Etikettarkiv: Sherida Spitse

Den stora guiden till EM-semifinalerna

Publicerad den av
2

Av EM återstår nu fyra lag och tre matcher. Två av matcherna spelas under torsdagen. Här är min guide till de båda semifinalerna:

18.00 Danmark–Österrike
Rat Verlegh Stadion, Breda

TV: SVT 2 och Eurosport 1.
Tips: 49–51

Troliga laguppställningar: Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Simone Boye Sörensen, Stine Larsen, Line Röddik Hansen – Sanne Troelsgaard Nielsen, Line Sigvardsen Jensen, Frederikke Thögersen, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder.
Österrike: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Sarah Puntigam, Verena Aschauer – Viktoria Schnaderbeck – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Nadine Prohaska – Nina Burger.
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina

Kommentar: Det här är verkligen en vidöppen historia. Jag tippar Österrike eftersom jag känner att Österrikes omställningsspel borde passa det danska laget dåligt. Men egentligen känns väl Danmark som knappa favoriter, och jag hade garanterat helgarderat den här matchen på stryktipset. För det här kan både gå till förlängning och straffar.

Jag såg Danmark två gånger på plats, och imponerades av laget. Men det gjorde jag även av Österrike, som jag såg spela 1–1 mot Frankrike. Den härliga glädje som de österrikiska spelarna visade efter den matchen gjorde att jag tog laget till mitt hjärta.

Österrike och Danmark stötte på varandra i genrepet inför EM, då vann Österrike med 4–2 efter att ha varit totalt överlägset. Det var garanterat en match som gav det österrikiska laget mycket av det självförtroende som redan tagit dem till en historisk EM-medalj.

Men inför semifinalen har sannolikt Danmark större nytta av det där genrepet än Österrike. Dels vet de hur bra motståndarna är, dels har de kunna reparera de brister som fanns vid det tunga nederlaget.

För Österrikes del saknas förstås Lisa Makas, som ju drog på sig en korsbandsskada i kvartsfinalen. Jag läste att det var hennes tredje korsbandsskada på två år. Grymt tungt. Hos danskorna är ju Janni Arnth borta till följd av en stressfraktur.

Kollar vi på de båda lagen känns det som att Danmark börjar hitta rätt i sitt lagbygge. Man är starkare i offensiven än i defensiven, men har ändå bara släppt in två mål på fyra matcher mot högklassigt motstånd.

Lagets nyckelspelare är förstås speluppläggaren Pernille Harder, men även försvarsjätten Simone Boye Sörensen är väldigt viktig. Den senare har verkligen varit grymt bra under EM.

De största frågetecknen finns för vem som skall spela vänsterback och vem som skall spela bredvid Line Jensen på centralt mittfält. Jag tippar att Line Röddik Hansen och Frederikke Thögersen får förtroendet på bekostnad av Cecilie Sandvej och Maja Kildemoes. En notering kring det danska laget är att det har sett väldigt tröttkört ut sista tio minuterna i alla matcher.

Österrike är mästerskapsdebutanter, och har således aldrig förlorat en mästerskapsmatch. Man har EM-turneringens hittills bästa målvakt i 21-åriga Bayern München-spelaren Manuela Zinsberger. Hon har bara släppt in ett mål, en nick på hörna från Frankrike och Amandine Henry. Där var i och för sig Zinsberger lite snett ute, men det var ingen grov tavla. Och den österrikiska målvakten har vägt upp den lilla missen med flera högklassiga räddningar, samt allmänt mycket stabilt spel.

Och senast blev ju Zinsberger även straffhjälte:

Österrike har en mycket tydlig spelidé, både i defensiven och i offensiven. Defensivt ställer man upp 4–1–4–1 så länge man ligger högt i planen, men när man närmar sig eget straffområde faller man ner i 5–4–1. Man har ett väl inarbetat presspel, med många spelare som är väldigt duktiga på att sätta den där pressen. Bäst skulle jag säga att löpstarka Nicole Billa är. Hon stressar fram många misstag från motståndarna.

När Österrike vinner bollen vill de snabbast möjligt sätta upp den på starka Nina Burger, som i sin tur brukar få fint understöd av löpstarka mittfältare som Billa, Laura Feiersinger och Sarah Zadrazil. I Makas frånvaro blir det nog Nadine Prohaska som tar den sista mittfältsplatsen. Ett alternativ skulle vara att sätta in Virginia Kirchberger i backlinjen och flytta fram spelskickliga lagkaptenen Viktoria Schnaderbeck.

Trots att Österrike i första hand utmärkt sig för sin fina defensiv är laget vasst i offensiven, och man har faktiskt både gjort fler mål och släppt in färre än Danmark. Österrikes målskillnad så här långt i EM är 5–1 medan Danmarks är 4–2.

Som sagt, det här är en vidöppen semifinal, som kan sluta precis hur som helst. Kollar man lagens inbördes historik har man mötts tre gånger på 2010-talet. Österrike har två vinster mot Danmarks enda, noterbart är att hemmalaget har vunnit alla gånger. Men i det här fjärde mötet har ju inget av lagen hemmaplan.

20.45 Nederländerna–England 
De Grolsch Veste, Enschede – under EM kallas arenan FC Twente Arena.

TV: TV 12, Eurosport 2 och Cmore Fotboll.
Tips: 40–60

Troliga laguppställningar: Nederländerna: Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
England: Siobhan Chamberlain – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Ellen White, Jade Moore, Fara Williams, Jordan Nobbs – Fran Kirby och Jodie Taylor.
Domare: Stephanie Frappart, Frankrike

Kommentar: Det här är matchen mellan de enda två lag i turneringen som står på fyra raka segrar. Mellan de två lag som gjort flest mål, och släppt in minst.

Det skulle alltså kunna vara den moraliska finalen. Men i det här skrällmästerskapet kanske man inte skall ta för givet att vinnaren i den här matchen även tar hem pokalen på söndag.

Som jag ser det har England varit EM:s bästa och mest homogena lag, och de får räknas som favoriter mot värdnationen. Det här är ju två lag med klös, båda kallas ju för lejonhonorna. Det engelska laget har ju rakt av smeknamnet ”Lionesses” medan de nederländska laget lägger till en färg och kallas ”Oranje Leeuwinnen”.

Jag har sett Nederländerna två gånger live och England en. I det nederländska laget har jag noterat några svagheter, det har jag inte i det engelska. Framför allt är det brister i snabbhet i det nederländska mittförsvaret som jag tänker på. Brister som borde få det att vattnas i munnen på en engelsk skyttedrottning vid namn Jodie Taylor.

Hon avgjorde senast de båda lagen möttes. Det var i november, och England vann med 1–0. Totalt har lagen mötts fyra gånger på 2010-talet. England har två vinster och så har det blivit två kryss. Noterbart även att lagen möttes även i EM-semifinal 2009, då vann England efter förlängning.

Här är bilder från mötet i november:

Nu har ju dock mycket hänt i Nederländerna sedan dess. Inte minst har man ju bytt förbundskapten till Sarina Wiegman, ett byte som givit laget ett jättelyft.

Det som i första hand talar för hemmalaget är att de är på hemmaplan och är inne i ett slags glädjerus. Nederländerna har också en mycket vass anfallslinje sannolikt det bästa i turneringen. Och de nederländska spelarna strålar av självförtroende, inte minst vassa yttrarna Lieke Martens och Shanice van de Sanden.

På presskonferensen efter segern mot Sverige fick succémittfältaren Jackie Groenen frågan om hur hon skulle se på att få möta flera av sina gamla klubbkompisar i Chelsea.

”Det skall bli roligt att träffa dem, och sedan se till att de får åka hem”

För Nederländerna var det otroligt viktigt att skyttedrottningen Vivianne Miedema fick göra mål mot Sverige. I henne har värdnationen haft ett litet sparkapital tidigare i turneringen. Miedema är en spelare som kan göra mål mot vilket försvar som helst.

Men jag håller alltså ändå England som knapp, men klar favorit i den här matchen. Det engelska laget har gjort flest mål i turneringen och släppt in delat minst. Deras målskillnad är fina 11–1, medan Nederländerna har turneringens näst bästa målskillnad med 6–1.

När det gäller England stod jag och lyssnade på flera av deras spelare efter segern mot Frankrike i söndags. Det var tydligt att de trodde stenhårt på sin spelidé – och på att Jodie Taylor skall göra mål när chanserna dyker upp.

Taylor har varit glödhet i EM. På 238 spelade minuter har hon totalt kommit till åtta avslut – och på dem har hon gjort fem mål. Det är en fullständigt makalös siffra. Man brukar ju säga att det är bra om man gör mål på var fjärde avslut.

Noterbart är att 31-åriga Taylor gjorde sin landslagsdebut som 28-åring. Det var nuvarande förbundskaptenen Mark Sampson som trodde på den före detta Göteborgsspelaren, och som gjorde henne till förstaval som engelsk forward.

Taylor är dock inte ensam i den engelska offensiven. Hon understöds i första hand av dels nickstarka Ellen White, dels av två riktigt tekniska och spelskickliga spelare i Fran Kirby och Jordan Nobbs.

Förbundskapten Sampson har verkligen gjort ett gediget lagbygge. Han har handplockat spelare till alla positioner, och till slut fått ett lag som är väldigt svårslaget. Backlinjen är otroligt stabil och välkomponerad. Mittbackarna Steph Houghton och Millie Bright är två klippor. Och båda ytterbackarna Lucy Bronze och Demi Stokes är snabba, det blir spännande att se dem mot skickliga nederländska kantspelare.

Mittfältet är hårt arbetande. Där är viktiga Jill Scott dock avstängd för att hon tog en vansinnesvarning mot Frankrike. Min gissning är att rutinerade Fara Williams går in i Scotts ställe. En annan jobspost är att målvakten Karen Bardsley drabbades av en fraktur i högerbenet mot Frankrike och är borta från resten av EM. Dock har jag ganska god tilltro till att ersättaren Siobhan Chamberlain är ungefär jämnbra med Bardsley. Så skadan borde inte vara någon katastrof för England.

Slutligen har jag i tidigare inlägg lovat att skriva lite om den engelske förbundskaptenen. Jag har ju varit imponerad av hans arbete med det engelska laget. Samtidigt tycker jag att han är gräslig att höra under matcherna. Han skäller bland annat rätt rejält på domarna.

Jag hade aldrig stött på honom innan i söndags. Därför var jag väldigt nyfiken på att höra hur han agerade när han mötte pressen. Och jag måste säga att jag blev otroligt imponerad.

Den presskonferens han bjöd på efter 1–0-segern mot Frankrike var världsklass. Dels gillade jag att han inledde med att hylla det franska laget i allmänhet och Camille Abily i synnerhet. Men jag gillade även hur han gång på gång hyllade det arbete hans spelare lägger ner. Och då inte bara de elva som spelar, utan alla 24 som är med i Nederländerna. Sampson gav ett mycket bra intryck.

Inte minst gillade jag att han efter presskonferensen gick runt och tog de engelska journalisterna i hand, bytte något ord med var och en av dem och hälsade dem välkomna till måndagens träning. Att skapa en personlig relation med de man jobbar mot är alltid positivt. Det leder till att man behandlar varandra med respekt. Att det var möjligt att göra så berodde ju i och för sig på att det inte var så många engelska reportrar på plats. Men det är ju en annan fråga…

Sampson fick för övrigt frågan om England inte skall räknas som guldfavorit med både Tyskland och Frankrike utslagna. Han medgav att sett till ranking är det rimligt att det engelska laget får ett favorittryck. Men helst ville ha lägga över favoritskapet på andra lag, för som han sa:

”I det här mästerskapet har det inte varit bra att vara favorit…”

 

Startelvan är bekräftad

Publicerad den av
5

Nu är det bekräftat, Sverige startar precis så som Fotbollskanalen avslöjade tidigare i dag.

Nederländernas elva är också den väntade, nämligen: Sari van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Anouk Dekker, Stefanie van der Gragt, Kika van Es – Sherida Spitse, Jackie Groenen – Shanice van de Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Och dömer gör världens bästa domare, Bibiana Steinhaus.

Den stora EM-guiden, lag 5–8

Publicerad den av
4

Det är mindre än två dygn till öppningsmatchen, och Den stora EM-guiden har nått fram till del 3. I del 1 och del 2 presenterade jag de åtta lag som jag tippar kommer att åka ut i gruppspelet. Det slutade med följande kvartsfinaler:

England–Österrike
Norge–Sverige

Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien

I den här delen presenterar jag de fyra lag som jag tror får åka hem efter kvartsfinalerna. Som jag skrev i del 2 är EM verkligen inte lättippat i år. De tre sista kvartsfinalerna känns så öppna och ovissa att jag har vacklat fram och tillbaka innan jag fastställt mitt tips.

Ena dagen har jag trott på det ena laget, nästa på det andra. Till slut var jag dock tvungen att bestämma mig. Så här är de lag som jag tippar på platserna 5–8 i årets EM-slutspel:

8) Österrike 
Världsrankning: 24 – det är Österrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Schweiz den 18 juli 18.00, 2) Frankrike den 22 juli 20.45, 3) Island den 26 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 7 procent
Tips: Skräller sig till andraplatsen i grupp C – åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Laura Feiersinger, Viktoria Schnaderbeck och Nina Burger.
Trolig startelva 4–1–4–1: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Virginia Kirchberger, Verena Aschauer – Sarah Puntigam – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Lisa Makas – Nina Burger.

Kommentar: Österrike kommer till EM med en trupp där 14 av de 23 spelarna har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga.

Trots att laget har många spelare från starka klubbar såg jag så sent som för någon vecka sedan Österrike som ganska given jumbo i grupp C. Laget hade ju gjort ganska svaga resultat under våren. Bland annat blev det 3–1-förlust mot Skottland i Cypern cup:

Men så kom genrepet där man körde över Danmark, trots att lagkapten Viktoria Schnaderbeck inte var med. Lägg till att både Island och Schweiz har skadeproblem – och plötsligt kändes det unga österrikiska laget som en högst tänkbar kandidat till andraplatsen i grupp C.

29-åriga forwarden Nina Burger från SC Sand är lagets ålderkvinna. Hon är en vass straffområdesspelare som har gjort mål i både den tyska och amerikanska ligan. Burger är framför allt väldigt stark i luftrummet. Mot danskorna hade hon i första hand central uppbackning av Potsdams Sandra Zadrazil och 21-åriga Hoffenheimspelaren Nicole Billa. Båda de två sistnämnda blev tvåmålsskyttar i den matchen.

På högerkanten har man snabba och tekniska Laura Feiersinger, som även serverar inlägg till Burger i klubblaget SC Sand. De båda 26-åringarna Carina Wenninger och lagkapten Schnaderbeck är lagets ryggrad. Båda spelar i Bayern München, men har varit skadeförföljda. Från Bayern München kommer även den 21-åriga målvakten Manuela Zinsberger, som förstås också har en nyckelroll i det här laget.

Viktoria Schnaderbeck är en passnings- och placeringssäker spelare som jag personligen är förtjust i. Tyvärr kommer rapporter från Österrike om att hon har problem med vänster knä (ett benmärgsödem verkar det handla om) och riskerar att missa hela EM-slutspelet. För Österrikes skull får vi hoppas att det löser sig. Hon är i alla fall med i truppen till Nederländerna.

Mot sig har Österrike utöver skadan på sin lagkapten även det faktum att man har orutin från stora mästerskap. Men formen verkar alltså god – så Österrike blir min skrällvarning i det här mästerskapet.

En klar indikation på om det tipset är korrekt får vi direkt i öppningsmatchen på tisdag. Där ställs Österrike mot Schweiz i ett möte som kan bli helt avgörande för avancemang.

Jag skulle ju kanske inte satsa hus och bil på att Dominik Thalhammer:s lag går vidare ur gruppspelet, men jag har alltså en bra känsla kring laget, och man måste ju våga sticka ut lite ibland…

Längre än kvartsfinal går dock inte det österrikiska laget. Spanien eller England väntar ju i kvarten, och det är två för starka motståndare. England vann för övrigt med 3–0 mot Österrike för några månader sedan:

7) Nederländerna
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Norge den 16 juli 18.00, 2) Danmark den 20 juli 20.45, 3) Belgien den 24 juli 20.45.
Guldchans: 5 procent
Medaljchans: 30 procent
Tips: Kommer tvåa i gruppen, åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Vivianne Miedema, Lieke Martens och Danielle van de Donk.
Trolig startelva (4–2–3–1): Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Kommentar: Grupp A är den på förhand klart mest öppna och ovissa gruppen. Fram till för någon vecka sedan var mitt tips att värdnationen skulle åka ut redan i gruppspelet.

Sedan EM-bronset 2009 har Nederländerna nämligen inte varit speciellt bra på att toppa formen till de senaste stora mästerskapen. I EM för fyra år sedan inledde man lysande genom att spela 0–0 mot Tyskland. Sedan blev det förluster mot Norge och Island, och de orange lejonhonorna fick åka hem utan att ha gjort ett enda mål.

I VM för två år sedan gick det lite bättre. Men bara lite. Efter 1–0-seger mot Nya Zeeland och 1–0-förlust mot Kina krävdes poäng mot värdnationen Kanada i sista omgången. Nederländerna kom tidigt i underläge och var på väg hem när Kirsten van de Ven kvitterade i minut 87 och skickade vidare laget till åttondelsfinal som näst bästa grupptrea. I åttondelen föll man sedan mot Japan med 2–1.

Något OS blev det inte, trots att man fick kvalet på hemmaplan. Fast det var nära att nederländskorna hade tagit den ”svenska platsen”. Så hade det blivit om Vivianne Miedema gjort mål på sitt öppna skottläge i slutminuten i förra vårens kvalmöte med Sverige.

Till EM har Nederländerna förstås fått en friplats som värdnation. Man har en otroligt stark offensiv med nämnda Miedema i spetsen. Hon fyller 21 år i morgon men är redan landets näst bästa målskytt genom tiderna med 39 A-landslagsmål. Mycket kommer att hänga på henne om det skall bli orange EM-succé.

Men det finns många fler offensiva kvalitetsspelare i årsfärska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach:s trupp. På vänsterkanten härjar nyblivna Barcelonaspelaren Lieke Martens, som vi ju känner bra från damallsvenskan. Där har hon visat toppform i Rosengård under våren, en så bra form att hon flyttar till Barcelona i höst.

Till höger har Nederländerna fart i blixtsnabba Shanice van de Sanden, och bakom trion Martens, Miedema och van de Sanden brukar Danielle de Donk lurpassa för passningar snett-inåt-bakåt.

En nyckel till det nederländska anfallsspelet är passningssäkra Sherida Spitse. Det är hon som slår frisparkar, och som står för de snabba och precisa spelvändningarna. Svagheten finns i defensiven, där backlinjen inte har samma klass som anfallslinjen. Målvakten Sari van Veenedaal är dock mycket bra, och kommer att spela en nyckelroll.

Laget visade stor målform i sitt genrep mot Wales. Något så enkelt motstånd väntar inte i EM-gruppen. Men jag tror att nederländskorna klarar av att hamna före både Danmark och Belgien, och således få spela kvartsfinal.

Enligt mitt tips blir Nederländerna grupptvåa, och får möta Tyskland i kvartsfinalen. Där tror jag att festen tar slut för hemmafavoriterna. Men helt säkert är det inte. Nederländernas snabba forwards kan nog passa Tysklands nya backlinje rätt dåligt. Och med rätt publikstöd kan hemmalaget bäras fram längre än kvarten. Alla Nederländernas matcher är utsålda, och får laget flyt i spelet finns öppningar för ett riktigt långt avancemang.

Nederländerna är ju för övrigt även en möjlig kvartsfinalmotståndare även för Sverige. Skulle vi få se det mötet är känslan i nuläget att det skulle kunna gå hur som helst. Lagen har mötts en gång per år de senaste tre åren. 2015 vann Sverige i ett stormigt VM-genrep med 2–1. I fjol blev det 1–1 i OS-kvalet (se länk ovan), och i våras vann Nederländerna med 1–0 i Algarve.

6) Sverige
Världsrankning: 9 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Tyskland den 17 juli 20.45, 2) Ryssland den 21 juli 18.00, 3) Italien den 25 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 40 procent
Tips: Avancerar ur gruppspelet och får sedan en 50/50-match om medaljer i kvartsfinalen.
Profiler: Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Caroline Seger.
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin och Fridolina Rolfö.

Kommentar: Sverige åkte till årets EM-slutspel som världsnia – lagets sämsta världsranking någonsin.

EM blir Pia Sundhage:s sista uppgift som svensk förbundskapten. Hon har med sig en mycket rutinerat trupp, där 16 av de 18 silvermedaljörerna från fjolårets OS-turnering ingår. De båda som saknas är korsbandsskadade duon Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist.

Sundhage tog över hösten 2012 och meddelade direkt att hon skulle ge 100-procentigt förtroende till lagets äldre spelare, framför allt Caroline Seger och Lotta Schelin. Sundhage har hållit fast vid de äldre spelarna, och på många sätt kommer Sundhage att köra med samma lag i EM som företrädaren Thomas Dennerby matchade i OS 2012.

Efter många olika tester har Sundhage dessutom gått tillbaka till samma spelsätt som Dennerby hade, alltså ett spel där en stabil defensiv och snabba kontringar står i centrum.

Under 2017 har det svenska landslaget bara släppt in fem mål, man har hållit nollan i sex av tio landskamper. Målvakt Hedvig Lindahl tillhör numera världens allra bästa. Jessica Samuelsson och Nilla Fischer tillhör världens bästa backar. I de bakre regionerna ligger lagets styrka.

Svagheten finns i offensiven. Sverige har bara gjort åtta mål framåt på årets tio matcher, och man har gått mållösa av planen i fem av dem.

Lagets tilltänkta skyttedrottning är Lotta Schelin. Hon har dock bara gjort ett landslagsmål hittills i år (mot Australien i Algarve cup), och hon kommer till Nederländerna som ett stort frågetecken.

Förbundskapten Sundhage har nyligen slagit fast att Schelin alltid bör vara på planen eftersom hennes blotta närvaro skrämmer motståndarna. Det uttalandet tycker jag känns högst tveksamt.

Huvudalternativen på forwardsplats är Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. De har dock inte heller öst in landslagsmål i år. Rolfö har gjort ett och Blackstenius inget. Den senare har dock visat både i ungdomsmästerskap och i OS att hon är en mästerskapsspelare, och hon borde få chansen i startelvan om Schelins måltorka fortsätter.

Det är även läge att sätta ett stort frågetecken för den svenska vänsterkanten. Ni som följer bloggen vet att jag under hela året har förespråkat andra lösningar där än Jonna Andersson och Olivia Schough. Men Sundhage verkar stå fast vid nämnd duo i minst ytterligare några dagar. Vi får hoppas att förbundskaptenen gör rätt.

Mina alternativ hade varit Magdalena Eriksson och Elin Rubensson, inte minst eftersom båda är utmärkta på att leverera fasta situationer. Och det svenska anfallsspelet har varit väldigt beroende av högklassiga hörnor och frisparkar i alla Sundhages tre mästerskap hittills. Så lär det även bli nu igen. Det är ju inte en slump att mittback Nilla Fischer har blivit första svenska målskytt i såväl EM 2013, VM 2015 och OS 2016.

Trots nämnda frågetecken bör Sverige ta sig vidare ur gruppen. Och i utslagsmatcher har Sundhage bara förlorat mot Tyskland som svensk förbundskapten. Eftersom Tyskland spelar i samma grupp kan Sverige inte stöta på dem igen förrän tidigast i en final…

Historiskt är Sverige en van EM-medaljör. Vi har hittills samlat ihop ett guld, tre silver och fyra brons. Det finns absolut möjlighet att Sverige tar medalj även den här gången. Vissa dagar har jag till och med känt mig säker på att det kommer att bli så. Men till slut har jag fått en känsla av att vårt lag inte kan ha lika mycket flyt en gång till som det hade i fjolårets OS.

Assisterande förbundskapten Lilie Persson har sagt att mästerskap handlar om att vinna rätt matcher. Där håller jag med helt och hållet. Och för svensk del går de viktiga matcherna i gruppspelet mot Italien och Ryssland. Matchen mot Tyskland tycker jag är mindre viktig. De tunga segrarna mot topplag är bättre att spara till utslagsmatcherna.

I en kvartsfinal tippar jag att vi ställs mot ett spännande och nytt norskt lag. Där är min magkänsla att det roliga tar slut. Men som sagt. Det är långt ifrån omöjligt med svensk medalj. Min sannolikhetsuträkning ser ut så här:

Avancemang ur gruppen: 90 procent
Medalj: 40 procent
Finalplats: 14 procent
Guld: 6 procent

Den relativt höga siffran för medalj beror på att vi kommer att ha en rimlig chans i en eventuell kvartsfinal vilket lag av Norge, Nederländerna, Danmark och Belgien vi än ställs mot.

5) Frankrike
Världsrankning: 3 – det är Frankrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Island den 18 juli 20.45, 2) Österrike den 22 juli 20.45, 3) Schweiz den 26 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner grupp C, åker trots bra odds ut mot Spanien i kvartsfinal.
Profiler: Wendie Renard, Camille Abily och Eugenie Le Sommer.
Trolig startelva (4–1–4–1): Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Laura Georges, Wendie Renard, Aissatou Tounkara – Amandine Henry – Elodie Thomis, Camille Abily, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer – Marie-Laure Delie.

Kommentar: Det här är kanske guidens mest överraskande tips. För några veckor sedan hade jag själv blivit överraskad om jag sett det.

För Frankrike har den klart bredaste truppen av alla lag. Sedan Olivier Echouafni tog över som förbundskapten efter OS har fransyskorna varit världens bästa landslag. De har mött i princip alla andra toppnationer – och har inte åkt på en enda förlust. Dessutom kommer de flesta av spelarna från storlagen Lyon och PSG som ju möttes i Champions Leaguefinalen. Det är således mycket som talar för fransk succé.

Fransyskorna var också mina guldfavoriter fram till klockan 00.10 den 6 juli.

Då meddelade det franska förbundet att Amel Majri är skadad och missar EM. Därmed tappade det franska laget en av de spelare som har förmågan att på egen hand skapa chanser. Då började jag också vackla i mitt guldtips.

Och när jag såg Frankrikes genrep mot Norge (1–1) kände jag att jag inte kan tippa franskt guld. Laget har massor av duktiga spelare, men formen på flera av anfallsspelarna känns inte tillräckligt bra för EM-seger. Det såg helt enkelt väldigt uddlöst ut.

En del av mig säger att man inte får dra för stora slutsatser av genrep. Lagen kan vara nedtränade, och det testas en del.

Men efter genrepet har tankarna på fransk medaljfrossa blivit allt starkare. Frankrike har ju som bekant aldrig tagit en medalj i ett stort seniormästerskap. Sedan EM 2009 har man fallit på mållinjen varje gång. Känslan tidigare i år var att förbannelsen var på gång att brytas.

Frankrike tog sin första riktigt tunga titel på seniornivå när man i stor stil vann She Believes Cup i USA. Där besegrades bland annat hemmalaget USA med klara 3–0.

I She Believes Cup anföll Frankrike brett. Man kom både till vänster, till höger och i mitten. I genrepet mot Norge var avsaknaden av Majri otroligt påtaglig. Hon är mästerlig på att ta sig runt till vänster. Men i hennes frånvaro var den franska vänsterkanten närmast osynlig.

Det var istället genom Elodie Thomis på högerkanten som man tog sig fram. Nu räckte inte det eftersom alla forwards kändes uddlösa. Jag reagerade bland annat över att normalt högklassiga Eugenie Le Sommer såg ut att vara ganska långt ifrån sin toppform.

Jag är övertygad om att Frankrike ändå vinner grupp C. Men eftersom fransyskorna sedan kommer ställas mot antingen England eller Spanien i kvarten finns det inget utrymme för tveksamheter. Där måste Frankrike spela på sin toppnivå för att vinna.

Jag tror att fransyskornas medaljfrossa riskerar att slå till igen, och mitt tips är alltså att Frankrike trots bra odds missar medalj den här gången också.

Det trots att man kommer att ha en bänk med flera spelare som gått in i alla andra EM-lagen. För om min gissning av startelvan slår in bänkas bland annat Griedge Mbock Bathy, Gaetane Thiney, Sakina Karchaoui, Claire Lavogez, Eve Perisset och Grace Geyoro. Det är ett gäng rätt hyfsade lirare…

Det var min genomgång av lag 5–8. Därmed är det bara fyra lag kvar att presentera. Enligt mitt tips spelar de fyra semifinal enligt följande:

England–Norge
Tyskland–Spanien

I del fyra avslöjar jag hur jag tror att de matcherna slutar. Där ger jag även min syn på skytteligan.

Sundhage går hårt på sina nyckelspelare

Publicerad den av
1

16.00 är det avspark i Sveriges sista gruppspelsmatch i Algarve cup, och Pia Sundhage väljer att matcha sin tänkta startelva hårt.

Sverige startar nämligen så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Pauline Hammarlund och Lotta Schelin.

Det laget ligger nära den elva jag skulle ha tagit ut om jag toppat laget utifrån de två första matcherna i Algarve. Men jag skulle inte ha toppat laget till dagens möte med Nederländerna, jag skulle inte ha vågat det.

Jag noterar att Martin Sjögren redan startat med 22 olika spelare i Algarve, något som kanske inte är ett framgångsrecept rent resultatmässigt, men man ger många spelare chansen att visa upp sig, och man minskar skaderisken på nyckelspelarna. I de två första matcherna har jag noterat att Sundhage faktiskt har rullat på fler spelare än hon brukar, vilket jag tycker är positivt.

Men nu faller Sundhage tillbaka i gamla synder, och matchar sina nyckelspelare hårt – något som inte brukar vara så populärt bland spelarnas klubbar. Skaderisken ökar ju med flera hundra procent när man spelar fler än en match i veckan. Hittills har det blivit en skada i Algarve, Elin Rubensson ådrog sig en medelstor bristning i baksidan av vänsterlåret.

Dagens match blir den tredje på mindre än fem dygn, hittills har Sundhage givit sina spelare följande speltid:

180: Seger
162: Samuelsson
159: Andersson
156: Dahlkvist
152: Schelin
135: Asllani
90: Lindahl, Hilda Carlén, Sembrant, Fischer, Folkesson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Olivia Schough.
66: Stina Blackstenius
61: Rubensson
47: Lina Hurtig
51: Hammarlund
45: Fridolina Rolfö
21: Hanna Glas
18: Hanne Gråhns
7: Mimmi Larsson
0: Zecira Musovic

Dagens match lär mer likna den mot Australien än den mot Kina. Det holländska laget har mycket fart i offensiven, inte minst genom hypersnabba Shanice van de Sanden. Man har också en av världens vassaste forwards i Vivianne Miedema. Nyckeln till offensiven brukar vara Sherida Spitse:s passningsspel, hennes högerfot är även ett hot i samband med fasta situationer.

Lika farliga som holländskorna är i offensiven, lika sårbara kan de vara i defensiven. De trycker oftast upp backlinjen väldigt högt och spelar lite chansartat. Nu brukar Sverige vara bra på att se till att matcher inte blir vidöppna, men som sagt, dagens tillställning borde bli något helt annat än den stängda historian mot Kina.

Seger är ett måste för att Sverige skall ha chansen att spela final i Algarve. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg är det troliga att inte ens en storseger kommer att räcka, för Kanada och Spanien har varsin finalplats i sina händer inför dagens matcher.

Redan 12.00 spelar U23-landslaget mot Japan. Den matchen går att se här.

Det är kanske ingen nyhet, men det blir bara tajtare och tajtare i världstoppen. I lördags kväll vann England med 1–0 borta mot USA, det var första gången på 29 år som England höll nollan mot USA.

Och glädjen i det engelska laget efter Ellen White:s segermål var verkligen fantastisk. Kolla och njut, det är som om de vunnit en OS-final. Njut även av Lucy Bronze:s ribbskott. Jag tror hon drar till bollen på volley, men det är svårt att se, det kan även vara precis på uppstuds – vilket som är det grym svårighetsgrad på det skottet:

På svensk mark, och i den här bloggen, handlade förra veckans damfotbollsdebatt mer om tröjor med budskap än om fotboll. Här är ett både läs- och tänkvärt inlägg i den debatten från Olof Lundh.

En tråkig men ändå positiv 0–0-match

Publicerad den av
2

Så här en stund efter den dödstråkiga andra halvleken mellan Sverige och Kina är det lätt att vara kritisk och negativ.

Men kan ni tänka er, i dag är jag ändå rätt positiv. Klart mycket mer positiv än de spelare, ledare och tv-experter som man hört uttala sig om dagens svenska 0–0-insats.

Jag har nämligen sett en hel del lovande saker under de här två inledande landskamperna i Algarve cup. Och trots att den svenska finalchansen är mycket liten inför måndagens avslutande matcher är det länge sedan jag var så positiv över det svenska spelet.

Det är ju inte nu i Algarve vi skall vara som bäst. Vi skall hitta ett vägvinnande spel till sommarens EM, och jag hoppas att Pia Sundhage och Lilie Persson ser samma saker som jag.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Vad är det då som jag har sett som gör mig positiv? Jo, först och främst två hållna nollor mot lag som var i kvartsfinal både vid VM 2015 och i fjolårets OS-turnering. Kina åkte ur VM 2015 med 1–0 mot USA och man åkte ur OS 2016 med 1–0 mot Tyskland, det är alltså en stark motståndare, som sällan släpper in många mål.

De båda svenska nollorna har inte varit extremt tursamma, utan det känns som att Sundhage äntligen har lyckats hitta en grundtrygghet i sitt lag. En grundtrygghet som ju exempelvis inte fanns i fjolårets OS-turnering. I dag skapade bara Kina en målchans mot det uppställa svenska försvaret.

Två andra väldigt positiva saker i dag var att jag såg en Caroline Seger som hela tiden försökte spela bollen framåt, och en fortsatt pigg Lotta Schelin. Jag hade totalt 5–2 i klara målchanser till Sverige, alla från den första halvleken och tre av de svenska kom på hörnor.

Caroline Seger

Caroline Seger

Nu var det ju tillfälligt avbrott på SVT under matchens tio första minuter så jag kan ha missat något, men det verkar inte som att det skapades något farligt i någon riktning under de minuterna.

Den första halvleken tyckte jag i stora drag var väldigt bra. Jag var klart med positiv i halvtid än Seger och Lilie Persson, när de intervjuades av SVT. Båda var kritiska mot uppspelen, och visst håller jag med om att det var för dålig klass på ”förstaserven” flera gånger.

De svenska spelarna slarvade med enkla passningar på egen planhalva flera gånger. Dessutom spelade backarna med alldeles för hög risktagning många gånger. Ofta handlade det dessutom om ett väldigt onödigt risktagande, eftersom man slog svåra passningar i situationer där bollmottagaren ändå var felvänd. Risker kan man ta i uppspelsfasen om passningen kan leda till en målchans. Annars bör man jobba med riskminimering i backlinjen under uppspelsfas.

Men det fanns även en hel del positivt i uppspelsfasen, som Magdalena Eriksson:s långa uppspel. Den här gången var det inga ”lycka till-bollar”, utan oftast passningar med bra adress. Eriksson visade att hon vill vara första utmanare till ordinarie mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant.

Det som gör mig mest hoppfull efter de här två matcherna är ändå hur det sett ut när Sundhage minskat ner på antalet djupledslöpare på planen och i stället satsat på fler boll- och passningssäkra spelare. Under de perioderna Sverige bara haft två djupledslöpare på planen har laget varit bra och skapat mycket. Jag tänker dels på den första halvtimmen av den andra halvleken mot Australien, dels på den första halvleken i dag.

Att matcherna blir lite ryckiga beror ju på att spelschemat är tajt och man måste rulla på spelare för att inte utsätta dem för extremt skaderisk. Det positiva här är ju att många spelare får chansen att visa upp sig, och att Sundhage får möjlighet att testa att spelar olika spelare tillsammans. Hittills tycker jag att hon har matchat sin trupp smart och bra i Algarve.

Två spelare som har stärkt sina aktier rätt rejält hittills är Schelin och Hanna Folkesson. Jag hade gärna sett ett mittfält med Folkesson, Seger, Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist bakom Schelin och Fridolina Rolfö i sista matchen i turneringen. Det tycker jag känns som absolut bästa offensiva uppställningen just nu.

Det tror jag också är den uppställning som skulle ha bäst möjlighet att föra en match, vilket ju är något vårt lag av tradition har väldigt svårt med.

I den andra matchen i vår grupp vann Australien med 3–2 mot Nederländerna efter 3–0 i paus. Alla The Matildas mål kom på fasta situationer, antagligen bara för att täppa till käften på mig efter förra inlägget…

Vid Emily Gielnik:s hörna rakt i mål till 1–0 fick Australien både hjälp av vinden och av en svag målvaktsinsats från Loes Geurts. Gielnicks frisparksmål och Alanna Kennedy:s nick är däremot båda högklassiga. Det är även Sherida Spitse:s frispark till 3–2.

Resultaten innebär att Sverige leder gruppen, men får svårt att nå finalen. Det är ju de två bästa gruppsegrarna som får spela final och Spanien och Kanada står båda på full poäng. Kanada vann med 2–1 mot Ryssland i dag och känns redan i praktiken finalklart, de har ju kvar att möta slagpåsen Portugal i sista matchen.

För Spanien väntar Island på måndag, en match där spanjorskorna får räknas som storfavoriter. I dag besegrade man nämligen Norge med klara 3–0. Ett respektingivande resultat, även om norskorna bytt ut stora delar av sitt lag från onsdagens 1–1-match mot Island.

I övrigt i Algarve i dag har Japan besegrat Island med 2–0. Den lilla U20-VM-stjärnan Yui Hasegawa gjorde båda målen, de går att se här. Dessutom gjorde Danmark hela 6–0 på Portugal.

I Cypern cup är Belgien lite av skrällgänget. I dag besegrade man Sveriges blivande EM-motståndare Italien med hela 4–1.

Jag den sista halvtimman. Där satte italienskorna en mycket hög men farlig press, för när belgiskorna kom förbi blev det vidöppet. Det var också Belgien som hade de farliga målchanserna – och gjorde ett snyggt mål – under den kvarten.

Belgien inledde med att spela 2–2 mot Schweiz, och har nu chans att ta sig till final. I Cypern cup har nämligen inget lag fler än fyra poäng efter två gruppomgångar. Målen från Belgien–Schweiz går att se här:

Just Belgien och Schweiz samt Österrike, Sydkorea, Irland och Wales står på fyra poäng med en gruppmatch kvar att spela.

Målen från onsdagens match mellan Skottland och Nya Zeeland finns på klippet nedan, det handlar om mål från Jane Ross, Erin Cuthbert och Kim Little för skotskorna samt Rosie White och Amber Hearn för Football Ferns.

 

Skrällen: Ericsson på läktaren

Publicerad den av
Svara

Startelvorna inför kvällens avgörande OS-kvalmatch är nu presenterade. För svensk del blev det i stora drag den väntade elvan.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Det var dock en stor överraskning att Pia Sundhage placerar Magdalena Ericsson på läktaren och låter Elin Rubensson och Jessica Samuelsson inleda som ytterbackar. Jag hade gärna sett Ericsson på planen i kväll, dels för att hon är en riktig vinnarskalle, dels för kvaliteten på fasta situationer. Ericsson har ju nämligen haft mycket hög precision på sina hörnor och inläggsfrisparkar i kvalet.

Nu kommer vi inte att få se Ericssons vänsterfot på planen i dag. Att hon går rakt från startelvan till läktaren är dramatiskt, och personligen tycker jag att det är rätt dumt. Hon har ju inte bara en känslig vänsterfot, hon är även stark i luftrummet och hade kunnat vara en tillgång i slutet av matchen – både vid offensiv och defensiv satsning.

Att Ericsson inte är med innebär att det blir större press på Olivia Schough att slå precisa hörnor i dag. Hittills i kvalet har Schoughs fasta situationer inte varit usla, men de har ändå varit klart sämre än Ericssons. Dags att höja nivån ett snäpp för Schough i kväll alltså.

19.30 på Kanal 5 drar det i gång.

Sveriges elva blir alltså: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson – Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough. Möjligen att Rubensson och Samuelsson är placerade på fel kanter.

Nederländerna startar så här: Sari van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Kelly Zeeman, Mandy van den Berg, Dominique Janssen – Anouk Dekker, Danielle van de Donk, Sherida Spitse – Manon Melis, Vivianne Miedema, Shanice van de Sanden.

Texten uppdaterad när jag insåg att Ericsson inte bara var bänkad, utan förpassad till läktaren.

Se upp för Miedema i kväll

Publicerad den av
Svara

Det är knappt tre timmar till avspark i årets i särklass viktigaste match för vårt landslag – och för Pia Sundhage.

För motståndet svarar som bekant Holland, eller som det numera skall kallas, Nederländerna. I svensk media handlar i princip alla artiklar och inslag om motståndarna om Manon Melis. Expressen har exempelvis rubriken: ”Hotet mot en svensk OS-plats: Manon Melis.”

Det är förstås jinx-risk på att skriva det här, men personligen är jag inte speciellt rädd för Melis. Visst är hon grymt snabb i djupled, men hon är helt beroende av att bli serverad rätt passningar. I första hand är det Sherida Spitse som skall slå de där precisa djupledsbollarna in bakom Sveriges backlinje.

Fast det här vet ju det svenska laget mycket väl om. De vet att kan de ta bort Spitse ur spelet minskar hotet från Melis rätt rejält. Dessutom känner de svenska backarna Melis utan och innan, de vet hur de skall få henne ur balans.

Ytterligare en faktor som talar mot Melis är att hon sällan varit de stora matchernas spelare. Även om hon är sitt lands främsta målskytt genom tiderna lämnade hon exempelvis VM mållös – hon hade bara två avslut på fyra matcher. Hon var även mållös på tre matcher i EM 2013 och under EM 2009 gjorde hon ett mål på fem matcher. Alltså totalt ett mål på 12 mästerskapsmatcher.

Faktum är att jag är betydligt mer rädd för i första hand Vivianne Miedema och i andra hand Danielle van de Donk. Miedema är en smart straffområdesspelare, som dessutom har en förmåga att göra avgörande mål. Eftersom det svenska laget inte kommer att vilja ge djupledsytor till Melis finns risken att laget faller hem en bit. Då öppnar man för Miedema. Förhoppningsvis har Nilla Fischer snappat upp i Frauen-Bundesliga hur man bäst tar hand om 19-åringen från Bayern München.

Ett annat hot om Sverige ställer sig lågt med backlinjen är van de Donks djupledslöpningar in i straffområdet. Fjolårshöstens Göteborgsspelare är väldigt bra på att komma i bestämda löpningar in bakom – eller mellan – motståndarnas backar. Här gäller det både för backlinje och mittfält att ha ögonen öppna.

Trots de här varningarna känns det väldigt bra inför avspark. Sverige har inte släppt in ett enda mål sedan VM och vinner gruppen på oavgjort. Det är förutsättningar som skapar en skön grundtrygghet. Sedan måste man förstås göra jobbet också.

Men jag hade varit väldigt mycket mer nervös om Lieke Martens hade funnits med i Nederländernas startelvan. Hon är en otäck spelare att möta. Nu känns det alltså som att Sverige skall vinna kvällens match.

Fortsätter vårt lag med det presspel man haft mot Norge och Schweiz kommer man provocera fram misstag i uppspelsfasen från de nederländska backarna. Och då kommer det att dyka upp klara målchanser, ungefär som det gjorde mot Danmark i höstens EM-kvalmatch.

Det blir nervöst och spännande, men jag tror att Sverige har en OS-biljett vid 21.30 i kväll.

Asllani och OS-kvalet

Publicerad den av
1

När man såg mediereaktionerna på den svenska OS-kvaltruppen verkade det som att många, även sådana med god koll på landslaget, verkligen hade trott att Kosovare Asllani skulle få plats i truppen.

Ni som har följt den här bloggen borde däremot inte vara överraskade. Min tolkning har ju hela tiden varit att Pia Sundhage inte har planerat att ha med Asllani.

Vi förra trupputtagningen tyckte jag att Sundhage var för luddig i sina formuleringar. Den här gången var hon däremot föredömligt rak när hon sa att hon inte tycker att Asllani platsar. Visst kan man naturligtvis ha olika om det, men jag gillar ändå att vår förbundskapten inte tassade på tå i en känslig fråga.

Men. Borde då Asllani platsa? Mitt svar på den frågan är ett ja. Jag tycker att hon borde platsa. Under onsdagen spelade hon 90 minuter när Manchester City körde över ett reservbetonat Melbourne City med 3–0.

Matchen gick att se live via stream på Manchester Citys hemsida. Jag hade på den på datorn under tiden jag jobbade. Jag kan verkligen inte säga att jag tittade koncentrerat. Men jag såg ändå ett par riktigt snygga passningar från en som jag upplevde riktigt pigg Asllani.
Den uppfattningen stärks av klippet med höjdpunkter som går att hitta via den här länken. Det är ju bara att hoppas att Sundhage satt och kollade mer koncentrerat än jag gjorde…

Sett till klippet med höjdpunkter tycker jag att Asllani väljer bra spelalternativ de flesta gångerna där. Undantaget är förstås att hon borde ha varit mer självisk och skjutit själv i situationen innan 2–0-målet.

Sett till den här insatsen borde nog Asllani ha stärkt sina aktier att få en av de där två sista platserna i OS-kvaltruppen. Fast jag är långt ifrån helt säker på att hon kommer med.

Apropå det europeiska OS-kvalet har nu även Nederländernas förbundskapten Arjan van der Laan presenterat sin trupp till kvalet. Den innehåller tre spelare som spelar i damallsvenskan och ytterligare ett antal som har spelat i Sverige. Här är truppen:

Målvakter:
Loes Geurts (Kopparbergs/Göteborg FC), Sari van Veenendaal (Arsenal) och Angela Christ (PSV).

Backar:
Mandy van den Berg (Liverpool), Merel van Dongen (Ajax), Stefanie van der Gragt och Danique Kerkdijk (FC Twente), Kika van Es (PSV), Claudia van den Heiligenberg (USV Jena) och Dominique Janssen (Arsenal).

Mittfältare:
Eshly Bakker, Desiree van Lunteren, Tessel Middag och Kelly Zeeman (Ajax), Anouk Dekker (Montpellier HSC), Daniëlle van de Donk (Arsenal), Jackie Groenen (FFC Frankfurt), Renée Slegers (FC Linköping), Sherida Spitse (LSK Kvinner FK) och Lieke Martens (FC Rosengard),

Forwards:
Manon Melis (Seattle Reign FC), Vivianne Miedema (Bayern München) och Shanice van de Sanden (Liverpool).

* Om vi lämnar Europa och kollar in OS-kvalen i de andra världsdelarna så är det nu klart att de avgörande OS-kvalmatcherna i Nordamerika spelas mellan USA och Trinidad och Tobago samt Kanada–Costa Rica natten mot lördag.

Mina odds på USA–T&T var 99,5–0,5 inför kvalet och den fördelningen kvarstår. USA är gigantiska favoriter, inte minst eftersom de kunnat vila spelare sedan i lördags, medan T&T hade en avgörande match mot Guyana natten mot onsdag. Den vann för övrigt Trinidad hur stabilt som helst med 5–1.

Mina odds för Kanada och Costa Rica var 85 respektive 9 inför OS-kvalet. Nu är de 90–10 i kanadensisk favör. Men Las Ticas – som Costa Ricas lag kallas – lär inte ha samma respekt mot Kanada som man hade mot USA, och Raquel Rodriguez är i toppform.

Så helt säkert kan inte Kanada vara. Fast även här har favoriterna haft fördelen av att kunna vila spelare i sista gruppomgången. Medan Costa Rica som bekant spelade en avgörande rysare mot Mexiko kunde Kanadas reserver defilera hem en 10–0-seger mot Guatemala.

I Nordamerikas kval får lagen bara ha 20 spelare i trupperna. Samma sak gäller i det asiatiska kvalet, som är klart mycket tuffare än både det europeiska och det nordamerikanska. I Asien spelar lagen fem matcher på tio dagar. Och man har alltså tillgång till tre spelare färre än i Europa.

I Asien lär lagen behöva rotera en del. Det kommer inte att bli lika nödvändigt för de europeiska lagen. Under onsdagen presenterade för övrigt Australien sin 20-mannatrupp till OS-kvalet. En spelare som saknas där är Samantha Kerr, som är skadad. Det är ett tungt avbräck för The Matildas. Det spekulerades i att 15-åriga backen Ellie Carpenter skulle kunna komma med, men även hon ställdes utanför truppen. Här kan du läsa vilka som kom med i 20-mannatruppen.

Ett landslagsinlägg från en annan sida

Publicerad den av
12

Det är ofta bra att vända och vrida på saker så att man får se dem från flera olika vinklar. Oftast ser man bara fotbollsmatcher från ett håll. Som tränare ser man dem dessutom nästan alltid från marknivå.

När man får chansen att se sitt lag ur en ny vinkel upptäcker man ofta saker man inte sett tidigare. Själv fick jag en stor aha-upplevelse kring det damlag i division 4 som jag tränar när jag häromåret hoppade in som målvakt i en träningsmatch.

När det gäller vårt landslag får vi i media chansen att se de landskamper som spelas på Gamla Ullevi från två olika håll. Pressläktaren ligger nämligen på motsatt sida från tv-sändningarnas huvudkamera.

Även på Prioritet Serneke Arena var pressläktare och tv-kamera placerade på olika sidor. Dessutom var pressläktaren ganska långt ut till höger på sin sida, så man fick mycket bättre överblick över den ena planhalvan än den andra.

Vart vill jag nu komma? Jo, jag har nu även sett Sverige–Skottland på tv, och det var delvis en annan match än den jag såg på plats i Göteborg. Min bild på plats var att den andra halvleken var spelmässigt bättre än den första. På tv:n tycker jag nog att halvlekarna var ganska jämna.

Jag såg nu efteråt att Pia Sundhage föredrog forwardsspelet i den första halvleken. Jag tycker nog ändå att det stundtals gick lite för fort, och att spelarna själva inte hängde med. Synintrycket från arenan var att vi fick bättre balans när Fridolina Rolfö kom in och höll i bollen. Å andra sidan satt jag så att jag kom närmare forwards i den andra halvleken än i den första, vilket kan ha påverkat min syn på matchen.

Sundhage är för övrigt sig lik i sina positiva analyser och kommentarer:

På plats uppfattade jag inte hur bra Jessica Samuelsson var i den första halvleken. Jag satt helt enkelt för långt bort. Däremot hade jag Magdalena Ericsson precis framför mig och noterade att hon gjorde en helt ok halvlek – även om hon missade några inlägg. Hon missade däremot inte många passningar.

Det var tydligt att Skottland kände det svenska laget utan och innan. Man låg mycket tajtare i försvaret på den svenska vänsterkanten än på högersidan, sannolikt med tanken att släppa fram Samuelsson som ju har vissa tekniska brister, och samtidigt låsa Ericsson. Kul dock att Samuelsson visade att hon kunde utnyttja de ytor hon fick på ett så bra sätt.

Enligt min räkning vann Sverige målchanserna med 14–0 (7–0). Vid två av chanserna från den första halvleken kom vi inte ens till avslut, men jag tycker att man bör räkna in situationer där det borde ha blivit straff. Och visst missade väl den finska domaren att Lotta Schelin borde haft två straffar?

När jag nu kollade om matchen på tv granskade jag de här 14 målchanserna närmare och kollade vilka som var inblandade i speluppbyggnaden och räknade ihop vilka spelare som var inblandade i mest. Här är resultatet:

6 målchanser
Jessica Samuelsson (1 assist) – 60 spelade minuter
Lotta Schelin (1 avslut – 1 mål) – 72 minuter

5 målchanser
Sofia Jakobsson (3 avslut – 1 mål, 2 assist) – 45 minuter
Lisa Dahlkvist (1 avslut – 1 mål, 2 assist) – 90 minuter
Olivia Schough (1 avslut) – 90 minuter

4 målchanser
Stina Blackstenius (2 avslut) – 45 minuter

3 målchanser
Emilia Appelqvist – 60 minuter
Caroline Seger – 60 minuter

2 målchanser
Pauline Hammarlund (2 avslut – 2 mål) – 18 minuter
Fridolina Rolfö (1 avslut) – 30 minuter
Linda Sembrant (1 avslut) – 90 minuter

1 målchans
Magdalena Ericsson (1 avslut – 1 mål) – 45 minuter
Jonna Andersson (1 assist) – 45 minuter
Lina Nilsson – 30 minuter Josefin Johansson – 30 minuter

På plats tyckte jag att Lisa Dahlkvist var klart bästa svenska spelare i matchen. Den uppfattningen står jag fast vid även efter att ha sett matchen på tv. Dahlkvist var för övrigt bra redan i VM och har hållit hög nivå varje gång jag sett henne sedan dess. Hon ger mittfältet en defensiv trygghet, vilket är otroligt viktigt.

För mig är Dahlkvist den mest givna spelaren på mitten, den klippa som mittfältet saknade i det gamla 4-1-3-2-spelet. Hon äger ytan framför backlinjen, vilket gör att mittförsvaret kan känna större trygghet. Jag såg att Expressens krönikör ifrågasatte Dahlkvist, men det måste väl bygga på gamla iakttagelser. Eller?

Bilden av att Sofia Jakobsson gjorde en bra första halvlek lever också kvar. Däremot växer alltså Jessica Samuelssons insats, men även Emilia Appelqvist:s. På plats tyckte jag knappt att Djurgårdenförvärvet uträttade någonting offensivt. På tv såg jag att hon hade flera fina genomskärare ut mot högerkanten.

På plats tyckte jag att Stina Blackstenius kändes kantig och valpig, medan Fridolina Rolfö spelade moget och effektivt. Den uppfattningen lever kvar, men det går inte att snacka bort att Blackstenius trots allt var inblandad i väldigt mycket positivt.

Lotta Schelin får godkänt. Hon hade positiva tendenser i spelet, hon gjorde ett mål – och borde alltså ha haft två straffar. Utöver ett offsidemål i början av den andra halvleken kom Schelins första och enda avslut i matchen – i en 68:e minuten. Antalet avslut är inte godkänt, men det är förstås lysande att hon gjorde mål när chansen kom.

Att målet var efterlängtat märkte jag på Schelins föräldrar, som satt precis framför mig. När långpassningen kom från Dahlkvist utbrast pappa Schelin:

”Nu du, Lotta.”

Själv tyckte Schelin att det var ”sjukt gott” att slå Skottland.

Schelin måste nog fortsätta vara effektiv, för det finns spelare som knackar på dörren, som Pauline Hammarlund. För mig är hon verkligen den stora överraskningen inom svensk damfotboll det senaste året. Kul att hon ser ut att ha konserverat form och självförtroende även över vintervilan.

Min blick inför matchen var bland annat riktad mot Seger och Schough. Båda var godkända, men tyvärr visade ingen av dem storspelet från höstens Danmarksmatch. Seger var inte alls lika direkt i sitt spel. Jag tyckte att Schough var pigg och intressant när hon tog över Segers mittfältsroll och fick komma mer rättvänd, men hon hade för få avslut som forward.

Något som däremot såg väldigt positivt ut var försvarsspelet. Man stängde ytorna centralt och lät inte skotskorna spela in i mitten. Faktum var ju att Skottland i princip inte kom någonstans alls. Låt vara att det var ett skotskt lag utan storstjärnan Kim Little samt mittbackarna Jennifer Beattie och Ifeoma Dieke. Men ändå, jag bokförde inte skotskorna för en enda riktig målchans – vilket förstås är ett bra betyg till det svenska försvarsspelet. Skottland hade i och för sig ett läge på slutet, men avslutet kom ur så långt håll att jag inte räknade in det.

Linda Sembrant och Nilla Fischer höll ihop mittförsvaret på ett bra sätt. I början reagerade jag över att Fischer var slarvig i sitt passningsspel och satte ett par bollar bakom medspelare, vilket bromsade upp spelet. Men Fischer skärpte snart upp passningsspelet och var totalt sett riktigt bra.

På en så liten arena som Prioritet Serneke får man en ganska bra överblick över vilka som sitter på läktaren, i varje fall på den sida man själv befinner sig. Där fanns förstås en mängd Göteborgsspelare, lnågra från Mallbacken, någon från Rosengård och Linköping och en Eskilstunadelegation.

En av de spelare som var med i Eskilstunadelegationen var Marija Banusic. I helgen visade hon landslagsklass när hon gjorde två mål i 2–2-matchen mot Göteborg. Det första målet håller mycket hög klass. Se själv:

När Pernille Harder passerade pressläktaren passade jag på att stoppa henne och fråga lite om Nederländerna, som Danmark ju mötte två gånger häromveckan.

Hon började med att säga att:

”Jag tror att Sverige kan klara dem.”

Sedan konstaterade Harder att det finns en stor likhet mellan Holland och Danmark i att båda lagen verkligen försöker sig på att spela sig ur precis varenda situation – något som går att utnyttja.

Däremot skiljer sig danskor och holländskor åt i offensiven. Medan Danmark för tillfället saknar ett effektivt djupledsspel är Holland hyperfarligt i djupled med Manon Melis, Vivianne Miedema, Lieke Martens och Danielle van de Donk.

Man får alltså inte släppa till kontringar mot Holland. Harder konstaterade också att en nyckel är att inte ge Sherida Spitse ytor på centralt mittfält. Hon har en grym passningsfot, och om hon får tid att slå sina långpassningar in bakom backlinjen är man illa ute.

Här är det värt att notera att Skottlands enda riktiga läge i tisdags kom när deras defensiva mittfältare fick tid att slå en djupledsboll in bakom Fischer och Lina Nilsson, där Lizzie Arnot fanns. Hon var dock inte snabb nog för att lyckas utnyttja läget. Om däremot Martens eller Melis hade fått en sådan chans skulle jag nog ha blivit orolig.

Nära skandinaviska storskrällar

Publicerad den av
3

Både Kif Örebro och LSK Kvinner var klart mycket närmare avancemang till kvartsfinal än jag hade kunnat tro. Bra jobbat av båda.

Framför allt LSK var så nära att det måste göra ont. Inte minst gör det säkert ont i flera dagar för Sherida Spitse som missade två straffar när norskorna föll på just straffar i Frankfurt. Men att vinna med 2–0 i Frankfurt – det är det inte många lag som mäktat med. Så sträck på er, LSK.

Att Kif Örebro klarade 0–0 i Paris bär också lite bragdstämpel. Men det krävdes ju seger för avancemang. Dock kan Närkelaget skryta med att man aldrig förlorat i Champions League – och att man bara släppt in ett mål. Tyvärr innebar det målet att PSG avancerade på bortamålsregeln.

Även om flera av matcherna var jämna blev det de lag jag höll som favoriter inför returen som avancerade. Alltså Wolfsburg, Lyon (Lotta Schelin blev tvåmålsskytt i kväll), Frankfurt, Barcelona, Brescia och PSG. I morgon borde Rosengård ansluta till nämnda grupp.

VM 2015: Lag 10-13, Slutspelskandidater

Publicerad den av
2

Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.

Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.

De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.

Det här är alltså tredje inlägget i min stora genomgång av alla VM-lag. De första hittar du här:
* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.

10) Schweiz
Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.

Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.

Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.

Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.

Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.

Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…

11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.

Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.

Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.

Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.

En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.

Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.

Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.

Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde  grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.

Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.

12) Australien
Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.

I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.

Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.

Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:

Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:

”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”

Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…

Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.

Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.

Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.

13) Spanien
Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.

Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.

Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.

Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.

Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.

En analys av alla EM-lag

Publicerad den av
Svara

Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.

Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.

Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.

Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…

Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.

Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:

OS 2008:
Japan            +3      4
Kanada        +–0     4
—————————
Nordkorea      –1     3

EM 2009:
England     +–0      4
Norge          –3       4
—————————-
Danmark     –1       3

OS 2012:
Kanada            +2      4
Nya Zeeland  +–0      3
—————————-
Nordkorea       –4      3

Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.

Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:

Lagbild på Island

Islands startelva mot Sverige i Växjö

12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.

Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.

Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.

Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.

Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.

De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.

Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.

11) Ryssland
Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.

Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.

En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.

Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.

Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.

Annica Sjölund

Annica Sjölund

10) Finland
Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.

Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.

Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.

Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.

Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

9) Spanien
Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.

Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.

Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).

Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.

Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.

Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.

Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.

Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete

8) Italien
Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.

Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.

Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.

En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.

Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.

Daphne Koster

Daphne Koster

7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.

Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.

Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.

Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.

Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.

Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.

Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.

Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.

Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.

Trine Rönning

Trine Rönning

5) Norge
Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.

Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.

Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.

Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.

Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.

Casey Stoney

Casey Stoney

4) England
Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.

Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.

England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.

England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.

Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.

Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.

Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

3) Sverige
Pia Sundhage har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.

Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.

Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.

Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.

Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

2) Frankrike
För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.

Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.

Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.

Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.

Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.

Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.

Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Anja Mittag

Anja Mittag

1) Tyskland
EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.

I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.

Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.

Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.

Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.

De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.

I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.

Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.

Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:

Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island

Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien

Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.

46104 åskådare – men ingen feber

Publicerad den av
Svara

Fantastiska 46 104 åskådare var på Allianz Arena i München i går och såg Tyskland besegra Japan med 4–2. Dessutom satt 2,3 miljoner tyskar och såg matchen på tv.

Det är siffror som befäster tyskornas position som stora guldfavoriter i EM. Och som skvallrar om ett grymt stort intresse för tysk damfotboll.

Fast ibland pratar man om falsk matematik. Och frågan är om det inte är en bra beskrivning av läget i Tyskland.

För samtidigt som det förstås är fantastiskt kul att det slås nytt Europarekord när det gäller publiksiffra på en träningslandskamp, så finns det fog för att konstatera att tysk damfotboll inte lyckades bygga vidare på den hausse som fanns under VM på hemmaplan för två år sedan.

Jag har skrivit om det en gång tidigare – i det här inlägget, där jag även väckte frågan om vad Sverige har för plan för att rida vidare på en EM-vågen. Den frågan kvarstår, för jag hoppas inte att skrivbordsprodukten ”Öppet mål” är enda satsningen.

Men tillbaka till hur det ser ut i Tyskland. För exakt en vecka sedan kom jag hem från en fyra dagar lång midsommarutflykt i Danmark och Tyskland.

Jag anlände i Tyskland dagen efter att man slog Kanada med 1–0 inför 9781 åskådare. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken. Det var för övrigt samma dag som förbundskapten Silvia Neid tog ut sin EM-trupp.

När jag är ute på sådana här resor brukar jag köpa tidningar samt lyssna på radio för att försöka uppfatta vad som finns på agendan i aktuella länder.

Tyska och danska tidningar

Tyska och danska tidningar

Jag förstår tyska hyfsat, och kunde ganska snabbt konstatera att det inte råder EM-feber i Tyskland. Inte alls.

Det gick knappt att läsa någonstans om Neids trupp. Däremot var det en meganyhet att spelprogrammet till herrarnas Bundesliga presenterades på midsommarafton. Det diskuterades och analyserades friskt på radionyheterna om vilka lag som hade fått bäst lottning i ligaupptakten.

Fotbollstidningen Kicker hade på sina 48 sidor ungefär en fjärdedels sida om damlandslaget – och den enda artikeln rörde alla återbud. Som jämförelse hade Kicker sex respektive fyra sidor om herrarnas andra- och tredjeligor – där ju spelet för tillfället ligger nere.

Jag hade faktiskt förväntat mig att få läsa betydligt mer om EM. Men 2,5 veckor före mästerskapet var tysk media väldigt kallsinnig.

Jag trodde förresten att jag hade hittat en damfotbollsartikel då jag såg två fotbollsklädda tjejer på förstasidan till lokaltidningen i Rostock – Ostsee Zeitung. Men det visade sig att tjejerna var flickvänner till två spelare i Rostocks herrjuniorlag, som skulle spela final i tysk juniormästerskapet under helgen. Artikeln handlade om att tjejerna önskade sina killar lycka till.

Var det tunt med uppmärksamhet i tysk media är det inget mot hur illa det var i de danska tidningarna. Trots att Danmark mötte Island i träningsmatch den ena dagen jag reste igenom landet så hittade jag inte ett ord inför matchen. Inte heller i söndagstidningarna fanns ett enda ord om EM eller damfotboll.

Dock noterade jag en annons om EM i torsdagens BT (Berlingske Tidene). Jag gissar att annonsering är enda chansen för dansk damfotboll att få utrymme. För tidningarna var späckade av cykel (Tour de France), herrfotboll och bilsport.

* Så till något annat. Jag tycker att det är lite intressant hur de olika lagen ställer upp sina startelvor i genrepen. Så här är startelvorna från de EM-lag som spelade i går, samt Japans:

Tyskland: Nadine Angerer – Jennifer Cramer, Saskia Bartusiak, Luisa Wensing, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino Da Mbabi.

Japan: Miho Fukumoto – Asuna Tanaka, Saki Kumagai, Azusa Iwashimizu, Saori Ariyoshi – Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi – Nahomi Kawasumi, Kozue Ando, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Frankrike: Celine Deville – Corine Franco, Laura Georges, Sabrina Delannoy, Laure Boulleau – Elise Bussaglia, Sandrine Soubeyrand – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Norge: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Solveig Gulbrandsen, Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Ada Hegerberg, Caroline Graham Hansen.

Holland: Sari van Veenendaal – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

* Matchen Frankrike–Norge sågs för övrigt av 11 245 åskådare, och här är ett klipp med höjdpunkter från matchen som slutade 1–0 efter mål av Gaetane Thiney.

Sermanni byter oftare än Sundhage

Publicerad den av
3

USA vann alltså med 4–1 mot Skottland natten mot i dag svensk tid. Det var amerikanskornas 24:e raka match utan förlust.

Det var också första matchen för nye förbundskaptenen Tom Sermanni. Jag har sett att det skrevs på twitter om att Sermanni redan i sin första match släppte fram fler debutanter än vad Pia Sundhage gjorde under sina två första år som förbundskapten för USA.

Jag har inte hittat uppgifter som bekräftar uppgiften. Men klart är att Sundhage inte direkt gjorde sig känd för att göra en massa byten. Tvärtom körde hon på med sin kärntrupp i match efter match. Sermanni däremot lät en trio debutera mot skotskorna: Christen Press, Julie Johnston och Kristie Mewis.

Utöver det hade inte Sermanni genomfört så många förändringar i laget. En som överlevt många förbundskaptener är Shannon Boxx. Hennes 3–0-mål är högst sevärt. Se det, och övriga höjdpunkter från matchen på det här klippet.

Alla damallsvenska spelare i matchen utmärkte sig, och märks i klippet. Främst förstås Press som gjorde två mål och ett assist. I USA fick även Göteborgs Yael Averbuch hoppa in. Hon hade en rungande frispark i ribban, och ett assist till Sydney Leroux:s 4–1-mål.

För Skottland spelade både Mallbackens Hayley Lauder och Vittsjös Jane Ross från start. Lauder räddade på mållinjen redan i matchens första minut, och Ross hade en bra styrning vid underläge 3–1.

* Ett reservbetonat LdB FC Malmö vann mot lokalkonkurrenten LB07 med hela 6–0 i dag. Målen gjordes av Ramona Bachmann 3, Anna Thörnqvist 2 och så ett av Manon Melis – som alltså inte var med i Hollands landskamp mot Belgien i går.

* Kif Örebro vann med 1–0 mot Kif Örebros P15-lag efter mål av Moa Narving. Tränare Rickard Nilsson reagerade på twitter mot att Nerikes Allehanda skrev att man spelade mot 14-åringar. Men möter man ett P15-lag i början av februari så får man nog räkna med att huvuddelen av spelarna i motståndarlaget är just 14 år.

* I Stockholm vann ett B-betonat Tyresö med 2–1 (0–1) mot Hammarby. Båda Tyresös mål gjordes av Veronica Boquete.
Tillägg i efterhand: Med hjälp av en läsare har jag dessutom fått reda på att Hammarbys mål gjordes av Greta Holmberg. Tack för det.

* Vittsjö vann med 3–0 mot Kalmar efter två mål av nyförvärvet Elin Nilsen och ett av Sofie Andersson.

* Holland vann alltså mot Belgien i går. Hollands startelva innehöll tre Sverigebaserade spelare. I sin helhet såg den ut så här: Loes Geurts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Dekker, Sherida Spitse, Sylvia Smit, Danielle van de Donk, Renée Slegers – Lieke Martens.

Rysare när Vero sköt Spanien till EM

Publicerad den av
Svara

Första halvlek var usel. Resten av matchen var inte så välspelad den heller. Men vilken rysare det blev.

Skottland var klart för EM ända in i förlängningens övertids allra sista sekund. Då gjorde Tyresös Veronica Boquete 3–2 på en strumprullare – och sköt Spanien till EM-slutspel.

Det har inte varit några roliga dagar i Spanien för skotsk fotboll. I går föll Celtics herrar i matchens sista spark mot Barcelona. I dag föll damlandslaget på matchens sista spark i EM-playoff.

Men det var alltså sanslöst nära att ett fegt spanskt lag förlorat. För Skottland klev fram direkt efter paus, och Emma Mitchell tryckte in 1–0 efter ett fint högeranfall i 62:a minuten.
Det var målet som väckte Spanien. För tolv minuter senare kvitterade Adriana Martin Santamaria. Målet var snyggt. Hon klev in från vänsterkanten och vred in bollen i bortre hörnet.

Men spanjorskorna lyckades inte göra några fler mål – trots bra lägen. Och på tillägg av ordinarie tid så fick Skottlands inhoppare Eilish McSorley öppet mål. Hon stötte dock bollen utanför – och det blev förlängning.
Det kändes som fördel Spanien, men det var Kim Little som gjorde första målet. Med 22 minuter kvar att spela hade Skottland 2–1, och Spanien behövde göra två mål till.

Jag är ingen expert på spanska. Men jag vet vad kommentatorerna menade när de gång på gång upprepade mantrat ”Vamos Espana”.

I minut 113 smällde Silvia Meseguer i väg en bomb, som satt i bortre hörnet. Sju minuter kvar – och 2–2. På slutet vräkte Spanien på med allt de hade. Och i minut 119 pekade domare Bibiana Steinhaus på straffpunkten sedan ett skott träffat Rhonda Jones armar.

Veronica ”Vero” Boquete

Straffen tog Vero hand om. Hon slog den högt till vänster. Men Skottlands målvakt Gemma Fay gjorde en fantastisk räddning – och såg ut att bli stor kvalhjältinna.

Men en strumprullare från Vero i minut 122 ändrade riktning, och letade sig in i nätet bakom Fay. Det var matchens absolut sista spark. För det slogs inte ens en avspark efteråt.
Förstås otroligt snöpligt och olyckligt för Skottland. Och lika turligt och skönt för Spanien.

I EM lär Spanien dock få det svårt. Jag har på datorn haft på träningslandskampen Holland–Frankrike i ett fönster bredvid Spanien–Skottland. Och det var sanslös skillnad i tempo och intensitet. Den matchen slutade för övrigt med 1–1 efter ett fint frisparksmål från Sherida Spitse och kvittering på ett distansskott från Eugenie Le Sommer. I båda fallen var målvaktsinsatserna tveksamma. Inte minst vid kvitteringen, som Loes Geurts absolut borde ha tagit.

Höjdpunkter från matcherna finns här. Först Spanien–Skottland, sedan Holland–Frankrike.