Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.
Pia Sundhage
En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:
”Min lagkamrat, Abby Wambach.”
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…
Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…
Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.
Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair
Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman
Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson
På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.
Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta 13,50
3) Morgan 10,87
4) Sawa 10,85
5) Sinclair 10,33
6) Lloyd 7,99
7) Abily 7,70
8) Miyama 7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe 2,89
Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage 28,59
2) Sasaki 23,83
3) Bini 9,02
4) Lair 7,64
Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.
I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.
Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.
Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.
I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.
Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.
I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:
Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan
Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais
Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.
När Göteborg fick se fjolårets skyttedrottning Christen Press skriva på för Tyresö kontrade GFC omgående med att presenteraJessica Landström, som ju senast var i Djurgården.
Jessica Landström
Även här kan man ifrågasätta metoden att presentera ett välkänd nyförvärv. När GT/Expressen lade upp nyheten vet jag inte, men GP gjorde det 20.40, och på GFC:s hemsida finns inget att läsa (21.35). Inte ett optimalt arbetssätt, om man vill ha maximalt mediautrymme.
Bytet Press mot Landström känns spontant som ett nerbyte. Fast visst, får Landström en nytändning på Sveriges framsida så kan det här bli riktigt bra. Och jag tror att Torbjörn Nilsson:s träning kommer att vara perfekt för henne.
Enligt artikeln i GP skall även en engelsk mittfältare/forward vara på ingång till GFC. Ihop med nya norskan Cathrine Dyngvold kanske göteborgskorna trots allt kan vässa till målskyttet till årets säsong.
Utöver nytillskotten i Tyresö, Linköping och Göteborg har även Sunnanå presenterat en ny Wales-australisk ytterback, Carys Hawkins. Hon spelar just nu för serieledarna i W-league, Perth Glory. Men i fjol kunde Sunnanå studera henne på nära håll. För då var hon i norrettan, i Umeå Södra.
I den länkade artikeln noteras även att Sunnanå tappar sin kinesiska målvakt, Yanru Zhang. Och att man nu i stället uppvaktar AIK:s Susanne Nilsson.
Som sagt, silly season exploderade i dag. Kanske var det den galna kulmen vi såg. Fast ännu finns ett antal intressanta namn på marknaden. Hur är det exempelvis med Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson?
* När det gäller Marta verkar det däremot som att jag var lite fel ute i det förra inlägget. Enligt den här artikeln, som jag uppmärksammats på under dagen, är det tydligen Tyresö som äger frågan om Martas kontrakt.
Därmed är det väl bara eventuella ekonomiska problem som kan hindra en fortsättning. Och några sådana verkar ju inte Tyresö lida av.
* Slutligen har jag noterat olika uppfattningar om antalet utlänningar i damallsvenskan. Jag har gång på gång framfört åsikten att serien mådde bra av de 69 utlänningar som spelade här under 2012. Den före detta landslagsspelaren Karolina Westberg har undersökt frågan, och skrivit ett bra inlägg.
I dag tog silly season fart på allvar. Tyresö presenterade för två timmar sedan Christen Press och Malin Diaz som nyförvärv. Därmed visar mästarinnorna att de tänker behålla Kronprinsessan Victorias pokal i mer än ett år.
Kommer ni i håg hur det lät för ett år sedan? Då sa alla att damallsvenskan är den bästa och jämnaste toppligan inom damfotbollen.
De rösterna tystnade sakta men säkert under säsongen, där ju Tyresö och Malmö tidigt gjorde den jämna ligan väldigt ojämn. Till slut var duon 16 poäng före trean Linköping. Ett gigantiskt avstånd i en serie med tolv lag.
Nu är det väldigt få som talar om den jämna damallsvenskan. För allt talar ju för att även 2013 års upplaga blir en tvålagsserie. Medan Malmö och Tyresö förstärker ytterligare kämpar övriga lag med att upprätthålla den nivå de höll 2012.
Samtidigt som Tyresö i dag presenterade en internationell toppspelare och en megatalang redovisade även utmanaren Linköping två nya spelare. Det handlar om Djurgårdens holländska Renée Slegers samt IFK Norrköpings Emma Lennartsson. Inget ont om Slegers och Lennartsson, men det är ändå nyförvärv på en helt annan nivå än de Tyresö kunde visa upp.
Renée Slegers
Avståndet mellan topplagen och övriga ser alltså ut att kunna öka ytterligare i år. För den trupp som Tyresö nu har är makalöst stark. Och Malmös är inte mycket sämre. Men tillbaka till Tyresö. Den 29 december presenterade de följande trupp på sin Facebooksida:
Målvakter Carola Söberg och Jessica Höglander
Backar Johanna Frisk, Karin Lissel, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen, Annica Svensson, Meghan Klingenberg och Elaine Estrella Moura.
Mittfältare Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Veronica Boquete, Emilia Appelqvist, Lisa Grönborg och Johanna Rytting Kaneryd.
Ytterfält/forwards Kirsten van de Ven, Marta Vieira da Silva, Madelaine Edlund, Jennifer Egelryd och Pauline Hammarlund.
Dessutom fördes samtal med Lisa Klinga. Till det kommer nu alltså Press och Diaz. Den senare kommer att få svårt att platsa i startelvan. Men jag tror att hon kommer att ha nytta av tempot på Tyresös träningar. Hon kanske kan lära sig att bättre avväga när hon skall spela på få tillslag, och när hon skall vårda boll.
Press däremot går rakt in i startelvan. Och hon kommer att ösa in mål. Min gissning blir att hon gör över 30. Fast det förutsätter att Marta blir kvar.
För det har viskats om att hon haft funderingar på en flytt. Och enligt den här artikeln i Aftonbladet kan hon fortfarande bryta kontraktet. Fast det är väl bara några enstaka klubbar som skulle kunna ha råd med henne.
Jag var just inblandad i en liten twitterdiskussion i ämnet. Och vi stannade vid tre tänkbara klubbar; PSG, Frankfurt och Rossiyanka. Men mest troligt är ändå att hon blir kvar. Eller?
Däremot lär flera av de yngre spelarna vara aktuella för utlåningar. För att gå in i säsongen med 22 eller 23 spelare känns väl saftigt.
Till sist måste jag ändå kritisera Tyresö för dagens presskonferens. Varför presenterade de Press och Diaz samtidigt?
Det här visar lite av damfotbollens brist på kunskap om medias sätt att arbeta. Har man två namnkunniga spelare på väg in så bör man presentera dem en och en, för att maximera spaltutrymmet. Helst på vardagar, då det inte händer så mycket annat i idrottsvärlden.
Att bunta ihop två toppförvärv ger oftast bara halva mediautrymmet mot vad man kunde ha fått. Tyvärr.
Kanske läge för EDF att hålla en kurs i mediahantering för de damallsvenska klubbarna?
Om en dryg vecka samlas landslaget igen på Bosön. Ganska stort fokus på lägret kommer att ligga på försvarsspel. Det säger i alla fall Pia Sundhage i slutet av tv-klippet på den här länken.
Då kan man ju tycka att det är ganska olyckligt att förbundskapten Sundhage ännu inte har presenterat den assisterande förbundskapten som skall vara ansvarig för just försvarsspel.
Som bekant är Lilie Persson assisterande förbundskapten med fokus på anfallsspel. Den assistent som skall ta hand om försvarsbiten skulle presenteras vilken dag som helst, sades det i samband med landskampen mot Schweiz den 23 oktober.
Nästan två och en halv månad senare är ännu inte aktuellt namn avslöjat. Tvärtom har de namn som ansågs vara huvudkandidater strukits från listan ett efter ett:
* Tony Gustavsson – skall träna Tyresö.
* Anna Signeul – blir kvar som förbundskapten för Skottland.
* Jörgen Petersson – skall vara assisterande tränare för Östers IF i herrallsvenskan.
* Calle Barrling – blir förbundskapten för både U23- och F19-landslaget.
* Martin Sjögren – har förlängt sitt kontrakt med Linköping med 2+1 år.
Även om det skulle presenteras en assisterande förbundskapten med ansvar för försvarsspel under den vecka som återstår innan Bosönlägret, så känns det inte som att denne skulle få speciellt stor påverkan på landslagets spel. För hur försvarsspelet skall skötas måste ju Sundhage redan ha bestämt. Annars är det ingen idé att lägga viktig träningstid på det.
Apropå försvarsspel, så pratar Sundhage i det videoklipp jag länkade till i början av det här inlägget, om Nilla Fischer som mittback.
Och när vi är inne på omskolningar så säger Susanne Moberg i den här artikeln i Kristianstadsbladet att hon är tillsagd att hon i första hand konkurrerar som yttermittfältare i landslaget.
De båda sakerna talar för att det kan ligga något i Anders Nilsson:s blogginlägg om att EM-laget i princip redan är klart.
Jag hoppas att han har fel. För den startelva som presenteras där känns alldeles för offensivt balanserad. Där finns bara en bollvinnare på mittfält eller i anfall. Så offensivt balanserat är inte ens Barcelonas herrlag.
Blir det aktuell uppställning hade jag jublat om jag varit förbundskapten för Italien, Finland eller Danmark. Och jag hade redan nu börjat planera för att utsätta Sveriges högerkant för ett rejält hållfasthetsprov.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
I Europa har damfotbollen legat nere under julen. Men i Japan har det spelats två matcher av intresse.
På julafton vann Inac Kobe Leonessa finalen i Kejsarcupen (Emperors cup) mot Jef United. Resultatet blev 1–0, och målet föll på övertid, efter hörna, och gjordes av skyttedrottningen Asuna Tanaka. Se det på det här klippet. Det var för övrigt ”bara” 4064 åskådare på cupfinalen.
Homare Sawa
Däremot kom fantastiska 30674 personer för att se juldagens fotbollsjippo, där Japans A-landslag först spelade en halvlek mot sitt U20-landslag, och sedan en halvlek mot ett herrlag. Bilder därifrån finns här.
Mot U-laget vann Nadeshiko med 3–0 efter mål av Homare Sawa, Azusa Iwashimizu och Aya Sameshima. Sedan blev det förlust med 2–1 mot herrlaget. Där gjorde Yuki Ogimi damernas ledningsmål.
Att en jippomatch lockar 7,5 gånger fler åskådare än en cupfinal är värt en fundering. En fundering som slutar i frågan om hur man skall gå till väga för att öka intresset kring klubbfotbollen?
Och det är en fundering som inte bara görar tas i Japan, utan i hela världen. För det finns ju inga klubblag någonstans som ens är i närheten av det engagemang som finns i herrfotbollen.
Med tanke på den gigantiska skillnaden i intresse är det nästan skrattretande att se hur damfotbollen nu kvoteras in på diverse bästalistor i svensk media.
För kvotering är det. Jag har själv varit med när det skapats bästalistor, där man plötsligt inser att det riskerar att bli pinsamt få tjejer. Därför kvoterar man in idrottare, som egentligen inte borde platsa.
Johanna Almgren
Ett typexempel är Göteborgs-Postens lista över 2012 års 50 hetaste idrottare i Göteborgsområdet. Johan Rylander har gjort urvalet, och hela fyra av de 50 är fotbollsspelare som spelat för Göteborg FC under året. Nämligen:
11) Johanna Almgren
18) Olivia Schough
27) Linnea Liljegärd
35) Lisa Ek
Att det här kvotering märks av att GFC på listan anses vara lika hett som stadens klubbar i herrallsvenskan. Här är antalet spelare från fotbollsklubbar på heta listan:
1) BK Häcken: 5
2) IFK Göteborg och Göteborg FC: 4 vardera
4) Gais: 3
5) Elfsborg, Utsikten och Örgryte: 1 vardera
GP har under året valt att hålla ner sin damallsvenska bevakning, och man hade bara en bisats om GFC:s kvartsfinallottning i Champions League.
Och jag tycker att det är med rätta, då varken GFC eller Jitex klarar av att engagera göteborgarna.
Fast tidningen underkänner ju sig själv när den nu slår fast att GFC varit lika hett som Blåvitt, och hetare än Gais.
Och när fyra GFC-spelare finns med på listan så känns det väl ändå väldigt konstigt att den enda som varit sportsligt glödhet under 2012 – Christen Press – saknas på listan?
Emma Berglund
En annan aktuell lista är Expressens över Sveriges 100 största idrottsutövare under 2012. Även där får damfotbollen rejält med utrymme. Se här:
2) Pia Sundhage
11) Lotta Schelin
27) Caroline Seger
31) Kosovare Asllani
36) Elin Rubensson
58) Emma Berglund
77) Tony Gustavsson
92) Vittsjö GIK
Den här listan är värd att spara för klubbar och förbund. Den går nämligen att använda som argument mot Expressen när/om de har minimal bevakning av damfotbollen framöver…
Julafton närmar sig och jag hade tänkt att släppa damfotbollen, och i stället ägna mig åt lite julklappsrim, samtidigt som jag skall lyssna till Jussi Björling.
Eftersom fotbollsserierna nu tar några dagars paus tänkte jag också ta lite julledigt de närmaste dagarna. Men det handlar inte om någon långsemester, utan jag är tillbaka i mellandagarna.
Fast innan jag går på ledighet tänkte jag erbjuda en liten julklapp, kanske framför allt för alla Göteborgssupportrar.
För jag hade lite bilder från säsongen kvar i datorn. De kommer från finalen i Svenska cupen tidigare i höst. Den spelades som bekant mellan Göteborg FC och Tyresö FF en mörk och kall kväll. Min fotoutrustning/fotograftalang visade sig otillräcklig, för det blev en väldigt stor andel oskarpa bilder.
Här är ett galleri med de minst oskapa: God jul.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här bilderna en och en:
Veronica Boquete
Catrine Johansson och Johanna Almgren
Pauline Hammarlund
Johanna Almgren sträcker händerna mot luften
Cupmästarinnor 2012
Marta Viera da Silva
Johanna Almgren
Line Röddik Hansen
Line Röddik Hansen
Stina Segerström höjer pokalen.
Anita Asante med pokalen
Hans Löfgren är bekymrad
Göteborg firar andra raka cupsegern
Kirsten van de Ven pratar med Hans Löfgren
Yael Averbuch slår en frispark.
Ingrid Wells och Veronica Boquete
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Vinnare och förlorare
Den avgörande straffen
Marta prisas
Line Röddik Hansen jagas av Johanna Almgren
Prisbordet
Line Röddik Hansen
Göteborg jublar över Sjöbergs straffmål
Veronica Boquete och Ingrid Wells
Göteborg jublar på slutsignalen
Tyresö gör ringen
Meghan Klingenberg
Pauline Hammarlund, Annica Svensson och Lisa Klinga
Mer glädje i Göteborgslägret
Glada vinnare inför prisutdelningen
Olivia Schough med bollen. Vero och Klingenberg tittar på.
Noterar i kväll att Anders Nilsson:s damfotbollblogg åter har fått liv. Den finns numera på den här adressen, http://ingavisor.wordpress.com/.
Det var en välkommen nyhet. För det är kul och viktigt med fler starka röster om damfotbollen.
Däremot är jag inte lika nöjd med mitt försök att kolla in Sveriges blivande EM-motståndare, Danmark. Jag hade ju tänkt att se gårdagens match mot Brasilien.
Först gick jag efter det danska fotbollsförbundets hemsida, som sa att avspark var 20.50. Det visade sig vara fel.
Då gick jag på uppgiften att det var 20.50 brasiliansk tid – alltså 02.50 svensk tid. Men när jag klev upp för att se matchen var den redan spelad. Avspark var tydligen 23.50 svensk tid.
Men jag vet att matchen slutade 2–2, och jag vet hur målen gick till. De går att se på det här klippet.
Där noteras att det var ett straffmål i respektive riktning (Andressa och Johanna B Rasmussen), och att Brasiliens 2–0-mål (Fabiana) föregicks av en grov miss av danska backen Janni Arnth Jensen. Kvitteringen nickade Sofie Junge Pedersen in på ett snyggt högerinlägg från Theresa Nielsen.
Eftersom Brasilien vann gruppspelet vann de turneringen – som ju heter Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol – på oavgjort.
Därför krävdes det således dansk seger för totalseger. Och danskorna skapade tydligen en bra målchans att vinna matchen. Men de danska målen gjordes i minuterna 84 och 88, vilket gav lite väl kort tid att även få till ett segermål. Men i matchens allra sista sekunder hade danskorna enligt det här referatet en bra dubbelchans.
Hursom helst hade jag hoppats få lite bättre koll på danskorna i går, men så blev det alltså inte. Det enda jag noterat på klippen med höjdpunkter från Sao Paulo är att Nielsen slagit flera riktigt vassa inlägg från högerkanten. Där har danskorna ett fint anfallsvapen som vi får se upp med.
Har jag uppfattat det rätt spelar Danmark final i Sao Paulo-turneringen i kväll 20.50. För motståndet står värdnationen Brasilien. Matchen skall direktsändas på en brasiliansk tv-kanal.
Det blev alltså trots allt Danmark och Brasilien som nådde finalen även i årets upplaga av Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol. Inför söndagens matcher räckte det ju med att Mexiko skulle slå Portugal för att mexikanskorna skulle ta ena finalplatsen.
Men Portugal skrällde och vann med 1–0, trots att det på det här klippet med höjdpunkter verkar som att mexikanskorna hade ett massivt övertag i målchanser.
När sedan Brasilien vann med 2–1 mot Danmark innebar det resultatet att båda lagen nådde final. Bilder därifrån finns på det här klippet. Där syns hur Erika nickade in 1–0 och Debinha placerade in 2–0 innan Line Röddik Hansen reducerade på straff på övertid. Där syns också att danskorna hade ett par riktigt bra frisparkar, som var nära att resultera.
Danmark kan bli en svår nöt för Sverige att knäcka i nästa års EM-slutspel. Utöver att de utgör ett svårt motstånd är det premiär, och stort hemmatryck. Det lär bli en intressant match.
Lina Hurtig är en av spelarna i Pia Sundhage:s 28 spelare stora trupp till landslagets januariläger på Bosön. Det tycker jag om.
Avestatjejen Hurtig är en av Sveriges största talanger. Kanske den allra största. När Sundhage tar ut en bred trupp är förstås rätt att hon ger framtidsnamnen chansen. Jag tyckte ju att Hurtig borde ha varit med redan under det förra lägret på Bosön.
17-åringen sa i den här radiointervjun i fjol att hon skulle vara med i A-landslaget 2014 – om hon fick drömma. Det är inte omöjligt att drömmen slår in redan 2013.
I övrigt i truppen reagerar jag över att det återigen är tre 30-åriga målvakter. En eller två tycker jag är ok, men nog borde väl ändå någon lite yngre få chansen? Jag hade tagit med Sussie Nilsson eller Stephanie Öhrström på Carola Söberg:s bekostnad.
Borta ur den förra truppen är Sara Larsson och Jessica Landström. Någon motivering har jag inte sett. Jag gissar att det handlar om en föryngring. Att Landström är borta förstår jag rakt av. Hon har inte presterat på rätt nivå på länge.
Att Larsson är borta är jag mer splittrad till. Hon var lysande i VM i fjol, och har inte spelat sig ur laget. Hon är ”bara” 34 år nästa år, och det är ingen ålder för en mittback. Hennes rutin av mästerskap kan vara guld värd i ett hemma-EM. Samtidigt är det inte bra att ha en 34-åring på bänken. Fast jag hade definitivt haft med Larsson i en 28 spelare stor trupp.
En spelare som är med i truppen är Kosovare Asllani. Hon har haft en stark, och lång säsong, men har dippat lite i form på sistone. I går var hon bänkad i PSG, men byttes in i 82:a minuten. Nio minuter senare blev hon målskytt. Det målet finns mer på det här klippet.
Vintern ser ut att förstöra den här helgen fotbollsmässigt i Europa också.
Det skulle vara fulla ligaomgångar i Frankrike och Italien samt cupkvartsfinaler i Tyskland, men många matcher är redan uppskjutna. Bland de uppskjutna märks svensklaget Bardolino Veronas hemmamöte med Napoli i italienska ligan.
I Frankrike är ännu så länge bara en match uppskjuten, Vendenheim–Rodez. Så det ser ut att bli matcher för både Lotta Schelin (Lyon–Yzeure Allier) och Kosovare Asllani (PSG-Saint Etienne).
I Tyskland är Wolfsburg–Jena uppskjuten. Övriga tre cupkvartsfinaler; Sand–Turbine Potsdam, Freiburg–Herforder SV och Hoffenheim–Bayern München ser ut att bli av. Fast det kan svänga fort. Förra helgen åkte Frankfurt till Jena, bara för att mötas av den här planen.
Notera förresten att det är tre division II-lag som tagit sig fram bland de sista åtta lagen i cupen. Starkt.
Det är iskallt i Europa. Men hetare på andra håll i världen. Den här loggan kommer förhoppningsvis bli glödhet 2015. Det är den officiella logotypen för VM i Kanada.
Några länder som är aktuella för det mästerskapet spelar i helgen. USA har sin sista landskamp för året natten mot söndag. Då möter man Kina för tredje gången på kort tid. Och i turneringen i Sao Paulo väntar intressanta mötet Brasilien–Danmark på söndag kväll. Då spelar även Mexiko–Portugal.
Efter 5–0 till Danmark mot Mexiko och 4–0 till Brasilien mot Portugal i första omgången såg det ut att vara självklart vilka två nationer som skulle mötas i finalen av ”Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol”.
Men i natt förändrades förutsättningarna rejält. Både danskor och brasilianskor gick nämligen på minor.
Sveriges EM-motståndare Danmark gjorde en kanonmatch i söndags, när Mexiko krossades. Se höjdpunkter från den matchen här. Speciellt sevärt är Johanna B Rasmussen:s 2–0-mål, där hon får en klockren träff på volley efter inlägg från Theresa Nielsen.
Men i natt blev det inga volleymål, utan danskorna fick bara 0–0 mot Portugal. Det var mycket överraskande, dels sett till söndagens resultat, dels till att båda lagen möttes i EM-kvalet. Där vann danskorna med 3–0 respektive 2–0. Och faktum var att Portugal bara vann sina båda möten med Armenien, men föll i övriga sex EM-kvalmatcher.
Portugal var dock bara nattens lilla överraskning. Den riktiga megaknallen var att hemmalaget Brasilien tappade en 1–0-ledning mot Mexiko, och föll med 2–1. Se höjdpunkter från den matchen här.
Där noteras hur Rosana gav Brasilien ledningen tidigt i den första halvleken, och hur Mexikos målvakt Cecilia Santiago gör en mycket spektakulär räddning på en frispark från Marta. Santiago gjorde även ett par fina räddningar efter paus.
Men när Brasilien fick straff behövde hon inte rädda. Bollen slogs nämligen utanför av Cristiane. Då var ställningen 1–1 efter att Anisa Guajardo sprungit igenom i Brasiliens vänsterförsvar. I slutminuten var det Maribel Dominguez som tog sig fram på samma kant, och drog i väg den läckra projektil som sänkte Brasilien.
Därmed kommer Mexiko att spela final i turneringen om de vinner mot Portugal. Mötet mellan Danmark och Brasilien blir således extra laddat.
Som bekant ställs vi mot Danmark på Gamla Ullevi i EM-premiären den 10 juli. Danskorna visade god form i går, då de besegrade Mexiko med imponerande 5–0.
Danmark spelar precis som i fjol i fyrnationsturneringen i Brasilien som går under det korta namnet ”Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol”. I fjol skakade de Brasilien i både gruppspel och final. Nu fick danskorna en kanonstart, mot mexikanskorna.
Det var 4–0 redan i halvtid efter mål av Line Röddik Hansen (straff), Johanna B Rasmussen, Pernille Harder och Sanne Troelsgaard.
Efter paus fastställde Katrine S. Pedersen slutresultatet på ett långskott.
Siffrorna är klart imponerande då Mexiko är på uppgång. Minns att de spelade oavgjort mot England i VM i fjol.
Några bilder från den matchen har jag inte sett, bara ett matchreferat på danska. Däremot har jag bilder från helgens båda andra landskamper. Dels USA:s 2–0-seger mot Kina. Länk här. Dels Brasiliens 4–0-vinst mot Portugal. Länk här.
I USA:s match gjorde Amy Rodriguez sin 100:e A-landskamp. Hon fick fira som lagkapten. Hon blev dock mållös. I stället stod Carli Lloyd och Sydney Leroux för målen i den andra halvleken. Ingen av USA:s båda kandidater till Ballon d’Or, Abby Wambach och Alex Morgan kom alltså i målprotokollet. De spelade varsin halvlek, och Morgan hade massor av lägen, men hade inte ställt in siktet rätt. Hon fick dock ett assist till Lerouxs 2–0-mål.
För första gången under USA:s Fan tribute tour var det inte fullsatt. Men det beror delvis på att arenan i Detroit är rejält stor och har kapacitet för 70000 åskådare. För publiksiffran 17371 på Ford Field är ju klart godkänd på en träningsmatch.
Brasilien bjöd på en del läckerheter i sin första match i Sao Paulocupen. Marta var inblandad i det mesta och spelade fram Cristiane och Fabiana Baiana till de två första målen. Sedan gjorde hon själv 3–0 på läcker passning från Erika. Det sista målet nickade Giovania in på hörna.
Vintern kommer att stoppa rätt många matcher i helgen. Alla matcher i Belgien och Holland är redan uppskjutna. Och fler lär det bli.
Det skulle annars vara fulla omgångar i bland annat fyra ligor med svenskintresse: Frankrike, Tyskland, Italien och Australien.
* I Frankrike är det sista omgången innan serien vänder. Lyon spelar borta mot nästjumbon Issy. Men den mest intressanta matchen är den mellan tvåan PSG och trean Juvisy. Utöver morgondagens möte mellan Montpellier och Guingamp är det söndag som är speldag i Frankrike. Trots det är matchen Arras–Vendenheim redan uppskjuten.
* Söndag är även speldag för tyska Frauen-Bundesliga. Där skulle det vara full omgång, men Turbine Potsdams möte med Sindelfingen har redan skjutits upp på grund av ospelbar plan. Alla topplag har överkomligt motstånd. Tuffast ser det ut för Frankfurt, som spelar borta mot målsnåla Jena. Det är just den matchen som sänds på DFB-tv med avspark klockan 14.00.
* I Australiens W-league spelar svensklagen nu i natt. Båda har hemmamatcher. Western Sydney Wanderers ställs mot jumbon Adelaide United, medan Melbourne Victory har tuffare motstånd, tvåan Sydney FC.
* I Italien spelar Bardolino Verona i morgon mot Lazio på bortaplan. En måstematch.
* Det spelas även landskamper i helgen. Intressantast är den mellan USA och Kina i morgon 19.30. På söndag spelar även Brasilien mot Portugal.
Christen Press
* Slutligen några ord om de senaste dagarnas viktigaste nyhet på hemmaplan – att Göteborg tackar nej till Christen Press. Orsaken är att hon vill kunna åka hem till landslagssamlingar som ligger utanför ordinarie landslagsfönster.
Jag vet inte hur många matcher det skulle handla om. Men jag vet att det för Göteborg handlar om att ersätta 17 mål, vilket verkligen inte är lätt. Dessutom är känslan att Press hade varit ännu bättre nästa år eftersom hon utvecklat sin spelförståelse under året. Samt att Göteborg under året byggt sitt spel kring att de har haft blixtsnabba Press längst fram.
Det blir ingen lek att hitta en likvärdig ersättare. Frågan är om det ens går?
Allra sist kan jag inte låta bli att kommentera de slarviga formuleringar som många av mina journalistkollegor använder. I länkad GP-artikel står det exempelvis: ”Press, som spelar i USA:s landslag…”
Sanningen är ju att Press har inte spelat en enda minut i USA:s landslag. Hon har varit med på läger, och hon var reserv i OS-truppen. Men hon har 0 landskamper. Då spelar man väl ändå inte i landslaget?
En blogg om internationell damfotboll 