Kategoriarkiv: Fridolina Rolfö

Analys av landslaget med hemmasnickrad metod

Publicerad den av
37

Tackar Ullevi

Landslaget är på plats i Sydafrika, där man på tisdag spelar årets första officiella landskamp. 18.00 är det avspark mot just Sydafrika, i en match som visas i Sverige på TV12 och cmore.se.

Inför årets första landskamp känner jag att det är läge att titta tillbaka på och sammanfatta landslagsåret 2018. Och utifrån det fundera lite på hur det kan gå för vårt lag i sommarens VM-slutspel.

Först kan man konstatera att det var ett bra landslagsår. Ett år då vi tog oss till VM, och där vi på tolv matcher noterade nio segrar, ett kryss och två förluster. Den totala målskillnaden blev 26–6.

Kollar vi målskyttet fördelades det så här:

Stina Blackstenius

5 mål:
Stina Blackstenius.

3 mål:
Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

2 mål:
Loreta Kullashi, Mimmi Larsson och Elin Rubensson.

1 mål:
Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Hanna Folkesson, Magdalena Eriksson, Kosovare Asllani, Olivia Schough och Anna Anvegård. Samt ett självmål vardera av Sydafrika och Norge.

Hur bra är då vårt landslag? För att kunna svara på den frågan har jag valt att klassificera och poängsätta alla fjolårets landslagsspelare. I klassificeringen har jag använt rubrikerna världsklass, hög internationell klass, internationell klass och hög nationell klass. Spelarna placerar jag in under de rubrikerna enligt följande:

Hedvig Lindahl

Världsklass (2):
Hedvig Lindahl (mv)
Nilla Fischer

Hög internationell klass (5):
Linda Sembrant
Magdalena Eriksson
Kosovare Asllani
Caroline Seger
Jessica Samuelsson

Hanna Glas

Internationell klass (9):
Hanna Glas
Amanda Ilestedt
Jonna Andersson
Elin Rubensson
Lina Hurtig
Fridolina Rolfö
Sofia Jakobsson
Stina Blackstenius
(Emma Berglund)

Hög nationell klass:
Hilda Carlén (mv)
Zecira Musovic (mv)
Anna Oskarsson
Nathalie Björn
Sandra Adolfsson
Mia Carlsson
Hanna Folkesson
Julia Karlernäs
Julia Roddar
Filippa Angeldahl
Olivia Schough
Amanda Edgren
Mimmi Larsson
Anna Anvegård
Loreta Kullashi
Marija Banusic
Nina Jakobsson

Min bedömning är alltså att Sverige för tillfället har 16 spelare av internationell klass, varav två i princip var skadade under hela fjolåret.

Inför 2018 skulle jag säga att vi hade 15 spelare av internationell klass. Den förändring som jag gjorde under året var att flytta upp Hanna Glas en nivå. Jag upplever att hon är den spelare som tog det största klivet under året. En annan som stärkte sin position var Elin Rubensson, som gick från att med viss tvekan placeras i gruppen av internationell klass till att vara väldigt nära att uppgraderas till hög internationell klass.

Även om det inte var så många spelare som stärkte sina positioner upplever jag att landslaget som lag betecknat tog flera kliv i positiv riktning.

Det största steget togs efter sommaren när förbundskapten Peter Gerhardsson började använda Elin Rubensson bredvid Caroline Seger på centralt mittfält och samtidigt flyttade fram Kosovare Asllani som tia. Där tyckte jag att Gerhardsson fick bitarna i pusslet att passa perfekt.

Jag tycker att det finns anledning att tro att landslaget kan bli ännu bättre i år. Det känns som att man fortfarande håller på att lära sig det nya spelsättet, och att det således fortfarande finns utvecklingspotential.

Peter Gerhardsson

Gerhardsson valde att rotera ganska rejält i sina startelvor under 2018. Föga överraskande var resultaten bättre ju fler av toppspelarna som var med.

För att kunna jämföra styrkan på de olika startelvorna har jag poängsatt spelarna i de olika kategorierna ovan. Spelare får 1–4 poäng, där de som bedöms hålla hög nationell klass får ett poäng och de som håller världsklass får fyra.

Utifrån den räkningen noteras att 30 var högsta poängen Sverige kunde få ihop under större delen av fjolåret – det eftersom Samuelsson var skadad nästan hela året. Startelvor som nådde 30 poäng mönstrade Gerhardsson två gånger – mot Ungern och Danmark i VM-kvalet. Årets fjolårets svagaste startelvor ställde förbundskaptenen på benen mot Sydkorea i Algarve (1–1) och borta mot Italien på senhösten (1–0-förlust).

Här är listan över fjolårets alla officiella landskamper. Tävlingsmatcherna är markerade med fetstil, och siffran efter är hur hög poäng startelvan får enligt mitt rätt att räkna:

Sydafrika 3–0 – 23
Kanada 3–1 – 26
Sydkorea 1–1 – 16
Ryssland 3–0 – 20
Ungern 4–1 – 30
Kroatien 4–0 – 28
Ukraina 0–1 – 27
Ukraina 3–0 – 29
Danmark 1–0 – 30
Norge 2–1 – 25
Italien 0–1 – 19
England 2–0 – 28

Bortaförlusten mot Ukraina var årets stora bottennapp. Utöver den matchen vann landslaget alla de matcher där startelvan samlade 20 poäng eller fler. Och när siffran nådde 25 eller högre togs en hel hög fina skalper.

Min bedömning är att det krävs att landslaget kommer upp i minst 30 poäng i min hemmasnickrade bedömningsmetod för att kunna blanda sig i medaljstriden i VM. Det krävs alltså att alla spelare är friska, och att de spelar på toppen av sin förmåga. Helst skall några av dem dessutom ha lyft sig en nivå, så att vi får upp fler spelare i de högsta nivåerna.

Tittar vi på de svenska spelare som jag i nuläget bedömer hålla internationell klass utifrån positioner i laget noteras att vi bara har en toppmålvakt, men hela åtta backar som står sig väl. Backlinjen är således vår starkaste lagdel. Den lagdel där vi har bäst möjlighet att hantera skador.

Däremot är det mycket tunnare framåt. Jag bedömer alltså att vi totalt har sju mittfältare och forwards som håller internationell klass. Av dem är två väldigt skadebenägna, vilket gör att vårt landslag är sårbart framåt. Det gör även att vi på sikt behöver få fram fler skickliga, offensiva spelare.

Där såg jag med viss avundsjuka på Norge i höstas. I det norska landslaget fanns en hel hög unga spelare med stor offensiv skicklighet. I Sverige har det tyvärr varit lite stiltje på den fronten efter de duktiga 97:orna.

Målvakter

Här håller Hedvig Lindahl alltså världsklass. Hon är tyvärr väldigt ensam på den internationella nivån. Och om Sverige skall kunna gå långt i VM måste Lindahl vara frisk.

Zecira Musovic

Att Lindahl är i särklass är en uppfattning jag långt ifrån är ensam om. Läs bara vad Lindahls första utmanare Zecira Musovic skrev (när hon sammanfattade 2018 på sin hemsida) om Fotbollsgalan och kampen om priset Årets Målvakt:

”Där satt jag som en av tre nominerade till priset och njöt. Jag fick frågan ifall jag var nervös och ifall jag förberett ett tal. Jag nervös? Jag tacktal? Har ni missat att ingen annan förtjänar det priset 2018 mer än Hedvig Lindahl, tänkte jag och fortsatte njuta av en nervösfri gala utan ett förbestämt tacktal.”

Behovet är stort av att få upp fler målvakter på internationell nivå. De som slåss om titeln som Lindahls första backup i VM är de tre som är med nere i Sydafrika; Musovic, Cajsa Andersson och Jennifer Falk. På lite längre sikt är även Linköpingsduon Emma Holmgren och Hilda Carlén tänkbara arvtagare.

Alla de här fem är utmärkta målvakter i damallsvenskan. Men de är alla långt ifrån den stabilitet som krävs på den internationella nivån. Fast med hårt jobb kan man skaffa sig den stabiliteten. Se bara på Lindahl, som länge hade en tendens att göra minst ett stort misstag i varje match. De senaste fyra–fem åren har hon dock lyckats minska de där misstagen rejält – hon har blivit stabiliteten personifierad.

Backar

Här har vi både bredd och topp. Framför allt är vi väldigt starka på mittbackssidan. Där räknar jag alltså till att vi har fem toppspelare, varav tre av hög internationell eller världsklass. Bredden på positionen är väl också en viktig anledning till att Gerhardsson allt oftare har valt att spela med tre mittbackar.

Jessica Samuelsson

Jag räknar till tre ytterbackar av internationell nivå. Här har Hanna Glas utveckling varit viktig eftersom Jessica Samuelsson var skadad under i princip hela 2018, och nu har nya problem. I en intervju i Corren i veckan berättar Arsenalproffset om hur frustrerande det varit sedan hon skadade sig i oktober 2017. Hon säger också att hon hoppas vara tillbaka i spel i februari eller mars – det viktigaste är att bli frisk. Om VM säger hon så här:

”Klart att jag vill spela VM. Men det är samma där. Jag måste bli frisk först. Det är det viktigaste.”

Det vore jättekul om Samuelsson var tillbaka på hög nivå till VM. Men jag räknar inte med det, man brukar ju säga att lika lång tid som du varit borta, lika lång tid tar det innan du är 100-procentigt tillbaka. Skulle inte Samuelsson vara frisk eller i form till VM är Nathalie Björn en spelare som har potential att nå internationell klass.

Utöver Samuelsson har ju även Emma Berglund varit borta under i princip hela 2018. Där har vi så många alternativ att man inte har saknat PSG-backen. Men förhoppningsvis är hon också snart tillbaka på planen och ökar den redan goda konkurrensen i vårt mittförsvar.

Det är på vänsterkanten vi känns mest sårbara vad gäller backlinjen. Jag tycker att Jonna Andersson håller internationell klass sedan 1,5 år tillbaka, och att Mia Carlsson är ett okej alternativ. Men det är nog ändå på den här kanten som motståndarna i första hand kommer att försöka såra vårt lag.

Mittfältare

Som jag konstaterat tidigare i inlägget hittade Gerhardsson rätt uppställning på mittfältet på hösten. Med trion Seger, Rubensson och Asllani har Sverige ett centralt mittfält av hög internationell klass. Bakom dem är det däremot lite tunt i nuläget. Här skulle det bli bekymmer om någon av dem blir skadad.

Asllani har visat sig vara klockren som tia. På den positionen hade Gerhardsson letat efter rätt spelare. Den utöver Asllani som jag tycker har klarat tiarollen bra är Fridolina Rolfö.

Fridolina Rolfö

Sveriges största bristvara är duktiga yttermittfältare. Bland de 16 spelarna som jag bedömer håller internationell klass finns bara en som jag skulle klassa som yttermittfältare. Och det är Lina Hurtig, som ju tyvärr är väldigt skadebenägen. Hon har ju exempelvis dragit på sig en bristning nu, vilket gör att hon inte kan spela på tisdag.

Bristen på yttermittfältare har säkert också bidragit till att Sverige allt oftare spelar ett mellanting mellan 3–5–2 och 3–4–3. Det handlar alltså om spelsystem där ytterbackar och forwards i första hand tar ansvar för kantspelet.

Forwards

Just nu känner jag en liten oro över forwardssidan. Räknar vi in tian här så har vi fyra forwards av internationell klass, där är Kosovare Asllani den enda som håller hög internationell klass. Fridolina Rolfö hade nog också varit där uppe – om hon inte varit så skadebenägen. Man hade hoppats att Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson skulle ta ett steg till, men båda har haft en tung säsong och är för tillfället två frågetecken.

Faktum är att Sverige för tillfället inte har någon forward som gör mål. Men skall man ändå leta positiva saker har Blackstenius tidigare visat att hon är en mästerskapsspelare, vilket är lovande. Hon har också varit Gerhardssons förstaval som spjutspets.

Mimmi Larsson

Där har Mimmi Larsson varit första backup. Men jag tyckte att det såg lovande ut när Anna Anvegård fick spela i den positionen mot England. Jag tror att Larsson måste göra en kanonvår om det inte skall bli Blackstenius och Anvegård som åker till Frankrike som toppforwards.

Rolfö och Jakobsson har huvudsakligen haft sina utgångspositioner på kanterna under Gerhardsson. Och båda bör ha plats i en startelva, om de är friska och i form. I Jakobssons fall är det formen som är frågetecknet. Hon har bara gjort två mål på 911 minuter i franska ligan den här säsongen. Och på sistone har hon alltmer ofta fått börja på bänken.

För Rolfö är det skadorna som är problemet. Hon spelade bara totalt 363 minuter i Frauen-Bundesliga i höstas, plus 90 minuter i Champions League och 74 i tyska cupen. Totalt blir det bara just under sex hela matcher på en hel höst. På dem har hon gjort tre mål. Det känns väldigt viktigt både för Rolfö själv och för landslaget att hon får vara frisk hela den här våren.

Sammanfattningsvis var 2018 bra, och det finns gott hopp om att 2019 kan bli ännu bättre. Med friska toppspelare är vårt landslag svårslaget. Då kan det bli VM-succé. Men vi har ingen bred topp, så det finns inte utrymme för en massa skador – alla måste vara friska.

Bilder från hösten 2018

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var ett tag sedan jag hade framme min stillbildskamera. När jag kollade igenom minneskortet noterade jag ett antal bilder som jag inte hade lagt upp på bloggen tidigare.

Det handlar om bilder från Sveriges båda landskamper mot Ukraina och Danmark samt från damallsvenska toppmötet Rosengård–Piteå. Här är de som mosaik:

Yana Kalinina (7), Daryna Apanaschenko (17) och Veronika Andrukhiv (5).
Pernille Harder
Edina Filekovic
Julia Karlernäs
Kosovare Asllani
Kosovare Asllani
Iryna Vasylyuk och Kateryna Samson
Sverige
Tackar Ullevi
Glodis Perla Viggosdottir
Caroline Seger, Zecira Musovic och Nathalie Björn
Magdalena Eriksson och Pernille Harder
Anastasia Filenko
Sverige firar VM-platsen
Faith Ikidi och June Pedersen
Nathalie Björn och Simone Boye Sørensen
Danmark
Natiya Pantsulaya
Karen Holmgaard
Magdalena Eriksson och Janni Arnth Jensen
Danmark
Tackar Ullevipubliken
Natiya Pantsulaya
Sanne Troelsgaard
Hedvig Lindahl
Madelen Janogy
Sverige jublar över VM-platsen
Sjögran, Sandell Svensson, Bengtsson, Andersson, Sundhage, Westberg, Moström och Törnqvist.
Ukraina
Simone Boye Sörensen
Cajsa Andersson
Lotte Troelsgaard
Kateryna Samson
Glodis Perla Viggosdottir och Ebba Wieder
FC Rosengård har gjort mål
Fiona Brown och Anja Mittag
Sverige jublar över VM-platsen
Sverige jublar över VM-platsen
Lyubov Shmatko (14) och Veronika Andrukhiv (5)
Sverige jublar över VM-platsen
Sverige tackar Ullevi
Olha Ovdiychuk
Maryana Ivanishyn
Anja Mittag
Sverige
Pernille Harder – bäst i Europa
FC Rosengård
Sverige jublar över VM-platsen
Magdalena Eriksson och Pernille Harder
Tackar Ullevi
Rikke Sevecke

Cupen, Seger, Schelin och Wolfsburg

Publicerad den av
4

I förra inlägget skrev jag att jag sammanfattade alla färska nyheter. Det var ju en formulering som var dömd att gå fel. Och mycket riktigt hade jag glömt att kommentera lottningen av svenska cupen.

Det var en lottning som sannolikt framkallar jubel i Piteå. Det är ju geografisk lottning i gruppspelet, och de svenska mästarinnorna lyckades helt slippa damallsvenskt motstånd. I grupp 3 ställs Piteå nämligen mot Hammarby, AIK och Ljusdal.

Redan från början var det klart sämre konkurrens i de båda norra grupperna. Såväl tvåan, trean, fyran som femman från damallsvenskan återfinns ju i södra Sverige. Således var det sexan Eskilstuna som var det andra seedade lag i norr. Och deras nyförvärv Fanny Andersson fick en egen drömlottning.

Just det, Andersson ställs mot alla sina tidigare elitklubbar i Sverige. Jackpot. Den gruppen bör för övrigt stå mellan Anderssons senaste klubb Djurgården och hennes nya, Eskilstuna.

För lagen från söder blir det tuffare. Lotten ordnade repriser från i våras vad gäller de fyra högst rankade lagen, det blir alltså Göteborg–Linköping och Rosengård–Kristianstad. I Göteborgs grupp hamnade även Växjö och Jitex, medan LB07 och IFK Kalmar får spela i Skånegruppen.

Vad gäller silly season fortsätter Örebro att värva. Senaste tillskottet är kanadensiska Jenna Hellstrom, som presenteras som en erfaren damallsvensk spelare.

Det där kan man ju faktiskt diskutera. Örebro blir hennes fjärde damallsvenska klubb på lite drygt ett år, vilket ju är bra jobbat. Men så många matcher har det inte blivit – bara åtta från start plus fyra inhopp. Och under våren i Djurgården spelade hon faktiskt inte en enda minut i högsta serien. Dock gjorde hon tre mål på sex matcher för Växjö under hösten, och kan hon hålla det målsnittet i Örebro blir hon ett bra tillskott.

I veckan har även Kungsbacka presenterat sina fyra första spelare. Därmed är LB07 nere på jumboplats under silly season. Vad jag sett har Malmöklubben inte presenterat en enda spelare till nästa säsong.

Apropå Malmö så var Caroline Seger gäst i Olof Lundh:s podd den här veckan. Där framgår att vår landslagslagkapten har kontrakt med Rosengård över nästa säsong. Där framgår också att hon uppskattar Peter Gerhardsson:s ledarskap, och det arbetssätt man har för den mentala biten i det nuvarande landslaget, klart bättre än Pia Sundhage:s upplägg.

Från Seger är steget inte jättelångt till Lotta Schelin. Tidernas svenska skyttedrottning har fått ett nytt jobb – som ambassadör för Frölunda Hockey.

Kul för Lotta, och bra för Frölunda. Men borde inte svensk damfotboll ha rekryterat Schelin?

Schelins efterträdare i Lyon har varit en snackis runtom i världen de senaste dagarna.

Under onsdagskvällen har det varit full omgång i tyska Frauen-Bundesliga. Jag hade på toppmötet Potsdam–Wolfsburg under tiden jag jobbade med annat. Under en rätt lång period radade Wolfsburg upp 100-procentiga målchanser.

Ändå gjorde man bara ett mål. Och på slutet kvitterade Potsdam med en riktig drömträff från Viktoria Schwalm. Det blev 1–1 och därmed har inget lag längre full poäng i någon av de stora europeiska ligorna.

Nilla Fischer spelade för övrigt hela matchen för Wolfsburg, medan Amanda Ilestedt tydligen har en liten bristning som stoppar henne från spel. Inte heller Fridolina Rolfö spelade något under onsdagen. Hennes Bayern München klarade sig utmärkt ändå. Laget vann med 9–0 mot Mönchengladbach.

Med halva serien spelad leder Wolfsburg med fem poäng före Bayern, åtta före Potsdam och tio före Essen. I skytteligan leder Ewa Pajor på 14 mål. Polskan är fem före Pernille Harder.

 

En hel hög av nyheter från när och fjärran

Publicerad den av
7

Det har hänt väldigt mycket i damfotbollsvärlden sedan mitt förra inlägg. Här är en genomgång av alla nyheter:

* Förra inlägget handlade delvis om lördagens VM-lottning och seedningen inför den. Efter inlägget har jag fått information om att världsrankingen kommer att uppdateras på fredag, och att seedningen kommer att baseras på rankingen. Dock framgår inte om seedningen kommer att baseras fullt ut på rankingen eller om man kommer att göra några justeringar för att hålla ihop lagen geografiskt.

* Apropå VM blev det klart i dag att Sverige inte får med någon huvuddomare till Frankrike nästa år. Sara Persson hade chansen, men lär inte ha gjort tillräckligt bra ifrån sig i F17-VM i Uruguay eftersom hon inte platsade på listan.

Väldigt tråkigt för Persson förstås. Men personligen är jag inte överraskad, jag tycker nämligen inte att vi har haft någon kvinnlig huvuddomare av hög internationell klass sedan Jenny Palmqvist lade av.

Sara Persson och Pernille Harder

Julia Magnusson får däremot åka till Frankrike. Hon ingår bland de 48 som är uttagna som assisterande domare.

* I lördags eftermiddag blev Thomas Dennerby och Jörgen Petersson Afrikanska mästare. Nigeria vann finalen mot Sydafrika med 4–3 efter straffläggning. Bland målskyttarna i straffläggningen fanns Kristianstads Rita Chikwelu.

https://www.youtube.com/watch?v=iNwiMiAfxXE

Hela fem Sverigebaserade spelare ingick i den nigerianska finalelvan; Osinachi Ohale, Josephine Chukwunonye, Chikwelu, Sonia Okobi och Halimatu Ayinde.

Noterbart var att Nigeria vann mästerskapet trots att man inte gjorde ett enda mål på de tre matcherna mot Sydafrika och Kamerun. Det första mötet med Banyana Banyana förlorade man ju med 1–0. Och de båda slutspelsmatcherna slutade båda 0–0 och vanns efter straffläggning.

I finalen hade Nigeria ett gyllene läge att avgöra under ordinarie tid. Men Asisat Oshoala brände en straff i 75:e minuten. Efteråt pratade hon om att man vann turneringen trots att man hade dåliga förberedelser.

https://twitter.com/akosuaamoo/status/1069248564084305920

Segern var Nigerias nionde av elva möjliga i Afrikanska mästerskapen. De två övriga turneringarna har vunnits av Ekvatorialguinea. För Sydafrika var det fjärde finalförlusten. Men det var första gången man kvalade in till en VM-turnering. Något som firades vid hemkomsten.

Sydafrikas Thembi Kgatlana utsågs till turneringens bästa spelare. Hon gjorde fem mål och prisades som matchens lirare i tre av Sydafrikas fem matcher.

Hon kom förstås också med i turneringens allstarlag.

* Så till Uruguay där det blev Spanien som vann VM för F17-lag. Spanjorskorna vann finalen mot Mexiko med 2–1 efter att Claudia Pina gjort båda målen – ett med vardera fot.

Bronset gick oväntat till Nya Zeeland. Laget fick greppet om bronsmatchen direkt vid avspark, när Kanadas annars skickliga målvakt Anna Karpenko stod för en grov miss.

Man kan säga att Kanada fick lida för den nya mer passningsorienterade spelstil som landets lanslag håller på att ta sig an. Jag tycker kanske att man tar det lite för långt i vissa lägen. I semifinalen mot Mexiko satt jag och väntade på att man skulle börja lyfta in bollar mot sina nickstarka forwards. Men det hände aldrig, utan kanadensiskorna försökte passa sig fram längs marken hela vägen.

Tillbaka till världsmästarna Spanien. De har varit bra på ungdomsnivå länge, men tidigare har deras spelare inte haft någon framtid i fotbollen efter att de gått ur gymnasiet.

Utvecklingen av Primera División Femenina, eller Liga Iberdrola som den också kallas, har dock gjort att jag tror att det bara är en tidsfråga innan spanjorskorna blir en riktig maktfaktor även på seniornivå.

Klart är i alla fall att det är Spanien, och Barcelona, som för tillfället har de största talangerna i Europa. I F20-VM tidigare i år föll spanjorskorna i finalen mot Japan. Men det var Barcas Patricia ”Patri” Guijarro som både vann skytteligan och utsågs till turneringens bästa spelare.

Nu i F17-VM var det nämnda Claudia Pinas tur att briljera. Med sina sju mål i turneringen blev hon ”bara” tvåa bakom Ghanas Mukarama Abdulai, som gjorde lika många mål, men vann på fler assist. Men Pina utsågs till turneringens bästa spelare, och det är lätt att förstå varför.

Pina är mycket mer än bara en målskytt. Hon har en fantastisk teknik, kolla bara det här klippet:

https://twitter.com/Futfem/status/1069021275853635584

Pina var med i Spaniens lag redan i F17-VM för två år sedan, och är absolut en spelare att hålla koll på. Ännu så länge har 17-åringen bara fått göra två korta inhopp i Barcelonas A-lag. Men ge henne två–tre år så tippar jag att hon kommer att nämnas med respekt även på seniornivå.

Man minns ju vilka forwardsproblem Spanien hade i fjolårets EM-slutspel. Pina är spelaren som skall lösa de problemen.

* Om tre–fyra år kanske Claudia Pina är en av kandidaterna till Ballon d’Or. Under måndagskvällen delades det priset för första gången officiellt ut även till en kvinna. Den historiska vinnaren blev Ada Hegerberg.

Eftersnacket har mest handlat om en plump fråga till Hegerberg på galan. Sif Atladottir kommenterade den saken så här:

Hegerberg vann knappt före Pernille Harder. Dubbelt Norden alltså.

* Under måndagen tilldelades England EM-slutspelet 2021 – ett bra val. England är ett land där damfotbollen snabbt håller på att flytta fram sina positioner.

Ett EM-slutspel på hemmaplan kan hjälpa till att göra sporten ännu populärare.

* Även om engelsk damfotboll får allt bättre förutsättningar har man en bit kvar att vandra. De här bilderna från söndagens match i WSL2 mellan Lewes och Manchester United andas inte direkt glamour…

När vi ändå är i England så spelades det ju en seriefinal i WSL i helgen. Där såg jättetalangen Georgia Stanway till att hålla spänningen i tabelltoppen vid liv.

19-åringen gjorde båda målen när Manchester City vann med 2–0 hemma mot Arsenal. Det andra fixade hon verkligen helt på egen hand.

I och med Manchester Citys seger är laget nu det enda obesegrade i WSL. Man är dock fortsatt bara tabelltvåa, tre poäng bakom Arsenal.

För svensk del spelade trion Hedvig Lindahl, Jonna Andersson och Magdalena Eriksson hela matchen när Chelsea vann med 1–0 mot Reading. Chelsea ligger på fjärde plats i ligan, fem poäng bakom Manchester City och åtta bakom Arsenal.

* Vi fortsätter på de brittiska öarna. För två månader sedan skrev jag om att Storbritannien hade beslutat sig för att ställa upp med ett gemensamt lag i OS 2020 – om England kvalar in.

Under måndagen kom uppgifter om att Skottland kanske kommer att stoppa de planerna. Saken verkar avgöras vid ett möte på torsdag.

* I Sydamerika blev det colombianska Atletico Huila som vann årets upplaga av Copa Libertadores. I finalen besegrades Brasiliens Santos efter straffläggning.

På landslagsnivå var Colombia tvåa i Sydamerika 2010–16, men misslyckades ju i Sydamerikanska mästerskapen tidigare i år. Den här titeln var kanske lite tröst för spelarna över att de missar nästa års VM.

* I Norge vann LSK helgens cupfinal och laget tog därmed hem dubbeln för fjärde året av de senaste fem.

LSK har haft en fantastisk säsong och är ju dessutom det enda nordiska laget som är kvar i Champions League. Är LSK numera även bäst i Norden?

* I Sverige har det varit lugnt på silly seasonfronten de senaste dagarna. De enda som gått ut med nyheter på sistone är Kif Örebro, som presenterade två målvakter under måndagen: Mimmi Paulsson-Febo och Danielle Rice.

Medan Örebro jobbar på väntar man fortfarande på att att den andra nykomlingen, Kungsbacka, skall presentera något på spelarfronten. Vad jag vet har de ännu så länge inte en enda kontrakterad spelare.

Däremot kom en positiv nyhet för Kungsbacka under måndagen. Laget kanske får spela några matcher i högsta serien på hemmaplan trots allt. Tingbergsvallen kan vara anpassad till damallsvensk standard till höstsäsongen.

* I Tyskland har det varit väldigt många storsegrar den här säsongen. Den här helgen vann Essen med 6–0 och Potsdam med 8–1.

Wolfsburg vann ”bara” med 3–1 mot Hoffenheim. men laget ångar ändå på i toppen. Nilla Fischer spelade hela matchen. Wolfsburg har tio raka segrar och 48–2 i målskillnad. De leder med sju poängs marginal och det känns redan klart att de skall vinna ligan.

Kampen om andraplatsen är tätare. Där ligger Bayern München en poäng före Turbine Potsdam. Dock skall Potsdam ta emot Wolfsburg i elfte omgången. Den matchen spelas på onsdagskvällen, med avspark 19.00. Den går att se live på DFB-tv.

Varken Amanda Ilestedt eller Fridolina Rolfö spelade för övrigt i helgen. Rolfö satt kvar på bänken i hela Bayerns 2–1-seger borta mot Freiburg, medan Ilestedt inte ingick i Potsdams matchtrupp till bortamötet med Duisburg.

* Helgens svenska målskytt hittar vi i Frankrike. Och lite oväntat handlar det om Hanna Glas. Hon blev stor matchhjälte genom att göra 1–0-målet i andra halvleken hemma mot Soxaux på ett smart inspel med vänsterfoten.

Även om många storlag i Europa verkar ta sina damlag på hyfsat allvar lockar man ingen vidare publik till sina ligamatcher. PSG hade exempelvis bara 683 åskådare i lördags. Som synes på klippet ovan var det väldigt tomt på arenan.

Glas spelade hela matchen. Annahita Zamanian startade, men byttes ut efter 60 minuter.

När Montpellier vann med 3–1 mot Fleury var Stina Blackstenius tillbaka på planen. Hon bytte av Sofia Jakobsson i 76:e minuten. Linda Sembrant spelade hela matchen.

Lyon leder ligan med två poäng före PSG efter 7–0-seger mot Guingamp i söndags. Ada Hegerberg gjorde två av målen, hennes elfte och tolfte för säsongen. Den norska Ballon d’Or-vinnaren är nu uppe i delad skytteligaledning med Marie-Antoinette Katoto.

Noterbart från Lyons match var att Wendie Renard numera är den spelare som gjort flest matcher för den franska storklubben – 327 stycken.

Silly season, Afrika och dråpslag för England

Publicerad den av
7

Efter några lugna dagar har damallsvenskans silly season i dag blixtrat till. Toppnyheterna är att Djurgården har värvat Ogonna Chukwudi från Kristianstad samt att Växjö har hämtat in den kanadensiska toppmålvakten Erin McLeod från tyska SC Sand.

Dessutom har Göteborg som väntat förlängt med sina båda toppmålvakter Loes Geurts och Jennifer Falk, samt att Kungsbacka har presenterat en ny huvudtränare.

Vad gäller Chukwudi ansluter hon till sin fjärde damallsvenska klubb efter Umeå, Kif Örebro och Kristianstad. För McLeod blir det tredje efter Dalsjöfors och Rosengård. Det där fick mig att fundera lite över vilka utländska spelare som representerat flest klubbar i damallsvenskan.

Spontant kan jag inte hitta någon som slår Chukwudi. Gör ni?

Med McLeod och Katie Fraine skulle jag säga att Växjö nu har seriens näst bästa målvaktsuppsättning bakom Göteborg. För den västsvenska klubben behåller alltså sina två toppmålvakter.

Apropå Västsverige har alltså nykomlingen Kungsbacka i dag fått en ny chefstränare. Han heter Henrik Korhonen och är ett nytt namn för mig. Varifrån han kommer framgår inte i den högst bristfälliga presentationen på klubbens hemsida. Och vid en googling kan jag bara hitta att han verkar ha haft någon roll i Guldheden, samt att han skött materialet i Gais A-trupp samt tränat klubbens P16-lag.

Även om den inhemska säsongen är över händer det en hel del med svensk inblandning utanför landets gränser.

Det Afrikanska mästerskapet har dragit igång i helgen. Det är ett mästerskap som har spelats tolv gånger tidigare. Tio gånger har Nigeria vunnit.

I år leds bekant kontinentens storlag av Thomas Dennerby. Och han fick en riktig mardrömsstart när Sydafrika vann öppningsmatchen med 1–0. Segermålet kom i 85:e minuten och var en riktig godbit från Houston Dashs Thembi Kgatlana. Från klippet nedan verkar Nigeria däremot inte ha skapat så mycket.

I den nigerianska startelvan ingick Piteås Faith Ikidi, Växjös Osinachi Ohale, Kristianstads Rita Chikwelu samt Asarums Ayinde Halimatu. Dessutom byttes Eskilstunas Sonia Okobi in på slutet. Ex-allsvenska Fransisca Ordega (Piteå) startade också. I truppen ingår även Asarums Josephine Chukwunonye.

I den gruppen vann Zambia med 5–0 mot Ekvatorialguinea. Där ser förlorarna från klippet ut att ha ett och annat att lära om försvarsspel…

I den andra gruppen noterades segrar för Ghana (1–0 mot Algeriet) och Kamerun (2–1 mot Mali) i helgen. Hos Ghana ingick Djurgårdsduon Portia Boakye och Sherifatu Sumaila i startelvan. Där ingick även den före detta Kvarnsvedenmittfältaren Elizabeth Addo.

Den före detta Sundsvallsspelaren Ajara Nchout blev stor matchvinnare för Kamerun. Ett Kamerun som även bytte in den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsforwarden Gaelle Enganamouit på slutet.

På andra sidan jordklotet startade även Oceaniens mästerskap i helgen. Det är ett mästerskap som kommer att vinnas av Nya Zeeland. Det verkar som att matcherna skall gå att se på den här länken.

Nya Zeeland inledde turneringen med att besegra Tonga med 11–0. I Football Ferns startelva fanns Vittsjös CJ Bott samt den före detta Rosengårdsspelaren Ali Riley. I truppen ingår även den före detta Mallbackenspelaren Anna Green.

I Uruguay inleds den avslutande gruppomgången i F17-VM i morgon. Där har Ghana, Nya Zeeland och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinalerna. Klart är också att Finland, Uruguay och Sydkorea är utslagna.

Trots Kanadas avancemang lämnade turneringens storstjärna Jordyn Huitema planen gråtandes i helgen. Orsaken var att hon fick ett grovt rött kort för en armbåge. Personligen tycker jag att domslutet är väldigt hårt. Det ser ju inte ut som att hon menar att armbåga motståndaren.

Det allra mest spännande inför avslutningen är hur det skall sluta i tuffa grupp C. Där står alla fyra lagen varsin seger. Tyskland och Nordkorea ligger på kvartsfinalplatserna på målskillnad, men USA och Kamerun avancerar vid seger i sista omgången. Då möts Tyskland–USA och Nordkorea–Kamerun.

Så tillbaka till Europa där det var fransk seriefinal i går. Där tog PSG en poäng hemma mot Lyon inför 8 700 åskådare. Det innebär att kampen om ligaguldet lever. Wang Shuang var iskall när hon utnyttjade en grov tavla från Sarah Bouhaddi till 1–0 efter en kvart och Wendie Renard kvitterade strax efter.

Lyon skulle sedan ha haft straff när Irene Paredes försökte dra av Ada Hegerberg tröjan. Men trots att domaren bara var några meter ifrån situationen blev det ingen signal. Svagt.

Hanna Glas byttes in den sista halvtimmen för PSG. Däremot ingick varken Emma Berglund eller Annahita Zamanian i matchtruppen.

Den kinesiska målskytten Shuang är för övrigt en av tre kandidater till att bli Asiens bästa spelare 2018. De andra två är Sam Kerr och Saki Kumagai – tre bra kandidater.

I övrigt i Frankrike spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–0 mot Rodez. Stina Blackstenius ingick däremot inte i truppen. Jag antar att hon är fortsatt skadad.

Linda Sällström gjorde sitt sjunde mål i helgen och är därmed uppe som trea i skytteligan, bakom Marie-Antoinette Katoto (tio mål) och Ada Hegerberg (nio).

I Tyskland var det cuphelg. Där är Bayern München, Frankfurt, Freiburg, Hoffenheim, Leverkusen, Mönchengladbach, Potsdam och Wolfsburg vidare till kvartsfinalerna.

I åttondelsfinalerna spelade Amanda Ilestedt och Nilla Fischer hela sina matcher, medan Fridolina Rolfö byttes ut med en dryg kvart kvar.

Slutligen till England där Arsenal i dag meddelat den tråkiga nyheten att Jordan Nobbs har dragit på sig en skada på korsbandet. Det framgick inte hur illa det är.

Men det är bara sju månader till VM, så det är ju tyvärr högst troligt att Nobbs missar sommarens fest i Frankrike. Det är i så fall ett stort dråpslag för Englands lag, eftersom Nobbs är en av deras viktigaste kreatörer.

Det är förstås även ett stort bakslag för Arsenal, som inlett WSL lysande och står på åtta raka segrar. Nobbs hann göra ett mål och ett assist i 4–0-segern mot Everton innan olyckan var framme. Jessica Samuelsson ingick däremot inte i Arsenals trupp.

Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade däremot hela matchen när Chelsea vann med 5–0 mot Yeovil.

Allra sist lite fotbollsgodis från Arsenals Danielle van de Donk.

Fin skalp i Rotherham

Publicerad den av
Svara

Sverige vann med 2–0 borta mot England. Även om det är en träningsmatch och att England kom till spel utan viktiga spelare som Karen Barsley, Fran Kirby och Jodie Taylor måste det här väl ändå anses vara en av våra starkare insatser på senare år. För hur många gånger har vi ens vunnit borta mot topp-tio-lag på bortaplan under 2010-talet? Dessutom efter att ha hållit nollan.

Den andra halvleken var inte lika trygg som den första. Framför allt hade engelskorna en bra press på oss under den första kvarten. Men vårt försvar höll emot, och efter ett tag började vi också få lite spel. Mycket för att Fridolina Rolfö kom in och höll i bollen.

Som sagt, en mycket bra seger.

Bristande effektivitet sänkte LFC

Publicerad den av
3

Det är ofta på effektiviteten man kan se hur bra ett lag är. Vid onsdagskvällens Champions Leaguematch i Paris vann Linköping avsluten mot mål med 6–5. Man vann även hörnorna med 7–3.

Ändå vann PSG matchen rätt komfortabelt. Enda gången det franska hemmalaget var hotat var under de första 20 minuterna. Först hade LFC en bra chans direkt i matchupptakten och i 18:e minuten hade väl gästerna egentligen matchens allra bästa chans. Då räddade först Tiane Endler ett friläge från Kososvare Asllani och returen tog i ribban.

En stund senare bjöd i stället Maja Kildemoes på ett självmål. Där avgjordes matchen. Det blev inte bättre för LFC att skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto sedan var skoningslös när chanserna dök upp.

Linköping har spelat klart i årets Champions League. Och om 24 timmar riskerar vi att vara helt utan svenskt lag i turneringen – om inte Rosengård får ordning på sin effektivitet i säsongens elfte timme.

Om Rosengård fortsätter att missa chanser som man gjort under stora delar av säsongen blir LSK enda nordiska lag som får spela vidare i UWCL efter jul. Norskorna vann nämligen med 2–0 i Köpenhamn mot Bröndby. Anja Sönstevold och Synne Hansen gjorde målen under matchens avslutande 20 minuter.

0–0 hade tagit danskorna vidare på bortamål. Nu vann istället LSK totalt med 3–1.

Oavsett hur det går i morgon i Prag har vi ju flera svenska spelare kvar i turneringen. Bland annat spelade Hanna Glas hela matchen för PSG i dag, och Annahita Zamanian blev inbytt i 79:e minuten.

Innan jag lämnar PSG–Linköping noterar jag i Corren att Stina Blackstenius tydligen var väldigt nära att flytta hem redan i somras. Och att klubben skall göra allt den kan för att få hem henne nu i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa fortsättningen av Champions League. För det är ju i nästa omgång det börjar på allvar. I åttondelsfinalerna har de seedade lagen haft det lite för lätt. Wolfsburg vann med totalt 10–0 mot Atletico Madrid, Lyon med 13–0 mot Ajax, Bayern München med 5–0 mot Zürich och Chelsea till slut med 7–0 mot Fiorentina.

Svenskkollen från de matcherna säger följande:

* Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg.

* Fridolina Rolfö startade och spelade 64 minuter för Bayern. Jag såg lite av matchöppningen och där hade hon två kanonchanser att bli målskytt.

* Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea och Stephanie Öhrström hela matchen för Fiorentina. Jonna Andersson startade också, men blev utbytt i 63:e minuten för Chelsea.

På hemmaplan var väl onsdagens största nyhet att landslagsmeriterade Hanne Gråhns inte följer med Kif Örebro upp i damallsvenskan. Den offensiva ytterbacken som varit skadedrabbad i år väljer istället att sluta. Tråkigt.

I övrigt har vi även tre spelare som lämnar/får lämna Växjö:

Kif Örebro är tillbaka – grattis

Publicerad den av
15

I eftermiddags blev det helt klart vilka tolv lag som spelar i damallsvenskan 2019 samt vilka 14 lag som spelar i elitettan.

Det blev ju nämligen som väntat Kif Örebro som tog den tolfte och sista platsen i högsta serien. På tredje försöket säkrade man avancemanget. Och den här gången var det aldrig något snack.

Borta mot Västerås BK 30 var det 3–0-ledning redan efter 25 minuter. Det slutade med 4–0-seger, vilket innebar att Kif Örebro blev tvåa med två poäng mer än trean Lidköping. Freja Olofsson visade vägen med sitt 1–0-mål.

Freja Olofsson

Det blev även klart att Ljusdal tvingas kliva ner i division I. För att Ljusdal skulle kunna passera Asarum krävdes att man tog in tre poäng och sju mål i sista omgången. Ljusdal gjorde sitt i sista omgången och vann med hela 7–0 hemma mot Mallbacken.

Det krävdes ju då också att Asarum skulle förlora mot Kvarnsveden. Men den matchen slutade 0–0, vilket innebär att Asarum tog den 14:e och sista platsen i elitettan 2019. Dock noteras att Kvarnsveden hade en ramträff i slutminuterna, så Asarum levde farligt.

Det blev alltså bara en säsong i elitettan för Kif Örebro. När det för ganska exakt ett år sedan blev klart att klubben åkte ner i näst högsta serien skrev jag det här inlägget om att klubben haft alldeles för stor genomströmning både på ledar- och spelarsidan på senare år.

Sedan dess har man haft ännu större genomströmning. När nedflyttningen blev klar den 30 oktober i fjol hade man följande startelva: Carola Söberg – Hanne Gråhns, Emelie Andersson, Marina Petterson Engström, Freja Olofsson – Julia Spetsmark, Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de Jongh – Jenny Hjohlman, Emma Jansson. In byttes Frida Svensson och Marie Hammarström-Liljesson.

Frida Abrahamsson

Det Örebrolag som i dag säkrade återkomsten bestod av följande spelare: Mimmi Paulsson-Febo – Frida Abrahamsson, Maja Regnås, Felicia Edgren – Lejla Basic, Ellen Karlsson, Olofsson, Emma Lindén – Addison Steiner, Svensson, Courtney Strode. In byttes Rebecka Holm, Jonna Dahlberg och Sara Lilja Vidlund.

Addison Steiner

Som synes är det ett helt nytt lag som går upp. Bara två spelare från fjolårets match spelade i dag. Dock finns ju fortfarande Hanne Gråhns och Emelie Andersson kvar i truppen, även om de bara spelat elva respektive tre matcher i år.

Fjolårets namnkunniga Örebro hade problem i mittförsvaret. Årets lag har jag bara sett en gång, i seriefinalen mot Kungsbacka. Då imponerade inte närkingarna, men de fick ändå till slut oavgjort.

Känslan är att det behövs en handfull nyförvärv inför nästa säsong om inte den här sejouren i högsta serien skall bli ettårig. Fast nu släpper jag framtiden för den här gången, och avslutar delen om elitettan med att återigen skicka ett grattis till Kif Örebro.

Apropå gratulationer har jag hittat ännu fler sådana till Piteå och därmed uppdaterat det här inlägget.

I dag har det även korats svenska mästarinnor. Det var AIK som vann det sista F16-SM:et efter finalseger med hela 8–1 mot Jitex. I bronsmatchen vann Sunnanå med 4–3 efter förlängning mot IFK Örby.

Den här helgen har jag haft fokus väldigt hårt riktat mot de inhemska matcherna. Jag har dock noterat tre svenskmål i de stora ligorna. Stina Blackstenius gjorde Montpelliers mål i gårdagens 1–1-match mot Lille.

I dag har Fridolina Rolfö gjort sitt första ligamål för hösten, hon gjorde det när Bayern München vann toppmötet borta mot Essen med 2–0. Även i England har det blivit svenskmål. Där cyklade Magdalena Eriksson in Chelseas segermål mot Liverpool:

Samuelsson tillbaka mot England

Publicerad den av
4

Under onsdagseftermiddagen presenterade Peter Gerhardsson sin landslagstrupp till bortamatchen mot England den 11 november.

Jessica Samuelsson

Förbundskaptenen poängterade att han behövde erfarna spelare till mötet med världstreorna och jämfört med förra truppen tillkom därför Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och Julia Spetsmark.

Tysklandsproffsen Ilestedt och Rolfö är tillbaka efter skador. Båda spelade för övrigt ligamatcher under onsdagen. Ilestedt spelade hela Potsdams 4–0-seger borta mot Werder Bremen och Rolfö byttes in i paus när Bayern München vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt.

För Spetsmark och Samuelsson är det första uttagningarna på ett år. Senast duon var med i truppen var mot Ungern i Borås i oktober i fjol. Sedan dess har Spetsmark varit petad och Samuelsson skadad.

Tillagt i efterhand: Ytterligare en spelare har ju faktiskt tillkommit från förra truppen, och det är Hanna Folkesson, som var petad senast. Jag tyckte att Folkesson såg stabil ut mot Piteå i måndags.

De som fick lämna plats var Anna Oskarsson, Julia Zigiotti, Nina Jakobsson, Mimmi Larsson samt reserven Sandra Adolfsson – och Nilla Fischer. Den sistnämnda har ju stått över en del träningsmatcher på senare år. Och gör det alltså igen. Fischer spelade för övrigt inte heller i Wolfsburgs 7–0-seger mot Mönchengladbach under onsdagen.

Vid truppresentationen fick Gerhardsson frågor om Jessica Samuelsson och den konkurrens som uppstått på högerbacksplatsen. Det är verkligen en intressant situation i och med den fina utveckling som Hanna Glas haft under året. Om/när Samuelsson kommer upp i sin tidigare nivå vill man gärna ha med båda. Frågan som inte ställdes är om Gerhardsson kan tänka sig att spela den ena av dem till vänster.

Dessutom finns ju Nathalie Björn med i truppen, som också är tänkbar som högerback, vilket ytterligare försvårar Gerhardssons val. Jag tyckte att Björn imponerade stort när jag såg henne i måndags mot Piteå.

Gerhardsson gladde sig för övrigt mycket över att Stina Blackstenius lyckades göra fem mål för Montpellier i helgen. Och det är klart att det även är bra för landslaget att forwards visar målform. Även om det inte var något vidare motstånd skall man vara där och peta in bollarna, och fem mål är helt klart respektingivande. Se dem alla här:

Här är landslagstruppen i sin helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Backar:
Samuelsson, Glas, Nathalie Björn, Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson och Jonna Andersson.

Mittfältare:
Olivia Schough, Elin Rubensson, Caroline Seger, Julia Karlernäs, Julia Roddar, Folkesson och Lina Hurtig.

Forwards:
Blackstenius, Spetsmark, Kosovare Asllani, Anna Anvegård, Rolfö och Sofia Jakobsson.

Förbundet klarar numera av att presentera truppen på sin nya hemsida. Tyvärr är det även här läge att säga att det var bättre förr. För även i det här fallet är förbundets nya sida otroligt mycket sämre än den gamla. Jämför själva vilket ni föredrar:

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets gamla hemsida.

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets nya hemsida.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen – Svenska fotbollförbundets nya hemsida är en katastrof. Jag hoppas verkligen att förbundet får betalt av de klåpare som förstört både matchstatistik och spelarpresentationer.

Under onsdagen togs det även ut en U23-trupp. Den hittar ni här.

Innan jag lämnar landslagsnivån konstaterar jag att F16/02-landslaget måste ha stått för tidernas mest ojämna prestationer under lagets första EM-kval. Nederländerna vann med 16–0 mot Georgien. Några dagar senare spelade Sverige 1–1 mot samma georgiska lag.

Vad slutade då matchen Nederländerna–Sverige? Jo, den blev 1–1. Den som hittar någon logik i det här är välkommen att förklara för mig. För jag tycker att det är fullständigt orimligt att man spela 1–1 mot två lag vars inbördes match slutat 16–0.

Logiskt eller inte, det viktigaste var förstås att F16-landslaget gick vidare, vilket det gjorde.

Mycket talar också för att Asarum spelar vidare i elitettan även 2019. Blekingelaget vann onsdagens hängmatch borta mot Västerås BK30 med 3–2 efter en sen vändning. Frida Mattsson kvitterade i 85:e och sedan bjöd Västerås på ett självmål i 89:e.

Det gör att Asarum är tre poäng och sju mål före Ljusdal inför slutomgången på söndag. Då tar Asarum emot Kvarnsveden och Ljusdal tar emot Mallbacken.

Västerås BK30 är redan klart för nedflyttning. Men de har en avgörande roll i slutomgången. Då tar man nämligen emot tvåan Kif Örebro. Närkingarna måste sannolikt vinna den matchen för att ta sig tillbaka till allsvenskan. Lidköping ligger nämligen bara två poäng bakom och har bättre målskillnad. Lidköping har dessutom hemmamatch mot jumbon Böljan, vilket bör innebära god chans till seger.

På lördag avgörs damallsvenskan, och det kan bli välfyllt på flera arenor. I Piteå förväntas 4000–5000 åskådare till LF Arena, och i Stockholm lockar Hammarbys ödesmatch också bra med folk.

På lördag avslutar Annica Svensson sin karriär.

Svensson var en viktig kugge i det landslag som tog VM-brons i Tyskland 2011 och väl värd att hyllas av många på Tunavallen på lördag.

I övrigt på nyhetsfronten noteras att Corren uppger att både PSG och Manchester City skall vara intresserade av Filippa Angeldahl.

Av de valen tror jag att Angeldahl själv skulle ha störst nytta av att spela i England, eftersom jag anser att hon behöver förbättra sitt spel i högt tempo. Samtidigt tror jag att hon hade haft lättare att platsa i PSG.

Den största internationella nyheten de senaste dagarna kommer från Italien, där Inter är senaste klubben att skaffa ett damlag.

I Kina är det klart att Dalian med bland annat nigerianska stjärnan Asisat Oshoala i laget vinner ligan för andra året i rad. Som synes nedan blev Marija Banusic tvåmålsskytt för sitt Beijing i 3–0-segern mot Hebei. Vad jag kan minnas är det väl svenskans två första ligamål för nya klubben. Däremot har hon tidigare gjort flera mål i cupen.

Slutligen noteras att Australiens W-league drar igång på torsdagsförmiddagen, svensk tid. Det är en liga som utöver The Matildas även hyser många toppspelare från USA:s NWSL.

Öppningsmatchen är ett derby mellan Western Sydney Wanderers och Sydney FC. I hemmalagets trupp noteras den före detta Kvarnsvedenstjärnan Elisabeth Addo, och gästerna har affischnamn som Alanna Kennedy, Sofia Huerta, Lisa De Vanna och Caitlin Foord.

Alanna Kennedy

Överhuvud taget är det många utländska toppspelare i W-league i vinter. Exempelvis skall Japans pånyttfödda Yuki Nagasato spela för Brisbane, Linköpings engelska niomålsskytt Natasha Dowie återfinns i Melbourne Victory och hyllade irländska mittfältaren Denise O’Sullivan, som vunnit NWSL-guld med North Carolina Courage, skall nu även försöka bli mästare med Canberra.

När det gäller nordiska spelare återfinns isländska duon Fanndís Fridriksdóttir och Gunnhildur Jónsdóttir i Adelaide och danska Theresa Nielsen skall spela för Melbourne City.

Fanndis Fridriksdottir

Kungsbacka till damallsvenskan – grattis

Publicerad den av
20

Kungsbacka DFF vann med 6–2 i Västerås och är klart för damallsvenskan 2019. Grattis.

Det här är självklart bra för damfotbollen i västra Sverige, som totalt sett har känts underrepresenterad inom elitfotbollen i år. Personligen gillar jag det också, för det innebär ju att jag får fler damallsvenska matcher inom rimligt avstånd nästa år.

Uppflyttningen är lite oväntad eftersom klubben tappade tre av sina intressantaste spelare inför seriestart när Josefine Rybrink gick till Kristianstad, Ida Strömblad gick till Kalmar och Cornelia Kapocs till Ljusdal. Dessutom tappade man målvakten Fanny Lund och skyttedrottningen Karin Lundin under sommaren.

Jag har sett Kungsbacka en gång i år, det var i den tidiga seriefinalen mot Kif Örebro för två månader sedan. Då skrev jag bland annat så här:

”Den första halvtimmen var jag imponerad av Kungsbacka. Laget spelade rejält i defensiven och hade fart och kvalitet i anfallen. Så långt var det klasskillnad. Det tog inte många minuter att se vilket lyft Emma Kullberg är för hemmalaget. Från sin position som släpande innermittfältare styrde hon hela Kungsbackas lag.”

Sett till den halvtimmen är Kungsbacka en spännande nykomling i högsta serien. Inte minst var Kullberg klasser bättre än jag sett henne innan. Hon ledde verkligen laget.

Emma Kullberg

Övriga 60 minuter var dock inte lika imponerande, och känslan är att klubben skulle behöva minst fyra toppförvärv. En målvakt, en mittback, en central mittfältare och en forward.

Fast sannolikt finns det inga pengar till mer än någon enstaka ny toppspelare. För tyvärr är det omöjligt att skriva om Kungsbacka DFF utan att det blir ett längre avsnitt om ekonomi.

För om det hade funnits elitlicens i elitettan skulle nog knappast Kungsbacka spela i damallsvenskan 2019. Då hade det varit rimligare att klubben redan tappat sin elitlicens och blivit tvångsnedflyttad.

Kungsbacka har ju nämligen haft minussiffror på ekonomin sedan 2016. Jag vet inte den exakta situationen i nuläget, men den beskrevs som kris för en månad sedan och i slutet av juni var läget akut. I den här artikeln berättas om inställda löner till spelare och ledare samt att klubben behövde få in ungefär en halv miljon innan årsskiftet för att överleva.

Artikeln avslutas med att Christer Björkroth i klubbledningen får frågan om damallsvenskan.

”Det är vår dröm men vi kan inte gå upp med ett negativt kapital. Nu behöver vi allt stöd vi kan hitta. Bara att fler folk kommer till Tingbergsvallen och kollar när vi spelar hjälper oss rejält. Jag hoppas hela Kungsbacka vill stötta oss och damfotbollen.

Vad händer om ni inte får in pengarna?

Jag vågar inte ens tänka på det. Vill det sig illa så är det slutet för KDFF.”

Och i den här artikeln från när tränare Jamal El Moussaoui hoppade av i juli framgår att han hade informerats om att pengarna var slut redan innan seriestart. Vad jag har hört är El Moussaoui långt ifrån den enda som inte fått lön, klubben skall fortfarande ha ganska stora skulder till gamla spelare. Jag har även hört obekräftade uppgifter om att de haft svårt att ta sig till bortamatcher eftersom inga bussbolag har velat köra dem.

I somras kunde man även läsa om klubbens vanskliga läge i en krönika i Kungsbacka-Posten av min tidigare chef och kollega på Borås Tidning, Janne Hansson.

Förra hösten stod jag och pratade med just Hansson på Tingbergsvallen i samband med en Kungsbackamatch. Då kom en man fram som sade sig ha lösningen på klubbens ekonomi. Han och någon kollega hade nämligen skapat ett företag som skulle fixa stora sponsorer åt Kungsbacka och andra klubbar i Västsverige. Men inte heller det tycks ha hjälpt.

Kanske är det istället så att klubben tvingas använda de pengar de kommer att få från EFD till att betala av sina gamla skulder. Därmed får man hoppas att företagen i välmående Kungsbacka kommun öppnar sina plånböcker nu när man för första gången har ett eget lag i högsta fotbollsdivisionen.

Och det gäller nog för klubben att agera snabbt. Det är nu i svallet från avancemangets glädjevågor som det finns som störst möjlighet att jobba ihop en budget. Det är även nu man måste jobba på ett skapa ett intresse bland befolkningen i en kommun som hellre åker till Göteborg för att roa sig än stannar i hemkommunen.

Publikintresset i elitettan har också varit högst begränsat. Kungsbacka har ett snitt på 293 personer i år. Fast faktum är att fler än hälften av åskådarna är från en match, den mot Mallbacken nu i höst som lockade 1 882 till Tingbergsvallen.

På övriga matcher har snittet legat under 150 personer. Bland annat var jag en av 98 betalande åskådare på toppmötet mot Örebro i augusti. Det är alltså uppenbar risk att Kungsbacka kommer att tvingas till en lågbudgetsatsning i högsta serien nästa år.

Men innan dess skall klubben förstås fira sin största framgång hittills. Framför allt gläds man idag med duon Lina Gerhardsson och Mimmi Asperot som tillhört klubben ända sedan grundandet.

Lina Gerhardsson

Mimmi Asperot

Kungsbacka ser ut att få med sig Kif Örebro upp i högsta serien. Addison Steiner gjorde målet när närkingarna vann med 1–0 borta mot Kvarnsveden. Därmed behöver Örebro tre poäng på de tre matcher man har kvar att spela. Och det kommer Kif att klara.

Addison Steiner

I botten tog Ljusdal tre blytunga poäng genom 2–0-seger hemma mot Umeå. Segern tar hälsingarna upp över nedflyttningsstrecket.

Ljusdal kan alltså spela i näst högsta serien även 2019. Det gör nog däremot inte Jitex BK. Det mesta talar nämligen numera för att Mölndalsklubben inte går upp i år heller. Borgeby vann nämligen första kvalmötet med 3–0, vilket innebär brant uppförsbacke för Jitex inför nästa veckas hemmaretur.

Ett avancemang för Borgeby skulle antagligen passa som handen i handsken för FC Rosengård som har efterlyst en klubb i närområdet som man skulle kunna låna ut unga talanger till. Rosengård har ju bland annat ett spännande gäng 02:or som kanske hade mått bra av ett år i elitettan?

I dagens damallsvenska match säkrade Eskilstuna sitt kontrakt i högsta serien. Man vann med 1–0 mot Linköping efter att Sonia Okobi nickat in segermålet på hörna. Därmed ser inte mästarinnorna ut att ta medalj, vilket är något som inte hänt tidigare under damallsvenskans historia.

Nästa uppgift för LFC blir hemmamöte med PSG på onsdag. Det franska storlaget laddade upp för den drabbningen genom att vinna med 3–1 borta mot Metz efter underläge i paus. Storlöftet Marie-Antoinette Katoto gjorde alla tre målen i den andra halvleken – alltså ett tvättäkta hattrick.

Därmed går Katoto upp i skytteligaledning med sju fullträffar. Inte bra för Linköping att PSG:s måldrottning har hittat storformen. Tyvärr har jag inga uppgifter om vilka svenska spelare som fick speltid i PSG i dag.

Tillbaka till Kungsbacka. Kommunens bästa spelare heter Fridolina Rolfö. Hon är dock fortsatt skadad och ingick inte i Bayern Münchens matchtrupp i dag när laget vann med 2–1 mot Hoffenheim.

Till Norge, där suveränerna LSK var riktigt illa ute i dagens semifinal av norska cupen. Laget som vunnit alla 19 matcher i toppserien, och sedan länge är klara mästarinnor, låg under med 3–0 mot Röa i paus. Men LSK reste sig och vann efter straffläggning – eller straffekonk som de säger i vårt västra grannland.

I Italien höll Stephanie Öhrström nollan när Fiorentina vann den italienska supercupfinalen med 1–0 mot Juventus. Ilaria Mauro gjorde matchens enda mål.

Ilaria Mauro

Slutligen en fråga apropå inget. Någon som vet vad som hände med Wang Fei som ju LB07 värvade i somras?

Tre debutanter i Gerhardssons oktobertrupp

Publicerad den av
7

Julia Zigiotti Olme

Peter Gerhardsson har just tagit ut 24 spelare till landskamperna mot Norge och Italien. Bland de 24 finns tre spelare som inte har debuterat i A-landslaget i form av målvakten Cajsa Andersson samt anfallarna Nina Jakobsson och Julia Zigiotti Olme.

Jämfört med förra truppen är även Nathalie Björn ny. Hon har inte varit med på ett tag, men spelade två landskamper i oktober 2016, och ingick också i Gerhardssons allra första trupp i fjol.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter (3):
Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Cajsa Andersson

Här är Jennifer Falk petad. Det känns ju rimligt då hon inte har spelat med Göteborg på ett tag. Gerhardsson valde som vanligt att stanna upp lite extra vid några spelare i sin genomgång. Andersson var en av dem, och henne beskrev han som en målvakt som är duktig med fötterna och som det känns läge att testa i de här två matcherna.

Backar (8):
Hanna Glas, Anna Oskarsson, Nilla Fischer, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson och Jonna Andersson.

Tove Almqvist och Nathalie Björn

När det gäller Björn beskrevs hon som en spelare som ibland är höger innerback, ibland högerback, alltså användbar på många positioner. Men framför allt lyfte Gerhardsson fram hennes ledaregenskaper och bedömde henne som mycket intressant.

Noterbart bland backarna är att Gerhardsson valde att ta ut Oskarsson och inte Jessica Samuelsson. Förbundskaptenen fick en fråga om Samuelsson, och svarade så här:

”Jessica är på gång och hon är uttagningsbar. Hon spelade 90 minuter i cupen i helgen, och skulle kunna vara med. Men hon har varit borta ett år, och vi vill gärna att hon skall komma lite mer i fas. Får hon lite mer speltid i Arsenal är hon högaktuell till nästa samling.”

Jämfört med förra samlingen saknas Amanda Ilestedt och extrainkallade Sandra Adolfsson. Potsdambacken är skadad, men ligger enligt Gerhardsson väl framme i sin rehab och skall förhoppningsvis vara aktuell till nästa samling. Adolfsson nämndes aldrig, men är väl helt enkelt petad.

Julia Karlernäs

Mittfältare:
Caroline Seger, Julia Roddar, Elin Rubensson, Julia Karlernäs, Olivia Schough och Lina Hurtig.

Här är Hanna Folkesson petad. Gerhardsson berättade att han hade förklarat för henne att han vill titta på lite andra spelare. Men han konstaterade att Folkesson är högaktuell framöver igen.

Personligen tror jag att Folkesson måste höja sig ett par snäpp om hon skall ta tillbaka sin landslagsplats. Hon måste nog bli lite mer av en poängspelare. Som jag ser det står Karlernäs klart före i nuläget, och jag håller även Ellen Lövqvist som en mer intressant innermittfältare.

Nina Jakobsson

Forwards:
Stina Blackstenius, Mimmi Larsson, Sofia Jakobsson, Nina Jakobsson, Kosovare Asllani, Anna Anvegård och Julia Zigiotti Olme.

Liksom Cajsa Andersson är Zigiotti Olme helt ny i A-landslagssammanhang. Gerhardsson konstaterade att hon i Göteborg har fått en roll som passar bra även för landslaget. Den 20-åriga Stockholmstjejen (fostrad i Bollstanäs) beskrevs som spelskicklig, snabb, men också – som väldigt hårt jobbande i defensiven.

Att få in den typen av spelare är nog otroligt viktigt inför nästa års VM-slutspel. Gerhardsson uttryckte det inte så, men konstaterade att det som har fungerat bäst under det dryga år han har varit ansvarig har varit försvarsspelet.

Han poängterade att landslaget mest har tränat anfallsspel, hur man vill att bollen skall gå. Eftersom man inte har haft mycket tid till större spel på samlingarna har det blivit mycket taktisk träning, både offensivt och defensivt.

När det gäller försvarsspelet sa han så här:

”Vi har inte tränat så mycket på det, men vi har pratat väldigt mycket om vår attityd i försvarsspelet. Om att ha en vilja att vinna bollen över hela planen. Det är inte alltid man kan göra det, och då gäller det att springa hemåt så fort som möjligt.”

Det var även tydligt att Gerhardsson inte är helt nöjd med hur hans landslag klarar anfallsspelet. Han pratade framför allt om att det finns saker man vill förbättra när det gäller passningsspelet.

”Vi behöver ett tydligare och bättre passningsspel, här har vi en bit kvar om vi skall bli en nation som kan konkurrera ordentligt i mästerskap.”

Två spelare som skulle kunna få roller här är Anvegård och Nina Jakobsson. I sin genomgång stannade Gerhardsson upp vid de båda, och när det gäller Jakobsson ville han se henne i lite mer i matchsituationer. Det kändes klart att hon kommer att få debutera i oktober.

Anna Anvegård

Klart var det också att han hade tänkt sig att Anvegård skulle ha spelat mer under senaste samlingen, men att sjukdom ställde till det. Växjöforwarden beskrevs som en mycket intressant framtidsspelare som har ett stort spel i sig. När jag träffade Gerhardsson före förra trupputtagningen var min känsla att förbundskaptenen tror stenhårt på Anvegård.

Ut från förra truppen har skadade Fridolina Rolfö gått. Det lät som att det kommer att ta några veckor innan Bayern Münchenforwarden är tillbaka i spel.

När Gerhardsson beskrev den fas hans landslag är inne i liknade han det vid ett klubblag i mars, alltså att man ännu är en bit ifrån den nivå man vill nå. Han var därmed nöjd med att han nu får tid att jobba med laget fram till VM. Under den perioden blir det nio–tio träningslandskamper, varav alltså tre i höst. Klart var även att man kommer att spela Algarve cup, vilket innebär ytterligare fyra matcher. Vilka övriga motståndare blir lär avgöras efter VM-lottningen den 8 december.

På presskonferensen lade Gerhardsson upp en bild på det ordspråk som Robert Broberg skapat, möjligen som en tolkning av Karin Boye:s dikt ”I rörelse”.

”Målet är ingenting, vägen är allt”

Sannolikt är de flesta av de spelare som kommer att vara med på vägen mot VM redan nämnda i det här inlägget. Några bubblare finns i Loreta Kullashi, Hilda Carlén, Emma Berglund och Johanna Rytting Kaneryd. Emilia Brodin, Emma Holmgren och Marija Banusic är ytterligare tre namn som skulle kunna komma att dyka upp i diskussionen.

Slutligen handlade en fråga på presskonferensen om utökning av damallsvenskan, något jag personligen är positiv till. Det visade sig att även Gerhardsson gärna hade sett fler lag i vår högsta serie. Han konstaterade att elitettan har 14 lag medan damallsvenskan bara har tolv, och sa:

”Det här är inte mitt bord, men jag tror att det finns läge att spela fler matcher än man gör nu.”

 

Bilder av en landslagsträning

Publicerad den av
5

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tidigare i dag tog jag en liten sväng ner till Göteborg för att kolla in landslagets träning och lyssna av vad spelarna hade att säga under presskonferensen.

Eftersom flera av spelarna hade matcher i helgen, och Peter Gerhardsson bara har tre träningspass på sig innan torsdagens viktiga hemmamatch mot Ukraina, var det flera spelare som ganska tidigt klev åt sidan och körde lågintensiv träning.

Utifrån den korta period man spelade elva mot elva gissar jag på att Gerhardsson kommer att köra med följande startelva mot Ukraina: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Olivia Schough – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

När Gerhardsson plockade in Julia Roddar istället för skadade Fridolina Rolfö anade jag att Gerhardsson planerade att spela Asllani som tia på torsdag. När jag träffade förbundskaptenen på Valhalla IP för några veckor sedan sa han att det är högst önskvärt att spelarna har samma position i sina klubblag och landslaget, speciellt när samlingarna är så korta att man inte har så mycket tid att ställa om.

Eftersom Asllani har spelat som tia i LFC på sistone känns det rimligt att hon även används som tia i gulblått.

I övrigt på träningen lade man en del tid på att träna på att spela sig förbi motståndarnas mittfält. Där noterade jag att instruktionerna i stort handlade om att sätta fart på passningen uppåt i planen, samt att det är väldigt viktigt att mottagaren har minst en fot som pekar framåt i planen.

Under det ena spelet fick Lina Hurtig en smäll mot högerknät. Spontant kändes det inte så bra, men efteråt förklarade läkaren Houman Ebrahimi att det bara var en smäll, och inget att oroa sig för.

Däremot kändes det högst tveksamt om Rolfö kan spela i Danmark på tisdag. Även om doktor Ebrahimi trodde att chansen finns låter det som kort tid att spela match bara cirka 1,5 vecka efter en listen bristning/sträckning.

De spelare som mötte media efter träningen var Sofia Jakobsson, Linda Sembrant och Nina Jakobsson. Man blev glad bara av att se den sistnämnda. Hon såg ut att njuta fullt ut av att få lite tid i rampljuset.

Nina Jakobsson

Piteforwarden fick frågan om vad det är som har gjort henne till landslagsspelare.

”Mycket min fysik och att jag kan ta ytor med boll. Jag känner mig mer trygg med boll, att jag kan få fast bollen eller vända upp. Det är där jag känner att jag har utvecklats.”

Sedan noterade hon att det är en dröm att få göra sin första A-landslagssamling.

”De äldre som Seger och Fischer har man ju sett på tv när man var ung, så klart det är häftigt att få spela ihop med dem nu.”

Ninas namne Sofia har betydligt mycket större vana av landslagssamlingar. Jag kollade med Montpellieranfallaren om hur hon bedömde sin matchform. Hon konstaterade att hon bara har spelat en hel match efter sommaren, men var ändå mer orolig för att ha glömt bort svenska ord än för matchformen.

”Man tappar vissa ord ibland, men det blir bra när man kommer hem till Sverige och får öva lite på svenskan. Formen är bra. Vi har haft försäsong i Frankrike och haft flera riktigt bra träningsmatcher och seriestart i helgen. Det känns bra, och jag kände mig pigg i dag på träningen, så det var kul.”

Hon berättade om att hon har fått spela en halvlek mot Chelsea, 20 minuter mot Arsenal, 90 minuter mot Bayern München, samt att hon gjorde ett inhopp i den andra halvleken mot Barcelona och fick 45 minuter i ligapremiären i lördags.

Jakobsson var imponerad av Ukraina senast.

”De har ett bra lag, med riktigt bra omställningsspel. De har ett par duktiga spelare, en mittfältare som jag tycker var jätteduktig – och så hade de snabba forwards. Så vi får se upp med deras omställningar, vara noggranna i vårt försvarsspel. Och när vi har bollen får vi ha tålamod.”

Det hindrar inte att hon har receptet på vad som behöver förbättras den här gången:

”Kvalitet på inspelen, löpningar in i box och sedan vara ordentliga när vi får chansen. Våga tro på det vi gör, och ha bättre inspel – och helt enkelt bara göra mål.”

Linda Sembrant

Även Linda Sembrant var imponerad av Ukrainas kontringsspel.

”De var snabba och tvekade inte, utan öste på med folk. De var väldigt orädda och tror på sin idé.”

Hon fick frågan om hur hon tycker att det fungerar med täta byten mellan tre- och fyrbackslinje.

”Jag tycker att det har varit väldigt kul med hur vi har kunnat mixa, hur vi känner oss bekväma och starka i de två olika sätten. Vi känner oss väldigt trygga med båda systemen. De är väldigt tydliga med vad de vill ha ut av oss, så det känns som att vi kan vara väldigt flexibla.”

Jag tog upp de fasta situationerna, en viktig detalj som funkade dåligt på den förra landslagssamlingen.

”Där behöver vi snäppa upp det ett snäpp. Vi vet att fasta brukar vara en väldigt stor styrka, så där skall vi vara målfarliga. Vi får se till att gå fullt ut i boxen och skapa situationer. Och gör vi inte det i förstaläget skall vi försöka få fast bollen, så kanske chanserna kommer i andra- eller tredjefas.”

Man körde några hörnor på träningen. De var dock inte speciellt lyckade, utan de ledde till kontring för det försvarande laget mer eller mindre varje gång. Vi får hoppas på bättre kvalitet på torsdag.

I övrigt i dag meddelade Hammarbys Helén Eke den tråkiga nyheten att hon är korsbandsskadad och har spelat klart för i år. Det är hennes andra korsbandsskada, men den första i det aktuella knät.

I de Asiatiska spelen blir det final mellan Japan och Kina. Japanskorna vann sin semifinal mot Sydkorea med 2–1. Segermålet var ett självmål i 86:e minuten.

Kina vann sin semifinal mot Taipei med 1–0, segerskytt blev Wang Shanshan.

På torsdag meddelar Uefa vem som skall prisas som Europas bästa spelare säsongen 2017/18. Klart är att det inte blir Ada Hegerberg. Hon har redan fått besked om att hon inte kommer att vinna. Det är ju faktiskt ett rätt konstigt agerande från Uefa.

Men kanske skönt för Hegerberg som slipper åka på gala. Vinnaren blir därmed antingen Amandine Henry eller Pernille Harder.

Slutligen hade jag med mig kameran till Kamratgården tidigare i dag. Här är mina bilder från landslagets träning:

Julia Karlernäs
Nina Jakobsson
Anna Oskarsson
Anna Oskarsson
Sandra Adolfsson
Julia Karlernäs
Peter Gerhardsson
Zecira Musovic
Lina Hurtig
Magdalena Eriksson
Landslagssamling
Anna Oskarsson
Hedvig Lindahl
Sandra Adolfsson
Samling
Anna Anvegård
Stretching
Anna Anvegård
Jonna Andersson
Nina Jakobsson
Anna Anvegård
Lina Hurtig
Magnus Wikman
Zecira Musovic
Jonna Andersson
Hanna Folkesson
Linda Sembrant
Mia Carlsson

Guide till slutspurten i VM-kvalet

Publicerad den av
2

I dag har landslaget samlats i Göteborg, och under kvällen har vi fått nyheten att Fridolina Rolfö har skadekänning och inte kommer att spela mot Ukraina på torsdag.

Det var en dålig nyhet, för vi behöver ha tillgång till så många som möjligt av våra forwards med toppvärden vad gäller speluppfattning och samarbetsförmåga. I den kategorien räknar jag in bland annat Rolfö och Lina Hurtig – två spelare som tyvärr inte är 100-procentiga i dagsläget.

I stället för Rolfö har Peter Gerhardsson kallat in Göteborg Julia Roddar.

Det om nyhetsläget. Det här inlägget skall dock mest handla om förutsättningar. Gruppspelet i det europeiska VM-kvalet har ju nått sitt slutskede. På tisdag avslutas det med 14 matcher, bland annat en direkt avgörande match om segern i den svenska gruppen.

Som uppladdning tänkte jag har gå igenom läget inför avgörandet. I nuläget är tre europeiska lag VM-klara:

* Spanien
* Italien
* Frankrike (arrangör)

Spanien

Det finns sex platser kvar att spela om, och 15 länder är fortfarande med i spelet. De sex VM-lagen vi skall få fram är fem gruppsegrare samt ett lag via playoff. Till playoff går de fyra bästa grupptvåorna. Vid rankingen av grupptvåorna räknas resultat mot gruppjumbon bort, vilket gör det lite besvärligt att få en god överblick i kampen mellan tvåorna. Mer om det senare.

Värt att veta också att inbördes möte räknas före målskillnad i grupperna. Här är läget grupp för grupp:

England

Grupp 1:

Här står det mellan Wales och England. Kampen om de båda lagen avgörs när de möts på Rodney Parade i walesiska Newport klockan 20.45 på fredag. Vinnaren går till VM.

Vid oavgjort är det stor fördel för England, trots att Wales leder med en poäng. Wales har dock en match mer spelad, men i slutomgången möter England bottenlaget Kazakstan, vilket bör innebära engelsk seger.

Noterbart är att Wales på sju matcher har den i sammanhanget mycket ovanliga målskillnaden 7–0. Man gör alltså sällan speciellt många mål, men man släpper inte heller in några. Enda gången man gjort fler än ett mål var senast mot Ryssland, då det blev 3–0. Alla övriga matcher har slutat 1–0 eller 0–0.

I den här gruppen är det inte heller klart vilka som blir gruppjumbo, det står mellan Kazakstan och Bosnien.

Schweiz

Grupp 2:

Även här står det mellan två lag, Schweiz och Skottland. Och även här möts de båda huvudkandidaterna i slutomgångarna.

På torsdag 20.35 på The Simple Digital Arena i skotska Paisley spelas gruppfinalen. Schweiz leder gruppen med tre poäng och har det klart bästa utgångsläget. Man vann också hemmamötet med 1–0 vilket innebär knappt försprång vad gäller inbördes möte.

I slutomgången väntar bortamatch i Polen för Schweiz, medan Skottland skall till Albanien. När det gäller den totala målskillnaden har Schweiz sju måls försprång. Således ligger Skottlands stora VM-chans i att vinna torsdagens inbördes möte med minst två måls marginal.

Inte heller här är det klart med vilket lag som blir gruppjumbo, men det troliga är att det blir Vitryssland.

Nederländerna

Grupp 3:

Precis som i grupp 1 och grupp 2 står det mellan två lag, och de båda har kvar att mötas inbördes. I det här fallet är huvudkombattanterna Nederländerna och Norge. Och de möts på Intility Arena i Oslo på tisdag 17.00. För att matchen skall bli avgörande krävs att Norge tar poäng i Slovakien på fredag.

I nuläget är Fotballjentene fyra poäng bakom Nederländerna. Men norsk seger i fredagens match i Senec innebär att norskorna bara skulle vara en poäng efter inför avgörandet.

Nederländerna vann med 1–0 i hemmamötet, ett resultat som bara får betydelse för avgörandet om Slovakien och Norge kryssar. Nederländerna är för övrigt ihop med Wales de enda länderna som gått igenom det här VM-kvalet utan att släppa in några mål.

Inte heller i den här gruppen vet vi vilket lag som blir jumbo. Det avgörs troligen först den 4 september i matchen Nordirland–Slovakien.

Sveriges EM-elva mot Italien

Grupp 4:

I Sveriges grupp har faktiskt tre lag kvar VM-chansen. Om Ukraina vinner sina två sista matcher samtidigt som Sverige tappar poäng i Viborg på tisdag så smiter ukrainskorna förbi Sverige och tar andraplatsen.

När det gäller gruppsegern står det mellan Sverige och Danmark. Och det kommer att avgöras på tisdag. Förutsatt att Danmark tar poäng hemma mot Kroatien så kommer vinnaren av gruppfinalen också att vinna gruppen.

Om Sverige och Danmark står på samma poäng inför gruppfinalen är det Sverige som tar hem VM-platsen på oavgjort.

För svensk del gäller alltså vi tar en direktplats till VM om:
* Vi vinner mot Danmark.
* Vi vinner mot Ukraina och tar poäng mot Danmark.

Grupp 5:

Även i den här gruppen lever VM-drömmen för tre lag. Klart är att det blir Island eller Tyskland som tar direktplatsen. Island leder med en poängs marginal före tyskorna, och de båda topplagen möts på Laugardalsvöllur i Reykjavik på lördag, den 1 september.

Vinner Island den matchen är laget klart för VM. Och Tyskland behöver bara en poäng borta mot Färöarna i slutomgången för att säkra andraplatsen. Således vill inte Tjeckien att isländskorna skall vinna på lördag.

Tjeckien gillar inte heller om det blir kryss i gruppfinalen. Då har nämligen Island säkrat minst en andraplats i gruppen. Och då avgörs gruppen i den sista omgången, där Island tar emot Tjeckien samtidigt som alltså Tyskland skall till Färöarna.

Om Tyskland vinner gruppfinalen vinner de med allra största sannolikhet gruppen, eftersom allt annat än tysk seger i Torshamn vore tidernas största skräll i damfotbollsvärlden. Det innebär att Island får koncentrera sig på att hålla Tjeckien bakom sig. Om tjeckiskorna motsvarar favoritskapet och vinner mot Slovenien på fredag (den 31 augusti) blir det då faktiskt en helt avgörande match om andraplatsen mellan Island och Tjeckien i sista omgången.

Risken är dock uppenbar att Tjeckien trots allt inte skulle ha så mycket för att bli tvåa. Mer om det nedan. Det är klart att Färöarna blir sist i den här gruppen.

Grupp 6:

Här är det redan klart vilka som hamnar på de viktiga placeringarna. Italien har säkrat gruppsegern och spelar således VM nästa år.

Belgien är klart som grupptvåa, men det är långt ifrån klart att belgiskorna får spela playoff. De lär behöva vinna de två avslutningsmatcherna för att ta sig in bland de fyra bästa tvåorna. Mer om det nedan. Det är Moldavien som blir gruppjumbo, vilket innebär att det är matcherna mot dem som kommer att räknas bort.

Österrike

Grupp 7:

Här är det också klart med såväl gruppsegrare och jumbo. Spanien har vunnit gruppen och är klart för VM-slutspel. Och Israel kommer att komma sist, vilket innebär att grupptvåan får räkna bort sina matcher mot israeliskorna.

Kampen om andraplatsen står mellan Österrike och Finland. Österrike tappade en tung poäng mot Serbien, vilket kan ha kostat en playoffplats. De kan som bäst komma upp på tio poäng i playoff-tabellen.

Finland har också kvar chansen, men för att bli tvåa krävs segrar mot Spanien och Österrike i de två avslutande omgångarna.

Apropå tänkbara grupptvåor har jag gjort en uppställning av läget mellan alla de lag som kan sluta tvåa i sina respektive grupper:

1. England              5   15–1  13          (om Kazakstan kommer sist i grupp 1)
1. Wales                 5     5–0   11         (om Bosnien kommer sist i grupp 1)
1. Wales                 5     5–0   11         (om Kazakstan kommer sist i grupp 1)
1. England              4   14–1  10         (om Bosnien kommer sist i grupp 1)
—–
2. Schweiz              4  11–1   12         (om Albanien kommer sist i grupp 2)
2. Schweiz              4   12–3   12        (om Vitryssland kommer sist i grupp 2)
2. Skottland            5  12–5   12         (om Albanien kommer sist i grupp 2)
2. Skottland            4   11–3     9        (om Vitryssland kommer sist i grupp 2)
—–
3. Nederländerna    5   15–0    13        (om Slovakien kommer sist i grupp 3)
3. Nederländerna    5     9–0    13       (om Nordirland kommer sist i grupp 3)
3. Norge                 5    10–2   12        (om Slovakien kommer sist i grupp 3)
3. Norge                 4      9–2     9        (om Nordirland kommer sist i grupp 3)
—–
4. Danmark            5   17–6    12        (om Kroatien kommer sist i grupp 4)
4. Sverige               4   12–2     9         (om Kroatien kommer sist i grupp 4)
4. Ukraina               4    3–6      6        (om Kroatien kommer sist i grupp 4)
4. Danmark             4   10–4    9         (om Ungern kommer sist i grupp 4)
4. Sverige               4     9–1     9        (om Ungern kommer sist i grupp 4)
4. Ukraina               5     6–7     7        (om Ungern kommer sist i grupp 4)
—–
5. Island                  4     8–3   10
5. Tyskland              5   17–3   12
5. Tjeckien               4     5–6     4
—–
6. Belgien                4     6–5     7
—–
7. Österrike              5    7–6     7
7. Finland                 4    3–4     6

Det här förstås är en ganska svårtolkad uppställning i nuläget. Men min analys är att det troliga är att det kommer att krävas tolv eller 13 poäng i ”grupptvåetabellen” för att få spela playoff. Det finns faktiskt risk att man bör ha bra målskillnad för att tolv poäng skall räcka.

Till tolv eller 13 poäng kommer troligen tvåorna i grupp 2 och 3 nå. Det är även sannolikt att tvåorna i grupperna 4 och 5 når minst tolv poäng. Ur grupp 5 kan ju fortfarande Tjeckien bli tvåa. De kan dock som mest komma upp i tio poäng, vilket sannolikt inte kommer att räcka. Den tjeckiska VM-chansen är på promillenivå.

Om England blir tvåa i grupp 1 ligger de väl framme för en playoffplats, däremot ser det värre ut för Wales, som nog behöver vinna gruppen för att kunna ta sig till VM.

När det gäller Sverige såg jag i dag uppgiften om att vi skulle säkra en playoffplats genom ta en poäng mot Ukraina på torsdag. Det är inte någon korrekt uppgift.

Korrekt är att vi säkrar andraplatsen i gruppen genom kryss på torsdag, men tio poäng räcker sannolikt inte till topp fyra i ”grupptvåetabellen”. Sverige måste således vinna mot Ukraina för att kunna känna sig hyfsat säkert på att minst få spela playoff.

Ukraina har faktiskt en rätt hyfsad chans att bli en av de fyra bästa grupptvåorna om de blir tvåa efter att ha vunnit sina två avslutningsmatcher, samtidigt som Kroatien blir gruppjumbo.

I grupp 6 har Belgien chansen att nå 13 poäng, de har kvar bortamöte med Rumänien och hemmamatch mot Italien. Full poäng i de båda matcherna innebär sannolikt playoff. Med någon poängförlust lär det däremot bli svårt att hamna bland de fyra bästa tvåorna.

Från grupp 7 är Österrike trolig grupptvåa, men deras poäng lär knappast räcka till playoff. Om Finland skräller och vinner både mot Spanien och Österrike får finskorna tolv poäng i grupptvåetabellen. Det kan räcka, men med tanke på Finlands svaga målskillnad är det inte säkert att ens två segrar räcker.

Mitt tips är att det blir tvåorna i grupperna 2–5 som spelar playoff.

Det var en lägesrapport från Europas VM-kval. Så här ser det ut i övriga världsdelar:

Afrika – tre platser.

De fördelas i Afrikanska mästerskapen i Ghana från den 17 november till den 1 december. De åtta lag som tagit sig dit är Algeriet, Ekvatorial-Guinea, Ghana, Kamerun, Mali, Nigeria, Sydafrika och Zambia. Lottningen har inte gjorts ännu.

Noterbart är att bara sju av de åtta lagen kan ta de tre VM-platserna. Ekvatorial-Guinea är nämligen avstängt från VM-spel av Fifa, och får inte spela VM i Frankrike nästa år.

Asien – fem platser.

Fördelades i de Asiatiska mästerskapen tidigare i år. Följande fem länder är VM-klara:

* Japan
* Australien
* Kina
* Thailand
* Sydkorea

Nordamerika – 3,5 platser.

Det nordamerikanska mästerskapet, som spelas i USA 4–17 oktober, fungerar som VM-kval. I mästerskapet fördelas tre direktplatser och en playoffplats.

Kanada, Mexiko och USA är klara för de nordamerikanska mästerskapet. Det kommer att få sällskap av två lag från Centralamerika och tre lag från Karibien.

I Centralamerika står slutkvalet mellan Costa Rica, El Salvador, Nicaragua och Panama. I Karibien är följande fem nationer klara för slutkval: Antigua och Barbuda, Bermuda, Jamaica, Kuba samt Trinidad och Tobago. De här båda slutkvalen spelas under det här landslagsfönstret, och är i gång. I det karibiska har Jamaica och Trinidad och Tobago inlett med segrar. Och i det centralamerikanska har Panama och Costa Rica startat med varsin trepoängare.

Oceanien – en plats.

Kommer att fördelas i Oceaniens mästerskap som inleds med en kvalturnering i Fiji som avslutas på torsdag. Då får vi veta om det blir Fiji, Salomonöarna eller Vanutu som blir åttonde laget i mästerskapsslutspelet. Det avgörs i Nya Kaledonien från den 18 november till och med den 1 december.

Sju lag är klara för slutspelet, och de har lottats så är:

Grupp A: Nya Kaledonien, Samoa, Papua Nya Guinea och Tahiti.
Grupp B: Tonga, Cook-öarna och Nya Zeeland. Vinnarna i kvalet hamnar också i den här gruppen.

Sydamerika – 2,5 platser.

Fördelades i Copa America tidigare i år. Följande två länder är VM-klara:

* Brasilien
* Chile

Dessutom är Argentina klart för playoff mot fyran i de Nordamerikanska mästerskapen. Det playoffspelet avgörs 5–13 november.

Jakobsson nytt ansikte i väntad landslagstrupp

Publicerad den av
9

Nina Jakobsson

Alldeles nyss har Peter Gerhardsson presenterat sin trupp till de avgörande VM-kvalkamperna mot Ukraina och Danmark.

Det blev väl som jag gissade häromdagen, alltså att Gerhardsson väljer att satsa på i princip samma trupp som han gjorde senast, samt att han ger Nina Jakobsson chansen. Piteåforwarden är den enda helt nya spelaren i truppen.

Inte heller duon Jennifer Falk och Julia Karlernäs har spelat några A-landskamper, men båda har varit med på samlingar tidigare – bland annat den senaste.

Tittar vi igenom truppen är det samma tre målvakter som senast, alltså:

Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Falk.

Det är även samma åtta backar:

Hanna Glas, Anna Oskarsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Mia Carlsson.

På mittfältet finns det en förändring i form av att Julia Roddar får ge plats åt Karlernäs. Senast kom ju Piteåspelaren in i ett sent skede som reserv för skadade Caroline Seger.

Apropå Seger poängterade Gerhardsson på presskonferensen att det var viktigt att få tillbaka henne i spel, inte minst i rollen som ledare på planen.

När Gerhardsson gick igenom spelarna stannade han upp vid några, och motiverade uttagningen. Karlernäs var en sådan. Han sade sig vara imponerad av hennes spel, inte minst att hon gör mål från mittfältet. Men han konstaterade även att hon är bra i defensiven, både på huvudet och i presspelet.

Här är mittfältet i sin helhet:

Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Karlernäs, Elin Rubensson och Olivia Schough.

Bland forwards stannade Gerhardsson förstås till på Nina Jakobsson, som han beskrev som en formstark och fysiskt väldigt stark spelare. Han poängterade också att hon gjorde en väldigt bra U23-landskamp mot England, vilket är en väg in i A.truppen. Han sa att Jakobsson har funnits med i förbundskaptenernas tankar tidigare, men han hoppas att de prickat rätt tillfälle att ta ut henne.

I övrigt bland forwards tog man ut en 24:e spelare i Lina Hurtig. Det motiverades med att hon har gjort två intressanta inhopp i LFC, och att hon är en spelare med lite speciella egenskaper i sin snabbhet och speluppfattning.

Det innebär att truppen innehåller följande forwards:

Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Anna Anvegård, Mimmi Larsson, Nina Jakobsson och Hurtig.

Noterbart bland forwards är att den som fått ge plats åt Nina Jakobsson i truppen är Loreta Kullashi. Eskilstunaspelaren har ju varit skadad ett tag, så det var rimligt att hon inte skulle komma med den här gången.

Lite förvånande dock att hon inte heller fanns med i U23-landslagets trupp till en fyrnationsturnering i Norge. Kullashi har ju trots allt suttit ombytt på bänken i Uniteds båda två senaste matcher.

Loreta Kullashi

För övrigt noterades från presskonferensen att Gerhardsson inte fick en enda fråga på podiet. Det är lite ovanligt.

Innan han presenterade sin trupp gjorde han en liten tillbakablick, där han totalt sett tycker att landslaget gjorde väldigt bra, prestationsmässigt sett i de tio landskamper han har lett.

Han konstaterade att han har en 100-procentigt proffsig omgivning när det gäller analytiker, och att han inte har något mer att önska på den fronten. Han sa:

”Det finns inget vi kan skylla på.”

Han gick även igenom de båda matcherna på den förra samlingen lite mer noga. Där konstaterade han att Kroatien inte hade ett enda bollinnehav i den så kallade ”sista tredjedelen”, något som är väldigt ovanligt. Eftersom långt över 99 procent av alla mål görs från just den sista tredjedelen är det svårt att vinna matcher om man aldrig kommer dit…

Förlusten mot Ukraina kallade han:

”Vår sämsta prestation under de tio landskamperna vi spelat.”

Där menade han att den stora orsaken till förlusten var att de svenska spelarna var för obeslutsamma i sista tredjedelen. Sverige hade bollen under kontroll där 67 gånger under matchen, medan Ukraina hade bollen i sin sista tredjedel vid 16 tillfällen.

Gerhardsson sa att Sverige hade åtta avslut i goalzone, vilket är det området där flest mål kommer till, medan Ukraina hade två. Han sa att:

”De lärdomar vi dragit av det här behöver vi visa nu på Gamla Ullevi.”

När jag gjorde min stora analys av förlusten i Ukraina fick jag det till 4–4 i farliga målchanser, och jag ansåg att alla Ukrainas fyra chanser var bättre än Sveriges bästa.

Jag skulle nog kalla det att Sverige hade både för dålig kvalitet och för dålig skärpa kring Ukrainas straffområde. Men visst, om jag hade pratat om mina egna spelare hade jag nog också kallat det för obeslutsamhet.

Men varken den 30 augusti på Ullevi eller den 4 september i Viborg finns det utrymme för liknande obeslutsamhet.

Det handlar ju nämligen om två otroligt viktiga matcher för svensk del. Som jag ser det är det här den viktigaste landslagssamlingen sedan OS för två år sedan. Alltså viktigare än fjolårets EM-slutspel.

Det är ju inte bara en VM-plats som står på spel, utan även chansen att kvala in till OS i Japan. Men två förluster är vi med största sannolikhet borta från både VM och OS.

* Det om landslaget. Nu blir det lite U20-VM. I går kikade jag från och till på Spanien–USA i sista gruppomgången. I den första halvleken rullade spanjorskorna ut amerikanskorna totalt. Även om USA hade bättre koll på spelet efter paus skapade de inget – och de var ju tvungna att vinna för att gå till kvartsfinal.

Fortfarande med mindre än tio minuter kvar ledde Spanien med säkra 2–0. Men de sista tio minuterna hände något, USA gjorde två mål och hade plötsligt chansen att trots allt ta sig vidare till kvartsfinalen.

Nu red Spanien ut stormen, men det kändes ändå lite som kvartsfinalen i U20-VM för två år sedan, då amerikanskorna var utspelade av Mexiko i 80 minuter. Men från inget vände USA 1–0-underläget till en spelmässigt sett totalt omotiverad 2–1-seger.

Jag har ju flera gånger påtalat att USA tappar mark på ungdomssidan, vilket på sikt också borde märkas bland seniorerna. Men just den där mentaliteten, att aldrig ge upp, gör att USA lär bli att räkna med långt framöver, även när de har lag med mindre talang än motståndarna. Amerikansk damfotboll gynnas också stort av landets collegeupplägg, som gör att få spelare slutar innan de är 23–24 år.

I stora delar av övriga världen minskar många talangfulla spelare redan innan de fyller 20, mycket eftersom det inte har gått att leva på fotbollen. Det här håller ju på att förändras i flera europeiska länder, något som ligger bakom de lyft som länder som Frankrike, Spanien och England har haft de senaste åren.

Apropå det så ser kvartsfinalerna i U20-VM ut så här:

Torsdag:
Spanien–Nigeria och Frankrike–Nordkorea

Fredag:
England–Nederländerna och Tyskland–Japan

Nigeria tog alltså den sista kvartsfinalplatsen. Man gjorde det på ett kinesiskt självmål på övertid.

Ett lättat Nigeria dansade sig fram i går kväll.

I förra inlägget skrev jag om Lauren Hemp:s udda mål mot Mexiko. Har ni inte sett det tycker jag att ni skall göra det. Och skall man tro målskytten var det ju tydligen meningen…

Allra sist noteras att det är lottning av sextondelsfinalerna i Champions League på fredag. Här är seedningen:

https://twitter.com/UWCL/status/1029057957248622593

 

Ukraina–Sverige – en längre analys

Publicerad den av
22

Det tog sin tid, men det är väl lika bra att ta allt elände samtidigt. Så strax efter en blytung förlust för herrlandslaget kommer här mina tankar kring damlandslagets tunga förlust mot Ukraina i Lviv, en förlust som kan komma att bli kostsam.

Förlusten mot Ukraina innebär ju att landslaget till och med kan missa playoff. Vid förluster i de två återstående matcherna mot Ukraina (hemma) och Danmark (borta) är risken uppenbar att Sverige slutar trea i gruppen.

Och om vi tar revansch på Ukraina på Gamla Ullevi den 30 augusti är förutsättningarna för bortamötet med Danmark numera klart försämrade. Så länge Sverige var fullpoängare hade vi råd att förlora med två mål – eller till och med tre, förutsatt att vi gör mål i Viborg. Nu blir det nog som bäst playoff vid förlust i Danmark.

Min första tanke efter nederlaget i Lviv var att kolla hur vanligt det är med svenska förluster i VM- eller EM-kval. Det hade hänt lite oftare än jag trodde, men det är ändå långt ifrån vanligt. Här är Sveriges facit i samtliga EM- och VM-kval:

Kvalet till EM 1984: Gruppseger efter sex raka segrar.

Kvalet till EM 1987: Gruppseger efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Nederländerna med 2–0. 

Kvalet till EM 1989: Inkvalade som grupptvåa efter en seger, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Nederländerna med 1–0.
* Oavgjort borta mot grupptrean Irland, 1–1.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Nederländerna, 0–0.

Kvalet till EM 1991: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1993: Gruppseger efter tre segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Spanien, 1–1.

Kvalet till EM 1995: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1997: Gruppseger efter fem segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Danmark, 1–1.

Kvalet till EM 2001: Grupptvåa, inkvalade efter playoff. Totalt fem segrar, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Frankrike, 2–0.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Frankrike, 2–2.
* Oavgjort hemma mot gruppfyran Nederländerna, 1–1.

Kvalet till EM 2005: Gruppseger efter sex segrar, ett kryss och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Italien, 2–1.
* Oavgjort borta mot grupptrean Finland, 1–1.

Kvalet till EM 2009: Gruppseger efter åtta raka segrar.

Kvalet till EM 2013: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till EM 2017: Gruppseger efter sju segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–0.

Kvalet till VM 1991: EM fungerade som kval.

Kvalet till VM 1995: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till VM 1999: Gruppsegrare efter sex raka segrar.

Kvalet till VM 2003: Gruppsegrare efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–1.

Kvalet till VM 2007: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptrean Island, 2–2.

Kvalet till VM 2011: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss. I det här kvalet tvingades gruppsegrarna spela playoff mot en annan gruppsegrare. Där blev det en seger och en förlust. Sverige kvalade in via förlängning.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Tjeckien, 0–0.
* Föll borta mot Danmark i playoff, 2–1. Sverige vann sedan förlängningen med 1–0.

Kvalet till VM 2015: Gruppsegrare efter tio raka segrar.

Kvalet till VM 2019: Ej färdigspelat. Sverige står på fem segrar och en förlust med två omgångar kvar att spela.
* Föll borta mot Ukraina, 1–0.

Totalt har Sverige alltså noterats för fem förluster i EM-kval och numera för tre förluster i VM-kval – även om 2–1-förlusten i playoff 2011 ibland räknas som ett kryss. Det är alltså väldigt ovanligt med svenska förluster i kvalmatcher.

Jag har inte kollat av förlustmatcherna mot världsrankingen, men någon förlust mot ett lag som är så lågt rankat som Ukraina (27:a när matchen spelades) kan inte ha inträffat förr. Ukraina kan således vara ”det sämsta” laget vi någonsin förlorat en tävlingsmatch mot.

Själv var jag först lite orolig för matchen. Även om vi på senare år har vunnit alla bortamatcher mot sämre motstånd har det flera gånger suttit hårt åt. Och Ukraina är bättre än många av de blåbärsnationer vi fått kämpa mot. I min BT-krönika (plus) efter segern mot Kroatien kallade jag matchen i Lviv för en nyckelmatch, och skrev:

”Även om den andra halvleken var bra kommer det att krävas en bättre insats i Lviv på tisdag.”

Men redan dagen efter föll Ukraina med hela 5–1 hemma mot Danmark, ett resultat som fick mig att känna att ”det här fixar vi”. Tyvärr kan kanske fler än jag ha vaggats in i en falsk säkerhet.

För vi borde ha varit varnade. Mot ett oväntat svagt Kroatien hade Sverige bara lyckats skapa två målchanser före paus, men landslaget lyft spelet efter paus och vann till slut hyfsat bekvämt med 4–0. Dock kunde man konstatera att laget inte var sedvanligt farligt vid fasta situationer, samt att man totalt sett hade skapat lite för få målchanser. Dessutom tyckte jag att tvåmålsskytten Stina Blackstenius trots sina mål hade sett otajmad ut.

Vid avresan till Lviv hade Hanna Glas blivit sjuk, vilket tvingades fram en förändring i startelvan. Där gav Peter Gerhardsson förtroendet till den andra högerbacken han hade i truppen, Anna Oskarsson. Hon tog därmed steget från läktaren (mot Kroatien) rakt in i startelvan – och fick göra tävlingsdebut i blågult.

Till TV12 sa Gerhardsson så här om  inför avspark:

”Anna är jättesugen på att visa att hon är en A-landslagsspelare.”

Oskarsson gjorde också en godkänd insats, det var inte på något sätt hennes fel att vi förlorade.

Som bekant hade jag inte möjlighet att se matchen live. I utgångsläget skulle jag kunna se den första halvtimmen, men ett skyfall i Lviv sköt ju upp matchen med just en halvtimma. Känslan från tv-bilderna var dock att det regnet varken påverkade planen eller matchen speciellt mycket.

När jag i efterhand kollade igenom matchen gjorde jag lite anteckningar. Här är de från den första halvleken:

* Nilla Fischer har svårt i löpduellerna mot nummer 16 (Olha Ovdiychuk).

* Sverige tappar på centralt mittfält.

* Släpper Ukraina Sveriges högerkant? Hemmalaget ser ut att inrikta försvarsspelet på att stänga Sveriges vänstersida. Eller så är det Fischer och Fridolina Rolfö som är bättre på att hitta uppspelsvägar än Magdalena Eriksson och Sofia Jakobsson.

* Jakobsson har inte varit med i matchen. Byter kant med Rolfö.

* Svenska forwards jobbar en och en. Rolfö försöker kombinera, men har ingen att göra det med. Jag kan inte minnas några kombinationer alls mellan de svenska forwardarna.

* Mål för Ukraina. Fick göras alldeles för lätt. Vid en inspark från duktiga målvakten Kateryna Samson står Sverige med ett utpräglat 5–2–3, vilket innebär att man lämnar jätteytor centralt. Ytorna blir ännu större då båda innermittfältarna Kosovare Asllani och Hanna Folkesson går upp i nickduellen. I det läget är det fyra ukrainskor mot två svenskor centralt i planen. Andrabollen hamnar hos en rättvänd Daryna Apanaschenko som har en stor yta att att avancera på.

Sverige har en chans att avvärja inne i eget straffområde, men Eriksson slänger sig och säljer sig därmed väl lätt.

Och här är mina anteckningar från den andra halvleken:

* Det är livsfarligt med långsam trebackslinje om man inte har kontroll över det centrala mittfältet.

* Gerhardsson byter in Elin Rubensson i 59:e minuten. Lämnar samtidigt trebackslinjen och går över till det mellanting mellan 4–4–1–1 och 4–1–4–1 som han använde inledningsvis i landslaget.

* 32-åriga Apanaschenko från ryska Zvezda Perm är planens gigant.

* Noteringen att vi har formsvaga forwardar för tillfället känns tyvärr högaktuell.

* Precis som mot Kroatien är hörnorna för svaga. Och precis som mot Kroatien blev de bättre när Eriksson tog över. Gerhardsson får nog tänka om kring Jonna Andersson som hörnläggare.

* Vi kommer till många inläggslägen, men det känns inte som att det finns några tankar kring vilka ytor bollarna ska slås mot.

* Jag fick det till totalt 4–4 i farliga målchanser. Det känns dock som en lite missvisande statistik, för alla Ukrainas fyra chanser var vassare än Sveriges bästa.

* Totalt blev det 13–2 i hörnor. Det var dock klen tröst eftersom Sverige inte lyckades skapa en enda riktigt bra målchans på de 13 hörnorna.

* Totalt sett vinner Ukraina fullt rättvist.

Det var anteckningarna. Här är ett klipp med höjdpunkter. Nu över till lite spelaromdömen:

Målvakt: Hedvig Lindahl var den klart bästa svenska spelaren. Räddade ett par frilägen och var chanslös på målet. Betyget blir en stark trea, är nära en fyra.

Trebackslinjen: Hade det jobbigt i defensiven, blev ifrånsprungna flera gånger. Det är svårt att ge någon av dem godkänt, även om Fischer hade bra uppspel.

Kantspelarna: Till höger kvitterar Oskarsson ut en tvåa, delvis utifrån att hon gjorde sin tävlingsdebut. Linköpingsbacken blev också ifrånsprungen av snabba Ovdiychuk, men låg bakom två av de svenska chanserna. På vänstersidan hade Andersson det tufft. Hon kom inte till framåt och fick inte heller till sina hörnor. Underkänd.

Innermittfältarna: Förlorade kampen om mitten, fick inte grepp på Apanaschenko. Ändå var det just Asllani (tre) och Folkesson (en) som hade de svenska målchanserna. Jag tycker att de delvis blev offer för taktiken, och ger dem godkänt, fast med tvekan.

Forwards: Ingen av våra forwards hade någon riktigt klar målchans. Det är underkänt så det visslar om det. Rolfö var inblandad i två av farligheterna och är närmast att bli godkänd.

Inhopparna: Elin Rubensson kom in med energi, och kämpade fram den bästa målchansen. Godkänd. Anna Anvegård och Olivia Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

Totalt ger det ett snittbetyg på 1,42 – vilket förstås är långt ifrån godkänt.

Taktiken: Den får underkänt, och här har vi nog trots allt de största bristerna. Man vinner oftast matcher genom att ta hem kampen om mitten, och det gjorde Ukraina och Apanaschenko. Sverige hade valt att ha flera spelare på kanterna, men bara två centralt. Det kostade sannolikt tre poäng.

En annan sak. I grundkursen fick jag lära mig att man, när man släpper till frilägen, antingen måste tajta laget, eller välja att ha lägre utgångspositioner. Eftersom lägre utgångspositioner inte borde vara något alternativ i en match vi behöver vinna hade Gerhardsson således behövt tajta sitt lag på ett tidigare skede.

Med facit på hand borde vår förbundskapten alltså ha valt att spela 4–4–2 i stället för 3–4–3. Det fattades snabbhet bakåt. Här känns det som att man hade missat i scoutingen inför matchen.

Även valet av forwards är något som kan diskuteras. Duon Jakobsson och Blackstenius var formsvag inför samlingen. Och jag förstår egentligen inte att man väljer att ha flera likadana djupledsforwards i startelvan. Det förstod jag inte när Pia Sundhage gjorde samma val, och det gör jag inte nu heller.

Samtidigt var ju Jakobsson pigg mot Kroatien, och trots att Blackstenius såg kantig ut i den matchen gjorde hon två mål.

Personligen hade jag gärna haft med Rubensson i startelvan. Hon såg pigg ut i sitt inhopp mot kroatiskorna.

Men, men. Sammanfattningsvis är min analys att Sverige föll på att man valde fel taktik, och på att man hade flera formsvaga spelare.