Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019

Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.

Glas skadad och Nederländerna mot VM

Publicerad den av
6

Dagens landslagsnyhet är att Hanna Glas missar helgens bortalandskamp i England. Det är för övrigt en match som sänds på Cmore Live 14.30 på söndag.

Det öppnar därmed för comeback i startelvan för Jessica Samuelsson. En annan högst tänkbar lösning är ju att spela Nathalie Björn som högerback. Jag gissar att Samuelssons hälsoläge avgör vilket av alternativen som Peter Gerhardsson väljer.

I övrigt i kväll har Nederländerna tagit ett stort steg mot VM. Inför 23 750 åskådare i Utrecht – nytt publikrekord för en VM-kvalmatch i Europa – gjorde Sherida Spitse, Lieke Martens och Vivianne Miedema varsitt mål i den andra halvleken. Trion såg därmed till att Europamästarinnorna åker till Schweiz med 3–0 i bagaget.

Det har hänt att lag tappat en 3–0-ledning på bortaplan, men inte så ofta. Jag ger Nederländerna minst 95–5 i odds inför returen.

Noterbart var att Loes Geurts återigen är förstamålvakt i Nederländerna. Efter att inte ha stått en minut i gruppspelet har den formstarka Göteborgsmålvakten nu spelat alla tre playoffmatcherna.

I går spelades för övrigt några träningslandskamper. Sveriges motståndare i helgen, England, vann med 3–0 borta mot Österrike efter att de båda debutanterna Chioma Ubogagu och Georgia Stanway gjort var sitt mål och Rachel Daly styrt in det tredje.

Och i Portugal vann USA med 1–0, ett resultat som innebär att amerikanskorna är fortsatt obesegrade under 2018. Jessica McDonald gjorde sitt första landslagsmål och blev segerskytt när den 17:e segern för året bärgades. Dessutom har man två kryss.

USA avslutar sitt landslagsår i Skottland på tisdag. Torsdagens seger var för övrigt en milstolpe i amerikansk damfotboll. Det var nämligen landslagets seger nummer 500. Den togs inför svaga 980 åskådare i Estoril.

Tre drömmål

Publicerad den av
8

I dag har landslaget samlats i Sheffield för årets sista samling. Men även om matchen mot England på söndag blir intressant är fokus den kommande tiden riktad mot avslutningen av VM-kvalet.

Det återstår att tillsätta sex av de 24 platserna till nästa års VM-slutspel i Frankrike. En av dem går antingen till Nederländerna eller Schweiz. De båda möts i finalen av Europas playoffspel på fredag och tisdag.

För Schweiz är det förstås skönt att deras storstjärna Ramona Bachmann visade målform i helgen. Hon gjorde båda målen när Chelsea vann med 2–0 mot West Ham. Det här får man väl kalla lite av ett drömmål?

Bachmanns form är extra viktig med tanke på att den andra schweiziska storstjärnan Lara Dickenmann har dragit av korsbandet och därmed förstås inte kan spela i playoffet.

Tillagt i efterhand: Uppmärksammades på att Bachmann faktiskt är avstängd i fredagens match, vilket försvårar läget betydligt för Schweiz.

En andra VM-plats kommer antingen att gå till Argentina eller Panama. De möts i playoff på torsdag och tisdag. För övrigt skulle jag inte ha något emot att få det lag som vinner det playoffet i Sveriges grupp nästa år.

De sista fyra platserna fördelas i slutet av månaden i Afrika (tre platser) och Oceanien (en plats).

I kommande inlägg blir det mer om vårt landslag och om de landskamper som spelas kommande dryga vecka. Nu till två drömmål. Vi börjar lite lugnt med den här fullträffen av chilenska Maria Jose Rojas i Australiens W-league:

Sedan till en het kandidat till Årets mål inom damfotbollsvärlden 2018. Det här är ju en högklassig bicycleta från Wolfsburgs polska måldrottning Ewa Pajor. Ett mål med mycket hög svårighetsgrad.

Det blir ett kort inlägg i kväll. Ett inlägg som avslutas med ett grattis till LB07 som i går blev svenska mästarinnor i F19-klassen. Grattis.

Samuelsson tillbaka mot England

Publicerad den av
4

Under onsdagseftermiddagen presenterade Peter Gerhardsson sin landslagstrupp till bortamatchen mot England den 11 november.

Jessica Samuelsson

Förbundskaptenen poängterade att han behövde erfarna spelare till mötet med världstreorna och jämfört med förra truppen tillkom därför Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och Julia Spetsmark.

Tysklandsproffsen Ilestedt och Rolfö är tillbaka efter skador. Båda spelade för övrigt ligamatcher under onsdagen. Ilestedt spelade hela Potsdams 4–0-seger borta mot Werder Bremen och Rolfö byttes in i paus när Bayern München vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt.

För Spetsmark och Samuelsson är det första uttagningarna på ett år. Senast duon var med i truppen var mot Ungern i Borås i oktober i fjol. Sedan dess har Spetsmark varit petad och Samuelsson skadad.

Tillagt i efterhand: Ytterligare en spelare har ju faktiskt tillkommit från förra truppen, och det är Hanna Folkesson, som var petad senast. Jag tyckte att Folkesson såg stabil ut mot Piteå i måndags.

De som fick lämna plats var Anna Oskarsson, Julia Zigiotti, Nina Jakobsson, Mimmi Larsson samt reserven Sandra Adolfsson – och Nilla Fischer. Den sistnämnda har ju stått över en del träningsmatcher på senare år. Och gör det alltså igen. Fischer spelade för övrigt inte heller i Wolfsburgs 7–0-seger mot Mönchengladbach under onsdagen.

Vid truppresentationen fick Gerhardsson frågor om Jessica Samuelsson och den konkurrens som uppstått på högerbacksplatsen. Det är verkligen en intressant situation i och med den fina utveckling som Hanna Glas haft under året. Om/när Samuelsson kommer upp i sin tidigare nivå vill man gärna ha med båda. Frågan som inte ställdes är om Gerhardsson kan tänka sig att spela den ena av dem till vänster.

Dessutom finns ju Nathalie Björn med i truppen, som också är tänkbar som högerback, vilket ytterligare försvårar Gerhardssons val. Jag tyckte att Björn imponerade stort när jag såg henne i måndags mot Piteå.

Gerhardsson gladde sig för övrigt mycket över att Stina Blackstenius lyckades göra fem mål för Montpellier i helgen. Och det är klart att det även är bra för landslaget att forwards visar målform. Även om det inte var något vidare motstånd skall man vara där och peta in bollarna, och fem mål är helt klart respektingivande. Se dem alla här:

Här är landslagstruppen i sin helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Backar:
Samuelsson, Glas, Nathalie Björn, Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson och Jonna Andersson.

Mittfältare:
Olivia Schough, Elin Rubensson, Caroline Seger, Julia Karlernäs, Julia Roddar, Folkesson och Lina Hurtig.

Forwards:
Blackstenius, Spetsmark, Kosovare Asllani, Anna Anvegård, Rolfö och Sofia Jakobsson.

Förbundet klarar numera av att presentera truppen på sin nya hemsida. Tyvärr är det även här läge att säga att det var bättre förr. För även i det här fallet är förbundets nya sida otroligt mycket sämre än den gamla. Jämför själva vilket ni föredrar:

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets gamla hemsida.

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets nya hemsida.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen – Svenska fotbollförbundets nya hemsida är en katastrof. Jag hoppas verkligen att förbundet får betalt av de klåpare som förstört både matchstatistik och spelarpresentationer.

Under onsdagen togs det även ut en U23-trupp. Den hittar ni här.

Innan jag lämnar landslagsnivån konstaterar jag att F16/02-landslaget måste ha stått för tidernas mest ojämna prestationer under lagets första EM-kval. Nederländerna vann med 16–0 mot Georgien. Några dagar senare spelade Sverige 1–1 mot samma georgiska lag.

Vad slutade då matchen Nederländerna–Sverige? Jo, den blev 1–1. Den som hittar någon logik i det här är välkommen att förklara för mig. För jag tycker att det är fullständigt orimligt att man spela 1–1 mot två lag vars inbördes match slutat 16–0.

Logiskt eller inte, det viktigaste var förstås att F16-landslaget gick vidare, vilket det gjorde.

Mycket talar också för att Asarum spelar vidare i elitettan även 2019. Blekingelaget vann onsdagens hängmatch borta mot Västerås BK30 med 3–2 efter en sen vändning. Frida Mattsson kvitterade i 85:e och sedan bjöd Västerås på ett självmål i 89:e.

Det gör att Asarum är tre poäng och sju mål före Ljusdal inför slutomgången på söndag. Då tar Asarum emot Kvarnsveden och Ljusdal tar emot Mallbacken.

Västerås BK30 är redan klart för nedflyttning. Men de har en avgörande roll i slutomgången. Då tar man nämligen emot tvåan Kif Örebro. Närkingarna måste sannolikt vinna den matchen för att ta sig tillbaka till allsvenskan. Lidköping ligger nämligen bara två poäng bakom och har bättre målskillnad. Lidköping har dessutom hemmamatch mot jumbon Böljan, vilket bör innebära god chans till seger.

På lördag avgörs damallsvenskan, och det kan bli välfyllt på flera arenor. I Piteå förväntas 4000–5000 åskådare till LF Arena, och i Stockholm lockar Hammarbys ödesmatch också bra med folk.

På lördag avslutar Annica Svensson sin karriär.

Svensson var en viktig kugge i det landslag som tog VM-brons i Tyskland 2011 och väl värd att hyllas av många på Tunavallen på lördag.

I övrigt på nyhetsfronten noteras att Corren uppger att både PSG och Manchester City skall vara intresserade av Filippa Angeldahl.

Av de valen tror jag att Angeldahl själv skulle ha störst nytta av att spela i England, eftersom jag anser att hon behöver förbättra sitt spel i högt tempo. Samtidigt tror jag att hon hade haft lättare att platsa i PSG.

Den största internationella nyheten de senaste dagarna kommer från Italien, där Inter är senaste klubben att skaffa ett damlag.

I Kina är det klart att Dalian med bland annat nigerianska stjärnan Asisat Oshoala i laget vinner ligan för andra året i rad. Som synes nedan blev Marija Banusic tvåmålsskytt för sitt Beijing i 3–0-segern mot Hebei. Vad jag kan minnas är det väl svenskans två första ligamål för nya klubben. Däremot har hon tidigare gjort flera mål i cupen.

Slutligen noteras att Australiens W-league drar igång på torsdagsförmiddagen, svensk tid. Det är en liga som utöver The Matildas även hyser många toppspelare från USA:s NWSL.

Öppningsmatchen är ett derby mellan Western Sydney Wanderers och Sydney FC. I hemmalagets trupp noteras den före detta Kvarnsvedenstjärnan Elisabeth Addo, och gästerna har affischnamn som Alanna Kennedy, Sofia Huerta, Lisa De Vanna och Caitlin Foord.

Alanna Kennedy

Överhuvud taget är det många utländska toppspelare i W-league i vinter. Exempelvis skall Japans pånyttfödda Yuki Nagasato spela för Brisbane, Linköpings engelska niomålsskytt Natasha Dowie återfinns i Melbourne Victory och hyllade irländska mittfältaren Denise O’Sullivan, som vunnit NWSL-guld med North Carolina Courage, skall nu även försöka bli mästare med Canberra.

När det gäller nordiska spelare återfinns isländska duon Fanndís Fridriksdóttir och Gunnhildur Jónsdóttir i Adelaide och danska Theresa Nielsen skall spela för Melbourne City.

Fanndis Fridriksdottir

Slavias skräll – bra eller dåligt för Rosengård?

Publicerad den av
5

Slavia Prag firade på Malmö IP efter 3–2-segern under torsdagskvällen.

Frågan man ställer sig efter det resultatet är ju den i rubriken – alltså om det var bra eller dåligt för Rosengård.

När de här lagen möttes för två år sedan vann Rosengård med 3–1 borta och 3–0 hemma. I bortamatchen hade man 3–0 redan i paus efter mål av Ella Masar McLeod, Lina Nilsson och Gaelle Enganamouit. Det var i och för sig ett helt annat Rosengård än dagens. Bara Zecira Musovic var kvar från den startelva som vann i Prag för två år sedan.

Ändå känner man att Rosengård har ett så bra lag att de inte skall förlora hemma mot ett Slavia som startade med nio tjeckiska spelare, en slovakisk samt den finskklingande kanadensiskan Kylla Liisa Sjöman. Och framför allt skall man inte släppa in tre mål.

Senast Rosengård släppte in tre mål hemma var mot Djurgården för ganska exakt ett år sedan. Men då gjorde man sex framåt. Dessförinnan får vi backa till 3–3-mötet med Wolfsburg i mars 2015.

Jag jobbade och har inte sett matchen speciellt koncentrerat. Men från det jag såg var bortasegern långt ifrån omotiverad. Slavia kom till Malmö och både pressade och stressade sönder Rosengårds spel.

Redan i femte minuten blev jag lite fundersam när Caroline Seger spelade med hög risk i eget straffområde, vilket ledde till ett fint skottläge för gästerna. Det blev inte mål där, men man fick ändå känslan av att hemmaspelarna inte var förberedda på att tjeckiskorna skulle spela så aggressivt på bortaplan.

Det är för tidigt att komma med fiaskostämpeln, för det ju bara halvtid i dubbelmötet. Men Rosengård har satt sig i en tuff sits. Det räcker ju inte med 1–0- eller 2–1-vinster i Prag, utan man måste sannolikt vinna med två måls marginal – vilket kan bli knivigt.

Samtidigt innebär ju torsdagskvällens match att det är noll procents risk att Rosengård kommer till Prag med tveksam inställning. Nu vet spelarna att de möter ett kompetent lag, och att det kommer att krävas en 100-procentig insats för att vända underläget.

Dessutom fick Rosengård en väckarklocka inför måndagens damallsvenska seriefinal. Fast frågan är om man behövde en sådan, för till matchen mot Piteå är ju risken minimal att Malmöspelarna missbedömer kvaliteten på motståndet. Och det borde inte behövas någon extra revanschlusta heller.

I Nordamerika blev det USA som tog hem spelet via 2–0 i finalen mot Kanada. Som jag har skrivit några gånger nu på sistone håller amerikanskorna på att få ihop det riktigt bra.

Nattens seger var odiskutabel, även om Alex Morgan:s 2–0-mål borde ha dömts bort för en ganska klar offside. Tråkigt med dåliga domslut i avgörande lägen.

Men medan Kanada har några klasspelare, framför allt tänker jag på Christine Sinclair och Jessie Fleming, vimlar det av klass i det amerikanska. Om jag hade lagt upp taktiken mot det amerikanska laget skulle jag styrt det egna försvarsspelet så att Julie Ertz hade fått sköta mycket av amerikanskornas uppspel.

Och då är ju inte Ertz speciellt dålig. Tvärtom fick hon pris som hela turneringens bästa spelare…

Övriga pristagare i turneringen var:

Skyttedrottning: Alex Morgan, USA – 7 mål.
Bästa målvakt: Yenith Bailey, Panama.
Bästa unga spelare: Jody Brown, Jamaica.

Medaljerna är klara – och tung söndag för svensklag

Publicerad den av
Svara

Vi börjar närma oss upplösningen i damallsvenska 2018. Under helgen klarnade några saker. Numera vet vi att det blir Piteå, Rosengård, Göteborg och Kristianstad som tar medaljerna samt att det numera bara är tre lag som riskerar att följa med Kalmar ner i elitettan.

I toppen inträffade det för andra omgången i rad att alla de fyra topplagen tog tre poäng. Det kommer inte att inträffa någon mer gång, för i slutomgångarna är det inbördes möten mellan topplagen.

Jag hann kolla rätt mycket på söndagens matcher, och utifrån det ligger favoritskapet tungt på Rosengård inför måndagens seriefinal. Malmölaget imponerade nämligen när man vann hur säkert som helst i kluriga hemmamatchen mot Hammarby.

Två timmar tidigare hade Piteå däremot sett långt ifrån imponerande ut i Kalmar. Serieledarna tog en högst krampaktig 2–1-seger. Piteå hade väldigt svårt att få precision i passningarna, och det blev lite väl mycket långt på chans. Faktum var att lagets spel bara var marginellt bättre än damallsvenskan.tv:s kommentator – och han var tyvärr riktigt dålig.

Så utifrån helgens prestationer är alltså Rosengård storfavoriter på måndag. Men så enkelt är det ju inte. I Kalmar kunde Piteå i princip bara förlora. Allt annat än tre poäng hade varit ett fiasko. I Malmö kommer andra faktorer in i bilden.

Det blir verkligen en hyperintressant match på måndag. Men mer om den när vi kommer närmare avspark.

Redan på lördag möts de båda andra medaljörerna när Kristianstad tar emot Göteborg. Medan Göteborg fortfarande har en liten guldchans kvar kan KDFF som bäst sluta tvåa. Men i Kristianstad verkar redan en säkrad fjärdeplats vara lite som att ta guld.

Kristianstad visade styrka genom att vinna med 4–2 trots att man tidigt var i underläge med 2–0 mot LB07.

När LB gjorde två snabba samtidigt som Vittsjö kom i underläge på Stockholms stadion kände jag att Vittsjö var mer än halvvägs ner i elitettan. Men Kristianstads vändning räddade grannarna – åtminstone tillfälligt.

För om man i nuläget skall tippa vilket lag som följer med Kalmar ner i andradivisionen är det svårt att få förbi formsvaga Vittsjö.

Djurgårdens seger innebär att laget i praktiken har säkrat sitt kontrakt. Därmed är det bara Hammarby, Vittsjö och LB07 kvar i nedflyttningsstriden. För Bajen känns det lämpligt att vinna i Växjö på lördag – annars kan hemmamatchen mot Vittsjö i sista omgången bli en riktig ångestmatch.

Trots att Växjö föll med 4–0 mot Göteborg säkrade även nykomlingen i praktiken sitt kontrakt. Sex poäng och 16 mål skall ju inte LB kunna ta in på två omgångar.

I elitettan kan Örebro säkra sin damallsvenska återkomst på onsdag, när laget gästar AIK.

I natt fick vi två nya VM-lag. Som väntat vann USA och Kanada lätt sina semifinaler i det nordamerikanska mästerskapet. Kanada behövde i och för sig 43 minuter innan fantastiska Christine Sinclair kunde spräcka nollan på ett reservbetonat Panama.

Till slut vann kanadensiskorna med klara 7–0 – och Sinclair tog ytterligare två steg mot världsrekordet i landslagsmål. Hon är nu uppe i 177 – sju färre än Abby Wambach.

USA avgjorde tidigt mot Jamaica, och kunde byta ut nyckelspelare i paus. Amerikanskorna imponerar verkligen igen den här hösten. Efter några tunga år börjar Jill Ellis och Tony Gustavsson hitta rätt i sitt lagbygge.

Fortsätter amerikanskorna på den inslagna vägen samt slipper skador så blir de stora guldfavoriter i Frankrike nästa år. För det var länge sedan man såg USA så stabilt och bra som de varit i höst. Frågan är om laget ens var så här bra när man vann VM-guldet 2015.

Nästa spelare att nå upp till 100 landslagsmål lär bli Alex Morgan. Mot Jamaica gjorde hon sitt 95:e och 96:e. Hon har gjort dem på 150 landskamper – starkt.

På onsdag klockan 23.00 svensk tid gör Panama och Jamaica upp om den tredje nordamerikanska platsen. Panama valde alltså att vila nyckelspelare mot Kanada för att satsa allt på Jamaicamatchen. Vi får se om det var ett segerrecept?

Två lag som inte har funnit segerrecepten i höst är svensklagen Montpellier och Chelsea.

Montpellier föll igen, den här gången med 2–1 borta mot Lyon. Sofia Jakobsson var enda svenska spelare i startelvan, och hon byttes ut i 80:e minuten. Linda Sembrant ingick inte i matchtruppen, och Stina Blackstenius blev kvar på bänken hela matchen.

För Lyon gjorde Jess Fishlock sitt första mål i sin andra match i klubben.

För det andra svensklaget i D1 Feminine gick det bättre. I förra inlägget hade jag inte koll på vilka svenska spelare som fick speltid för PSG i 3–1-segern mot Metz. Nu vet jag att Hanna Glas spelade hela matchen, Annahita Zamanian hoppade in sista tolv minuterna och att Emma Berglund fick se matchen från läktaren.

I England åkte svensklaget Chelsea på en riktig stjärnsmäll i derbyt mot Arsenal. The Gunners – där Jessica Samuelsson spelade sista fyra minuterna – vann med förkrossande 5–0 efter två mål vardera av Jordan Nobbs och Vivianne Miedema, och ett från Kim Little.

Trots att Chelsea har en match mer spelad är man sex poäng bakom Arsenal. För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen och Jonna Andersson de första 59 minuterna. Däremot satt Hedvig Lindahl på bänken hela matchen.

När Everton och Brighton spelade 3–3 fick Amanda Nildén göra sin WSL-debut. BP-produkten hoppade in i paus för Brighton.

Apropå BP tog de ett stort steg mot elitettan genom att vinna med 2–0 borta mot Rössö i Uddevalla. Även Morön står med ena benet i elitettan. Laget vann med 3–2 i Stockholm mot Bollstanäs, ett bra resultat att ha med sig till hemmareturen.

I Kina föll Beijing med 1–0 mot topplaget Jiangsu. Svensklaget har bara nio poäng på tolv omgångar och ligger på sjätte plats i tabellen.

Slutligen till Tyskland där Wolfsburg numera är enda laget med noll insläppta mål. Kristine Minde gjorde två mål när Werder Bremen besegrades med 3–0 på bortaplan. Nilla Fischer spelade hela matchen. Hon var enda svensk som spelade i tyska ligan i helgen, men Amanda Ilestedt satt åtminstone med på bänken när Potsdam föll med 3–2 borta mot Essen.

Lite av varje inför en spännande helg

Publicerad den av
6

Vi står inför en spännande helg i damallsvenskan. Men innan jag dyker ner i vår inhemska fotboll blir det några ord om det pågående VM-kvalet.

I nuläget är 15 av 24 VM-nationer klara. Natten mot måndag får vi två till, och natten mot torsdag ytterligare ett. Med allra största sannolikhet heter de nationer som kvalar in natten mot måndag USA och Kanada.

De lagen är precis så överlägsna i det Nordamerikanska mästerskapet som man kunde förvänta sig. USA har 18–0 på sin tre matcher och Kanada har 17–1.

För Kanada gjorde för övrigt Christine Sinclair i natt sitt 175:e landslagsmål. Därmed har den fantastiska kanadensiskan nio mål upp till att tangera Abby Wambach:s världsrekord. Om inte 35-åriga Sinclair drabbas av någon allvarlig skada bör hon ta över rekordet under nästa år.

Sinclairs mål nummer 175 kom när Costa Rica besegrades med 3–1, vilket gör att Las Ticas är borta från nästa års VM-slutspel. Faktum är att nattens resultat var sådana att Costa Rica inte hade tagit en semifinalplats ens om de fått kryss mot Jamaica i början av veckan.

Nu blir det USA–Jamaica och Kanada–Panama i semifinalerna. Vinnarna tar varsin VM-plats. Det gör även vinnaren av nästa veckas bronsmatch. Dessutom får förloraren ytterligare en chans via playoff mot Argentina i november.

Således har nu Panama och Jamaica tre chanser vardera att kvala in till VM. Samtidigt som det är kul att damfotbollen breddas och man gillar skrällag, så känns det väldigt tråkigt att nationer som just Panama och Jamaica skall gå vidare på Mexikos och Costa Ricas bekostnad.

För kollar man Panamas världsranking noteras att det här är ett landslag som bara återuppstår var fjärde år till de olika VM-kvalen. Mellan kvalen skiter Panama fullständigt i damfotboll. Samma sak gäller Jamaica. På så sätt hade det varit betydligt mycket bättre för damfotbollen att länder som faktiskt bryr sig, som Mexiko och Costa Rica hade fått spela VM.

Men vi får väl hoppas att den här chansen innebär att förbunden i Panama och Jamaica börjar bry sig om sina damlandslag.

Emma Berglund

Därmed är det dags att kolla lite på vad som väntar inom helgens klubbfotboll. Jag börjar i Frankrike, för i eftermiddag kom Radiosporten med den trevliga nyheten att Emma Berglund är uttagen i PSG:s matchtrupp till lördagens bortamöte med Metz.

Helgens match i D1 Feminine är annars söndagens match mellan Lyon och Montpellier – en match som är svensklagets allra sista chans att rädda säsongen.

I engelska WSL är det ett spännande svenskmöte och tillika Londonderby mellan Chelsea och serieledande Arsenal. Det är en match Chelsea absolut inte för förlora om de skall hänga med The Gunners i tabelltoppen.

I Tyskland kändes det lite som att luften gick ur Frauen-Bundesliga när Wolfsburg vann med 6–0 mot Bayern München i förra omgången. Wolfsburg och Freiburg har för övrigt inte släppt in mål ännu efter tre omgångar.

På söndag skall Nilla Fischer:s lag till Bremen för att möta Werder, medan tabelltvåan Freiburg tar emot Duisburg.

Luften har däremot inte på något sätt gått ur damallsvenskan, utan där lever ju spänningen i högsta grad både i toppen och botten.

Om vi börjar i botten är det söndagens möte mellan Djurgården och Vittsjö som är helgens riktiga ångestmöte. En match som känns öppen. Historiskt sett har Vittsjö 3–1 i inbördes segrar, men alla skånskornas viktorior har tagits på hemmaplan. På stadion har Vittsjö ännu så länge inga segrar.

Övriga bottenlag ställs mot topplag. LB07 skall till Kristianstad medan Hammarby skall till Malmö. LB har vaknat i elfte timman, men behöver sannolikt vinna två matcher till. I Kristianstad slår man ur underläge, Malmöklubben har inte vunnit mot KDFF någon gång i damallsvenskan, och hemmalaget har också varit formstarkt på sistone.

Hammarby är självklart inte heller favoriter mot Rosengård. Men jag tror ändå att det här är en match Malmöklubben är lite rädd för. Bajen har ju nämligen vunnit lagens tre senaste möten, alla med uddamålet. Hammarby har således varit Rosengårds så kallade boogieteam de senaste åren.

Och då Rosengårds match startar efter att Piteå har spelat klart i Kalmar kan pressen vara tung på hemmaspelarnas axlar.

För Piteå skall ju bara vinna på Gröndals IP. Och just det är väl det enda svåra med den här matchen, att alla förväntar sig att serieledarna skall åka till Småland och hämta tre enkla poäng.

Däremot är det väl ingen som tror att Göteborg bara kan åka till Småland och hämta hem en trea. Växjö är ju en betydligt mycket trixigare motståndare än Kalmar. Växjö är även ett väldigt ojämnt och svårtippat lag. Men eftersom de gjorde en svag insats senast är det väl inte omöjligt att Anna Anvegård med lagkamrater kommer att tvinga Göteborg att prestera på sin absoluta topp om Göteborgs guldhopp skall leva in i nästa vecka.

Lördagens enda damallsvenska match, Linköping–Eskilstuna, är så nära ett mittenmöte man kan komma i vår högsta serie. Det skriver jag trots att jag ju räknade in United i bottenstriden efter förra omgången. Då skrev jag att en poäng till kan räcka och att tre garanterat räcker.

De tre poängen kan komma på Linköping Arena. Där vann United i fjol med förkrossande 6–0. Jag skulle inte tippa på sådana siffror under lördagen, men bortaseger känns inte omöjligt. LFC kommer ju till spel utan ordinarie målvakten Stephanie Labbé, som ju är med Kanadas landslag, och korsbandsskadade Johanna Rasmussen.

På nyhetsfronten har mittbacken Taylor Leach förlängt sitt kontrakt med Göteborg så att det löper över säsongen 2019. En annan mittback som har förlängt sitt kontrakt är Glodis Perla Viggosdottir som blir kvar i Rosengård även över säsongen 2020.

En annan aktuell damallsvensk nyhet, fast med elitettantouch, är att Kalmar givit duon Martin Sjöstrand och Joakim Lindén Johansson uppdraget att leda laget tillbaka till högsta serien.

Under lördagen kan Kungsbacka DFF uppnå damallsvensk status. Det gör halläningarna om de tar poäng borta mot Västerås BK30 eller om Kvarnsveden tappar poäng i helgens toppmöte, hemma mot Kif Örebro. Det är för övrigt en match Kvarnsveden bara måste vinna om de skall ha kvar en rimlig chans att kunna återvända till damallsvenskan direkt.

Slutligen drar kvalet till elitettan igång i helgen. Under lördagen spelar Borgeby–Jitex och på söndag är det första mötena mellan Rössö–BP och Bollstanäs–Morön. Må bästa lag vinna. Fast egentligen tycker jag att det här kvalet inte borde finnas. Jag tycker att seriesegrare skall gå upp en division.

Det hindrar inte att jag håller en extra tumme för Jitex. Inte för att jag har något emot Borgeby, utan för att det är tredje året i rad som Mölndalsklubben har vunnit sin division I-serie. Det vore verkligen grymt om de inte går upp i år heller.

För första gången är en svensk bäst i världen

Publicerad den av
1

I dag har Brett Maron opererats för sina skador på njure och urinrör. Utifrån vad som nyss sades på SVT:s sportnytt har allt gått bra och Maron skall kunna vara tillbaka på fotbollsplanen framöver.

Det var lugnande besked. Skönt efter gårdagskvällens nyhet, som jag upplevde som riktigt oroande.

Dagens stora nyhet är annars att Marta för sjätte gången har röstats fram som världens bästa spelare av Fifa. Eftersom Marta numera är svensk medborgare är det faktiskt första gången någonsin som en svensk prisas av Fifa.

Stort grattis till Marta. Jag tycker också att hon är världens bästa spelare genom tiderna.

MEN, och det är som ni ser ett stort men – hon var inte bäst säsongen 2017/18. Hon var bra i både NWSL och i de Sydamerikanska mästerskapen, men hon var varken bäst i ligan eller mästerskapet.

Om jag skall ranka världens bästa spelare aktuell säsong skulle hon inte vara på tio i topp. Men tyvärr är kunnandet inom damfotbollsvärlden väldigt dåligt. En orsak är förstås att det inte är så mycket tv-sänd damfotboll.

Som bekant är det världens förbundskaptener, landslagslagkaptener samt journalister och fans som röstar fram vinnaren. När man kollar in rösterna noteras att många förbundskaptener och lagkaptener inte har någon som helst koll på aktuell form.

Namnkunniga spelare med gamla meriter gynnas tyvärr ganska mycket i den här omröstningen. Noterbart är att det var extremt jämnt den här gången.

Marta vann med 14,73 procent av poängen. Tvåa kom Dzsenifer Marozsan med 12,86 procent och trea Ada Hegerberg med 12,60 procent. Fyra blev Megan Rapinoe med 11,64. Femma var Pernille Harder, sexa Lucy Bronze, sjua Amandine Henry och åtta Wendie Renard. Alltså fem Lyonspelare bland världens åtta bästa spelare. Logiskt kanske därmed att Lyons Reynald Pedros valdes till världens bästa damtränare.

Vem som röstade på vem går att läsa här. Där går att läsa ut följande svenska röster:

Caroline Seger: 1) Pernille Harder, 2) Sam Kerr, 3) Wendie Renard
Peter Gerhardsson: 1) Harder, 2) Lucy Bronze, 3) Dzsenifer Marozsan
Anette Börjesson: 1) Harder, 2) Renard, 3) Bronze

Martin Sjögren: 1) Harder, 2) Marozsan, 3) Kerr

Anna Signeul: 1) Amandine Henry, 2) Renard, 3) Harder

Ettorna får fem poäng, tvåorna tre och treorna en poäng. I Sverige vinner alltså Harder en ganska klar seger…

Marta kammade för övrigt hem fempoängare från lagkaptenerna i Amerikanska Samoa, Bolivia, Burkina Faso, Ecuador, Grekland, Guatemala, Guinea, Iran, Jamaica, Nordkorea, Macao, Madagaskar, Mongoliet, St Lucia, Uganda, Vanuatu och Venezuela.

Hon vann även hos förbundskaptenerna från Amerikanska Samoa, Bolivia, Brasilien, Bulgarien, Caymanöarna, El Salvador, Ekvatorial-Guinea, Grekland, Guatemala, Hongkong, Madagaskar, Moldavien, Marocko, Senegal, St Lucia, Tadjikistan, Tanzania, Vanuatu och Venezuela.

Slutligen toppade Marta även listorna för journalisterna från Belize, Bhutan, Elfenbenskusten, Guam, Guyana, Irak, Kazakstan, Libanon, Irland, Serbien, Uganda och Uruguay.

Den enda ”riktiga” vinnarrösten som Marta fick var från hennes egen förbundskapten. Själv röstade hon för övrigt så här: 1) Kerr, 2) Henry, 3) Rapinoe

Jaja. De här omröstningarna är ju bara ett slags lek. Fast det vore ju roligare om det gick att ta leken på lite allvar.

I övrigt i helgen noterade jag att de Nordamerikanska mästerskapen (4–17 oktober) är lottade. I grupp A spelar USA, Mexiko, Trinidad&Tobago och Panama. Och i grupp B återfinns Kanada, Costa Rica, Jamaica och Kuba.

Det troliga är att USA, Mexiko, Kanada och Costa Rica når semifinalerna och slåss om de 3,5 VM-platserna. Nordamerika har ju tre direktbiljetter till Frankrike, medan fyran får spela playoff mot Argentina.

Från Kanada kommenteras lottningen så här:

Apropå Nordamerika firades NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage så här vid hemkomsten:

Bilder av en landslagsträning

Publicerad den av
5

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tidigare i dag tog jag en liten sväng ner till Göteborg för att kolla in landslagets träning och lyssna av vad spelarna hade att säga under presskonferensen.

Eftersom flera av spelarna hade matcher i helgen, och Peter Gerhardsson bara har tre träningspass på sig innan torsdagens viktiga hemmamatch mot Ukraina, var det flera spelare som ganska tidigt klev åt sidan och körde lågintensiv träning.

Utifrån den korta period man spelade elva mot elva gissar jag på att Gerhardsson kommer att köra med följande startelva mot Ukraina: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Olivia Schough – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

När Gerhardsson plockade in Julia Roddar istället för skadade Fridolina Rolfö anade jag att Gerhardsson planerade att spela Asllani som tia på torsdag. När jag träffade förbundskaptenen på Valhalla IP för några veckor sedan sa han att det är högst önskvärt att spelarna har samma position i sina klubblag och landslaget, speciellt när samlingarna är så korta att man inte har så mycket tid att ställa om.

Eftersom Asllani har spelat som tia i LFC på sistone känns det rimligt att hon även används som tia i gulblått.

I övrigt på träningen lade man en del tid på att träna på att spela sig förbi motståndarnas mittfält. Där noterade jag att instruktionerna i stort handlade om att sätta fart på passningen uppåt i planen, samt att det är väldigt viktigt att mottagaren har minst en fot som pekar framåt i planen.

Under det ena spelet fick Lina Hurtig en smäll mot högerknät. Spontant kändes det inte så bra, men efteråt förklarade läkaren Houman Ebrahimi att det bara var en smäll, och inget att oroa sig för.

Däremot kändes det högst tveksamt om Rolfö kan spela i Danmark på tisdag. Även om doktor Ebrahimi trodde att chansen finns låter det som kort tid att spela match bara cirka 1,5 vecka efter en listen bristning/sträckning.

De spelare som mötte media efter träningen var Sofia Jakobsson, Linda Sembrant och Nina Jakobsson. Man blev glad bara av att se den sistnämnda. Hon såg ut att njuta fullt ut av att få lite tid i rampljuset.

Nina Jakobsson

Piteforwarden fick frågan om vad det är som har gjort henne till landslagsspelare.

”Mycket min fysik och att jag kan ta ytor med boll. Jag känner mig mer trygg med boll, att jag kan få fast bollen eller vända upp. Det är där jag känner att jag har utvecklats.”

Sedan noterade hon att det är en dröm att få göra sin första A-landslagssamling.

”De äldre som Seger och Fischer har man ju sett på tv när man var ung, så klart det är häftigt att få spela ihop med dem nu.”

Ninas namne Sofia har betydligt mycket större vana av landslagssamlingar. Jag kollade med Montpellieranfallaren om hur hon bedömde sin matchform. Hon konstaterade att hon bara har spelat en hel match efter sommaren, men var ändå mer orolig för att ha glömt bort svenska ord än för matchformen.

”Man tappar vissa ord ibland, men det blir bra när man kommer hem till Sverige och får öva lite på svenskan. Formen är bra. Vi har haft försäsong i Frankrike och haft flera riktigt bra träningsmatcher och seriestart i helgen. Det känns bra, och jag kände mig pigg i dag på träningen, så det var kul.”

Hon berättade om att hon har fått spela en halvlek mot Chelsea, 20 minuter mot Arsenal, 90 minuter mot Bayern München, samt att hon gjorde ett inhopp i den andra halvleken mot Barcelona och fick 45 minuter i ligapremiären i lördags.

Jakobsson var imponerad av Ukraina senast.

”De har ett bra lag, med riktigt bra omställningsspel. De har ett par duktiga spelare, en mittfältare som jag tycker var jätteduktig – och så hade de snabba forwards. Så vi får se upp med deras omställningar, vara noggranna i vårt försvarsspel. Och när vi har bollen får vi ha tålamod.”

Det hindrar inte att hon har receptet på vad som behöver förbättras den här gången:

”Kvalitet på inspelen, löpningar in i box och sedan vara ordentliga när vi får chansen. Våga tro på det vi gör, och ha bättre inspel – och helt enkelt bara göra mål.”

Linda Sembrant

Även Linda Sembrant var imponerad av Ukrainas kontringsspel.

”De var snabba och tvekade inte, utan öste på med folk. De var väldigt orädda och tror på sin idé.”

Hon fick frågan om hur hon tycker att det fungerar med täta byten mellan tre- och fyrbackslinje.

”Jag tycker att det har varit väldigt kul med hur vi har kunnat mixa, hur vi känner oss bekväma och starka i de två olika sätten. Vi känner oss väldigt trygga med båda systemen. De är väldigt tydliga med vad de vill ha ut av oss, så det känns som att vi kan vara väldigt flexibla.”

Jag tog upp de fasta situationerna, en viktig detalj som funkade dåligt på den förra landslagssamlingen.

”Där behöver vi snäppa upp det ett snäpp. Vi vet att fasta brukar vara en väldigt stor styrka, så där skall vi vara målfarliga. Vi får se till att gå fullt ut i boxen och skapa situationer. Och gör vi inte det i förstaläget skall vi försöka få fast bollen, så kanske chanserna kommer i andra- eller tredjefas.”

Man körde några hörnor på träningen. De var dock inte speciellt lyckade, utan de ledde till kontring för det försvarande laget mer eller mindre varje gång. Vi får hoppas på bättre kvalitet på torsdag.

I övrigt i dag meddelade Hammarbys Helén Eke den tråkiga nyheten att hon är korsbandsskadad och har spelat klart för i år. Det är hennes andra korsbandsskada, men den första i det aktuella knät.

I de Asiatiska spelen blir det final mellan Japan och Kina. Japanskorna vann sin semifinal mot Sydkorea med 2–1. Segermålet var ett självmål i 86:e minuten.

Kina vann sin semifinal mot Taipei med 1–0, segerskytt blev Wang Shanshan.

På torsdag meddelar Uefa vem som skall prisas som Europas bästa spelare säsongen 2017/18. Klart är att det inte blir Ada Hegerberg. Hon har redan fått besked om att hon inte kommer att vinna. Det är ju faktiskt ett rätt konstigt agerande från Uefa.

Men kanske skönt för Hegerberg som slipper åka på gala. Vinnaren blir därmed antingen Amandine Henry eller Pernille Harder.

Slutligen hade jag med mig kameran till Kamratgården tidigare i dag. Här är mina bilder från landslagets träning:

Sandra Adolfsson
Jonna Andersson
Peter Gerhardsson
Julia Karlernäs
Sandra Adolfsson
Zecira Musovic
Anna Oskarsson
Nina Jakobsson
Anna Anvegård
Julia Karlernäs
Magnus Wikman
Stretching
Anna Oskarsson
Hanna Folkesson
Samling
Mia Carlsson
Landslagssamling
Zecira Musovic
Anna Oskarsson
Jonna Andersson
Anna Anvegård
Magdalena Eriksson
Lina Hurtig
Hedvig Lindahl
Nina Jakobsson
Lina Hurtig
Linda Sembrant
Anna Anvegård

Guide till slutspurten i VM-kvalet

Publicerad den av
2

I dag har landslaget samlats i Göteborg, och under kvällen har vi fått nyheten att Fridolina Rolfö har skadekänning och inte kommer att spela mot Ukraina på torsdag.

Det var en dålig nyhet, för vi behöver ha tillgång till så många som möjligt av våra forwards med toppvärden vad gäller speluppfattning och samarbetsförmåga. I den kategorien räknar jag in bland annat Rolfö och Lina Hurtig – två spelare som tyvärr inte är 100-procentiga i dagsläget.

I stället för Rolfö har Peter Gerhardsson kallat in Göteborg Julia Roddar.

Det om nyhetsläget. Det här inlägget skall dock mest handla om förutsättningar. Gruppspelet i det europeiska VM-kvalet har ju nått sitt slutskede. På tisdag avslutas det med 14 matcher, bland annat en direkt avgörande match om segern i den svenska gruppen.

Som uppladdning tänkte jag har gå igenom läget inför avgörandet. I nuläget är tre europeiska lag VM-klara:

* Spanien
* Italien
* Frankrike (arrangör)

Spanien

Det finns sex platser kvar att spela om, och 15 länder är fortfarande med i spelet. De sex VM-lagen vi skall få fram är fem gruppsegrare samt ett lag via playoff. Till playoff går de fyra bästa grupptvåorna. Vid rankingen av grupptvåorna räknas resultat mot gruppjumbon bort, vilket gör det lite besvärligt att få en god överblick i kampen mellan tvåorna. Mer om det senare.

Värt att veta också att inbördes möte räknas före målskillnad i grupperna. Här är läget grupp för grupp:

England

Grupp 1:

Här står det mellan Wales och England. Kampen om de båda lagen avgörs när de möts på Rodney Parade i walesiska Newport klockan 20.45 på fredag. Vinnaren går till VM.

Vid oavgjort är det stor fördel för England, trots att Wales leder med en poäng. Wales har dock en match mer spelad, men i slutomgången möter England bottenlaget Kazakstan, vilket bör innebära engelsk seger.

Noterbart är att Wales på sju matcher har den i sammanhanget mycket ovanliga målskillnaden 7–0. Man gör alltså sällan speciellt många mål, men man släpper inte heller in några. Enda gången man gjort fler än ett mål var senast mot Ryssland, då det blev 3–0. Alla övriga matcher har slutat 1–0 eller 0–0.

I den här gruppen är det inte heller klart vilka som blir gruppjumbo, det står mellan Kazakstan och Bosnien.

Schweiz

Grupp 2:

Även här står det mellan två lag, Schweiz och Skottland. Och även här möts de båda huvudkandidaterna i slutomgångarna.

På torsdag 20.35 på The Simple Digital Arena i skotska Paisley spelas gruppfinalen. Schweiz leder gruppen med tre poäng och har det klart bästa utgångsläget. Man vann också hemmamötet med 1–0 vilket innebär knappt försprång vad gäller inbördes möte.

I slutomgången väntar bortamatch i Polen för Schweiz, medan Skottland skall till Albanien. När det gäller den totala målskillnaden har Schweiz sju måls försprång. Således ligger Skottlands stora VM-chans i att vinna torsdagens inbördes möte med minst två måls marginal.

Inte heller här är det klart med vilket lag som blir gruppjumbo, men det troliga är att det blir Vitryssland.

Nederländerna

Grupp 3:

Precis som i grupp 1 och grupp 2 står det mellan två lag, och de båda har kvar att mötas inbördes. I det här fallet är huvudkombattanterna Nederländerna och Norge. Och de möts på Intility Arena i Oslo på tisdag 17.00. För att matchen skall bli avgörande krävs att Norge tar poäng i Slovakien på fredag.

I nuläget är Fotballjentene fyra poäng bakom Nederländerna. Men norsk seger i fredagens match i Senec innebär att norskorna bara skulle vara en poäng efter inför avgörandet.

Nederländerna vann med 1–0 i hemmamötet, ett resultat som bara får betydelse för avgörandet om Slovakien och Norge kryssar. Nederländerna är för övrigt ihop med Wales de enda länderna som gått igenom det här VM-kvalet utan att släppa in några mål.

Inte heller i den här gruppen vet vi vilket lag som blir jumbo. Det avgörs troligen först den 4 september i matchen Nordirland–Slovakien.

Sveriges EM-elva mot Italien

Grupp 4:

I Sveriges grupp har faktiskt tre lag kvar VM-chansen. Om Ukraina vinner sina två sista matcher samtidigt som Sverige tappar poäng i Viborg på tisdag så smiter ukrainskorna förbi Sverige och tar andraplatsen.

När det gäller gruppsegern står det mellan Sverige och Danmark. Och det kommer att avgöras på tisdag. Förutsatt att Danmark tar poäng hemma mot Kroatien så kommer vinnaren av gruppfinalen också att vinna gruppen.

Om Sverige och Danmark står på samma poäng inför gruppfinalen är det Sverige som tar hem VM-platsen på oavgjort.

För svensk del gäller alltså vi tar en direktplats till VM om:
* Vi vinner mot Danmark.
* Vi vinner mot Ukraina och tar poäng mot Danmark.

Grupp 5:

Även i den här gruppen lever VM-drömmen för tre lag. Klart är att det blir Island eller Tyskland som tar direktplatsen. Island leder med en poängs marginal före tyskorna, och de båda topplagen möts på Laugardalsvöllur i Reykjavik på lördag, den 1 september.

Vinner Island den matchen är laget klart för VM. Och Tyskland behöver bara en poäng borta mot Färöarna i slutomgången för att säkra andraplatsen. Således vill inte Tjeckien att isländskorna skall vinna på lördag.

Tjeckien gillar inte heller om det blir kryss i gruppfinalen. Då har nämligen Island säkrat minst en andraplats i gruppen. Och då avgörs gruppen i den sista omgången, där Island tar emot Tjeckien samtidigt som alltså Tyskland skall till Färöarna.

Om Tyskland vinner gruppfinalen vinner de med allra största sannolikhet gruppen, eftersom allt annat än tysk seger i Torshamn vore tidernas största skräll i damfotbollsvärlden. Det innebär att Island får koncentrera sig på att hålla Tjeckien bakom sig. Om tjeckiskorna motsvarar favoritskapet och vinner mot Slovenien på fredag (den 31 augusti) blir det då faktiskt en helt avgörande match om andraplatsen mellan Island och Tjeckien i sista omgången.

Risken är dock uppenbar att Tjeckien trots allt inte skulle ha så mycket för att bli tvåa. Mer om det nedan. Det är klart att Färöarna blir sist i den här gruppen.

Grupp 6:

Här är det redan klart vilka som hamnar på de viktiga placeringarna. Italien har säkrat gruppsegern och spelar således VM nästa år.

Belgien är klart som grupptvåa, men det är långt ifrån klart att belgiskorna får spela playoff. De lär behöva vinna de två avslutningsmatcherna för att ta sig in bland de fyra bästa tvåorna. Mer om det nedan. Det är Moldavien som blir gruppjumbo, vilket innebär att det är matcherna mot dem som kommer att räknas bort.

Österrike

Grupp 7:

Här är det också klart med såväl gruppsegrare och jumbo. Spanien har vunnit gruppen och är klart för VM-slutspel. Och Israel kommer att komma sist, vilket innebär att grupptvåan får räkna bort sina matcher mot israeliskorna.

Kampen om andraplatsen står mellan Österrike och Finland. Österrike tappade en tung poäng mot Serbien, vilket kan ha kostat en playoffplats. De kan som bäst komma upp på tio poäng i playoff-tabellen.

Finland har också kvar chansen, men för att bli tvåa krävs segrar mot Spanien och Österrike i de två avslutande omgångarna.

Apropå tänkbara grupptvåor har jag gjort en uppställning av läget mellan alla de lag som kan sluta tvåa i sina respektive grupper:

1. England              5   15–1  13          (om Kazakstan kommer sist i grupp 1)
1. Wales                 5     5–0   11         (om Bosnien kommer sist i grupp 1)
1. Wales                 5     5–0   11         (om Kazakstan kommer sist i grupp 1)
1. England              4   14–1  10         (om Bosnien kommer sist i grupp 1)
—–
2. Schweiz              4  11–1   12         (om Albanien kommer sist i grupp 2)
2. Schweiz              4   12–3   12        (om Vitryssland kommer sist i grupp 2)
2. Skottland            5  12–5   12         (om Albanien kommer sist i grupp 2)
2. Skottland            4   11–3     9        (om Vitryssland kommer sist i grupp 2)
—–
3. Nederländerna    5   15–0    13        (om Slovakien kommer sist i grupp 3)
3. Nederländerna    5     9–0    13       (om Nordirland kommer sist i grupp 3)
3. Norge                 5    10–2   12        (om Slovakien kommer sist i grupp 3)
3. Norge                 4      9–2     9        (om Nordirland kommer sist i grupp 3)
—–
4. Danmark            5   17–6    12        (om Kroatien kommer sist i grupp 4)
4. Sverige               4   12–2     9         (om Kroatien kommer sist i grupp 4)
4. Ukraina               4    3–6      6        (om Kroatien kommer sist i grupp 4)
4. Danmark             4   10–4    9         (om Ungern kommer sist i grupp 4)
4. Sverige               4     9–1     9        (om Ungern kommer sist i grupp 4)
4. Ukraina               5     6–7     7        (om Ungern kommer sist i grupp 4)
—–
5. Island                  4     8–3   10
5. Tyskland              5   17–3   12
5. Tjeckien               4     5–6     4
—–
6. Belgien                4     6–5     7
—–
7. Österrike              5    7–6     7
7. Finland                 4    3–4     6

Det här förstås är en ganska svårtolkad uppställning i nuläget. Men min analys är att det troliga är att det kommer att krävas tolv eller 13 poäng i ”grupptvåetabellen” för att få spela playoff. Det finns faktiskt risk att man bör ha bra målskillnad för att tolv poäng skall räcka.

Till tolv eller 13 poäng kommer troligen tvåorna i grupp 2 och 3 nå. Det är även sannolikt att tvåorna i grupperna 4 och 5 når minst tolv poäng. Ur grupp 5 kan ju fortfarande Tjeckien bli tvåa. De kan dock som mest komma upp i tio poäng, vilket sannolikt inte kommer att räcka. Den tjeckiska VM-chansen är på promillenivå.

Om England blir tvåa i grupp 1 ligger de väl framme för en playoffplats, däremot ser det värre ut för Wales, som nog behöver vinna gruppen för att kunna ta sig till VM.

När det gäller Sverige såg jag i dag uppgiften om att vi skulle säkra en playoffplats genom ta en poäng mot Ukraina på torsdag. Det är inte någon korrekt uppgift.

Korrekt är att vi säkrar andraplatsen i gruppen genom kryss på torsdag, men tio poäng räcker sannolikt inte till topp fyra i ”grupptvåetabellen”. Sverige måste således vinna mot Ukraina för att kunna känna sig hyfsat säkert på att minst få spela playoff.

Ukraina har faktiskt en rätt hyfsad chans att bli en av de fyra bästa grupptvåorna om de blir tvåa efter att ha vunnit sina två avslutningsmatcher, samtidigt som Kroatien blir gruppjumbo.

I grupp 6 har Belgien chansen att nå 13 poäng, de har kvar bortamöte med Rumänien och hemmamatch mot Italien. Full poäng i de båda matcherna innebär sannolikt playoff. Med någon poängförlust lär det däremot bli svårt att hamna bland de fyra bästa tvåorna.

Från grupp 7 är Österrike trolig grupptvåa, men deras poäng lär knappast räcka till playoff. Om Finland skräller och vinner både mot Spanien och Österrike får finskorna tolv poäng i grupptvåetabellen. Det kan räcka, men med tanke på Finlands svaga målskillnad är det inte säkert att ens två segrar räcker.

Mitt tips är att det blir tvåorna i grupperna 2–5 som spelar playoff.

Det var en lägesrapport från Europas VM-kval. Så här ser det ut i övriga världsdelar:

Afrika – tre platser.

De fördelas i Afrikanska mästerskapen i Ghana från den 17 november till den 1 december. De åtta lag som tagit sig dit är Algeriet, Ekvatorial-Guinea, Ghana, Kamerun, Mali, Nigeria, Sydafrika och Zambia. Lottningen har inte gjorts ännu.

Noterbart är att bara sju av de åtta lagen kan ta de tre VM-platserna. Ekvatorial-Guinea är nämligen avstängt från VM-spel av Fifa, och får inte spela VM i Frankrike nästa år.

Asien – fem platser.

Fördelades i de Asiatiska mästerskapen tidigare i år. Följande fem länder är VM-klara:

* Japan
* Australien
* Kina
* Thailand
* Sydkorea

Nordamerika – 3,5 platser.

Det nordamerikanska mästerskapet, som spelas i USA 4–17 oktober, fungerar som VM-kval. I mästerskapet fördelas tre direktplatser och en playoffplats.

Kanada, Mexiko och USA är klara för de nordamerikanska mästerskapet. Det kommer att få sällskap av två lag från Centralamerika och tre lag från Karibien.

I Centralamerika står slutkvalet mellan Costa Rica, El Salvador, Nicaragua och Panama. I Karibien är följande fem nationer klara för slutkval: Antigua och Barbuda, Bermuda, Jamaica, Kuba samt Trinidad och Tobago. De här båda slutkvalen spelas under det här landslagsfönstret, och är i gång. I det karibiska har Jamaica och Trinidad och Tobago inlett med segrar. Och i det centralamerikanska har Panama och Costa Rica startat med varsin trepoängare.

Oceanien – en plats.

Kommer att fördelas i Oceaniens mästerskap som inleds med en kvalturnering i Fiji som avslutas på torsdag. Då får vi veta om det blir Fiji, Salomonöarna eller Vanutu som blir åttonde laget i mästerskapsslutspelet. Det avgörs i Nya Kaledonien från den 18 november till och med den 1 december.

Sju lag är klara för slutspelet, och de har lottats så är:

Grupp A: Nya Kaledonien, Samoa, Papua Nya Guinea och Tahiti.
Grupp B: Tonga, Cook-öarna och Nya Zeeland. Vinnarna i kvalet hamnar också i den här gruppen.

Sydamerika – 2,5 platser.

Fördelades i Copa America tidigare i år. Följande två länder är VM-klara:

* Brasilien
* Chile

Dessutom är Argentina klart för playoff mot fyran i de Nordamerikanska mästerskapen. Det playoffspelet avgörs 5–13 november.

Piteå tycks inte gilla Skåne

Publicerad den av
6

Damallsvenskan har nu tagit en liten landslagspaus. Och lagom till den har vi fått ett nytt ledarlag. Nu är det plötsligt Göteborg som alla jagar, samma Göteborg som efter sex omgångar låg på sjunde plats, elva poäng bakom Piteå.

Sedan dess har Göteborg tagit 24 poäng av 27 möjliga och leder nu tabellen med en poängs marginal till Piteå och Rosengård. Det svänger verkligen om vår högsta serie.

För Piteå verkar Skåne vara ett rött skynke. På sju matcher mot skånskt motstånd har norrbottningarna förlorat fem och bara vunnit två – de båda mot LB07. I går blev det 1–0-förlust hemma mot Kristianstad i en match som jag följde lite halvt okoncentrerat. Den bild jag fick var att det var rätt dålig spelkvalitet för att vara ett toppmöte.

Kanske kan det vara Piteås lycka att man bara har en Skånematch kvar, bortamötet med Rosengård i näst sista omgången? För mot lagen utanför Skåne har Piteå fortsatt full poäng.

Tittar man på tabelltoppen efter 15 omgångar är det faktiskt fortsatt fem lag som har chansen att ta hem guldet. Men för både Kristianstad och Linköping krävs det nog full poäng i de sju återstående matcherna om det skall bära hela vägen.

Om vi istället låter blicken vandra ner mot bottenstriden har det skapats en liten lucka mellan lagen under och över nedflyttningsstrecket.

Den här helgen vann ju både Djurgården och Växjö, vilket innebär att LB07 hamnat i ett prekärt läge. Malmölaget är nu 3,5 poäng efter Djurgården och 4,5 efter Hammarby, som båda dessutom har en match mindre spelad.

Det skall dock återigen konstateras att LB har mött fyra av de fem topplagen i höstupptakten, vilket gör att de har det klart ”lättaste” programmet av alla de lag som är mer eller mindre inblandade i nedflyttningsstriden. Både Djurgården och Hammarby har ju exempelvis redan mött Kalmar två gånger, medan LB har kvar ett möte med tabelljumbon.

En reflektion över de senaste årens bottenstrider är ju att det sedan 2015 är flera väldigt bra lag som har åkt ur. Det känns tråkigt att ett lag skall behöva följa Kalmar ner i elitettan. Precis som att det var tråkigt att Kvarnsveden och Örebro flyttades ner i fjol.

Som läget är nu i svensk damfotboll tycker jag gott att det finns plats för 14 lag i damallsvenskan. Kanske till och med för 16.

Nackdelen med en utökad serie är att det blir fler matcher och därmed både dyrare resekostnader och ett tuffare spelschema. Men totalt sett tycker jag att en utökning skulle vara något positivt, då det skulle öka antalet svenska spelare som får chansen att spela på högsta nivå. Det skulle också öka antalet orter/regioner med elitfotboll, vilket skulle locka fler unga tjejer till sporten.

Jag tycker att debatten om en utökning av damallsvenskan borde vara högaktuell, men jag hör och ser väldigt lite synpunkter i frågan.

Apropå damallsvenskan läste jag på bloggen Hattrick att det är problem med handläggningstider på Migrationsverket som gör att alla sommarens nyförvärv inte har kommit i spel ännu.

Det här är något jag funderat över några gånger. För jag har noterat att dambasketlag ofta har liknande problem med amerikanska nyförvärv. Däremot har jag knappt någonsin hört om några herrfotbolls- eller herrbasketlag där långväga nyförvärv fått vänta veckor på att bli spelklara. Någon som vet hur det kommer sig?

I dag samlas landslaget i Göteborg för de avgörande matcherna i VM-kvalgruppen. Jag noterade att P4 Kronobergs fotbollsexpert Hanna Höckert tycker att Växjös Nellie Karlsson borde ha varit med i Göteborg. Höckert verkar till och med se Karlsson som Sveriges för tillfället bästa försvarsspelare.

Det lilla jag har sett Nellie Karlsson kanske jag inte höjer henne så högt till skyarna, men visst har Växjöbacken potential. Och hon visade fina kvaliteter när hon gjorde 1–1-målet mot Vittsjö i går.

Det var inte bara i toppen av damallsvenskan som det tajtade till sig i helgen. Även i elitettan minskade avstånden i toppen. Ett hattrick av nya tyskan Sonja Giraud gjorde att Kvarnsveden vann sin första match på länge, och återigen knappade in på topptrion.

För inget av de tre topplagen vann. Lidköping kryssade mot Västerås BK30 och Kungsbacka mot Assi. Och Kif Örebro kammade noll i ”derbyt” mot Mallbacken. Värmländskornas 2–0-seger innebär att det för tillfället är Lidköping och Kungsbacka som ligger på damallsvensk plats.

I botten tog Uppsala en blytung trepoängare hemma mot Ljusdal. Den innebär att Uppsala i nuläget har lämnat den akuta nedflyttningsstriden.

Det om de båda inhemska toppserierna. I USA:s NWSL är nu 3,5 slutspelslag klara. North Carolina, Seattle och Portland har som bekant 100-procentigt säkrat sina platser.

Och genom söndagens 3–1-seger borta mot Orlando är nu även Chicago Red Stars väldigt nära att knipa den fjärde och sista platsen. Laget behöver två poäng på de två omgångar som återstår, och det troliga är att platsen säkras i nästa omgång, då man har hemmamatch mot tabelljumbon Sky Blue.

För Marta och Orlando innebar förlusten däremot att det är 100-procentigt klart att slutspelståget har gått.

Stor matchvinnare för Chicago i söndagens nyckelmatch var Australiens Sam Kerr, som gjorde två av målen och spelade fram till det tredje.

Kerr vann skytteligan i NWSL i fjol på 17 mål. Med två omgångar kvar av årets serie leder hon på 14, två före Lynn Williams och tre före Lindsey Horan.

Ingen har vunnit NWSL:s skytteliga mer än en gång, vilket ger Kerr en bra chans att bli historisk. Och det är ingen tvekan om att australiskan för tillfället är en av världens bästa spelare. Kanske till med med den allra bästa, som Rainer tyckte i bloggen Hattrick.

När den franska ligan drog i gång i helgen kopplade en annan pålitlig målskytt direkt ett litet grepp om skytteligan. Norska Ada Hegerberg gjorde nämligen två av Lyons mål i 8–0-segern mot Lille. Omgångens andra tvåmålsskytt var lagkompisen Amel Majri.

Det blev inga svenskmål i premiärrundan, även om Stina Blackstenius hade en boll inne. Vadstenaprodukten var dock avvinkad för offside. Ett svenskt assist blev det dock, för Montpellier segermål i 1–0-vinsten mot Dijon gjordes av Anouk Dekker, framnickad av Linda Sembrant.

Vittsjöförvärvet Linda Sällström fick en kanonstart på sin tid i Paris FC. Redan i tionde minuten gjorde hon sitt första ligamål. Hon stod även för det inspel som en Guingampback slog i eget mål till 2–0. Sett till klippet med höjdpunkter var Sällström planens gigant.

Det var helgens klubbfotboll i sammandrag. Kommande inlägg är det förstås fokus på VM-kval. Vårt svenska landslag håller just nu på att träna i Göteborg.

I den landslagsturnering som har pågått i en dryg vecka, Asiatiska spelen, är det nu bara fyra lag kvar. Tisdagens semifinaler spelas mellan Sydkorea–Japan och Kina–Taiwan. Här är ett klipp från Kinas kvartsfinal, där man vann med 5–0 mot Thailand. Spelskickliga PSG-förvärvet Wang Shuang gjorde tre mål:

Är det klåpare som styr i Kalmar?

Publicerad den av
2

Jag missade helt gårdagens nyhet om att IFK Kalmar har gjort sig av med tränaren Jonas Walfridsson.

Men i kväll har jag läst ikapp, och noterar att Walfridsson och klubbens styrelse inte är överens, något som drivit bort tränaren. I lokaltidningen Barometern säger han så här:

”I första hand handlar det om hur styrelsen i allt större omfattning detaljstyr, även det sportsliga. En utveckling som startade när vi blev klara för allsvenskan.
…
Initialt accepterade jag hur styrelsen ville jobba. Över tid och i takt att allt fler beslut tas över huvudet på oss som står för det sportsliga har jag insett att det är inte är någon miljö jag vill vara kvar i.”

Walfridsson förklarar också att han inte har en aning om vart IFK Kalmar är på väg.

”Jag har frågat, men inte fått något svar. Alldeles oavsett hur de planerar framåt vill inte jag stå i vägen.”

Nyheten om att den tränare som lett laget sedan 2014 och tagit det från division I till damallsvenskan nu lämnar jobbet uppskattades inte av spelarna. Till Barometern säger lagkapten Elsa Karlsson så här:

”Jag är oerhört besviken. Det är helt fel beslut och det är ett beslut som i princip tagits utan våra åsikter i spelarrådet. Det är ju inte bara att skicka en tränare, alla i ledarstaben lämnar nu och styrelsen lämnar oss i laget i en situation som är under all kritik. Det räcker med att förlora med 10–0 som vi gjorde i helgen, man är ganska långt nere ändå men de tycker tydligen att vi ska ännu längre ner.”

Styrelsens ordförande Nicklas Klope förklarar tränarbytet så här kortfattat:

”Vi vill ha en förändring, att något ska hända.”

Och nog händer det saker alltid. Större delen av ledarstaben lämnar alltså klubben ihop med Walfridsson. Den som tar över är F19-tränaren Martin Sjöstrand.

Kalmar är en klubb som jag har väldigt dålig koll på. Men det här kändes spontant inte bra. Och efter att ha läst krönika som lokaltidningen Barometerns Peter Ahlén skrev i går får man lätt uppfattningen att IFK Kalmar är ett luftslott. Ahlén inleder sin krönika med:

”Finns inte kompetensen så blir besluten därefter. IFK Kalmars verksamhet lever farligt när tränaren Jonas Walfridsson lämnar sitt uppdrag.”

Och krönikan avslutas så här:

”Klope pratar om ett igångsatt förändringsarbete, en tydlig målsättning och fortsatt vision om allsvenskt spel. Ingen har hört hur det ska gå till, vad det innebär. Jag tror inte styrelsen har en aning om vad man pratar om.”

Det är tydligt att det inte är många som har förtroende för Klope och de andra i IFK Kalmars styrelse. Framtiden får utvisa huruvida styrelsen vet vad den gör, eller om det är ett gäng klåpare som styr i den damallsvenska tabelljumbon.

Det om Kalmar. En av dagens större sportnyheter har handlat om de här två tweetsen från Pernille Harder:

Uefagalan är planerad utifrån herrarnas spelschema, och inte damernas. Följden har blivit att galan krockar med Danmarks VM-kvalmatch mot Kroatien. Skulle Harder vinna priset som Europas bästa spelare säsongen 2017/18 kan hon således inte ta emot det.

Uefa har dock lite tur med de båda andra kandidaterna. För Ada Hegerberg nobbar ju det norska landslaget och Amandine Henry deltar ju inte i kvalet, hennes Frankrike har ju en direktplats till nästa års VM-slutspel.

Apropå landslag och mästerskap så pågår ett sådant i Indonesien. Det är Asian Games, alltså de asiatiska spelen. Det är jätteevenmang med hela 484 olika event i 42 olika sporter.

Damfotboll är en av grenarna, och där gör elva lag upp. Såväl Japan, Sydkorea, Kina som Nordkorea är med, och har starka lag.

Alla lag i turneringen är däremot inte så starka. När Kina häromdagen mötte Tadjikistan slutade matchen hela 16–0. Och Wang Shanshan lyckades med det otroliga att göra ett hattrick i äkta hattrick under matchens sista halvtimme.

Shanshan gjorde sitt första mål i den 64:e minuten. Sedan gjorde hon alltså ytterligare åtta, varav de tre sista på två minuter och elva sekunder under tilläggstiden. Det är inte så ofta någon gör ett äkta hattrick på så kort tid.

Även Zhao Rong hade en stor dag. Hon blev nämligen femmålsskytt. Fast det var ju ingenting jämfört med Shanshan. Här är ett klipp med alla 16 målen:

Hittills i turneringen är de fyra storlagen utan poängförlust. Men under onsdagen möts Kina och Nordkorea i gruppfinal i grupp 2. Det blir den första riktigt spännande matchen.

I övrigt noteras att Vietnam vann med 3–2 mot VM-klara Thailand, ett resultat som innebär att thailändskorna missar kvartsfinalspelet.

Europas bästa, världens bästa och årets mål

Publicerad den av
Svara

Den bästa spelaren i Europa säsongen 2017/18 heter antingen Amandine Henry, Ada Stolsmo Hegerberg eller Pernille Harder.

Trion är nämligen nominerad till priset Uefa Women’s Player of the Year i år.

Det blir ingen VM-final för göteborgaren Annahita Zamanian. Hennes Frankrike föll nämligen med 1–0 mot Spanien i semifinal i U20-VM.

Zamanian började på bänken, men kom in och fixade en straff åt sitt lag. Den brände dock storstjärnan Marie-Antoinette Katoto. Eller skall jag skriva att den 17-åriga, spanska målvakten Cata (Catalina Koll) räddade.

Inför U20-VM trodde jag att Katoto skulle kunna bli turneringens stora stjärna. Jag skrev:

”Personligen tror jag att Katoto kan vara den anfallare som Frankrike sökt efter med ljus och lykta under 2010-talet. Mitt tips är att hon även blir en profil i nästa års VM.”

Hur det blir med Katoto i nästa års VM återstår förstås att se. I U20-VM har hon däremot gjort en fiaskoturnering. PSG:s skyttedrottning gick in i mästerskapet som fransk lagkapten. Men efter svaga insatser i gruppspelet har hon både blivit av med bindeln och sin plats i startelvan.

I dag började hon på bänken, men byttes in i början av den andra halvleken. Och väl på planen misslyckades hon alltså med att bära sitt lag. När Frankrike fick straffen var det nämligen upplagt för en vändning.

Spanien hade fått Aitana Bonmati utvisad, och om Katoto kvitterat på straffen hade det varit upplagt för Frankrike. Men efter straffmissen tappade fransyskorna i stället tålamodet, och stressade bort sina möjligheter att nå finalen.

Om Frankrikes storstjärna har misslyckats med att bära sitt lag har däremot Spaniens motsvarat alla högt ställda förväntningar. A-landslagsmittfältaren Patri (Patricia Guijarro) gjorde segermålet i semifinalen och leder nu skytteligan med sina sex mål.

Det blir otroligt spännande att följa Patri framöver. Hon har potential att bli en storstjärna även på seniornivå.

I finalen väntar Japan, som också har en storstjärna som levererar. Måltjuven Riko Ueki gjorde ledningsmålet vid dagens 2–0-seger mot England och har totalt gjort fem mål i VM.

Jag har sett väldigt lite av japanskorna, men av det jag sett har jag även imponerats av dagens andra målskytt, yttermittfältaren Jun Endo.

Varken Spanien eller Japan har spelat final i U20-VM tidigare. Vi kommer alltså således att få en ny världsmästare på fredag.

På nyhetsfronten är väl dagens nyhet att Magdalena Eriksson har förlängt sitt kontrakt med Chelsea till att löpa över ytterligare tre år. Tidigare skrev knappt någon längre kontrakt än max två år inom damfotbollen, men kanske att vi nu är i början av en trend med längre kontraktslängder.

Tidigare i dag gjorde signaturen The Observer en intressant jämförelse mellan publiksiffror i Linköping och Mallbacken.

Just Mallbacken är väl kanske en av få svenska damfotbollsklubbar som skulle kunna slippa böter om Sverige införde de regler som numera gäller i spanska ligan för herrar, nämligen att man måste ha publiksiffror som innebär att man har publik som fyller minst 70 procent av platserna.

Efter fredagens lottning i Champions League handlade mycket av det svenska eftersnacket om dyra resor.

På Twitter presenterade Kosovare Asllani en idé om att LFC och Rosengård skulle samåka. En idé som uppskattades i Malmö.

Vi får se hur resekostnaderna slår mot de svenska klubbarna. Klart är dock att det har blivit lite mer lukrativt att spela i den mästarliga som ju på damsidan inte är någon liga, utan en ren utslagsturnering.

Slutligen ett klockrent skott i krysset, hämtat från Brasilien. Det är Santosspelaren Maria som visar hur ett distansskott skall se ut. Visst är väl det här en kandidat till årets mål?

Tajt toppstrid, damallsvenskan.tv och rött för Asllani

Publicerad den av
6

I dag tajtade det till sig i toppen av damallsvenskan. Så här jämnt har det inte varit i toppen sedan den tredje omgången.

Det var i och för sig tre lag inom två poäng även efter omgång 10, men då var det längre avstånd. Efter att Piteå förlorat i Vittsjö och Göteborg vunnit hemma mot Djurgården är det nu en poäng mellan Piteå och Rosengård samt ytterligare en poäng ner till Göteborg.

Vad jag förstått av rapporterna från Vittsjö var 2–1-segern i högsta grad motiverad. Hemmalaget var spelmässigt sett klart bättre från början till slut. Ändå såg det ut att kunna bli 1–1.

Men formstarka Michelle De Jongh avgjorde på övertid. De Jongh är en spelare som jag länge har tyckt har landslagspotential. Men under 2017 var hon tyvärr en bra bit ifrån den nivå jag hoppats hon skulle nå. Under våren blixtrade hon till, och nu kanske hon börjar komma upp på den riktigt höga nivå jag trott att hon har kapacitet för. Att hon gjort mål i fyra av de fem senaste omgångarna är ett tecken på det.

Dagens mål känns dock i första hand som en tavla av Cajsa Andersson. För den typen av skott från dålig vinkel skall inte kunna gå in.

Medan Piteå åkte på en tung förlust tog Vittsjö tre otroligt tunga poäng. Laget har klarat förlusten av Linda Sällström på ett imponerande sätt. Med finländskan i laget gjorde man 1,27 mål per match. Utan henne har man gjort sex på tre matcher, och plötsligt ligger laget nu på tabellens övre halva. Starkt.

Över de fem senaste omgångarna har Vittsjö tagit elva poäng. Bara ett lag har tagit fler – Göteborg.

Jag tog en sväng till Ullevi tidigare i dag. Där var fler åskådare än jag hade trott.

Men som framgår av tweeten ovan var jag inte inte imponerad av den första halvleken. Den var rent ut sagt dödstråkig.

Och tyvärr bidrog arenan till det. För på stora Ullevi kommer man otroligt långt ifrån spelet. På moderna fotbollsarenor kommer man så nära spelet att man känner intensiteten och hör hur spelarna kommunicerar. Då brukar jag känna viss behållning även vid tråkiga matcher. Men på stora Ullevi kommer man så långt ifrån spelet att det blir lite som att se matchen på tv.

Efter paus blev det dock bättre fart på hemmalaget, och de 1224 åskådarna började leva sig med i matchen. När slutsignalen ljöd var de flesta på läktarna trots allt nöjda, för hemmalaget hade visat sin klass och till slut vunnit med solklara 3–0.

När jag rankade damallsvenskans sommar-silly season i förra veckan var Göteborg etta och Djurgården tvåa. Jag fick se flera av sommarens nyförvärv i aktion, och sett till dagens match har Göteborg lyckats klart bäst.

För både Julia Zigiotti Olme och Karin Lundin gjorde mål, och Emma Pennsäter debuterade på ett tryggt och säkert sätt i Göteborgs backlinje. Av Djurgårdens nytillskott var det Julia Spetsmark som då och då blixtrade till. Hon har absolut potential att bli en av sommarens bästa rekryteringar. Däremot tyckte jag att Maddie Bauer gjorde en ovanligt blek figur. Jag har höga förväntningar på amerikanskan, men hon måste visa mycket mer än hon gjorde i dag för att infria de förväntningarna.

Djurgården var ett av de lag som jag inför seriestart trodde skulle kunna bli ett topplag. Men nu är man i högsta grad indraget i nedflyttningsstriden. Man ligger bara över strecket på bättre målskillnad än LB07. Men precis som Malmöklubben har Djurgården inlett hösten med matcher mot topplag.

I dagens tredje match föll just LB07 till slut med klara 5–2 i Linköping. På slutet av damallsvenskan.tv:s sändning sa kommentatorn att:

”5–2 och Asllani utvisad – det är väl de stora rubrikerna i den här matchen.”

Sedan satte aktuell kommentator och/eller hans kameraman ihop ett klipp med höjdpunkter där man varken visade eller nämnde utvisningen. Udda.

Jag gillar ju att det sätts ihop klipp med höjdpunkter från alla matcher. Men jag gillar inte att man väljer bort viktiga saker som utvisningar. Om kommentatorn själv tycker att utvisningen är en av matchens huvudrubriker borde den ju komma med i ett klipp med matchens viktigaste händelser. Eller?

När jag nu ändå är inne och gnäller lite på damallsvenskan.tv tänkte jag passa på att ta upp några andra dåliga saker. När jag såg Kif Örebros tv-höjdpunkter från elitettan förra veckan insåg jag att de är proffsigare än damallsvenskan.tv:s. Kif Örebro bjöd på en skylt med namnet på såväl målskytt som framspelare. Sådana skyltar existerar inte hos damallsvenskan.tv.

Där får man exempelvis inte ens reda på alla byten när de sker. Framför allt inte i matcherna från Piteå, för där klarar inte kameramannen av att vinkla ner kameran till den punkt där bytena görs. Följden blir att vi som ser matcherna och kommentatorn, som sannolikt sitter i Stockholm, inte får reda på när byten sker. Utan plötsligt dyker det upp nya spelare i matchen utan att tv-produktionen uppmärksammat det.

Tyvärr ger de här sakerna damallsvenskan.tv en amatörstämpel. Det är bra att vi som är intresserade kan se matcherna, men produktionen är alltså ofta sämre än den borde vara.

Tillbaka till matchen mellan Linköping och LB07. Eftersnacket där handlar om utvisningen på Kosovare Asllani, en utvisning som sannolikt Peter Gerhardsson är rätt nöjd med. Han får ju nämligen en utvilad och sannolikt spelsugen Asllani till den otroligt viktiga landslagssamlingen i slutet av månaden.

Asllani tyckte själv på sitt twitterkonto att hon borde ha haft två straffar, men att hon i stället fick två gula kort. Hon skrev också att hon aldrig har filmat.

Efter att ha kollat situationerna håller jag med Asllani om att hon inte filmade. Jag tycker att hon borde ha fått straff i den första situationen, den i den 77:e minuten där jag upplever det som att Asllani blir nedsprungen av Maria Möller Thomsen.

Domaren bedömde det däremot som filmning och varnade Linköpingsstjärnan.

I den andra situationen, i minut 87, håller jag däremot inte med Asllani. Visst, det går att blåsa straff för duellen med Rebecka Persson, men här köper jag domarens bedömning – att det inte är straff. Och vid det tillfället upplever jag inte att Asllani varnas för filmning, utan för sin protest, där hon kastar bollen i marken.

Här kan man ju tycka att en så rutinerad spelare som Kosovare Asllani borde kunna hantera sina känslor bättre i slutminuterna i en match där hennes lag leder med 5–2.

Linköpings seger innebär att laget hakar på Kristianstad i kampen om den sista medaljplatsen i serien.

I elitettan tappade serieledande Lidköping överraskande poäng hemma mot bottenlaget Ljusdal. Därmed är toppstriden i vår näst högsta serie ännu jämnare än den i damallsvenskan. Det är ju nämligen tre lag inom en poäng i toppen av elitettan. Och bakom de tre är det bara sex poäng ner till Kvarnsveden och formstarka Assi. Nästa helg möts Assi och Kungsbacka i en högintressant match.

Utanför Sverige noteras att Manchester United fick en succéstart på sin damsatsning när laget vann sin första tävlingsmatch med 1–0 borta mot Liverpool i WSL cup.

I USA har NWSL nått fram till slutspurten, och fem lag gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Två av de fem möttes i natt, Portland och Chicago. Jag såg den andra halvleken av matchen, som i högsta grad var högklassig. Det var länge sedan jag såg en så bra klubblagsmatch.

Det slutade 2–2 sedan Sam Kerr först gjort Chicagos båda mål och Portland kommit ikapp genom mål från Tobin Heath och Christine Sinclair.

Portland spelade lysande på slutet. Det var underbart att se hur kvartetten Andressinha, Heath, Sinclair och Lindsey Horan samspelade.

Resultatet innebär att Portland behåller greppet om tredjeplatsen i tabellen. Chicago ligger fyra, men trion Orlando, Utah och Houston har alla kvar chansen att sno åt sig slutspelsplatser.

Jakobsson nytt ansikte i väntad landslagstrupp

Publicerad den av
9

Nina Jakobsson

Alldeles nyss har Peter Gerhardsson presenterat sin trupp till de avgörande VM-kvalkamperna mot Ukraina och Danmark.

Det blev väl som jag gissade häromdagen, alltså att Gerhardsson väljer att satsa på i princip samma trupp som han gjorde senast, samt att han ger Nina Jakobsson chansen. Piteåforwarden är den enda helt nya spelaren i truppen.

Inte heller duon Jennifer Falk och Julia Karlernäs har spelat några A-landskamper, men båda har varit med på samlingar tidigare – bland annat den senaste.

Tittar vi igenom truppen är det samma tre målvakter som senast, alltså:

Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Falk.

Det är även samma åtta backar:

Hanna Glas, Anna Oskarsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Mia Carlsson.

På mittfältet finns det en förändring i form av att Julia Roddar får ge plats åt Karlernäs. Senast kom ju Piteåspelaren in i ett sent skede som reserv för skadade Caroline Seger.

Apropå Seger poängterade Gerhardsson på presskonferensen att det var viktigt att få tillbaka henne i spel, inte minst i rollen som ledare på planen.

När Gerhardsson gick igenom spelarna stannade han upp vid några, och motiverade uttagningen. Karlernäs var en sådan. Han sade sig vara imponerad av hennes spel, inte minst att hon gör mål från mittfältet. Men han konstaterade även att hon är bra i defensiven, både på huvudet och i presspelet.

Här är mittfältet i sin helhet:

Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Karlernäs, Elin Rubensson och Olivia Schough.

Bland forwards stannade Gerhardsson förstås till på Nina Jakobsson, som han beskrev som en formstark och fysiskt väldigt stark spelare. Han poängterade också att hon gjorde en väldigt bra U23-landskamp mot England, vilket är en väg in i A.truppen. Han sa att Jakobsson har funnits med i förbundskaptenernas tankar tidigare, men han hoppas att de prickat rätt tillfälle att ta ut henne.

I övrigt bland forwards tog man ut en 24:e spelare i Lina Hurtig. Det motiverades med att hon har gjort två intressanta inhopp i LFC, och att hon är en spelare med lite speciella egenskaper i sin snabbhet och speluppfattning.

Det innebär att truppen innehåller följande forwards:

Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Anna Anvegård, Mimmi Larsson, Nina Jakobsson och Hurtig.

Noterbart bland forwards är att den som fått ge plats åt Nina Jakobsson i truppen är Loreta Kullashi. Eskilstunaspelaren har ju varit skadad ett tag, så det var rimligt att hon inte skulle komma med den här gången.

Lite förvånande dock att hon inte heller fanns med i U23-landslagets trupp till en fyrnationsturnering i Norge. Kullashi har ju trots allt suttit ombytt på bänken i Uniteds båda två senaste matcher.

Loreta Kullashi

För övrigt noterades från presskonferensen att Gerhardsson inte fick en enda fråga på podiet. Det är lite ovanligt.

Innan han presenterade sin trupp gjorde han en liten tillbakablick, där han totalt sett tycker att landslaget gjorde väldigt bra, prestationsmässigt sett i de tio landskamper han har lett.

Han konstaterade att han har en 100-procentigt proffsig omgivning när det gäller analytiker, och att han inte har något mer att önska på den fronten. Han sa:

”Det finns inget vi kan skylla på.”

Han gick även igenom de båda matcherna på den förra samlingen lite mer noga. Där konstaterade han att Kroatien inte hade ett enda bollinnehav i den så kallade ”sista tredjedelen”, något som är väldigt ovanligt. Eftersom långt över 99 procent av alla mål görs från just den sista tredjedelen är det svårt att vinna matcher om man aldrig kommer dit…

Förlusten mot Ukraina kallade han:

”Vår sämsta prestation under de tio landskamperna vi spelat.”

Där menade han att den stora orsaken till förlusten var att de svenska spelarna var för obeslutsamma i sista tredjedelen. Sverige hade bollen under kontroll där 67 gånger under matchen, medan Ukraina hade bollen i sin sista tredjedel vid 16 tillfällen.

Gerhardsson sa att Sverige hade åtta avslut i goalzone, vilket är det området där flest mål kommer till, medan Ukraina hade två. Han sa att:

”De lärdomar vi dragit av det här behöver vi visa nu på Gamla Ullevi.”

När jag gjorde min stora analys av förlusten i Ukraina fick jag det till 4–4 i farliga målchanser, och jag ansåg att alla Ukrainas fyra chanser var bättre än Sveriges bästa.

Jag skulle nog kalla det att Sverige hade både för dålig kvalitet och för dålig skärpa kring Ukrainas straffområde. Men visst, om jag hade pratat om mina egna spelare hade jag nog också kallat det för obeslutsamhet.

Men varken den 30 augusti på Ullevi eller den 4 september i Viborg finns det utrymme för liknande obeslutsamhet.

Det handlar ju nämligen om två otroligt viktiga matcher för svensk del. Som jag ser det är det här den viktigaste landslagssamlingen sedan OS för två år sedan. Alltså viktigare än fjolårets EM-slutspel.

Det är ju inte bara en VM-plats som står på spel, utan även chansen att kvala in till OS i Japan. Men två förluster är vi med största sannolikhet borta från både VM och OS.

* Det om landslaget. Nu blir det lite U20-VM. I går kikade jag från och till på Spanien–USA i sista gruppomgången. I den första halvleken rullade spanjorskorna ut amerikanskorna totalt. Även om USA hade bättre koll på spelet efter paus skapade de inget – och de var ju tvungna att vinna för att gå till kvartsfinal.

Fortfarande med mindre än tio minuter kvar ledde Spanien med säkra 2–0. Men de sista tio minuterna hände något, USA gjorde två mål och hade plötsligt chansen att trots allt ta sig vidare till kvartsfinalen.

Nu red Spanien ut stormen, men det kändes ändå lite som kvartsfinalen i U20-VM för två år sedan, då amerikanskorna var utspelade av Mexiko i 80 minuter. Men från inget vände USA 1–0-underläget till en spelmässigt sett totalt omotiverad 2–1-seger.

Jag har ju flera gånger påtalat att USA tappar mark på ungdomssidan, vilket på sikt också borde märkas bland seniorerna. Men just den där mentaliteten, att aldrig ge upp, gör att USA lär bli att räkna med långt framöver, även när de har lag med mindre talang än motståndarna. Amerikansk damfotboll gynnas också stort av landets collegeupplägg, som gör att få spelare slutar innan de är 23–24 år.

I stora delar av övriga världen minskar många talangfulla spelare redan innan de fyller 20, mycket eftersom det inte har gått att leva på fotbollen. Det här håller ju på att förändras i flera europeiska länder, något som ligger bakom de lyft som länder som Frankrike, Spanien och England har haft de senaste åren.

Apropå det så ser kvartsfinalerna i U20-VM ut så här:

Torsdag:
Spanien–Nigeria och Frankrike–Nordkorea

Fredag:
England–Nederländerna och Tyskland–Japan

Nigeria tog alltså den sista kvartsfinalplatsen. Man gjorde det på ett kinesiskt självmål på övertid.

Ett lättat Nigeria dansade sig fram i går kväll.

I förra inlägget skrev jag om Lauren Hemp:s udda mål mot Mexiko. Har ni inte sett det tycker jag att ni skall göra det. Och skall man tro målskytten var det ju tydligen meningen…

Allra sist noteras att det är lottning av sextondelsfinalerna i Champions League på fredag. Här är seedningen:

https://twitter.com/UWCL/status/1029057957248622593

 

USA vann, Australien fortsätter att imponera

Publicerad den av
1

USA besegrade Brasilien med 4–1 i natt, ett resultat som innebär att amerikanskorna stod som slutsegrare i Tournament of Nations på bättre målskillnad än tvåan Australien.

Den amerikanska damfotbollssidan The Equalizer konstaterar efter segern att USA nu har 19 raka landskamper utan förlust, och utropar laget som stor guldfavorit i nästa års VM-slutspel.

Visst, sedan 1–0-förlusten mot Australien i slutet av juli i fjol, en match som ingick i 2017 års Tournament of Nations, har USA 16 segrar och tre kryss. Det är förstås otroligt imponerande, och jag håller med om att USA i nuläget finns bland guldfavoriterna till nästa års VM-slutspel.

Innan jag fortsätter mina funderingar har skall jag berätta att det var länge sedan jag såg USA spela. Deras landskamper avgörs ofta mitt i natten svensk tid, så även de tre matcherna i den senaste veckans turnering.

Därav har jag ingen bild av hur USA:s spel ser ut för tillfället. Dock har man ju förstått att de hittat defensiv stabilitet genom att spela stabila Julie Ertz som defensiv mittfältare framför ett mittbackspar med spelskickliga Becky Sauerbrunn och talangfulla Tierna Davidson.

Dessutom har man höjt den offensiva kreativiteten rejält när man kunnat spela Lindsey Horan på centralt mittfält och både Megan Rapinoe och Tobin Heath på kanterna. Framför allt verkar Heath inte bara vara frisk, hon verkar även vara i toppform.

Det är bra för internationell damfotboll med ett starkt USA eftersom det är ett stort land där damfotbollen har hög status.

Det som gör att jag ändå vill avvakta med att ropa ut att USA är klara VM-favoriter är ju att 18 av de här 19 matcherna har spelats i USA, inför en stor hemmapublik, Huvuddelen av motståndarna har inte bara haft bortaplan, utan även tidsomställning att ta hänsyn till.

Den enda bortamatchen USA haft det senaste året spelades mot Kanada i Vancouver, och slutade 1–1. De andra kryssen har varit mot Frankrike och Australien, två lag jag ser som ungefär lika stora guldfavoriter i VM som amerikanskorna.

Klart är att USA är tillbaka på banan igen, vilket är kul. Ett annat lag som är på banan är nämnda Australien. The Matildas har jag sett i nästan tre halvlekar under den senaste veckans turnering.

Jag såg dem försvara sin ledning mot Brasilien i första matchen och jag såg dem vinna mot ett trubbigt Japan med 2–0 i natt. Även om Japan faktiskt vann mot Australien i finalen av de Asiatiska mästerskapen tidigare i år skulle jag säga att förbundskapten Asako Takakura har problem, anfallsproblem.

Australien–Japan var nämligen en match där japanskorna var klart bättre i spelet fram till mitten av motståndarnas planhalva. Så långt har Japan har ett väldigt bra passningsspel. Däremot saknas både djupledshot och spelare som kan slå en öppnande passning med hög kvalitet. Japan har helt enkelt inga nycklar att ta sig igenom starka försvar.

Därför förlorade Japan alla sina tre matcher i Tournament of Nations. Därför tror jag att japanskorna får det väldigt svårt att ta sig till en tredje raka VM-final nästa år. Det framgångsrika laget under Norio Sasaki hade snabbhet på kanterna i Shinobu Ohno och Nahomi Kawasumi och man hade kanske världens bästa passningsspelare och tia i Homare Sawa. I OS 2012 hade man dessutom en toppforward av högsta världsklass i Yuki Nagasato.

Även om Kawasumi var med i veckans trupp, och Nagasato börjar komma upp ur en lång formsvacka, känns alltså dagens Japan väldigt trubbigt. Det blir intressant att se hur förbundskapten Takakura kommer att agera under det närmaste året för att lösa sina anfallsproblem.

Alanna Kennedy

Australien har däremot inga anfallsproblem. Genom segern kommer man att passera Japan på världsrankingen, och återigen vara Asiens bästa lag.

The Matildas är lite av Japans motsats. De har lite problem med uppspelen, även om Alanna Kennedy nog är en av världens tre–fyra bästa mittbackar. Däremot har man inga offensiva problem. När man väl kommer till anfall har man sylvassa Sam Kerr längst fram och extremt hög fart på en hel hög spelare, inte minst på ytterbacksplatserna med Hayley Raso och Ellie Carpenter.

Hayley Raso

För mig var just 18-åriga Carpenter det stora utropstecknet hos The Matildas. Tidigare har jag tyckt att hon varit med mer för att hon är ett ungt framtidsnamn än för att hon är redo för A-landslaget. Så var det inte nu, Carpenter har vuxit in i den internationella seniorfotbollen och är redan en internationell toppspelare. Får hon fortsätta att vara skadefri finns inga gränser för hur bra hon kan bli.

Carpenter är född 2000. Under turneringen fick även Amy Sayer (född 2001) och Mary Fowler (född 2002) göra sina debuter i A-landslagssammanhang. Det finns förstås faror med att släppa fram sina talanger i väldigt tidig ålder. Skulle de stanna i utvecklingen är det risk att den tidiga debuten mer blir ett hinder än en uppmuntran, att spelarna knäcks mentalt.

Men Australien har goda erfarenheter av att släppa fram spelare tidigt. Och om Sayer och Fowler får samma utveckling som Carpenter och Kerr (båda debuterade som 15-åringar) och Caitlin Foord (debuterade som 16-åring) är framtiden riktigt ljus för The Matildas.

Caitlin Foord

Nämnda Foord har varit skadad en längre period, och missade bland annat Asiatiska mästerskapen. Under Tournament of Nations gjorde hon tre korta inhopp. Det längsta var 22 minuter i natt mot Japan, och jag tyckte allt att hon ser ut att vara på väg tillbaka till toppformen igen – och då lyfter Australien ytterligare.

Min känsla är att Australien definitivt blir att räkna med i VM nästa år. Den spets laget besitter gör dem till en minst lika stor guldfavorit som USA. I varje fall för mig.

Slutligen några övergångar. PSG:s trupp kändes tunn i International Champions Cup, där laget kom sist. I dag har man gjort klart med Kinas duktiga mittfältare Wang Shuang.

I engelska WSL håller nykomlingen West Ham på att bygga ett spännande lag. Senast att ansluta är Nya Zeelands duktiga ytterback Ria Percival. Sedan tidigare har man knutit upp spelare som Jane Ross, Julia Simic, Claire Rafferty och Gilly Flaherty.