I morgon är det återigen tyskt toppmöte. 18.00 kan man se Wolfsburg ta emot Bayern München på svenska Eurosport och på DFB-tv. Det är förstås en riktigt spännande match.
I väntan på den, och på torsdagens damallsvenska toppmöte mellan Göteborg och Rosengård tänkte jag bjuda på mina bilder från den senaste landslagssamlingen. Alltså både från mötet med Bosnien-Hercegovina och från mötet med Skottland.
Här är de som bildspel, håll till godo:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här är de en och en:
Svensk målglädje
Sverige klart för VM 2015
Klara för VM
Skönt budskap
Pia Sundhage
Lycklig Lindahl
Firar VM-platsen
Sverige firar
Anna Signeul och Joanne Love
Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72
Rachel Corsie
Elin Rubensson
Frankie Fantom-Brown
Kim Little
Ifeoma Dieke
Frankie Fantom-Brown
Caroline Seger jagar Kim Little
Hayley Lauder
Caroline Seger och Kim Little
Jennifer Beattie
Caroline Seger
Sofia Jakobsson jagar Kim Little
Rachel Corsie
Elin Rubensson
Lotta Schelin
Pia Sundhage
Teodora Albon
Gemma Fay
Hanna Folkesson
Nilla Fischer
Sofia Jakobsson
Skottland
Rachel Corsie
Nicola Docherty
Megan Sneddon
Eilish McSorley
Emma Mitchell
Nicola Docherty
Anna Signeul
Anna Signeul och Kim Little
Joanne Love
Caroline Weir
Kim Little
Ann-Helén Grahm
Jessica Samuelsson
Malin Diaz
Amna Lihovic
Marija Banusic klackar
Jubel över 2-0
Hanna Folkesson
Olivia Schough
Sveriges bänk
Svensk hörna
Linda Sembrant
Sara Thunebro
Kosovare Asllani
Olivia Schough
Eldina Ahmic
Kosovare Asllani
Lidija Kulis
Nikolina Dijakovic
BH Fanaticos
See my pictures of Scotland WNT from the WWC qualifier agains Sweden on Gamla Ullevi in Gothenburg in september 2014. Sweden won the game with 2–0.
Sedan ett drygt dygn tillbaka är Sverige VM-klart. Jag var säker på gruppseger redan vid lottningen, och har känt mig rätt trygg hela vägen. Fast 100-procentigt säker kan man ju inte vara förrän allt är klart.
I går kände jag mig dock nästan helt säker på seger från den sekund jag insåg att jag missat att Lisa Evans var skadad, och har varit det rätt länge. Det var en pinsam miss, men man kan inte hamna rätt jämt…
Skotskorna var bra en stund i början av andra halvlek, och hade bland annat två bollar som Caroline Seger räddade på mållinjen och en nick som Hedvig Lindahl gjorde en kvalificerad räddning på.
Framför allt var Kim Little precis så bra som jag förväntat mig. Vilken underbar lirare hon är. Hon är dessutom en lirare som inte drar sig för att lägga ner ett defensivt jättejobb. Fast inte ens Little kan spela ensam, och det var tydligt att hon led av avsaknaden av en snabb djupledslöpare a la Evans.
Sverige gjorde en stabil insats. Therese Sjögran blev inte bara målskytt, hon visade att hon håller ännu på högsta nivå – och att hon fortfarande är väldigt viktig för det här laget. Och Lotta Schelin fortsätter att göra mål. Trots att hon kanske inte hade någon av sina bästa dagar spelmässigt sett var hon ytterst nära att bli tremålsskytt. Det är en styrka – och en huvudförklaring till att Schelin tillsammans med Hanna Ljungberg toppar listan över Sveriges mesta landslagsmålskyttar någonsin.
Efter matchen pratade jag med Schelin och Seger om huruvida de tycker att landslaget är bättre nu än de var i fjolårets EM. Svaren var väl inte entydiga. Men båda var i alla fall inne på att laget mår bra av att lära sig att ha ett större bollinnehav. Och skulle det behövas att åter plocka fram den ultrasnabba djupledsfotboll som man spelade i fjol så är den inte bortglömd. Tvärtom kan en mix av ett lite långsammare, passningsorienterat anfallsspel och ultrasnabb djupledsfotboll framöver göra laget riktigt vasst.
Även Pia Sundhage konstaterade att lagbygget långt ifrån är klart. Hon tog också upp dilemmat med huruvida hon skall släppa fram några yngre spelare, eller koncentrera sig på att spela ihop det befintliga laget. De unga spelarna som hon nämnde vid namn var Emma Lundh, Marija Banusic och Fridolina Rolfö.
Klart verkar vara att landslagsledningen tänker försöka spela så många matcher som möjligt innan VM, och att man skall söka olika typer av motstånd. Inga matcher är 100-procentigt klara, men det mesta talar för en Tysklandsmatch i Örebro i oktober och en USA-resa i november där Kanada och Nya Zeeland är tänkta att stå för motståndet.
VM lottas i Ottawa den 6 december. Med Sverige är nu hälften av de 24 deltagande lagen klara. Nämligen:
Värdnation: Kanada
Asien: Japan, Sydkorea, Australien, Kina och Thailand.
Europa: England, Frankrike, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och Tyskland.
En europeisk plats återstår att besätta. Det är Italien, Holland, Skottland och Ukraina som i playoff gör upp om den via semifinaler och final. Playoffspelet lottas på tisdag, och Italien och Holland är seedade. Anna Signeul valde igår att in peka ut någon drömlottning. Hon konstaterade istället att:
”Jag räknar med att vi måste slå både Holland och Italien om vi skall ta oss till VM, för jag tror att de båda slår Ukraina.”
Det är ett högst rimligt antagande. Med Lisa Evans i laget är skotskorna absolut inte chanslösa i playoffspelet. Men utan Evans får nog Signeuls lag det svårt. Fast enligt den svenska, skotska förbundskaptenen är det möjligt att Evans gör comeback för Potsdam i toppmötet mot Frankfurt redan i helgen. Lovande för Skottland.
Ett kvalspel pågår just nu. Det är det sydamerikanska, där det är just de tre favoritnationerna Brasilien, Colombia och Chile som är obesegrade efter att lagen spelat två, tre eller fyra matcher. I natt avgörs för övrigt mötet Brasilien–Chile.
Innan jag lämnar VM-kvalet för nu tänkte jag göra en tillbakablick till min stora guide till kvalet. Jag tippade följande sju gruppsegrare:
* Tyskland
* Italien
* Danmark
* Sverige
* Norge
* England
* Frankrike
Och följande fyra playoff-lag:
* Ryssland
* Island
* Skottland
* Österrike
Övriga grupptvåor: Spanien, Holland och Ukraina.
Facit blev alltså att jag hade med 13 av de 14 lag som slutade topp två i de sju grupperna. Jag tippade helt rätt på fem gruppsegrare och sex grupptvåor.
Mina fel var att jag kastade om Italien och Spanien samt att jag helt missade Schweiz.
Just Ramona Bachmann, Lia Wälti, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna är kvalets stora skrällag – även om jag skrev så här om dem:
”Det finns alltså kvalitet i truppen. Och får bara förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg ihop laget kan Schweiz till och med vinna gruppen. Fast jag vågar inte tro på det.”
På samma sätt är Danmark kvalets stora besvikelse. Förlusten mot Israel igår var på ett sätt betydelselös, men satte ändå slutpunkten för ett danskt fiaskokval. I fjol var danskorna snubblande nära EM-final. I år var de aldrig nära en VM-plats. Visst var det jobbigt för laget att Katrine S Pedersen slutade efter EM, och att Pernille Harder missade delar av kvalet på grund av skada. Men det hindrar inte att Danmarks lag lämnar VM-kvalet med fiaskostämpel.
* Slutligen en notering om att Asian Games pågår i Incheon, Sydkorea. Elva lag deltar i fotbollsturneringen, bland annat Nordkorea och alla asiatiska VM-deltagare utom Australien. Jag hade på matchen Japan–Jordanien medan jag jobbade, och fick se ett riktigt målkalas. Det blev 12–0, men var 10–0 redan innan 60 minuter hade spelats. Japan spelar med ett riktigt starkt och intressant lag i turneringen.
Jag har sett ganska många matcher den senaste tiden, men tyvärr har jag inte orkat eller hunnit skriva några inlägg här i bloggen. Förklaringarna till det är hårt tryck på jobbet, slutspurt i bokprojektet (som det går att läsa om på den här länken) parallellt fotboll både som spelare och ledare.
Känslan är att inläggen återigen kommer att bli betydligt mycket tätare från och med nu. För valrörelsen är numera över för min del, boken snart i försäljning och en knäskada har antagligen avslutat min säsong som spelare.
Och i morgon tänker jag åka ner till Göteborg och kolla när landslaget tar näst sista steget mot VM. Det kan bli ett målkalas mot Bosnien-Hercegovina, men jag räknar inte med det. Däremot räknar jag med en en säker svensk seger. Tipset säger 3–0, men jag är egentligen även nöjd med en uddamålsseger – för det är ju bara de tre poängen som spelar någon roll.
Pia Sundhage ställer upp följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.
Det är ett lag som skall slå Bosnien-Hercegovina lätt. Men det är inget lag för VM 2015, i varje fall inte om Sundhage tänker spela offensiv fotboll. För mot starkt motstånd måste man spela ett väldigt lågt försvarsspel om man skall kunna ställa upp med den backlinjen.
Diskussionen kring elvan kan vi återkomma till inför onsdagens avgörande match mot Skottland. För Sveriges kvalgrupp kommer inte att avgöras i morgon.
Då kommer däremot avgörandet i några andra grupper. Nämligen:
* I grupp 1 kommer Tyskland att säkra sin VM-plats genom bortaseger i gruppfinalen mot Ryssland.
* I grupp 2 kommer Spanien att säkra gruppsegern genom bortaseger mot Rumänien.
* I grupp 5 kommer Norge att säkra biljetterna till Kanada genom att bortaslå Albanien.
* I grupp 7 kommer Frankrike att säkra sin VM-plats genom bortaseger mot Finland.
Som bekant har Schweiz redan vunnit grupp 3 och England tagit hem grupp 6.
På onsdag kommer alltså det med största sannolikhet bara att avgöras vilka som vinner grupp 4 samt vilka som får spela playoff. Läget i playoffstriden skrev jag senast om här.
Sveriges match sänds på Tv4 med start 15.30 i morgon. Den går även att se här. Länkar till andra matcher lägger jag upp här allteftersom jag hittar sådana:
Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.
Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”
Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.
Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.
Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.
Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.
Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.
Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.
Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.
Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.
* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.
I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.
Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:
G1
Ryssland 7 matcher –5p
G2
Italien 8 –5p
G3
Island 7 –8p
Danmark 7 –9p
G4
Sverige 7 –0p – lär vinna gruppen
Skottland 8 –3p
G5
Norge 8 –0p – lär vinna gruppen
Holland 8 –5p
G6
England 8 –0p – lär vinna gruppen
Wales 8 –5p
Ukraina 6 –8p
G7
Frankrike 7 –0p – lär vinna gruppen
Finland 6 –3p
Österrike 8 –9p
* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.
Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.
De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.
En glädjande nyhet idag är att Sveriges bortamöte med Färöarna går att se via stream. Här på Färöarnas fotbollsförbunds hemsida skall det komma upp en länk strax innan avspark.
Och andra halvlek ser man här:
Matchen startar 19.00, och Sveriges startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Malin Diaz, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough – Lotta Schelin och Therese Sjögran.
Olivia Schough får alltså en ny chans att visa landslagsklass. Orsaken till det är i första hand att Hanna Folkesson är sjuk och att Sofia Jakobsson är avstängd efter sitt gula kort mot Skottland. En annan ändring är att Sembrant är tillbaka i startelvan på bekostnad av Emma Berglund. Med sitt fina huvudspel lär Sembrant vara en rejäl tillgång vid fasta situationer.
Slutligen vilar Kosovare Asllani på bänken, vilket öppnar för Malin Diaz i startelvan.
Malin Diaz
Jag har nu äntligen lyckats se hela Skottlandsmatchen, och den var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Eller. Den var ganska exakt som jag hade förväntat mig.
Låter det förvirrat?
Vad jag menar är att jag ju hade hunnit läsa de som skrivits om matchen redan innan jag såg den. Därför hade man ju vissa förutfattade meningar. Jag hade ju exempelvis läst Tomas Pettersson i Expressen:
”Skottland må vara på uppgång – men håller fortfarande till på en betydligt lägre nivå än Sverige. Kim Little må vara en skicklig spelare – men långt ifrån någon fulländad världsstjärna. Och det tog bara 14 minuter för Sverige att spräcka nollan på Fir Park. Nej, det fanns till slut inte speciellt mycket att oroa sig över.”
Det där visade ju sig både vara sant och osant. Jag tyckte ju exempelvis att de tre skotska stjärnorna Little, Lisa Evans och Jane Ross var utmärkta alla tre. Att Little fick ta ett stort defensivt ansvar tycker jag snarare höjer hennes värde, än sänker. Och om inte den bästa spelaren i den mest profilstarka ligan i världen är en fulländad världsstjärna undrar jag hur en sådan ser ut.
Däremot håller jag med om att Sverige totalt sett var bättre än skotskorna. Skillnaden låg i den defensiva stabiliteten.
För faktum var ju att Sverige inte behövde förta sig för att göra de tre målen. De var egentligen alldeles för billiga, alla tre.
Ett lag som släpper in de två första hörnorna man har emot sig ska inte ha godkänt på sitt försvarsspel. Speciellt inte om målen kommer efter att bollen gått rakt genom straffområdet, utan att någon lyckats få undan den.
Och 3–1-målet måste ju målvakten Gemma Fay ta hand om. Lotta Schelins vänsterinlägg var ju nämligen egentligen inte speciellt lyckat.
Ute på planen upplevde jag matchen som ganska jämn. Och ofta hade faktiskt skotskorna den bästa fantasin i anfallsspelet, och som spelade till sig flest lägen. Men i båda straffområdena var Sverige klart bäst.
Jag hade ju även läst om där båda ”flicklagsmisstagen” från Lindahl och Jakobsson som ledde till Skottlands straff och mål. Jag har kollat reprisen många gånger, och är inte så säker på att Lindahl verkligen var utanför straffområdet. Därför har jag svårt att klandra henne. Däremot är Jakobssons hands väldigt omotiverad. Den bollen måste hon våga nicka bort.
Det som var mindre bra med det svenska spelet var alltså förmågan att skapa målchanser i själva spelet. Det får vi en ny chans att träna på i kväll. Då vill jag se fler smarta löpningar från våra offensiva spelare, inte minst från Lotta Schelin. Hon har nu gått mållös av två raka kvalmatcher, det är vi inte vana vid.
Jag har flera gånger kritiserat Schelin för hennes löpningar, och det är dags nu igen. Jag kollade hur hon sprang mot skotskorna, och hon kan inte vara lättläst för medspelarna. Ofta började hon springa in mot mitten, vilket gjorde att hon drog in backarna centralt, och mer eller mindre tvingade sina medspelarna att slå djupledsbollarna mot hörnflaggorna. Jag fattar inte varför hon inte försöker dra med sig backarna ut på kanterna, för att få djupledsbollen på insidan om sig.
Dessutom blir Schelin väldigt ofta stillastående inne i straffområdet – om hon inte fått inspelet i första löpningen. Så smartare löpningar för Schelin står överst på önskelistan. Utöver det vill jag se fortsatt skärpa på fasta situationer.
* Slutligen en internationell koll. Ryssland försämrade alldeles nyss sina chanser till att nå playoff ganska rejält. 0–0 hemma mot Irland för att dörren öppnas mer för Island och Wales/Ukraina att ta sig in bland de fyra playofflagen. För mycket talar för att ryskorna kommer att tappa minst åtta poäng (jag räknar med att de förlorar hemma mot Tyskland) och kanske knappt kommer upp på plusmålskillnad i den specialtabell som används – där man räknar bort mötena med gruppjumbon.
Resultatet innebär dock att vi helt kan räkna bort Irland ur kampen om VM-platser. Med tio tappade poäng blir det inget playoff.
* Igår tog däremot Norge ytterligare ett steg mot VM. 2–0 borta mot Portugal innebar åttonde raka segern, och nu behövs bara en eller två poäng till innan flygbiljetterna till Kanada kan bokas.
* Två svenska tjejer var mer eller mindre inblandade i gårdagens skräll. Bosnien tog nämligen poäng mot Polen, genom att spela 1–1. AIK:s Eldina Ahmic spelade 84 minuter medan Äspereds Fadila Topic blev kvar på bänken hela matchen. I och med att bosniskorna vann med 1–0 mot Nordirland i helgen kan man nog konstatera att den senaste veckan har varit den bästa någonsin för bosnisk damfotboll. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.
* Det har spelats ett antal träningsmatcher den senaste tiden. Bland annat har Brasilien och Nya Zeeland noterat två kryss.
I natt vann Tyskland med 2–1 borta mot Kanada. Höjdpunkter därifrån ser du här:
USA har slagit Frankrike med 1–0:
* U23-landslaget har spelat två matcher på sistone. Här är bilder från 2–1-förlusten mot Norge:
Den här superhelgen med toppmatcher i nästan alla världens stora damfotbollsligor har startat med den franska cupfinalen.
Den vanns alldeles nyss av Lyon med 2–0 (0–0) mot PSG. Det är alltså läge att gratulera Lotta Schelin, som spelade från start för Lyon.
Dock gjorde vårt svenska landslags lagkapten en svag insats. Vid flera kontringslägen sprang hon på väldigt konstiga sätt som gjorde att hon i princip inte var passningsbar. Schelin blev också utbytt på slutet.
På pluskontot finns att hon var nära att bli målskytt på en vaket utförd klack från nära håll.
Kosovare Asllani spelade sista 20 minuterna för ett uddlöst PSG. Hon gjorde inte bort sig, men förmådde inte heller höja sitt lag, som då låg under med 2–0.
Den första halvleken gick dock i Parislagets favör. PSG hade klart bollövertag, och tillbringade mycket tid på Lyons planhalva. Dock är den här säsongens upplaga av PSG ett lag som har väldigt svårt att omsätta sitt bollinnehav i målchanser. Och att låta Lyon få kontra är sällan ett segerrecept.
Trots PSG:s övertag i spel var det 2–1 i klara målchanser till Lyon i paus. Den ena Lyonchansen var ett friläge som Schelin slarvade bort med ett svagt avslut.
Efter paus jämnade Lyon ut spelet, och ledningsmålet i minut 57 var inte ologiskt. Dock var det slumpartat – och snyggt. Lara Dickenmann kom på en yta i straffområdets utkant, där hon inte borde kunna få bollen. Men plötsligt låg den framför schweiziskans fötter, och hon vred in den hur snyggt som helst i bortre hörnet.
Några minuter senare avgjorde Lyon matchen helt när Corine Franco kastade sig fram och nickade in en inläggsfrispark från Louisa Necib.
Totalt sett vann Lyon rättvist. De skapade klart flest chanser, och gav coach Patrice Lair en fin avskedspresent genom att vinna dubbeln i Frankrike.
Noterbart också att matchen hade en underbar inramning, med en engagerad och stor PSG-klack som skapade en fin ljudkuliss. Den typen av hejaklack är det knappt några damlag som har, så man blir överraskad varje gång det händer. Jag gissar att det var ett gäng av PSG:s herrlags supportrar som ställde upp för damerna.
Apropå PSG så skrev ju Caroline Seger på för laget tidigare i veckan. Efter att ha sett PSG ett par gånger under året känner jag att det kanske inte i första hand är bollvårdande spelare som Seger som man behöver. Sådana har man redan en hel hög.
För att PSG på allvar skall kunna utmana Lyon om ligatiteln, och även bli en seriös segerkandidat i Champions League, behöver laget spelare som skapar målchanser. Idag hade man två, och båda kom till genom att Lindsey Horan är så otroligt stark i luftrummet. PSG skulle nog helst krydda sin trupp med en spelare som exempelvis Gaetane Thiney.
* I damallsvenskan har det spelats en match idag, Skånederbyt Kristianstad–Vittsjö slutade 0–0. För två lag som i olika perioder har haft problem med defensiven var väl det ett bra resultat.
Kristianstad är ju för övrigt likt Eskilstuna och Linköping lag som tappat i tabellen nu när ju Tyresö är struket.
* Tyresö var det. Igår skrev bland annat SVT om att klubben trots allt kanske kommer att spela i Champions League – och att man tar beslut i nästa vecka.
Jag fick ett anonymt tips från en källa som borde vara välinformerad om att anmälningstiden till Champions League faktiskt gick ut i måndags. Jag har inte tid och möjlighet att kolla upp tipset de närmaste dagarna, och väljer därmed att skriva ut det här så att andra får chans att kolla upp det.
Vilket som antar jag att Sverige vinner i rankningspoäng om vi har två lag som kommer till start. Så även om Tyresö skulle spela med sitt division 1-lag är det bättre än att platsen lämnas vakant.
* Nästa godbit den här heta damfotbollshelgen är Seattle–Chicago i NWSL klockan 04.00 i natt. I den matchen gör för övrigt Christen Press debut för Chicago.
I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.
För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.
Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.
Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.
På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.
Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.
Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.
Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.
Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.
Jessica Samuelsson
Backar (8): * Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson
Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.
Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.
Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…
Marija Banusic
Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz
Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.
Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.
De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.
Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?
På torsdag smäller det. Då spelar Tyresö FF sin största match någonsin. Att det är den största hittills råder det ingen tvekan om. Och troligen kommer man inte hit igen, för tyvärr finns det ju inget som tyder på att klubben skall kunna klara ekonomin.
Det är alltså första och sista chansen för klubben, som ju nästa säsong som bäst spelar i elitettan.
Jag har förr skrivit om att det borde vara tveksamt om Uefa verkligen vill att ett konkursbo tar hem den största titeln som finns. Jag gissar att reglerna snart skrivs om så att klubbar som står under rekonstruktion utesluts ur Uefas turneringar – något som dessutom vore en högst rimlig regeländring.
Jag tycker alltså inte att Tyresö borde ha fått spela final på torsdag. Men nu gör de det. Och med hjälp av ett lån från fotbollsförbundet har de alltså kunnat resa till Lissabon. Därme så lämnar jag krisen för ett tag, och lägger fokus på själva fotbollen. För många av spelarna är det här deras livs chans att vinna den finaste av titlar inom klubbfotbollen. Jag gissar att de är beredda att offra både det ena och det andra.
Jag ser dock Wolfsburg som ganska klara favoriter. Varför?
Här kommer en utläggning:
* Tyresö FF–VfL Wolfsburg
Torsdag 20.30 på Stadium Do Restelo i Lissabon
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina
TV: SVT1 och Eurosport
Tips: 40–60.
Troliga startelvor:
Tyresö: Carola Söberg – Meghan Klingenberg, Linda Sembrant, Whitney Engen, Line Röddik Hansen – Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist – Malin Diaz, Christen Press, Marta Vieira da Silva.
Tränare: Tony Gustavsson
Wolfsburg: Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Josephine Henning, Stephanie Bunte – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Verena Faisst – Alexandra Popp, Martina Müller.
Tränare: Ralf Kellermann
Tyresö FF:
Laget är nykomling på den här nivån. Även de flesta spelarna är nykomlingar. För även om man har en namnkunnig trupp så är det inte så många av spelarna som varit på planen i någon riktigt stor final. Marta är ju det lysande undantaget. Hon har spelat mängder av finaler, inklusive i OS och VM. Hon har vunnit Champions Leauge – som då hette Womens cup, men hon har också lämnat flera stora finalerna som förlorare.
Även Lisa Dahlkvist har spelat final i Champions League tidigare, samt Carola Söberg och Madelaine Edlund. Men de två sistnämnda riskerar att få börja på bänken. Och ingen av de tre har lyckats vinna någon titel. I övrigt är vanan av internationella finaler liten i Tyresölägret.
Lisa Dahlkvist
Det som talar för Tyresö är att man slår ur underläge mot de regerande mästarinnorna. Och som kontringslag är 2012 års svenska mästarinnor svårslagna. Christen Press är inte bara blixtsnabb, hon är också en riktig matchvinnare. Känslan är att hon bara blir bättre ju större matchen är. Vi får se hur riktig den känslan är…
När det gäller kontringsspelare har man ju förstås även Marta – självklart en fantastisk spelare att kontra på.
Passningsläggare har man en hel hög. De avgörande bollarna skall i första hand komma från Vero eller Malin Diaz. Men även alla backarna och Caroline Seger är duktiga passningsspelare.
Även om tränare Gustavsson gärna pratar om Tyresös kollektiv ser jag laget som en samling stjärnor som spelar ihop. När jag tänker Tyresö tänker jag mer individer än kollektiv. Det står stor kontrast mot finalmotståndarna, vilket jag snart återkommer till.
Det som talar mot Tyresö är att deras målvakter är oprövade. Vilken målvakt som Tony Gustavsson kommer att välja är egentligen den enda öppna frågan kring startelvan. Han har deklarerat att Carola Söberg och Tinja-Riikka Korpela är jämna. Jag gissar att han kommer att välja Söberg. Men det är en ren gissning från min sida. Själv hade jag nog valt Korpela, då Söberg har darrat i avgörande matcher i damallsvenskan de senaste åren.
Visst finns det fler frågetecken i Tyresös lag. Men då pratar vi skador, och i första hand Vero och Marta. Men som sagt. Spelarna har valt att härda ut ett par månader i ett konkursbo för att få spela den här matchen. Och alla lär verkligen göra allt för att få kliva ut på planen.
Malin Diaz
Och är alla friska och hela lär det bli de tio spelare jag skrivit ovan. För jag tror att Malin Diaz får förtroende före Madelaine Edlund. Diaz var utmärkt både i kvarts- och semifinal, och hon visade i finalen av F19-EM häromåret att hon har bra psyke i avgörande lägen.
Intressant med Tyresö är att de har en massa taktiska småfinesser att plocka fram lite då och då. Det kan handla om ett par minuters omflyttningar för att röra om. Senast mot Göteborg hörde jag exempelvis hur tränare Gustavsson coachade fram en tre minuter lång extraoffensiv i slutet av den första halvleken. Den gick ut på att Lisa Dahlkvist plötsligt flyttade upp som central forward, och så slog man långa uppspel som hon skulle skarva. Det ledde till två halvchanser.
Enligt Gustavsson har man en hel hög sådana taktiska drag att plocka fram på torsdag. Något sådant skulle kunna bli avgörande.
VfL Wolfsburg: Precis som Tyresö är klubben relativt ny på den här nivå. Sedan man klev in i Champions League hösten 2012 har man inte förlorat en enda match. Första säsongen slutade med finalseger. I den andra är man nu framme vid final.
Och även om Wolfsburg som klubb är färsk på den här nivån har man till skillnad från Tyresö en hel hög spelare med vana att spela stora internationella finaler. För utöver alla spelare som var med och vann trippeln i fjol så har man flera spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Och flera som vunnit både EM och VM på landslagsnivå.
Mästarinnorna Wolfsburg har alltså väldigt mycket större finalrutin i truppen än utmanarna.
På minuskontor har man att det vimlar av frågetecken till följd av skador. En hel hög spelare lider av större eller mindre blesyrer. Ett av de större är mittbacken Josephine Henning som sträckte sig för cirka två veckor sedan, och riskerar att missa finalen. Men är det någon gång man skall chansa så är det ju i en Champions Leaguefinal. I fjolårets final dök exempelvis Zsanett Jakabfi upp i startelvan, trots att hon inte varit aktuell för den under en längre tid.
En frisk Jakabfi är för övrigt en kanonspelare. Före och efter juluppehållet förra året såg jag ungerskan som en av världens bästa spelare. Då fullständigt sköljde hon fram längs Wolfsburgs högerkant. Dessutom hade man Verena Faisst som var vass på vänstersidan. De båda försåg i första hand vassa forwardsen Martina Müller, Alexandra Popp och kanske även Conny Pohlers med fina inlägg och inspel. Bakom dem dyker ofta även Nadine Kessler upp i bra nicklägen.
Lena Goessling
För drygt ett år sedan var det alltså kantspelet som var lagets styrka. Nu är det inte lika påtagligt, även om det fortfarande är bra. Men nu ser jag mer Wolfsburg som en otroligt stark lagmaskin. Man liksom nöter ner motståndet. Inte minst genom sin lysande fysik.
Man har nämligen massor av nickstarka spelare att slå inlägg mot. Dessutom har man en av världsfotbollens bättre frisparks- och hörnläggare i Lena Goessling.
Efter Göteborgsmatchen senast konstaterade Tony Gustavsson att fasta situationer blir oerhört avgörande. Han sa:
”Nilla Fischer är brukar ju synas när landslaget radar upp sig inför match, men när Wolfsburg ställer upp sig har de fem–sex spelare som är lika stora som Fischer.”
Så är det. I tur och ordning skulle jag nog nämna Nadine Kessler, Fischer, Alexandra Popp, Luisa Wensing och Martina Müller som de största hoten vid fasta situationer. Och det är inte lätt att försvara mot ett lag med minst fem starka huvudspelare.
Min favorit bland de fem är lagkapten Kessler. Hon är kortast, men har kanske allra bäst tajming i sina inlöpp. Dessutom känns hon som en riktig vinnarskalle – en sådan karaktärsspelare som varje tränare hade velat ha i sitt lag.
Nadine Kessler
Wolfsburg är alltså ett lag bestånde av elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå. Startelvan ovan är i högsta grad preliminär. Dels för att skadesituationen i laget är högst oklar. Men även för att Ralf Kellermann har så många taktiska möjligheter att flytta runt att det inte går att förutse hur han tänker.
För vem kunde förutse draget att spela Alexandra Popp som vänsterback mot Elodie Thomis i fjolårets Champions Leaguefinal? Ett riktigt genidrag.
Vi får se vem av tränarna som gör genidragen på torsdag. Hursomhelst skall det bli riktigt kul att få se ett svenskt lag i en stor final. Det är också kul att vi får minst en svensk segrare. Jag har redan snuddat vid Nilla Fischer. Hon är också en riktig karaktärsspelare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om hon kommer att spela en riktig huvudroll på torsdag.
Almuth Schult
Skall man leta svagheter i Wolfsburg är det att man, beroende på hur man ställer upp, ibland är lite tröga i backlinjen. Dessutom är Almuth Schult en något ojämn målvakt. Oftast håller hon mycket hög klass. Men ibland blir hon övermodig och ger sig ut på vådliga utflykter.
På förhand är Wolfsburg ändå självklara favoriter. Men Tyresö har absolut en god chans att vinna den titel man drömt om. En väldigt god chans.
FC Rosengård är tillbaka i toppen av damallsvenskans tabell. Det är väntat.
Betydligt mer oväntat, och kul, är att mästarinnorna skuggas i tabelltoppen av skrällgängen Eskilstuna och Piteå. Det är alltid kul när lag trotsar tipsen och rör om i serier.
Jag har inte sett någon av gårdagens damallsvenska matcher – bara resultaten, och Eskilstunas 1–0-mål mot Göteborg. Men jag noterar att det ”bara” kom 1516 åskådare till Tunavallen för att se Uniteds första match någonsin som Sveriges bästa lag.
Det blev 1–1 sedan Sofie Persson gjort 1–0 i första halvlek och Sara Lindén kvitterat i andra. För en månad sedan hade nog GFC varit missnöjt om de hört att de skulle spela 1–1 borta mot en nykomling. Men efter dagens match twittrade GFC ut: ”1–1 borta mot serieledarna!”
Eskilstuna har snabbt blivit rejält respekterade i serien. Och på söndag spelar de seriefinal borta mot Rosengård. Den matchen hade man gärna velat ha tv-sänd…
Jag hade hoppats att det skulle vara minst den dubbla publiksiffran på Tunavallen. Siffran 1516 är ändå väldigt bra i jämförelse med vad övriga lag i serien lockar.
Visst, Piteå hade fina 1381 vid sin 3–1-seger mot Jitex. Men övriga fyra matcher lockade inte tillsammans 1350 åskådare.
Lina Hurtig
Intresset i Stockholmsområdet är minst sagt uselt. Bara 311 kom till Skytteholm för AIK–Umeå. De fick se AIK bli mållöst för femte gången i rad. De fick således också se Umeå hålla sin fjärde raka nolla. Starkt. UIK vann med 2–0 sedan Lina Hurtig och Emmelie Konradsson gjort sina första damallsvenska mål för säsongen.
För AIK och Jitex väntar en tidig ödesmatch nästa söndag på Åbyvallen. Där snackar vi nagelbitare.
Det är alltså både seriefinal och jumbomöte till helgen. På onsdag är det dessutom prestigematch mellan Göteborg och Tyresö på Valhalla. Det är för övrigt veckans tv-match.
Tyresö spelade idag sin andra hemmamatch för säsongen. Och bara pinsamma 250 åskådare på Tyresövallen. Våra svenska Champions Leaguefinalister har alltså bara haft 561 åskådare på sina båda hemmamatcher i damallsvenskan hittills. Tråkigt.
Caroline Seger
Tyresö tog sin andra raka seger, och stärkte därmed sina chanser att spela i elitettan nästa år.
Varken Marta eller Veronica Boquete deltog i det som lär vara deras sista hemmamatch på Tyresövallen. Däremot var Caroline Seger med – och gjorde mål i sin sista match? Övriga målskyttar vid 3–0-segern var Linda Sembrant och Madelaine Edlund.
Slutligen till Skåne. Där vann Linköping en regnblöt match med 2–1 borta mot Vittsjö, sedan Renée Slegers avgjort från straffpunkten. Alltså samma Slegers som nyligen missade straff borta mot Göteborg. Starkt av tränare Martin Sjögren att låt holländskan ha fortsatt förtroende. Och starkt av Slegers att ta snabb revansch.
Renee Slegers
LFC är därmed tabellfyra, två poäng bakom Rosengård. Mästarinnorna vann också sin match med 2–1 på bortaplan i Skåne. Tyvärr var det bara 364 åskådare i Kristianstad på Skånederbyt. Samtidigt var drygt 5000 på handboll i samma stad.
Det kanske inte är så många som hade kunnat tänka sig att dubblera, men nog känns det ändå som en ganska olämplig krock?
Johanna B Rasmussen
Rosengårds seger satt för övrigt riktigt hårt inne. Johanna Rasmussen kvitterade till 1–1 i 89:e, men Therese Sjögran hann avgöra innan slutsignalen ljöd. Surt för KDFF. Starkt av Rosengård.
Topplag är ofta starka i slutminuterna. Det gäller även Mallbacken, som vann mot Sunnanå i elitettan efter att 2–1-målet fallit några minuter in på övertid.
Mallbacken imponerar genom att ha full poäng efter fem omgångar.
Elitettans mest känsloladdade historia, och målskytt, hittar vi i Kvarnsveden. Deras Darcel Mollon gjorde matchens enda mål när QBIK besegrades i lördags. Men för Mollon från Trinidad & Tobago var det ändå en sorgens dag, då hennes 22-åriga lillasyster hade gått bort. Så sanslöst tråkigt och sorgligt.
Därmed lämnar jag Sverige och gör en resa genom helgens aktiviteter i övriga världen.
* Jag satt uppe natten mot söndag och såg hur drygt 14000 åskådare i Portland fick se den glödheta skotska mittfältsstjärna Kim Little skjuta poängen till grannstaden Seattle.
Ärligt talat var matchen lite av en besvikelse i 70 minuter. Sedan varvade båda lagen upp, och gjorde att de båda världsmålvakterna Hope Solo och Nadine Angerer fick visa varför de är världens två bästa.
Angerer kunder dock inte rädda när Little kom fri i slutminuterna. Skotskan var iskall, och rundade snyggt tyskan.
Upprinnelsen till målet var intressant, då den rörde två tidigare lagkompisar. Seattles Beverly Goebel snodde nämligen bollen från sin före detta lagkompis i japanska Inac Kobe Leonessa, Rebecca Moros, och serverade Little autostrada mot målet.
Se det målet, och andra höjdpunkter, på det här klippet:
Fullpoängaren Seattle leder nu NWSL med åtta poängs marginal till nya tvåan Western New York Flash. De vann igår kväll svensk tid, med 2–0 mot Sky Blue. Båda målen gjordes av Abby Wambach.
Kansas City står på samma poäng som Wambachs lag. Det efter nattens 2–1-seger hemma mot Washington. Båda målen gjordes av glödheta Amy Rodriguez, som leder skytteligan med sex fullträffar – en mer än Kim Little. Rodriguez båda mål kom på klassavslut som går att se på det här klippet:
Som synes på klippet går inte heller den före detta Vittsjöforwarden Danesha Adams 1–1-mål av för hackor…
* Från USA till Italien. Drygt 2500 åskådare i Brescia fick se hemmalaget säkra sitt första italienska mästerskap genom att vinna den direkt avgörande ligafinalen med 2–1.
Martina Rosucci
Alla målen föll den sista kvarten. Brescia skulle ta guldet på kryss, och var mästarinnor under hela matchen. De tog nämligen ledningen med 1–0 i minut 76 genom Martina Rosucci. Torres kvitterade genom Patrizia Panico fem minuter senare. Sedan följde en nervös period, men på övertid säkrade Elena Linari Brescia:s guld från straffpunkten.
Tvåan Torres blir inte helt lottlös, för båda lagen spelar i Champions League till hösten.
* I Tyskland vann alla tre topplagen. Jag kikade från och till på Essen–Potsdam 1–3. Essen ledde i halvtid mot ett svagt Potsdam. Så långt var 1–0 klart i underkant. Men under en het minut i början av den andra halvleken gjorde Potsdam två mål, och kunde sedan vinna rätt säkert.
Under den minuten kvitterade dessutom Hoffenheim borta mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg. 1–1 blev också slutsiffrorna, som innebär att Jakobssons lag nu är väldigt illa ute i bottenstriden. Duisburg som ligger två poäng före i tabellen har kvar hemmamöte med avsågade Sindelfingen.
För Frankfurt och Wolfsburg blev det klara segrar – även om Wolfsburg bara vann med 3–2. Freiburgs andra reducering kom dock på övertid. De målen, och alla andra i omgången ser du på det här klippet.
För Wolfsburg är det en spännande, och avgörande tid. På fredag är det hemmamatch mot Potsdam, och nästa torsdag väntar ju finalen i Champions League.
Ilaria Mauro
* Idag blev det klart att SC Sand spelar i Frauen-Bundesliga nästa säsong. Laget som anförs av italienska skyttedrottningen Ilaria Mauro (21 mål hittills) säkrade seriesegern i södra division 2-serien med två omgångar kvar att spela.
Redan inför helgens omgång var det klart att Herforder SV också kommer att flyttas upp. Laget ligger dock bara två bakom Turbine Potsdam 2 i norra serien. Potsdam får dock bara ha ett lag i högsta ligan. Imponerande dock att ha två så starka uppställningar. Speciellt som man inte få flytta spelare fram och tillbaka hursomhelst.
* I Frankrike blir det drömfinal i cupen, PSG–Lyon. Mästarinnorna från Lyon vann nämligen med 3–0 borta mot Soyaux igår, efter att Lotta Schelin bytts in i halvtid och avgjort matchen. Hon satte nämligen 1–0-målet med vänstern ganska omgående efter bytet. Och PSG vann ju som bekant med 6–0 mot Juvisy i lördags. Alla semifinalmålen inklusive Schelins ser du på det här klippet:
* I England blir det Arsenal–Everton i FA-cupfinal. Svensklaget Chelsea (Emma Wilhelmsson) hade 2–2 efter full tid mot Arsenal, men föll med 5–3 efter förlängning.
* I Danmark är Fortuna Hjörring nära guldet efter 2–0-seger borta mot Bröndby. Fem omgångar återstår av 3F-ligans slutspel, och Hjörring leder med fyra poäng. I och med att poängen halveras inför mästerskapsserien tappade Hjörring delar av sitt försprång där. Men gårdagens seger innebär troligen ett rättvist guld till staden i det nordligaste delen av Jylland.
* I Norge är Röa uppe i serieledning efter 1–0 mot Medkila. I kväll kan dock LSK passera genom seger borta mot Trondheims-Örn.
* I Polen har Medyk Konin säkrat sitt guld genom 14 raka segrar. Fyra omgångar återstår, och Konin hade antagligen vunnit guld om tidigare storlaget Unia Raciborz kunnat fullfölja serien. Men tyvärr klarade inte Raciborz ekonomin, och man drog sig ur under vinteruppehållet.
* Slutligen till en liga som sedan länge är avslutad, Australiens W-league. Där fick för övrigt Jessica Samuelsson nyligen pris som spelarnas favoritspelare i sitt lag, Melbourne Victory.
En annan spelare som prisats är blivande Chicagospelaren Emily Van Egmond. Hon prisades nyligen för årets mål i ligan, och det är absolut värt att kolla in hennes lilla dribblingsraid på den här länken.
Efter fyra omgångar av damallsvenskan toppas tabellen av Eskilstuna United. Smaka på den. Nykomlingen spelade idag 1–1 borta mot seriens andra skrällgäng – Piteå IF.
Eskilstuna tog ledningen genom kamerunskan Gaelle Enganamouit i första halvleks slutskede. Piteås nigerianska Francisca Ordega kvitterade några minuter efter paus. Därmed är båda lagen fortfarande obesegrade. De ligger dessutom etta och tvåa i publikligan. Hade jag burit hatt hade jag nu lyft på den…
I publikligan är Umeå trea. De har bara spelat tre matcher, och har så långt den ganska anmärkningsvärda målskillnaden 1–0. Idag noterades UIK för 0–0 mot Göteborg.
Dagens resultat packade verkligen ihop lagen i toppen lagom till det stundande VM-kvaluppehållet. Nu är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen. Dessutom kan Umeå ansluta till kvintetten om de vinner sin hängmatch mot Tyresö.
Dagens toppmöte spelades i Linköping mellan LFC och Rosengård. Rosengård hade inte förlorat i damallsvenskan sedan de var i Linköping förra gången – då förstås som LdB FC Malmö. Idag sprack sviten efter 17 raka matcher utan förlust.
LFC vann med 2–0 efter att Jennie Nordin nickat in 1–0 på en hörna som såg ut som en kopia på LFC:s 1–0-mål mot Göteborg häromdagen. Strax efter kämpade Stina Blackstenius in 2–0-målet.
Se Nordins mål här:
Själv var jag igår på Åbyvallen och såg Jitex möta Tyresö. Det var på många sätt en rätt tråkig match. Jitex har inte gjort något mål i årets serie. Och de två matcher jag har sett dem är det inte svårt att förstå varför. Laget saknar nämligen spets, och spelare som går rakt på mål. Mot Tyresö var de dessutom överkonstruktiva i speluppbyggnaden, och tappade ofta bollen just utanför eget straffområde. Sådana misstag ledde bland annat till de alla de tre baklängesmålen. Se dem här:
Det finns kvalitet bland de unga Jitexspelarna. Och vilja. Men känslan är ändå att det skall väldigt mycket till för att laget skall kunna ta så många poäng att det räcker till förnyat kontrakt.
Däremot tänker jag återigen nämna målvakten Jennifer Falk. Varje gång jag ser henne spela imponerar hon. Igår räddade hon Jitex från ett betydligt större nederlag.
Tyresö då? Jo, de var stabila. Och minst en klass bättre än Jitex. Minst. Christen Press prisades som Champions Leaguefinalisternas bästa spelare. Den utmärkelsen hade jag givit till Marta eller Caroline Seger. Marta hade två avslut, båda var kliniska och betydde 0–1 och 0–3. Dessutom slog hon hörnan som Line Röddik Hansen nickade in till 0–2. Redan efter 55 minuter hade Marta gjort tillräckligt för att kunna bytas ut.
Elva minuter senare tog Tony Gustavsson även av Caroline Seger. Och det var då matchen blev lite intressant. Tyresö kom nämligen omgående av sig rätt rejält.
Visst var det 3–0 – och avgjort. Och visst satt både Lisa Dahlkvist och Malin Diaz vid sidan av planen i det här skedet. Men känslan var ändå att det Tyresö som avslutade matchen, i princip det som skall spela klart serien om man klarar ekonomin, var rätt svagt.
Som jag ser det var Seger planens gigant. Hon vann nickdueller, var hela tiden spelbar, och ägde mittfältet. Så länge hon var på planen hade Jitex bara bollen på Tyresös planhalva vid enstaka tillfällen. Utan henne på planen flyttades matchbilden ganska omgående ett 20-tal meter närmare Carola Söberg:s mål. Plötsligt var det jämnt, och Jitex började komma till avslut.
När man inte vet om Tyresös elitverksamhet har ett liv i juni så kan förstås det här vara helt onödiga funderingar. Men den känsla jag hade kring Tyresö när jag lämnade Åbyvallen var att laget utan Marta, Seger, Press, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete och Whitney Engen kommer att få det tungt. Framför allt saknades kreativitet. Där lär Diaz få en vansinnigt stor roll.
Jag hade som vanligt med mig kameran. Här är ett bildspel med ett antal av de bilder jag knäppte från matchen:
Detta bildspel kräver JavaScript.
* I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina hängmatcher idag. Därmed är de nu jämsides, respektive fyra poäng bakom, serieledande Frankfurt. Hängmatchen är just det inbördes mötet Wolfsburg–Potsdam, som spelas den 16 maj. Antonia Göransson fick 23 minuter på planen för Potsdam idag. Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg. Noterbart var att hon ser ut att ha spelat central mittfältare ihop med Nadine Kessler.
* Patrizia Panico fixade med en känslig lobb så att det med största sannolikhet blir en ren guldfinal i den italienska ligans allra sista omgång. Veteranen gjorde nämligen matchens enda mål när Torres besegrade svensklaget Verona med 1–0.
Därmed är Torres två poäng bakom Brescia med två omgångar kvar att spela. Om Torres även besegrar ligafemman Mozzanica på söndag är guldfinalen ett faktum. Det är Brescia som har hemmaplan.
Bilder från Torres–Verona, inklusive två ramträffar från Verona och ett par fina räddningar av Stephanie Öhrström, ser du här:
* I Norge vann Röa idag mot Avaldsnes med 3–1. Därmed är inget lag utan poängförlust efter tre omgångar av toppserien. Oslotrion Röa, Lilleström och Stabaek är dock alla obesegrade, och står på sju poäng vardera.
* I NWSL finns det däremot ett lag som fortfarande är utan poängförlust. Fjolårets seriejumbo Seattle Reign, som då inledde serien genom att bara ta två poäng på de elva första omgångarna, har startat årets liga med fyra raka segrar. I natt blev det 2–0 borta mot Sky Blue FC inför blott 582 åskådare i uselt väder.
Något klipp med höjdpunkter från den matchen har jag inte hittat. Däremot går det att se Amy Rodriguez segermål från Kansas Citys 1–0-viktoria mot Chicago på det här klippet:
Apropå USA har interimsförbundskapten Jill Ellis tagit ut en 22 spelare stor trupp inför en träningslandskamp mot Kanada den 8 maj. Alla tre Tyresöspelarna är med. Mer överraskande är att Portlands Allie Long är uttagen för första gången på fyra år. Samt att klubbkompisen Nikki Marshall är med i truppen för första gången.
Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.
Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.
Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.
Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:
”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”
Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.
I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.
Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.
Detta bildspel kräver JavaScript.
I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.
Lieke Martens
Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.
Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.
Jubel över Martens 1-0-mål
Göteborg jublar över 2-0-målet
Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.
Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.
Kristianstad har gjort 2-1
Marlene Sjöberg gör 3-1
Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.
Marija Banusic
Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.
Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.
Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.
I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.
Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.
Tidigare i veckan hörde jag om att de amerikanska NWSL-mästarinnorna Portland Thorns skulle presentera en av världens bästa mittfältare som nyförvärv på måndag.
Tanken gick direkt till Tyresö, och att det kunde vara någon av Veronica Boquete, Caroline Seger eller Marta – alltså de spelare som den svenska krisklubben med största sannolikhet måste bryta med senast till sommaren.
Då tänkte jag inte på att Vero har spelat under Thorns tränare Paul Riley förr. Det gjorde däremot insatta amerikanska damfotbollssajten The Equalizer, som här skriver om den möjliga affären.
Det är ju fortfarande spekulation – fast en ganska kvalificerad sådan.
Om det är Vero som presenteras på måndag börjar Thorns skapa något av ett Dream Team. Då kommer den spanska stjärnan att tillsammans med Tobin Heath vara passningsläggarna som skall backa upp superduon Christine Sinclair och Alex Morgan. Här snackar vi anfallskraft. Och längst bak har man ju världens bästa spelare 2013 – Nadine Angerer.
Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.
Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.
Vår startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Hanna Folkesson – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia Schough – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.
Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.
Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.
Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.
Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.
Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.
Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…
* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:
Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.
Toni Duggan
En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.
* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira Musovic – Elin Björklund, Nathalie Björn, Elin Karlsson, Nellie Karlsson – Filippa Curmark, Fanny Andersson, Julia Wahlberg, Lotta Ökvist – Stina Blackstenius, Lina Hurtig.
* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.
Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.
De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.
Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.
Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.
* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.
Det är manfall i Pia Sundhage:s VM-kvaltrupp inför bortamötet med Nordirland på lördag. Hastigt och mindre lustigt har Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Caroline Seger tvingats lämna återbud.
De ersätts av Mia Carlsson, Amanda Ilestedt och Malin Diaz. Sedan tidigare hade ju Elin Magnusson ersatt Elin Rubensson. Jag puffade ju för Diaz häromdagen, så den uttagningen känns riktigt spännande.
Nordirland är ett lag vi bör slå även med ett B-lag. Men det börjar ändå finnas skäl för lite oro. Vi hade svårt att slå hål på svaga lag i höstas, och inte ens lag med 20 världsspelare i truppen kan byta fem–sex spelare i startelvan hur som helst utan att de påverkar prestationen.
Jag höll på att skriva att det skall bli spännande att se hur den här svenska truppen klarar helgens utmaning. Men det finns väl inget som talar för att det kommer att gå att se matchen från Sverige. Eller?
* Det känns ju förresten bra att Sundhage satsar ungt med Diaz. Fast tänker man ett steg längre så är inte Diaz så där jätteung. Hon fyllde 20 precis i början av januari.
Och jämför man med det lag som Silvia Neid tagit ut till Tysklands två kommande VM-kvalmatcher finns där tre spelare som är yngre än Diaz, nämligen Europamästarinnorna Melanie Leupolz och Sara Däbritz samt blixtinkallade Pauline Bremer – som fyller 18 den 10 april.
Neid är verkligen betydligt modigare än Sundhage när det gäller att satsa på framtiden.
Apropå Bremer så läser jag här att hon blev inringd till landslaget på så kort varsel att hennes klubb inte blev informerad av Neid och förbundet. Det får tydligen Potsdamledningen med Bernd Schröder att se rött.
* Nu har Birmingham lagt upp ett klipp med höjdpunkter från deras 2–0-seger borta mot Arsenal i söndags. Det ser du här:
* Jag noterar två intressanta träningsmatchresultat de senaste dagarna. Det blev oavgjort både i Skånederbyt mellan Rosengård och Kristianstad (1–1) och i nykomlingsmötet Eskilstuna–AIK (0–0).
* På Eurosport 01.00 natten mot lördag går det att se VM-finalen i F17 mellan Japan och Spanien. Samma lag som möttes i den första gruppomgången. Då var det japanska laget överlägset. Men i en final kan mycket hända.
Det jag har sett av mästerskapet är dock japanskorna i en klass för sig. Den underbara bollbehandling som de besitter hoppas jag räcker hela vägen till guld. I sin semifinal vann man med 4–1 mot skrällgänget Venezuela. Den japanska nollan höll i fem gånger 90 minuter. Men på två minuters övertid sprack den. Ändå riktigt starkt att bara ha släppt in ett mål på vägen till finalen.
Den andra semifinalen vann Spanien med 2–0 mot Italien. Bilder därifrån finns här. Tyvärr har F17-VM präglats av usla domarinsatser. Italien hade megatur med straffdomslut i sin kvartsfinal mot Ghana. Den turen hängde inte med in i semifinalen. Båda Spaniens mål kom på straffar – och som jag ser det är båda feldömda.
Den andra är definitivt ett rån mot italienskorna. Och tolkar jag handsregeln rätt skall man inte blåsa den första heller. Tråkigt att mästerskapsmatcher avgörs på att domarna inte håller tillnärmelsevis samma nivå som spelarna.
Italien och Venezuela spelar för övrigt bronsmatch på fredag 21.45. Också den sänds på Eurosport.
* Slutligen så verkar Rosengårdsspelarna Ali Riley och Anita Asante ha startat en videoblogg kallad A&A Show. Det första avsnittet handlar om vilka svenska ord en fotbollsspelare måste kunna. Lite underhållande är det allt:
8–1, 8–0 och 3–0. Dagens tre kvartsfinaler i Champions League borde få de ansvariga för damfotbollen på Uefa att äntligen göra om upplägget för turneringen.
Jag har tidigare skrivit om det, bland annat i det här inlägget. Man bör se över både seedning och tilldelning av platser. Jag tycker att det är självklart att tre eller fyra nationer bör kunna ha fyra platser vardera. Och att lika många nationer bör kunna ha tre platser.
Med fyra lag vardera från Tyskland, Frankrike och Sverige och tre vardera från exempelvis Ryssland, England och Italien borde det inte bli så här tråkiga siffror redan i kvartsfinalerna. För det här är tråkigt. Riktigt tråkigt. Alla de här tre matcherna är ju redan avgjorda innan returen.
När det gäller rankningssystemet måste det justeras, så att de tre stora ligorna hamnar i särklass. Som det är nu är det svårare att vinna damallsvenskan eller Frauen-Bundesliga en gång än att gå till åttondelsfinal i WCL fem år i rad. Det bör ge utslag i rankningen.
Dessutom bör man köra med seedning fram till och med kvartsfinalerna. Det är ju förödande att Lyon–Potsdam kunde mötas redan i åttondel.
Så till Tyresös kross av Neulengbach. Jag skrev i fjol att Tyresö vinner 99 dubbelmöten av 100 mot de österrikiska mästarinnorna. Den siffran minskade jag efter den senaste tidens ekonomiska oreda. Fast det hade jag inte behövt göra.
Lisa Dahlkvist
Efter 30 minuter var dubbelmötet redan avgjort. Då gjorde Lisa Dahlkvist 4–0 på ett närmast pinsamt naivt Neulengbach. Österrikarna kan inte ha scoutat Tyresö en enda gång. För i så fall hade de garanterat vetat om att det är en självmordstaktik att stå högt och brett med backlinjen.
Det tog drygt 30 sekunder innan Whitney Engen slog en långpassning från mitten av egen planhalva. Den frispelade Christen Press, som sprang ifrån två backar och iskallt placerade in ledningsmålet.
Tre minuter senare lämnade Neulengbach en jättelucka mellan mitt- och vänsterback. Där sprang Marta in, och fick en fin passning från Rilany. 2–0 efter 3,50.
Efter 9,10 borde Malin Diaz ha gjort 3–0. Hon fick hemmalagets tredje totala friläge, men blev för säker efter att ha rundat målvakten, och avslutet blev för löst.
3–0 dröjde i stället till 27:e minuten då Marta slog till på fin passning från Diaz. Jag har sett att Christen Press twittrat om stora framsteg under vintern från Diaz.
Det visade sig vara sant – Diaz imponerade stort. Innan har jag tyckt att hon varit alldeles för plottrig och juniorbetonad i sitt spel. Men efter ett års träning med Tyresös världsstjärnor verkar talangen nu ha anpassat sitt spel till seniorfotbollen. Därmed känns det som att hon bör ha en landslagsplats mycket snart. Jag hoppas att hon finns med i truppen redan till hemmamötet med Nordirland den 8 maj.
Överkörningen slutade 8–1. Det kunde ha varit väldigt mycket större siffror, om Tyresö hade behållit skärpan. Men det är inte lätt att göra det när det är så stor klasskillnad. Fast riktigt så stor oskärpa som Caroline Seger visade upp vid Neulengbachs reducering skall man inte behöva ha.
Här är alla matchens mål:
Tyresö är alltså redan klart för semifinal. För det enda som kan vända det här dubbelmötet är en konkurs…
Trots 1749 åskådare på Tyresövallen fanns det mängder med tomma platser på läktarna. Var det trots allt ett tecken på missnöje från Tyresöborna?
I de båda andra matcherna i dag vann Potsdam med 8–0 borta mot Torres. Antonia Göransson tvingades följa hela matchen från bänken. Däremot spelade Nilla Fischer hela matchen när Wolfsburg vann med 3–0 hemma mot Barcelona.
* Frankfurt återtog ledningen i Frauen-Bundesliga. Hemma mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg vann man med hela 7–0. Dessutom vann Hoffenheim i dag med 5–3 mot Leverkusen.
Därmed talar mycket för att formsvaga Cloppenburg är på väg ner i division 2. Avståndet upp till strecket har nu vuxit till fem poäng och 16 mål.
* Den franska ligan avgjordes troligen definitivt i dag. St Etienne blev nämligen andra lag av de åtta sämre att ta poäng av toppkvartetten. 0–0 hemma mot PSG gör att man hjälpte lokalkonkurrenten Lyon att ta ett ännu bastantare grepp om pokalen.
Juvisy vann med 2–1 mot Montpellier. Det innebär att Josefine Öqvist:s gäng är borta från Champions Leaguespel. Juvisy är däremot i högsta grad med i kampen om andraplatsen. Man är nämligen numera bara en poäng bakom PSG, och de båda Parislagen möts inbördes i näst sista omgången – på Juvisys hemmaplan.
Det gjordes för övrigt inga svenskmål i dag.
* Kanada blev sjunde nation att gå till kvartsfinal i F17-VM. Jag kikade en stund på Tysklands match mot Nordkorea. När tyskorna gjorde ett snyggt frisparksmål till 3–0 gick jag dock och la mig. Det var nog ett misstag. För bara några minuter senare var nordkoreanskorna ikapp. Och till slut vann Nordkorea med 4–3. Det räckte dock inte, utan Ghana och Kanada tog alltså slutspelsplatserna i ”dödens grupp”.
* Det har spelats ett par intressanta träningsmatcher här på hemmaplan. Göteborg vann med hela 5–1 mot Vittsjö. Kif Örebro besegrade AIK med 3–1 och Linköping slog Eskilstuna med 2–1.
Det mest intressanta resultatet är nog ändå Kungsbackas 3–2-seger mot Jitex. Det indikerar dels att Kungsbacka är självklara storfavoriter i ettan. Dels att Jitex kommer att få väldigt svårt att hänga kvar i allsvenskan.
En blogg om internationell damfotboll 