Kategoriarkiv: Nadeshiko – Japans landslag

Årets händelser 2013

Publicerad den av
5

Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.

Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.

Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.

Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.

Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.

Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.

Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.

Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.

Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.

Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.

Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.

Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.

Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.

Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.

Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.

Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.

Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:

Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.

Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.

Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.

Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…

Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.

Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.

Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till. För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.

Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.

Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.

Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.

Janni Arnth

Janni Arnth

Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.

Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:

”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”

Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.

Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…

Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.

Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.

Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…

Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.

Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.

Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.

Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.

Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:

Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:

Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.

Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:

Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:

Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:

Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:

Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:

Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.

Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:

Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.

Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.

Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:

Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.

Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.

Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.

Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.

Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?

Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.

Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.

Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:

Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.

Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.

Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.

Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.

Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).

Årets spelare: Den tolfte:

Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.

Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…

Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).

Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.

Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.

Årets tyngsta skada: Marta:s ryggskada – som sannolikt kostade Tyresö SM-guldet.

Årets tweet: Lindsey Horan, PSG (på svenska):

”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”

Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.

Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:

Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.

Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.

Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.

Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.

Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.

Hattrick av Öqvist – Schelin allt närmare guldet

Publicerad den av
Svara

Josefine Öqvist hade en bra dag när den tolfte omgången av den franska ligan spelades. Hon gjorde alla Montpelliers tre mål före paus när Rodez besegrades med hela 8–1. Gästerna stack dock emellan Öqvists mål, så något äkta hattrick gjorde inte svenskan. Hon står totalt på elva mål, ett fler än Lotta Schelin.

I toppmötet vann Lyon hur säkert som helst borta mot Juvisy. 4–0 skrevs siffrorna till, och därmed har mästarlaget nu tolv raka segrar i ligan. Man är nu väldigt nära ytterligare en ligatitel. Seger hemma mot PSG den 19 januari – och saken är så nära klar den bara kan bli.

Schelin låg bakom ett mål – som dock officiellt verkar skrivas som självmål. Svenskan var pigg och inblandad i väldigt många bra anfall. Jag satt och kollade hennes löpningar, och de såg grymt bra ut i dag. Det enda negativa man kan säga om hennes insats är att hon borde ha fått fler av sina avslut mot mål. I så fall kunde hon också ha blivit tremålsskytt.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Annars var det hörnorna som var Lyons segervapen – eller kanske framför allt Juvisys hämsko. Camille Abily stötte in 1–0 efter hörna, och Amandine Henry – högerback för dagen – nickade in både 2–0 och 4–0 på just hörnor. I övrigt i Lyon satt jag och njöt av Saki Kumagai:s fantastiska uppspel. Vilken känsla japanskan har i sina 30-meterspassningar.

I övrigt i Frankrike vann PSG med förkrossande 9–0 borta mot Muret. Inget mål av Kosovare Asllani, däremot gjorde skytteligaledande Marie-Laure Delie tre mål. Fransyskan är nu fem mål före Öqvist och sex före Schelin i skytteligan.

* I Tyskland är semifinallagen i cupen (DFB-pokal) klara. Det blir Frankfurt, Freiburg, Essen och uppstickarna Sand som spelar vidare i april. Ligaledande Frankfurt hade lekstuga borta mot division 2-laget Werder Bremen. Matchen slutade 8–0 sedan Celia Sasic och Kerstin Garefrekes gjort två mål vardera.

Sara Däbritz

Sara Däbritz

18-åriga Europamästarinnan Sara Däbritz blev Freiburgs segerskytt när Cloppenburg besegrades med 1–0. Sofia Jakobsson spelade hela matchen för det förlorande laget.

Sand, som leder den södra division II-gruppen, vann överraskande borta mot Jena med 2–0. Det är lite olika uppgifter om målskyttarna, men enligt tyska förbundets hemsida så var det den italienska EM-spelaren Ilaria Mauro som gav Sand ledningen redan i matchens allra första minut.

Ilaria Mauro

Ilaria Mauro

Så till den match som gick att se på DFB-tv, Essen–Köln. Jag såg nog totalt 30 minuter av drabbningen, som slutade med hemmaseger, 5–2. Under de minuterna hann jag imponeras av Essens tekniska vänsterspelare Lea Schüller. Hon fyllde 16 år för en månad sedan, och är just nu ordinarie i ett Frauen-Bundesligalag. Trots det fanns hon inte med i truppen till F17-EM, som ju Tyskland nyligen vann. Snacka om att Tyskland har talanger i överflöd.

* I Italien ser det ut att blir en riktigt dålig säsong för svensklaget Verona. De föll i går hemma mot mittenlaget Riviera di Romagna med 1–0. Extra surt då man fick ett kvitteringsmål felaktigt bortdömt för offside. I och med förlusten är avståndet upp till Champions Leagueplats hela tio poäng för Verona.
Bilder från gårdagens match ser du här:

* I dag har Fotbollskanalen rankat världens 20 bästa spelare i år. Listan hittar du här. Kul att sajten gör lite sådant damfotbollsmaterial. Och som jag varit inne på tidigare i år så är det extremt svårt att göra en sådan ranking i år, då det inte har varit något världsomspännande mästerskap.

Skall jag ändå ha synpunkter på Fotbollskanalens lista så tycker jag att den innehåller alldeles för många européer. Fyra av de fem bästa är exempelvis från Europa. Det stämmer dåligt med verkligheten. När det gäller Ballon d’Or har ju ingen europé varit fem i topp 2011 och 2012.
Spelare som jag verkligen saknar på listan är framför allt NWSL:s bästa spelare Lauren Holiday och Kanadas superstjärna Christine Sinclair.

Tar Sundhage priset i år också?

Publicerad den av
3
Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

I dag presenterades de tre finalisterna i de olika kategorierna till Fifas pris till världens bästa spelare och ledare 2013, Ballon d’Or. I klassen för damfotbollstränare står det mellan Pia Sundhage och två tyskar – Silvia Neid och Ralf Kellermann.

Däremot har vi inget svenskt i finalen av spelarkategorien. Däremot har vi allsvenskt, då Marta är med som vanligt. Hon ställs mot Abby Wambach och Nadine Angerer, och mitt tips är att amerikanskan tar hem priset för andra året i rad.

Även om det nästan alltid är väldigt svårt att kora världens bästa spelare i lagsporter tycker jag att Ballon d’Or är kul. Fast priset är roligast på herrsidan, där det finns chans att göra ett riktigt val.
Inom damfotbollen är däremot möjligheterna att göra rättvisa val högst begränsade. Framför allt ett år som i år, då inga stora mästerskap har avgjorts.

Någon av er säger kanske att EM ju faktiskt har spelats i år. Visst är det så, men inom damfotbollen är ju Europa bara den tredje bästa kontinenten för tillfället, så bara en liten del av världens bästa spelare fanns med i Sverige. Alltså borde inte juryn till Ballon d’Or gå så hårt på resultaten i EM.

Juryn kan inte heller titta speciellt mycket på Champions League, eftersom den europeiska klubbfotbollen på damsidan inte står i särklass på samma sätt som bland herrarna. Tvärtom tror jag att topplagen i Asien och Nordamerika står sig väldigt väl i konkurrensen.

Således är det vansinnigt svårt att hitta rätt i damklasserna i årets Ballon d’Or. Vansinnigt svårt.

Inte blir det lättare av att väldigt få matcher är tv-sända, vilket gör att många av de som sitter i juryn sannolikt knappt har sett kandidaterna spela under året. Det är förstås en av orsakerna till att namnkunnighet är så viktigt här. Jag är helt säker på att Martas plats i topp tre helt och hållet beror på hennes namn. För hur många i juryn har sett henne spela i damallsvenskan i år?

Jag skrev om röstningsproblematiken redan i januari, när fjolårets priser delades ut. Läs det inlägget här.

Hur tycker jag då att det borde ha sett ur i år?

Bra fråga. För det här är alltså verkligen inte lätt. Börjar vi med tränarsidan så är det en kategori som alltid är sanslöst svår. För hur värderar man Tom Sermanni:s insats i USA? Hans landslag har inte förlorat i år, utan står på 13 segrar och tre kryss på 16 matcher. De har å andra sidan bara spelat träningsmatcher.

Sverige har också spelat 16 landskamper, med facit tio segrar, fem kryss och en förlust. Men Pia Sundhage vann kategorien i fjol, och kom sannolikt med igen i år på sitt namn. Även om hennes facit förstås trots allt är starkt.

De båda andra kandidaterna borde dock vara starkare. För Ralf Kellermann ledde ju uppstickaren Wolfsburg till en historisk trippel, och Silvia Neid blev ju Europamästarinna. Min röst tillfaller Kellermann, men jag skulle inte bli förvånad om Sundhage vann igen.

Bland spelarna är det ju intressant att Tysklands bästa spelare säsongen 2012/13 blev Martina Müller – och inte Angerer. Bästa spelaren (MVP) i USA:s liga NWSL blev Lauren (Cheney) Holiday – inte Wambach – och damallsvenskans bästa spelare blev Ramona Bachmann – inte Marta.

Själv har jag ju flera gånger i höst skrivit att jag tycker att Bachmann är bäst i världen för tillfället, och det står jag för.

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

I fjol tyckte jag Christine Sinclair var solklar världsetta, och Alex Morgan var tvåa. Fast det var Wambach som vann. I år har Wambach imponerat stort på mig varje gång jag sett henne i landslaget, och hon kom tvåa i MVP-omröstningen i NWSL. Därför skulle jag trots allt se henne som en värdig vinnare, om det blir hon som vinner även i år.

Jag har under dagen sett att flera svenska tyckare har velat ha in Lotta Schelin på topp tre. Den åsikten tycker jag är lite väl blågul. Visst har Schelin fantastisk målstatistik för 2013, och hon förtjänar sin plats på tio i topp. Men så högt som en av världens tre bästa spelare rankar jag henne inte.

Mitt topp tre under 2013 är istället Bachmann, Wambach och Yuki Ogimi. Fast som sagt, det har varit sanslöst svårt i år.

Tillagt i efterhand: För att förtydliga varför jag inte tycker att EM borde räknas speciellt högt i det här sammanhanget tänkte jag bara påvisa att europeiska spelares status har varit högst begränsad kontra spelare från andra världsdelar de senaste åren. Exempelvis har ingen europé varit på topp fem i Ballon d’Or varken 2011 eller 2012. 2011 fick spelare från Europa totalt 14 procent av rösterna, och 2012 gick 7,7 procent av rösterna till Europa. Skulle européerna i år ha passerat amerikanskor och japanskor i kvalitet bara för att det har varit EM?

Stora siffror första VM-kvalhelgen

Publicerad den av
Svara

Publiksiffran i Malmö i lördags var bra för att vara damfotboll i Sverige, men ändå en missräkning. Däremot noterade jag i dag den glädjande nyheten att Sverige–Polen trots allt var den match i helgen som hade flest tittare i vårt land.

Och då kallades ju ändå helgen för en superhelg, där det både var Manchester- och Romderby, samt den franska toppmatchen ”El Cashico” mellan PSG och Monaco. Det just den sist nämnda matchen som hade näst flest tittare. Zlatan Ibrahimovic och Falcao lockade nämligen 210 000. 20 000 fler, alltså 230 000 såg landslaget mot Polen i lördags.

Även om det svenska spelet var högst beskedligt fick vi ju de tre poäng som vi ville ha – och en bra start på VM-kvalet. Men vi fick också med oss en massa frågor in i framtiden. Mer om dem i kommande inlägg. Nu tänkte jag bara snabbt gå igenom lite resultat från helgens matcher.

Skall man en riktigt snabbgenomgång kan man konstatera att det var rakt igenom favoritsegrar. Utöver Sveriges 2–0 mot Polen var det dessutom stora favoritsegrar.

För när elva matcher är spelade i VM-kvalet, lär de som försöker argumentera för att damfotbollen i Europa har blivit jämnare nog gråta en skvätt. För jämnt har det inte varit.

Jag kollade faktiskt hur det ser ut i herrarnas VM-kval i Europa för att jämföra. I det kvalet är de flesta matcherna spelade – bara två omgångar återstår. De tre största resultaten där har varit 9–0, 8–0 och 8–1.

Redan efter nio matcher hade damkvalet överträffat den listan. För både Schweiz och Tyskland är noterade för segrar med 9–0. Och Rumänien vann med 9–1. Mest anmärkningsvärd är Tysklands 9–0-seger. Den kom ju nämligen inte mot någon blåbärsnation, utan mot Ryssland – som blev nia i EM efter att ha lottats bort.

De nio tyska målen kan du för övrigt se på den här länken. Jag valde bort den matchen, men siffrorna säger ju allt om hur starkt det tyska laget är nu när deras skadade spelare börjar komma tillbaka.

Likt Sverige så vilar Tyskland i veckan när det är VM-kvalets andra speldag. Men på onsdag går Frankrike in i kvalet borta mot Kazakstan.

Samma dag spelar våra två närmaste grannländer nyckelmatcher i det här kvalet. Norge tar emot Belgien och Finland tar emot Österrike. Österrike, som ju vann sin premiärmatch med 4–0 hemma mot Bulgarien. Målen därifrån, och en kort intervju med Laura Feiersinger, ser du på det här klippet:

Även Norges motståndare, Belgien, inledde kvalet med hemmaseger. Svenska domaren Linn Andersson blåste två mål för belgiskorna, noll för Albanien.

På torsdag är den dags för ett tredje nordiskt land att spela riktig nyckelmatch på hemmaplan. Islands nya förbundskapten Freyr Alexandersson hamnar i hetluften direkt då ett formstarkt Schweiz kommer på besök.

Schweiz krossade Serbien med 9–0 i lördags. Tyvärr fick jag inte igång livesändningen från matchen. Men alla nio målen går att se på den här länken.

Noterbart att samtliga schweiziska mål gjordes av utlandsproffs. Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic var värst med fyra. Malmös Ramona Bachmann gjorde två, medan Lara Dickenmann (Lyon), Lia Wälti (Potsdam) och Vanessa Bürki (Bayern München) satte varsitt.

I Sveriges grupp vann Skottland som väntat över Färöarna. Ölandet fick två tröstmål på slutet, och matchen ändade 7–2. Vittsjös Jane Ross gjorde ett av skotskornas mål. Det, och matchens övriga åtta ser du på det här klippet:

Av klippet känns Färöarnas målvaktsspel direkt uselt. På herrsidan har det lilla öriket en riktig toppmålvakt. Det epitetet går knappast att sätta på damlagets målvakt Randi Wardum efter söndagens match…
Däremot var det roligt att se glädjen över hemmamålen från Heidi Sevdal. Vid båda målen gör Sevdal för övrigt högklassiga prestationer.

Skottland och Färöarna kvalar vidare på torsdag. Färöarna skall till Polen, och skotskorna tar emot Bosnien-Hercegovina.

För Skottlands grannar i söder, England, blev första matchen utan Hope Powell en succé. Sannolikt stärkte den tillfällige förbundskaptenen Brent Hills sina aktier att få bli permanent på jobbet. Han valde att bänka Stephanie Houghton, Anita Asante och Jill Scott.

Jag såg den första halvleken i 6–0-segern, och en som stärkte sina aktier på planen var förstås tremålsskytte Karen Carney. Men även vänsterbacken Lucy Bronze och innermittfältaren Jordan Nobbs imponerade.

Mål från den matchen hittar du på det här youtubekontot:

Det spelas landskamper även utanför Europa. Japan slog Nigeria med 2–0, i en match där målskytten Yuki Ogimi verkar ha skadat knät. Bilder från den matchen hittar du här.

Japans U-landslag vann för övrigt Sydostasiatiska mästerskapen i söndags efter straffseger mot Australiens U-lag i finalen.

Apropå U-lag så har Sveriges F19 vunnit sina två första EM-kvalkamper riktigt klart. Mot Estland blev det 8–1 sedan Stina Blackstenius gjort fyra mål. Och i dag mot Litauen blev det 10–0 sedan Lina Hurtig blivit fyramålsskytt. I dag gjorde Blackstenius bara tre…

Det kvalet avslutas på torsdag, då F19-landslaget möter Portugal i gruppfinal. Oavgjort räcker för svensk gruppseger.

Slutligen till vänskapscupen Valais cup i Schweiz. Där blir det överraskande final mellan Nya Zeeland och Kina. Nya Zeeland slog Brasilien med 1–0 i sin semifinal. Målnickare efter hörna var Tysklandsproffset (USV Jena) Amber Hearn, som dessutom kostade på sig att bränna en straff. Se höjdpunkter från den matchen här:

Kina besegrade Mexiko med 1–0 i sin semifinal. Målet gjorde Wang på straff. Höjdpunkter därifrån ser du här:

Mexiko funderar för övrigt fortfarande på om de skall fortsätta att släppa spelare till NWSL. De tycker att deras spelare har fått för lite speltid. Mer om det går att läsa här.

Skrällfritt första kvaldagen

Publicerad den av
Svara

I dag har VM-kvalet tjuvstartat, och det har blivit två klara favoritsegrar.

Först visade Rumänien att man kanske kan vara ett hot mot Italien och Spanien i grupp 2. Rumänskorna vann nämligen med klara 9–1 borta mot Makedonien. Det makedonska målet gjorde deras stora affischnamn Natasa Andonova på straff i 22:a minuten.

Då hade Rumänien redan gjort fyra mål. Storstjärnan Laura Rus (Fortuna Hjörring) stod till slut tre av Rumäniens nio fullträffar. Värre ändå var Cosmina Dusa (spelar för turkiska Champions Leagueklubben Konak Belediyesi) som hann med fyra mål på 72 minuters speltid.

Senare i eftermiddag höll Estland 0–0 i halvtid hemma mot Italien. Skrällvarningen var utfärdad, men efter paus fick dock italienskorna väntad utdelning, och matchen slutade 1–5. Melania Gabbiadini blev tvåmålsskytt. Övriga mål för Italien gjorde Ilaria Mauro, Martina Rosucci och Barbara Bonansea.

Martina Rosucci

Martina Rosucci

Jag noterade att Patrizia Panico saknades i den italienska truppen. Någon som vet om veteranen har slutat i landslaget, eller om det fanns andra skäl till hennes frånvaro?

Det var dagens två VM-kvalmatcher. Senare i kväll spelas dock en intressant träningslandskamp. Frankrike går inte in i VM-kvalet förrän på onsdag. I dag genrepar laget mot Tjeckien. Det är nye förbundskaptenen Philippe Bergeroo:s första match vid rodret. Det blir intressant att se hur man matchar sitt lag. Avspark är 20.45, och hittar jag någon länk till matchen kommer jag att lägga upp den här.

* Slutligen en liten iakttagelse från Asien. Där har det i dag spelats semifinaler i  Sydostasiatiska mästerskapen. I finalen kommer Australien F19 och Japan U23 stöta på varandra.
Med tanke på att alla andra nationer i mästerskapet ställt upp med sina A-landslag är det anmärkningsvärt. För länder som Thailand och Vietnam tippar ju göra upp om Asiens sista VM-plats till mästerskapet i Kanada.

Jakten på en svensk powerforward

Publicerad den av
1

I går tittade jag på Bayern München–Freiburg. Redan innan dess att Lena Lotzen hade nickat in 1–0 började jag fundera över nickstarka forwards. Och framför allt över bristen på sådana i Sverige.

Lena Lotzen

Lena Lotzen

Mina funderingar började när jag hörde den tyska kommentatorn konstatera att Sarah Hagen har Abby Wambach som sin förebild. Precis som sin idol har Hagen blivit makalöst duktig i luftrummet. USA har en till ung, talangfull powerforward i PSG-stjärnan Lindsey Horan.

Jag satt och försökte komma på fler utpräglade powerforwards när Lotzen nickade in sitt mål. Hon är egentligen mer en löpstark djupledsspelare. Men hon är även riktigt stark i luftrummet.

I den tanken slog det mig att Sverige måste vara det enda landet på världsrankningens topp tio som saknar en nickstark forward. Till och med kortväxta Japan har bättre nickstyrka i sina offensiva led, främst genom Yuki Ogimi, men även genom Homare Sawa som kompenserar sin korthet med en lysande tajming.
Vi i Sverige har verkligen inte en enda nickspecialist. Och vad värre är, vi verkar inte vilja ha några heller. För vi verkar bara till 100 procent prioritera snabbhet på elitnivå.

Och jag håller med om att snabbhet är den klart viktigaste egenskapen för forwards i damfotboll. Eftersom tjejernas plan är 10–15 procent större än herrarnas (sett till de fysiska förutsättningarna) ökar snabbhetens betydelse ungefär med minst samma procentsats.

Men ju jämnare och tätare matcherna blir på högsta elitnivå, desto viktigare blir det att kunna variera ett rakt spel i djupled med ett inläggsspel.
I övriga länder i världstoppen får man nu fram forwards som både har snabbhet och bra huvudspel. Jag tänker bland annat på Alex Morgan, Lotzen, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg.

Ada Stolsmo Hegerberg

Ada Stolsmo Hegerberg

Sverige brukar ha den längsta truppen av alla lag i mästerskapen. Trots det har vi inte en enda offensiv spelare som kan vinna en regelrätt nickduell. Det är ett vansinnigt underbetyg till vår spelarutbildning.

För kolla på spelarna i vårt A-landslag. Lotta Schelin hade kunnat vara bra i luften, men lider av migrän och måste undvika nickande. Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Jenny Hjohlman, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Antonia Göransson är inga spelare du lyfter in höga inlägg mot.
Det här är ju Pia Sundhage väl medveten om. Följden blev att Sverige struntade i de traditionella inläggen i EM och i stället valde att ta sig ner till kortlinjen och spela snett inåt bakåt.

Problemet är att jag inte hittar några nickspecialister bland forwards i flicklandslagen heller. Det verkar alltså som att förbundskaptenerna för våra ungdomslandslag till 100 procent letar snabbhet när de letar forwards och yttermittfältare.

De lite mer storväxta spelarna, de som kan nicka, de placeras som mittbackar eller möjligen defensiva innermittfältare. Eftersom vi har nickstyrka i backlinjen gör vi en del nickmål på fasta situationer. I EM gjorde vi fyra nickmål. Men bara ett av dem var i vanligt spel.

Ett problem är att medan nickstyrka närmast är en förutsättning för att lyckas inom herrfotbollen så kommer du väldigt långt inom damfotbollen bara på snabbhet. Många tar sig hela vägen till damallsvenskan utan att kunna nicka. Det gör att många forwards saknar drivkraften att lära sig att nicka – de klarar ju sig ändå.

Det där är förödande för landslaget, som ju skriker efter en nickstark anfallsspelare.

När folk frågar om varför tjejer ofta är mindre bolltrygga än killar brukar jag skylla på skolgårdarna. Där spelar killar och tjejer tillsammans, men det är killarna som har bollen mest, medan tjejerna mest är kompletteringsspelare. Och det man tränar på blir man bättre på. Alltså blir killarna bättre på att hålla i bollen, medan tjejerna blir bättre på att vara kompletteringsspelare.
Men på skolgårdarna utvecklar man sällan något huvudspel. Så i det här fallet kan man inte skylla på dem. Boven är snarare den redan nämnda bristen på behov av huvudspel inom all flickfotboll och inom damfotboll under högsta elitnivå.

Den verkligheten är inte lätt att ändra på. Så frågan är hur vi skall få fram nickstarka spelare. Den har jag inget svar på. Inte mer än att jag tycker att flicklandslagens förbundskaptener bör prioritera spelare med tajming i luftrummet när de väljer forwards.

En talang som har ett utvecklingsbart huvudspel är Lina Hurtig. När hon vuxit till sig, och fått några kilo muskler till på kroppen borde hon kunna bli en bra nickare. Frågan är dock om hon spelar forward då.
När hon spelar i flicklandslag används hon dock ofta som central mittfältare, eftersom hon dessutom är bolltrygg och kreativ. Och den typen av mittfältare har vi ju också ett skrikande behov efter.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Men en uppmaning till unga, talangfull forwards som exempelvis Hurtig, Marija Banusic och Stina Blackstenius är att träna nickning. Varje dag. Det kommer både ni och vårt landslag ha nytta av.

* För övrigt blev det tre mål i den där tyska matchen. Alla tre kom på nickar i samband med fasta situationer. München gjorde två och Freiburg ett. De går att se på det här klippet.

Läcker klack från Lotta Schelin

Publicerad den av
2
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin avgjorde kvällens franska toppmöte med en läcker klack.

Jag började titta på matchen Lyon–Juvisy när den var 30 minuter gammal. Det visade sig vara ganska bra tajming. För bara någon minut senare kom första målet, och det var snyggt. Japanska Saki Kumagai slog en crossboll ut till vänster mot Eugenie Le Sommer. Bollen gick dock över henne, förbi två försvarare, och nådde ända ut till den offensiva vänsterbacken Lara Dickenmann.

Schweiziskans inspel mot Schelin var inte perfekt, utan kom lite bakom svenskan. Schelin löste dock situationen genom att styra in bollen med hjälp av vänsterklacken. Snyggt.

Jag som tidigare i omgångar kritiserat Schelin för att inte göra så många avgörande mål är förstås jättenöjd med hennes serieupptakt. Hon har gjort 1–0-målet i båda matcherna. Bättre kan det förstås inte vara.

Lyon vann till slut med 3–0, och alla tre målen var snygga. 2–0 var en känslig volley från inhopparen Laetitia Tonazzi, som blev snyggt framspelad av Camille Abily. Det målet kom mitt i ett rejält spöregn.

Det kanske inte regnade in mål, men strax efter kom även 3–0. Det var ett kanonskott från cirka 25 meter från Le Sommer.

Sonia Bompastor

Sonia Bompastor

Jag konstaterade ju i förra inlägget att Lyon har gått lite minus på spelarsidan under sommaren. Då tänker jag mest på förändringar i backlinjen, där Sonia Bompastor har slutat och att Laura Georges gått till PSG. De har ersatts av Kumagai (Frankfurt) och Melissa Plaza (Montpellier). Det känns som minus på förhand.
Dessutom har ju Megan Rapinoe och Shinobu Ohno lämnat. Fast den senare fick ju knappt spela något.

Lyon har alltså en tunnare trupp nu än i våras. Men det hindrar inte att laget såg väldigt starkt och stabilt ut i kväll. De få farligheter Juvisy hade kom nästan uteslutande från slarv från målvakten Sarah Bouhaddi.
Offensivt är backlinjen välbyggd. Kumagai är en utmärkt passningsspelare, och på Bompastors plats verkar man skola in Dickenmann.

Det såg för övrigt ut att vara mycket folk på läktarna i Lyon.

* I damallsvenskan var det däremot dåliga publiksiffror i dag. 403 såg Kristianstad skapa andrum i bottenstriden genom att slå Mallbacken med 3–0.

Och blott 963 utnyttjade att det var fri entré på Göteborgsderbyt. Den sistnämnda siffran är närmast pinsam i damfotbollens huvudstad med tanke på att det inte spelades någon annan toppfotboll i området.

GFC och Jitex spelade för övrigt 0–0, ett resultat som gör att Jitex nu har fyra poäng ner till det kritiska strecket.

Dagens resultat gör att de domslut som Mallbacken fick emot sig i onsdags blir ännu mer kostsamma. Nu är värmländskorna riktigt illa ute. Sannolikt måste de ta tio poäng till för att kunna hänga kvar. Och det lär bli väldigt svårt på de fem omgångar som återstår.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

* Om det var dåliga publiksiffror i Sverige var det publiksuccé i premiären av Frauen-Bundesliga. 8249 personer såg nämligen Nilla Fischer debutera för de regerande tyska och europeiska mästarinnorna.

De mötte ju faktiskt den klubb som är Europamästare på herrsidan, Bayern München, och det slutade 1–1. Hela matchen ser man här. Jag har bara hunnit se matchinledningen, och de höjdpunkter som finns på den här länken.

Lena Lotzen

Lena Lotzen

Båda målen rätt slumpartade. Om höjdpunkterna är valda med omsorg verkar det ha varit Bayern som låg klart närmast segern. Inte minst borde Lena Lotzen ha avgjort i andra halvlek. Landslagsspelaren stod redan i första omgången för något som borde kunna kandidera till årets miss i Frauen-Bundesliga.

Nilla Fischer hade ett hyfsat nickläge i början. Hon slarvade efter paus, och höll på att ställa till med ett baklängesmål vid underläge med 1–0.

Här är en kort intervju med Nilla Fischer – på engelska.

Det blir Wolfsburg i år igen

Publicerad den av
Svara

Förra veckan inleddes franska Feminine Division 1. Det är en serie där det bara går att tippa ett segrarlag – Olympique Lyonnais.

Trots att det finns ytterligare tre riktigt bra lag i serien, och Lyon har gått lite minus under sommarens transferfönster så lär man vinna i år igen.
Lika självklart känns det att tippa PSG som tvåa. Laget har breddat truppen ytterligare med Laura Georges, Sara Gama och framför allt Marie-Laure Delie, och man kan kanske utmana Lyon.

Sara Gama

Sara Gama

Trea och fyra lär Juvisy och Montpellier komma. Juvisy känns starkare än i fjol med nyförvärv som Laure Lepailleur, Sandrine Bretigny och andramålvakten i landslaget, Celine Deville.
Även Josefine Öqvist:s nya lag Montpellier har värvat intressant. Utöver svenskan har man hämtat Marina Makanza hos Freiburg och Jennifer Beattie hos Arsenal. Trots det tror jag laget får svårt att slå sig in på topp tre i tabellen.

Övriga åtta lag i serien är en bra bit bakom tätkvartetten. De lägger jag därför inte tid och kraft på här.

Då finns det fler intressanta lag i tyska Frauen-Bundesliga. Både i franska och tyska ligorna har vi i vinter tre svenska spelare. I Frankrike är det förstås utöver nämnda Öqvist också Lotta Schelin (Lyon) och Kosovare Asllani (PSG). I Tyskland är det Antonia Göransson (Potsdam), Nilla Fischer (Wolfsburg) och Sofia Jakobsson (Cloppenburg).

Precis som damallsvenskan är det en stor mängd utlänningar i Europas bästa liga, Frauen-Bundesliga. Inte mindre än 74 stycken när serien drar i gång i dag. Framba.de har gjort en genomgång – här finns hela listan.

Ingrid Wells och Louise Fors

Ingrid Wells och Louise Fors

På listan noteras att det är tolv amerikanskor i serien. Sist in var fjolårets Göteborgsspelare Ingrid Wells, som kontrakterats av Turbine Potsdam.

Flest amerikanska spelare har Bayern München – hela sex stycken. Bland dem finns hypertekniska Erika Tymrak, som man lånat in fram till jul. En riktigt intressant spelare, som fick debutera i USA:s landslag mot Mexiko häromdagen.

Även i Tyskland är det fyra lag som ligger lite före de andra. Fast avståndet ner till övriga lag är klart mindre än i Frankrike.
Känslan i år är att guldstriden kommer att stå mellan Wolfsburg och Frankfurt – de båda lag som byggt mest kring tyska spelare.

Vårens tvåa, Potsdam känns klart svagare än förra säsongen, och lär få slåss med Bayern om tredjeplatsen.

Almuth Schult

Almuth Schult

Wolfsburg får räknas som favoriter att försvara sin ligatitel. Man har kvar alla de viktigaste spelarna från det lag som vann trippeln i våras. Dessutom har man spetsat med Nilla Fischer och Almuth Schult.

Frankfurt har underpresterat flera år i rad nu. Ja, i princip ända sedan Birgit Prinz slutade. Men nu har man värvat Celia Sasic, och det borde kunna ge laget den spets man saknat de senaste åren. Frankfurt blir första utmanare till Wolfsburg.
Jag gissar också att förbundskapten Silvia Neid tycker att det är väldigt bra att forwardsparet Sasic och Dzsenifer Marozsan spelar ihop i klubblaget.

Att Nadine Angerer lämnar bör inte vara så kostsamt. För även om Angerer var lysande i EM så gjorde hon ingen vidare säsong i klubblaget i fjol. Desiree Schumann är en utmärkt ersättare, och kan kanske till och med göra Frankfurt mer stabilt.

Kampen om tredjeplatsen bör stå mellan de båda främlingslegionerna Potsdam och München. Jag tror att Bayern drar det längsta strået. Utöver sina sex amerikanskor har man tre duktiga spelare från Österrike samt de båda talangfulla tyska Europamästarinnorna Lena Lotzen och Leonie Maier.

Leonie Maier

Leonie Maier

Potsdam klarade andraplatsen med ett nödrop i våras, och har tappat Yuki Ogimi och duktiga målvakten Alyssa Naeher. Visst har de redan en bra ersättare till Naeher i Anna Sarholz, men sin japanska skyttedrottning får man svårt att ersätta.
Det är nog tanken att Ada Stolsmo Hegerberg skall få jobbet. Hon är ett stort framtidsnamn, men att hon redan skall kunna ersätta en världsspelare som Ogimi känns inte rimligt.

Potsdam blir således fyra. Freiburg var femma i våras, och bör ha bra chans att behålla den positionen. Deras unga Europamästarinnor Melanie Leupolz och Sara Däbrits är ett år bättre, och kan nog tillsammans fylla luckan efter flyktade Marina Makanza.

Från plats sex till elva känns det rätt öppet. Klart är att alla – inklusive de själva – tror att Sindelfingen kommer sist. Laget fick den vakanta plats som uppstod när Bad Neuenahr tvingades dra sig ur.

Men lag som Essen, Leverkusen, Jena och Duisburg kommer att slåss med nykomlingarna Cloppenburg och Hoffenheim om att undvika den andra nedflyttningsplatsen. Jag tippar att Essen och Leverkusen slåss om sjätteplatsen, medan Hoffenheim gör Sindelfingen sällskap ner i andraligan. Om nu inte något annat lag går i konkurs. Duisburg har ju exempelvis varit illa ute förr.

I dag börjar serien. För de som är intresserade, så här är alla övergångar i Frauen-Bundesliga.

Sydkorea fixade Nordkoreas guld

Publicerad den av
Svara

Sydkorea blev Nordkoreas hjältinnor i årets stora mästerskap i Asien. Det är inte minst intressant på storpolitiska grunder.

Det här inlägget innehåller egentligen några veckor gamla nyheter. Men jag har inte läst om det Östasiatiska mästerskapet någon annanstans i europeisk media – så jag tycker att det är värt att uppmärksammas.

För parallellt med EM spelades i Sydkorea slutspelet för Asiens näst största fotbollsturnering för landslag, East Asian Championships – Östasiatiska mästerskapet. Eftersom alla Asiens bästa nationer kommer just från världsdelens östra del var det hög klass på de fyra slutspelslagen.

Det lägst rankade laget var Sydkorea som numera delar plats 17 på världsrankningen med Spanien. Klassen på turneringen visas också av att Australien åkte ut i kvalet. Och Australien är ju rankat på åttonde plats i världen, man har exempelvis bara tre europeiska nationer (Tyskland, Sverige och Frankrike) före sig.

Men det var inte bara klassen på mästerskapet som gör det värt att uppmärksamma. Det är ju alltså även storpolitiskt intressant. Det finns ju som bekant stora politiska spänningar mellan flera av regionens stormakter, numera framför allt mellan Nord- och Sydkorea.

De deltagande nationerna var utöver de båda koreanska staterna även Japan och Kina. De regerande världsmästarinnorna från Japan var regerande mästarinnor och förstås storfavorit till att åter kamma hem slutsegern. Men japanskorna stannade på fyra poäng – och fick nöja sig med silvermedaljer.

Det blev i stället Nordkorea som tog hem guldet – med stor hjälp av Sydkorea, som i sin tur blev trea och tog bronsmedaljerna. Just de båda koreanska nationerna möttes i ett prestige- och känsloladdat möte i den första omgången. Då vann Nord med 2–1 efter att ha rest sig från 1–0-underläge genom två mål av Ho Un-Byol. Samtidigt vann Japan mot Kina med 2–0.

Turneringen spelades som ett gruppspel, och den moraliska finalen gick i omgång två, där japanskorna och nordkoreanskorna spelade 0–0 efter att Nordkoreas målvakt Hong Myong-Hui gjort tre fantastiska räddningar på högkaratiga japanska chanser.

Eftersom Kina samtidigt besegrade Sydkorea med 2–1 stod det klart att tre lag hade guldchans inför den sista omgången:

Japan          +2   4
Nordkorea   +1   4
Kina             –1   3
Sydkorea     –2   0

Japan låg alltså bäst till, då de dels hade bäst målskillnad, dels skulle möta det enda poänglösa laget, Sydkorea. Dessutom var det så att matcherna i slutomgången spelades efter varandra. Japanskorna skulle därmed kunna gå på Nordkoreas resultat, vilket självklart är en stor fördel.

Nordkorea vann sin match med 1–0 mot Kina, efter mål av Ri Un-Hyang på lobbnick efter hörna redan i den andra minuten.

För Japan räckte det därmed med uddamålsseger mot värdnationen för att säkra sin tredje raka seger i Östasiatiska mästerskapen. Det visade sig dock att Sydkorea var berett att offra sig för sin annars så avskydda systernation i norr.

Sydkorea tog nämligen tidigt (13:e minuten) ledningen mot Japan genom stjärnan Ji So-Yun – som ju spelar för japanska storklubben Inac Kobe Leonessa. So-Yun skruvade läckert in en frispark i första krysset. I den andra halvleken gjorde hon också 2–0 innan Japan och Yuki Ogimi reducerade.

Sydkorea höll dock ledningen matchen ut – och gjorde alltså så att Nordkorea kunde ta hem guldmedaljerna.

Jag gissar att en och annan som är intresserad av internationella relationer tycker att det här är ett högintressant faktum. För relationerna mellan nationerna har ju varit frostigare än vanligt på senare tid till följd av Nordkoreas provskjutningar med kortdistansrobotar tidigare i år.

Tillbaka till fotbollen. Klippen med höjdpunkter nedan tyder på att det verkligen var jämna och högklassiga matcher i Östasiatiska mästerskapet.

Som bekant är Nordkorea avstängt från VM 2015 på grund av dopningsskandalen i det senaste VM:et. Men då Asien har fem platser till VM i Kanada lär övriga tre nationer i det Östasiatiska mästerskapet spela VM om två år. Det lär även Australien göra, och troligen också Thailand. Där lär de asiatiska lagen kunna bli farliga, för känslan är att världsdelen håller på att flytta fram sina positioner rätt rejält.

Slutligen, här är klipp med höjdpunkter från samtliga turneringens sex matcher:

* Japan–Kina 2–0

* Sydkorea–Nordkorea 1–2

* Japan–Nordkorea 0–0

* Sydkorea–Kina 1–2 – kolla in den sydkoreanska kvitteringen till 1–1 av Kim Na-Rae. Där vi ytterligare en kandidat till årets mål i världen. Vi kan väl i varje fall slå fast att det är årets skott hittills?

* Nordkorea–Kina 1–0

* Sydkorea–Japan 2–1 – som sagt, kolla in Ji So-Yuns läckra frispark till 1–0.

Eidevall hugger mot förbunden

Publicerad den av
2

I dag på twitter har Malmös tränare Jonas Eidevall svingat mot både Uefa och Svenska Fotbollförbundet.

Kritiken mot det svenska förbundet handlar om alla fel i den officiella assistligan. Som bekant delar jag till 100 procent Eidevalls uppfattning att man inte skall ha statistik som inte stämmer. Som det är nu innehåller assistligan så många fel att den borde strykas rakt av.
Alternativt så bör förbundet gå till klubbarna och be dem hjälpa till att rätta alla fel. De kan ju börja med att ge Therese Sjögran hennes läckra assist till Ali Riley:s 4–0-mål i gårdagens match…

Och framöver är det rimligt att matchrapportören kollar med klubbarna om målskyttar och passningsläggare, så att åtminstone statistiken för resten av hösten blir riktig.

Eidevalls kritik mot Uefa är intressant. Den handlar om priset till bästa spelaren i Europa, Best Women’s Player in Europe Award. Eidevall är en av de 20 tränare/förbundskaptener som har fått rösta. Men han skriver i ett inlägg att han var ombedd att ta ut fem spelare. Länken nedan visar formuläret han fick:

”when I voted I was requested to pick 5 players. Why is the nomination procedure changed?” pic.twitter.com/vCeg24LQRy

På länken kan man för övrigt läsa att att priset alltså skall gå till den bästa spelaren i Europa – och inte Europas bästa spelare. Det innebär alltså att även utomeuropeiska spelare som representerar europeiska klubbar skall räknas in.

Fast ingen icke-europé platsade på den lista över topp tio som presenterades i går – konstigt. Jag tycker nog att exempelvis spelare som Yuki Ogimi, Marta och Christen Press borde gå före ett par av de som kom med på den listan.

Tillbaka till Eidevalls kritik, som fortsätter i ett andra twitterinlägg:

”Also the player I picked for 5 points. But in total she has received less than 5 points…”

Det här är ju i högsta grad anmärkningsvärt.

Tillagt i efterhand: Texten på Uefas hemsida visade sig vara felaktig – och är nu ändrad. Så här gick det till: Först röstade de 20 tränarna/förbundskaptenerna. De tio spelare med högst poäng där gick vidare, och det var på de tio som de 18 journalisterna fick rösta. Röstningen är alltså redan avklarad, och Uefa vet vem som vinner. Fast de håller på beskedet ett tag.

Slutligen, apropå Eidevall och hans Malmö är här en länk till en artikel om kontraktsläget för Anja Mittag och Ramona Bachmann.

Sasic – ett nytt världsnamn

Publicerad den av
Svara

Europas damfotboll har ett nytt namn att lära sig – Celia Sasic. Fast det är bara namnet som är nytt, spelaren är däremot redan etablerad som en av världens bästa.

I fjol var det Japans forwardsstjärna som gifte sig, och bytte namn från Yuki Nagasato till Yuki Ogimi.

I år är det Celia Okoyino da Mbabi som gift sig till ett nytt efternamn. Och både för etermedia och för oss som skriver blir det ju nu lättare att hålla ordning på alla bokstäver i efternamnet på Tysklands och numera även Frankfurts stora forwardsstjärna, Celia Sasic.

Celia Sasic

Celia Sasic

Trevliga danskor, reklam – och Ogimi

Publicerad den av
1

Det är mycket EM nu. I dag har jag hälsat på Danmarks EM-trupp i Floda, och letat EM-feber i Göteborg.

Dessutom har jag jobbat på texter till två tidningar. Det är mycket att skriva de här dagarna innan avspark, något som gör att bloggen har kommit i andra hand. Så riskerar det för övrigt att bli ganska ofta under mästerskapet.

Men något eller några inlägg per dag skall jag nog orka sätta ihop.

Besöket hos danskorna var för övrigt trevligt. De har inte samma hårda mediefilosofi som Sverige, utan alla spelare och ledare var tillgängliga – precis som jag tycker att det skall vara. Jag pratade med Line Röddik Hansen, Pernille Harder och förbundskapten Kenneth Heiner-Möller. Tre trevliga bekantskaper.

Den texten sparar jag dock till onsdagens tidning. I morgon presenterar jag vår svenska trupp i tidningen. Huvudtexten har fokus på 90-talisterna. Där har jag tagit hjälp av Calle Barrling – som också var en trevlig bekantskap.

Vid lunchtid var jag inne vid Gamla Ullevi för att hämta ut min ackreditering. Då passade jag även på att ta en promenad i ett hett Göteborg. Varmt var det, men knappast av EM-feber. För någon sådan kan jag väl inte säga att jag hittade varken på Avenyn eller i Nordstan. Även om det syns på ganska många ställen att mästerskapet är på gång.

EM-reklam på Avenyn.

EM-reklam på Avenyn.

Apropå reklam har Ica spelat in en ny reklamfilm med Kosovare Asllani. Den har jag kikat på ett par gånger i dag. För visst är den bra? Även om Asllani kanske inte är aktuell för Dramaten.

I dag kom för övrigt den andra EM-bibeln – Aftonbladets. Spontant blev jag nog allt lite besviken när jag bläddrade igenom den. Kanske framför allt för att även de har lyckats få med fel slutspelsträd. Det är förstås inte godkänt.

Textmässigt verkar bilagan dock ambitiös. Så jag återkommer med betyg när jag tagit del av reportagen.

Delvis utanför EM har två mindre ligor lyckats med prestigevärvningar de senaste dagarna. Först var det Europas bästa målvakt Nadine Angerer som väljer att spela i Australiens W-league i vinter, för att sedan flytta vidare till NWSL nästa år. Det kan man läsa om här. Vilken klubb Angerer kommer att spela för i W-league är inte klart.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

I dag är det engelska WSL som gjort en prestigevärvning. Som det ryktats om ända sedan mars månad lämnar Japans stjärnforward Yuki Ogimi Turbine Potsdam för Chelsea. Hon byter således svensk klubbkompis från Antonia Göransson till Sofia Jakobsson. Det är en övergång som kraftigt försvagar Potsdam, samtidigt som den lyfter Chelsea – som ju inlett serien lite halvdant.

Som bekant vann ju Ogimi skytteligan i Frauen-Bundesliga i vintras på 18 mål. Jag gissar att Potsdam tänker fylla luckan med norska stjärnskottet Ada Stolsmo Hegerberg. 18-åringen är verkligen en vass straffområdesspelare, och utpräglad målskytt. Men är hon redo att ersätta Ogimi redan nu?

46104 åskådare – men ingen feber

Publicerad den av
Svara

Fantastiska 46 104 åskådare var på Allianz Arena i München i går och såg Tyskland besegra Japan med 4–2. Dessutom satt 2,3 miljoner tyskar och såg matchen på tv.

Det är siffror som befäster tyskornas position som stora guldfavoriter i EM. Och som skvallrar om ett grymt stort intresse för tysk damfotboll.

Fast ibland pratar man om falsk matematik. Och frågan är om det inte är en bra beskrivning av läget i Tyskland.

För samtidigt som det förstås är fantastiskt kul att det slås nytt Europarekord när det gäller publiksiffra på en träningslandskamp, så finns det fog för att konstatera att tysk damfotboll inte lyckades bygga vidare på den hausse som fanns under VM på hemmaplan för två år sedan.

Jag har skrivit om det en gång tidigare – i det här inlägget, där jag även väckte frågan om vad Sverige har för plan för att rida vidare på en EM-vågen. Den frågan kvarstår, för jag hoppas inte att skrivbordsprodukten ”Öppet mål” är enda satsningen.

Men tillbaka till hur det ser ut i Tyskland. För exakt en vecka sedan kom jag hem från en fyra dagar lång midsommarutflykt i Danmark och Tyskland.

Jag anlände i Tyskland dagen efter att man slog Kanada med 1–0 inför 9781 åskådare. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken. Det var för övrigt samma dag som förbundskapten Silvia Neid tog ut sin EM-trupp.

När jag är ute på sådana här resor brukar jag köpa tidningar samt lyssna på radio för att försöka uppfatta vad som finns på agendan i aktuella länder.

Tyska och danska tidningar

Tyska och danska tidningar

Jag förstår tyska hyfsat, och kunde ganska snabbt konstatera att det inte råder EM-feber i Tyskland. Inte alls.

Det gick knappt att läsa någonstans om Neids trupp. Däremot var det en meganyhet att spelprogrammet till herrarnas Bundesliga presenterades på midsommarafton. Det diskuterades och analyserades friskt på radionyheterna om vilka lag som hade fått bäst lottning i ligaupptakten.

Fotbollstidningen Kicker hade på sina 48 sidor ungefär en fjärdedels sida om damlandslaget – och den enda artikeln rörde alla återbud. Som jämförelse hade Kicker sex respektive fyra sidor om herrarnas andra- och tredjeligor – där ju spelet för tillfället ligger nere.

Jag hade faktiskt förväntat mig att få läsa betydligt mer om EM. Men 2,5 veckor före mästerskapet var tysk media väldigt kallsinnig.

Jag trodde förresten att jag hade hittat en damfotbollsartikel då jag såg två fotbollsklädda tjejer på förstasidan till lokaltidningen i Rostock – Ostsee Zeitung. Men det visade sig att tjejerna var flickvänner till två spelare i Rostocks herrjuniorlag, som skulle spela final i tysk juniormästerskapet under helgen. Artikeln handlade om att tjejerna önskade sina killar lycka till.

Var det tunt med uppmärksamhet i tysk media är det inget mot hur illa det var i de danska tidningarna. Trots att Danmark mötte Island i träningsmatch den ena dagen jag reste igenom landet så hittade jag inte ett ord inför matchen. Inte heller i söndagstidningarna fanns ett enda ord om EM eller damfotboll.

Dock noterade jag en annons om EM i torsdagens BT (Berlingske Tidene). Jag gissar att annonsering är enda chansen för dansk damfotboll att få utrymme. För tidningarna var späckade av cykel (Tour de France), herrfotboll och bilsport.

* Så till något annat. Jag tycker att det är lite intressant hur de olika lagen ställer upp sina startelvor i genrepen. Så här är startelvorna från de EM-lag som spelade i går, samt Japans:

Tyskland: Nadine Angerer – Jennifer Cramer, Saskia Bartusiak, Luisa Wensing, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino Da Mbabi.

Japan: Miho Fukumoto – Asuna Tanaka, Saki Kumagai, Azusa Iwashimizu, Saori Ariyoshi – Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi – Nahomi Kawasumi, Kozue Ando, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Frankrike: Celine Deville – Corine Franco, Laura Georges, Sabrina Delannoy, Laure Boulleau – Elise Bussaglia, Sandrine Soubeyrand – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Norge: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Solveig Gulbrandsen, Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Ada Hegerberg, Caroline Graham Hansen.

Holland: Sari van Veenendaal – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

* Matchen Frankrike–Norge sågs för övrigt av 11 245 åskådare, och här är ett klipp med höjdpunkter från matchen som slutade 1–0 efter mål av Gaetane Thiney.

Förlust i EM-finalen

Publicerad den av
Svara

Sverige föll mot Polen i dagens EM-final i F17. Matchen slutade 1–0 sedan Ewelina Kamczyk snyggt gjort målet efter en kvart.

Jag såg bara delar av matchen, för jag prioriterade att se Sveriges basketdamer i sin helt avgörande VM-kvalmatch mot Vitryssland. Också där blev det för övrigt tung förlust.

F17-finalen är dock inspelad, och jag planerar att se den i sin helhet framöver. Känslan av de minuter jag har sett var att Sverige hade fler anfall, men att Polens backlinje var väldigt stabil och välorganiserad.

Dessutom var det polska segermålet en fin prestation. De svenska backarna missbedömde ett inlägg, och Kamczyk tog chansen.

Därmed gick vi miste om första chansen till ett EM-guld under det här året. Två chanser återstår, dels förstås stora EM – dels F19-EM.

Positivt förresten att F17-finalen gick att se på tv. För långt ifrån alla damfotbollslandskamper tv-sänds. Om några minuter (18.00) spelar vår EM-premiärmotståndare Danmark hemma mot Spanien. Och vad jag kan se sänds inte det genrepet på någon kanal.

Det stämmer för övrigt bra in på de observationer kring EM-febern i Danmark som jag gjorde vid en genomresa under midsommarhelgen. Då upplevde jag nämligen att den danska EM-febern är totalt obefintlig. Men mer om det i ett framtida inlägg.

Det är fler EM-lag än Danmark och Spanien som spelar landskamper i helgen. I morgon avgörs tre spännande matcher, nämligen:

* 17.45: Tyskland–Japan
* 19.00: Holland–Australien
* 20.50: Frankrike–Norge

England imponerade mot Japan

Publicerad den av
Svara

Jag har utnämnt England till en av de fyra stora EM-favoriterna. Efter dagens träningsmatch mot Japan har jag ingen anledning att ändra min uppfattning.

För av det jag såg så imponerade England rejält. Det blev 1–1, men både spel- och chansmässigt var engelskorna klart bättre än de regerande världsmästarinnorna. Och som jag ser det borde England ha vunnit. De fick nämligen ett segermål tveksamt bortdömt för offside i minut 90.

Engelskorna var bolltrygga, och varierade korta och långa uppspel. De varierade även spel i djupled med inläggsspel. Känslan var att de är klasser bättre än vad Sverige var mot Brasilien.

England var framför allt det klart bättre laget än Japan i den första halvleken. Både Eniola Aluko och Ellen White hade utmärkta chanser att ge laget ledningen redan i matchupptakten. Målet dröjde till minut 41 då Rachel Yankey läckert frispelade Aluko.

Yankey gjorde för övrigt sin 126:e landskamp, vilket innebär att hon nu är förbi Peter Shilton som Englands mesta landslagsspelare alla kategorier.

England hade bra kontroll om matchen i den andra halvleken, även om spelet då jämnades ut. När alla obligatoriska byten drog i gång förrycktes matchen, och då kvitterade Japan. Målet får Fara Williams ta på sig. Först missade hon ett tillbakaspel. Sedan gjorde hon ett uselt hemjobb.

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

Då kunde Shinobu Ohno ganska enkelt frispela Nahomi Kawasumi. När kvitteringen föll hade Göteborgs Anita Asante flyttats ner som mittback. Det var hon som upphävde offsiden på Kawasumi.

Asante var för övrigt väldigt fri i minut 58. Hon var så ensam att det måste betecknas som uselt att inte ens få avslutet mot mål. Där borde England ha punkterat matchen.

I stället hade Japan ett oväntat och fräsande stolpskott (Emi Nakajima) ur dålig vinkel strax efter 1–1-målet. Fast som sagt, England borde ha vunnit. Som jag ser det borde inte målet från debuterande inhopparen Lucy Bronze i slutminuten dömts bort för offside. Men situationen är inte solklar, så jag kan ha fel – och domarna rätt…

I EM är England placerat på motsatt halva mot Sverige. Om inget oförutsett inträffar skall vi alltså inte kunna stöta på dem förrän i finalen. Fast vi möter ju dem i genrep på torsdag. Och med tanke på dagens match blir det en bra värdemätare.

England startade så här: Karen Bardsley – Dunia Susi, Sophie Bradley, Laura Bassett, Alex Scott – Jill Scott – Yankey, Asante, Williams, Aluko – White.

Japan spelade utan storstjärnorna Homare Sawa och Aya Miyama. Här är deras startelva: Ayumi Kaihori – Saori Ariyoshi, Azusa Iwashimizu, Kana Osafune, Rumi Utsugi – Saki Kumagai, Mizuho Sakaguchi – Kozue Ando, Ohno, Kawasumi – Yuki Ogimi.

Noterbart var att publiksiffran blev fin 5327 trots att matchen spelades klockan 13.45 en vanlig arbetsdag. Positivt för damfotbollen i England.

Höjdpunkter från matchen går att se i botten av den här länken.