Etikettarkiv: damfotboll.com

Min årskrönika över 2012

Publicerad den av
Svara

Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.

Här är årets…

Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.

Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…

Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.

Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.

Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.

Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.

Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?

Hemkomst: Pia Sundhage. Vad mer behöver sägas?

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.

Jag intervjuar Alex Morgan

Jag intervjuar Alex Morgan

Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.

Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…

Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.

Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.

Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.

Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.

Sofia Lundgren

Lundgren sågade

Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågade Thomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan.
Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.

Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.

Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.

Hans Löfgren och Leif Edeborg

Hans Löfgren och Leif Edeborg

Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.

Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.

Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.

Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet.
Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.

Musikvideo: Gjordes väl av Olivia Schough? Eller var kanske USA:s lagvideo bättre? Eller någon av de andra klippen på den här länken?

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani gjorde ett av årets mål

Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars.
Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal.
Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio.
Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.

Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.

Yuki Nagasato

Yuki, när hon hette Nagasato

Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi.
Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…

Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd

OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012.
OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.

Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.

Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS.
Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här.
Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.

Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.

Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.

Hope Solo

Skapar rubriker

Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…

Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld.
Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär.
Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.

Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.

Skott 1: Emilie Haavi mot Wolfsburg.
Skott 2: Linda Hallin mot Djurgården.

Skräll: Vittsjö GIK. Motivering känns överflödig.

Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.

Marlene Sjöberg

Marlene Sjöberg

Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.

Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…

Tyresö jublar över Martas 1-1-mål

Tyresö jublar

Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.

Sofie Andersson

Sofie Andersson på språng mot nya mål

Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid.
Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.

Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…

Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.

Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…

Caroline Seger intervjuas

Caroline Seger uttalar sig

Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.

Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.

VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.

Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.

Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.

Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.

Vad händer med Öqvist?

Publicerad den av
7

Många namn bollas i luften nu under silly season. Ett jag saknat är Josefine Öqvist.

Hur är det med henne? Kommer hon att spela nästa år? Och i så fall var?

Öqvist borde vara ett intressant namn på marknaden. För som jag förstått det har hennes kontrakt med Tyresö gått ut.
Men sedan den här artikeln i Sydsvenskan har jag inte sett hennes namn nämnas. Hon sa ju till damfotboll.com några veckor tidigare att hon tänker spela, om kroppen tillåter.

Jag såg uppgifter om att Tyresö uppvaktar Christen Press. Stämmer det så måste det väl innebära att mästarinnorna räknar bort Öqvist.

En annan uppgift som förekommit på flera ställen är att Malmö jagar Caroline Seger. Det kan jag verkligen inte förstå. Malmö har ju redan skaffat sig en offensiv av högsta världsklass. Det är ju defensiva spelare de behöver ett par till för att på allvar kunna vara med och slåss om Champions League-titeln till våren. Och för att återigen ta kampen med Tyresö om SM-guldet.
Faktum är ju att Malmö tappade kvalitet i fjol när Seger anslöt från USA. Jag tror att Malmös lag skulle må bäst av att ha mer arbetsvilliga centrala mittfältare som Sara Björk Gunnarsdottir, Lisa Ek och Katrin Schmidt (blir hon kvar?).

Tre assist för nominerad Karlsson

Publicerad den av
1

Här är sent omsider är här en liten sammanfattning av helgens fotboll runt om i världen.

* Lotta Schelin gjorde tre av Lyons mål när Arras kördes över med hela 13–1 i söndags. Schelin var inte värst, för Laetitia Tonazzi gjorde fyra.
Det var förstås inte mycket till spänning i matchen, utan ställningen var 5–0 redan efter 16 minuter. Då hade Tonazzi redan då gjort tre och Schelin två.
Schelins mål betydde 2–0, 5–0 och 8–0. En spelare till gjorde tre mål, nämligen japanskan Ami Otaki som stod för ett äkta hattrick på 16 minuter i andra halvlek.

Camille Abily blev mållös. Trots det leder hon fortfarande skytteligan på 13 mål, ett före Tonazzi. Schelin är uppe på nio, och delar med det tredjeplatsen med tre spelare till. Kosovare Asllani är PSG:s bästa målskytt. Hon står på sju fullträffar, vilket ger en delad sjundeplats i skytteligan.

Efter tio omgångar har Lyon i praktiken redan vunnit ligan. De kvarvarande tolv omgångarna lär bli en ren transportsträcka.

Efter att tidigare tvåan Montpellier förlorat med 2–0 borta mot Juvisy är det nämligen sju poäng mellan Lyon och nya tvåan, PSG.
Parislaget vann med 3–0 borta mot Vendenheim efter att tyska Linda Bresonik gjort alla tre målen. Om det känns klart vilka som skall vinna ligan så är kampen om andraplatsen nu rejält raffinerad. PSG är nämligen en poäng före både trean Juvisy och fyran Montpellier.

* I Tyskland når Frauen-Bundesliga halvtid i morgon. Då spelas hängmatchen mellan Bayern München och serieledande Wolfsburg. De båda lagen spelade huvudroller i helgens omgång. München i positiv riktning, Wolfsburg i lite mer negativ.

Serieledarna tappade nämligen oväntat två poäng borta mot Bad Neuenahr. Det blev 2–2 efter att Alexandra Popp och Zsanett Jakabfi gjort Wolfsburgs mål. Neuenahrs målskyttar var Nya Zeelands snabba landslagsspelare Sarah Gregorius samt Tysklands anfallsess Celia Okoyino da Mbabi.

Wolfsburg fick dock hjälp av Bayern München som återigen besegrade FFC Frankfurt. Det var tredje gången under 2012 som det inträffade. De båda tidigare segrarna har kommit i cupen. Nu var det ligan, och amerikanska Sarah Hagen bakom skrällen. Hennes 1–1-mål var ett högklassigt tekniskt nummer – en volleylobb via ribban och in. Segermålet var däremot ett riktigt skitmål. Och nej, Sara Thunebro fick ingen speltid den här gången heller.

Ligatvåan Turbine Potsdam tog in två poäng på Wolfsborg. Två spelare som jag hade kunnat tänkt mig bland de tio i den första nomineringen till Ballon d’Or gjorde samtliga mål vid 5–0-segern mot Gütersloh. Först satte Genoveva Anonma de tre första, sedan tog Yuki Ogimi över och stod för de två sista. Hennes frispark till 5–0 var läckert fräck.
Antonia Göransson spelade hela matchen, och slog inläggsfrisparken som ledde till 1–0-målet.

På den här länken ser du Göranssons och Ogimis frisparkar, samt alla andra mål från helgens omgång i Frauen-Bundesliga.

* I Italien är båda Bardolino Veronas svenska spelare nominerade för priset till ligans bästa spelare. Man kan rösta på Stephanie Öhrström, Maria Karlsson eller någon av de andra kandidaterna via den här länken.
I helgens omgång blev det 3–1-seger hemma mot Mozzanica. Maria Karlsson hade assist till samtliga tre Bardolinomål. Alla assisten bestod i frisparkar från egen planhalva som nådde lagkamrater i straffområdet. Se dem, och lite fler höjdpunkter från matchen här.

I tabellen leder Sassari Torres utan poängförlust. Vinner man eftermiddagens hängmatch mot mittenlaget Chiasiellis växer avståndet till fyra poäng till tvåan Tavagnacco och till nio ner till Bardolino på fjärde plats.

* Slutligen läste jag på damfotboll.com att tre svenska spelare hade vunnit det amerikanska mästerskapet för universitets- och collegelag.
Jag undrade lite över nyheten, för jag vet att slutspelet av det stora collegemästerskapet NCAA har spelats i helgen.
Där vann för övrigt Tar Heels från University of North Carolina finalen mot Penn State med 4–1. Höjdpunkter ses via den här länken.
1–0 smälldes för övrigt in via ribban av blixtsnabba Kealia Ohai. Minns att det även var hon som visade vägen för USA i finalen av F20-VM tidigare i höstas.

Några svenska spelare såg jag inte i laguppställningarna. Däremot noterade jag att Tar Heels använde sig av hela 21 spelare i finalen. Det verkar inte finnas några begränsningar för byten i collegefotbollen.
Men som sagt. Jag hittade inga svenska spelare i finalen av NCAA:s högsta division. Inte heller i division 2 eller division 3.

Vid en närmare koll visade det sig att de tre svenska spelarna vann finalen av NAIA, vilket är ett mästerskap för små universitet. Det är säkerligen också prestigeladdat, men ändå typ collegemästerskapets division fyra. Jag tycker nog allt att damfotboll.com lurar sina läsare i länkad artikel. Fy på sig.

Vilket som är här ett klipp där bland annat NAIA-mästerskapets bästa spelare, Sjöbos Mia Persson, berättar om segern.

Inte ett korsband till…

Publicerad den av
2

Umeå IK:s Linda Molin blev årets 15:e spelare i damallsvenskan att drabbas av en korsbandsskada. Hon skadades på träning i veckan. Läs mer här.

Alltså 15 – bara under det här kalenderåret. Nu har tio av seriens tolv lag spelare som är borta från spel till följd av skadade korsband. Bara AIK och Djurgården är förskonade. Listan över de 14 spelare som tidigare drabbats finns här.

Vid i princip varje skadetillfälle har jag ifrågasatt hur lagen tränar styrka och balans i musklerna kring knäna.

Nu i veckan har fler tagit upp frågan. Först hade damfotboll.com den här utmärkta artikeln. Jag har ofta kritiserat damfotboll.com för att undvika tuffa ämnen, men här imponerar de. Kul.

Och i går följde även Radiosporten upp skadeeländet. Här är en länk till det inslaget.

Det är förstås jättebra att ämnet kommer upp till diskussion. För jag tror att många både ansvariga tränare och fystränare är i behov av vidareutbildning i frågan.

Schelin, PSG, tysk målkavalkad och en japansk cupskräll

Publicerad den av
3

I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.

Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.

I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?

PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.

Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.

Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.

Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.

* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.

Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.

Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.

Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.

Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?

* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:

https://www.youtube.com/watch?v=2K9Z79VpnsY

Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.

När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.

Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)

Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA

* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.

Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.

Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.

I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.

* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.

Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.

* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?

Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…

Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?

Göteborg matchade nästan hela truppen

Publicerad den av
Svara

En fullmatad fotbollshelg är över. På svensk mark var väl den enda skrällen att Umeå vann i Vittsjö. Skräll eftersom att Vittsjö inte förlorat på hemmagräs på två år.

Men egentligen känns inte heller det resultatet speciellt överraskande. Både Vittsjö och Umeå känns som rätt svårtippade lag i höst. Vittsjö verkar ha tappat lite av den magi som laget hade i våras.
Umeå har varit väldigt upp och ner under hela året. Nu är laget uppe på 21 poäng, och kan utan oro börja planera för en damallsvensk säsong även 2012.

Det kan även Piteå IF. Deras 3–0-seger mot AIK innebär att de har nio poäng ner till nedflyttningsstrecket med sex omgångar kvar att spela.
Eftersom AIK och Djurgården har samlat nio respektive tio poäng på 16 omgångar finns det inget som talar för att någon av dem skall kunna hämta in Piteås försprång.
Piteå är ett lag som behövs i damallsvenskan, tack vare sitt starka publikunderlag. I dag var det 1015 åskådare på LF Arena.

Jämför det med 285 på Stockholms stadion – en siffra som gör att jag inte gråter över Djurgårdens förestående degradering. För nu blir den väl närmast omöjlig att undvika?
För övrigt hade Göteborg FC med sig hela truppen till matchen – alla 15 spelare. 93,3 procent av spelarna fick speltid…

Gårdagens publiksiffra i Malmö var också en besvikelse. Bara 836 på Malmö IP när LdB FC jagar tredje raka SM-guldet känns väl blekt.
Jitex pressade för övrigt mästarinnorna i 90 minuter. Men det var klasskillnad när vi snackar spets. Medan Malmö kom till farliga avslut i nästan varenda anfall, så kom Jitex knappt till avslut. Det var väldigt tydligt varför man värvat Mimmi Löfwenius och Fransisca Ordega.

För övrigt måste väl Sofia Anker-Kofoed:s första allsvenska mål vara en kandidat till årets mål? För vilket spel det var. Och vilket snyggt avslut. Att skicka upp en volley på det sättet i steget är inte lätt.

* AIK och Djurgården är alltså på god väg ner i damettan. Det börjar bli klart vilka klubbar som kan komma att ersätta dem.
Efter den här omgången känns I ettan är Sirius, Sunnanå och Mallbacken i praktiken klara för kval mot damallsvenskan. QBIK ligger bra till för att bli fjärde kvallag. Jag såg på damfotboll.com att Karlstadsklubben är tveksamt inställd till spel i damallsvenskan av ekonomiska skäl.
Men det måste väl vara jackpot?

För alternativet – damettan – måste väl vara en betydligt jobbigare serie ur ekonomisk synvinkel? Där är det fler långa resor, bara kaffepengar i bidrag – och inga publikdragande motståndare.

Hur tänker damfotboll.com?

Publicerad den av
Svara

Som bekant har jag tidigare under året kritiserat http://www.damfotboll.com – svensk damfotbolls hemvist nummer ett på internet. Jag gjorde det bland annat i det här inlägget.

I kväll känner jag att det är dags att följa upp kritiken. Både på gott och på ont. För jag mådde dåligt när jag surfade in på sidan alldeles nyss. Frågan som väcks är: hur tänker man när förstasidan ser ut så här?

Huvudrubrik den 4 september 2012

Det värsta är att sidan inte hade behövt se ut på det här viset.

För faktum är att jag tycker att damfotboll.com har haft flera bra artiklar på sistone. Man har gjort lovande försök att ställa viktiga frågor.

Ett lysande exempel är dagens artikel med Nilla Fischer och Caroline Seger. Jag tänker på den här, där de får stå till svars för kritiken av Thomas Dennerby. Det är i högsta grad relevant och intressant läsning.

Nämnd artikel är naturligtvis dagens höjdpunkt på damfotboll.com. Det är en artikel de bör känna sig stolta över, vilket i sin tur givetvis bör innebära att den skall ligga i topp ända tills den blir gammal – eller man har någon ännu bättre grej.

Men icke.

I stället toppar man alltså i kväll med en sammanfattning av den senaste omgången av flickallsvenskan – vinklat på en fem dagar gammal match. Pinsamt.

Man undrar ju om det här kan vara kul för skribenterna på damfotboll.com. För som jag ser det måste sidan vara sämst i Sverige på att marknadsföra sina egna toppartiklar.

* När jag ändå är inne på avdelningen kritik mot damfotboll.com så kan jag inte låta bli att ta upp det här inlägget. Det är verkligen någon form av bottennapp i bristfällig research.
För en sak kan man vara säker på efter att ha läst eländet, nämligen att Thorsten Frennstedt aldrig har varit på ishockey i Borås. För hallen är varken nybyggd eller försedd med några loger. Det finns inte ens en cafeteria i Borås Ishall.
Och trots LdB FC Malmös jobbiga läge så betalar nog den damallsvenska klubben både högre löner och har större omsättning än tvångsnedflyttade BHC.
Faktum är ju att Dalsjöfors hade bättre förutsättningar än hockeyn i Borås – tjejerna spelade ju på Borås Arena.

Hur kunde jag hamna här?

Publicerad den av
5

Som jag skrev i förra inlägget fyller den här bloggen ett år i dag. Under den tiden har jag ställt frågan i rubriken vid flera tillfällen. Hur kunde jag hamna här?

Ni som följt bloggen under året minns kanske att jag lovade i ett inlägg i våras att besvara en twitterfråga från Vittsjös klubbchef Markus Nilsson. Den handlade om hur ofta jag ser de olika damallsvenska lagen. Det har blivit hög tid att svara.

Samtidigt tänkte jag passa på att berätta lite om mig själv, min bakgrund och hur den här bloggen kom till.

Sanningen är den att jag inte på något sätt såg mig som någon damfotbollsexpert när den här bloggen startades för ett år sedan.
Visst, jag är uppväxt med damfotboll. Jag tror att jag från mitt barndomshems trädgård skulle kunna nå Ramnavallens närmaste hörnflagga på två stenkast.
Där spelade Kronäng i damernas högsta serie under min barndom. Dit kom Jitex, Öxabäck, Stenkullen, Nittorp och andra storheter. Där spelade även Kronängs och Byttorps herrlag sina hemmamatcher. Jag var oftast där. Och jag såg ingen skillnad på om det var män eller kvinnor som spelade. Jag såg bara fotboll.

Fast det är inom herrfotbollen och IF Elfsborg jag har min bakgrund. Efter att ha spelat i klubben upp till och med juniorlaget, blev jag sedan ganska direkt värvad till ledarstaben för just Elfsborgs juniorlag. Där ingick jag i sex år, och såg på nära håll spelare som Anders Svensson, Tobias Linderoth och Johan Wiland utvecklas till allsvenska stjärnor.
Under de åren fick jag en grundlig fotbollsutbildning som jag haft stor nytta av i mitt jobb som journalist.
För 1999 fick jag heltidsjobb på Borås Tidning, och lämnade Elfsborg. Man kan säga att jag bytte sida. Från att jobba för klubben, till att kritiskt granska den.

Under åren har jag aldrig slutat att titta på damfotboll. Jag har följt landslagets matcher, och damallsvenskan, via tv. Sedan 2007 har jag dessutom varit tränare för ett damlag i division fem. Så jag har under senare år haft bra koll på damfotboll på gräsrotsnivå.

Men på allsvensk nivå har det varit sämre. Problemet är ju det att vi inte hade något damallsvenskt lag i Boråstrakten från Öxabäcks sorti 1998 till Dalsjöfors oväntade debut ifjol.
Apropå Öxabäcks IF så skrev jag under hösten 1999 för övrigt dödsrunan över deras makalöst framgångsrika – och historiskt viktiga – damfotbollssektion.
Jag åkte till Antikhuset i Öxabäck och sammanfattade cirka 30 fantastiska år tillsammans med några av eldsjälarna i svensk damfotbolls barndom, Ebba Andersson, Kerstin Johnson och Anki Lindkvist. Åk förresten gärna till Antikhuset och se Kerstin Johnsons fina museum över svensk damfotbolls första storlag om du har chansen – det rekommenderas varmt.

Så till svaret på Markus Nilssons fråga.
Under fjolåret såg jag elva damallsvenska matcher på plats – vilket innefattade totalt tio lag. I år har jag sett fem lag på plats, och ytterligare fyra på tv. Det är egentligen för lite. Jag anser nämligen att man på ett år behöver se ett lag åtminstone fyra–fem gånger live för att ha så bra koll att man skall kunna kalla sig expert på det.

När det gäller landslaget känner jag däremot att jag har nått det stadium där jag kan kalla mig expert. Jag har nämligen varit på plats och sett elva landskamper på 13 månader.
Och det var just genom landslaget som den här bloggen först kom till. Den startades under VM i Tyskland, och var tänkt att stängas ner efter mästerskapet. Så blev det också. Först.

Men när man har följt 22 spelare på nära håll under närmare en månads tid, blir det lätt så att man även vill kolla hur det går för dem efteråt.
Och jag försökte göra det under hösten. Jag surfade runt på svenska sidor. Men upptäckte att informationen inte fanns någonstans.
Jag märkte att inte ens svensk damfotbolls viktigaste hemsida, http://www.damfotboll.com, följer våra största stjärnor. Vill man veta något om Lotta Schelin:s framfart i Lyon får man leta på franska sidor. För att följa Sofia Jakobsson får man plugga ryska. Och så vidare.

I slutet av september i fjol kände jag att jag själv kunde göra en insats. Så jag öppnade bloggen igen. Jag riktade in mig på hur våra utlandsbaserade landslagsspelare skötte sig. Och på EM-kvalet.

Damallsvenskan skrev jag inledningsvis inte så mycket om. De enda lag jag hade riktig koll på i höstas var ju Dalsjöfors Goif och landslaget.
Men det tar sig. Nu har jag även nått expertstatus på USA, Japan, Göteborg FC och Jitex.

När jag väl var i gång, och började närgranska svensk damfotboll märkte jag snabbt hur damfotboll.com blundar för allt som är negativt.
Ta bara den här veckans exempel. I måndags hade Dalsjöfors Goif en presskonferens där ledningen berättade om att klubben har gått 1,4 miljoner kronor back i år, att kassan är tom, och att alla lönutbetalningar har frusits.
Damfotboll.com berättar utförligt om alla Dalsjöfors matcher. Men att serieledarna i söderettan är i akut kris och riskerar konkurs, har inte nämnts med ett enda ord.

Jag funderade på varför det saknades kritisk granskning. Jag kom fram till att Damfotbollssverige är ganska litet, att alla är kompisar med alla, och ingen vågar säga obehagliga sanningar. Eller ens ställa kritiska frågor.
Själv känner jag inte så många i Damfotbollssverige att jag behöver vara rädd för att förlora några vänner. Så de frågor jag har snubblat över under resans gång har jag lyft fram.

Nu har alltså bloggen varit i gång i ett år. Det har varit väldigt roligt att dyka ner i en delvis ny värld. Men det har också tagit väldigt mycket mer tid och kraft än jag någonsin hade kunnat tänka mig.
Jag kommer att köra vidare så länge jag tycker det är kul, och så länge jag känner att bloggen fyller någon funktion. För skulle exempelvis damfotboll.com börja följa våra proffs – och ställa kritiska frågor – så blir ju min blogg överflödig.

I första hand är tanken att jag skall blogga fram till och med nästa års EM. Du hänger väl med?

Jag tycker som Yuki Nagasato

Publicerad den av
Svara

Nyss hemkommen från Halmstad är det svårt att inte vara imponerad av det man fått se. Siffrorna 4–1 till USA mot Japan är talande för hur matchen såg ut. USA var bättre på allt, och har fått ta över rollen som guldfavorit i OS.

Förstås imponerad av USA som lag. Men framför allt beundras jag av anfallsparet Alex Morgan och Abby Wambach. Många pratar dock fortfarande bara om Wambach.

Som efter matchen i dag, när jag och en svensk kollega gemensamt intervjuade Japans målskytt Yuki Nagasato på tyska.

Yuki Nagasato

Yuki Nagasato

Kollegan frågade japanskan så här:

”Tycker du att Christie Rampone var bäst i USA? Eller kanske Wambach?”

Han utvecklade sedan sitt resonemang. Då tittade Nagasato upp lite förvånat. Och när han hade pratat färdigt valde japanskan ett tredje alternativ:

”Alex Morgan”

Även om Morgan inte var valbar så avgav Nagasato, som jag ser det, rätt svar. Jag har ansett att Morgan har varit en bättre forward än Wambach ända sedan träningskampen mot Sverige i oktober. Första gången jag skrev om det amerikanska forwards-tronskiftet var här. Jag har även skrivit om det här.

Hade jag varit back, och fått välja vem i motståndarlaget jag skulle få markera, så hade jag valt Wambach före Morgan tio gånger av tio. För Wambach vet man var man har. Morgan däremot förflyttar sig kusligt snabbt från ett ställe till ett annat.

Under det nordamerikanska OS-kvalet ställde Pia Sundhage upp sitt lag 4-2-3-1 med Wambach på topp – och Morgan som inhoppare, eller ibland som kantspelare. Men till slut insåg Sundhage att hon inte kunde ha världens bästa forward på bänken, och bytte till 4-4-2.
Morgan har tackat genom att producera på en suverän nivå. Hon är nu uppe på 17 mål och åtta assist på 1027 minuters speltid i år. Wambach har 13 mål och sju assist på 1105 minuter.

I de båda matcherna i Halmstad har Wambach varit väldigt bra. Bättre än jag sett på länge. Men hon har ändå inte varit uppe på Morgannivå.

För titta på höjdpunkterna från dagens match, och se hur fantastiskt bra Alex Morgan är numera. Flera gånger tar hon bollen själv, och bara springer ifrån motståndarna. Mer om Morgan inom kort. Jag fick en pratstund med henne i lördags. Då såg hon förresten ut så här:

Alex Morgan
Alex Morgan

Apropå klippet med höjdpunkter rekommenderar jag bilderna på Japans mål. Aya Miyama:s inlägg på ett tillslag är en underbar delikatess. Och Nagasatos löpning och språngskalle ger målet betyget yttersta världsklass. Det är verkligen ett mål man kan se om och om igen.

Morgans avslut till 1–0 håller för övrigt också hyfsad klass. Eller hur?

Tränare och spelare är inte alltid sanningsvittnen

Publicerad den av
Svara

Vi på BT-sporten ringer numera in referaten från ganska många matcher. Och ibland skriver vi notiser på ren statistik.
Telefonreferat är svåra, för man skall skriva om en match som man inte sett, som om man hade sett den. Om något i texten inte stämmer med verkligheten tappar artikeln sin trovärdighet bland de som sett matchen. Och trovärdigheten är oerhört viktig. För är det fel i en text kommer läsaren troligen även att misstro uppgifter i andra texter.

Samtidigt vill man helst ge de inringda referaten liv, vilket skapar en konflikt. För man lär sig snabbt att ta de uppgifter man får från tränare och spelare med en nypa salt. Ju högre nivå det är, desto större risk att de är sådana vinnarskallar att de bara ser sitt eget.
Vissa tycker inte att något över huvudtaget är speciellt och ger liknande rapporter vare sig deras lag vunnit med 5–0 efter att ha gjort fem drömmål, eller om de förlorat med samma siffror. Andra tycker att deras lag är det bästa i världen och förskönar det mesta.

Här gäller det som reporter att inte gå i fällan, och göra den förskönade bilden till verklighet, utan låta berättaren stå för de sakerna i pratminus.
Att jag tar upp det här beror på att jag i går läste saker på olika hemsidor, som inte stämde med det jag såg på Valhalla.

Här är två exempel, som båda gäller Vittsjös 2–1-mål:

Först problematiken med försköning. Damfotboll.com skriver att att Emma Sjödahl:s 2–1-mål var ett ”skott à la Ralf Edström mot Tyskland i VM 1974 – ett drömskott”. Edströms mål såg ut så här.

Sedan statistikproblemet. Bloggen Spelare12 skriver att Sandra Adolfsson passade fram bollen till Sjödahl vid samma mål.

Hur gick det då till?
Tyvärr hade jag fel inställning på min kamera just då – och kunde inte ta bildsviter. Men här är ändå några bilder av målet.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och här är det i text:
Adolfsson bröt in från vänsterkanten och sköt ett bra skott, som Minna Meriluoto gjorde en ännu bättre räddning på. Eftersom Sofie Andersson löpte in i bollbanan kunde inte finländskan veta vart bollen var på väg förrän i sista stund, vilket gjorde att hon fick sträcka ut i full längd för att rädda.

Returen kom studsande mot Sjödahl som från högerläge bredsidade in bollen i bortre hörnet över en liggande Meriluoto. Som jag ser det var det långt ifrån något märkvärdigt mål, skönhetsmässigt sett.
Så någon Ralf Edströmklass var det verkligen inte. Och jag skulle aldrig kalla det att Adolfsson passade fram bollen.

Men som sagt. Det blir lätt lite snett när man via telefon eller statistik försöker dramatisera något man inte själv har sett.

Annars så hänger de positiva bilderna av Vittsjös spel kvar på näthinnan. Jag har sett Elfsborg i herrallsvenskan väldigt mycket under året. Och som jag ser det har ledarlagen i de båda allsvenskorna väldigt mycket gemensamt när det gäller grundspelet.
Båda lagen ligger lågt med sina backlinjer i utgångsläget, håller ihop laget bra – och kontrar effektivt på tre, fyra eller ibland fem spelare. Så fort man tappar bollen tar det inte många sekunder innan minst åtta spelare är på rätt sida bollen.
Så även om inte Emma Sjödahls mål var av Edströmklass, så hindrar det inte att Vittsjö imponerar.

Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning

Publicerad den av
Svara

I dag har sju av åttondelsfinalerna i Svenska cupen spelats.
De har gjort det i skymundan. Delvis för att cupen inte förtjänar bättre.

Men det här inlägget skall bara delvis röra cupen. Mest skall det handla om bevakningen av damfotbollen, och framför allt om hemsidan www.damfotboll.com.
Sidan är viktig för sporten, det är ingen tvekan om det. Mest för att den har flest läsare, och klart största genomslag av alla damfotbollssajter.

Men jag har tidigare skrivit om att jag tycker att damfotbollens viktigaste informationskanal ofta mer är en fansida än en kritiskt granskande journalistisk produkt. Och det är beklagligt.

Det är nämligen alldeles för mycket hejaklack, och för lite ifrågasättande. Följden är ofta alldeles för mesiga rubriker. Viljan till granskning av förbund och klubbar har förstås inte ökat sedan EFD (Elitföreningen damfotboll) gått in som sponsor av sidan. Det hjälper inte heller att klubbledare själva får skriva om sina lag.
Sidan har dock även flera duktiga skribenter, som skulle kunna stå för mer granskande texter. Och där finns även potentiella krönikörer – om de skulle få chansen.

Vid förra cupomgången gjorde damfotboll.com just ett försök till att vara kritisk. Det kunde ha varit bra och nödvändigt. Det var det inte.
Tvärtom gjorde man ett pinsamt magplask. Udden riktades nämligen åt helt fel håll.

I stället för att skärskåda cupen, och den fiaskostämpel som den har i år, så var granskningen en jämförelse av hur media bevakar matcher i damernas cup och i herrarnas allsvenska.
Jag tar det igen. Man gav sig på media för att det var klart mycket större bevakning av matcherna i herrarnas allsvenska än i damernas cup.
Hur tänkte man där?

Media fick IG av damfotboll.com.
Jag kontrar självklart med att ge damfotboll.coms artikel lägsta möjliga betyg – alltså en punkterad fotboll.

För det finns så mycket att granska i och kring damfotbollen. Så många viktiga artiklar som skulle kunna skrivas.
Men en jämförelse mellan mediebevakningen av IFK Kalmar–Kristianstad (346 åskådare) och Kalmar FF–Helsingborgs IF (7026 åskådare) är onödig, och kontraproduktiv.
För den bygger ju på ett så huvudlöst feltänk att den inte går att ta på allvar.

I princip alla medier är vinstdrivande företag. Vi livnär oss på att bevaka sådant som folk vill läsa om, titta på eller lyssna på.
I Malmö är det förstås orimligt för Sydsvenskan att skriva lika mycket om Stattena–LdB FC Malmö (210 åskådare) som de gör om Malmö FF–Elfsborg (17243 åskådare).
Tvärtom är det ju så att MFF intressemässigt borde få 82 artiklar innan LdB FC får sin första. 82.

Kom ihåg att det inte är medias uppgift att locka folk till arenorna. Det ansvaret vilar på klubbarna, och på förbundet.
Så fixa bara så att damernas Svenska cup lockar 5000–20000 åskådare på matcherna. Då blir det garanterat gott om mediautrymme…

En mycket viktigare granskning hade som nämnts varit att reda ut varför Svenska cupens status är så låg. I år har exempelvis hälften av division I-lagen valt att avstå cupen. Och publiksiffrorna är ganska genomgående usla.

Men när klubbarna inte vill vara med. Och publiken inte är intresserad, då kastas skiten på media för att de inte bevakar ointressanta matcher. Logiskt.

Jaja. Det har ju spelats sju åttondelsfinaler i dag. Och det är ju från och med den här omgången som det börjar bli lite sportsligt intressanta matcher.
Det var fyra damallsvenska möten. Först vann Umeå med 1–0 i Örebro efter ett mål på övertid av Elin Landström. Sedan slog Kristianstad ut Linköping på hemmaplan med 2–1 efter mål av Kosovare Asllani (straff) och Alice Nilsson samt reducering av Jonna Andersson.
AIK ledde hemma mot Piteå efter mål av Hanna Folkesson. Men Erika Karlsson kvitterade. Och på övertid såg Josefin Johansson och Hanna Pettersson till att det blev Piteseger.
Slutligen vann Tyresö Stockholmsderbyt mot Djurgården med 3–1. Marta gjorde två mål, och Emilia Appelqvist ett. Jessica Landström blev Djurgårdens målskytt.

Mallbacken vann det enda rena division I-mötet, 2–0 mot Sundsvall. Slutligen avancerade Göteborg och Malmö till kvartsfinal via säkra segrar mot lag från lägre divisioner. Anna Törnqvist och Sarah Storck var tvåmålsskyttar för LdB.

Fast enligt SVT:s målservice var det Jane Törnqvist som var Malmös ena tvåmålsskytt. Det var ju inte så påläst. Kan vi kanske enas om att även ge den rapporteringen ett IG?

Nu är guldet helt klart för Sofia Jakobsson

Publicerad den av
1

Jag har ju i och för sig redan gratulerat Sofia Jakobsson för segern i den ryska ligan. Men då var det bara i praktiken klart.

I dag blev guldet däremot helt klart. Och svenskan visade återigen vägen för sitt Rossiyanka. Hemma mot Ryazan gjorde Jakobsson 1–0 i 48:e minuten. I 81:a ökade Cristiane på till 2–0 – vilket blev segersiffrorna.

28 omgångar skall spelas, som som synes i tabellen, så har nu Rossiyanka en ointaglig ledning:
1) Rossiyanka     25 matcher, +62, 65 poäng
2) Voronezh        24 matcher, +42, 50 poäng
3) Zorkij              25 matcher, +22, 48 poäng

Så grattis igen, Sofia Jakobsson.

Jakobsson är för övrigt ett föredöme inom damfotbollen när det gäller marknadsföring. Hon twittrar, har en egen hemsida med blogg samt en utmärkt facebooksida.
Med tanke på hur usla alla medier – inklusive damfotboll.com – är på att rapportera om våra utlandsproffs så är det kanon att Sofia Jakobsson själv tillhandahåller så mycket information. Det är definitivt värt en guldstjärna.

Till sist vill jag passa på att slå mig själv för bröstet. Med väldigt få undantag är det i den här bloggen man först kunnat läsa resultat och speltid för våra proffs i Tyskland, Frankrike, Ryssland och Italien.
Det är jag förstås på sätt och vis väldigt stolt över. Och extra kul att svenskor vunnit guld i tre av nämnda länder.

Samtidigt är det så att flera gånger har jag först lagt upp infon dagen efter matcherna. Och då är det förstås beklagligt att ingen annan visat intresse att hinna före med att uppmärksamma våra landslagsstjärnors framfart. För Jakobsson, Lotta Schelin, Antonia Göransson med fler är ju faktiskt våra allra största svenska affischnamn inom damfotbollen. Och jag tycker tveklöst att spelarna är värda bättre mediabevakning än vad de får.

Harder till Linköping – det måste vara en kanonvärvning

Publicerad den av
Svara

Ser på damfotboll.com att danska supertalangen Pernille Harder kommer till damallsvenskan och Linköping i augusti.

Jag har i och för sig bara sett Harder vid två tillfällen det senaste året. Men båda var i matcher mot Brasilien. Och båda gångerna utmärkte hon sig rejält. Ja, hon var till och med dominant. Och då var ändå en viss Marta med på planen.
Här är en länk till min text om den ena matchen.

Jag noterar att många tycker att Linköping i första hand behöver förstärka sitt försvar. Och så är det väl. Men spelare som Pernille Harder finns det alltid plats för i alla lag.

Så grattis Linköping. Och grattis damallsvenskan.

Får vi några spännande svar i morgondagens trupp?

Publicerad den av
Svara

I morgon tar Thomas Dennerby ut truppen till träningsmatchen borta mot Skottland. Den kan innehålla svar på några intressanta frågor.

För ett uttalande från förbundskaptenen i DN i helgen gör truppen, och Skottlandsmatchen extra intressant:

”Det lutar åt att jag tvingas ta ett tidigt beslut om vilken backlinje jag ska satsa på i OS, för att ge dem det handlar om en rimlig chans att spela ihop sig.”

Dennerby aviserar alltså här i praktiken att han kommer att ge sin OS-backlinje chansen att spela de fyra träningsmatcher som återstår innan mästerskapet.
Det skulle i så fall innebära att Sara Larsson sannolikt är borträknad från startelvan.

I det här inlägget gick jag nyligen igenom vilka 15 spelare som i praktiken var klara för OS. Sedan dess har Charlotte Rohlin försvunnit, och siffran har minskat till 14.

Två av de vakanta platserna finns i backlinjen. För Dennerby har visat ganska tydligt hittills under året att han tänker satsa på sex backar, varav bara två utpräglade ytterbackar – Annica Svensson och Sara Thunebro.

Det innebär att det är plats för fyra mittbackar i truppen. Stina Segerström och Linda Sembrant känns givna. Och Emma Berglund är högst trolig som första reserv. Men vem blir sista namnet in i truppen? Och vilka två får förtroendet?

Sista namnet först. Blir det Sara Larsson – trots allt? Eller får Malin Levenstad chansen? Eller kanske Johanna Frisk?
Sett till rutin, och till VM ifjol, borde Larsson vara given. Men hon har inte börjat träna med laget ännu efter sin skada, så tiden är knapp.
Levenstad är snabb och tuff, men har längden emot sig. Frisk har längden med sig, men snabbheten emot sig.
Och i damfotboll är snabbhet drygt tio procent viktigare än i herrfotboll, då planen i praktiken är just drygt tio procent större.

Vilka två bör då få förtroendet att bli svenskt mittlås i OS?
Det är verkligen ingen lätt fråga. Efter att ha bollat för- och nackdelar mot varandra röstar jag för Segerström/Berglund. Vad tycker ni?

Till något helt annat. Jag såg att diskussionen om världens bästa liga rasade på damfotboll.com i samband med den här texten.

Jag har som bekant för länge sedan kommit fram till att det är självklart att Frauen-Bundesliga är innehavare av nämnd titel. Och jag håller damallsvenskan som mycket knapp tvåa framför franska feminine division 1.

Som jag ser det är inte jämnhet en bra faktor när vi pratar ligors kvalitet. För i så fall hade herrallsvenskan varit världens bästa liga, då det varit åtta olika mästare på åtta år. Men den är rankad på plats 27 när Europaspelet drar igång i sommar.
Det är förstås i stället höjden och bredden på toppen som är avgörande. Och där är Tyskland i särklass. Tre olika tyska klubbar har vunnit Champions League de senaste fem åren.

Här är facit i Womens Cup och Womens Champions League för Tyskland och Sverige perioden 2008–12:

Tyskland: Nio deltagande lag.
Tre titlar. Finalplats i år. En finalförlust. Tre förluster i semifinal. En förlust i kvartsfinal.
Sverige: Åtta deltagande lag.
Tre förluster i semifinal. Tre förluster i kvartsfinal. En förlust i åttondelsfinal. Och ett lag som åkte ut redan i kvalet.

Det är svart på vitt. Vem argumenterar för att Sveriges facit egentligen är bättre?

Det finns anledning till oro för Dennerby

Publicerad den av
Svara

Thomas Dennerby i rutschbanaFör tillfället har Thomas Dennerby ganska mycket att vara orolig för.

Och då tänker jag inte på att Sara Thunebro har begränsad speltid i Frankfurt eller på att förmodade förstamålvakten i OS, Hedvig Lindahl ligger näst sist i damallsvenskans räddningsliga.
Utan jag tänker skador.

I eftermiddag kommer troligen Charlotte Rohlin:s dom. Men skall man tro LFC:s läkare Håkan Gauffin:s uttalande i Corren så gör Dennerby nog bäst i att redan nu fundera på tänkbara ersättare.
Jag hjälpte ju vår förbundskapten att ta ut OS-truppen här. Och enligt mitt resonemang där borde Emma Berglund stå väldigt nära en OS-resa nu.

Men Dennerby har fler saker att tänka på. Rohlins kollega i Sveriges så säkra mittförsvar under fjolårets VM, Sara Larsson, har ännu inte gjort comeback efter sin operation.
Går allt enligt plan skall Larsson vara i speldugligt skick till VM. Men tiden börjar bli knapp, och hinner hon komma i form?
En annan OS-aktuell spelare, Göteborgs Johanna Almgren gjorde comeback i tisdags. Hon gjorde ett 30 minuters inhopp, och knät klarade det utan bakslag. Det var förstås positivt.
Däremot finns det mindre orosmoment för kvartetten Nilla Fischer, Stina Segerström, Caroline Seger och Lotta Schelin.
Alla har nyligen fått kliva av och/eller stå matcher för lättare skador. Vi får hoppas att det stannar där, alltså vid att vara just lättare skador.

Under tiden jag skrivit ihop det här inlägget ser jag att damfotboll.com just har snackat med Dennerby i frågan. Han kommenterar skadeläget här.

* Lotta Schelin är för övrigt en av den kommande veckans stora huvudpersoner. Hennes Lyon spelar två finaler på fem dagar. På söndag gäller det den franska cupfinalen mot Montpellier. Och på torsdag väntar ju Champions Leaguefinalen mot FFC Frankfurt.

* Även Frankfurt har cupfinal i helgen. Sara Thunebro och Jessica Landström:s lag spelar i morgon den tyska cupfinalen i Köln, mot Bayern München. Och Frankfurt är förstås storfavoriter till titeln.
Noterar apropå Frankfurt att deras nya zeeländska högerback Ria Percival har skrivit på för bottenlaget FF USV Jena. Percival har ändå varit ordinarie i Frankfurt under våren, men tvingas ändå flytta på sig i den hårdnande konkurrensen till nästa år. Det väcker återigen frågan om Thunebros framtid.

* I damallsvenskan är förstås Skånederbyt Malmö–Vittsjö den mest intressanta matchen i helgen. Där tror jag att två sviter kan se sitt slut. Både Vittsjös fyra matcher långa segersvit, och Sofie Andersson:s suveräna svit med mål i 20 matcher i rad.

Apropå svit har ju Christen Press fortfarande aldrig lämnat en damallsvensk match utan att göra mål. Överlever den sviten helgens besök på Vilans IP:s långa gräs?

Tågen börjar gå för Djurgården i bottenstriden. Det är nästan så att det är poängtvång på söndag, hemma mot Umeå. Gästerna har släppt in tolv mål på två matcher och borde ha ett stukat självförtroende.

* I övrigt i helgen är det seriefinal i Danmark på lördag, mellan Fortuna Hjörring och Bröndby. Där är ju 3F-ligan färdigspelad, och man är nu inne i en slutspelsserie, kallad just Slutspel 3F.
Lagen tog med sig hälften av poängen från serien in i slutspelet. Det innebär att Bröndby inför seriefinalen har 29 poäng, vilket är tre fler än Fortuna.

* I Italien spelar svensklaget Bardolino Verona i morgon en riktigt viktig match i kampen om den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Bardolino tar i näst sista omgången emot fyran Brescia på hemmaplan. Det skiljer tre poäng mellan lagen inför avspark. Dessutom ligger ju Tavagnacco två poäng bakom Bardolino. Så det kan bli dyrt även med ett kryss för Stephanie Öhrström:s och Maria Karlsson:s lag.
Tavagnacco har dock också en tuff match i morgon. De ställs mot klara ligamästarna Sassari Torres.