Etikettarkiv: Samantha Kerr

Förvänta er inga skrällar i VM-truppen

Publicerad den av
17

I morgon 18.20 (direktsänt på TV4) presenterar Peter Gerhardsson som första mästerskapstrupp någonsin. Det kunde har varit väldigt spännande, men faktum är att jag känner mig rätt säker på hur truppen kommer att se ut.

I ett inlägg i måndags skrev bloggarkollegan Rainer Fussgänger att han tror att den svenska VM-truppen kommer att se ur så här:

Jennifer Falk

Målvakter: Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Jennifer Falk.

Backar: Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt, Jonna Andersson, Hanna Glas, Mia Carlsson och Nathalie Björn.

Mittfältare/forwards: Caroline Seger, Olivia Schough, Kosovare Asllani, Lina Hurtig, Anna Anvegård, Madelene Janogy, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson och Julia Zigiotti Olme.

Jag tror att Rainer kan vara helt rätt ute. Det största frågetecknet gäller den sista målvaktsplatsen. Där är Cajsa Andersson alternativet, men jag tror nog som Rainer – att Gerhardsson väljer Falk.

Bland backarna är det väl bara frågetecken för Nathalie Björns vadskada. Men vad jag förstått skall den inte vara värre än att hon skall kunna spela VM om en månad.

Hanna Folkesson

Bland mittfältare och forwards tror jag att Hanna Folkesson har varit uppe till ganska het diskussion. Inte minst sedan både Björn och Caroline Seger haft skadeproblem. Och alternativen på den defensiva mittfältspositionen är ju inte jättemånga i truppen. Men om Björn och Seger är ok tror jag alltså att Folkesson lämnas utanför.

Övriga spelare som varit nära, men som knappast kommer med är: Sandra Adolfsson, Anna Oskarsson, Filippa Angeldahl, Julia Karlernäs och Julia Roddar. Det handlar om spelare som varit uttagna i årets trupper – vilket jag tror är en förutsättning att komma med. Min bild är att Gerhardsson inte kommer att chansa med spelare han inte haft inne och testat under året.

Jag har fått frågan om hur min VM-trupp hade sett ut. Det är en bra fråga, som jag kan säga att jag inte lagt jättemycket tid vid.

Men spontant skulle man kunna säga att min trupp i princip hade sett ut som Gerhardssons. Där jag hade tagit en rejäl funderare är målvaktssidan. Jag tycker inte att Zecira Musovic har imponerat under våren, och håller inte henne som given. Så bakom Hedvig Lindahl hade jag tagit två av Falk, Andersson, Musovic och Emma Holmgren. Vilka två varierar från vecka till vecka. Det är fyra jämna målvakter, och verkligen inget lätt beslut att välja ut två.

På backsidan vet jag inte hur det är med Emma Berglund:s hälsa. Är hon frisk hade jag i alla fall funderat på att ta in henne istället för Mia Carlsson.

Bland mittfältare och forwards hade jag plockat in Michelle de Jongh istället för Olivia Schough. Sedan hade jag gärna velat ha med Rebecka Blomqvist också. Fast där vet jag inte hur det skulle gå till. För jag vill inte ta bort någon av de andra som är uttagna.

Här är det värt att notera att Gerhardsson vid sin senaste truppresentation konstaterade att spelarna längst ut på bänken i huvudsak är med för att vara avbytare. Alltså behöver de spelarna vara bra på att var just avbytare. Alltså glada och stöttande, även om de inte får speltid. Det är värt att notera när man funderar över vilka man vill ha som spelare 18–23.

Tittar vi på Gerhardssons trupp är den första tanken att det saknas unga talanger. Det mesta talar för att den yngsta spelaren kommer att vara född 1997. Jämför man med de andra länderna i världstoppen är det rätt gammalt. I princip alla andra presenterade VM-trupper innehåller yngre spelare.

Tyvärr är det en signal om att Sverige haft ett par riktigt dåliga år på ungdomssidan. Den enda spelare född 1998 eller senare som varit nära en landslagsplats är Loreta Kullashi, och hon känns ju tyvärr inte det minsta VM-aktuell den här våren.

I går presenterade två av de hetaste medaljkandidaterna sina VM-trupper; Australien och Tyskland. De lagen hade två spelare vardera födda på 2000-talet. I Australien är 19-åriga Ellie Carpenter (född 2000) ordinarie sedan ett par år tillbaka. Och 16-åriga Mary Fowler (född 2003) är en megatalang. Modigt ändå av nya förbundskaptenen Ante Milicic att ta med en så ung spelare.

Här är hela Australiens trupp:

Målvakter: 1) Lydia Williams, 12) Teagan Micah och 18) Mackenzie Arnold.

Backar (7): 2) Gema Simon, 4) Clare Polkinghorne, 5) Laura Alleway, 7) Steph Catley, 14) Alanna Kennedy, 21) Ellie Carpenter och 23) Teigen Allen.

Mittfältare (8): 3) Aivi Luik, 6) Chloe Logarzo, 8) Elise Kellond-Knight, 10) Emily van Egmond, 13) Tameka Yallop, 16) Hayley Raso, 17) Mary Fowler, 19) Katrina Gorry.

Forwards (4): 9) Caitlin Foord, 11) Lisa De Vanna, 15) Emily Gielnik och 20) Sam Kerr.

Sex av de 23 spelarna i truppen har tidigare haft klubbadresser i Sverige. Jag tänker på Lydia Williams, Chloe Logarzo, Aivi Luik, Elise Kellond-Knight, Lisa De Vanna och Tameka Yallop (tidigare Tameka Butt).

Storstjärnan är förstås Sam Kerr, en spelare som jag för tillfället rankar som topp tre i världen.

Den mest namnkunniga spelaren som står utanför truppen är Houston Dashspelaren Kyah Simon, som kämpat med att komma tillbaka från en fotskada. Men som inte kommit i tillräcklig form för att få Milicics förtroende.

När den tyska truppen presenterades ställdes Simone Laudehr utanför, vilket fick henne att tacka för sig i landslaget. Jag har inte sett någon liknade reaktion från Simon. I varje fall inte ännu.

Petningen av Laudehr var inte oväntad. Hon har inte ingått i landslaget sedan vikarien Horst Hrubesch påbörjade en föryngring förra våren. Och sedan dess har inte Tyskland förlorat, vilket förstås inte förbättrat Laudehrs chanser.

Bland de spelare som kom med i Martina Voss-Tecklenburg:s trupp märks talangerna Klara Bühl (född 2000) och Lena Oberdorf (född 2001).

Noterbart är att Essen fick med fem spelare, en fler än Wolfsburg och en färre än Bayern München.

Här är hela truppen:

Målvakter (3): Almuth Schult, Laura Benkarth och Merle Frohms.

Backar (7): Carolin Simon, Kathrin Hendrich, Leonie Maier, Marina Hegering, Lena Goessling, Sara Doorsoun och Johanna Elsig.

Mittfältare/forwards (13): Giulia Gwinn, Lena Oberdorf, Lea Schüller, Linda Dallmann, Turid Knaak, Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Alexandra Popp, Sara Däbritz, Verena Schweers, Melanie Leupolz, Lina Magull och Klara Bühl.

Det tyska laget har för övrigt spelat in en video som väckt uppmärksamhet. En video där man gör upp med en del av de fördomar som förföljt damfotbollen genom åren:

Nu under onsdagseftermiddagen har även Skottland släppt sin VM-trupp. Den innehåller en hel hög Sverigebekanta spelare. Ni ser den nedan. Jag återkommer med fler kommentarer kring den senare.

Första omgången i sammanfattning

Publicerad den av
28

Tio av tolv lag har visat upp sig i damallsvenskan. Och ännu så länge känner jag mig hyfsat nöjd med det tips jag presenterade i fredags.

Jag tänkte gå igenom lagen match för match. Jag var på plats i Varberg i går på matchen Kungsbacka–Göteborg. Utöver att jag känner mig nöjd med att ha Göteborg i toppen och Kungsbacka i botten var det så stor klasskillnad att det var svårt att dra några slutsatser kring något av lagen.

I Göteborg noterades återigen att norska Vilde Böe Risa är ett kanonförvärv. När jag satt på Påskbergsvallen funderade jag lite över om hon är damallsvenskans bästa defensiva mittfältare. Och jag kom fram till att hon sannolikt är det. I varje fall vad gäller passningsspelet, där hon slår ovanligt många bollar framåt för den positionen. Hennes defensiva egenskaper ser också ut att vara bra, men där har hon inte testats speciellt mycket ännu i de matcher som jag sett. Så där vill jag vänta lite med omdömet.

Kungsbacka inledde piggt i fem–sex minuter. Men det var också det laget hade. Man tappade ofta bollen centralt, och åkte på farliga omställningar. Och riktigt oroande för Kungsbacka vara att det blev kaos i lagets straffområde på nästan alla Göteborgs fasta situationer. Och Göteborg är långt ifrån det bästa laget i damallsvenskan på fasta.

Jag räknade till 0–14 i målchanser. Officiellt blev det 1–10 i avslut. Och här är det tyvärr läge för en avstickare från själva matchen.

En avstickare om just den officiella statistiken. I fjol slutade man att räkna skott eller nickar som gick utanför som avslut. Jag har tidigare i vår till min glädje noterat att avslut utanför har återinförts i herrallsvenskan och i herrarnas superetta.

Men i damallsvenskan är det tydligen inte att räkna som avslut när Rebecka Blomqvist är fri och placerar bollen några centimeter utanför ena stolpen. Jag noterade i dag att det inte heller är att räkna som avslut när Eskilstuna har ett skott som räddas vid mållinjen av en Rosengårdsback. Regeln verkar vara att det bara räknas som avslut mot mål om målvakten räddar. Absurt.

Saken var den att jag kände mig övertygad om att Kungsbackas utmärkta målvakt Moa Öhman hade räddat betydligt fler än fyra skott i matchen. Göteborgs tio avslut är nämligen fördelade på tre mål, tre ramträffar och just fyra räddningar.

När jag jämförde med mina anteckningar saknades en handfull räddningar från Öhman. Bland annat hade två frilägesräddningar mot nämnda Rebecka Blomqvist bara bokförts som hörna. Tydligen får inte målvakten räddning om den styr ut bollen till hörna… Synd om Moa Öhman som borde fått betydligt bättre statistik.

I grunden är ju inte den här statistiken så viktig. Det är ju egentligen bara antalet mål som är relevant. Men när det ändå sitter folk på alla matcher och bokför de här sakerna hade det ju varit kul om det hade gjorts korrekt.

Nu blir ju tyvärr den damallsvenska statistiken totalt irrelevant. Jag har ju som bekant många gånger påtalat att damallsvenskans officiella assistliga är ett skämt. I fjol vanns det officiella skämtet av Olivia Schough på tio målpassningar. Fast det var som sagt ett skämt.

Nu när vi redan i första omgången vet att förbundets officiella statistik är ett skämt behöver vi inte bry oss om den någon gång mer i år.

Tråkigt.

Vidare till dagens matcher. Först ut var Eskilstuna–Rosengård. Där har jag ju tippat Eskilstuna på nionde plats och Rosengård på andra. Om jag var nöjd med mitt tips i lördagens match fanns det större skäl till fundering efter den här.

Där startade Rosengård med troliga VM-spelare som Fiona Brown och Lisa Marie Utland på bänken, men med 16-åriga Hanna Bennison från start. Kul.

Hanna Bennison

Av klippet ovan kan man tro att det var en enahanda match, där allt handlade om Rosengård. Så upplevde jag det inte. I en chansfattig första halvlek skapade Rosengård lite oreda i Eskilstunas straffområde några gånger, men gästerna kom inte till något riktigt farligt avslut.

Eskilstuna var stabilt och absolut inte ofarligt i sina omställningar. I minut 61 prickade nyförvärvet Halimatu Ayinde ribbans underkant, och i minut 68:e hade Loreta Kullashi ett skott som nickades bort på mållinjen.

Däremellan fick vi se omgångens näst största domartavla. För i den 66:e minuten skulle Rosengård förstås ha haft straff när Iva Landeka slog ett inlägg in i Eskilstunas straffområde. Där sträckte Matilda Plan snyggt ut armen och tog emot bollen med den. Svagt att ingen av domarna såg det. Av reaktionerna att döma såg däremot alla Rosengårdsspelare Plans handpåläggning.

I 85 minuter kändes ändå oavgjort som ett helt rimligt resultat. Rosengård fick till ett avgörande. Segermålet gjordes i 90:e minuten av Nathalie Björn, som distinkt utnyttjade en målvaktstavla från Emelie Lundberg.

På ett högerinlägg missade hemmamålvakten sin utboxning, och bollen damp ner vid straffpunkten, precis framför Björn.

I det läget tyckte man synd om Eskilstuna, som hade visade kvalitet, och som sagt inte var oförtjänt av en poäng. Man spelade 5–4–1 med Loreta Kullashi högst upp. Ayinde och Felicia Karlsson kom med fart bakifrån, och gjorde att hemmalaget kändes vasst. Det såg helt klart ut att finnas potential i United för en bättre slutplacering än den nionde.

För Rosengårds del var själva segern det största styrkebeskedet. Det kännetecknar ju ett topplag att man kan vinna även när man inte har en hundraprocentig dag. För spelmässigt kändes det inte som något guldspel.

I Kristianstad var LB07 på besök. Och båda lagen visade ungefär den kvalitet jag hade förväntat mig.

Jag har kikat lite på alla matcher utom den här. Det var ju 2–0 redan efter några minuter, så det kändes inte meningsfullt.

Men klippet med höjdpunkter visar att KDFF är ett topplag, och att LB07 måste upp flera klasser om man skall kunna hålla sig kvar i högsta serien.

Till Piteå, där Djurgården var på besök. Där var hemmalaget det klart bättre laget, även om det som vanligt i Piteås matcher bara blev en uddamålsseger.

Segermålet tyckte Nina Jakobsson in från nära håll, fint framnickad av comebackande Josefin Johansson.

De sista 25 minuterna hade jag problem med sändningen på damallsvenskan.tv, men av klippet ovan ser det ju ändå ut som att Djurgården klarade av att flytta upp spelet och få till en slutforcering.

Bland det sista jag hann se innan bilden började hacka var omgångens domarmiss – kanske till och med en kandidat till en av årets grövsta missar.

För hur kan man undvika att blåsa straff efter 59.30, när Djurgårdens målvakt Jennifer Pelley fullständigt kör över Julia Karlernäs. Pelley rammar Karlernäs med hög fart, och slår henne samtidigt i huvudet. Personligen tycker jag att det dessutom nog borde ha varit rött kort. Det är farligt att boxa motståndare i huvudet.

Den här situationen är extra intressant eftersom målvakter faktiskt väldigt ofta tillåts boxa motståndare i huvudet utan åtgärd. Är målvakter sena längs marken, och träffar en motståndares fot blir det nästan alltid straff.

Men de betydligt mycket farligare situationer när målvakterna är för sena i luftrummet och slår motståndarna i huvudet blir det faktiskt väldigt sällan straff. Så sällan att inte ens tv-kommentatorn reagerade över den solklara straffen. Han sa bara:

”Det är en ganska misstajmad situation från Pelley.”

Sammanfattingsvis så imponerade Piteå, och visade att man inte tänker ge ifrån sig Kronprinsessan Victorias pokal utan kamp. Även Djurgården visade kvalitet. Kul förresten att se Malin Diaz tillbaka i damallsvenskan igen. Det var ett tag sedan.

Dagens sista match var den mellan de två lag som jag tippat skall bli seriens positiva överraskningar, Kif Örebro och Vittsjö GIK.

På Behrn Arena visade Kif Örebro direkt att man inte kommer att bli något stryklag i den här serien. Precis som när jag såg dem mot Göteborg var laget stabilt i defensiven, och så har de sina fyra snabba nordamerikanskor framåt.

Kvartetten Kayla Braffet, Heather Williams, Addison Steiner och Jenna Hellstrom satte rejäl skräck i Vittsjös försvar. Det var också Williams som gjorde segermålet efter att Sandra Adolfsson misslyckats med att rensa bort ett inspel från Hellstrom.

Kif Örebro kommer att vara ett otäckt lag att möta för alla motståndare. Så där är jag nöjd med min ”skrällvarning”. Jag tippade ju Kif på åttonde plats.

Däremot är jag mer orolig över min skrällvarning på Vittsjö. För det jag såg i den andra halvleken var blekt och fantasilöst.

I fjol hade Vittsjö väldigt svårt att föra matcher. Det är ju ingen slump att de var bättre mot topp- än mot bottenlagen. Problematiken att föra matcher har man inte jobbat bort. Utan Vittsjö var en besvikelse i dag. På annandag påsk väntar hemmapremiär mot Kungsbacka. Det är ett lag Vittsjö måste slå om man inte skall riskera att dras in i bottenträsket även i år.

En match återstår av öppningsomgången, den spelas på onsdag mellan Linköping och Växjö, två lag som redan mötts två gånger i år. Det blev kryss i cupen och Växjöseger i en träningsmatch.

Dagens internationella utblick börjar i Tyskland, där Bayern Münchens chanser att vinna ligaguldet minskade dramatiskt i dag. Fridolina Rolfö sköt i och för sig in 2–2-målet via en försvarare i den 90:e minuten. Men Bayern tappade ändå två poäng hemma mot Essen, ett resultat som innebär att Wolfsburg nu leder tabellen med två poäng och 20 mål. Fyra omgångar återstår.

I England blir det West Ham och Manchester City som möts i FA-cupfinalen. West Ham slog ut Reading efter straffläggning och City vann med 1–0 mot svensklaget Chelsea.

Citys segermål var ett självmål från Magdalena Eriksson i 91:a minuten. Grymt tungt för Eriksson förstås.

Jag har inte sett något klipp på målet. Däremot finns klipp på hur nära Chelsea hade varit ytterst en stund tidigare. Först genom Fran Kirby…

och sedan genom Erin Cuthbert:

I USA var det premiär för NWSL den här helgen. Fjolårsmästarna North Carolina Courage är laget att slå. I premiären spelade Julia Spetsmark:s lag 1–1 mot Chicago Red Stars. Den första målskytten i årets ligaspel är också den som gjort flest mål i ligan genom tiderna, Australiens superstjärna Sam Kerr.

Slutligen så har det ju spelats full premiäromgång i elitettan i helgen. Noterbart där att två av tre nykomlingar vann. Både Morön och Borgeby verkar vara lag att räkna med. Kul.

Kul också att det går att läsa om tre av premiärmatcherna i min nya flik, Forum Elitettan. Där finns även en liten presentation av just nämnda Morön. Hoppas att fler tar chansen att rapportera om matcher och nyheter kring elitettan.

Rolfö tillbaka som målskytt

Publicerad den av
3

Det svenska landslaget lämnade Algarve cup med diverse frågetecken för anfallarna. En som inte var med i Algarve är Fridolina Rolfö.

Hon gjorde i dag sin första match från start i år – och hon blev målskytt. Rolfö satte 2–0-målet i 37:e minuten när hennes Bayern München vann med 3–1 borta mot Frankfurt i tyska cupens kvartsfinal. Rolfö spelade 83 minuter.

Tidigare i år har hon gjort två inhopp i ligan, och på dem stått för ett mål. Utan att ha sett henne spela känns det i alla fall hennes målsnitt som lovande för landslaget in mot VM.

Utöver Bayern München har även Hoffenheim säkrat en semifinalplats i dag.

I Spanien har Barcelona vunnit med 4–1 mot Real Sociedad. En bra uppladdning inför helgens seriefinal i Madrid, till vilken Atletico nu har sålt över 50 000 biljetter.

För Atletico gäller det nu att inte glömma att man även har match i morgon. Då är det nämligen Madridderby borta mot Rayo Vallecano. Inför morgondagens match leder Ateltico serien med tre poäng. Seger i morgon innebär alltså att man har sex poängs ledning med sig till seriefinalen.

Utöver det rent sportsliga har det hänt en hel del den senaste tiden. Några av sakerna har ni redan skrivit om i bloggens kommentatorsfält. Kul att det tas upp nya ämnen där, så jag slipper att sätta agendan för alla diskussioner. Jag tänkte ändå göra ett litet nyhetssvep.

Internationellt sett är väl det amerikanska landslagets stämning av förbundet den största nyheten. När Alex Morgan slog igenom i landslaget kändes hon inte som någon som stod på barrikaderna och kämpade. Men ju större stjärna hon blivit, desto större plats har hon tagit. Nu är det Morgan och Megan Rapinoe som sköter landslagsspelarnas talan (se länkat SVT-klipp). Kul.

Apropå USA har jag njutit av det här målet från Tobin Heath rätt många gånger de senaste dagarna. Det är ett mål som har så mycket. Löpningen, hur hon skär in framför motståndaren, frispelningen – och framför att avslutet. Vänta gärna in reprisen från bakom mål för att se hur läckert bollen sitter i krysset.

Så till Sverige. Här på västkusten har det varit fokus på IFK Göteborg och Elfsborg den senaste veckan. Blåvitt klubbade igenom att de skall starta damlag på sitt årsmöte i går. Och allt talar för att Elfsborg tar ett likadant beslut på sitt årsmöte i morgon. Kul med storklubbar på herrsidan som startar damlag. Dock återstår det att se hur hård satsning det blir.

Apropå årsmöten har både Växjö DFF och Linköpings FC haft sådana i veckan. Båda klubbarna redovisar stora förluster för 2018. Det är värst i Linköping, där LFC gick back med 1,4 miljoner kronor förra året. Därmed ligger klubben totalt på minus 1,3 miljoner kronor.

Även Växjö ligger på ett rejält minus – totalt 563 000 kronor. Det efter att ha gjort en förlust på drygt 700 000 kronor under 2018. Växjö står dessutom utan ordförande, och behöver ha ett extra årsmöte om några veckor.

Tråkigt att de här nyheterna om klubbar med svag ekonomi återkommer varje år. Det är självklart inte lätt att driva damelitverksamhet. Men det borde ändå vara lättare i damallsvenskan än i elitettan.

Jag tror faktiskt att elitettan i år kan vara den svenska serie som har längst resor – och då inkluderar jag alla sporter. Bara avståndet mellan Borgeby och Kalix (Assi) är ju väldigt långt. Men även i övrigt är ju lagen väldigt väl utspridda över landet. Klart är att lagen i elitettan behöver starka sponsorer i år.

Apropå sponsorer meddelade klädföretaget Adidas nyligen att man tänker betala lika höga segerbonusar för de Adidasspelare som tar VM-guld i sommar som man gjorde till deras manliga motsvarigheter i fjol. Det är ett stort steg.

Adidas ligger också bakom den svenska landslagströjan.

En annan klädsponsor, Nike, samlade en mycket stor mängd världsstjärnor i går för att göra reklam för sina dräkter inför sommarens VM-slutspel. Det här är ju en rätt hyfsad selfie som Sam Kerr fick till.

Så till Norge där man väljer att göra om serieupplägget från och med säsongen 2020. Med röstsiffrorna 186–40 valde den norska förbundsstämman i lördags att klubba igenom ett seriesystem med bara tio lag i toppserien. Och där de fyra främsta lagen möts i en mästerskapsserie i dubbelmöten på hösten. Samt att lag 5–10 plus två lag från andradivisionen spelar i en nedflyttningsserie i enkelmöten.

Jag kan inte den norska situationen. Men jag är glad att vi inte diskuterar något sådant här i Sverige. Jag är ju som bekant tvärtom en förespråkare av en utökad damallsvenska.

Visst finns det fördelar med en mästerskapsserie. Spänningen i guldstriden kommer ju att leva in i senhösten, vilket är bra. Samtidigt gillar jag att det lag som varit bäst över hela säsongen också vinner guldet. Så behöver det inte bli i Norge framöver.

Det har också framkommit en del kritik mot förändringen. Inte minst mot upplägget med att segraren i nedflyttningsserien får spela Champions League-playoff mot tvåan i mästerskapsserien. I teorin innebär det att ett lag som tar noll poäng i grundserien faktiskt kan gå till Champions League. Den möjligheten borde inte finnas.

Vi slutar väl där vi började, med en svensk målskytt i utlandet. I det här fallet handlar det om en träningsmatch. Men kul ändå att Julia Spetsmark har hittat målet för sin nya klubb, North Carolina Courage.

Finalhelg i Australien – och på sätt och vis i Tyskland

Publicerad den av
3

Vi är framme vid en helg där det internationella fokuset i första riktas mot Australien och Tyskland. I Australiens W-league är det stor final klockan 6.30 på lördagsmorgonen svensk tid, och i Tyskland är det stor seriefinal.

Men först till Australien där det är Sydney FC och Perth Glory som gör upp om årets mästartitel. De lagen kom trea och fyra i grundserien, båda på 19 poäng. De tog sig till slutspelet på bättre målskillnad än femman Melbourne City.

Sydney har en hemmabetonad trupp kryddad med fyra amerikanska spelare i målvakten Aubrey Bledsoe samt utespelarna Sofia Huerta, Danielle Colaprico och Savannah McCaskill. Men det är ändå bland hemmaspelarna lagets stjärnor finns.

Caitlin Foord

Snabba Caitlin Foord är lagets skyttedrottning med nio fullträffar. Hon prisades som bästa unga spelaren i VM 2011. Det är åtta år sedan, ändå har Foord bara hunnit bli 24 år. Hon flyttas runt ganska rejält i sina lag, jag skulle säga att hon lika ofta är ytterback, yttermittfältare och forward.

Andra Sydneyspelare som också är profiler i The Matildas är Alanna Kennedy, Chloe Logarzo, Princess Ibini och förstås rutinerade Lisa De Vanna.

I Perth är Samantha Kerr förstås lagets superstjärna. Hon är född och uppvuxen i just Perth och spelar alltså för sitt riktiga hemmalag. Kerr är 25 år och redan tidernas bästa målskytt både i W-league och i USA:s NWSL. Den här säsongen har det blivit 16 fullträffar på tolv matcher i Australiens högstaliga.

Även om Perths trupp liknar Sydneys så tillvida att man har fyra amerikanska spelare – Rachel Hill är väl den mest välkända av dem – så skulle jag säga att sett till namn är det Sydney som har bredden. Perth har Kerr, vilket inte är det sämsta.

Jag håller Sydney som favoriter, men hemmaplan har inte visat sig vara någon stor fördel när det gäller finaler i W-league. Tre av de fyra senaste har slutat med bortasegrar.

Finalen målas upp lite som en match mellan Kerr och Foord.

När jag hör namnen Foord och Kerr ihop kommer det upp en bild från ett hotell i tyska Augsburg i mitt huvud. Jag satt i lobbyn och skrev en text dagen efter att Sverige hade slagit ut Australien från VM 2011. Då kom tonåringarna Kerr, Foord och ytterligare någon och satte sig vid bordet bredvid. De hade sina samlaralbum framme, och diskuterade vilka  bilder de saknade.

Jag tyckte att det där var så sött, och har ofta efteråt tänkt på att samlarbilderna på just Kerr och Foord har blivit betydligt mer åtråvärda för varje år som gått sedan 2011.

Apropå Augsburg hade jag på Bayernderbyt mellan just Augsburg och Bayern München i herrarnas Bundesliga på tv:n samtidigt som jag skrev det här inlägget. Den matchen dömdes av Bibiana Steinhaus, vilket förstås är kul.

Det antyder att hon inte dömer söndagens ”final” i Frauen-Bundesliga. För när den tyska ligan på allvar återstartar är det seriefinal direkt. Tabelltvåan Bayern München har tre poäng upp till serieledande Wolfsburg med nio omgångar kvar. Om Bayern skall kunna vinna ligan krävs nog seger hemma mot obesegrade Wölfinnen.

Även när man kollar in den tyska skytteligan är det mycket Bayern och Wolfsburg i toppen. Wolfsburgs Ewa Pajor leder på 15 mål. Hon jagas närmast av två Bayernspelare i Mandy Islacker på tolv och dagens födelsedagsbarn Sara Däbritz (24 år) på elva. På delad fjärdeplats med tio mål finns Wolfsburgs Pernille Harder och Essens Lea Schüller.

Seriefinalen spelas 15.00 på söndag och direktsänds på DFB-tv.

Det är inga toppmatcher i Frankrike den här helgen. Och i England är det FA-cuphelg. Där spelas det dock en riktigt spännande match, trots att cupen bara är framme i åttondelsfinal. Under söndagen väntar nämligen prestigederby mellan Chelsea och Arsenal.

Under helgen kommer vi även att få veta vilket lag som blir de historiskt första Europamästarinnorna i futsal. Tidernas första EM-slutspel pågår i Portugal. Spanien har säkrat en plats i söndagens final genom 5–0-seger mot Ryssland tidigare i kväll. Sent på fredagskvällen får vi veta om de ställs mot Portugal eller Ukraina i finalen. Den matchen visas här:

Apropå futsal var jag en kort sväng i Ulricehamn i söndags och tittade på lite USM-futsal. Där imponerades jag stort av F15-laget från skånska Södra Sandby. De hade rakt igenom bolltrygga spelare och hade faktiskt ett spel som jag inte ens sett några svenska seniorlag prestera. Kul.

Lite överraskad blev jag också när jag noterade att deras ena ledare var Otto Persson, alltså han som ledde LB07 i damallsvenskan i fjol. Det skall bli kul att följa Södra Sandbytjejernas framfart.

Genom futsalen landade vi alltså på hemmaplan. Här står det cupmatcher på schemat i helgen. Personligen har jag tänkt att göra en liten utflykt till Mölndal och Åbyvallen för att se derbyt mellan Jitex och Göteborg.

Fast egentligen tycker jag bara att en av helgens matcher känns riktigt het, sportsligt sett – och det är Linköping–Växjö. LFC har båda nyförvärven Julia Ashley och Stina Blackstenius spelklara, de ställs mot ett Växjö som borde vara lite stukat. Dels för att man inte gjort något mål ännu i år, dels för veckans nyhet om att Jelena Cankovic helst vill bort.

Vad gäller svenska cupens första gruppomgång blev tydligen det här långskottet från Ljusdals Matilda Wennberg omgångens mål:

Det här målet från den senaste omgången av den spanska ligan sorterar vi också in under vinjetten fina långskott:

För övrigt rullar silly season vidare, fast numera i något lugnare takt. I dag har Kungsbacka presenterat ännu en finländsk värvning, i form av mittfältaren Linda Nyman från Honka.

Noterbart är att Kungsbacka den 30 december i fjol meddelade att man hade värvat finländska Sanna Porali. Den nyheten har man dock numera raderat, och hon finns inte med i truppförteckningen på klubbens hemsida. Sannolikt har det något hänt som man inte vill rapportera om.

Slutligen ett kul klipp. Har ni tid över i helgen är det bara att börja träna…

https://twitter.com/Lisafreestyle/status/1095032103463542784

Kerr chockad av sparkningen

Publicerad den av
Svara

Sam Kerr

En efter en uttrycker Australiens landslagsspelare förvåning och besvikelse över lördagens oväntade besked från landets fotbollsledning om att förbundskapten Alen Stajcic tvingas lämna sitt jobb cirka 4,5 månader innan VM.

Storstjärnan Sam Kerr hade gillat en tweet från Chloe Logarzo, men hon uttalade sig inte själv i går, något som fick australisk media att tro att hon var belagd med munkavle av förbundsledningen. I dag har Kerr dementerat att hon har haft munkavle. Samtidigt uttryckte hon sitt stöd för Stajcic, som hon anser var bästa möjliga coach att ta The Matildas till VM-final.

Kerr är alltså långt ifrån den enda spelare som tagit bladet från munnen på sociala medier i dag. Här är ett antal andra tweets från nuvarande landslagsspelare:

https://twitter.com/LauraAlleway/status/1086899690551926784

Hayley Raso gjorde för övrigt comeback i går efter sin allvarliga ryggskada. Hon bröt ju tre ryggkotor i augusti i fjol, och var först osäker på om hon ens skulle kunna gå igen. Jag såg några minuter av hennes comeback, och den snabba kantspelaren såg lika kvick ut som hon gjorde innan den allvarliga skadan.

Tillbaka till Stajcic. Ingen av de nuvarande landslagsspelarna har uttryckt någon kritik mot den före detta förbundskaptenen, eller sagt att de är lättade över lördagens besked. Inte heller förbundets damfotbollsutskott var informerat om den dramatiska åtgärden.

Ännu så länge är det svårt att få veta exakt vad som hänt. Däremot kanske man får en ledtråd från Chelseas engelsk-australiska målvakt Lizzie Durack.

Det Durack beskriver är ganska vanligt, alltså att en tränare mest har tid för spelarna i startelvan, vilket gör att de som sitter på bänken känner sig utanför.

Fast det borde väl inte vara skäl nog för en paniksparkning mitt under pågående VM-förberedelser?

Många frågetecken kring avskedandet av Stajcic

Publicerad den av
1

Det blev en händelserik lördag i Australien. På förmiddagen lokal tid meddelades alltså att förbundskapten Alen Stajcic hade fått sparken.

Där började det tidigt komma spekulationer om att sparkningen berodde på ett spelaruppror, vilket var fallet när hans företrädare Hesterine de Reus avskedades i april 2014.

Vid lunchtid höll sedan förbundsledningen en presskonferens där de skulle förklara varför Stajcic får lämna.

https://twitter.com/KevinAirs/status/1086427802755166209

Vid presskonferensen framkom att det är två anonyma enkäter som ligger till grund för förbundets agerande. Det dementerades att det var ett spelaruppror som låg bakom, tvärtom hade ingen spelare kommit till förbundsledningen med krav på att byta ut Stajcic.

Orsaken till sparkningen uppges vara att enkäterna visat att det råder en dålig kultur kring landslaget. Förbundsledningen känner att de måste agera, och eftersom Stajcic är den högst ansvarige får han ta smällen. Samtidigt säger man att det inte nödvändigtvis var förbundskaptenen personligen som burit sig illa åt.

Vad det konkret handlade om för dålig kultur lämnades det inga svar på. Man hänvisade till att det ju handlade om anonyma undersökningar. Presskonferensen väcktes således minst lika många frågor som den gav svar.

Senare under lördagen har en handfull spelare via sociala medier uttryckt sin förvåning och besvikelse över förbundsledningens agerande. Längst gick Lisa De Vanna.

Men även Kyah Simon och Chloe Logarzo har uttryckt besvikelse över att Stajcic fått sparken. Storstjärnan Kerr har inte sagt eller skrivit något ännu, men som synes på bilden nedan har hon alltså valt att gilla Logarzos tweet, vilket kan tolkas som att Kerr också är förkrossad.

Reaktioner från tre landslagsspelare på att Stajcic sparkats.

Ingen av de nuvarande spelarna har ställt sig bakom beslutet, däremot har majoriteten valt att bemöta det med tystnad – vilket kan ses som att de i alla fall inte protesterat.

En före detta spelare jublar dock, nämligen Joanne Peters.

Enligt den här artikeln finns det en spricka mellan Stajcic och hans assistent Gary van Egmond. En spricka som även skall ha delat truppen. Personligen tycker jag att det är högst tveksamt att van Egmond ingår i landslagsledningen. Han är ju pappa till mittfältaren Emily van Egmond, och familjeband mellan spelare och ledare bör undvikas så långt det går.

Vi får se om det är den sprickan som sänkt Stajcic, eller om det är något annat. För det lär dyka upp nya saker i den här frågan de kommande dagarna.

Landslaget, VAR, agenter, toppmatcher – och Kerr

Publicerad den av
25

Det är mindre än 150 dagar till VM-premiären, och i dag drog förberedelserna igång på allvar. Via sociala medier har jag sett att en hel hög VM-klara landslag rest till varma länder och påbörjat sina första läger för året.

Sverige flög till Sydafrika i går. Där har man i dag inlett samlingen genom att spela fotbollstennis.

Madelen Janogy

Med på resan är Piteås Madelen Janogy, som togs ut i allra sista stund. Hon är en spännande forward, och som det känns nu är det på forwardssidan det är lite svajigt för tillfället. Därför är det bra av Peter Gerhardsson att testa brett. Det kan han göra under den här samlingen, och under Algarve cup.

Apropå VM har VAR eller icke VAR diskuterats under en period. Framför allt i USA där bland annat Alex Morgan är en stor förespråkare av videogranskning även inom damfotbollen.

Enligt tweeten nedan kommer Fifa att ta beslut i frågan i mars månad. Om det blir VAR i Frankrike kan det bli så att manliga domare kommer att utnyttjas till det.

Två av spelarna som är med landslaget i Sydafrika riskerar avstängning för att ha anlitat en agent som inte är godkänd av Svenska Fotbollförbundet. Det handlar om Göteborgsspelarna Jennifer Falk och Julia Zigiotti-Olme. Även IFK Kalmars nyförvärv Fanny Lund har anlitat samma agent, och är också anmäld till förbundets disciplinnämnd.

Sedan den 15 juni i fjol har förbundet nya regler för hur spelare och klubbar får använda agenter/förmedlare. Tanken är att förbundet skall få bättre kontroll på en rätt spretig marknad.

I reglerna står att alla agenter som jobbar i Sverige numera måste vara godkända av förbundet. Göteborgsposten skrev redan i november om att trion jobbat med Aleksandar Ilijoski, som inte har godkänts av SvFF.

I GP-artikeln säger Ilijoski att han har hjälpt en mängd damfotbollsspelare – dock inte som deras agent. Han säger:

”Jag har hjälpt tjejerna och agenter utomlands, that’s it. Jag har inte tagit några pengar och det står ingenstans att jag har varit med.”

Förbundet har alltså ändå valt att granska ärendet, och Aftonbladet skrev häromdagen att det nu ligger på disciplinnämndens bord. Spelarna riskerar tillrättavisning, böter eller avstängning. Inblandade klubbar, och Ilijoski själv riskerar däremot inga straff.

Eller. Ilijoski riskerar att straffas om han skulle ansöka om att få bli godkänd agent, vilket han funderar på att göra enligt vad han sagt till GP:

”Jag har fått inloggningsnummer där jag kan registrera mig. Jag håller på med det nu. Men ska jag registrera mig för 30 000 kronor, vet du hur många damspelare jag måste sälja då? Många.”

Man kan ju tycka att det är lite paradoxalt att det är damfotbollsspelare som riskerar att straffas i ett regelverk som huvudsakligen är skapat för herrfotbollen. Precis som Ilijoski säger i det senare citatet kan man knappast leva på att sälja damfotbollsspelare.

Så till lite klubbfotboll. Sådan spelades i helgen, bland annat i Frankrike. Där var fasansfulla 109 åskådare på plats när svensklaget Montpellier vann med 2–0 hemma mot Soyaux.

Där var Linda Sembrant enda svenska spelaren i startelvan. Sofia Jakobsson byttes in i 70:e och Stina Blackstenius i 90:e minuten. När det gäller Marija Banusic är jag lite osäker på om hon är spelklar ännu. Hon borde vara det, men ingick inte i matchtruppen i helgen.

Såväl Blackstenius som Jakobsson har haft en tung säsong hittills i Frankrike. De båda anfallsspelarna har bara gjort mål i två matcher vardera hittills. Även om Blackstenius gjorde fem i en match och är Peter Gerhardssons förstaval i landslaget så är hon bara fjärdealternativ i Montpelliers anfall, sett till speltid. Jakobsson är tredjealternativ.

Och så till frågan om Montpelliers publiksiffror. Jag hade faktiskt inte tidigare reflekterat över hur otroligt dåliga de är. De franska klubbarna är dåliga på att redovisa publiksiffror, så sånt kan passera förbi obemärkt.

Men när jag kollade hur många åskådare Montpellier har haft under ligasäsongen så noterar jag genomgående katastrofsiffror.

Säsongens högsta publiksiffra är 371 mot Paris FC, närmast följt av 364 mot Lyon. Men man hade 129 mot Fleury och hemska 92 mot Rodez. Totalt har 1726 åskådare sett Montpelliers åtta hemmamatcher – ett snitt på 215,75.

Det är tydligt att det inte är publiken som betalar lönerna för Montpelliers alla proffs.

Innan vi lämnar den franska ligan är det läge att njuta av Dzsenifer Marozsan:s mål från Lyons 4–0-seger mot Rodez. Det var en riktigt delikatess.

I helgen var det toppmöten i såväl England, Italien som Spanien. I spanska Liga Iberdrola avgjorde Mariona Caldentey för tvåan Barca i toppmötet borta mot trean Levante.

Mariona Caldentey

Nedan är ett klipp med höjdpunkter. Av det kan man se att det verkar ha varit Barca som skapade mest i matchen. Bland annat har de ett par ramträffar. Segermålet kommer sist i klippet, målet är för övrigt rätt dåligt filmat.

Apropå filmade matcher i Spanien är det alltfler klubbar som sänder sina matcher på sina Youtubekanaler. En trevlig utveckling.

I Italien vann trean Fiorentina mot tvåan Milan med hela 4–0. Stephanie Öhrström höll alltså nollan. Matchen avgjordes väl i praktiken i 35:e minuten när Milans Laura Fusetti drabbades av en målchansutvisning och drog på sig en straff. Den gjorde Alice Parisi 1–0 på, vilket innebar brant uppförsbacke för gästerna.

Alice Parisi

Så till England där Chelsea tog en blytung derbyseger mot Arsenal. Den 20-åriga, skotska jättetalangen Erin Cuthbert gjorde båda målen. Ett på nick och ett på volley – se dem här:

Därmed har Chelsea faktiskt viss guldchans igen, något som är mot alla odds efter deras svaga säsongsstart. Men man har inte avgörandet i egna händer, utan måste få resultat med sig, samtidigt som man sannolikt måste vinna de sju matcher som återstår.

Helgens mål i England gjorde Courtney Sweetman-Kirk på bicycleta. Det betydde 2–1 för Liverpool i 90:e minuten mot bottengänget Yeovil. Som synes på klippet nedan ser man att målskytten sannolikt borde vinkats av för offside. Men det gör inte prestationen sämre.

https://twitter.com/Timmybadger/status/1084571640321794050

Slutligen till Australien där Sam Kerr blev unik i helgen. Australiens storstjärna nickade vackert in Perths mål mot Newcastle. Det var Kerrs mål nummer tio för säsongen – det leder hon skytteligan på.

Men det var även hennes 63:e totalt. Det innebär att hon nu är tidernas bästa målskytt i Australiens W-league. Hon är ju dessutom även tidernas bästa målskytt i USA:s NWSL. Visst handlar det här om två unga ligor, men det måste väl ändå vara unikt att någon spelare är tidernas bästa målskytt i två toppligor i två olika länder?

Perth förlorade för övrigt den där matchen mot Newcastle Jets med 3–1. I helgen vann dessutom Canberra mot Adelaide, vilket ytterligare jämnade till W-league. Slutspelskampen är verkligen en rysare med två eller tre omgångar kvar.

Det är bara jumbon Western Sydney Wanderers som är helt borta ur slutspelssnacket:

Melbourne Victory    9  17–12  19
Brisbane Roar          9  13–12  17
Perth Glory             10  22–17  16
Sydney FC               9   23–14  15
—————————————-
Adelaide United       9   14–13  15
Melbourne City      10   14–15  13
Canberra United    10   12–14  12
Newcastle Jets        9   12–15  10
Western Sydney      9     5–20    1

Heta danskor i mellandagarna

Publicerad den av
1

Danska spelare är glödheta på den europeiska spelarmarknaden nu under mellandagarna. Torsdagens stora övergång i Europa var ju nämligen Nadia Nadim:s byte från Manchester City till PSG.

På svensk mark meddelade Djurgården att fem spelare lämnar. Att Julia Spetsmark inte skulle vara kvar har vi ju vetat ett tag. Det fanns väl ingen jätteöverraskning bland de övriga fyra (Ingrid Ryland, Maddie Bauer, Sherifatu Sumaila och Tempest-Marie Norlin) heller.

Efter en tveksam start spelade Bauer upp sig. Hon kommer vara den i kvartetten som blir mest saknad, även om Hanna Folkesson väl är tänkt att ta över Bauers roll. Men när vi ändå är inne på Djurgårdens centrala mittfält undrar jag lite vad som händer med Emilia Brodin. Är hon redo för comeback?

Slutligen till Australien, där Sam Kerr iklädde sig matchvinnarrollen när hennes Perth vann med 1–0 mot Canberra, ett resultat som innebär att Perth tog klivet upp i serieledning.

2019 startar med ett rejält uppsamlingsheat

Publicerad den av
3

Jag tänkte inleda 2019 med att blicka tillbaka på förra årets två sista veckor. Den mest anmärkningsvärda svenska övergången under den perioden var ju helt klart Marija Banusic:s flytt från Beijing till Montpellier.

Banusic hade ett tungt 2018 där hon bland annat tappade sin landslagsplats. I nuläget känns hon ganska långt ifrån VM-truppen, i varje fall om Peter Gerhardsson kommer att fortsätta att jobba utifrån upplägget med två spelare på varje position.

Banusic känns ju egentligen bara aktuell i tiarollen. Och i nuläget ser jag åtminstone Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Anna Anvegård som starkare kandidater på den positionen. Banusic lär behöva göra en kanonvår i Frankrike för att kunna ta en VM-plats.

Noterbart är ju att Banusics övergång kan öppna för en annan svensk forward med en tung höst bakom sig, nämligen Stina Blackstenius.

Gerhardssons förstaval som toppforward har bara gjort mål i två av 16 matcher i höst. Blackstenius hade en glödhet vecka i slutet av oktober där hon gjorde fem mot Metz och ett mot Lille. Men utöver det har det varit torka för Vadstenas fotbollsstolthet. Det har ju ryktats sedan sommaren 2017 att hon vill hem till Linköping, även om hon själv har dementerat i offentliga sammanhang.

Inklusive Banusic har Montpellier nu sju forwards. Kanske att man därmed överväger att släppa Blackstenius, som bara har ett halvår kvar på sitt kontrakt. Det skulle inte bara vara bra för henne själv, utan även för landslaget. För förbundskapten Gerhardsson hade ju sannolikt uppskattat att Asllani och Blackstenius fått ett halvår att spela ihop sig innan VM.

Dagarna innan jul förlängde en annan landslagsforward sitt kontrakt med Växjö. Anna Anvegård skrev in bara på för 2019, utan även för 2020. Intressant att hon efter lång tids fundering alltså förlängde med två år. Det måste väl innebära att Anvegård tror att Växjö kommer att bli ännu bättre de kommande åren.

En som däremot tackade nej till sin klubbs kontraktsförslag var Olivia Schough.

Samtidigt som Göteborg offentliggjorde intressanta värvningen av norska Vilde Böe Risa meddelades att Schough troligen kommer att lämna. Hon gjorde en stark säsong 2018, och vann den (i och för sig högst opålitliga) damallsvenska assistligan i stor stil.

Samtidigt tyckte jag att Amanda Johnsson Haahr var uppe på Schoughnivå i slutet av säsongen. Utan att ha någon insyn i förhandlingarna har jag funderat lite över om Göteborgsledningen kanske väljer att satsa på den sannolikt billigare Johnsson Haahr till årets serie.

Vi som följer Schough på sociala medier kan inte undgå att se att hon umgås mycket med Rosengårdsspelare. Där har hon ju både flera före detta lagkompisar, samt flera landslagskompisar. Kanske att hon hoppas hamna i Malmö den här säsongen?

Tillbaka till Göteborg. För där finns Årets spelare i damallsvenskan 2018. I varje fall när spelarna själva får välja.

Elin Rubensson var inte nominerad i en enda kategori till Fotbollsgalan. Men när med- och motspelare får rösta anses hon alltså vara damallsvenskans bästa spelare. Jag protesterar inte, för trots att hon inte var nominerad hade jag ju henne som potentiell vinnare av priset som årets mest värdefulla spelare.

Det är Spelarföreningen som håller i de damallsvenska spelarnas omröstningar. De tar även ut årets bästa elva. Den såg ut så här:

Personligen hade jag velat ha med Kosovare Asllani i laget. Annars har jag inga stora synpunkter.

En nyhet som gått ganska obemärkt förbi var att även elitettans skytteligavinnare förlängde sitt kontrakt dagarna innan jul. Sandra Lagerbratt spelar alltså med Lidköping även i år.

En liga rullar på under helgerna, och det är W-league i Australien. Det är en liga som har inletts på ett väldigt jämnt och spännande sätt.

I dag på morgonen svensk tid vann Melbourne City borta mot Western Sydney Wanderers med 2–1 i det som måste ha varit årets första tävlingsmatch alla kategorier inom damfotbollen.

Resultatet innebär att Melbourne efter åtta omgångar ligger på femte plats med 13 poäng. Men man har bara tre poäng upp till serieledande lokalkonkurrenten Melbourne Victory. Faktum är att åtta av de nio lagen fortfarande har realistiska chanser att nå slutspelet.

I toppen av skytteligan delar tre spelare på ledningen med åtta mål vardera. Det handlar om Veronica Latsko (Adelaide United), Sam Kerr (Perth Glory) och Sverigebekanta Natasha Dowie (Melbourne Victory).

Det är ganska många spelare som väljer att dubblera spel i USA:s NWSL och i Australiens W-league. En av dem är japanska Yuki Nagasato, som fick ett lyft igen under 2018 efter ett par tunga år. Kanske att 31-åringen kan dyka upp i Japans VM-trupp till sommaren. Nagasato har inte spelat i landslaget sedan våren 2016, då japanskorna överraskande missade kvalet till OS.

Men den här mottagningen och avslutet visar ju att hon har kvar sina kvaliteter:

Nagasato har för övrigt nyligen startat en blogg – en andra blogg. Hon har bloggat på japanska i över 13 år. Men nu tar hon klivet och skriver även för oss som inte klarar att tyda de japanska tecknen.

Ligan i Australien rullar alltså. Ligorna i Italien och Spanien har tagit ett mycket kort jullov. Båda har nått halvtid och återstartar redan på trettondagsafton.

I Italien leder Juventus tabellen efter halva serien. Petronella Ekroth:s lag är en poäng före Milan och tre före Fiorentina med Stephanie Öhrström.

Lana Clelland

Skytteligan leds av skotska Lana Clelland (Fiorentina) och Valentina Giacinti (Milan), båda på elva mål. Ingen av de svenska spelarna i ligan har gjort mål under de första elva omgångarna. Här speltid i ligan för kvintetten:

Ekroth, Juventus – 7 matcher, 377 minuter
Öhrström, Fiorentina – 8 matcher, 720 minuter
Saga Fredriksson, Sassuolo – 3 matcher, 237 minuter
Jenny Hjohlman, Florentia – 9 matcher, 686 minuter
Julia Molin, Verona – 11 matcher, 990 minuter

Det går bra för svensklagen. Bakom Juventus och Fiorentina ligger Sassuolo på fjärde plats, Florentia på sjätte och Verona på nionde.

I Spanien är det mästarinnorna Atletico Madrid som leder efter 15 av 30 omgångar. Atletico är en poäng före Barcelona och sex före Levante. Barca är obesegrat medan de båda andra topplagen står på varsin förlust.

Skytteligan leds av Albacetes Alba Redondo på elva mål, ett före fjolårets vinnare, mexikanska Charlyn Corral från Levante.

Spanien är en tänkbar motståndare för Sverige i en eventuell åttondelsfinal i årets VM. Precis som under EM för två år sedan har spanjorskorna problem med att hitta en utpräglad målskytt.

Jag tror ju att den målskytten i framtiden kommer att heta Claudia Pina. Men det är för tidigt att tro att 17-åringen skall bära den spanska offensiven redan till sommaren. Även om hon gör mål både med höger och vänster fot – och med huvudet.

Skottland: Celtic blir den första skotska klubb att satsa på ett professionellt damlag.

Norge/Tyskland: Man hade ju hoppats att LSK:s talangfulla innermittfältare Ingrid Syrstad Engen skulle ta vägen via Sverige ut i världen. Men så blev det inte. Veckan innan jul stod det klart att den 20-åriga landslagsspelaren fortsätter karriären med 2,5 år i Wolfsburg.

Det blir allt trängre på den tyska storklubbens mittfält…

Österrike: 2018 års spelare i Österrike heter Sarah Zadrazil. Den 25-åriga mittfältaren spelar sin klubbfotboll ihop med Amanda Ilestedt i Turbine Potsdam.

Island: Nyligen utsågs Sara Björk Gunnarsdottir till årets spelare i Island. I helgen fick hon ett ännu finare pris, då utsågs den före Rosengårdsmittfältaren till årets idrottare i sitt hemland.

Danmark/England: Veckan innan jul stod det klart att Manchester City släpper Nadia Nadim från hennes kontrakt. Danskan ville ju bort från den engelska storklubben redan i somras, men tvingades då kvar. Frågan är vad klubben vann på det.

För under hösten har Nadim, som fyller 31 i morgon, bara spelat två hela matcher, och det i olika cuper.

Tyskland: Nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg tagit ut sin första trupp. Det handlar om en bred trupp för ett träningsläger.

Men den är ändå intressant, för den innehåller bland annat Essens Lena Oberdorf som fyllde 17 år den 19 december samt Sjoeke Nüsken som fyller 18 om tre veckor. Även kvintetten Tanja Pawollek, Giulia Gwinn, Lena Lattwein, Klara Bühl och Sydney Lohmann är fortfarande tonåringar.

Sju av 30 uttagna spelare i den tyska landslagstruppen är alltså under 20 år. Man skulle ju önska att det stod lika många unga talanger och bankade på dörren till den svenska VM-truppen, men så är det inte. Årgångarna 1998–2002 känns rätt tunna.

Men förhoppningsvis kommer det bättre tider framöver. I varje fall har flickfotbollen haft en lysande utveckling här i Västsverige sedan hemma-EM 2013.

Allra sist ett klipp med lite fotbollsgodis från förra året:

Silly season, Afrika och dråpslag för England

Publicerad den av
7

Efter några lugna dagar har damallsvenskans silly season i dag blixtrat till. Toppnyheterna är att Djurgården har värvat Ogonna Chukwudi från Kristianstad samt att Växjö har hämtat in den kanadensiska toppmålvakten Erin McLeod från tyska SC Sand.

Dessutom har Göteborg som väntat förlängt med sina båda toppmålvakter Loes Geurts och Jennifer Falk, samt att Kungsbacka har presenterat en ny huvudtränare.

Vad gäller Chukwudi ansluter hon till sin fjärde damallsvenska klubb efter Umeå, Kif Örebro och Kristianstad. För McLeod blir det tredje efter Dalsjöfors och Rosengård. Det där fick mig att fundera lite över vilka utländska spelare som representerat flest klubbar i damallsvenskan.

Spontant kan jag inte hitta någon som slår Chukwudi. Gör ni?

Med McLeod och Katie Fraine skulle jag säga att Växjö nu har seriens näst bästa målvaktsuppsättning bakom Göteborg. För den västsvenska klubben behåller alltså sina två toppmålvakter.

Apropå Västsverige har alltså nykomlingen Kungsbacka i dag fått en ny chefstränare. Han heter Henrik Korhonen och är ett nytt namn för mig. Varifrån han kommer framgår inte i den högst bristfälliga presentationen på klubbens hemsida. Och vid en googling kan jag bara hitta att han verkar ha haft någon roll i Guldheden, samt att han skött materialet i Gais A-trupp samt tränat klubbens P16-lag.

Även om den inhemska säsongen är över händer det en hel del med svensk inblandning utanför landets gränser.

Det Afrikanska mästerskapet har dragit igång i helgen. Det är ett mästerskap som har spelats tolv gånger tidigare. Tio gånger har Nigeria vunnit.

I år leds bekant kontinentens storlag av Thomas Dennerby. Och han fick en riktig mardrömsstart när Sydafrika vann öppningsmatchen med 1–0. Segermålet kom i 85:e minuten och var en riktig godbit från Houston Dashs Thembi Kgatlana. Från klippet nedan verkar Nigeria däremot inte ha skapat så mycket.

I den nigerianska startelvan ingick Piteås Faith Ikidi, Växjös Osinachi Ohale, Kristianstads Rita Chikwelu samt Asarums Ayinde Halimatu. Dessutom byttes Eskilstunas Sonia Okobi in på slutet. Ex-allsvenska Fransisca Ordega (Piteå) startade också. I truppen ingår även Asarums Josephine Chukwunonye.

I den gruppen vann Zambia med 5–0 mot Ekvatorialguinea. Där ser förlorarna från klippet ut att ha ett och annat att lära om försvarsspel…

I den andra gruppen noterades segrar för Ghana (1–0 mot Algeriet) och Kamerun (2–1 mot Mali) i helgen. Hos Ghana ingick Djurgårdsduon Portia Boakye och Sherifatu Sumaila i startelvan. Där ingick även den före detta Kvarnsvedenmittfältaren Elizabeth Addo.

Den före detta Sundsvallsspelaren Ajara Nchout blev stor matchvinnare för Kamerun. Ett Kamerun som även bytte in den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsforwarden Gaelle Enganamouit på slutet.

På andra sidan jordklotet startade även Oceaniens mästerskap i helgen. Det är ett mästerskap som kommer att vinnas av Nya Zeeland. Det verkar som att matcherna skall gå att se på den här länken.

Nya Zeeland inledde turneringen med att besegra Tonga med 11–0. I Football Ferns startelva fanns Vittsjös CJ Bott samt den före detta Rosengårdsspelaren Ali Riley. I truppen ingår även den före detta Mallbackenspelaren Anna Green.

I Uruguay inleds den avslutande gruppomgången i F17-VM i morgon. Där har Ghana, Nya Zeeland och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinalerna. Klart är också att Finland, Uruguay och Sydkorea är utslagna.

Trots Kanadas avancemang lämnade turneringens storstjärna Jordyn Huitema planen gråtandes i helgen. Orsaken var att hon fick ett grovt rött kort för en armbåge. Personligen tycker jag att domslutet är väldigt hårt. Det ser ju inte ut som att hon menar att armbåga motståndaren.

Det allra mest spännande inför avslutningen är hur det skall sluta i tuffa grupp C. Där står alla fyra lagen varsin seger. Tyskland och Nordkorea ligger på kvartsfinalplatserna på målskillnad, men USA och Kamerun avancerar vid seger i sista omgången. Då möts Tyskland–USA och Nordkorea–Kamerun.

Så tillbaka till Europa där det var fransk seriefinal i går. Där tog PSG en poäng hemma mot Lyon inför 8 700 åskådare. Det innebär att kampen om ligaguldet lever. Wang Shuang var iskall när hon utnyttjade en grov tavla från Sarah Bouhaddi till 1–0 efter en kvart och Wendie Renard kvitterade strax efter.

Lyon skulle sedan ha haft straff när Irene Paredes försökte dra av Ada Hegerberg tröjan. Men trots att domaren bara var några meter ifrån situationen blev det ingen signal. Svagt.

Hanna Glas byttes in den sista halvtimmen för PSG. Däremot ingick varken Emma Berglund eller Annahita Zamanian i matchtruppen.

Den kinesiska målskytten Shuang är för övrigt en av tre kandidater till att bli Asiens bästa spelare 2018. De andra två är Sam Kerr och Saki Kumagai – tre bra kandidater.

I övrigt i Frankrike spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–0 mot Rodez. Stina Blackstenius ingick däremot inte i truppen. Jag antar att hon är fortsatt skadad.

Linda Sällström gjorde sitt sjunde mål i helgen och är därmed uppe som trea i skytteligan, bakom Marie-Antoinette Katoto (tio mål) och Ada Hegerberg (nio).

I Tyskland var det cuphelg. Där är Bayern München, Frankfurt, Freiburg, Hoffenheim, Leverkusen, Mönchengladbach, Potsdam och Wolfsburg vidare till kvartsfinalerna.

I åttondelsfinalerna spelade Amanda Ilestedt och Nilla Fischer hela sina matcher, medan Fridolina Rolfö byttes ut med en dryg kvart kvar.

Slutligen till England där Arsenal i dag meddelat den tråkiga nyheten att Jordan Nobbs har dragit på sig en skada på korsbandet. Det framgick inte hur illa det är.

Men det är bara sju månader till VM, så det är ju tyvärr högst troligt att Nobbs missar sommarens fest i Frankrike. Det är i så fall ett stort dråpslag för Englands lag, eftersom Nobbs är en av deras viktigaste kreatörer.

Det är förstås även ett stort bakslag för Arsenal, som inlett WSL lysande och står på åtta raka segrar. Nobbs hann göra ett mål och ett assist i 4–0-segern mot Everton innan olyckan var framme. Jessica Samuelsson ingick däremot inte i Arsenals trupp.

Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade däremot hela matchen när Chelsea vann med 5–0 mot Yeovil.

Allra sist lite fotbollsgodis från Arsenals Danielle van de Donk.

Drömmål av tidernas bästa Rubensson

Publicerad den av
6

Det blev en sväng till Göteborg tidigare i dag. Därmed har jag fått njuta av Elin Rubensson och Kosovare Asllani tre gånger på nio dagar.

Elin Rubensson steget före Petra Johansson

Båda är ju oerhört formstarka. I dag var det Rubensson som var den bättre. Efter Göteborgs 4–2-seger frågade jag henne om hon någonsin spelat bättre fotboll än de här senaste veckorna.

Svaret var det väntade, alltså att hon sannolikt inte gjort det.

”Jag tror aldrig att jag har varit bättre än nu. Det känns som att jag har hittat ett lugn i allting i tillvaron, även om det har varit mycket den här veckan.”

I eftermiddags krönte hon sin kanoninsats med att göra ett riktigt drömmål, en högst konkurrenskraftig kandidat till årets mål 2018.

Det har hänt väldigt mycket för Rubensson och Göteborg det senaste året. Den 9 september i fjol föll man mot LB07 i Malmö med 2–1. Resultatet innebar att Göteborg föll ner under nedflyttningsstrecket. Där låg man kvar ända till den 29 oktober, till den 20:e omgången.

I år leder Göteborg damallsvenskan med sex omgångar kvar. Och faktum är att Rubenssons gäng har ett riktigt guldläge. Formen är fantastisk, samtidigt som tvåan Rosengård skall varva damallsvenskan med Champions League, vilket sliter både fysiskt och mentalt. Och trean Piteå har haft lite vacklande form på sistone.

I dagens match var det dock Linköping som öppnade bäst. De första tio minuterna var jag väldigt imponerad av LFC, och jag började fundera på om vi skulle få tronskifte i tabelltoppen.

Men Göteborg jobbade sig in i matchen, och när Janni Arnth var av planen för att bli sydd kom Göteborgs ledningsmål. Rubensson gjorde målet på andra eller tredje försöket efter ett inlägg från Olivia Schough.

LFC-tränaren Olof Unogård ansåg även att 2–0-målet var en följd av Arnths huvudskada, men danskan hade faktiskt varit tillbaka på planen i fyra minuter när Rubensson gjorde sitt drömmål.

Göteborg uppträdde verkligen som ett topplag, och visade imponerande effektivitet. I princip gjorde man mål på sina fyra första 100-procentiga målchanser. 3–0 var en läckerbit från Olivia Schough. Det var även följden av svagt försvarsspel. Dels rusade Anna Oskarsson bort sig alldeles för lätt, dels valde alla övriga tre LFC-backar att ta markering på Rebecka Blomqvist i mitten, vilket gav Schough tid och yta.

Linköping snyggade till siffrorna på slutet. Men förlusten innebär ändå att laget nu kan glömma att försvara SM-guldet. Troligtvis är även chansen till andraplatsen borta, men med full poäng i de sex återstående matcherna skulle det kunna gå.

I Malmö vann Rosengård med 2–0 mot Djurgården. Båda målen kom efter framgångsrikt presspel, där Rosengård vann bollen i, eller precis utanför gästernas straffområde.

På minuskontot för Rosengård var att Iva Landeka tvingades kliva av med en skada. Med tanke på det tuffa schemat Malmöklubben har framför sig behöver de nog ha tillgång till hela truppen den kommande månaden.

I lördagens tredje och sista match gjorde nyförvärven Simona Koren (två) och Jenna Hellstrom målen när Växjö vann med 3–2 i Kalmar. Resultatet innebär att Växjö står på 23 poäng, vilket bör innebära att kontraktet är klart.

Kul också att se att Kalmar inte lägger sig ner och dör, utan att man kämpar på.

I elitettan vann Kvarnsveden måstematchen mot Lidköping, vilket innebär att det numera är Kungsbacka och Kif Örebro som innehar de båda damallsvenska platserna.

Nämnda Lidköping och Kvarnsveden är dock båda inom räckhåll, vilket borgar för en spännande avslutning av serien.

Vid en internationell snabbkoll noteras att Nilla Fischer gjorde ett av målen när Wolfsburg vann med 11–0 i cupen mot Hannover. Och det noteras även en svart dag för svensklaget Montpellier i Frankrike. Det blev nämligen 1–0-förlust hemma mot Bordeaux i dagens ligamatch. Alla de tre svenskorna ingick i startelvan.

I USA:s NWSL återstår bara en match av grundserien. Det är klart att North Carolina, Portland, Seattle och Chicago går till slutspel.

Samantha Kerr

Inför den avslutande matchen leder Samantha Kerr skytteligan på 16 mål, tre före Lindsey Horan. De båda har spelat klart. Trea ligger North Carolinas Lynn Williams med tolv. Hon spelar i natt mot Houston, och behöver alltså sätta fyra bollar för att komma upp jämsides. Men Kerr har alltså en god chans att bli den första att vinna skytteligan två år i rad.

Piteå tycks inte gilla Skåne

Publicerad den av
6

Damallsvenskan har nu tagit en liten landslagspaus. Och lagom till den har vi fått ett nytt ledarlag. Nu är det plötsligt Göteborg som alla jagar, samma Göteborg som efter sex omgångar låg på sjunde plats, elva poäng bakom Piteå.

Sedan dess har Göteborg tagit 24 poäng av 27 möjliga och leder nu tabellen med en poängs marginal till Piteå och Rosengård. Det svänger verkligen om vår högsta serie.

För Piteå verkar Skåne vara ett rött skynke. På sju matcher mot skånskt motstånd har norrbottningarna förlorat fem och bara vunnit två – de båda mot LB07. I går blev det 1–0-förlust hemma mot Kristianstad i en match som jag följde lite halvt okoncentrerat. Den bild jag fick var att det var rätt dålig spelkvalitet för att vara ett toppmöte.

Kanske kan det vara Piteås lycka att man bara har en Skånematch kvar, bortamötet med Rosengård i näst sista omgången? För mot lagen utanför Skåne har Piteå fortsatt full poäng.

Tittar man på tabelltoppen efter 15 omgångar är det faktiskt fortsatt fem lag som har chansen att ta hem guldet. Men för både Kristianstad och Linköping krävs det nog full poäng i de sju återstående matcherna om det skall bära hela vägen.

Om vi istället låter blicken vandra ner mot bottenstriden har det skapats en liten lucka mellan lagen under och över nedflyttningsstrecket.

Den här helgen vann ju både Djurgården och Växjö, vilket innebär att LB07 hamnat i ett prekärt läge. Malmölaget är nu 3,5 poäng efter Djurgården och 4,5 efter Hammarby, som båda dessutom har en match mindre spelad.

Det skall dock återigen konstateras att LB har mött fyra av de fem topplagen i höstupptakten, vilket gör att de har det klart ”lättaste” programmet av alla de lag som är mer eller mindre inblandade i nedflyttningsstriden. Både Djurgården och Hammarby har ju exempelvis redan mött Kalmar två gånger, medan LB har kvar ett möte med tabelljumbon.

En reflektion över de senaste årens bottenstrider är ju att det sedan 2015 är flera väldigt bra lag som har åkt ur. Det känns tråkigt att ett lag skall behöva följa Kalmar ner i elitettan. Precis som att det var tråkigt att Kvarnsveden och Örebro flyttades ner i fjol.

Som läget är nu i svensk damfotboll tycker jag gott att det finns plats för 14 lag i damallsvenskan. Kanske till och med för 16.

Nackdelen med en utökad serie är att det blir fler matcher och därmed både dyrare resekostnader och ett tuffare spelschema. Men totalt sett tycker jag att en utökning skulle vara något positivt, då det skulle öka antalet svenska spelare som får chansen att spela på högsta nivå. Det skulle också öka antalet orter/regioner med elitfotboll, vilket skulle locka fler unga tjejer till sporten.

Jag tycker att debatten om en utökning av damallsvenskan borde vara högaktuell, men jag hör och ser väldigt lite synpunkter i frågan.

Apropå damallsvenskan läste jag på bloggen Hattrick att det är problem med handläggningstider på Migrationsverket som gör att alla sommarens nyförvärv inte har kommit i spel ännu.

Det här är något jag funderat över några gånger. För jag har noterat att dambasketlag ofta har liknande problem med amerikanska nyförvärv. Däremot har jag knappt någonsin hört om några herrfotbolls- eller herrbasketlag där långväga nyförvärv fått vänta veckor på att bli spelklara. Någon som vet hur det kommer sig?

I dag samlas landslaget i Göteborg för de avgörande matcherna i VM-kvalgruppen. Jag noterade att P4 Kronobergs fotbollsexpert Hanna Höckert tycker att Växjös Nellie Karlsson borde ha varit med i Göteborg. Höckert verkar till och med se Karlsson som Sveriges för tillfället bästa försvarsspelare.

Det lilla jag har sett Nellie Karlsson kanske jag inte höjer henne så högt till skyarna, men visst har Växjöbacken potential. Och hon visade fina kvaliteter när hon gjorde 1–1-målet mot Vittsjö i går.

Det var inte bara i toppen av damallsvenskan som det tajtade till sig i helgen. Även i elitettan minskade avstånden i toppen. Ett hattrick av nya tyskan Sonja Giraud gjorde att Kvarnsveden vann sin första match på länge, och återigen knappade in på topptrion.

För inget av de tre topplagen vann. Lidköping kryssade mot Västerås BK30 och Kungsbacka mot Assi. Och Kif Örebro kammade noll i ”derbyt” mot Mallbacken. Värmländskornas 2–0-seger innebär att det för tillfället är Lidköping och Kungsbacka som ligger på damallsvensk plats.

I botten tog Uppsala en blytung trepoängare hemma mot Ljusdal. Den innebär att Uppsala i nuläget har lämnat den akuta nedflyttningsstriden.

Det om de båda inhemska toppserierna. I USA:s NWSL är nu 3,5 slutspelslag klara. North Carolina, Seattle och Portland har som bekant 100-procentigt säkrat sina platser.

Och genom söndagens 3–1-seger borta mot Orlando är nu även Chicago Red Stars väldigt nära att knipa den fjärde och sista platsen. Laget behöver två poäng på de två omgångar som återstår, och det troliga är att platsen säkras i nästa omgång, då man har hemmamatch mot tabelljumbon Sky Blue.

För Marta och Orlando innebar förlusten däremot att det är 100-procentigt klart att slutspelståget har gått.

Stor matchvinnare för Chicago i söndagens nyckelmatch var Australiens Sam Kerr, som gjorde två av målen och spelade fram till det tredje.

Kerr vann skytteligan i NWSL i fjol på 17 mål. Med två omgångar kvar av årets serie leder hon på 14, två före Lynn Williams och tre före Lindsey Horan.

Ingen har vunnit NWSL:s skytteliga mer än en gång, vilket ger Kerr en bra chans att bli historisk. Och det är ingen tvekan om att australiskan för tillfället är en av världens bästa spelare. Kanske till med med den allra bästa, som Rainer tyckte i bloggen Hattrick.

När den franska ligan drog i gång i helgen kopplade en annan pålitlig målskytt direkt ett litet grepp om skytteligan. Norska Ada Hegerberg gjorde nämligen två av Lyons mål i 8–0-segern mot Lille. Omgångens andra tvåmålsskytt var lagkompisen Amel Majri.

Det blev inga svenskmål i premiärrundan, även om Stina Blackstenius hade en boll inne. Vadstenaprodukten var dock avvinkad för offside. Ett svenskt assist blev det dock, för Montpellier segermål i 1–0-vinsten mot Dijon gjordes av Anouk Dekker, framnickad av Linda Sembrant.

Vittsjöförvärvet Linda Sällström fick en kanonstart på sin tid i Paris FC. Redan i tionde minuten gjorde hon sitt första ligamål. Hon stod även för det inspel som en Guingampback slog i eget mål till 2–0. Sett till klippet med höjdpunkter var Sällström planens gigant.

Det var helgens klubbfotboll i sammandrag. Kommande inlägg är det förstås fokus på VM-kval. Vårt svenska landslag håller just nu på att träna i Göteborg.

I den landslagsturnering som har pågått i en dryg vecka, Asiatiska spelen, är det nu bara fyra lag kvar. Tisdagens semifinaler spelas mellan Sydkorea–Japan och Kina–Taiwan. Här är ett klipp från Kinas kvartsfinal, där man vann med 5–0 mot Thailand. Spelskickliga PSG-förvärvet Wang Shuang gjorde tre mål:

Tajt toppstrid, damallsvenskan.tv och rött för Asllani

Publicerad den av
6

I dag tajtade det till sig i toppen av damallsvenskan. Så här jämnt har det inte varit i toppen sedan den tredje omgången.

Det var i och för sig tre lag inom två poäng även efter omgång 10, men då var det längre avstånd. Efter att Piteå förlorat i Vittsjö och Göteborg vunnit hemma mot Djurgården är det nu en poäng mellan Piteå och Rosengård samt ytterligare en poäng ner till Göteborg.

Vad jag förstått av rapporterna från Vittsjö var 2–1-segern i högsta grad motiverad. Hemmalaget var spelmässigt sett klart bättre från början till slut. Ändå såg det ut att kunna bli 1–1.

Men formstarka Michelle De Jongh avgjorde på övertid. De Jongh är en spelare som jag länge har tyckt har landslagspotential. Men under 2017 var hon tyvärr en bra bit ifrån den nivå jag hoppats hon skulle nå. Under våren blixtrade hon till, och nu kanske hon börjar komma upp på den riktigt höga nivå jag trott att hon har kapacitet för. Att hon gjort mål i fyra av de fem senaste omgångarna är ett tecken på det.

Dagens mål känns dock i första hand som en tavla av Cajsa Andersson. För den typen av skott från dålig vinkel skall inte kunna gå in.

Medan Piteå åkte på en tung förlust tog Vittsjö tre otroligt tunga poäng. Laget har klarat förlusten av Linda Sällström på ett imponerande sätt. Med finländskan i laget gjorde man 1,27 mål per match. Utan henne har man gjort sex på tre matcher, och plötsligt ligger laget nu på tabellens övre halva. Starkt.

Över de fem senaste omgångarna har Vittsjö tagit elva poäng. Bara ett lag har tagit fler – Göteborg.

Jag tog en sväng till Ullevi tidigare i dag. Där var fler åskådare än jag hade trott.

Men som framgår av tweeten ovan var jag inte inte imponerad av den första halvleken. Den var rent ut sagt dödstråkig.

Och tyvärr bidrog arenan till det. För på stora Ullevi kommer man otroligt långt ifrån spelet. På moderna fotbollsarenor kommer man så nära spelet att man känner intensiteten och hör hur spelarna kommunicerar. Då brukar jag känna viss behållning även vid tråkiga matcher. Men på stora Ullevi kommer man så långt ifrån spelet att det blir lite som att se matchen på tv.

Efter paus blev det dock bättre fart på hemmalaget, och de 1224 åskådarna började leva sig med i matchen. När slutsignalen ljöd var de flesta på läktarna trots allt nöjda, för hemmalaget hade visat sin klass och till slut vunnit med solklara 3–0.

När jag rankade damallsvenskans sommar-silly season i förra veckan var Göteborg etta och Djurgården tvåa. Jag fick se flera av sommarens nyförvärv i aktion, och sett till dagens match har Göteborg lyckats klart bäst.

För både Julia Zigiotti Olme och Karin Lundin gjorde mål, och Emma Pennsäter debuterade på ett tryggt och säkert sätt i Göteborgs backlinje. Av Djurgårdens nytillskott var det Julia Spetsmark som då och då blixtrade till. Hon har absolut potential att bli en av sommarens bästa rekryteringar. Däremot tyckte jag att Maddie Bauer gjorde en ovanligt blek figur. Jag har höga förväntningar på amerikanskan, men hon måste visa mycket mer än hon gjorde i dag för att infria de förväntningarna.

Djurgården var ett av de lag som jag inför seriestart trodde skulle kunna bli ett topplag. Men nu är man i högsta grad indraget i nedflyttningsstriden. Man ligger bara över strecket på bättre målskillnad än LB07. Men precis som Malmöklubben har Djurgården inlett hösten med matcher mot topplag.

I dagens tredje match föll just LB07 till slut med klara 5–2 i Linköping. På slutet av damallsvenskan.tv:s sändning sa kommentatorn att:

”5–2 och Asllani utvisad – det är väl de stora rubrikerna i den här matchen.”

Sedan satte aktuell kommentator och/eller hans kameraman ihop ett klipp med höjdpunkter där man varken visade eller nämnde utvisningen. Udda.

Jag gillar ju att det sätts ihop klipp med höjdpunkter från alla matcher. Men jag gillar inte att man väljer bort viktiga saker som utvisningar. Om kommentatorn själv tycker att utvisningen är en av matchens huvudrubriker borde den ju komma med i ett klipp med matchens viktigaste händelser. Eller?

När jag nu ändå är inne och gnäller lite på damallsvenskan.tv tänkte jag passa på att ta upp några andra dåliga saker. När jag såg Kif Örebros tv-höjdpunkter från elitettan förra veckan insåg jag att de är proffsigare än damallsvenskan.tv:s. Kif Örebro bjöd på en skylt med namnet på såväl målskytt som framspelare. Sådana skyltar existerar inte hos damallsvenskan.tv.

Där får man exempelvis inte ens reda på alla byten när de sker. Framför allt inte i matcherna från Piteå, för där klarar inte kameramannen av att vinkla ner kameran till den punkt där bytena görs. Följden blir att vi som ser matcherna och kommentatorn, som sannolikt sitter i Stockholm, inte får reda på när byten sker. Utan plötsligt dyker det upp nya spelare i matchen utan att tv-produktionen uppmärksammat det.

Tyvärr ger de här sakerna damallsvenskan.tv en amatörstämpel. Det är bra att vi som är intresserade kan se matcherna, men produktionen är alltså ofta sämre än den borde vara.

Tillbaka till matchen mellan Linköping och LB07. Eftersnacket där handlar om utvisningen på Kosovare Asllani, en utvisning som sannolikt Peter Gerhardsson är rätt nöjd med. Han får ju nämligen en utvilad och sannolikt spelsugen Asllani till den otroligt viktiga landslagssamlingen i slutet av månaden.

Asllani tyckte själv på sitt twitterkonto att hon borde ha haft två straffar, men att hon i stället fick två gula kort. Hon skrev också att hon aldrig har filmat.

Efter att ha kollat situationerna håller jag med Asllani om att hon inte filmade. Jag tycker att hon borde ha fått straff i den första situationen, den i den 77:e minuten där jag upplever det som att Asllani blir nedsprungen av Maria Möller Thomsen.

Domaren bedömde det däremot som filmning och varnade Linköpingsstjärnan.

I den andra situationen, i minut 87, håller jag däremot inte med Asllani. Visst, det går att blåsa straff för duellen med Rebecka Persson, men här köper jag domarens bedömning – att det inte är straff. Och vid det tillfället upplever jag inte att Asllani varnas för filmning, utan för sin protest, där hon kastar bollen i marken.

Här kan man ju tycka att en så rutinerad spelare som Kosovare Asllani borde kunna hantera sina känslor bättre i slutminuterna i en match där hennes lag leder med 5–2.

Linköpings seger innebär att laget hakar på Kristianstad i kampen om den sista medaljplatsen i serien.

I elitettan tappade serieledande Lidköping överraskande poäng hemma mot bottenlaget Ljusdal. Därmed är toppstriden i vår näst högsta serie ännu jämnare än den i damallsvenskan. Det är ju nämligen tre lag inom en poäng i toppen av elitettan. Och bakom de tre är det bara sex poäng ner till Kvarnsveden och formstarka Assi. Nästa helg möts Assi och Kungsbacka i en högintressant match.

Utanför Sverige noteras att Manchester United fick en succéstart på sin damsatsning när laget vann sin första tävlingsmatch med 1–0 borta mot Liverpool i WSL cup.

I USA har NWSL nått fram till slutspurten, och fem lag gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Två av de fem möttes i natt, Portland och Chicago. Jag såg den andra halvleken av matchen, som i högsta grad var högklassig. Det var länge sedan jag såg en så bra klubblagsmatch.

Det slutade 2–2 sedan Sam Kerr först gjort Chicagos båda mål och Portland kommit ikapp genom mål från Tobin Heath och Christine Sinclair.

Portland spelade lysande på slutet. Det var underbart att se hur kvartetten Andressinha, Heath, Sinclair och Lindsey Horan samspelade.

Resultatet innebär att Portland behåller greppet om tredjeplatsen i tabellen. Chicago ligger fyra, men trion Orlando, Utah och Houston har alla kvar chansen att sno åt sig slutspelsplatser.

USA vann, Australien fortsätter att imponera

Publicerad den av
1

USA besegrade Brasilien med 4–1 i natt, ett resultat som innebär att amerikanskorna stod som slutsegrare i Tournament of Nations på bättre målskillnad än tvåan Australien.

Den amerikanska damfotbollssidan The Equalizer konstaterar efter segern att USA nu har 19 raka landskamper utan förlust, och utropar laget som stor guldfavorit i nästa års VM-slutspel.

Visst, sedan 1–0-förlusten mot Australien i slutet av juli i fjol, en match som ingick i 2017 års Tournament of Nations, har USA 16 segrar och tre kryss. Det är förstås otroligt imponerande, och jag håller med om att USA i nuläget finns bland guldfavoriterna till nästa års VM-slutspel.

Innan jag fortsätter mina funderingar har skall jag berätta att det var länge sedan jag såg USA spela. Deras landskamper avgörs ofta mitt i natten svensk tid, så även de tre matcherna i den senaste veckans turnering.

Därav har jag ingen bild av hur USA:s spel ser ut för tillfället. Dock har man ju förstått att de hittat defensiv stabilitet genom att spela stabila Julie Ertz som defensiv mittfältare framför ett mittbackspar med spelskickliga Becky Sauerbrunn och talangfulla Tierna Davidson.

Dessutom har man höjt den offensiva kreativiteten rejält när man kunnat spela Lindsey Horan på centralt mittfält och både Megan Rapinoe och Tobin Heath på kanterna. Framför allt verkar Heath inte bara vara frisk, hon verkar även vara i toppform.

Det är bra för internationell damfotboll med ett starkt USA eftersom det är ett stort land där damfotbollen har hög status.

Det som gör att jag ändå vill avvakta med att ropa ut att USA är klara VM-favoriter är ju att 18 av de här 19 matcherna har spelats i USA, inför en stor hemmapublik, Huvuddelen av motståndarna har inte bara haft bortaplan, utan även tidsomställning att ta hänsyn till.

Den enda bortamatchen USA haft det senaste året spelades mot Kanada i Vancouver, och slutade 1–1. De andra kryssen har varit mot Frankrike och Australien, två lag jag ser som ungefär lika stora guldfavoriter i VM som amerikanskorna.

Klart är att USA är tillbaka på banan igen, vilket är kul. Ett annat lag som är på banan är nämnda Australien. The Matildas har jag sett i nästan tre halvlekar under den senaste veckans turnering.

Jag såg dem försvara sin ledning mot Brasilien i första matchen och jag såg dem vinna mot ett trubbigt Japan med 2–0 i natt. Även om Japan faktiskt vann mot Australien i finalen av de Asiatiska mästerskapen tidigare i år skulle jag säga att förbundskapten Asako Takakura har problem, anfallsproblem.

Australien–Japan var nämligen en match där japanskorna var klart bättre i spelet fram till mitten av motståndarnas planhalva. Så långt har Japan har ett väldigt bra passningsspel. Däremot saknas både djupledshot och spelare som kan slå en öppnande passning med hög kvalitet. Japan har helt enkelt inga nycklar att ta sig igenom starka försvar.

Därför förlorade Japan alla sina tre matcher i Tournament of Nations. Därför tror jag att japanskorna får det väldigt svårt att ta sig till en tredje raka VM-final nästa år. Det framgångsrika laget under Norio Sasaki hade snabbhet på kanterna i Shinobu Ohno och Nahomi Kawasumi och man hade kanske världens bästa passningsspelare och tia i Homare Sawa. I OS 2012 hade man dessutom en toppforward av högsta världsklass i Yuki Nagasato.

Även om Kawasumi var med i veckans trupp, och Nagasato börjar komma upp ur en lång formsvacka, känns alltså dagens Japan väldigt trubbigt. Det blir intressant att se hur förbundskapten Takakura kommer att agera under det närmaste året för att lösa sina anfallsproblem.

Alanna Kennedy

Australien har däremot inga anfallsproblem. Genom segern kommer man att passera Japan på världsrankingen, och återigen vara Asiens bästa lag.

The Matildas är lite av Japans motsats. De har lite problem med uppspelen, även om Alanna Kennedy nog är en av världens tre–fyra bästa mittbackar. Däremot har man inga offensiva problem. När man väl kommer till anfall har man sylvassa Sam Kerr längst fram och extremt hög fart på en hel hög spelare, inte minst på ytterbacksplatserna med Hayley Raso och Ellie Carpenter.

Hayley Raso

För mig var just 18-åriga Carpenter det stora utropstecknet hos The Matildas. Tidigare har jag tyckt att hon varit med mer för att hon är ett ungt framtidsnamn än för att hon är redo för A-landslaget. Så var det inte nu, Carpenter har vuxit in i den internationella seniorfotbollen och är redan en internationell toppspelare. Får hon fortsätta att vara skadefri finns inga gränser för hur bra hon kan bli.

Carpenter är född 2000. Under turneringen fick även Amy Sayer (född 2001) och Mary Fowler (född 2002) göra sina debuter i A-landslagssammanhang. Det finns förstås faror med att släppa fram sina talanger i väldigt tidig ålder. Skulle de stanna i utvecklingen är det risk att den tidiga debuten mer blir ett hinder än en uppmuntran, att spelarna knäcks mentalt.

Men Australien har goda erfarenheter av att släppa fram spelare tidigt. Och om Sayer och Fowler får samma utveckling som Carpenter och Kerr (båda debuterade som 15-åringar) och Caitlin Foord (debuterade som 16-åring) är framtiden riktigt ljus för The Matildas.

Caitlin Foord

Nämnda Foord har varit skadad en längre period, och missade bland annat Asiatiska mästerskapen. Under Tournament of Nations gjorde hon tre korta inhopp. Det längsta var 22 minuter i natt mot Japan, och jag tyckte allt att hon ser ut att vara på väg tillbaka till toppformen igen – och då lyfter Australien ytterligare.

Min känsla är att Australien definitivt blir att räkna med i VM nästa år. Den spets laget besitter gör dem till en minst lika stor guldfavorit som USA. I varje fall för mig.

Slutligen några övergångar. PSG:s trupp kändes tunn i International Champions Cup, där laget kom sist. I dag har man gjort klart med Kinas duktiga mittfältare Wang Shuang.

I engelska WSL håller nykomlingen West Ham på att bygga ett spännande lag. Senast att ansluta är Nya Zeelands duktiga ytterback Ria Percival. Sedan tidigare har man knutit upp spelare som Jane Ross, Julia Simic, Claire Rafferty och Gilly Flaherty.

Styv kuling i ankdammen

Publicerad den av
10

De senaste dagarna har det blåst upp en liten konflikt inom svensk damfotboll. Orsaken till konflikten är olika syn på elitflicklägret, eller Svenska Fotbollförbundets utvecklingsläger som det numera heter, samt F15-landslaget.

Huvudkonflikten står mellan förbundet – företrätt av duon Pia Sundhage och Lilie Persson – och några av distrikten.

Lilie Persson och Pia Sundhage

Bakgrunden är den att Skånes och Hallands distriktsförbund har valt att inte vara med vid elitflicklägret de senaste åren. I år fick de sällskap av Västergötland i sin ”bojkott”. De tre distrikten tycker att 15 år är en för tidig ålder för selektering.

Följden har blivit att inga spelare från Skåne, Halland eller Västergötland har kommit med när Sundhage kallat till den första landslagssamlingen för F15/03-landslaget. I torsdagens GP gick att läsa följande citat från Sundhage:

”Det är uppenbarligen tre distrikt som inte är lojala med förbundet, vilket jag personligen tycker är konstigt.”

Redan 2016, när Sundhage var förbundskapten för A-landslaget, var hon kritisk till att Halland och Skåne hade slopat sina distriktslag. Till Hallandsposten kommenterade hon det så här:

”Svaret kommer från hjärtat: vansinnigt.”

I den artikeln är det tydligt att Sundhage älskar Elitflicklägret/Svenska Fotbollförbundets Utvecklingsläger:

”Det här är en manifestation för svensk flick- och damfotboll. Domare sitter här, vi har utbildningar, det är mycket ledare och det andas fotboll. Jag som är född i den andan, jag förstår inte. Det här är kanon för den som är intresserad av fotboll och som hamnar här på Elitflicklägret i en vecka. Fantastiskt.”

Faktum är ju att Sverige har varit ett av de länder som drivit på för att få till F15-landslag. Länge hade vi inga motståndare, så vår första F15-landskamp spelades så sent som i oktober 2006. Nu tycker alltså vissa distrikt att 15-åringar inte klarar av den selektering som ett ungdomslandslag innebär.

I grunden förstår jag Sundhages åtgärd. Spontant tycker jag att de tre distrikten har glömt vad de håller på med – idrott. Och idrott handlar om konkurrens och tävling – och därmed även utslagning.

Visst skall man vara försiktig med barn. Men 15-åringar är inte barn, de klarar av selektering. På tjejsidan spelar många 15-åringar redan seniorfotboll, där det handlar om att göra resultat. Här i Boråsområdet har vi flera 03:or som spelar i ettan, tvåan och trean. De kan spelets regler.

Dock blir Sundhages drag att helt utestänga tre distrikt som företräder ungefär en fjärdedel av landets spelare lite lätt patetiskt. Hon säger att hon inte kan åka runt i alla distrikt, och det köper jag rakt av.

Men det blir ju absurt när en spelare som Kristianstads Evelina Duljan inte finns med bland de 46 spelare Sundhage tagit ut. För självklart har Sundhage sett Duljan, och lika självklart är att förbundskaptenen ser KDFF-talangen som en av landets allra bästa 15-åringar. Duljan blir ju inte sämre bara för att Skåne har nobbat utvecklingslägret.

Förhoppningsvis kan dock det här leda till en vettig debatt framöver. För jag håller med de tre upproriska distrikten att det går att göra förbättringar av talangverksamheten. Exempelvis är det inte speciellt logiskt att alla 24 distrikt har 16 spelare vardera på förbundets talangläger. De stora distrikten borde kunna få med fler spelare.

Det är även ett problem att spelare som är födda tidigt på året är överrepresenterade på talanglägren. Kanske att man skulle förbestämma att hälften av talangerna måste vara födda på årets andra halva. Eller så har man två läger.

Det finns fler åtgärder att vidtaga, som att inte bara ta ut de i dagsläget bästa spelarna, utan även hitta vägar för att motivera spelare som ligger efter i den fysiska utvecklingen men som har egenskaper som kan göra dem till framtida storspelare. För killar födda 2001 har man kört med ett så kallat ”Future team,” vilket kanske skulle kunna vara en framkomlig väg även för damerna.

Kollar man på den konflikt som nu blåst upp inom svensk damfotboll skulle jag säga att det är spelare från mindre klubbar som blir mest lidande. De talanger som redan är hos elitlag som Rosengård, LB07, Kristianstad och Vittsjö får bra träning och erbjuds utmaningar i den dagliga verksamheten.

Men för 15-åriga talanger i mindre klubbar kan det vara en nyttig aha-upplevelse att få veta att man tillhör landets 46 bästa spelare. En aha-upplevelse som kan få spelarna att satsa lite extra, och kanske fundera på att välja en elitfotbollsbana när de väljer gymnasieprogram i höst.

Till en annan fråga inom talangutvecklingen, nämligen om hur man skall träna. Jag noterade i onsdags att Lisa Ek högg på Twitter efter att ha läst lite synpunkter från Simon Thern:

Efter lite kommunikation blev Ek och Thern rätt överens om hur man skall jobba, och det var kortfattat fler drillövningar i tidig ålder för att sedan allt mer gå över på spelövningar. Här är lite synpunkter i frågan från Ek och Kristianstads landslagsspelare Mia Carlsson:

Det om träning. Nu vidare till lite fotboll. Efter en lugn period händer det plötsligt rätt mycket. Under tiden jag skrivit det här inlägget har jag kollat in Australien–Brasilien i Tournament of Nations. The Matildas vann med 3–1 efter att två bjudningar från Brasilien samt ett riktigt världsklassavslut från Sam Kerr, på en läcker framspelning från Tameka Butt. Apropå selektering och landslag bytte The Matildas in 15-åriga Mary Fowler på övertid…

Senare i natt spelar USA mot Japan i den turneringen. I natt drar även International Champions Cup igång med North Carolina Courage–PSG och Lyon–Manchester City. Matcherna i den turneringen direktsänds på dess Facebooksida.

Natten mot onsdag vann Manchester City med 1–0 i en 80 minuter lång träningsmatch mot PSG. Jag såg den andra halvleken och förvånades över hur svagt PSG var.

Visst var laget väldigt reservbetonat, men jag tror inte jag såg dem någon gång slå fler än två passningar i rad inom laget. City kändes mer överlägset i spelet än laget var mot Linköping i Champions League i våras.

När det gäller City var laget dock väldigt ineffektivt. Man spelade på offensiv planhalva mest hela tiden, men kom ändå knappt till några avslut i PSG:s straffområde. Segermålet från Nadia Nadim gjordes dock just på ett avslut från nära håll:

https://twitter.com/WoSoComps/status/1022037374942044160

Under fredagen spelas semifinalerna i U19-EM. Dit har både Norge och Danmark tagit sig – grattis. Dock bör man nog vara medveten om att det är ett devalverat EM i år.

Toppnationerna Frankrike, Spanien, Tyskland och Nederländerna har alla skickat B-betonade lag. Orsaken är ju förstås att alla de fyra nationerna håller på att förbereda sig för U20-VM, och därmed har sina bästa 19-åringar i det äldre landslaget.

Det finns alltså goda guldmöjligheter för Norge och Danmark. Under fredagseftermiddagen ställs norskorna mot Tyskland i första semifinalen (14.00) och danskorna mot Spanien i den andra (18.15).

Natten mot fredag spelas sedan semifinalerna i Centralamerikanska och karibiska spelen. Där är matcherna Mexiko–Venezuela och Costa Rica–Trinidad och Tobago.

Några som nu går på semester är lagen i den kinesiska superligan. Där åkte svensklaget Beijing på en riktig käftsmäll i sista omgången före uppehållet. Borta mot Shanghai föll man med hela 6–0.

Så till lite spelarnytt. Den före detta Tyresömittfältaren Thaisa Moreno är numera kontraktslös. NWSL-klubben Sky Blue bröt med brasilianskan häromdagen.

Thaisa Moreno

I England har Adelina Engman nu äntligen fått posera i Chelseatröja:

Så några aktuella övergångar. Skotska landslagsspelaren Chloe Arthur går från Bristol till Birmingham.

Och schweiziska landslagsspelaren Eseosa Aigbogun har gjort klart med Paris FC: