Det skall direkt slås fast att rubriken är lite lek med ord. För det är inte den klassiska klubben Jitex som är hotad, utan möjligen klubbens namn.
Enligt GP är nämligen klubben nära ett sponsorsavtal med Mölndalsföretaget Panos. Samma Panos som fick Ljungskile att byta namn inför herrallsvenskan 1997. Även i det här fallet kan namnbyte vara aktuellt. Om det blir så hoppas jag verkligen att Jitex får rejält med pengar för det. För Jitex BK är den mest klassiska av alla nu verksamma damfotbollsklubbar i landet.
De är däremot inte den äldsta. Minns jag rätt är det Skepplanda BTK och IK Friscopojkarna (i Herrljunga kommun) som är det båda klubbar som haft damlag i seriespel i flest år i rad.
Tillbaka till Jitex. De hade ju som bekant svåra ekonomiska problem i fjol. Och under vintern har de i princip tappat hela sin spelartrupp. De har värvat ihop ett nytt, ungt lag. Kul för unga, svenska talanger att få chansen till rejält med speltid i damallsvenskan. Men Jitex får räkna med att vara rejält nederlagstippat i år.
Sin första träningsmatch vann dock det unga laget i helgen. Det blev 4–0 mot nya elitettangänget IS Halmia. Bilder därifrån finns här:
På webb-tv är Jitex högklassigt. Den enda invändningen jag har mot klippet ovan är att kommentatorn i förväg berättar om vad som skall hända.
Även FC Rosengård har tv-klipp från sin träningsmatch i helgen. Det var ett lokalderby mot LB07, som vanns med 6–0:
Några fler klipp från helgens träningsmatcher med damallsvenska inslag har jag inte hittat. Men resultaten var att Göteborg vann 031-derbyt mot Hovås/Billdal med 3–0, Kif Örebro besegrade IFK Norrköping med 1–0, Eskilstuna slog finska mästarinnorna Åland United med 3–0 och Kristianstads A-lag vann med 5–2 eller 6–2 – enligt Kristianstadsbladet är resultatet oklart – mot sitt eget U-lag. Slutligen vann Piteå med 1–0 mot Umeå.
Apropå Umeå så har de förlängt kontraktet med Lina Hurtig över 2015 års säsong. Ett klipp för klubben.
* Jag har letat efter klipp från toppmatcherna i den sista omgången av Australiens W-league, dock utan framgång. Däremot är här ett klipp från näst sista omgången, där Jodie Taylor gör två mål och ett assist för Sydney FC i derbyt mot Western Sydney Wanderers:
* Slutligen ett klipp som lär intressera alla Tyresöanhängare. Österrikiska Neulengbach spelade nämligen 1–1 i en träningsmatch borta mot Olivia Schough:s nya klubb Bayern München i helgen. Schough var ju som bekant med landslaget, och deltog inte.
Neulengbachs skyttedrottning Nina Burger visar klass när hon gör sitt mål:
På lördag klockan 20.50 spelar Sverige landskamp borta mot Frankrike. Matchen tv-sänds i Frankrike av en kanal som jag tror kallas kanal D17. I Sverige verkar däremot ingen visa matchen.
I varje fall har inte jag hittat någon uppgift om att matchen tv-sänds av någon svensk kanal. Har ni?
Visst är lördag en dag där vinter-OS lär ta huvuddelen av sporttittarna. Det är första riktiga OS-dagen, vilket innebär att folks feber är som störst. Men jag anar att den sena avsparkstiden i Amiens delvis är taktiskt uttänkt med tanke på att OS-tävlingarna är över vid den tiden. Vad jag kan se börjar nämligen kvällens sista OS-gren 19.00 svensk tid.
Således borde det vara bra läge för de svenska tv-kanaler som inte sänder OS att ta chansen att visa Lotta Schelin med vänner på bästa sändningstid. Eller?
Minns att jag kritiserade förbundet för bristande vilja och engagemang i samband med VM-kvalmatchen borta mot Bosnien i höstas. Där ifrågasatte jag också varför inte förbundet på egen hand kunde ha fixat en billig tv-produktion från Zenica, och sänt på sin hemsida.
Dagen efter kommenterade förbundets kommunikations- och marknadschef Camilla Hagman inlägget, och erbjöd sig att förklara. Jag ringde upp henne, och fick veta varför matchen inte hade sänts. Hagman menade att förbundet hade gjort allt de kunde för att få till en sändning, men att tiden var för knapp och produktionen för dyr.
Nu har Hagman och hennes kollegor på förbundet en ny chans. Visst, det är ingen tävlingslandskamp, men det är Europas andra och tredje högst rankade lag som möts. Och med tanke på vilka fantastiska tittarsiffror damlandslaget hade i fjol borde det gå att marknadsföra den här matchen så bra att någon svensk kanal väljer att sända.
Den här gången finns det ju dessutom redan en produktion, vilket borde underlätta rejält. Och skulle inte någon kanal ta chansen, borde förbundet kunna sända den själva på sin hemsida. Eller hur?
Det är drygt fyra dygn till avspark. Förhoppningsvis är allt löst tills dess, så att vi svenskar som är intresserade av matchen slipper att leta efter fulstreamar med den franska sändningen.
* Apropå landskampen så har Charlotte Rohlin lämnat återbud, och ersätts av Linda Sembrant i truppen. Det borde innebära att Amanda Ilestedt går in i startelvan.
* I går fastställdes matchtiderna för kvartsfinalerna i Champions League. Tyresö spelar hemma mot Neulengbach den 23 mars 14.45 och borta i Österrike den 29 mars 16.00.
Nilla Fischer
* I går vid Gaygalan, även kallad QX-galan, fick Nilla Fischer det finaste priset, ”Årets homo/bi/trans.” Grattis.
* Jag har ju inte sammanfattat alla helgens matcher ännu. Vad jag har hittat spelade tre damallsvenska lag träningsmatcher i söndags. Göteborg vann även sin andra match i Danmark. Det blev 2–1 mot Fortuna Hjörring sedan Sara Lindén och Manon Melis blivit målskyttar. Resultatet imponerar, framför allt eftersom GFC hade sex nya spelare i startelvan. Det brukar kunna ta långt tid att få ett nytt lag att fungera, men Stefan Rehn har i alla fall fått en bra start i Göteborg.
Kristianstad mötte också danskt motstånd. Skånskorna vann med 2–1 mot B93/HIK/Skjold efter att en danska, Johanna Rasmussen, blivit tvåmålsskytt. En text om matchen finns här.
Johanna B Rasmussen
Kif Örebro gjorde också säsongspremiär. Man föll mot Sturehovs P15-lag med 1–0 – ett resultat som jag har väldigt svårt att värdera. Efter matchen presenterade man sitt tredje nyförvärv från Sunnanå – den finländska innermittfältaren Annika Kukkonen.
Annika Kukkonen
* I Australiens W-league återstår en omgång av grundserien, och Melbourne Victory med Jessica Samuelsson ligger på tredje plats, med chans på avancemang till andra. För det är så raffinerat att de fyra redan slutspelsklara lagen möts i sista omgången. Här är läget:
1) Sydney FC +25 262) Canberra United +19 24
3) Melbourne Victory +12 23
4) Brisbane Roar +5 20
Matcherna i sista omgången är Sydney–Canberra och Brisbane–Melbourne. Ettan och tvåan har fördel av hemmaplan i semifinalerna.
* Samuelsson var inte den enda spelaren som lämnade damallsvenskan i höstas för W-league. Det gjorde även den duktiga amerikanska ytterbacken Camille Levin, som varit i Western Sydney Wanderers i vinter. I går blev det klart att den före detta Göteborgsbacken kommer att spela för Sky Blue FC i NWSL kommande säsong.
* Slutligen vann Brasilien det sydamerikanska U20-mästerskapet genom att slå Paraguay med 2–0 i finalen. Båda lagen var som bekant redan klara för VM i Kanada i höst. Några bilder på målen från finalen har jag inte hittat, men väl ett klipp om arrangemanget, som avslutas med att Brasilien höjer pokalen.
Det var sista dagen på det internationella transferfönstret i går. I de stora damligor som var berörda gjordes inga riktigt stora värvningar.
Jag tänker förstås på ligorna i Frankrike och Tyskland. I den franska har jag faktiskt inte noterat någon sen värvning alls. I Frauen-Bundesliga gjordes en handfull sena värvningar, varav en med svenskintresse. Jag tänker på att Bayern München lade beslag på fjolårets Linköpingsspelare Eunice Beckmann.
Dessutom knöt MSV Duisburg upp kroatiska Kristina Sundov samt polskorna Agata Tarczynska och Patrycja Pozerska som ersättare till de tre spelare, bland annat Göteborgs nyförvärv Lieke Martens, som valde att lämna i samband med att alla kontrakt nyligen skrevs om.
Alla vinterövergångar i Tyskland finns på den här länken.
Emma Wilhelmsson
* Den allra mest intressanta övergången i går för svensk del var ändå att Emma Wilhelmsson skrev på för Chelsea. Den före detta Malmö- och Jitexspelaren provspelade ju med den engelska klubben under Mobcast cup, alltså inofficiella klubblags-VM, i fjol.
Jag tyckte att Wilhelmsson var en besvikelse i Jitex i fjol. Hon hade ju svårt att ta en ordinarie tröja i Stefan Rehn:s lag. Kanske kan hon få ett lyft i ett Chelsea som skaffat väldigt många nya spelare i vinter. Och det kanske inte är slutvärvat ännu. Inom damfotbollen har ju England precis som Sverige sitt stora fönster nu, vilket gör att det går att värva i ytterligare två månader.
Det mest intressanta i Chelsea i år är att man har två av Asiens allra bästa spelare under 2013 i laget i form av Yuki Ogimi och Ji So-Yun.
Sara Lindén
* Stefan Rehn är just nämnd. Han ledde i går Göteborg FC för första gången i match. Det blev seger med 3–1 (0–1) mot Bröndby sedan också nämnda Martens fixat en straff och stått för ett målpass. Det var dock två ”gamla” göteborgare som stod för målskyttet. Sara Lindén gjorde spelmål till 1–1 och 3–1, medan Marlene Sjöberg satte 2–1-målet på straff.
* I dag kommer träningsmatchandet i gång på lite bredare front för de damallsvenska lagen. Mest intressant är utan tvekan Rosengårds möte med Turbine Potsdam. I övrigt spelar Tyresö mot finska Honka, Kif Örebro mot ett pojklag och så skall Göteborg även möta Fortuna Hjörring.
* Internationellt är det franska topp- och svenskmötet PSG–Montpellier i kväll 18.45 den mest intressanta tävlingsmatchen i helgen. Hittar jag en länk till matchen kommer jag att lägga upp den här.
Om portugisiska är det givna andraspråket i Tyresö så blir holländska det gångbara andraspråket i Göteborg. I dag gjorde nämligen GFC klart med sin tredje holländska spelare, Lieke Martens.
Sedan tidigare finns Loes Guerts och Manon Melis i Göteborg. Uppgifter har ju dessutom gjort gällande att supertalangen Vivanne Miedema också skall vara på gång. Göteborg blir alltså lilla Holland i år.
Det är tydligen på modet att värva en hel koloni spelare från ett bestämt land. I övrigt i damallsvenskan har ju Kristianstad sedan länge siktat in sig på Island. Hos grannen Vittsjö finns nu tre skotska spelare, och i den tredje skånska klubben, Rosengård finns tre tyskor, samt ytterligare en tyskspråkig spelare.
Lieke Martens såg jag live för första gången när Sverige tog emot Holland på Gamla Ullevi hösten 2012. Och jag blev omgående förtjust i hennes bollbehandling. Det är en riktig lirare.
Den bilden förstärks av det klipp med freestyletricks som GFC länkat till på sin hemsida:
Martens kommer närmast från den forna storklubben FCR 2001 Duisburg i Frauen-Bundesliga. Det är en klubb som har skakats av ekonomiska problem i flera års tid. Lagets tidigare affischnamn, som Annike Krahn, Simone Laudehr, Linda Bresonik och Alexandra Popp, har de senaste åren en efter en lämnat det sjunkande skeppet.
Men i mellandagarna räddades damfotbollen i Duisburg över tid. Då gjorde man nämligen som LdB FC Malmö – man gick upp i en klubb med herrfotboll. Så den tidigare Champions Leaguevinnaren FCR 2001 finns inte längre. Numera heter Duisburgs elitdamfotbollsklubb MSV. Om det kan man läsa här och här.
Redan i helgens Hallenpokal spelade man under sitt nya namn. Dessutom var de gamla grön-svarta dräkterna utbytta mot MSV:s blåvitrandiga.
Har jag fattat saken rätt bröts alla kontrakt med FCR 2001 vid årsskiftet, och spelarna fick skriva nya avtal med MSV. I den processen valde Martens att lämna.
Duisburgs tränare Sven Kahlert kommenterade hennes avhopp på ett anmärkningsvärt sätt i den här artikeln häromdagen. Här är en ungefärlig översättning:
”Det var väntat, så som jag har lärt känna henne de senaste månaderna. Jag hoppas att vi får lite mer ro i truppen i och med hennes flytt. Hon och hennes omgivning har varit ganska svåra. Så mig stör inte det här alls, mer än att vi tappar en spelare som vi måste ersätta. Men nu har vi chansen att istället hitta en eller flera spelare som kan förbättra lagandan.”
Det där är en sågning utan dess like. Citatet kan förstås vara sagt av Kahlert i bitterhet över att förlora en bra spelare. Eller…
Tillagt i efterhand: I dag har det för övrigt spelats en landskamp. Norge vann med 2–1 mot Spanien i La Manga. Potsdamforwarden Ada Stolsmo Hegerberg gjorde segermålet på tre minuters övertid. Innan dess hade Veronica Boquete givit Spanien ledningen i första halvlekens femte minut och Elise Thorsnes kvitterat i den andra halvlekens femte minut.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Det går inte en dag för tillfället utan att det är något nytt i Jitex. Den här gången var det negativa nyheter för klubben. För nu har även Julia Wahlberg lämnat Mölndals stolthet.
Hon flyttar inte så långt, utan hennes nya klubb blir Göteborg FC. Intressant att se hur hon kan klara sig där.
Apropå Göteborg noteras att deras före detta målspotta, Jodie Taylor kommer att spela i amerikanska NWSL efter färdigspelad säsong i Australien. Dessutom får Taylor nu chansen i landslaget.
England har sedan en kort tid tillbaka en ny förbundskapten – Mark Sampson som senast tränat Bristol Academy. Han ger alltså Taylor chansen att visa upp sig i landslagströjan.
Det noteras för övrigt att det är en närmast total flyttkarusell bland de engelska landslagsspelarna. Här är en lista över spelare som har fått ny klubb i det pågående övergångsfönstret:
* Anita Asante (FC Rosengård)
* Ellen White (Notts Co)
* Siobhan Chamberlain (Arsenal)
* Gemma Davison (Liverpool)
* Jill Scott, Karen Bardsley, Toni Duggan och Stephanie Houghton (alla till Manchester City)
* Laura Bassett och Rachel Williams (Chelsea)
* Taylor (Washington)
Det är överhuvud taget väldigt mycket nytt i England. Chelsea verkar exempelvis vara på gång att göra en intressant värvning eftersom de är nära att knyta upp sydkoreanska stjärnan Ji So-Yun från Inac Kobe Leonessa.
Så till helgens fotboll. Först de mest intressanta ligamatcherna. I Tyskland återstår en match i år, och den spelas i dag, lördag. Det är Turbine Potsdam som skall försöka ta sig upp på andra plats i ligan. Man tar emot SGS Essen.
I Frankrike är det full omgång i helgen. Alla de fyra topplagen har dock överkomligt motstånd, vilket bör innebära säkra segrar.
Mest intressanta i helgen är landskamperna, och då tänker jag alltså på söndagens avslutande matcher i den brasilianska fyrnationsturneringen. Har jag rätt uppgifter startar bronsmatchen Skottland–Kanada klockan 16.45 svensk tid och finalen Brasilien–Chile klockan 19.00. Länkarna som gäller är den här eller den här. Troligtvis sänds en match på vardera länk.
Här är förresten en ny länk med alla målen från Chile–Skottland. Tyvärr får man inte se hela förarbetet till det läckra 3–2-målet. Men det läckra klackavslutet är i alla fall med:
Sent omsider är det dags att sammanfatta helgens damfotboll. Först till Japan där alltså Inac Kobe Leonessa vann inofficiella klubblags-VM.
Inför 3521 åskådare i Tokyo gjordes det japanska målen av Megumi Takase, Beverly Goebel-Yanez, Ji So-Yun och Emi Nakajima. De två sista Kobemålen, 3–0 och 4–2, är riktigt snygga. Se dem, och Chelseas båda reduceringar från Rachel Williams och Hannah Blundell på det här klippet: Notera för övrigt att Emma Wilhelmsson är upphov till den straff om gav 2–0.
* Så till Tyskland och seriefinalen i Frauen-Bundesliga. Där vann alltså Frankfurt hur säkert som helst med 3–0 borta mot Potsdam. Antonia Göransson byttes in de sista 27 minuterna för Potsdam.
I Frankfurt är Celia Sasic tillbaka i den hysteriska målform som hon hade 2012, innan hon började få skadeproblem. Skyttedrottningen gjorde ett av målen, och står nu redan på 14 mål, vilket innebär överlägsen ledning i skytteligan. Förra säsongen vann för övrigt Yuki Ogimi den på 18 mål. Det är ingen vild gissning att Sasic kommer att krossa den noteringen.
Sasics 14:e mål, samt de båda andra målen (Simone Laudehr och Lira Bajramaj) från Frankfurts prestigeseger finns på det här klippet:
Jag tycker att Potsdams svaghet finns på målvaktssidan. Fast kanske inte så länge till. Det verkar nämligen som att isländska Gudbjörg Gunnarsdottir från Avaldsnes skall ha skrivit på för klubben. Det tycker jag känns som en bra värvning.
Alla mål från helgens omgång i Tyskland finns för övrigt på det här klippet. Där noteras att Bayern Münchens formsvacka fortsätter. Olivia Schough:s nya klubb tappade 2–0-ledning till 2–2 mot nykomlingen och nästjumbon Hoffenheim. Hoffenheims 1–2-mål av Theresa Betz är i högst grad sevärt. Det handlar om en frisparksvariant med hög svårighetsgrad.
Lieke Martens
Krisdrabbade Duisburgs holländska stjärna Lieke Martens har kopplats till Göteborg. Hon höjde nog marknadsvärdet med sitt 2–0-mål mot Jena, i det som kan ha varit Duisburgs sista match.
* Helgens enda svenskmål i den franska ligan stod Lotta Schelin för. Hon tog snyggt ner bollen med bröstet och stötte in 5–0-målet mot Guingamp, och fastställde samtidigt Lyons segersiffror. Det var Schelins tionde fullträff för året, och målet ses på slutet av det här klippet med alla helgens mål från Feminine Division 1:
* Los Angeles segermål från finalen i NCAA finns på det här klippet. Jag tror inte att lagen NCAA-slutspelets final four hade gjort bort sig i damallsvenskan. Vad tror ni?
* I Italien gjorde Maria Karlsson i helgen sitt tredje mål i årets ligaspel. Hon tryckte in bollen från nära håll till 4–1 när Verona vann med 5–1 borta mot Napoli. Målet ses på klippet nedan. Mest anmärkningsvärt på klippet är annars den sanslösa målvaktstavlan vid 1–0 och Valeria Pirone:s snygga frispark till 1–1.
* Jessica Samuelsson spelade 90 minuter när Melbourne vann med förkrossande 6–0 mot tabelljumbon Newcastle i Australiens W-league.
Olivia Schough är tydligen klar för Bayern München. Därmed är snart alla offensiva spelare i Sveriges landslag baserade i utlandet.
Och för vårt landslag tror jag att det är alldeles utmärkt. Spelare som skolats i en svensk spelstil, och som gjort några år i damallsvenskan, får chansen att testa andra spelstilar, och möta nya motståndare.
Det faktum att i princip alla våra offensiva toppspelare sticker utomlands gör ju att det blir nödvändigt för de damallsvenska klubbarna att fortsätta satsa på utländska förstärkningar. Som bekant har ju våra båda förbundskaptener flera gånger uttryckt att de anser att alla utländska spelare i damallsvenskan är ett hot mot svensk damfotboll. Det hade varit intressant att höra vad de tycker om alla svenska spelare i utlandet.
Mimmi Löfwenius
Apropå sådana skall ju även Mimmi Löfwenius spela utomlands nästa säsong. Som jag meddelade för knappt två veckor sedan lämnar hon Jitex för norska LSK Kvinner.
Det händer alltså väldigt mycket i de båda Göteborgsklubbarna. Känslan är att båda kommer att få jobbiga säsonger på olika nivåer. Jitex skrev jag om här. GFC har tappat Kristin Hammarström (slutar), Marie Hammarström, Anita Asante (Malmö), Camille Levin (Western Sydney Wanderers, Australien), Yael Averbuch (klubb ej klar), Jessica Landström (klubb ej klar) och då Olivia Schough. Dessutom stack ju Jodie Taylor redan i somras.
GFC hade tunn trupp redan tidigare. Nye tränaren Stefan Rehn:s lagbygge kommer att bli riktigt tuff när man nu tappat ytterligare sju spelare samtidigt som man säger att man skall ha en bredare trupp. Visst har man värvat fyra spelare också. Men skall man kunna bredda truppen på nödvändig storlek behöver man minst sju spelare till. Kanske tio.
Medan klubbar som Malmö och Linköping verkar i princip klara med sina trupper inför 2014 lär alltså Göteborg fortsätta vara aktivt på spelarmarknaden i vinter. Det borde även Tyresö vara. För man har flera spelare som bara har kontrakt fram till sommaren. Och ännu så länge den här hösten har det mest varit uppgifter om spelare som lämnar, eller är på väg att lämna. Exempelvis har Sara Thunebro tydligen varit och känt sig för hos nykomlingen Eskilstuna United.
Det här är en kväll där det mesta handlar om herrfotboll. Och det är många frågor som ställs om det svenska herrlandslagets framtid.
Här tänker jag ställa en fråga om framtiden för svensk damfotbolls kanske allra mest klassiska klubb. För vad är det som händer i Jitex?
Jitex BK är klubben som ingen bryr sig om. De får minimalt med uppmärksamhet i GP och GT, de har ingen publik, och de är motarbetade av Mölndals kommun. De har dessutom dålig ekonomi, och man verkar tappa i princip hela sin startelva.
Stefan Rehn
För sedan det blev klart att Stefan Rehn lämnar Mölndalsklubben för grannen Göteborg FC har det i princip bara varit negativa nyheter kring den sexfaldiga svenska mästarklubben.
Klart är att Fridolina Rolfö lämnar för Linköping samt att Annica Sjölund och Kathlene Fernström följer med Rehn till GFC.Klart är också att Frida Höglund slutar. Dessutom har jag nåtts av uppgifter om att Mimmi Löfwenius skall vara på väg att flytta till Norge, och LSK Kvinner.
Annica Sjölund och Sofia Karlsson.
Men eländet för Jitex stannar inte där. I söndags var det stor inomhusturnering – Knallen cup – här i Borås. I turneringen deltog Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK. I det senare laget ingick Jitexspelarna Höglund, Sofia Karlsson och Elin Sandgren. Och snacket gick att både Karlsson och Sandgren också är på gång att sluta. Sandgren förstärkte den bilden när hon skrev så här på twitter:
”Från och med idag ska jag bara hålla på med sporter där jag kan vinna SM-guld. #futsal#bandy”
Minst sju ordinarie spelare är alltså på väg ut. Hur ser exempelvis Minna Meriluoto och Julia Wahlberg med fler på att stanna med tanke på flykten? Blir några spelare kvar? Hur skall Jitex kunna skaffa kompetenta ersättare utan pengar?
Det känns som att Jitex redan i praktiken är klart för elitettan 2015. Nu har jag dålig koll på kvaliteten på AIK och Eskilstuna, men nog har nykomlingarna här fått en jättechans att hänga kvar utan att behöva förstärka sina lag alltför mycket.
Läget i Jitex är riktigt tråkigt. Jämför man med konkurrenten Göteborg FC är det ju Jitex som har kulturen och den stora och framgångsrika ungdomsverksamheten.
Läget i Jitex får mig att tänka på ett ännu mer massivt mörker – det i min hemstad. För damfotbollen i Boråsområdet är sämre än någonsin. Den bygd som ett tag ledde utvecklingen svensk damfotboll genom klubbar som Öxabäcks IF och Kronängs IF och som fostrat spelare som Pia Sundhage, Victoria Sandell-Svensson och Anneli Andelén är alltså numera ett enda stort mörker.
I huvudkommunen Borås finns inget lag högre upp än division två. Och i kommunerna runtom finns två division 1-lag, IFK Örby och Nittorps IK. Det ger en verklighet där de stora talanger som kommer fram tvingas flytta på sig i tidig ålder. Eller till långpendling.
Situationen blev väldigt påtaglig under nämnda Knallen cup. Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK spelade alla semifinal. I samtliga lag fanns spelare fostrade i Boråsområdet.
GFC hade Sara Lindén på planen samt Johanna Almgren och Linnea Liljegärd i båset. Hovås/Billdal hade Nanna Jansson och Maria Andersson, medan Malin Fors inte kom till spel. Och i Torslanda spelade Sofia Karlsson, Linda Nöjd och Ellinor Ragnvaldsson.
Lägg till Italienproffset Maria Karlsson ochAIK:s Jessy Sharro och vi har en hel elva med elitspelare från Boråsområdet. Men det räcker inte med att fostra talanger när kultur och engagemang saknas.
Så jämfört med problemen i Boråsområdet är krisen i Jitex inte speciellt stor.
Marie Hammarström
* Slutligen så var Kristin och Marie Hammarström med i GFC:s lag i Knallen cup. Kanske gjorde landslagstvillingarna sin sista insats som fotbollsspelare i Fristads- respektive Boråshallen.
Mitt division fyra-lag delade för övrigt omklädningsrum med GFC. Det var inga problem att få Göteborgsspelarna att ställa upp på en gruppbild – något som gjorde dagen för mina spelare.
Bilden får mig att tänka på Marie Hammarströms hjälteinsats på Borås Arena efter Kif Örebros möte med Dalsjöfors 2011. Ni som följt bloggen länge har säkert sett hur hon efter matchen lärde bollflickorna hur man dansar landslagets VM-dans. Ni som inte sett klippet kan göra det via den här länken.
Det är verkligen ett klipp som gör att man kommer på gott humör. Och det kan ju behövas så här några timmar efter att Sverige missat nästa års herrfotbolls-VM.
Det här inlägget skulle handla om kvinnliga domare. Men domarna får en tillbakaskjuten roll i inlägget, för det har ju redovisats flera nyheter från Göteborg i dag. Nyheter som har stor påverkan på vårt landslag.
Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Den del som rör landslaget är tyvärr den tråkiga delen. För systrarna Kristin och Marie Hammarström lägger av. Där tappar vi två riktigt lojala och nyttiga lagspelare. Vi tappar dels en stabil och säker målvakt. Dels en poängspelare som tillhör världens bästa hörnläggare från höger.
Tvillingarnas besked är väldigt tråkigt för Pia Sundhage. Kanske framför allt är det Kristin som kommer att lämna ett jättehål efter sig. För på målvaktssidan är vi svaga för tillfället. Till Radiosporten målade Sundhage i dag upp en dyster bild. Förbundskaptenen konstaterade att:
* Sofia Lundgren har diskbråck.
* Hedvig Lindahl ska bli mamma tillsammans med sin sambo och ”då kan det hända många saker i hennes skalle”.
* Carola Söberg har tackat nej till landslagets novemberläger. Sundhage spekulerade i att Söberg är på väg att sluta.
Lindahl är just nu given etta igen. Bakom henne är Malin Reuterwall tvåa. Tredjeplatsen känns öppen. Jag har länge tyckt att Italienproffset Stéphanie Öhrström bör testas. I går såg jag på hennes twitter att hon nu får chansen för första gången att visa upp sig för Sundhage. Utöver Öhrström har för övrigt även Umeås Elin Landström, Piteås Emilia Appelqvist och AIK:s Petra Andersson kallats in som reserver till nästa landslagssamling.
Elin Landström
Beskedet om systrarna Hammarströms avslutade karriärer kom inte bara som ett tungt bakslag för landslaget. Det är förstås även besvärligt för Göteborg FC. Redan i somras tappade man Jodie Taylor. Efter avslutad säsong har tränare Torbjörn Nilsson slutat och Anita Asante skrivit på för Malmö. Dessutom såg jag att Yael Averbuch skrev på sin blogg att hon söker ny klubb. Det är således hela vårens offensiva centrallinje som försvinner.
Manon Melis
Därför var det förstås nödvändigt för klubben att också få sända ut lite positiva signaler. I dag presenterade man därför fyra nyförvärv, med Manon Melis som det tyngsta namnet. En målfarlig djupledslöpare behövdes, så jag förstår att man öppnat plånboken för att hämta in holländskan.
Utöver Melis presenterades i dag även Vittsjös holländska målvakt Loes Geurts, Jitex mittback Kathlene Fernström och Jitex finska forwardsstjärna Annica Sjölund.
Loes Geurts
Kathlene Fernström
Annica Sjölund
Extra intressant här är att nye GFC-tränaren Stefan Rehn tidigare har sagt att han inte tänkte ta med sig några spelare från Jitex. Nu har han redan plockat två från Mölndalsklubben, som verkar bli rejält brandskattad. Jitex känns som en högst tänkbar räddningsplanka för årets båda nykomlingar AIK och Eskilstuna.
Mer om det någon annan dag.
Men först måste jag förstås ifrågasätta mediekompetensen i Göteborg FC. För dels skall man inte presentera flera bra nyheter på samma gång – i varje fall inte om man vill ha maximalt utrymme i media. Och att gå ut med alla nyheter samma dag som Sveriges herrar möter Portugal i årets viktigaste match – det är ett slags självmål. Tråkigt.
* Dags för en kort koll utomlands. I veckan har Wolfsburg och Potsdam tydligt visat att Frauen-Bundesliga är Europas bästa liga. Utöver nämnda lag håller ju även Frankfurt och Bayern München högsta Europaklass från den tyska ligan.
När jag i går utnämnde Potsdams bragd mot Lyon som årets skräll så menade jag mer årets prestation. För frågan är om inte årets skräll inträffade i den tyska ligan förra helgen. Då tog nämligen superjumbon Sindelfingen sin första poäng för året. Man gjorde det högst oväntat mot just Bayern München.
Skrällen inträffade bara några dagar efter att jag skrivit att Sindelfingen troligen skulle gå genom ligan utan poäng. Se målen från den tyska superskrällen, och från övriga matcher i omgång 8 på det här klippet.
I helgen är det uppehåll i Frauen-Bundesliga. Det hindrar inte att det spelas en riktig prestigematch i morgon. Frankfurt och Wolfsburg drabbar nämligen samman i tyska cupen klockan 14.00. Vad jag sett är tyvärr inte matchen tv-sänd.
Det tyska cupmötet är hursomhelst utan tvekan helgens mest intressanta i damfotbollsvärlden.
* Därmed är jag slutligen då framme vid domarbiten. Åttondelsfinalerna i Champions League har tyvärr kantats av domarkritik. Jag uppmärksammade ju Therese Sjögran:s utspel mot kvinnliga domare efter Malmös förlust på hemmaplan mot Wolfsburg. Kritiken uppmärksammades på fler ställen. Bland annat tog Dagens Nyheters krönikör Johan Esk upp den i en krönika.
Den krönikan fick Malmös Lisa Ek att se rött, och det visade sig att hon hade många i Damfotbollssverige bakom sig. I ett känsloladdat blogginlägg högg hon stenhårt mog Esks åsikter. Och på Eks twitter rasade de stödjande inläggen in.
Jag är som bekant på Sjögrans och Eks sida. Damfotbollen förtjänar domare som ligger på samma nivå som spelarna. Och där är vi inte nu. Så länge kvinnliga domare får konkurrera med manliga domare, och således döma både herr- och damfotboll tycker jag dessutom att det inte är något stort jämställdhetsproblem att män dömer kvinnor.
Samtidigt så lyssnade jag på Uefas högst uppsatta dam, norska Karen Espelund, när hon vid 2012 års damallsvenska upptaktsträff talade sig varm för satsningen på rakt igenom kvinnliga domare i mästerskapen. Hon menade att damfotbollen kommer att vinna mycket på det över tid.Så är det garanterat. Och jag kan se den fina grundtanken. Fast när effekten blir att internationella toppmatcher en efter en avgörs genom svaga domslut – då bör Espelund med fler tänka om.
Det blev som väntat, Stefan Rehn tar över i Göteborg FC efter Torbjörn Nilsson.
Damfotbollsbloggen har redan ställt frågan om vad det är för lag som Rehn egentligen får ta över. Det vimlar verkligen av frågetecken kring Göteborg FC. Och risken är uppenbar att Rehn kommer att få börja om och bygga helt nytt.
För GFC:s trupp är ju rekordtunn. Och risken finns ju att omkring hälften av de få spelarna försvinner i vinter. De rykten som florerar finns i länken ovan.
Ett annat rykte som spridit här i Västsverige, senast via fredagens upplaga av Göteborgsposten, är att GFC:s starke man Peter Bronsman har minskat sitt engagemang i klubben eftersom hans tid går åt till att sprida sin cider över världen.
Skulle det stämma vore det förödande för klubben. För känslan är att GFC i mångt och mycket står och faller med Bronsman.
Helt verkar han inte ge upp i alla fall. För i GP-artikeln om Rehn säger Bronsman:
”Stefan har sista ordet och vi får se vilka han vill behålla och förstärka med. Samtidigt har mycket hänt inom damfotbollen och vi ska nu sluta skriva kontrakt med spelare över ett år och i stället skriva längre kontrakt.”
Jag har hört att GFC uppvaktade Jitextalangen Julia Wahlberg i somras. Men nu säger Rehn att han inte skall ta med sig några spelare från Mölndalsklubben:
”Det vill jag helst undvika av respekt. Det kommer antagligen att komma in lite nytt i GFC men inte från Jitex.”
Klockan har just passerat midnatt, och det är torsdag. Under dagen som just tagit slut har jag sett allt och inget från den första omgången av Champions League. Parallellt med jobbet har det blivit någon minut tv här och någon minut stream där.
Jag har sett delar av fem olika matcher, men har ingen helhetsbild av någon av dem. Eller jo, Pärnu–Wolfsburg 0–14 var rätt lätt att greppa…
Tyresö–PSG såg jag högst sporadiskt, vilket gör att jag lämnar analyser av spelet. Däremot konstaterar jag att 2–1 är ett godkänt resultat på hemmaplan. Å andra sidan räcker det med 1–0 för PSG hemma, vilket gör att jag gissar att fransyskorna trots allt lämnar Stockholmsområdet med hyfsat nöjda miner.
Jag håller nämligen fortfarande PSG som knappa favoriter, då jag tror att laget är betydligt bättre hemma på gräs än de var borta på ovant underlag. Till Tyresös fördel talar dock att de lär få nya möjligheter att kontra på Marta och Christen Press. Och det kan bära långt.
Totalt sett är jag ganska nöjd med mina tips i föregående inlägg. Tre oseedade lag lyckades vinna på hemmaplan i dag. Alla tre med uddamålet. Utöver Tyresö handlade det om Tavagnacco och Zürich.
Ytterligare tre matcher slutade med kryss. Det var Barca–Bröndby, Spratzern–Torres och Standard Liege–Glasgow.
Den match jag var mest snett ute på var PK-35 Vantaa som föll med 3–0 hemma mot Birmingham. Där trodde jag nog att finskorna skulle ha lite mer att sätta emot.
I samtliga de tolv möten som inleddes i dag har därmed det seedade laget ett bra utgångsläge inför returen.
I morgon spelar Malmö, eller FC Rosengård som de tydligen trots allt skall heta framöver. Namnbytet var en av gårdagens större nyheter på hemmaplan.
Apropå Malmö så lutar jag alltmer åt att helgens räddning från Örebromålvakten Stephanie Labbé på Anja Mittag:s straff kan vara årets svettigaste. Har du inte sett den finns den på det här klippet:
Omgående efter att serien i praktiken avgjorts i söndags så tjuvstartade silly season med att det läckte ut att Fridolina Rolfö lämnar Jitex för Linköping. Östgötarna verkar förresten försöka samla på sig hela fjolårets guldtrupp från F19-EM. En annan het nyhet rör Stefan Rehn och Göteborg FC. Fast det verkar kunna bli en dyr historia.
Apropå Jitex finns bilder från deras seger mot Kristianstad på nästa klipp. Där ser man Rolfö stå för den högklassiga framspelningen till Annica Sjölund vid segermålet. Sjölund avslutar dessutom fantastiskt lugnt och kyligt:
När jag ändå är inne på klipp kan jag inte undanhålla det här Partajklippet om vad Pia Sundhage håller på med mellan mästerskapen:
Ett kul klipp. Extra kul eftersom det visar att Sundhage har blivit en stor kändis när humorprogram väljer att driva med henne.
Ungefär en timme har gått sedan nyheten om att Torbjörn Nilsson lämnar Göteborg FC slog ner som en bomb.
För på något sätt kändes det som egentligen borde ha varit rätt självklart ändå som en bomb. Att en tränare som misslyckats med att utveckla en välmeriterad spelartrupp avgår är ju egentligen ganska naturligt.
För tänk hur det hade låtit om pålitliga topplag i herrarnas allsvenska, som AIK, Malmö, Elfsborg, Helsingborg eller IFK Göteborg hade gjort en liknande höst som GFC.
En höst där laget förlorat fyra raka matcher. Och där man dessutom gått mållöst i fem raka.
Faktum är att GFC:s svaga höst nästan gått spårlöst förbi här i Västsverige. Laget har radat upp fiaskoartade resultat utan att någon verkligen satt fingret på hur dåliga resultaten varit, eller krävt Nilssons huvud på ett fat.
Orsaken till det är förstås att det är obefintligt engagemang kring klubben från supportrar, samt att mediabevakningen är sporadisk när laget inte är inblandat i någon guldstrid.
Personligen vaknade jag inte till på GFC:s extremt usla form förrän i går, då Tv4sports kommentator Daniel Kristiansson utnämnde Göteborgslaget till Sveriges sämsta för tillfället. Antar förresten att han egentligen menade damallsvenskans sämsta lag…
Efter Kristianssons sågning granskade jag GFC:s höst lite närmare. Och det är ingen vacker läsning.
Minns att laget efter 13 omgångar bara var fyra poäng bakom toppduon Malmö och Tyresö. Inför hemmamötet med Malmö den 18 augusti kunde man faktiskt med rätta räkna GFC som en utmanare om SM-guldet.
De två första höstomgångarna hade i och för sig inneburit 1–0-segrar mot Piteå och Mallbacken. Segrar som varit långt ifrån imponerande, och som mest väckt frågor om hur bra Göteborg egentligen var utan dåvarande skytteligatvåan Jodie Taylor. I samband med den där Malmömatchen kom svaret.
LdB FC vann med 5–0 på Valhalla, och sedan dess har GFC bara tagit fyra poäng på sex omgångar. I de senaste sju omgångarna har man bara gjort mål i en match – och det var i 4–1-segern hemma mot Örebro.
Lägger man på de båda 1–0-segrarna i början av augusti har GFC gjort sex mål på sina nio matcher efter EM-uppehållet. Bara Sunnanå har gjort färre under aktuell period.
Med tanke på vilken tunn trupp laget har, och att man dessutom har långtidsskador på nyckelspelare som Anita Asante och Johanna Almgren förstår jag att Torbjörn Nilsson känner att han kommit till vägs ände. Och frågan är vilket material efterträdaren får till sitt förfogande. Känslan nu är att det finns en risk att GFC kommer att få bygga nästan helt nytt i vinter.
Alldeles nyss kom Göteborgs-Posten med nyheten att Torbjörn Nilsson slutar i Göteborg FC efter den här säsongen.
Han bryter därmed det kontrakt som även löper över nästa säsong.
I länkad artikel säger han att:
”Vi har utvecklats mycket sedan jag kom hit men i år tog vi ett steg tillbaka.”
Det är svårt att säga emot. GFC:s lagbygge har havererat i höst, och det är nog klokt att man låter någon ny försöka starta ett nybygge.
Spontant tycker jag trots den senaste tidens misslyckande att Nilsson ändå är värd genomgående applåder för sin insats i Göteborg – och i svensk damfotboll. Även om Bosse Falk och Martin Pringle låg före i tiden skulle jag nog säga att Nilsson var den förste riktigt etablerade ”herrtränaren” som tog klivet över till damfotbollen. Ett kliv som definitivt ledde till ökad status för damallsvenskan.
Och Nilsson har ju som bekant sedan fått ett par meriterade efterföljare, bland annat i form av Stefan Rehn och Tony Gustavsson.
Damallsvenskan 2013 är avgjord. I varje fall i praktiken.
För utöver Sunnanås nedflyttning är inget av det här är 100-procentigt klart. Men allt talar för att Malmö tar guld, och får med sig Tyresö ut i nästa års Champions League. Linköping blir trea, och Göteborg lägger beslag på den fjärde och sista medaljen. De båda nykomlingarna Mallbacken och Sunnanå åker ur, och får börja om i elitettan.
Även om helgens resultat innebär att Malmö kan boka festlokal och även leta artister som kan sköta underhållningen, så väntar jag med att skicka någon grattishälsning. För det finns ju fortfarande en teoretisk chans att skånskorna skall slarva bort det här. Fast känslan är att Tyresö kan tappa poäng i Linköping i sista omgången, vilket i så fall innebär att Malmö redan har tagit tillräckligt många poäng för att vinna serien.
Ramona Bachmann
Det var Marta:s och Tyresös vår. Det har utan tvekan varit Ramona Bachmann:s och Malmös höst.
Bachmann och Malmö var heta även förra hösten. Då stod laget på 13 raka segrar inför de två sista omgångarna. Och man ledde med fem poängs marginal – när man drabbades av guldfrossa. Bachmann gjorde bort sig mot Umeå, och Anja Mittag missade straff hemma mot Tyresö.
Nu står Malmö på nio raka segrar, och man leder med sex poängs marginal. I dag missade Mittag straff, och i nästa omgång väntar Umeå…
Fast nej, någon sådan extrem frossa att Malmö missar SM-guldet även i år lär vi inte få uppleva.
Det finns förstås många faktorer bakom Malmös guld. Bachmann är nämnd. Viktigare ändå är målvaktssidan. Det jag har sett vinner Thora Helgadottir på knockout mot Tyresös båda målvakter. Carola Söberg gav bort båda seriefinalerna, och Ashlyn Harris har inte alls motsvarat högt ställda förväntningar.
Thora Helgadottir
Sedan har Malmö fler matchvinnare. Jag har flera gånger under året ifrågasatt Manon Melis. Jag tycker fortfarande inte att holländskan har gjort någon bra säsong. Fast nu när det drar ihop sig har hon klivit fram – vilket förstås är värt stor respekt.
Hon gjorde segermålet senast mot Kristianstad. Och hon satte viktiga 1–0 i dag mot Örebro. Dessutom spelade Melis läckert fram till Bachmann vid det vackra 3–0-målet.
Höjdpunkter från 4–2-segern ser du för övrigt här:
Innan jag lämnar guldstriden vill jag återigen påminna om att varken Marta eller Bachmann fanns med när förbundskaptener, Champions Leaguetränare och journalister röstade fram Europas tio bästa spelare.
Det är ofattbart för mig. Jag ser duon som vår högsta series två klart bästa spelare.
Från toppen till botten. Där blev det i dag i praktiken klart att Mallbacken ur. För efter 1–1 hemma mot Sunnanå kan bara ett mirakel rädda värmländskorna. Ett mirakel som innefattar att Skelleftelaget besegrar Jitex, samt att Mallbacken själva slår Malmö. Det känns förstås inte så sannolikt.
Utöver det egna poängtappet så var det Annica Sjölund som sparkade ut Mallbacken ur damallsvenskan. Åländskan frälste Jitex hemma mot Kristianstad.
Samtidigt höll comebackande Minna Meriluoto nollan. Jag har bara sett den officiella statistiken. Men går man på den var det en konstig match. För det var 7–2 i avslut mot mål till Jitex. Men 0–3 i ramträffar. Den sista hade Mia Carlsson på övertid. Det här var helt enkelt Jitex dag.
Renée Slegers
Ett sent segermål från Renee Slegers fixade Linköpings 2–1-seger mot Vittsjö. Det innebär att östgötskorna som sämst blir trea i serien.
Höstens stora besvikelse är utan tvekan Göteborg FC. Laget har inte gjort mål på fem omgångar, och det är lätt att sätta en krisstämpel på Torbjörn Nilsson:s lag. GFC är enda lag i serien som är helt utan poäng i de fyra senaste omgångarna. Att avsaknaden av Jodie Taylor skulle bli kostsam förstod jag direkt när jag såg GFC efter EM-uppehållet. Men att det skulle vara så här illa gick inte att förstå.
I dag föll GFC borta mot Umeå med 3–0. Lina Hurtig gjorde det andra målet. Därmed blev hon första svenska spelare att nå tvåsiffrigt i skytteligan i år. Kanske blir Hurtig inte bara den första, utan även den enda svenska tiomålsskytten i årets damallsvenska. Det svaret får vi vänta i två veckor på.
Trots Göteborgs genomusla form tror jag att laget blir fyra. Jag tror att det räcker med tre poäng till för att ta medalj, och laget avslutar ju hemma mot Sunnanå. Den matchen kan väl inte ens GFC misslyckas med att vinna?
En blogg om internationell damfotboll 