Några timmar har gått sedan slutsignalen mellan Sverige och USA, och jag känner att jag kanske var väl hård i mitt förra inlägg.
För känslan nu efteråt är ändå ganska positiv. Det blev en intensiv och tät match, där Sverige klarade av att stå upp väl mot världens bästa lag.
Visst är det så att vi inte på egen hand skapade ett enda avslut mot mål, och att det på sitt sätt är oroande. För det är en indikation på att vi absolut inte kan hamna i underläge mot övriga toppnationer.
Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.
Men Pia Sundhage:s elva visar i alla fall att den inte viker sig mot namnkunnigt motstånd – inte alls. Och i sådana här matcher är man plötsligt glad att ha hårt arbetande spelare som Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer på planen.
Dahlkvist kommer sällan till sin rätt i de matcher vi själva skall föra. För hon saknar kapacitet att sätta fart på bollen. Men när det gäller att jobba hårt över stora ytor är Dala makalös. Och hennes mål kan man ju se hur många gånger som helst. Gör det exempelvis via den här länken.
Jag såg att Sundhage har sagt till SVT att Fischer kan bli världens bästa mittback. Det är intressant att se hur Sundhage väljer att kritisera vissa av sina toppspelare, och höja andra. Att Fischer skulle kunna bli världsbäst håller jag inte med om. Linköpingsspelaren är för långsam för det. Men om att hon kan bli en högklassig mittback råder ingen tvekan. Fast hon måste lära sig att värdera olika situationer bättre. Hoppas att hon får träna rejält på det innan EM.
I den här podden av Anders Cedhamre säger Sundhage återigen att det är Lotta Schelin och Caroline Seger som skall vara Sveriges mest sevärda spelare i EM. Den duon spelade bara biroller i dagens match. Här har Sundhages lag två sparkapital till kommande toppmatcher.
Podden är – även om det huvudsakligen är frågeställningar man hört förut – värd att lyssna på. I den utnämner Sundhage för övrigt Victoria Sandell Svensson till tidernas bästa svenska spelare. Jag skriver under på den utmärkelsen. Sig själv placerar Sundhage som trea.
Tillbaka till dagens match, och Algarve cup. Känslan är att de elva som spelade från start stärkte sina aktier inför EM. Möjligen med undantag för Johanna Almgren. Jag har ingen uppfattning av hennes insats eftersom jag knappt såg något av första halvlek, och hon byttes ut i halvtid – något som aldrig är positivt. Speciellt som det var sagt att Sverige inte hade några förutbestämda byten.
Sundhage har alltså fått svar på vilka spelare hon skall satsa på. Hon har också fått svar på att hennes elva kan ge toppnationerna en rejäl match.
Nu vill hon nog även få se att vi kan föra spelet mot jämnbra, eller något sämre, motstånd. Där har svenska landslag av tradition problem – då tänker jag både på herr- och damsidan.
Nästa test av den förmågan behöver vi inte vänta länge på. Det kommer ju redan på onsdag.
Japans landslag, Nadeshiko
Jag har förresten även sett Danmark–Japan i dag. Det var verkligen en härligt välspelad fotbollsmatch, med fantastiskt passningsspel från båda lagen.
Man behöver förresten inte titta länge för att inse att det danska laget är betydligt mer bollskickligt än vårt svenska. För det är inte så många lag som klarar av att i långa stunder dominera bollinnehavet mot Japan.
Danmark har härligt bolltrygga backar som skickligt spelar runt, runt hela tiden. Men ofta blir det inte så mycket mer än just rundspel.
Jag har skrivit om att jag saknar en rejäl powerforward i det svenska laget. Den spelaren är ännu mer saknad hos Danmark. För danskorna har egentligen ingen riktig spets på sina anfall.
Japan liknar Danmark på många sätt. Fast med skillnaden att Japan har en riktigt vass forward i Yuki Ogimi. I Algarve håller förbundskapten Norio Sasaki på att spela in ett antal nya, unga spelare i Nadeshiko. Känslan är att den processen kan gå ganska snabbt.
För efter inledande 0–2 mot Norge har japanskorna snabbt repat sig. Redan i 2–1-förlusten mot Tyskland i fredags visade Japan klass. Och i dag vann man alltså mot ett svårspelat Danmark.
Om man kan anse att laget hade oflyt med en riktig groda från målvakt Ayumi Kaihori mot Tyskland så var flytet med japanskorna i dag. Det var nämligen ett misslyckat inlägg från Nahomi Kawasumi som gav Japan ledningen. Bollen seglade över Stina Lykke Petersen och in i bortre hörnet.
2–0 gjorde en frispelad Ogimi iskallt i första halvlekens slutskede. Ogimi – som för övrigt bildade anfallspar med lillasyster Asano Nagasato – fick en perfekt djupledsboll från Rumi Utsugi, drog snyggt Lykke Petersen och slog bollen i tomt mål.
Efter paus kunde det blivit fler mål. Båda lagen hade fina chanser, men det var framför allt Japan som spelade sig till kanonlägen.
Yuki Ogimi får sällskap i anfallet av sin lillasyster Asano Nagasato i Turbine Potsdam.
Enligt Nagasatos tidigare klubb, NTV Belezas hemsida är övergången klar. Jag har lite svårt att tolka tecknen på hemsidan, men noterar att huvudnyheten innehåller dels klubbnamnet Turbine Potsdam, dels Nagasatos födelsedatum, den 24 januari 1989. Låter pålitligt…
Nagasato är precis som storasyster en pålitlig målskytt. Hon gjorde 19 mål i Nadeshiko League förra året, och slutade tvåa i skytteligan – ett mål bakom segrande Megumi Takase från Inac Kobe Leonessa.
Storasyster Yuki Ogimi leder skytteligan i Frauen-Bundesliga på tolv mål inför vårens omgångar. Hon är två före Conny Pohlers (Wolfsburg), tre före Mandy Islacker (Duisburg) och fyra före duon Genoveva Anonma (Potsdam) och Sarah Hagen (Bayern München).
I Potsdam finns spelar ju också svenska Antonia Göransson. Jag konstaterade i ett inlägg på luciadagen att klubben hade 15 utländska spelare i truppen. Den summan är numera 14, sedan Nagasato tillkommit medan Keelin Winters flyttat hem till USA (Chicago Red Stars) och Chantal de Ridder hem till Holland (Ajax).
Vid en genomläsning av truppen känns det som att Potsdam kommer att ha en riktigt vass offensiv under våren. Wolfsburg får se upp i guldstriden.
Som en parantes, för den som är intresserad av övergångar i den japanska damfotbollen, finns en bra genomgång här.
I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.
Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.
Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.
I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.
Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.
I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:
Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan
Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais
Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
I Europa har damfotbollen legat nere under julen. Men i Japan har det spelats två matcher av intresse.
På julafton vann Inac Kobe Leonessa finalen i Kejsarcupen (Emperors cup) mot Jef United. Resultatet blev 1–0, och målet föll på övertid, efter hörna, och gjordes av skyttedrottningen Asuna Tanaka. Se det på det här klippet. Det var för övrigt ”bara” 4064 åskådare på cupfinalen.
Homare Sawa
Däremot kom fantastiska 30674 personer för att se juldagens fotbollsjippo, där Japans A-landslag först spelade en halvlek mot sitt U20-landslag, och sedan en halvlek mot ett herrlag. Bilder därifrån finns här.
Mot U-laget vann Nadeshiko med 3–0 efter mål av Homare Sawa, Azusa Iwashimizu och Aya Sameshima. Sedan blev det förlust med 2–1 mot herrlaget. Där gjorde Yuki Ogimi damernas ledningsmål.
Att en jippomatch lockar 7,5 gånger fler åskådare än en cupfinal är värt en fundering. En fundering som slutar i frågan om hur man skall gå till väga för att öka intresset kring klubbfotbollen?
Och det är en fundering som inte bara görar tas i Japan, utan i hela världen. För det finns ju inga klubblag någonstans som ens är i närheten av det engagemang som finns i herrfotbollen.
Med tanke på den gigantiska skillnaden i intresse är det nästan skrattretande att se hur damfotbollen nu kvoteras in på diverse bästalistor i svensk media.
För kvotering är det. Jag har själv varit med när det skapats bästalistor, där man plötsligt inser att det riskerar att bli pinsamt få tjejer. Därför kvoterar man in idrottare, som egentligen inte borde platsa.
Johanna Almgren
Ett typexempel är Göteborgs-Postens lista över 2012 års 50 hetaste idrottare i Göteborgsområdet. Johan Rylander har gjort urvalet, och hela fyra av de 50 är fotbollsspelare som spelat för Göteborg FC under året. Nämligen:
11) Johanna Almgren
18) Olivia Schough
27) Linnea Liljegärd
35) Lisa Ek
Att det här kvotering märks av att GFC på listan anses vara lika hett som stadens klubbar i herrallsvenskan. Här är antalet spelare från fotbollsklubbar på heta listan:
1) BK Häcken: 5
2) IFK Göteborg och Göteborg FC: 4 vardera
4) Gais: 3
5) Elfsborg, Utsikten och Örgryte: 1 vardera
GP har under året valt att hålla ner sin damallsvenska bevakning, och man hade bara en bisats om GFC:s kvartsfinallottning i Champions League.
Och jag tycker att det är med rätta, då varken GFC eller Jitex klarar av att engagera göteborgarna.
Fast tidningen underkänner ju sig själv när den nu slår fast att GFC varit lika hett som Blåvitt, och hetare än Gais.
Och när fyra GFC-spelare finns med på listan så känns det väl ändå väldigt konstigt att den enda som varit sportsligt glödhet under 2012 – Christen Press – saknas på listan?
Emma Berglund
En annan aktuell lista är Expressens över Sveriges 100 största idrottsutövare under 2012. Även där får damfotbollen rejält med utrymme. Se här:
2) Pia Sundhage
11) Lotta Schelin
27) Caroline Seger
31) Kosovare Asllani
36) Elin Rubensson
58) Emma Berglund
77) Tony Gustavsson
92) Vittsjö GIK
Den här listan är värd att spara för klubbar och förbund. Den går nämligen att använda som argument mot Expressen när/om de har minimal bevakning av damfotbollen framöver…
Antonia Göransson förlängde alltså sitt kontrakt med Turbine Potsdam i går. Nu står det klart att hon får sällskap med tre norska spelare efter jul.
Landslagslagkaptenen Maren Mjelde lämnar nämligen Arna-Björnar för den tyska ligatvåan. Läs om det här. Och hon får med sig Stabaeks talangfulla systrar Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg. Läs om det här. Ada Hegerberg har dessutom via sitt twitterkonto bekräftat att det handlar om ett tvåårskontrakt.
De skandinaviska språken blir således gångbara i Potsdam framöver. Utöver Göransson och de tre norskorna pratar nämligen även Alex Singer en gångbar svenska.
Potsdam börjar för övrigt bli rena främlingslegionen. Man har nu inklusive tyskar totalt spelare från tolv länder fördelade på fyra olika världsdelar.
Här är listan över alla utlänningar i Potsdam:
Norge (3): Maren Mjelde, Andrine Stolsmo Hegerberg och Ada Stolsmo Hegerberg.
USA (3): Alyssa Naeher, Alex Singer och Keelin Winters.
Belgien (1): Heleen Jaques.
Bosnien-Hercegovina (1): Lidija Kulis.
Ekvatorial-Guinea (1): Genoveva Anonma.
Holland (1): Chantal de Ridder.
Japan (1): Yuki Ogimi.
Kamerun (1): Jeannette Yango Ngock.
Makedonien (1): Natasa Andonova.
Skottland (1): Lisa Evans.
Sverige (1): Antonia Göransson.
Sara Larsson
* Enligt Nerikes Allehanda har Sara Larsson bestämt sig för att stanna i Kif Örebro. Det känns bra både för Larsson och för damallsvenskan. För det är inget roligt om något lag blir så brandskattat att det inte längre är konkurrensdugligt. Och som försvarsspelare är det ingen nackdel att spela i ett tippat bottenlag. Det är ju försvarsspel som Larsson helst skall träna på inför ett eventuellt EM-slutspel.
I söndags vann unga Bayern München mot FFC Frankfurt. I dag tog de en ännu vassare skalp.
Efter två mål av Lena Lotzen och ett av schweiziska Vanessa Bürki besegrade nämligen München de tidigare obesegrade ligaledarna Wolfsburg med hela 3–0.
Därmed är det halvtid i Frauen-Bundesliga, och genom dagens seger fixade München så att det är rejäl spänning i tabelltoppen igen.
Det är förstås Freiburg som är den stora skrällen. De tog bara 23 poäng på 22 omgångar förra säsongen. Men med ett par lovande talanger som Melanie Leupolz, Sara Däbritz och Anja Hegenauer samt en formstark Fiona O’Sullivan. USA-irländskan har gjort sex mål, och är lagets bästa målskytt.
Halvvägs ser toppen av skytteligan ut så här:
1) Yuki Ogimi, Potsdam 12
2) Mandy Islacker, Duisburg 9 Conny Pohlers, Wolfsburg 9
4) Sarah Hagen, B München 8 Genoveva Anonma, Potsdam 8
6) Lotzen, B München 6
O’Sullivan Freiburg 6 Alexandra Popp, Wolfsburg 6
* I Australiens W-league är det jättejämnt efter sju omgångar. I dag vann mästarinnorna Canberra United med 2–1 mot serieledande Perth Glory. Amerikanska Nikki Washington blev segerskytt.
I tabellen skiljer nu fem poäng mellan ettan Perth och sexan Western Sydney Wanderers, och tre mellan tvåan och sexan. Newcastle Jets och Adelaide United är avhängda. Men övriga sex lag är i högsta grad inblandade i kampen om de fyra slutspelsplatserna.
Även den svenska säsongen numera är avslutad så är det här en dag med flera högintressanta matcher runt om i världen.
Den kanske allra mest intressanta har nått halvtid i Wolfsburg. Där leder VfB med 3–2 hemma mot FFC Frankfurt i Frauen-Bundesliga. Det var 1–1 redan innan tio minuter var spelade. 0–1 gjorde Bianca Schmidt och kvitteringen satte Martina Müller. Efter 29 minuter gav sedan duktiga ungerskan Zsanett Jakabfi hemmalaget ledningen. Men fem minuter senare kvitterade Sandrine Bretigny. Wolfsburg återtog dock ledningen när Müller serverade lagkapten Nadine Kessler till 3–2. Det är en väldigt, väldigt bra match. Se den här. Och nej, Sara Thunebro platsar inte i Frankfurt i dag heller.
I Tyskland har det redan spelats två matcher i dag. I den ena vann Turbine Potsdam borta mot Bayer Leverkusen med 4–2. Där blev Antonia Göransson återigen målskytt. Svenskan stod för de nya serieledarnas kvitteringsmål till 1–1. Det var 2–2 i paus, men efter paus kunde skyttedrottningen Yuki Ogimi med två mål se till att Potsdam fick med sig alla tre poängen.
Louise Fors
* I Australien har Louise Fors redan debuterat för Western Sydney Wanderers. Hon spelade från start i 1–1-matchen hemma mot de regerande mästarinnorna Canberra United. Teigen Allen gav Sydney ledningen i mitten av den första halvleken, och Caitlin Munoz kvitterade i minut 73. Enligt Fors egen hemsida blev hon utbytt i 80:e minuten.
Även Petra Larsson debuterade i natt. Hon spelade hela matchen när hennes nya klubb Melbourne Victory vann med 2–1 borta mot Sydney FC. Melbournes målskyttar blev Stephanie Catley och inhopparen Laura Spiranovic.
Australiens Westfield W-league består av åtta lag, och känns som en grymt jämn serie. Efter fyra omgångar är bara ett lag obesegrat, och de (Canberra) står på två segrar och två kryss. Vidöppet alltså.
* Japans serie var däremot långt ifrån jämn i år. Mästarinnorna Inac Kobe Leonessa avslutade med att besegra tvåorna NTV Beleza med 4–0 i Osaka. Målen gjordes av Beverly Goebel-Yanez, Ji So-Yun, Nahomi Kawasumi och Emi Nakajima.
Kobe tog därmed 17 segrar, 1 kryss och 0 förluster, och vann slutligen serien med 15 poängs marginal.
Inte så jämnt alltså. Däremot har damfotbollen flyttat fram positionerna rejält sett till intresse i Japan. Publiksnittet i Nadeshiko League hamnade på fina 2572. Bäst snitt hade mästarinnorna från Kobe, med 6300. Bara ett lag hade ett snitt på under 1000 åskådare, och de – Fukuoka J. Anclas hade 894.
I skytteligan vann Kobes Megumi Takase på 20 mål. Ett före Belezas Asano Nagasato. Trea kom Shinobu Ohno på 13, och fyra blev Urawa RedsChinatsu Kira på tio fullträffar.
* I eftermiddag väntar ett par högintressanta matcher till. Dels är det ju final i Afrikanska mästerskapen mellan Ekvatorial-Guinea och Sydafrika. Dels är det seriefinal i franska ligan mellan Lyon och Montpellier.
Det blev inga guldhattar i Sverige. Det blev inte heller några i Japan. I varje fall inte av det slag som vi använder i Norden.
Fast de traditionella hattar som japanerna firar sina guld iklädda är väl på alla sätt ett slags guldhattar… Intressant förresten att man skall ha skyddsglasögon till.
Det blev inget firande för Malmö, men hos Jitex kunde man hälla upp skumpan i helgen. Det damallsvenska kontraktet är ju numera helt klart.
Däremot kan inte Kif Örebro fira ännu. De har tre poäng och sex mål upp på Djurgården inför sista omgången. Då spelar Kif hemma mot redan nedflyttade AIK. Djurgården spelar hemma mot Piteå. Men eftersom Örebro dessutom har fler gjorda mål måste Djurgården i praktiken ta in sju mål. Tufft.
Magdalena Ericsson
Även om jag inte skulle satsa min bil på att Djurgården klarar det här, så finns chansen. För det har hänt så många konstiga saker de senaste veckorna att man inte kan veta. Fast djurgårdarna själva verkar inte förstå att de kan hänga kvar. Jag såg att Magdalena Ericsson skrev på sin twitter att ”Vi har åkt ur allsvenskan.”
* I Tyskland vann de tre topplagen. Jag såg första halvleken av Jena–Potsdam, och det var fotboll av väldigt dålig kvalitet. Framför allt från Potsdam. Däremot stod Jena upp bra, inte minst deras 17-åriga målvakt Franziska Ippensen. Men mest imponerades jag av deras Nya Zeeländska landslagsspelare Ria Percival – en riktig klasspelare. Efter paus gjorde Potsdam tre mål, och vann med 3–0. Höjdpunkter från matchen ser du här.
Yuki Ogimi
Antonia Göransson spelade 82 minuter för Potsdam. För Frankfurt fick Sara Thunebro göra ett 18 minuter långt inhopp. Man vann med 1–0 mot Freiburg efter tidigt mål av schweiziskan Ana Crnogorcevic. Conny Pohlers gjorde tre mål när det tredje topplaget, Wolfsburg, vann med 4–0 mot forna storheten Duisburg. Pohlers dubblade därmed sin målskörd den här säsongen och avancerade till andra plats i skytteligan. Hon är två mål bakom ledande Yuki Ogimi, som gjorde sitt åttonde mål för säsongen i segern mot Jena.
* Varken Lotta Schelin eller Kosovare Asllani blev målskyttar i Frankrike. Men samtliga topplag vann sina matcher. Tuffast var det för Montpellier som gjorde sina båda mål i 2–0-seger mot Rodez på övertid. Först slog Hoda Lattaf till efter 90+1 och sedan ökade Marie-Laure Delie till 2–0 efter 90+4.
Lyon vann med 3–0 mot Guingamp efter mål av Elise Bussaglia (straff) och två av skytteligaledande Camille Abily, som nu är uppe på tolv fullträffar. Delie delar på åtta mål andraplatsen med Lyons Laetitia Tonazzi. Tonazzi och Schelin delade för övrigt på matchen mot Guingamp. Svenskan spelade den andra halvleken.
Slutligen vann PSG med 2–0 borta mot poänglösa tabelljumbon Issy efter mål av Kheira Hamraoui och Lindsey Horan. Där spelade Asllani 90 minuter.
Här är förresten ett intressant klipp med bland annat Schelin och Delie, där de gör reklam för Eurosports sändningar från Feminine Division 1. Och här är ett klipp från inspelningen av reklamklippet.
* I Norge behöver Lilleström numera bara en ytterligare poäng innan de får dra på sig sina guldhattar. LSK hade fem olika målskyttar när man vann med stabila 5–1 mot Klepp. Isabell Herlovsen gjorde sitt 21:a mål, och hon är nu bara tre mål bakom Ada Stolsmo Hegerberg i toppen av skytteligan.
I övrigt verkar det som att Röa har fått tillbaka de två poäng som de tidigare blev fråntagna på grund av dålig ekonomi. Röa är i nuläget trea, en poäng bakom tvåan Stabaek. Men fyran Arna-Björnar har en uppskjuten match, och kan på onsdag gå upp på samma poäng som Stabaek.
* I de afrikanska mästerskapen fick arrangörslandet Ekvatorial-Guinea en kanonstart, då man vann med 1–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana inför 15000 åskådare. Gloria Chinasa från polska mästarlaget Unia Racibórz nickade in segermålet i den första halvleken.
Ekvatorial-Guinea är en hård diktatur, och man kan lätt tro att huvuddelen av publiken var kommenderad till arenan…
Även DR Kongo vann sin öppningsmatch med 1–0, i deras fall mot Senegal.
* Ett annat mindre demokratiskt land är Vitryssland. Där har mitt favoritlag Molodechno gjort lite av en bragd. Efter 2–1-seger i sista omgången mot Viktorya-86 Brest undviker nämligen troligen Molodechno jumboplatsen i ligan. Det trots att man släppt in fler än tio mål per match i snitt. Målskillnaden efter 27 omgångar slutar på 7–271.
Molodechno har dock sex poäng, medan Viktorya-86 Brest har fyra, och ser ut att bli sist. De senare har dock en uppskjuten match mot tredjejumbon Victorya Voronovo, och kan vid seger passera Molodechno. När det gäller insläppta mål lär dock inget lag kunna mäta sig med mina favoriter…
Om någon undrar vilka som får ta på guldhattarna i vitryska premier league, så blev det Bobruichanka…
I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.
Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.
Carli Lloyd trixar
I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.
Homare Sawa
Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.
Här är alla kandidaterna:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama * Christine Sinclair * Marta
* Camille Abily
När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.
I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.
Alex Morgan
I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.
Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.
Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.
Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.
Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?
I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.
Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.
Homare Sawa
Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.
De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama
Har jag glömt någon självklar?
För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?
Det har varit ett spännande dygn. Lilla Mallbacken har tagit ett stort kliv mot oväntad damallsvensk comeback. Och jag har blivit kontaktad av både vår landslagsmålvakt och av Malmös klubbdirektör.
Mallbacken först. Jag tycker om sagor. Och att den lilla värmländska byn återigen kan få ett lag i damallsvenskan känns som en saga. Efter 1–0 borta mot Sirius har Mallbacken kanonläge inför hemmareturen.
Hemma på Strandvallen har man bara två förluster i år. Dels mot konkursdrabbade Dalsjöfors, dels mot Tyresö. Sirius står inför en svår utmaning att slå hål på värmländskornas täta försvar.
Hedvig Lindahl
* Så till landslagsmålvakten. Det var Hedvig Lindahl som mejlade och ville ha reklam för en filminspelning i Göteborg den 20 oktober. Länk finns här.
Hon behöver få minst 200 personer till Heden, och sjumannaplan nr 7 aktuell dag. Helst skall man ha mörka kläder, och det gör inget om man är utrustad med boll. Tiden som gäller är en timme, 14.00–15.00. Klart jag hjälper till att sprida budskapet. Och 200 personer till Heden, det måste väl gå att fixa?
* Så var det Malmös klubbdirektör. Ja, Niclas Carlnén ringde själv upp och tog avstånd från det provocerande citat från Kvällsposten som jag bland annat återgett i det här inlägget.
Carlnén gjorde ett väldigt trevligt intryck, och försäkrade att han och klubbens styrelse aldrig skulle äventyra ungdomsverksamheten. Han berättade att klubben nu saknar 1,3 miljoner kronor för att få ihop sin kostnadsbudget. Men att han hade gott hopp om få in de pengar som behövs för det här året.
Att man ändå räknat så fel i många damallsvenska klubbar förklarade han med att:
”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”
Alltså att man skulle få ett publikuppsving som efter VM-silvret 2003. Men så har det ju som bekant inte blivit.
Personligen tycker jag att det är kul att bloggen engagerar, och att spelare och ledare hör av sig.
* Innan det är läggdags så konstaterar jag att det spelats lite fotboll internationellt också. I tyska Frauen-Bundesliga vann både Wolfsburg och Potsdam sina matcher i den femte omgången.
Yuki Ogimi, tidigare Nagasato
Mest anmärkningsvärt var att japanska stjärnan Yuki Ogimi stod för fyra av Potsdams fem mål i 5–1-segern mot Bad Neuenahr. De sista tre var ett tvättäkta hattrick på elva minuter. Antonia Göransson började på bänken, men byttes in i 57:e minuten, i ledning 4–1.
* I England vann Arsenal dubbeln. Kim Little blev matchens enda målskytt när Londonlaget vann finalen av Continental cup mot Birmingham.
Har jag fattat rätt så får cupmästarinnorna en plats i Champions League. Men eftersom Arsenal redan har en plats som ligamästarinnor måste Birmingham få den andra platsen i nästa års WCL.
Göteborg vann derbyt, och Malmö behåller sin plats i förarsätet i guldracet – det blev facit av dagens båda damallsvenska matcher.
Först tycker jag att det är kul att se en fyrsiffrig publiksiffra (1153) från Valhalla i Göteborg. Det var andra gången i år – men första för Jitex. Visst var det fri entré, men gäller ju att få folk till matcherna – och då är alla knep tillåtna.
Yael Averbuch gjorde två mål – det första redan efter 47 sekunder – och blev derbyts drottning.
I Malmö gjorde Katrin Schmidt, Sara Björk Gunnarsdottir och Anja Mittag gjorde målen när LdB FC Malmö återtog serieledningen via 3–1 mot Piteå. Därmed fortsätter tvekampen om Kronprinsessan Victorias pokal.
Faktum är ju att Malmö och Tyresö har blivit så överlägsna att toppstriden i det närmaste känns som en tråkig transportsträcka till den 3 november – och en tänkbar guldfinal.
Den 20 maj – i den sjunde omgången – förlorade de båda topplagen samtidigt. Sedan dess har de gemensamt spelat 22 matcher. Facit är 21 segrar och ett kryss.
Trots att Tyresö har imponerat mest på sistone så är det Malmö som har elva raka segrar. De kommande två omgångarna har topplagen dock varsin svår bortamatch. Malmö skall till Valhalla och möta Göteborg på söndag. Och veckan efter skall Tyresö till Kristianstad. Då kanske det kan bli någon form av förändring i toppstriden.
* Därmed har det blivit dags för en internationell genomgång. Den börjar i England, där Arsenal som väntat försvarade sitt guld i WSL.
Ligasegern var klar redan innan avspark i hemmamötet med Doncaster Rovers Belles. Tvåan Birmingham City tappade nämligen poäng via 2–2 borta mot Bristol Academy i förmiddags. Därmed var Arsenals guld säkrat. Nu vann Londonlaget ändå med 3–2 efter segermål från inhopparen Kelly Smith, vilket gör att man är en match ifrån att gå igenom ligan obesegrade.
* I Frankrike debuterade Kosovare Asllani för PSG. Hon spelade från start, och enligt PSG:s hemsida hade hon bland annat en hörna som räddades på mållinjen. Men när svenskan byttes ut i minut 82 låg hennes lag under mot starka Montpellier. På en minuts övertid kvitterade dock lagkapten Sabrina Delannoy på en straff. 1–1 i Kosses debut alltså.
I övrigt i Feminine Division 1 noterades en skräll då Juvisy tappade poäng hemma mot tidigare poänglösa Rodez. 0–0 slutade den matchen. Det kan vara en kostsam poängförlust för Juvisy när ligan räknas ihop till våren. För man har inte råd att lägga bort många poäng om man skall vara med och slåss om de båda Champions Leagueplatserna.
Guldet lär ju som vanligt gå till Lyon. Lotta Schelin:s lag har inlett säsongen lysande. I dag blev det 7–0 hemma mot Toulouse efter tre mål av fjolårets skyttedrottning Eugenie Le Sommer, och två av Camille Abily. Schelin stod för övrigt även i dag över spel till följd av den skada hon ådrog sig häromveckan.
Dagens resultat innebär att Lyon på fyra tävlingsmatcher i september har resultatraden 8–0, 8–0, 7–0 och 7–0. Det är ingen tvekan om att de tänker försvara platsen som världens bästa klubblag…
* Apropå svenska spelare och skador så haltade Antonia Göransson av planen redan efter sju minuter när Turbine Potsdam föll med 2–1 i prestigemötet med FFC Frankfurt inför 4120 åskådare. Jag såg större delen av den första halvleken, men råkade missa när Göransson skadade sig – men det såg inte så allvarligt ut. Hon spelade nämligen några minuter haltandes.
Potsdam hade verkligen en olycksdag. För i slutminuterna, vid ställningen 1–1 (mål av Kerstin Garefrekes och Yuki Ogimi) och tre byten genomförda, så nickade lagkamraterna Alex Singer och Stefanie Mirlach ihop så illa att båda tvingades föras till sjukhus. Ex-dalsjöforsare Singer var tydligen medvetslös en stund.
Under de tolv minuter som den svaga domaren Riem Hussein lade till kunde Lira Bajramaj avgöra för Frankfurt.
Hemmapubliken buade, eftersom deras lag tvingades spela två spelare kort. Fast just på den punkten gjorde ju domare Hussein rätt. Hon hade däremot en hel hög andra domslut som jag uppfattade som direkt usla…
Sara Thunebro satt kvar på bänken under hela matchen. Svenskan har fortfarande inte fått spela något alls sedan Frankfurt bytte tränare. Det känns lätt oroande. Höjdpunkter från matchen ser du här.
I övrigt i Frauen-Bundesliga så skrällde nykomlingen Sindelfingen rejält när man vann med 3–2 hemma mot Freiburg. I en högst haltande tabell är Wolfsburg enda lag utan poängförlust. De grönvita vann i dag med 3–0 borta mot Jena efter två mål av Conny Pohlers och ett av Zsanett Jakabfi.
* Slutligen till Japan, där Inac Kobe Leonessa fortsätter att gå som tåget i Nadeshiko League. Man har tio segrar och ett kryss efter elva spelade omgångar. I dag kom årets största seger, då Elfen Sayama besegrades med hela 9–1 på bortaplan. Megumi Takase gjorde tre av målen och Shinobu Ohno två.
Takase leder nu skytteligan på 14 mål, ett fler än tvåan Asano Nagasato, som gjorde två för sitt NTV Beleza i lagets 4–1 seger borta mot JEF United. Beleza ligger också tvåa i tabellen – fem poäng efter Inac Leonessa.
Jag har skrivit om Japans fina återväxt flera gånger tidigare. Och det är dags igen. Japans lag i F17-VM var redan klart för kvartsfinal inför dagens gruppspelsmatch mot Mexiko. Motståndarna däremot skulle nå kvartsfinal vid seger.
Trots att japanskorna satte in fem nya spelare jämfört med tidigare i VM så vann man med 9–0. Snacka om att Japan har en uppsjö av unga talanger. Målkalaset går för övrigt att se här.
Japan tog alltså OS-silver för seniorer, VM-brons i F20 och de borde ha ett jätteläge att ta guld i F17-VM. Och det som imponerar mest är vilken fantastiskt fin fotboll alla lagen spelar. Det är verkligen ett genomtänkt, tekniskt spel. Ett spel som gör att man blir på gott humör.
Annars noteras från F17-VM att USA försvann redan i gruppspelet. Däremot är båda EM-finalisterna Frankrike och Tyskland vidare till kvartsfinal.
Mål av Sofia Jakobsson, minst ett mål av Antonia Göransson och straffräddning av Stephanie Öhrström – men bänken för Lotta Schelin, Linnea Liljegärd och Sara Thunebro. Det var en snabbgenomgång av svenskfacit i Europa.
Men innan vi går in på en liten internationell genomgång så en snabb genomgång av damallsvenskan.
Först till Kristianstad, där KDFF har haft ett par tunga dagar. Kosovare Asllani stack till Paris, Susanne Moberg föll ihop – och Hedvig Lindahl vred knät.
Matchläkaren på Valhalla befarade efter matchen att Lindahl drog av korsbandet. Något definitivt besked om skadans allvar har jag inte sett ännu.
Men jag tycker redan att det har varit få många korsbandsskador på svenska toppspelare i år. Så vi får verkligen hoppas att det inte är någon fara med Lindahls knä. Det är ju sex till åtta månaders rehabilitering på korsband, så är det sönder skulle det ju innebära att hon riskerar att missa EM. Tråkigt.
Till Kristianstads granne, Vittsjö. De har haft det lite tyngre i höst än under den succéartade våren. Men i går visade man hög klass och kom tillbaka från 0–2 till 2–2 mot serieledande Malmö.
Men sedan visade seriens bästa spelare ännu högre klass. Anja Mittag avgjorde nämligen bara någon minut efter Vittsjös kvittering. Därmed sätter Malmö press på Tyresö inför morgondagens tv-match.
I botten gick näst sista tåget för Djurgården. Man föll med 2–0 borta mot Umeå, samtidigt som Jitex tog tre poäng i Piteå. Mimmi Löfwenius blev matchhjälte i sin debut från start för Mölndalsklubben. Därmed har Jitex nu nio poäng ner till strecket, vilket innebär att man troligen redan är på fast mark.
Djurgården däremot har sju poäng upp till tian Kif Örebro. På lördag möts just de lagen på Stadion. Seger där är Djurgårdens absolut sista chans att kunna hänga kvar. Men i praktiken har väl tåget redan gått.
Apropå Jitex så noterade jag att inte nigerianskan Francisca Ordega funnits med i någon match hittills. Är det något strul där?
* Därmed är det dags att titta utomlands. Först vänder jag mig mot Tyskland, där Turbine Potsdam vann den intressanta bortamatchen mot Duisburg med klara 4–0. Antonia Göransson gjorde minst ett mål.
Hon bokfördes för solomålet till 4–0. Men nog går väl hennes inlägg vid 2–0 rakt in i mål? Bedöm själv här.
Officiellt har Yuki Ogimi bokförts för målet, men jag kan inte se att japanskan får någon touch på bollen. Å andra sidan undrar jag om det inte är touch på 1–0-målet, som är bokfört på frisparksskytten Patricia Hanebeck.
Den andra svenskan i Frauen-Bundesliga, Sara Thunebro, fick ingen speltid alls under nye tränaren i FFC Frankfurt. Ali Krieger var enda utländska spelare i startelvan när laget vann med 4–2 hemma mot Bayer Leverkusen.
Vi får hoppas att det var tillfälligt, och att Thunebro även fortsättningsvis får rejält med speltid.
* I Frankrike var inte Kosovare Asllani spelklar för PSG, som dock vann med 5–0 borta mot Saint Etienne.
Inte heller Lotta Schelin spelade i den här omgången. Utan Schelin på planen vann Lyon med klara 8–0 borta mot Yzeure. Där blev Camille Abily tremålsskytt.
* Sofia Jakobsson gjorde sin första match för säsongen i Rossiyanka. Hon gjorde dessutom sitt första ligamål, då hon satte 2–0-bollen i 3–0-segern mot nykomlingen Donchanka Azov. Linnea Liljegärd fick däremot inte chansen att debutera i Rossiyanka, som har full poäng efter fyra omgångar.
* I Italien ledde Bardolino Verona med 2–0 borta mot Brescia. Det andra målet kom på retur efter ett skott från Maria Karlsson. Men trots att Stephanie Öhrström storspelade och bland annat räddade en straff så tappade Verona till slut till 2–2, och fick nöja sig med en poäng i premiären. Se straffräddningen, och andra höjdpunkter här.
* I England vann Arsenal med 4–1 hemma mot Liverpool efter två mål vardera av Katie Chapman och Ellen White. Därmed leder obesegrade Arsenal med sex poäng före Birmingham City med två omgångar kvar att spela. Det är alltså i praktiken klart vart guldet kommer att hamna.
* I Norge vände Lilleström 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Stabaek. Därmed har LSK nu guldgreppet. De leder nu med fyra poäng till Stabaek, och fem till Arna-Björnar och Röa.
* I veckan drar Womens Champions League i gång. Då är de flesta av de nämnda svensklagen i gång. Men mer om det senare.
* Slutligen är ju F17-VM i gång i Azerbajdzjan. Jag såg delar av Japans 5–0-seger mot Brasilien. Japan visade att man har en uppsjö av talanger, och att man kommer att vara med i världstoppen på seniornivå under många år.
Brasiliens spelare var statister när tekniska japanskor lekte fotboll. Bland många duktiga talanger fastnade jag för japanska lagkaptenen och affischnamnet Yui Narumiya. Det är en lirare vi lära få se mer av framöver.
Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.
Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.
På Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.
Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.
Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:
Kelley O’Hara:
”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”
Heather O’Reilly:
”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”
Alex Morgan:
”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”
Carli Lloyd:
”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”
Christie Rampone:
”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”
Abby Wambach:
”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”
Och efter avslutad match kom några hyllningar till:
Heather Mitts:
”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.”
Wambach:
”Pia”
Lauren Cheney:
”Tack Pia.”
Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.
Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.
Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.
Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.
Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.
Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.
Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.
Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.
Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.
I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.
I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.
Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.
När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?
På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?
Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.
En blogg om internationell damfotboll 