Man skulle ju kunna tro att en sammansättning av alla världens lagkaptener och förbundskaptener samt varje lands mest pålästa journalist skulle göra det klockrena valet av världens bästa spelare. För en mer insatt jury borde det ju inte finnas?
Notera att jag skriver borde.
För den topplista över damernas Ballon d’Or som jag publicerade i det förra inlägget visar klart att det som borde ha varit en superjury inte har stått för det klockrena valet.
För hur kan Homare Sawa komma fyra? Och Marta tvåa? Och hur kan den mest naturliga vinnaren, Christine Sinclair, bara komma femma?
Både i Japan och USA kom den spelare som landets eget fotbollsförbund tagit ut som årets bästa, Aya Miyama och Alex Morgan, bakom den som har skapat sig det största namnet internationellt, Sawa och Abby Wambach.
Aya Miyama med bollen
Efter en stunds fundering är nog inte svaret på frågorna så svårt – trots allt. Det handlar om tradition – att skapa sig ett namn/varumärke. Och det handlar inte minst om tv-tid.
Även inom herrfotbollen är traditionen viktig. Spelare kan leva på gamla meriter – och sitt namn – i flera år efter att de passerat sportslig zenit. Fast problemet är väldigt mycket mindre än inom damfotbollen.
För i och med att alla matcher från de stora herrligorna tv-sänds över hela världen varje vecka, så får de röstande gott om chanser att värdera vem som varit bäst.
Inom damfotbollen sänds i princip ingenting av ligaspelet. Och i många länder sänds inte ens de stora mästerskapen. Så chansen för representanter från exempelvis Sri Lanka, Antigua och Turkiet att göra ett rättvisande val kan vara högst begränsad. Och därför röstar många på spelare som de hört talas om – men kanske inte har sett på flera år.
Därför noteras att 2011 års suverän Sawa anses vara bäst i världen även 2012 av lagkaptenerna i Bangladesh, Bulgarien, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Hongkong, Italien, Japan (Miyama), Kambodja, Kina, Kirgizistan, Mauritius, Nya Caledonien, Nya Zeeland, Palestina, Slovenien, Sri Lanka, Swaziland, Turkiet, Uzbekistan, Vanuatu och Zimbabwe.
Homare Sawa utmanar svenska mittbackar
Och att legendaren Marta toppar listorna för lagkaptenerna från Albanien, Antigua, Armenien, Bolivia, Caymanöarna, Colombia, Comorerna, Grenada, Guatemala, Honduras, Jamaica, Luxemburg, Montenegro, Mocambique, Rumänien, Senegal, Surinam, Tadzjikistan, Venezuela och Vitryssland.
Det hade varit spännande att höra hur de motiverar sina röster…
Marta Viera da Silva
Som märks är det inte så många etablerade damfotbollsnationer bland dem som röstat på Marta eller Sawa.
Jämför med min vinnare, Christine Sinclair, som toppar listorna hos lagkaptenerna från Dominikanska republiken, England, Island, Irland, Mexiko, Namibia, Norge, Samoa, Sverige och Trinidad/Tobago.
Sinclair har en klart kortare lista, men den rymmer trots det fler etablerade nationer. Det borde varit ett land till, Kanada – men Sinclair valde förstås att inte rösta på sig själv.
Att det blir så här är förstås problematiken med demokrati i frågor där alla inte har, eller ens kan ha, tillräckligt underlag för att avlägga en insatt röst.
Jag är givetvis för demokrati, och accepterar att gamla meriter kommer att ha en alldeles för framträdande roll inom Ballon d’Ors damklass i många år framöver.
Även om jag samtidigt tycker att det är lite synd…
Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.
Pia Sundhage
En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:
”Min lagkamrat, Abby Wambach.”
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…
Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…
Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.
Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair
Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman
Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson
På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.
Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta 13,50
3) Morgan 10,87
4) Sawa 10,85
5) Sinclair 10,33
6) Lloyd 7,99
7) Abily 7,70
8) Miyama 7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe 2,89
Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage 28,59
2) Sasaki 23,83
3) Bini 9,02
4) Lair 7,64
Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.
I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.
Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.
Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.
I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.
Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.
I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:
Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan
Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais
Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.
Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?
Så här är 2013 års damfotbollskalender:
5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.
7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?
9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.
12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.
12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.
18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.
3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.
9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.
13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.
17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.
4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.
6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina. 8 mars: Algarve cup: Sverige–Island. 11 mars: Algarve cup: Sverige–USA. 13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.
15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.
20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.
27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.
3–8 april: Datum för landskamper.
4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.
5 april: Landskamp, USA–Tyskland.
13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.
13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.
16 april: VM, Europas kval lottas.
20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.
12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.
23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.
26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.
29 maj–2 juni: Datum för landskamper.
15–20 juni: Datum för landskamper.
29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.
30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Jag har ju argumenterat för att Kanadas storstjärna Christine Sinclair skulle få Ballon d’Or som världens bästa spelare i år.
Juryn bestående av alla landslags förbundskaptener och lagkaptener, samt ett 20-tal journalister från olika nationer, har ju dock valt att gå på en annan linje. För Sinclair är inte kvar bland de tre finalisterna.
Däremot har juryn för Kanadas motsvarighet till bragdguldet – Lou Marsh Trophy – insett Sinclairs storhet.
I går kväll korades nämligen skyttedrottningen i London-OS till Kanadas bästa idrottare alla kategorier under 2012. Man ger priset till en bronsmedaljör, trots att Kanada tog ett guld och fem silver vid London-OS.
Det är första gången en fotbollsspelare prisas. Det att jämföra med exempelvis nationalsporten ishockey, som fått priset tolv gånger. I listan över tidigare vinnare märks bland annat Wayne Gretsky (fyra gånger), Ben Johnson, Mario Lemieux, Sydney Crosby, Donovan Bailey, Jacques Villeneuve och Steve Nash.
Sinclair har gjort 23 mål och 6 assist på 22 landskamper under 2012. Hon ledde Kanada till OS-brons, och blev samtidigt den första spelare någonsin att göra sex mål i damfotboll vid ett olympiskt spel.
Kan det kanske vara dags en svensk fotbollstjej vinna bragdguldet eller Jerringpriset nästa år?
Jag vet att Lotta Schelin är nominerad till det senare priset redan för årets insatser. Fast där måste hon ju vara chanslös i år.
Här är sent omsider är här en liten sammanfattning av helgens fotboll runt om i världen.
* Lotta Schelin gjorde tre av Lyons mål när Arras kördes över med hela 13–1 i söndags. Schelin var inte värst, för Laetitia Tonazzi gjorde fyra.
Det var förstås inte mycket till spänning i matchen, utan ställningen var 5–0 redan efter 16 minuter. Då hade Tonazzi redan då gjort tre och Schelin två.
Schelins mål betydde 2–0, 5–0 och 8–0. En spelare till gjorde tre mål, nämligen japanskan Ami Otaki som stod för ett äkta hattrick på 16 minuter i andra halvlek.
Camille Abily blev mållös. Trots det leder hon fortfarande skytteligan på 13 mål, ett före Tonazzi. Schelin är uppe på nio, och delar med det tredjeplatsen med tre spelare till. Kosovare Asllani är PSG:s bästa målskytt. Hon står på sju fullträffar, vilket ger en delad sjundeplats i skytteligan.
Efter tio omgångar har Lyon i praktiken redan vunnit ligan. De kvarvarande tolv omgångarna lär bli en ren transportsträcka.
Efter att tidigare tvåan Montpellier förlorat med 2–0 borta mot Juvisy är det nämligen sju poäng mellan Lyon och nya tvåan, PSG.
Parislaget vann med 3–0 borta mot Vendenheim efter att tyska Linda Bresonik gjort alla tre målen. Om det känns klart vilka som skall vinna ligan så är kampen om andraplatsen nu rejält raffinerad. PSG är nämligen en poäng före både trean Juvisy och fyran Montpellier.
* I Tyskland når Frauen-Bundesliga halvtid i morgon. Då spelas hängmatchen mellan Bayern München och serieledande Wolfsburg. De båda lagen spelade huvudroller i helgens omgång. München i positiv riktning, Wolfsburg i lite mer negativ.
Serieledarna tappade nämligen oväntat två poäng borta mot Bad Neuenahr. Det blev 2–2 efter att Alexandra Popp och Zsanett Jakabfi gjort Wolfsburgs mål. Neuenahrs målskyttar var Nya Zeelands snabba landslagsspelare Sarah Gregorius samt Tysklands anfallsess Celia Okoyino da Mbabi.
Wolfsburg fick dock hjälp av Bayern München som återigen besegrade FFC Frankfurt. Det var tredje gången under 2012 som det inträffade. De båda tidigare segrarna har kommit i cupen. Nu var det ligan, och amerikanska Sarah Hagen bakom skrällen. Hennes 1–1-mål var ett högklassigt tekniskt nummer – en volleylobb via ribban och in. Segermålet var däremot ett riktigt skitmål. Och nej, Sara Thunebro fick ingen speltid den här gången heller.
Ligatvåan Turbine Potsdam tog in två poäng på Wolfsborg. Två spelare som jag hade kunnat tänkt mig bland de tio i den första nomineringen till Ballon d’Or gjorde samtliga mål vid 5–0-segern mot Gütersloh. Först satte Genoveva Anonma de tre första, sedan tog Yuki Ogimi över och stod för de två sista. Hennes frispark till 5–0 var läckert fräck. Antonia Göransson spelade hela matchen, och slog inläggsfrisparken som ledde till 1–0-målet.
På den här länken ser du Göranssons och Ogimis frisparkar, samt alla andra mål från helgens omgång i Frauen-Bundesliga.
* I Italien är båda Bardolino Veronas svenska spelare nominerade för priset till ligans bästa spelare. Man kan rösta på Stephanie Öhrström, Maria Karlsson eller någon av de andra kandidaterna via den här länken.
I helgens omgång blev det 3–1-seger hemma mot Mozzanica. Maria Karlsson hade assist till samtliga tre Bardolinomål. Alla assisten bestod i frisparkar från egen planhalva som nådde lagkamrater i straffområdet. Se dem, och lite fler höjdpunkter från matchen här.
I tabellen leder Sassari Torres utan poängförlust. Vinner man eftermiddagens hängmatch mot mittenlaget Chiasiellis växer avståndet till fyra poäng till tvåan Tavagnacco och till nio ner till Bardolino på fjärde plats.
* Slutligen läste jag på damfotboll.com att tre svenska spelare hade vunnit det amerikanska mästerskapet för universitets- och collegelag.
Jag undrade lite över nyheten, för jag vet att slutspelet av det stora collegemästerskapet NCAA har spelats i helgen.
Där vann för övrigt Tar Heels från University of North Carolina finalen mot Penn State med 4–1. Höjdpunkter ses via den här länken.
1–0 smälldes för övrigt in via ribban av blixtsnabba Kealia Ohai. Minns att det även var hon som visade vägen för USA i finalen av F20-VM tidigare i höstas.
Några svenska spelare såg jag inte i laguppställningarna. Däremot noterade jag att Tar Heels använde sig av hela 21 spelare i finalen. Det verkar inte finnas några begränsningar för byten i collegefotbollen.
Men som sagt. Jag hittade inga svenska spelare i finalen av NCAA:s högsta division. Inte heller i division 2 eller division 3.
Vid en närmare koll visade det sig att de tre svenska spelarna vann finalen av NAIA, vilket är ett mästerskap för små universitet. Det är säkerligen också prestigeladdat, men ändå typ collegemästerskapets division fyra. Jag tycker nog allt att damfotboll.com lurar sina läsare i länkad artikel. Fy på sig.
Vilket som är här ett klipp där bland annat NAIA-mästerskapets bästa spelare, Sjöbos Mia Persson, berättar om segern.
Min vinnare av Ballon d’Or, Kanadas storstjärna Christine Sinclair klarade inte gallringen. De tre kandidater som återstår är Alex Morgan, Abby Wambach och Marta, och jag börjar undra över juryns kompetens.
Vad har Marta gjort för att förtjäna nomineringen? Är det för hennes spel i OS? Eller har alla världens förbundskaptener och landslagslagkaptener varit på Tyresövallen och kollat in hennes insatser i damallsvenskan?
Nej, tyvärr känns det som att Marta nästan uteslutande tagit plats i finaltrion på grund av gamla meriter. Och det är tråkigt.
Minst lika tråkigt är att inte Sinclair är med – hon som blev skyttedrottning i OS, och som bar outsidern Kanada till en oväntad bronsmedalj.
Nu hoppas jag Morgan tar priset. Fast hon blir nog trea…
I tränarklassen är Pia Sundhage med bland de tre finalisterna. Hon känns som storfavorit till att även vinna priset.
Sundhage satt för övrigt på plats på läktaren till Erdgas Sportpark i Halle i eftermiddags när Europas två högst rankade landslag, Tyskland och Frankrike, spelade 1–1 i en träningslandskamp. Se höjdpunkter från matchen här.
Jag hann bara se småbitar av matchen, men uppfattade det som ganska jämnt. Tyskorna tog ledningen tidigt, när Celia Okoyino da Mbabi spelade fram Wolfsburgs Verena Faisst. Fransyskorna kvitterade när Nadine Angerer gjorde ett tveksamt ingripande på en hörna från Luisa Necib. Bollen hamnade hos högerbacken Corine Franco, som blev 1–1-skytt för andra matchen i rad. Franco kvitterade ju även i finalen av inofficiella klubblags-VM i helgen.
I den andra halvleken hade Tyskland tre kanonlägen att avgöra. Två gånger var det Bianca Schmidt som var framme, och en gång Simone Laudehr. Schmidt sköt dock utanför båda gångerna, och Laudehrs skott räddades snyggt av Sarah Bouhaddi. Frankrikes bästa segerchans var ett ribbskott från Marie-Laure Delie.
Lagen formerades så här:Tyskland: Angerer – Schmidt, Annike Krahn, Saskia Bartusiak (Josephine Henning, 46), Babett Peter – Linda Bresonik (Viola Odebrecht, 46), Lena Goessling (Nadine Kessler, 87), Laudehr, Faisst (Melanie Behringer, 46) – Anja Mittag (Martina Müller, 70) och Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64).
Frankrike: Bouhaddi – Franco (Julie Soyer, 81), Wendie Renard, Laura Georges, Jessica Houara – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis (Camille Catala, 74), Necib, Eugenie Le Sommer – Delie.
Intressant att det tyska laget är väldigt Wolfsburginfluerat, medan det franska laget även den här gången ställdes upp utan Sonia Bompastor. Vi lär nog inte få se vänsterbacken i EM-slutspelet nästa år.
Aya Miyama
* Utanför Europa korades i dag Aya Miyama till Asiens bästa spelare. Det kändes som ett korrekt val, när Yuki Ogimi inte kunde väljas. Ogimi var nominerad, men kunde inte närvara vid ceremonin. Och bara närvarande kan få priset.
Jimenez är den enda nominerade kvinnan bland de tio kandidaterna till Puskas Award, priset för Årets mål i världen. Se alla tio målen här. Och nej, hennes skott lär knappast platsa bland de tre kandidater som går vidare till final.
I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.
Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.
Carli Lloyd trixar
I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.
Homare Sawa
Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.
Här är alla kandidaterna:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama * Christine Sinclair * Marta
* Camille Abily
När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.
Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.
När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.
I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.
Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:
Årets målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.
Line Röddik Hansen
Årets back Emma Berglund, Umeå Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.
Veronica ”Vero” Boquete
Årets mittfältare Anita Asante, Göteborg Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.
Anja Mittag
Årets Forward Ramona Bachmann, Malmö Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.
Årets damallsvenska spelare Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.
Elin Rubensson
Årets genombrott Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.
Thomas Mårtensson
Årets Tränare Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?
Lotta Schelin
* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.
Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.
Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.
För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.
Vilka presterade då i OS?
Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.
Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.
Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.
Nilla Fischer
Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.
I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.
Alex Morgan
I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.
Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.
Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.
Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.
Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?
I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.
Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.
Homare Sawa
Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.
De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama
Har jag glömt någon självklar?
För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?
Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.
Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.
På Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.
Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.
Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:
Kelley O’Hara:
”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”
Heather O’Reilly:
”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”
Alex Morgan:
”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”
Carli Lloyd:
”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”
Christie Rampone:
”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”
Abby Wambach:
”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”
Och efter avslutad match kom några hyllningar till:
Heather Mitts:
”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.”
Wambach:
”Pia”
Lauren Cheney:
”Tack Pia.”
Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.
Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.
Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.
Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.
Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.
Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.
Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.
Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.
Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.
I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.
I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.
Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.
När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?
På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?
Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.
Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.
Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.
Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.
Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.
Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.
Kan man nå högre än så?
Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.
Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:
”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”
Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.
För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…
Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.
Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.
Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.
Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.
Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.
Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:
”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”
Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:
”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”
På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.
Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.
Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…
Enligt vad Marta:s agent sagt till Eurosport är fyra svenska klubbar med i jakten på damfotbollens enda superstjärna. Vilket lyft det vore för allsvenskan om hon kom hit igen.
Agenten, Fabiano Farah, säger att det är fyra svenska klubbar, en tysk och en från USA som uppvaktar Marta. Klubbnamnen är inte nämnda, men det är väl ingen hemlighet att det handlar om Göteborg FC, LdB Malmö, Tyresö FF och Umeå IK i Sverige, samt FFC Frankfurt och Western New York Flash.
Marta fick Ballon d’Or som världens bästa spelare fem år i rad 2006–10, och har tjänat cirka 3 miljoner per år i WPS de senaste åren. Det är alltså kopplat till en rejäl kostnad att värva Marta. Men med den nya artistskatten är det mer framkomligt än tidigare. Och i min värld vore investeringen värd varenda krona.
På twitter har jag med flera damfotbollstyckare diskuterat just huruvida Marta är värd en årslön på tre miljoner kronor. Jag förvånas över att flera tycker att det hade varit bättre att lägga resurserna på talangutveckling, eller på att köpa ett gäng andra kvalitetsspelare.
Som jag ser det – och det har jag bloggat om flera gånger tidigare – är svensk damfotboll genomusel på marknadsföring. Att inte Lotta Schelin är en superstjärna i vårt land är ett stort misslyckande från de som skall få sporten att synas.
Argumentationen mot Marta visar ytterligare på att det är fel folk som är satta att leda svensk damfotboll.
För så vitt jag kan minnas finns det en spelare någonsin som lockat lämmeltåg till de damallsvenska arenorna. En spelare som löpande skapat rubriker för sitt fotbollsspelande.
Och hon heter Marta.
Marta är som jag ser det den enda riktigt stora världsstjärnan inom damfotbollen. Visst, hon är inte lika dominant som förr. Och man kan ha synpunkter på hennes filmande. Men bortse från det. För med henne tillbaka i damallsvenskan skulle riksmedias strålkastare åter riktas mot serien. Och hon skulle garanterat bidraga till en rejäl ökning av seriens publiksnitt.
Att få hit henne är en marknadsföringskampanj utan dess like för svensk damfotboll. Så håll tummarna för att någon av klubbarna lyckas.
En blogg om internationell damfotboll 