Schelin, Liljegärd, Varli, Rincon, Houghton och mycket annat

Det blev en oplanerad bloggpaus här i slutet av veckan, men nu är jag tillbaka från att ha haft fokus på innebandy, herrfotboll och orientering under några dagar. Det här inlägget är en genomgång av smått och gott som hänt under de senaste dagarna.

Helgens stormatch spelades i Frankrike mellan Lyon och Juvisy. Där blev Lotta Schelin målskytt när Lyon vann med 2–0, och hjälpte till att minimera Juvisys chanser till att få spela i Champions League till hösten. Skytteligaledaren Camille Abily gav Lyon ledningen i slutet av den första halvleken, och skytteligatvåan Schelin satte 2–0-målet ungefär en kvart in i den andra.

Tobin Heath dricker

Tobin Heath dricker

Även Kosovare Asllani blev målskytt i den här omgången. Hon gjorde sitt tionde för säsongen när PSG vann med 4–1 borta mot Arras. Övriga Parismål gjordes av amerikanskor. Lindsey Horan stod för två och Tobin Heath för ett.

* Förra helgen skrev jag om att Linnea Liljegärd skulle hem till Sverige för en fotoperation. Då bloggade Liljegärd om att hon var mer målmedveten än på länge, och att målen var att ta sig tillbaka för att vinna ryska ligan och cupen i år. En vecka senare var målen strukna. Nu har Liljegärd brutit sitt kontrakt med Rossiyanka, och står utan både klubb och mål. Kanske dags för henne att verkligen fundera igenom vad hon vill med sin karriär?

* I höstas funderade jag kring att en mängd spelare inom damfotbollen representerat alla de tre klassiska Stockholmsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby. Den klubben har fått ytterligare en medlem i veckan, då Boråstjejen Jessy Sharro skrev på för AIK. Hon var i Hammarby 2011 och i Djurgården 2012, och har alltså avverkat alla tre på tre säsonger. Bra jobbat.
Ännu vassare är Susan Varli som kommer att ha representerat alla inom ett halvår. Hon spelade för AIK till och med augusti i fjol. Sedan gick hon till Djurgården, för att nu vara klar för Hammarby. Visst måste det vara någon form av rekord?

* Frauen-Bundesliga har tjuvstartat i dag. Essen-Schönebeck slog Duisburg med 2–0 efter mål av Oliveira Leite och Melanie Hoffmann. Resultatet innebär att krislaget Duisburg fortfarande ligger bara fyra poäng över nedflyttningsstrecket.

* Vid sidan av tjuvstarten i ligan arrangerade Turbine Potsdam sin inomhusturnering, Hallencup. Turneringen vanns av danska Bröndby, som slog just Potsdam i finalen med 4–3 efter tre mål av Sanne Troelsgaard.
Svensk representant var Djurgården, som slutade sjua av åtta lag. Svensk är förstås även Potsdams Antonia Göransson som återigen visade kvalitet inomhus. Hon gjorde totalt fem mål i cupen, varav två i semifinalen mot Glasgow City och ett i finalen.

* Dansk seger i Potsdam, och apropå Danmark kommer fjolårets Vittsjösspelare Emma Unkuri att spela i den danska ligan under våren. Hennes nya klubbadress blir B93, som tränas av Sverigebekantingen Denise Reddy.

* Vittsjö var just i Köpenhamn och mötte B93 i en av helgens träningsmatcher med damallsvenskt inslag. Vittsjö vann med 4–1 efter att Emma Sjödahl gjort de två sista svenskmålen. Dessför innan hade Sofie Andersson och Jane Ross hittat rätt.
Här är några andra resultat:
Tyresö–Åland United 4–1, mål av Christen Press, Caroline Seger, självmål och Line Röddik Hansen.
Örebro–Öfre Adolfsberg 7–0, mål av Sanna Talonen och Adelisa Grabus 2 vardera samt Elin Magnusson, Helén Eke och Maria Synnerdahl.
Piteå–Merilappi United 8–1, mål av Hanna Pettersson och Anna Westerlund 2, samt ett vardera av Victoria Forsmark, Clara Markstedt, Lisa Renlund och Josefin Johansson.

Danesha Adams

Danesha Adams

* Trots att den så kallade free agencyn i NWSL är över sedan flera dagar har inte alla värvningar blivit offentliga. Klart är dock att Sky Blue FC gjort klart med en trio spelare som var i damallsvenskan i fjol, nämligen Linköpings Lisa De Vanna samt Vittsjöduon Brittany Bock och Danesha Adams. Dessutom har Sky Blue knutit upp Manya Makoski som var i Åland United i fjol.
Och Western New York Flash har utöver Brittany Taylor, Sarah Huffman och McCall Zerboni gjort klart med spanska forwarden Adriana och australiska mittfältaren Samantha Kerr.

* Kanske kommer LdB FC Malmö snart också offentliggöra sin värvning av colombianska mittfältaren Yoreli Rincon. I varje fall lade Rincon upp en bild på sig själv från Malmö på Instagram tidigare i dag.

* Slutligen blev engelska landslagets vänsterback Stephanie Houghton – som ju spelar för Arsenal – utnämnd till årets spelare i England 2012. Hon fick priset vid gårdagens FA Award-gala. Tvåa blev Casey Stoney, och trea Jill Scott.
Årets engelska U23-spelare blev Evertons Toni Duggan, och årets engelska ungdomsspelare blev Duggans klubbkompis Alex Greenwood.

Larsson kvitterade – men Victory fick inte lyfta trofén

Petra Larsson kvitterade till 1–1 för Melbourne Victory i finalen av Australiens W-league. Men det räckte inte, utan Sydney FC vann matchen med 3–1 – och är därmed nya mästarinnor.

Larsson slog till på en frispark i 41:a minuten. Bollen gick in via ribban. Men fler mål orkade alltså inte Melbourne, och det blev Sydney som fick fira Victory i morse svensk tid.

Precis som i semifinalen var det landslagsspelaren Samantha Kerr som gjorde segermålet. Det här gången på en hyllad språngnick i början av den andra halvleken. 1–0 satte Nicola Bolger efter svagt försvarsarbete i Melbourne, och i slutminuterna punkterade Kyah Simon finalen genom att göra 3–1 från straffpunkten.

Därmed vann alltså laget som slutade fyra i grundserien hela mästerskapet. Faktum var ju att Sydney FC låg femma inför den sista omgången, och behövde hjälp för att ens få plats i slutspelet. Men väl där imponerade man och vann både semifinal och final på bortaplan. Starkt.

Publiksiffran i finalen var 4 181 åskådare på AAMI Park i Melbourne. Det är alltså fler än vad vi hade på vår svenska guldfinal i november. Då kom ju 4 032 till Malmö IP.

* Petra Larsson är inte ensam svensk målskytt i helgen. I Italiens Serie A gjorde Maria Karlsson i går sitt andra mål för säsongen. Hon satte 2–0-bollen när Bardolino vann med förkrossande 9–0 mot Torino. Karlsson spelade hela matchen. Stephanie Öhrström vilade därmed för andra matchen i rad.

Samtidigt tappade serieledande Torres Calcio överraskande poäng borta mot starka nykomlingen Napoli. Det slutade 0–0, ett resultat som innebär att tvåan Tavagnacco nu trots allt börjar få ett hanterbart avstånd till Torres. Vinner Tavagnacco tisdagens möte med Pordenone har man bara fyra poäng upp till serieledning när alla lag spelat 18 av 30 omgångar.

Bardolino ligger på fjärde plats, tio poäng bakom Torres.

Nu vänder vi blickarna mot Melbourne

Det är i Melbourne det händer i helgen. Som hyfsat tennisintresserad kommer jag att försöka se både lördagens dam- och söndagens herrfinal i Australian Open. Men det spelas ytterligare en intressant final i Melbourne i helgen.

Söndagens Grand final i Australiens W-league är nämligen en av mycket få höjdpunkter i damfotbollsvärlden den här helgen.

I Europa kan det nog till och med vara den tunnaste helgen på hela året. I Frankrike är det cupomgång, och flera av matcherna är redan uppskjutna. BeNe League A tjuvstartade i onsdags med att ADO Den Haag vann med 3–0 mot Anderlecht. Men av helgens tre matcher är redan två uppskjutna. Den enda av de större europeiska ligorna som har full omgång i helgen är den i Italien. Men så särskilt spännande lär det inte blir, för samtliga de fyra topplagen spelar mot lag de bör besegra. För inte kan väl Napoli ta poäng av Torres?

Alltså blir helgens höjdpunkt söndagsmorgonens (05.30 svensk tid) Grand final i Australiens W-league. Och vi har ju som bekant svenskt deltagande, då Petra Larsson och Melbourne Victory har hemmaplan på AAMI Park mot Sydney FC.
Victory tog en seger och spelade ett kryss mot Sydney i grundserien, och med tanke på att de spelar hemma samt att Sydney är utan två ordinarie spelare är det ingen tvekan om att Larssons lag är guldfavoriter.

Jag vet fortfarande inte om Larsson slog någon straff i den kontroversiella straffläggningen i förra helgens semifinal. Däremot går det att se några straffar och samtliga spelmål från de båda semifinalerna på det här klippet.
Samantha Kerr:s 3–1-mål för Sydney mot Brisbane är helt klart värt att ses. Och Collette McCallum:s frisparksmål till 1–1 i den andra semifinalen är årets mål så här långt. En riktig godbit.

Så här startade finallagen i sina semifinaler:
Melbourne Victory: Brianna Davey – Danielle Johnson, Maika Ruyter-Hooley, Rebekah Stott, Gulcan Koca – Enza Barilla, Petra Larsson, Stephanie Catley, Amy Jackson – Laura Spiranovic och Jessica McDonald.
Sydney FC: Shamiran Khamis – Ellyse Perry, Elizabeth Ralston, Caitlin Foord – Teresa Polias, Renee Rollason, Annalie Longo, Alanna Kennedy, Samantha Kerr – Kyah Simon och Emma Kete.

Sydney får dock klara sig utan avstängda Emma Kete samt Ellyse Perry, som är i väg på landslagsuppdrag – i cricket… Jag skrev om Perrys dubblering under VM i fjol.

Asllani segerskytt i toppmöte – tungt poängtapp för Larsson

Kosovare Asllani fick bästa möjliga start på 2013. Hennes PSG vann toppmötet med Montpellier med 3–1, och svenskan gjorde själv det matchavgörande 2–1-målet.

Målet är snyggt, och går att se på det här klippet. Asllani springer rätt, och avslutar precist. Ett klassmål.
I och med segern har PSG kopplat greppet om den andraplats som leder till höstens Champions League. Avståndet ner till trean Juvisy är nu fyra poäng, och till fyran Montpellier har PSG nu sex poäng.

Det var för övrigt Asllanis nionde ligamål för säsongen. I skytteligan är hon bästa PSG-spelare på åttonde plats. Camille Abily leder på 16, ett före Lotta Schelin och tre före Laetitia Tonazzi.

* I Australien tappade Melbourne Victory, med Petra Larsson i elvan, både en 2–0- och 3–2-ledning mot bottengänget Newcastle. Den australiska landslagsmittfältaren Emily van Egmond gjorde sitt andra mål när hon kvitterade till 3–3 på straff i minut 84. Det blev också slutresultatet, vilket innbär att Victory slutar trea i tabellen, och går därmed miste om hemmaplansfördel i semifinalen, där man – om jag fattat rätt – möter hemmastarka Perth Glory, med Lisa De Vanna i laget. Det blir alltså lång resa ut på västkusten för Larssons lag.

* I Tyskland är inomhusfotboll fortfarande stort. Och i helgen har det spelats två stora turneringar för damer. Dels Weltklasse i Jöllenbeck, dels Lotto-Nordcup i Kiel. Noterbart är att ettan och tvåan i Frauen-Bundesliga, Wolfsburg och Turbine Potsdam, hade lag med i båda cuperna, medan trean Frankfurt bara vara med i Kiel.

Både Wolfsburg och Potsdam hade sina mest stjärnspäckade lag i Weltklasse. Trots det vanns den turneringen för andra året i rad av Bad-Neuenahr – utan Celia Okoyino da Mbabi. Wolfsburg kom tvåa, och Potsdam trea. I semifinal möttes de båda guldaspiranterna. Då vann Wolfsburg efter straffsparksläggning.

Även i Kiel möttes nämnda lag i semifinal. Där fick Potsdam revansch, och vann med 2–1. Die Turbinen följde upp genom att av bara farten även vinna finalen med 3–0 mot Duisburg. Frankfurt föll efter straffar mot just Duisburg i semifinal.

Personligen tycker jag att den här typen av inomhusgalor är oerhört kul. Och jag hade gärna sett att vi fick se fler sådana i Sverige igen.

* Sverige var det. Landslaget är samlat, och SVT var där och gjorde ett traditionellt inslag om fysträningen. Jag har för mig att de gjorde ett nästan likadant vid det förra lägret. Hur är det med kreativiteten?

Kristin Carlsson

Kristin Carlsson

Annars har det varit en ganska lugn helg på nyhetsfronten. Hetast är möjligen att Kristin Carlsson lämnar Jitex för Norge, och Vålerengen. Hon var med i A-landslaget innan hon drog av korsbandet 2011. De gånger jag såg Jitex ifjol var dock Carlsson långt ifrån någon landslagsspelare. Kanske kan hon få ett lyft igen i Norge?

Hegerberg och Kessler har varit helgens stora spelare

Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.

I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.

Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.

Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.

Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.

Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.

* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.

Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.

Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.

Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.

Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.

Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.

Och jag menar verkligen lag.

För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.

Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.

Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.

Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.

Höjdpunkter från seriefinalen ser du på den här länken. Vill du se hela matchen finns en länk här.

* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.

Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.

* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.

Hett svenskmöte i Frankrike

Helgens höjdpunkt är tveklöst svenskmötet, och tillika seriefinalen i franska Feminine Division 1 mellan PSG och Lyon. Matchen tv-sänds på franska Eurosport, för er som kan få in den.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Trots att Kosovare Asllani, och hennes lag, har hemmaplan i morgon 13.00 så är Lotta Schelin och Lyon skyhöga favoriter.
Lyon har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher, och skall nästa vecka åka till Japan för att bevisa att man är Världens bästa klubblag.

* Annars har vi kommit till det stadium på säsongen där samtliga serier som spelas helårsvis är slut, vilket innebär att utbudet av matcher har minskat ganska kraftigt.

Nu är det dessutom cuphelg i Tyskland, vilket innebär att Frauen-Bundesliga ligger ner. Cupen, DFB-Pokal, har bara nått åttondelsfinal, och det är inga riktiga toppmatcher, om man inte räknar Bad Neuenahr–Turbine Potsdam och Duisburg–Wolfsburg som sådana.

* Utöver Asllani, Schelin och Antonia Göransson (Potsdam) är dock ytterligare ett antal svenskor i farten i helgen. I Italien spelar Stephanie Öhrström och Maria Karlsson (Bardolino Verona) mot Como 2000 på hemmaplan i morgon. I Australiens W-league spelar Petra Larsson (Melbourne Victory) hemma mot mästarinnorna Canberra United och Louise Fors (Western Sydney Wanderers) spelar borta mot Brisbane Roar. Båda matcherna i morgon bitti, svensk tid. Och i Ryssland spelar Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd (Rossiyanka) borta mot Ryazan på söndag.

Thora Helgadottir

Tillbaka till Australien. Utöver de båda svenskorna hittar vi ytterligare några spelare som åkt direkt från damallsvenskan till W-league. Malmömålvakten Thora Helgadottir – som ju korades till årets målvakt vid fotbollsgalan i måndags – förväntas debutera för Western Sydney Wanderers i morgon.

Lisa De Vanna, som likt Fors lämnat Linköping, har redan debuterat, och gjort mål, för Perth Glory. Hon missar dock helgens omgång. För Australien har det udda upplägget att seriespelet ibland krockar med landslagsuppdrag. Så när landslaget, The Matildas, åker till Kina för andra omgången av Östasiatiska mästerskapen så får klubbarna klara sig utan sina toppspelare. Hårdast drabbade är Sydney FC, som får klara sig utan fem landslagsspelare i morgon – Samantha Kerr, Caitlin Foord, Alanna Kennedy, Kyah Simon och Ellyse Perry.

Sermanni – ett bra val

Det blev ingen överraskning. Pia Sundhage ersätts som förbundskapten för USA av en av de mest förhandstippade kandidaterna – skotten Tom Sermanni.

Nyheten presenterades tidigare i dag av USA:s fotbollsförbund. Sermanni har de senaste åren lett Australiens landslag.
Jag träffade honom i fjol, inför VM-kvartsfinalen mellan Sverige och Australien. Och intrycket var rakt igenom gott – Sermanni är verkligen en väldigt trevlig man. Han har dessutom gjort väldigt fina resultat i Australien.

Han lämnar nämligen ett väldigt utvecklingsbart lag. Minns att The Matildas var i USA för en dryg månad sedan med en trupp med tio tonåringar, och gav ändå de olympiska mästarinnorna gott motstånd i två raka matcher.
Sermanni har visat att han är bra på att bygga lag. Så USA lär bli att räkna med både i VM i Kanada 2015 och i OS i Rio de Janeiro året efter.

Bilder av Göteborg och Linköping

Under säsongen har jag haft med mig kameran till de flesta damallsvenska matcher som jag sett. Jag har lagt upp enstaka bilder här i bloggen, men inga större bildspel.

Under den senaste veckan har jag gått igenom bilderna, och även om det är länge sedan vissa matcher spelades så kanske någon tycker det är kul att kika på lite bilder på damallsvenska spelare. Så de kommande dagarna blir det ett par bildspel här i bloggen. Först ut är bilder från Göteborg–Linköping 6–0 den 22 maj. Den matchen har jag även skrivit om här och här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag gick igenom bilderna insåg jag hur mycket som förändrats i Göteborg. Fyra av spelarna på bilderna är ju inte kvar i klubben nu i höst. Eller. Efter gårdagens besked om att Jane Törnqvist blir tränare så är det ju tre spelare som lämnat.

Tårar och massor av hyllningar

Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.

Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.

Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.

Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.

Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:

Kelley O’Hara:

”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”

Heather O’Reilly:

”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”

Alex Morgan:

”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”

Carli Lloyd:

”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”

Christie Rampone:

”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”

Abby Wambach:

”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”

Och efter avslutad match kom några hyllningar till:

Heather Mitts:

”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.

Wambach:

”Pia”

Lauren Cheney:

”Tack Pia.”

Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.

Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.

Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.

Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.

Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.

Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.

Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.

Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.

Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.

I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.

I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.

Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.

När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?

På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?

Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.

Sundhage, Norge, Island och Dan Borislow

I morgon gör Pia Sundhage sin sista match som förbundskapten för USA. Matchen är utsåld, och hon kommer säkert att hyllas rejält. Men efter matchen väntar en ny värld för henne.

För vid söndagens match hade USA 19851 åskådare på Home Depot Center. Sverige har totalt på årets fyra hemmalandskamper dragit 11273 åskådare – ett snitt på 2818. Som sagt, en helt ny värld för Sundhage. En väldigt mycket mindre glamorös.

Men sportsligt sett är förstås inte USA–Australien morgondagens mest intressanta landskamp. Det är förstås gruppfinalen i EM-kvalet mellan Norge och Island. Den har avspark 19.30 på Norges nationalstadion Ullevaal. Och publiksiffran där ger en bra värdemätare på hur het damfotbollen är i vårt västra grannland.

Jag tippade ju först Norge som gruppsegrare, men har ändrat uppfattning och har på sistone hållit Island högst. Inför morgondagen är jag högst osäker. Matchen känns verkligen helt öppen. Norge måste vinna, men har fördel av hemmaplan. Island är gäster, men vinner gruppen på kryss.

Fast oavsett hur det går så tror jag att både Norge och Island kommer att spela EM-slutspel nästa år. Jag tror nämligen att de som tvingas till playoff kommer att vinna där.
I övrigt räknar jag med att Danmark, England och Holland kommer att bli EM-klara i morgon.

* Slutligen tillbaka till USA. Den här högst intressanta artikeln om Dan Borislow och WPS sammanbrott bör läsas av alla som är intresserade av klubbfotbollen i USA. Vi snackar soppa.

Morgan vände matchen – och vänder mot Europa?

USA vann till slut inför 19851 entusiastiska åskådare. Och Pia Sundhage:s lag tog sin 13:e raka seger. Imponerande. Som vanligt i år var det Alex Morgan som vände på steken.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Hon smällde in kvitteringen med vänstern, och fixade sedan fram den straff som Shannon Boxx förvaltade till 2–1. Det blev också slutresultatet.
USA dominerade ganska rejält under hela den andra halvleken, och totalt sett är det inte mycket att säga om resultatet.

Ändå var det här en väldigt stark insats av Australiens unga trupp. Förbundskapten Tom Sermanni har med sig 20 spelare till USA. Tio av dem är tonåringar. Och ytterligare ett par av dem är just över 20. I dag fick en hel hög av ungdomarna chansen att spela mot världens bästa lag. Och på onsdag får de en ny chans.

Sarmanni sa efter slutsignalen till NBC att han har börjat bygga nytt inför VM-kvalet till Kanada-VM 2015. Och som sagt, de unga spelarna är bra. Caitlin Foord är en svårstoppad, offensiv högerback, Emily Van Egmond en fantastisk passningspelare på mittfältet och Samantha Kerr en kvick forward.
En liten kul parentes är att Kerr faktiskt fyllde 19 år två gånger den här veckan. Hon bröt nämligen datumgränsen under födelsedagen, och fick anledning att fira dubbelt…

Utöver Sermanni intervjuades också Alex Morgan av NBC. Hon fick återigen frågan om hennes framtid, om hon är på väg över Atlanten. Svaret väcker visst hopp hos oss som hoppas få se henne i damallsvenskan till våren:

”Om det inte blir någon proffsliga här i USA, utan bara en halvprofessionell så kanske jag tar chansen att spela utomlands. Det är rätt tid för mig, och det är jättebra ligor i Frankrike, Tyskland och Sverige.”

* Så till EM-kvalet. Det spelades en match där i dag. Den vann Italien med 1–0 mot Polen efter ett sent mål av speciella målskytten Patrizia Panico.

Därmed är Polen borta från EM. Nu återstår bara 15 lag i kampen om de tolv platserna – och samtliga de tolv som var med i Finland 2009 finns kvar i kampen.

De tolv då var Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island, Tyskland, Italien, England, Frankrike, Holland, Ryssland och Ukraina. De som utmanar är Spanien, Skottland och Österrike. På onsdag kan vi fetmarkera ytterligare fyra lag som hela klara för Sverige 2013. Övriga sex lag spelar playoff om de tre sista platserna.

* Den enda större liga som haft spel i helgen är japanska Nadeshiko League. Där vann samtliga de tre topplagen Inac Kobe Leonessa, NTV Beleza och Okayama Yunogo Belle sina matcher.

Serieledande Leonessa vann inför 10591 åskådare borta mot Speranza F.C. Takatsuki från Osaka med hela 6–0 efter tre mål av Megumi Takase och ett vardera av Homare Sawa, Emi Nakajima och Asuna Tanaka.
Nyblivna cupmästarinnorna Beleza vann med 3–0 borta mot Fukuoka efter att Asano Nagasato gjort de två första målen, och Saori Ariyoshi det sista.
Slutligen vann Yunogo Belle med 4–1 borta mot JEF United. Där har jag inga målskyttar.

Oj vad bra Australien är

En halvlek är spelad i Pia Sundhage:s näst sista match som förbundskapten för USA. Och hon kan inte vara nöjd med hur det sett ut. Inte bara för att det är underläge med 1–0.

Däremot måste Australiens förbundskapten Tom Sermanni vara hysteriskt nöjd. Han matchar ett ungt lag, som spelar fantastiskt fin fotboll. De spelar sig verkligen ur situationerna. Dessutom har de gjort ett mål, och haft två bollar i målramen.

Målet var en fantastisk prestation av Lisa De Vanna. Hon vände bort Christie Rampone på egen planhalva, vid mittlinjen. Sedan sprang Linköpingsspelaren helt enkelt ifrån Rampone, och väl inne i straffområdet satte hon upp bollen i bortre krysset – otagbart för Hope Solo.

Lisa De Vanna

NBC:s expertkommentator Kate Markgraf hade just konstaterat att Rampone fortfarande är snabbast över 35 meter i hela det amerikanska laget, alltså till och med snabbare än Alex Morgan. Då sprang en bollförande De Vanna ifrån veteranen. Som sagt, grymt starkt.

De sista fem–sju minuterna har USA skapat tre riktigt bra kvitteringschanser. Men Australiens unga lag visar verkligen att de har framtiden för sig. I målet står blott 17-åriga Brianna Davey. Och framför sig har hon ytterligare en hel hög tonåringar. Laguppställningen är: Davey – Caitlin Foord, Laura Alleway, Servet UzunlarStephanie CatleyCollette McCallum, Emily van Egmond, Teigen Allen, De Vanna – Kathryn Gill och Sarah Walsh.

Framför allt har van Egmond imponerat på centralt mittfält genom att alltid vara spelbar, och dessutom vara väldigt bolltrygg. Och man kan inte låta bli att tycka att det är synd att Sarah Walsh gör sin näst sista landskamp. Hon har verkligen visat kvalitet på topp. Hennes avslut i stolpen var verkligen värt ett bättre öde.

Nu börjar den andra halvleken…

Europa tappar mark – hur kan vi vända trenden?

Efter OS, när det är dags att hitta en ny svensk förbundskapten, så handlar delar av debatten om damfotbollens utveckling.
Debatten känns extra aktuell nu när F20-VM pågår i Japan – turneringen där framtidens stjärnor visar upp sig.

Därför tänkte jag i två inlägg delge lite tankar kring hur jag ser på utvecklingen.

Innan jag går vidare tänkte jag slå fast att jag tror att Sverige har goda förutsättningar att tillhöra de cirka tio nationer som kommer att slåss om internationella medaljer de kommande tio åren. Varför kommer jag mer gå in på i nästa inlägg.

Det här kommer mer att handla mer om utvecklingen kontinent för kontinent.

Jag väljer att synliggöra den genom tabeller över snittpoäng i tre mästerskap – OS 2008, OS 2012 och F20-VM 2012. Tabellerna visar varje kontinents snittpoäng i mästerskapen – och notera att poängberäkningen gäller resultat efter 90 minuter i slutspelsmatcher.

OS 2008
1) Europa            1,79 poäng per match – 25 poäng/14 matcher
2) Sydamerika     1,56 – 14/9
3) Nordamerika   1,50 – 15/10
4) Asien              1,31 – 17/13
5) Oceanien        0,33 – 1/3
6) Afrika              0,00 – 0/3

OS 2012
1) Nordamerika    2,25 – 27/12
2) Europa             1,64 – 23/14
3) Asien               1,55 – 14/9
4) Sydamerika      0,86 – 6/7
5) Oceanien         0,75 – 3/4
6) Afrika               0,17 – 1/6

F20-VM 2012 – efter två gruppspelsomgångar.
1) Oceanien         2,00 – 4/2
2) Asien               1,75– 14/8
3) Nordamerika   1,67 – 10/6
4) Europa            1,25 – 10/8
5) Afrika              1,00 – 4/4
6) Sydamerika     0,50 – 2/4

Jämförelsen mellan de två senaste olympiska fotbollsturneringarna visar på tre tydliga trender. Den ena är att Nordamerika, Asien och Oceanien (Nya Zeeland) är på väg uppåt. Den andra att Europa och Afrika ligger kvar på ungefär samma nivå. Och den tredje är att Sydamerika har en väldigt negativ trend.

Vi tar det världsdel för världsdel.

Det är tydligt att Sydamerika är den världsdel som har det jobbigast att hänga med i utvecklingen. Framför allt är det Brasilien som tappar mark. Och även om Colombia kommer sakta men säkert på A-lagsnivå så är utvecklingen i världsdelen som helhet väldigt negativ.
För bakom Brasilien och Colombia finns inget. Argentinas insats i F20-VM, med 0–6 och 0–9 i de två första matcherna, är ju exempelvis direkt pinsam.

Afrika har haft det tungt på seniornivå både i fjolårets VM och i årets OS. Men i F20-VM gör både Nigeria och Ghana det riktigt bra. Problemet här är att spelarna inte har några riktiga ligor att utvecklas i. Följden blir att de riskerar att tappa i utveckling mot spelare från andra världsdelar. Det lär därför dröja innan Afrika kan konkurrera om medaljer i seniormästerskap.

I Oceanien flyttar Nya Zeeland hela tiden fram positionerna. De visade kvalitet redan i VM, följde upp genom att göra ett starkt OS med ett ungt lag.
Nu har de även ett av de yngre lagen i F20-VM, och har inlett på ett imponerande sätt. Målskytten Rosie White är redan på väg in i A-landslaget, och målvakten Erin Nayler har potential att bli en riktig världsmålvakt. Nya Zeeland har en given plats i alla mästerskap framöver, och kan mycket väl komma att spela medaljmatch i VM eller OS de kommande tio åren.

Nordamerika upplever ett fantastiskt fotbollsår. USA tog fler poäng i årets OS än vad de själva och Kanada tog ihop för fyra år sedan. Och då vann ju ändå USA guld även 2008.
Jag har trots det läst både svenska och amerikanska experter som anser att USA inte hänger med i utvecklingen. Jag håller inte med. För om man jämför USA:s OS-lag 2008 med det 2012 så ser i alla fall jag en makalös utveckling.
Lagen är byggda på olika sätt. I årets USWNT finns betydligt fler bolltrygga lirare än det gjorde i guldlaget för fyra år sedan.
Som jag ser det finns USA fortfarande i damfotbollens framkant. Tillsammans med framför allt Japan leder amerikanskorna utvecklingen.
Och USA drar med sig sina grannländer Kanada och Mexiko, som genom att ofta ställas mot bästa möjliga motstånd, också hela tiden flyttar fram sina positioner.
Både Kanada och Mexiko har för övrigt intressanta talanger i sina F20-lag, även om de båda nu riskerar att missa kvartsfinalspelet i F20-VM.

Den snabbaste utvecklingen sker dock i Asien. Där går Japan i täten. Men även Sydkorea, Nordkorea och Kina hänger på. Och Australien finns där strax bakom. De asiatiska nationerna spelar högkvalitativ, passningsorienterad och njutbar fotboll. Under F20-VM har jag med glädje sett att såväl Japan, Nordkorea som Sydkorea har fantastiskt bolltrygga juniorer.
De ligger hysteriskt långt före exempelvis oss i Sverige. Eller i Europa som helhet för den delen.
De asiatiska A-landslagen lider dock av att klassen på deras ligor är för ojämn. Spelarna får helt enkelt för få riktigt bra matcher mot starkt motstånd varje säsong. Japan har löst problemet genom att huvuddelen av deras spelare har varit i USA eller Europa och varit proffs.
Om de bästa spelarna från Nord- och Sydkorea också kommer ut i världen och spelar tuffa matcher varje vecka, så kommer de nationerna garanterat snart vara uppe på Japans nivå.

Slutligen då Europa. Samtidigt som Asien och Nordamerika utvecklas positivt tappar de europeiska nationerna mark. Det är inget stort tapp, men ändå märkbart bland annat genom att det inte blev någon europeisk medalj i OS.
Och tittar man på det F20-VM som pågår i Japan nu så har Europas representanter varit högst ojämna. Schweiz är redan utslaget, och Italien är illa ute.
Däremot har Tyskland stundtals imponerat. De har faktiskt ett lag som kan gå hela vägen. Och Norge visade offensiv klass i dag. De har verkligen tre offensiva supertalanger i Caroline Graham Hansen och systrarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Men frågan är om den trion kan bli världsspelare hemma i toppserien. Mer funderingar kring det i ett senare inlägg.

Slutligen. Japan har utvecklats genom att skicka sina bästa spelare till Europa och till USA. USA har utvecklats genom att ta in tränare från Europa. Hur skall då Sverige göra för att ta nästa steg?

Här är en tanke.

Vi har ju skickat en infiltratör till USA. En kraft som alla verkar vilja hämta hem. Pia Sundhage har unik kunskap om hur man har jobbat på andra sidan Atlanten. Den erfarenheten kan vara guld värd de kommande åren.

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
(Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Aya Sameshima flyttar hem till ”tsunamilaget”

Trots att det bara är två dagar till OS så pågår det ligaspel lite runtom i världen.
I helgen återstartade till exempel norska toppserien. Och höstsäsongen inleddes med ett tronskifte.

Ett sent mål från Vålerengas Elisabeth Giske Bakken innebar nämligen 3–3 och en poäng i Osloderbyt borta mot tidigare serieledarna Stabaek. För dem gjorde för övrigt nu 17-åriga skytteligaledaren Ada Stolsmo Hegerberg ytterligare två mål.

Samtidigt förde Isabell Herlovsen sitt LSK Kvinner (Lilleström) upp i serieledning genom att göra tre mål vid 4–1-segern hemma mot Amazon Grimstad.
Nu är det LSK som leder en poäng före Stabaek och fem före Arna-Björnar. Fyra ligger mästarinnorna Röa, sju poäng från täten. Röa vann i helgen med 4–1 mot Kolbotn efter tre mål av Lene Mykjåland.

* I Japan pågår spelet i L2-ligan. Och där går nystartade Vegalta Sendai fram som tåget. Sendai är ju den största staden som drabbades av tsunamin förra våren.
Då tvingades regionens bästa lag, Tepco Mareeze, att dra sig ur den högsta ligan. Och lagets stjärnor Aya Sameshima och Karina Maruyama fick leta nya klubbar.

Aya Sameshima i aktion

Aya Sameshima i aktion

Men regionens storklubb på herrsidan, Vegalta, valde inför årets säsong att ta över Tepco Mareezes organisation, och damlag. De flesta spelarna är kvar, och håller nu på att spela upp laget i Nadeshiko League igen.
Och härom veckan meddelade Sameshima att hon lämnar topplaget Montpellier i den franska ligan. Ny klubb blir just Vegalta Sendai. Det är inte svårt att gissa att det var ett klubbval gjort med hjärtat.

* Under de senaste månaderna har de båda halvprofessionella ligorna i USA genomfört sina grundserier. Jag har inte följt dem speciellt noga. Men nu är det dock dags för slutspel i båda. Och då är det förstås lite kul.

I WPSL Elite league har de fyra första lagen i grundserien tagit sig till helgens slutspel.
Det handlar alltså om i tur och ordning Boston Breakers, Western New York Flash, New York Fury och Chicago Red Stars.
Segern i skytteligan delades av Bostons australiska forward Kyah Simon och Flash-spanjorskan Adriana Martin Santamaria på tolv mål.
Slutspelet avgörs på onsdag och lördag. I semifinalerna på onsdag är det först New Yorkderby och sedan möts Boston och Chicago.

* Den andra ligan, USL W-league, är mycket svårare att överblicka än WPSL Elite League. I W-league är slutspelet redan igång. Man spelar så kallat conference-playoffs.
I den västra konferensen vann The Pali Blues finalen mot stjärnspäckade Seattle Sounders Women – som i och för sig sällan kunna använda alla sina stjärnor – med 1–0. Pali är därmed ett av de lag som åker till Ottawa i helgen för att spela det stora slutspelet.

De andra tre konferensvinnande slutspelslagen är DC United Women, Ottawa Fury och Quebec City Amiral. Alltså två kanadensiska lag, och två från USA. Semifinalerna spelas på fredag, och finalen på söndag.

I grundseriens skytteliga vann för övrigt Grace Hawkins, Long Island Rough Riders, på 17 mål. Det var hela fem fler än tvåan, Seattles mexikanska landslagsspelare Veronica Perez och sju fler än trean, Lynn Williams från Pali Blues.

* Kanske håller mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno på att växa in i ligan. Senast blev det nämligen bara förlust med 3–0. Och det innebär att man inför morgondagens bortamöte med svåra Zorka-BDU i 17:e omgången bara har 5–148 i målskillnad. Det innebär att Molodechno nu alltså är en bra under tio insläppta i snitt. Det tar sig.