfarande Urawa Reds tre poäng före Yunogo Okayama Belle.

* I engelska WSL hänger Chelsea med Emma Wilhelmsson på Birmingham i toppstriden. De båda har 17 poäng, fast Birmingham har en match mindre spelat. Bakom tätduon är det ett glapp på fem poäng ner till trean och fyran.

Schelin låg bakom det mesta

Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.

Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”

Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.

Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.

Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.

Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.

Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.

Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.

Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.

Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.

* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.

I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.

Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:

G1
Ryssland    7 matcher    –5p
G2
Italien           8         –5p
G3
Island            7         –8p
Danmark       7         –9p
G4
Sverige         7        –0p – lär vinna gruppen
Skottland      8        –3p
G5
Norge          8         –0p – lär vinna gruppen
Holland        8        –5p
G6
England       8       –0p – lär vinna gruppen
Wales          8       –5p
Ukraina       6        –8p
G7
Frankrike     7       –0p – lär vinna gruppen
Finland        6        –3p
Österrike     8        –9p

* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.

Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.

De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.

Här ser du Sveriges match i kväll

En glädjande nyhet idag är att Sveriges bortamöte med Färöarna går att se via stream. Här på Färöarnas fotbollsförbunds hemsida skall det komma upp en länk strax innan avspark.

Och andra halvlek ser man här:

Matchen startar 19.00, och Sveriges startelva ser ut så här: Hedvig LindahlElin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Sara ThunebroCaroline SegerMalin Diaz, Lisa Dahlkvist, Olivia SchoughLotta Schelin och Therese Sjögran.

Olivia Schough får alltså en ny chans att visa landslagsklass. Orsaken till det är i första hand att Hanna Folkesson är sjuk och att Sofia Jakobsson är avstängd efter sitt gula kort mot Skottland. En annan ändring är att Sembrant är tillbaka i startelvan på bekostnad av Emma Berglund. Med sitt fina huvudspel lär Sembrant vara en rejäl tillgång vid fasta situationer.

Slutligen vilar Kosovare Asllani på bänken, vilket öppnar för Malin Diaz i startelvan.

Malin Diaz

Malin Diaz

Jag har nu äntligen lyckats se hela Skottlandsmatchen, och den var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Eller. Den var ganska exakt som jag hade förväntat mig.

Låter det förvirrat?

Vad jag menar är att jag ju hade hunnit läsa de som skrivits om matchen redan innan jag såg den. Därför hade man ju vissa förutfattade meningar. Jag hade ju exempelvis läst Tomas Pettersson i Expressen:

”Skottland må vara på uppgång – men håller fortfarande till på en betydligt lägre nivå än Sverige. Kim Little må vara en skicklig spelare – men långt ifrån någon fulländad världsstjärna. Och det tog bara 14 minuter för Sverige att spräcka nollan på Fir Park. Nej, det fanns till slut inte speciellt mycket att oroa sig över.”

Det där visade ju sig både vara sant och osant. Jag tyckte ju exempelvis att de tre skotska stjärnorna Little, Lisa Evans och Jane Ross var utmärkta alla tre. Att Little fick ta ett stort defensivt ansvar tycker jag snarare höjer hennes värde, än sänker. Och om inte den bästa spelaren i den mest profilstarka ligan i världen är en fulländad världsstjärna undrar jag hur en sådan ser ut.

Däremot håller jag med om att Sverige totalt sett var bättre än skotskorna. Skillnaden låg i den defensiva stabiliteten.
För faktum var ju att Sverige inte behövde förta sig för att göra de tre målen. De var egentligen alldeles för billiga, alla tre.
Ett lag som släpper in de två första hörnorna man har emot sig ska inte ha godkänt på sitt försvarsspel. Speciellt inte om målen kommer efter att bollen gått rakt genom straffområdet, utan att någon lyckats få undan den.

Och 3–1-målet måste ju målvakten Gemma Fay ta hand om. Lotta Schelins vänsterinlägg var ju nämligen egentligen inte speciellt lyckat.

Ute på planen upplevde jag matchen som ganska jämn. Och ofta hade faktiskt skotskorna den bästa fantasin i anfallsspelet, och som spelade till sig flest lägen. Men i båda straffområdena var Sverige klart bäst.
Jag hade ju även läst om där båda ”flicklagsmisstagen” från Lindahl och Jakobsson som ledde till Skottlands straff och mål. Jag har kollat reprisen många gånger, och är inte så säker på att Lindahl verkligen var utanför straffområdet. Därför har jag svårt att klandra henne. Däremot är Jakobssons hands väldigt omotiverad. Den bollen måste hon våga nicka bort.

Det som var mindre bra med det svenska spelet var alltså förmågan att skapa målchanser i själva spelet. Det får vi en ny chans att träna på i kväll. Då vill jag se fler smarta löpningar från våra offensiva spelare, inte minst från Lotta Schelin. Hon har nu gått mållös av två raka kvalmatcher, det är vi inte vana vid.

Jag har flera gånger kritiserat Schelin för hennes löpningar, och det är dags nu igen. Jag kollade hur hon sprang mot skotskorna, och hon kan inte vara lättläst för medspelarna. Ofta började hon springa in mot mitten, vilket gjorde att hon drog in backarna centralt, och mer eller mindre tvingade sina medspelarna att slå djupledsbollarna mot hörnflaggorna. Jag fattar inte varför hon inte försöker dra med sig backarna ut på kanterna, för att få djupledsbollen på insidan om sig.

Dessutom blir Schelin väldigt ofta stillastående inne i straffområdet – om hon inte fått inspelet i första löpningen. Så smartare löpningar för Schelin står överst på önskelistan. Utöver det vill jag se fortsatt skärpa på fasta situationer.

* Slutligen en internationell koll. Ryssland försämrade alldeles nyss sina chanser till att nå playoff ganska rejält. 0–0 hemma mot Irland för att dörren öppnas mer för Island och Wales/Ukraina att ta sig in bland de fyra playofflagen. För mycket talar för att ryskorna kommer att tappa minst åtta poäng (jag räknar med att de förlorar hemma mot Tyskland) och kanske knappt kommer upp på plusmålskillnad i den specialtabell som används – där man räknar bort mötena med gruppjumbon.

Resultatet innebär dock att vi helt kan räkna bort Irland ur kampen om VM-platser. Med tio tappade poäng blir det inget playoff.

* Igår tog däremot Norge ytterligare ett steg mot VM. 2–0 borta mot Portugal innebar åttonde raka segern, och nu behövs bara en eller två poäng till innan flygbiljetterna till Kanada kan bokas.

* Två svenska tjejer var mer eller mindre inblandade i gårdagens skräll. Bosnien tog nämligen poäng mot Polen, genom att spela 1–1. AIK:s Eldina Ahmic spelade 84 minuter medan Äspereds Fadila Topic blev kvar på bänken hela matchen. I och med att bosniskorna vann med 1–0 mot Nordirland i helgen kan man nog konstatera att den senaste veckan har varit den bästa någonsin för bosnisk damfotboll. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.

* Det har spelats ett antal träningsmatcher den senaste tiden. Bland annat har Brasilien och Nya Zeeland noterat två kryss.
I natt vann Tyskland med 2–1 borta mot Kanada. Höjdpunkter därifrån ser du här:

USA har slagit Frankrike med 1–0:

* U23-landslaget har spelat två matcher på sistone. Här är bilder från 2–1-förlusten mot Norge:

Och här är bilder från 0–0-matchen mot England:

 

Här är min VM-trupp till Kanada 2015

I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.

För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.

Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.

Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.

På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.

Men nog om det. Här är min trupp:

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Målvakter (3):
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Jennifer Falk

Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.

Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.

Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.

Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Backar (8):
* Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson

Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.

Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.

Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…

Marija Banusic

Marija Banusic

Mittfältare (8):
*
Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz

Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

Forwards:
*
Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Stina Blackstenius
* Lina Hurtig

Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.

De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.

Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?

Gustavsson och Göransson

Jag har inte tid att grotta ner mig i dagens två mest aktuella damfotbollsnyheter – alltså att alla Tyresöspelare är fria att gå vart de vill och att landslagstruppen till Skottlandsmatchen är uttagen.

Men kort kan man konstatera att det ju inte är oväntat att Tyresö riskerar att bli av med alla sina spelare och tränare. Tony Gustavsson har idag sagt att han stannar våren ut – men att han redan har klart med ny arbetsgivare. Det har spekulerats i Arsenal, men vad jag läst så ligger väl deras tränarbyte långt tidigare än om en månad?

Tony Gustavsson

Tony Gustavsson

Hursomhelst är ju den stora frågan kring Tyresö om klubben klarar av att fullfölja seriespelet vid en konkurs. När Dalsjöfors gick i konkurs här i Borås fick spelarna ”erbjudandet” att spela färdigt söderettan, men de fick själva stå för de kostnaderna. Jag såg på Anders Nilssons blogg att Tyresö kan ha en tanke på att låta själva moderföreningen stå för de kostnaderna under hösten.

Spontant frågar man sig om gräsrötterna i föreningen verkligen vill göra det. Faktum är ju i så fall att man spelar för att hänga kvar i elitettan. Nästa år väntar ju ofrånkomlig tvångsnedflyttning. Och skulle Tyresö sluta elva eller tolva i årets damallsvenska tvångsnedflyttas man således ner i division 1.

Så till landslagstruppen. Där är den stora skrällen att Antonia Göransson är petad till följd av att hon har för lite speltid i Turbine Potsdam. Frågan är här hur Olivia Schough återigen kunnat klara kraven. Schough har sex minuters speltid sedan VM-kvalkampen borta mot Nordirland i början av april. Under den perioden har Göransson spelat mer i landslaget än Schough har gjort för Bayern München.

Men Pia Sundhage måste väl anse att Schough gör mer nytta i truppen än Göransson. Hela truppen finns här.

Grattis Wolfsburg. Grattis damfotbollen

Nilla Fischer och Wolfsburg har just vunnit Champions League efter 4–3 (0–2) mot ett starkt Tyresö. Det är bara att gratulera Fischer och tyskorna till en stor insats. För det är stort att försvara en Champions Leaguetitel.

Jag hade träning och missade de första 40 minuterna av matchen. Men den halvlek jag fick se var fantastiskt bra. Framför allt var Wolfsburg fantastiskt bra. Jag har ofta hyllat lagets kapten Nadine Kessler. Hon blev matchens lirare och fixade till Martina Müller:s segermål.

Kessler måste vara Europas mest kompletta mittfältare. Kanske även den bästa. Men konkurrensen är hård, inte minst från Kim Little som vräker in mål i USA.

Den halvlek jag såg var propaganda för damfotbollen.

Och även om Tyresö föll så var matchen viktig för Pia Sundhage och svensk damfotboll. Hon har nu ytterligare ett antal spelare som fått spela en stor final. Och en till som fått vinna. Det är en riktigt viktig erfarenhet.

Nu orkar jag inte skriva mer ikväll. Jag återkommer när jag fått lite distans till finalen.

Eller. Innan jag sätter punkt konstaterar jag att Japan och Australien spelar final i Asiatiska mästerskapen på söndag. Och att Hans Löfgren har pratat ut i Dagens Nyheter. Det är förstås också värd en kommentar framöver. Men nu säger jag godnatt för idag.

Jumbomöte, seriefinal och fyra nya VM-länder

Eskilstuna har förlorat en damallsvensk match. Umeås målnolla är spräckt. Publiksiffra på över 16000 i Tyskland, och dessutom är en femtedel av lagen i nästa års VM klara.

Det har alltså hänt mycket den här helgen.

Börjar vi i Skåne så vann Rosengård seriefinalen mot Eskilstuna med klara 3–0. Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson gjorde målen, när sörmländskorna för första gången någonsin förlorade i damallsvenskan.
Rosengård har hela tiden varit storfavoriter till guldet. Och risken finns att de rycker ifrån ganska tidigt i årets serie. På söndag väntar dock en hyperintressant bortamatch mot Tyresö.

Enligt den här intervjun med Christen Press skall nämligen åtminstone amerikanskorna spela för Tyresö även nästa vecka.

Kanske blir Tyresö–Rosengård Tyresös sista stora match. Kanske kan pengarna från Champions League göra att klubben klarar att överleva årets seriespel. Men känslan är ju tyvärr att klubben tvingas dra sig ur i mitten av juni. Kanske som regerande Europamästarinnor.

Den här artikeln om att klubben inte hade haft råd att åka till finalen i Lissabon stärker bilden av att Tyresö inte kommer att kunna fullfölja damallsvenskan.
Ju mer som kommer fram, desto mer känns det makalöst att Tyresö fick fortsätta verksamheten för tre månader sedan…

Med ett vingklippt Tyresö kanske Umeå kan ta upp kampen med Rosengård. Dagens 6–1-seger hemma mot Vittsjö imponerar i alla fall. Vittsjös reducering kom på övertid, vilket innebär att Umeås nolla höll i 450 minuter. Starkt.
Målen från matchen ser du här:

Kanske är Umemålvakten Malin Reuterwall den yngre målvakt som Pia Sundhage i första hand bör matcha in i landslagstruppen. Sundhage gjorde dock som jag idag, hon åkte till Åbyvallen för att kolla in en annan ung och talangfull målvakt, Jennifer Falk i Jitex.

Själv reste jag mig från min plats läktaren vid Jitexledning med 2–1. På väg ut från arenan vände jag mig om och såg en boll borra sig in i krysset bakom Falk. Där var hon chanslös.
Men dessförinnan hade jag för första gången sett Falk göra en rejäl tavla. Hon tappade nämligen ett inlägg vid 1–0-ledning, på den studsande returen högg Sarah Fredriksson blixtsnabbt och nickade in kvitteringen.

Så Sundhage fick alltså se Falk darra. Nu vet jag inte hur AIK:s 3–2-mål gick till. Men i övrigt var Jitexmålvakten som vanligt. Alltså modig, spänstig – och bra. Bland annat tog hon två frilägen från Emma Lundh.

På många sätt var dock det här helt klart den sämsta damallsvenska match jag sett hittills i år. Då tänker jag inte på målchanser, för det var ganska öppen fotboll. Utan jag tänker mer på intensitet, och spelkvalitet. Det var rätt tydligt att det var seriens två sämsta lag som möttes.
AIK:s seger var väl totalt sett i sin ordning. De skapade ju mest. Men även om AIK hade väldigt många avslut, så tyckte jag inte att de kändes speciellt farliga när de kom fram. Avsluten var veka, och ofta från långt håll eller dåliga vinklar. Elin Bragnum:s ribbskott var ju exempelvis mer ett inlägg som ramlade ner i överliggaren.

När Jitex gjorde 2–1 satt jag och tänkte att AIK får svårt att ha två lag bakom sig. Möjligen, möjligen kan Vittsjö vara en räddningsplanka. Men inte ens det känns troligt, även om AIK nu har passerat skånskorna i tabellen. Men AIK var sämre än väntat. De kändes inte speciellt välorganiserade, och anfallsspelet lite väl rakt och chansartat. Fast skulle Tyresö försvinna ur tabellen bör AIK klara sig.

För Jitex väger som väntat för lätt, framför allt i offensiven. De kommer inte att ta många poäng. Men de har bara släppt in 14 mål på sex matcher. Fjolårets superjumbo Sunnanå hade två poäng efter sex omgångar – men också 21 insläppta mål.
Jitex har ändå en defensiv trygghet med Falk och kanadensiska mittbacken Emily Zurrer. De närmare 80 minuter jag såg på Åbyvallen idag var Zurrer matchens överlägset bästa spelare. Hon ägde verkligen konstgräset.

Förutom att hon snyggt och enkelt löste alla defensiva situationer, så fick hon stå för Jitex anfallsuppbyggnad. Dessutom var det hon som skapade hemmalagets friläge före paus genom att rutinerat sno bollen från en felvänd Emma Lundh på mittplanen. Zurrer känns ännu bättre nu än hon var i Dalsjöfors 2011.

Slutligen till skrällagsmatchen Örebro–Piteå. Där vann fjolårets skrällag Örebro med 3–2. I och med segern har Örebro kontakt med lagen på den övre tabellhalvan.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

I elitettan fortsätter Mallbacken att rada upp segrar. Trots att man länge låg under mot Hovås/Billdal kunde man vända och vinna under de sista tio minuterna. Båda målven gjordes av starka skytteligaledaren Mimmi Larsson.

Därmed lämnar jag den svenska fotbollen för en internationell rundvandring. Igår blev Sydkorea och Kina första nationer att göra Kanada sällskap i nästa års VM. Idag gjorde Japan och Australien dem sällskap. Därmed är fem av 24 VM-platser besatta.
De regerande världsmästarna Japan vann idag med 7–0 mot Jordanien. Höjdpunkter från den matchen ser du här.

Vietnam bör ha en väldigt bra chans att bli det sjätte VM-laget. De har nämligen stått upp bra i sina matcher, och föll bara med 2–0 mot Australien idag. Och i en avgörande match mot Thailand (eller Myanmar) kommer vietnameserna att vara klara favoriter.

I Europa var helgens stormatch den tyska cupfinalen. Hela 16623 åskådare i Köln fick se Frankfurt vinna med 3–0 mot Essen. En japanska – Kozue Ando – visade Frankfurt vägen mot titeln genom att stöta in 1–0-målet redan i fjärde minuten, fint framspelad av Lira Alushi. Även de båda andra målen kom i den första halvleken, båda efter nickar på hörnor. Dels från Peggy Kuznik, dels från Simone Laudehr. Se målen, och andra höjdpunkter på det här klippet.

Som jämförelse av publiksiffran 16623 sågs idag den svenska cupfinalen för herrar av 3423 åskådare på Friends Arena. Båda spelades alltså på neutral plan.

I fredags vann alltså Wolfsburg mot Potsdam med 2–0 i Frauen-Bundesliga. Bilder därifrån ser du på det här klippet.
På klippet kan man se att Genoveva Anonma:s utvisning är felaktig. Att hon kan få gult kort för sin sena tackling köper jag, men inte rött. Mer om det kan ni läsa i kommentarerna till det förra inlägget.

Här är det läge att verkligen tacka alla er som hjälper mig med den här bloggen genom att i kommentarsfältet skriva referat, kommentarer och spaningar från olika matcher. Jag har ett par ”medhjälpare” i Linköping, någon i Göteborg och så vidare. Ni är ovärderliga, och lyfter verkligen den här bloggen.

Saki Kumagai

Saki Kumagai

Med det går vi vidare till Frankrike. Där vann igår Lyon med 2–1 i svenskmötet med Montpellier. Eller, det blev inget svenskmöte, för Lotta Schelin byttes ut i minut 65, två minuter innan Josefine Öqvist byttes in. Noteras att 7411 åskådare var på plats i Lyon. Också det förstås en bra siffra. Publiken fick se en japanska spela huvudroll även här. Saki Kumagai satte nämligen segermålet på straff i minut 74.

Lyons seger innebär att laget bara behöver en poäng till för att säkra ligaguldet. Den lär komma på lördag i Guingamp. Samma dag väntar match om andraplatsen mellan Parislagen Juvisy och PSG. Den här helgen vann båda lagen med 3–0. Kosovare Asllani gjorde PSG:s 2–0-mål borta mot Rodez.

* I Holland blev Twente mästarinnor i fredags. 2–1-segern i fredags mot Heereneen säkrade guldet. Däremot är laget bara tvåa i BeNe League, bakom Standard Liege. Men i dubbelligan koras ju två olika nationsmästarinnor.
Både ett klipp från Twentes 2–1-seger mot Heerenveen, och från guldfirandet finns på den här länken.

* I Österrike var det cupfinal igår. Spratzern vann för andra året i rad finalen mot Neulgenbach. Den här gången med 4–3. Neulengbach, som ju tappat Nina Burger till Houston Dash i NWSL lär dock vinna ligan. Även om lagens andra inbördes möte återstår leder nämligen Tyresös kvartsfinalmotståndare från Champions League med tre poäng och 18 måls marginal. Det får Spratzern svårt att hämta in.

* I norska toppserien övertog Lilleström över serieledningen via 3–0 mot Kolbotn. Dagens mest anmärkningsvärda resultat var att Arna-Björnar vann med hela 5–0 mot storsatsande svensklaget Avaldsnes.

* I USA:s NWSL gjorde Sverigebekanta engelskan Jodie Taylor två mål på sin födelsedag när Washington vände 2–1-underläge borta mot Western New York Flash till 3–2-seger. Höjdpunkter därifrån ser du här:

I natt spelas ytterligare två matcher i NWSL. Dels Kansas–Houston (avspark vid midnatt), dels Boston–Chicago (00.30). Båda matcherna kan ses via stream på den här länken.

* Slutligen till England. Där ligger Arsenal överraskande sist i en mycket jämn WSL-tabell – dock en match mindre spelad. Lika överraskande är att Notts County leder. Dock är bara tre omgångar spelade, och Birmingham kan passera i toppen – om de vinner hängmatchen mot Arsenal. Birmingham vann för övrigt idag med 2–1 mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea.

Gustavsson och Asiatiska mästerskapen

Tony Gustavsson

Tony Gustavsson och Amy Rodriguez

sin blogg uppger Anders Nilsson att Tony Gustavsson kommer att ta över USA:s landslag efter Champions Leaguefinalen.

Jag har ingen aning om hur mycket sanning det ligger i uppgifterna. Däremot har jag ju sett hur först Alex Morgan har hyllat Gustavsson, och sedan har jag noterat hur Christen Press i sitt färska blogginlägg ”Tony, Trust and Titles” lyfter både Gustavsson och Törbjorn Nilsson. Ja, i sitt försök att få Torbjörn Nilsson:s namn helt rätt har Press kastat om ö och o. Lite charmigt faktiskt. Eller hur?

Tillbaka till Gustavsson. Han hjälpte ju Pia Sundhage i USA under OS, och har haft flera amerikanskor i Tyresö, och verkar alltså stå väldigt högt i kurs hos dem. Så det är långt ifrån omöjligt att Anders Nilsson är rätt ute på sin blogg.

Apropå Gustavsson och Christen Press har de i morgon damallsvensk tv-match (Tv4sport 18.45) i Göteborg. Dessutom är det cupkvartsfinal mellan Sirius och Linköping. Och på torsdag avgörs den tredje cupkvarten när AIK tar emot Kristianstad.
I cupen är Linköping och Kristianstad gigantiska favoriter till att göra Kif Örebro sällskap i semifinal. Matchen på Valhalla är däremot väldigt intressant. Där får Tyresö ett bra test inför Champions Leaguefinalen. Framför allt blir det spännande att se hur Tyresö kan tackla Göteborgs snabba kontringsspel.

Om Tony Gustavsson är på väg mot USA kanske han ska hålla sig uppe natten mot torsdag. För då spelas det två matcher i amerikanska NWSL. Bland annat är det nästan en ny seriefinal när fullpoängaren Seattle Reign tar emot FC Kansas City. Jag skriver nästan seriefinal eftersom Kansas City ligger trea, men laget är bara tre mål bakom tvåan Western New York Flash.

Tillbaka till Europa. På fredag är det ju toppmöte i Frauen-Bundesliga när trean Wolfsburg tar emot tvåan Turbine Potsdam. Där får även Wolfsburg ett bra test inför mötet med Tyresö i Lissabon. Det tyska mästarlaget har dock en lång skadelista för tillfället. Deras twitterkonto uppgav den så här: Josie, Kessi, Lina, Viola, Jay, Maren, Jojo och (kanske) Poppi.
Jag tyder det som Josephine Henning, Nadine Kessler, Lina Magull, Viola Odebrecht, Zsanett Jakabfi, Maren Tetzlaff, Jovana Damnjanovic (??) och frågetecken för Alexandra Popp. Ett hyfsat starkt gäng…

Slutligen byter vi världsdel igen. För i morgon börjar de Asiatiska mästerskapen. Som jag har varit inne på tidigare är det ett lite luggslitet mästerskap, dels då världsmästarinnorna från Japan inte har fått loss alla sin utlandsproffs. Dels för att Nordkorea är avstängt till följd av dopningsdomarna vid VM i Tyskland 2011.

Nordkorea framför blixtarna

Nordkorea framför blixtarna

Asiatiska mästerskapen är ju också kval till VM. Asien har fem platser, vilket innebär att en ”blåbärsnation” kommer att följa med fyra starka till Kanada. De fyra starka är ju Japan, Australien, Kina och Sydkorea, som alla bör klara sina VM-biljetter på ett rätt behagligt sätt.

Den femte platsen står mellan värdnationen Vietnam, Thailand, Jordanien och Myanmar. Jag har skrivit dem i den ordning jag tippar dem. Vietnam och Thailand är ganska jämna, men jag tror att vietnameserna kan klara kvalet till följd av hemmaplan.

En vink om huruvida jag är rätt eller fel ute om Vietnam kommer redan i öppningsmatchen, i morgon 12.15 svensk tid. Då ställs laget nämligen mot Jordanien. På många sätt är däremot den gruppens, och morgondagens, andra match, Japan–Australien mer intressant. Den börjar 15.15 svensk tid, och här är en länk som skall funka. Och här är en länk till i reserv.

Den andra gruppen drar igång på torsdag med Sydkorea–Myamnar (12.15) och Kina–Thailand (15.15). Alla spelartruppen går att läsa på den här länken. Och här är spelschemat.

Skadad Rohlin och vasst Göteborg

Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.

Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.

Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.

Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:

”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”

Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.

I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.

Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.

Lieke Martens

Lieke Martens

Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.

Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.

Jubel över Martens 1-0-mål

Jubel över Martens 1-0-mål

Göteborg jublar över 2-0-målet

Göteborg jublar över 2-0-målet

Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.

Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.

Kristianstad har gjort 2-1

Kristianstad har gjort 2-1

Marlene Sjöberg gör 3-1

Marlene Sjöberg gör 3-1

Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.

Marija Banusic

Marija Banusic

Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.

Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.

Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.

I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.

Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.

Berglund tillbaka – som väntat

Emma Berglund

Emma Berglund

Som jag gissade i inlägget från den damallsvenska premiärmatchen mellan Jitex och Umeå så är Emma Berglund tillbaka i landslaget i samband med VM-kvalmatchen mot Nordirland. Kul och efterlängtat.

Pia Sundhage tog i dag ut truppen. Och med tanke på hur trupperna sett ut på sistone var det inte några större skrällar. Jag saknade först Emma Lundh, men ser att hon står på AIK:s skadelista, så där är nog förklaringen till det. Även Elin Rubensson står utanför truppen till följd av skada.

Hela truppen till matchen som spelas i Växjö den 8 maj finner du här.

Tankar kring damallsvenskan 2014

Vi framme vid en av årets trevligaste fotbollshelger. I dag startar elitettan, och i morgon drar damallsvenskan i gång.

Det är nu jag borde ha gjort en sådan där genuint detaljerad genomgång av alla lag som jag gjort de senaste åren. Men tiden har tyvärr inte räckt till.

Faktum är att jag har brottats med tanken att lägga bloggen i träda i några månader. Bakgrunden är att jag under de närmaste sex månaderna kommer att ha andra arbetsuppgifter på Borås Tidning, med fler arbetstimmar som följd. Dessutom har jag efter flera års kamp mot knäskador nyligen kunnat göra comeback som spelare, vilket tar ytterligare timmar. Plus att jag dessutom tränar ett lag.

Totalt har jag de här senaste två veckorna insett att jobb och egen fotboll kommer att ta åtta–tolv timmar mer av min tid jämfört med föregående år. En av de saker som kommer att ta stryk är den här bloggen.

Jag har dock beslutat mig för att försöka hålla i gång den så gott det går. Men jag tycker inte om att göra saker halvdant, så skulle jag om några veckor inse att det inte funkar så kommer jag att ta bloggpaus. Det om det.

Jag måste ju förstås i alla fall komma med ett litet tips på hur årets damallsvenska slutar. Faktum är att det är den mest svårtippade upplagan på flera år. Tipsen för ettan och tolvan föll sig ganska självklara, men platserna där emellan är desto svårare att förutspå.

För ganska många lag är rejält svårplacerade. Skadefria, och med en bra start, kan de slåss om Champions Leagueplats. Fast med lite otur kan de lika gärna hamna i bottenstrid.

Innan jag går in på tipsen så tänkte jag uppmärksamma att det även är premiär i USA:s NWSL i morgon. Alla matcher i ligan kommer att gå att se gratis på Youtube, vilket förstås är en härlig nyhet för alla intresserade. För full info om alla lag rekommenderar jag den här länken. Skall jag tippa tror jag att det finns god chans att Portland Thorns försvarar sin titel. Känslan är att fjolårets bottenlag Seattle Reign kan skrälla, och kanske till och med är en tänkbar finalist.

I övrigt utanför Sveriges gränser är det cuphelg både i Tyskland och Frankrike. Tyska cupen har nått semifinaler. Där möts Essen och Freiburg i dag och Frankfurt och skrällgänget Sand i morgon. Två matcher i Frauen-Bundesliga spelas för övrigt också i morgon. Turbine Potsdam skall försöka ta över serieledningen hemma mot Hoffenheim och Wolfsburg skall försöka haka på toppduon hemma mot Duisburg.

I franska cupen är det kvartsfinaler, som alla spelas i morgon. Mest intressant är mötet Lyon–Montpellier. Det var ju motsvarande cupmöte i fjol, som Montpellier vann, fast ändå inte. Domaren kunde ju inte reglerna i straffläggningen, utan dömde under skandalartade omständigheter bort Montpellier.

Därmed är jag framme vid mitt damallsvenska tips för 2014. Jag börjar bakifrån:

12) Jitex Mölndal
Ett väntat, och tråkigt tips. Men med tanke på att man tappat hela fjolårets lag så är det ofrånkomligt. Årets trupp är dock intressant, då den till mycket stor del består av unga, svenska talanger. Det borde innebär att före detta Jitexspelaren Pia Sundhage håller båda sina tummar för Mölndalslaget, som numera har kommuntillhörigheten inskriven även i klubbnamnet. Hon vill ju att fler svenska lag skall satsa på talanger.

11) AIK
Det här är ett tips som jag inte är jättenöjd med. Någonstans känner jag nämligen att det är en ganska god chans att de båda nykomlingarna kommer att hänga kvar i år. Men till slut blev det ändå Solnagänget som placerades under strecket. Kanske för att jag har ett frågetecken för deras norska målvakt Hilde Gunn Olsen. Det frågetecknet bygger på att jag aldrig har sett henne spela. Men å andra sidan har hon ju två riktigt pålitliga spelare framför sig. Maija Saari och Malin Levenstad är två kanonförvärv. Frågan är dock hur länge Levenstad blir kvar. Mycket talar väl för att hon trots allt lämnar i sommar.

10) Piteå IF
Lyfte till slut ändå upp till sjunde plats i fjol. Har dock tappat flera viktiga spelare, och känns spontant som en självklar nedflyttningskandidat. Hade det inte varit för att man vet hur tufft det är att komma till Piteå och spela så hade jag placerat laget ett hack längre ner. Framför allt är det defensiven som är ett frågetecken för PIF. Lydia Williams är en världsmålvakt. Det är inte ersättaren Hilda Carlén. Även i backlinjen har man ett par tunga tapp. Offensivt ser det däremot bättre ut. Hanna Pettersson är tillbaka, Francisca Ordega är inspelad i svensk fotboll och Pauline Hammarlund är ett spännande nyförvärv. Kanske är det offensiven som räddar Piteå?

Lydia Williams

Lydia Williams

9) Kristianstads DFF
Ytterligare ett svårtippat lag. KDFF var fjolårets besvikelse med sin niondeplats. Har dessutom tappat måldrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Med tanke på att ekonomin är ansträngd får man nog klara sig med de spelare man har. I fjol var det defensiven som kollapsade. Trots att man har landslagsmålvakten Hedvig Lindahl som sista utpost var det bara usla Sunnanå släppte in fler mål i serien. I år måste nog Elisabet Gunnarsdottir:s lag hitta bättre organisation i försvarsspelet. Annars riskerar man att bli rejält indraget i nedflyttningsstriden. Å andra sidan finns det offensiv kraft i laget, och med rätt medvind från start så kan det bli en placering flera snäpp uppåt i tabellen.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

8) Eskilstuna United
Det här är en chansning. Men Eskilstuna gick upp på defensiv stabilitet, vilket är en mycket bra grund. Dessutom har man värvat klokt genom att ta in ytterligare stabilitet. Frågetecknet har varit offensiven, men Gaelle Enganamouit och Pamela Conti känns som ett spännande forwardspar. Dessutom känns Eskilstuna som ett lag man inte vill ge fasta situationer på offensiv planhalva. I truppen finns nämligen ett antal fina fötter, och flera starka huvudspelare. Eskilstuna är en riktigt intressant debutant.

7) Vittsjö GIK
Ytterligare ett svårtippat lag. Ett tag i vintras såg jag laget som nedflyttningskandidater. Men känslan är ändå att man till slut fått ihop en stark trupp. Finska målvakten Minna Meriluoto är en personlig favorit. Kan hon bara bli frisk, och hålla sig skadefri, så har Vittsjö en rejäl trygghet som grund. Framåt tror jag att formstarka Jane Ross kommer att göra de mål som krävs för att hålla distansen till nedflyttningsstriden.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

6) Tyresö FF
Här är det allra mest svårtippade laget. Ingen vet ju hur truppen ser ut efter sommaren. Jag hoppas att Tyresö klarar krisen. Jag hoppas också att klubbledningen inser hur viktig den här våren är för deras framtid. Man får helt enkelt inte göra några misstag. Det enda rätta är att bygga om från grunden, genom att skapa förtroende både hos spelare och sponsorer. Låt det ta några år. Och se till att ha någon eller några miljoner på banken innan man börjar en ny satsning. Även om det blir en total nystart efter sommaruppehållet gissar jag att laget har samlat så många poäng i serieupptakten att det räcker för övre halvan. Men det kan ju lika gärna bli konkurs – och jumboplats. Noterbart är att sex spelare kommer nästan direkt från andra sidan jorden till morgondagens premiär. Så jetlag kan fälla Tyresö i Skåne i morgon.

5) Göteborg FC
Ett av seriens allra mest svårtippade lag. På pappret har man en trupp för topp tre. Men pappret kan ju inte spela. Man brukar ju säga att kontinuitet är ett segervapen, och det är alldeles för många förändringar i både trupp och startelva för att jag skall våga tippa GFC högre upp i tabellen. Laget har av tradition varit trögstartat i serien. Med en dåligt samspelad startelva talar mycket för att våren blir avgörande även i år. Framåt höstkanten borde nämligen det här laget vara riktigt starkt. Och holländska nyförvärvet Lieke Martens kommer att bli en attraktion i årets serie. Som boråsare varnar jag även för Sara Lindén, som verkar vara tillbaka på allvar.

Lieke Martens

Lieke Martens

4) Umeå IK
Med Lina Hurtig och Jenny Hjohlman som vasst anfallspar och med Emma Berglund tillbaka i mittförsvaret bör UIK kunna vara ett lag för medaljstriden. Men det är långt ifrån självklart. Man har en ny tränare och man har bytt ut några etablerade spelare och ersatt med unga talanger. Med skador på fel spelare, och en dålig start, så kan det bli undre halvan.

Emma Berglund

Emma Berglund

3) Kif Örebro
Det här är en chansning. Laget var väldigt starkt i fjol, men slutade ändå ”bara” sexa. Man var nämligen väldigt beroende av Sarah Michael. Så när nigerianskan saknades för skada hade laget en djup svacka. Nu har Michael skadeproblem från start på serien, vilket är illavarslande. Klart är även att Nigerias VM-kval krockar med de två sista omgångarna. Och utan sin starka forward skulle Kif lika gärna kunna hamna på seriens undre hälft. Två unga Kifspelare som jag är nyfiken på inför den här säsongen är Linda Hallin och Michelle De Jongh. Båda är stora talanger som missade fjolåret på grund av knäskador. Genombrott i år?

Sarah Michael

Sarah Michael

2) Linköpings FC
Hade det inte varit för att nyckelspelaren Pernille Harder missar serieinledningen så hade jag kunnat tänka mig att tippa LFC som etta. I fjol tappade laget guldchansen direkt i serieupptakten, där man bara tog tre poäng på de fyra första matcherna. Höstspurten var däremot mäktig, och man har värvat klokt. Exempelvis kan har norska Kristine Minde förutsättningar att bli en av seriens stora attraktioner i år. Dessutom är ju Stina Blackstenius ett år bättre. Hon borde kunna göra 15–20 mål i år, vilket ger laget förutsättningar för att kvala in till Champions League 2015/16.

Pernille Harder

Pernille Harder

1) Rosengård
De regerande mästarinnorna från Malmö är med rätta skyhöga favoriter. Även om truppen känns tunnare i år än i fjol så är också konkurrensen sämre. Så om bara spelare som Ramona Bachmann, Therese Sjögran och Anja Mittag hittar formen borde det kunna bli en minst lika stor segermarginal som i fjol.

Det var årets damallsvenska tips. Elitettan har jag dålig koll på. Men känslan är väl att vi hittar nästa års två damallsvenska lag i kvintetten Sunnanå, Mallbacken, Hammarby, Djurgården och Kvarnsveden.

Spelet kan börja…

Manfall i landslaget – och mycket mer

Det är manfall i Pia Sundhage:s VM-kvaltrupp inför bortamötet med Nordirland på lördag. Hastigt och mindre lustigt har Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Caroline Seger tvingats lämna återbud.

De ersätts av Mia Carlsson, Amanda Ilestedt och Malin Diaz. Sedan tidigare hade ju Elin Magnusson ersatt Elin Rubensson. Jag puffade ju för Diaz häromdagen, så den uttagningen känns riktigt spännande.

Nordirland är ett lag vi bör slå även med ett B-lag. Men det börjar ändå finnas skäl för lite oro. Vi hade svårt att slå hål på svaga lag i höstas, och inte ens lag med 20 världsspelare i truppen kan byta fem–sex spelare i startelvan hur som helst utan att de påverkar prestationen.

Jag höll på att skriva att det skall bli spännande att se hur den här svenska truppen klarar helgens utmaning. Men det finns väl inget som talar för att det kommer att gå att se matchen från Sverige. Eller?

* Det känns ju förresten bra att Sundhage satsar ungt med Diaz. Fast tänker man ett steg längre så är inte Diaz så där jätteung. Hon fyllde 20 precis i början av januari.
Och jämför man med det lag som Silvia Neid tagit ut till Tysklands två kommande VM-kvalmatcher finns där tre spelare som är yngre än Diaz, nämligen Europamästarinnorna Melanie Leupolz och Sara Däbritz samt blixtinkallade Pauline Bremer – som fyller 18 den 10 april.

Neid är verkligen betydligt modigare än Sundhage när det gäller att satsa på framtiden.

Apropå Bremer så läser jag här att hon blev inringd till landslaget på så kort varsel att hennes klubb inte blev informerad av Neid och förbundet. Det får tydligen Potsdamledningen med Bernd Schröder att se rött.

* Nu har Birmingham lagt upp ett klipp med höjdpunkter från deras 2–0-seger borta mot Arsenal i söndags. Det ser du här:

* Jag noterar två intressanta träningsmatchresultat de senaste dagarna. Det blev oavgjort både i Skånederbyt mellan Rosengård och Kristianstad (1–1) och i nykomlingsmötet Eskilstuna–AIK (0–0).

* På Eurosport 01.00 natten mot lördag går det att se VM-finalen i F17 mellan Japan och Spanien. Samma lag som möttes i den första gruppomgången. Då var det japanska laget överlägset. Men i en final kan mycket hända.

Det jag har sett av mästerskapet är dock japanskorna i en klass för sig. Den underbara bollbehandling som de besitter hoppas jag räcker hela vägen till guld. I sin semifinal vann man med 4–1 mot skrällgänget Venezuela. Den japanska nollan höll i fem gånger 90 minuter. Men på två minuters övertid sprack den. Ändå riktigt starkt att bara ha släppt in ett mål på vägen till finalen.

Den andra semifinalen vann Spanien med 2–0 mot Italien. Bilder därifrån finns här. Tyvärr har F17-VM präglats av usla domarinsatser. Italien hade megatur med straffdomslut i sin kvartsfinal mot Ghana. Den turen hängde inte med in i semifinalen. Båda Spaniens mål kom på straffar – och som jag ser det är båda feldömda.
Den andra är definitivt ett rån mot italienskorna. Och tolkar jag handsregeln rätt skall man inte blåsa den första heller. Tråkigt att mästerskapsmatcher avgörs på att domarna inte håller tillnärmelsevis samma nivå som spelarna.

Italien och Venezuela spelar för övrigt bronsmatch på fredag 21.45. Också den sänds på Eurosport.

* Slutligen så verkar Rosengårdsspelarna Ali Riley och Anita Asante ha startat en videoblogg kallad A&A Show. Det första avsnittet handlar om vilka svenska ord en fotbollsspelare måste kunna. Lite underhållande är det allt:

Linköping–Göteborg, Tyresö, Kristianstad och världsbacken Fischer

Linköping slog ut regerande mästarinnorna Göteborg med 3–1 i Svenska cupen, och visade att vill vara första utmanare till toppduon Rosengård och Tyresö den här säsongen. Om nu Tyresö kommer att ha råd att vara ett topplag.

Jag har följt kvällens match via Göteborgs utmärkta direktrapportering på Twitter och Facebook. Enligt den var gästerna lite bättre i spelet i den första halvleken.
I LFC startade japanska nyförvärvet Aya Noguchi. Hon byttes dock ut i halvtid, och ersattes av Stina Blackstenius. En intervju med Noguchi, gjord innan matchen finns för övrigt här:

Under matchens sista halvtimme kom målen. LFC gjorde de tre första. Det var i tur och ordning Rene Slegers, Blackstenius och Emma Lennartsson. På övertid reducerade Manon Melis.

Apropå nyförvärv så bytte Göteborg in Sofia Skog i halvtid. Hon presenterades som nyförvärv tidigare i dag, och blir den fjärde spelaren som går från Jitex till GFC inför den här säsongen.

Noterbart kring dagens cupmatch var att den bara sågs av 137 åskådare. Det är verkligen ingen rolig siffra.

* Nu har damfotboll.com vaknat i Tyresöfallet. Dagens artikel om att EFD ger Tyresö sitt fulla stöd är intressant. Fast vad säger den egentligen? För när EFD:s tillförordnade generalsekreterare Anna Nilsson säger att:

”I dagsläget är det inte aktuellt att vidta några speciella åtgärder, utan EFD ger sitt fulla stöd till Tyresö precis som till alla andra föreningar som är anslutna.”

…skall det väl sättas i det ljus att Tyresö i dagsläget inte har brutit mot reglerna på ett sätt som motiverar några speciella åtgärder. Men på torsdag är det borgenärssammanträde, och startas därefter det ackordsförfarande som man pratat om – då är plötsligt läget ett helt annat.

Det blir intressant att höra vad EFD och Nilsson säger då. Hon konstaterar ju nämligen också att:

”Vi har ett regelverk att följa.”

* Tyresö är dock inte den enda föreningen i damallsvenskan som har problem med ekonomin. Jag skrev i går om att Kristianstad gick back med drygt en halv miljon kronor i fjol. Klubben står även utan ordförande, och sportchefen Henrik Nygren har förklarat för tränare Elisabet Gunnarsdottir att köpstopp gäller. Om allt det, och en skada på Linnea Liljegärd, går att läsa här.

* Till Tyskland. I morgon eftermiddag, 15.30 spelar landets båda Champions Leaguelag Wolfsburg och Turbine Potsdam sina matcher i veckans omgång av Frauen-Bundesliga. Wolfsburg ställs mot jumbon Sindelfingen, medan Potsdam har lurigt bortamöte med Duisburg.

Redan nu vid midnatt går det att se tysk fotboll på svensk tv. Då sänder nämligen Eurosport Tyskland–Ghana från F17-VM.

* Slutligen bara en liten fundering kring en sak Pia Sundhage sa till SVT vid gårdagens presskonferens. 7.00 in i det här klippet säger vår förbundskapten så här:

Nilla Fischer – hon kommer att bli en världsback.”

Kommer att bli? Fischer var i fjol den enda backen som nominerades till Ballon d’Or – det officiella priset till världens bästa spelare. Om hon inte redan är en världsback så måste väl Fifa anse att det inte finns några sådana för tillfället…

Comeback av Emma Berglund

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup: 

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

Sverige–USA 1–0

USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.

Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.

Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.

Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.

Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.

Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.

Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.

Caroline Seger

Caroline Seger

Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.

När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.

De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.

Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…

Slutligen är här ett klipp med Lindahls fina straffräddning. Och här är ett med Schelins segermål.

För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.