Storpublik och räddningar på mållinjen

Kamperna om de två sista VM-platserna lever. I den europeiska var Italien effektivt och gjorde mål på sitt enda avslut mot mål. Det första playoffmötet med Holland i Den Haag slutade 1–1 och jag får skriva om mina odds inför torsdagens retur.

Jag såg delar av matchen och upplevde det som att holländskorna spelmässigt var ungefär så mycket bättre som jag hade trott att de skulle vara. Men Italien försvarade sig uppoffrande och var farligt i kontringarna. Höjdpunkter finns på det här klippet:

Personligen är jag som ni som följer den här bloggen säkert märkt för länge sedan förtjust i smarta spelare. För mig är den lilla riktningsförändring i löpningen som Vivianne Miedema gör vid 1–1-målet riktigt fotbollsgodis. Även om Miedema naturligtvis också har en hel del tur i aktuell situation skulle jag säga att det är just den smarta löpningen som leder till målet.
Med mer flyt kunde för övrigt Miedema ha gjort ett par mål till. Två gånger räddades hennes avslut på mållinjen av utespelare.

Inför lördagens match hade jag 75–25 i holländsk favör. Nu har Italien förbättrat sitt sin position rejält. När det är avspark på torsdag 20.30 i Verona är det ju italienskorna som har VM-platsen. Jag tror ändå fortsatt på Holland. Fast nu är oddsen nere i 51–49.

Publiksiffran från Den Haag var för övrigt fina 13109 åskådare.

Italien hade ju ett par räddningar på mållinjen mot Holland. Frågan är dock om inte årets räddning på mållinjen gjordes av Nya Zeelands Abby Erceg mot Frankrike i lördags. Eugenie Le Sommer:s avslut är spektakulärt, och Jenaspelaren Ercegs räddning fantastisk.
Le Sommer gjorde ändå ett vackert mål och fransyskorna vann med 2–1 inför 9300 åskådare i Laval. Höjdpunkter ser du här:

Ända sedan jag såg Nya Zeelands Erin Nayler i U20-VM 2012 har jag känt att hon kan ha potential att bli en världsmålvakt. Det här klippet ändrar inte den uppfattningen.

Slutligen till England–Tyskland på Wembley. Det blev inte 55000 åskådare som det var sagt, men 45619 är ju rätt bra det också…

Rekordpubliken fick se tyskorna ta en säker 3–0-seger. Det var 3–0 redan i halvtid. Jag kan inte säga att jag tittade koncentrerat på matchen. Det lilla jag såg upplevde jag att matchbilden ändå var jämnare än vad siffrorna visar.

Slutligen lite klubbfotboll. 2014 års japanska mästarinnor heter Urawa Red Diamonds. De vann titeln trots att man föll med 1–0 hemma mot Albirex Niigata i sista omgången.

De 5976 åskådarna i Saitama fick alltså ändå vara med om guldfest då Urawa Reds vann Nadeshiko League genom sex måls bättre målskillnad än tvåan NTV Beleza.

Megumi Takase

Megumi Takase

Ligans publiksnitt stannade på strax under 1600 åskådare, en sänkning med 15 procent mot ifjol.

Skyttedrottning blev Megumi Takase från de senaste årens storklubb Inac Kobe Leonessa. De slutade sexa, vilket måste ha varit en stor missräkning. Noterbart är att legendaren Homare Sawa prisades i sista omgången för att ha passerat 300 japanska ligamatcher. Det är många för en utespelare, men inte lika många som vår svenska långkörare Therese Sjögran som ju spelat 329 matcher i damallsvenskan.

Japan inför Algarve och utlänningar i NWSL

Årets Algarve och Cypern cup är extra viktiga för de asiatiska lagen. De skall ju nämligen spela slutspel i Asiatiska mästerskapen, vilket även räknas som VM-kval, i mitten av maj.

I fjol åkte Japans landslag Nadeshiko till Algarve med ett lite yngre, och mer orutinerat lag än de haft i de senaste VM- och OS-turneringarna. När förbundskapten Norio Sasaki häromdagen presenterade årets Algarvetrupp innehöll den däremot alla de välbekanta namnen.

I truppen, som bland annat skall möta Sverige, finns bland annat målvakterna Ayumi Kaihori och Miho Fukumoto, backarna Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai och Aya Sameshima, mittfältarna Homare Sawa, Kozue Ando, Asuna Tanaka, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi samt forwardsen Yuki Ogimi, Shinobu Ohno och Megumi Takase.

Det är alltså exakt de spelare som nådde final både i VM och OS. Noterbart här är att den japanska startelvan klarat sig väldigt bra ifrån skador de här senaste åren. Man frågar sig om det bara är tur, eller om vi i Sverige exempelvis kan lära oss något av japanskorna?

Dessutom frågar man sig om det inte någon av de yngre spelare som coach Sasaki släppte in i fjol är redo att att matchas in i startelvan. Den frågan fick man delvis svar på i den här artikeln från Japans fotbollsförbunds hemsida.

Sasaki och Sakaguchi

Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi

I den aktuella truppen är bara en ung spelare, 18-åriga backen Miyake Shiori, uttagen i A-laget. Men parallellt med Algarve cup spelas en U23-turnering i La Manga, där Japan också har ett lag. Sasaki säger sig hoppas på flera av spelarna där:

”Några av de unga spelarna visade hög klass på vårt senaste läger, och jag var nära att ta med dem i A-landslaget. Om de gör bra ifrån sig nu har de bra chans att komma med i truppen i maj.”

Sasaki säger också att Japan åker till Algarve för att vinna:

”Jag vill att våra etablerade spelare visar att de är värda sina platser. Det här är förberedelse inför turneringen i maj, och där vill jag ha bästa möjliga trupp.”

Utöver unga Shiori finns ett par spelare som jag inte känner till så bra i Japans Algarvetrupp. En av dem är 24-åriga Nanase Kiryu, som i veckan blev klar för Sky Blue FC i NWSL.

Allt fler japanskor är numera utlandsproffs. Inte mindre än elva av spelarna i Algarvetruppen skall i år spela i Europa eller USA. Kiryu blev den tredje japanska spelaren efter Sameshima (Houston) och Kawasumi (Seattle) att skriva på för ett NWSL-lag i år.

I och med att den NWSL i år utökar sin kvot av så kallade utländska spelare – alltså spelare som inte är från USA, Kanada eller Mexiko – till tre per lag är det lite intressant att se varifrån utlänningarna hämtas. Utöver Japan verkar Australien ligga bra till. I veckan har exempelvis Portland Thorns kontrakterat den australiska mittbacken Stephanie Catley, som därmed blir femte australiska spelaren i ligan.

Jag gjorde en liten koll på vilka utlänningar som hittills är klara för NWSL-klubbar i år. Här är namnen:

Boston Breakers:
* Kyah Simon, Australien
* Lianne Sanderson, England
* Melissa Ortiz, Colombia

Chicago Red Stars:
* Vakant
* Vakant
* Vakant

Houston Dash:
* Rafaelle Souza, Brasilien
* Sameshima, Japan
* Vakant

Aya Sameshima i aktion

Aya Sameshima

FC Kansas City:
* Nikki Krzysik, Polen
* Vakant

Portland Thorns:
* Catley, Australien
* Nadine Angerer, Tyskland
* Vakant

Seattle Reign:
* Jessica Fishlock, Wales
* Kim Little, Skottland
* Kawasumi, Japan

Sky Blue FC:
* Lisa De Vanna, Australien
* Caitlin Foord, Australien
* Kiryu, Japan

Washington Spirit:
* Jodie Taylor, England
* Vakant
* Vakant

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Western New York Flash:
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Samantha Kerr, Australien
* Vakant *
* Vakant (har bytt till sig en fjärde utlänning från Kansas)

Totalt finns det alltså plats för ytterligare tio utländska spelare. Chicago Red Stars har kvar att fylla alla sina tre lediga platser, medan Washington Spirit och Western New York Flash har två var. Några klubbar kanske väljer att inte fylla kvoten. Men Flash lär ju i alla fall göra det. För annars hade man ju inte bytt bort sitt andraval i nästa års draft för att få ha en fjärde utlänning.

Som en parentes så kan det finnas plats för elva utlänningar. För jag är lite osäker på hur Nikki Krzysik egentligen räknas. Hon är ju amerikanska med polskt pass. Men eftersom hon valt att spela landslagsspel för Polen verkar hon räknas som utlänning.

Alex Morgan skall intervjuas

Alex Morgan skall intervjuas

* Apropå USA och NWSL så har Alex Morgan återigen fotats i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. Och hon gör alltså även reklam för Coca-cola. Man kan ha en hel del invändningar mot det lämpliga i det, och jag måste säga att jag i grunden är väldigt splittrad.

Men jag väljer ändå nu att vara svagt positiv, eftersom att det ändå är väldigt bra för damfotbollen att dess stjärnor profileras och syns.

* Tillagt i efterhand: Redan samma kväll som det här inlägget skrevs presenterade Western New York Flash en av sina två sista utländska spelare. Det handlar om Nya Zeelands Emma Kete, som det senaste året spelat i Bad Neuenahr och Sydney FC.
Samtidigt presenterade Flash även före detta Rossiyankaspelaren Kristen Edmonds som nyförvärv. Hon har tidigare spelat för Stjarnan på Island.

Tyskland, USA, Australien och Japan

Jag råkade tidigare komma åt publicera-knappen i bloggprogrammet alldeles för tidigt. Därför gissar jag att ni som prenumererar på bloggen fick utkasten till de två senaste inläggen på mejl.
De var rätt stolpiga, så jag är övertygad om att ni har större utbyte av inläggen om ni läser om dem i nuvarande skepnad…

Det här inlägget skulle egentligen bara handla om damfotbollsvärldens främsta nationer utanför EM. Men som rubriken avslöjar blir det även lite Tyskland.

För jag måste ju berömma intresset för det tyska laget. Gårdagens träningsmatch mot Skottland sågs av över en miljon tv-tittare. Och förbundet har sålt närmare 40000 biljetter till EM-genrepet mot Japan i München.

Det känns som att Sverige får svårt att locka 40000 åskådare till vårt genrep på Skarsjövallen i Ljungskile…

Därmed lämnar jag Europa. I natt spelade USA träningsmatch hemma mot Sydkorea inför 13035 åskådare på Gillette Stadium i Foxborough, Massachusetts.

Amerikanskorna vann med 4–1 och matchens behållning var Kristie Mewis leende efter att hon gjort sitt första landslagsmål någonsin. Leendet blev nog inte mindre av att hon slog till i sin hemtrakt.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

Utöver Mewis hette USA:s målskyttar Lauren Cheney, Carli Lloyd och Abby Wambach. Den sistnämnda gjorde sitt mål på straff på övertid. Hon är därmed bara två mål bakom Mia Hamm i jakten på titeln som tidernas målskytt.

Det är lätt att konstatera att förbundskapten Tom Sermanni fortsätter att testa friskt. Han lät nämligen ytterligare en U20-världsmästare debutera i den här matchen, nämligen Morgan Brian.

Sermanni bytte ju friskt även i Australien, och han har nu låtit sju olika spelare göra landslagsdebut i år. Utöver Mewis och Brian handlar det om Ashlyn Harris, Christen Press, Crystal Dunn, Julie Johnston och Lindsey Horan.

Så här spelade USA mot Sydkorea: Nicole Barnhart (Hope Solo, 46) – Christie Rampone, Rachel Buehler (Ali Krieger, 70), Becky Sauerbrunn, Mewis – Heather O’Reilly, Lloyd (Yael Averbuch, 67), Cheney (Brian, 77), Tobin HeathSydney Leroux (Wambach, 46), Alex Morgan.

Vi stannar lite i USA. Trots nattens landskamp rullar NWSL vidare. Det är i sådana här lägen man ser bredden på lagens trupper. Dessutom är det intressant att se hur stort intresset är för lagen när de saknar sina affischnamn.

En match spelades parallellt med landskampen i natt. 4630 åskådare var på plats för att se Western New York Flash bortabesegra Washington Spirit med 2–0. Det måste man väl ändå säga var ganska lovande?

* I en annan del av världen spelade Australien och Nya Zeeland sin andra inbördes landskamp på kort tid. Den här gången slutade det 1–1. Eller ja, det slutade 5–3 till Australien efter straffläggning. Fast jag tycker ändå att 1–1 är det relevanta resultatet.

Enligt referatet på det australiska förbundets hemsida var det Nya Zeelands Football Ferns som dominerade matchbilden. Det var dock the Matildas som tog ledningen i elfte minuten genom Clare Polkinghorne. 17 minuter senare kvitterade dock Tysklandsproffset Sarah Gregorious.

Kirsty Yallop

Kirsty Yallop

För Nya Zeeland spelade Malmös Ali Riley hela matchen, medan Vittsjös Kirsty Yallop byttes in de sista 24 minuterna.

I torsdags möttes lagen också. Då vann Australien med 1–0 efter segermål från Michelle Heyman. Då saknade Nya Zeeland dock sina damallsvenska spelare.

* En liga jag följde hyfsat noga i fjol var den japanska, Nadeshiko League. Eftersom japanskorna inte är med i EM, och vi inte har några svenska spelare där har jag minskat ner på Japankollarna.

Men jag konstaterar att Inac Kobe Leonessa går som tåget även i årets ligaspel. Med halva serien spelad har mästarlaget nio raka segrar och målskillnaden 37–5. Dessutom leder deras amerikanska forward Beverly Goebel-Yanez skytteligan på åtta mål, ett före klubbkompisen Nahomi Kawasumi samt Belesas Mina Tanaka.

Därför var det en skräll i går när 4456 åskådare fick se Inac Kobe Leonessa tappa poäng i ligacupen. Det blev nämligen 0–0 mot Albirex Niigata.

Ligacupen spelas inledningsvis som ett gruppspel, med fem lag i varje grupp. NTV Beleza leder den ena gruppen, medan Kobes grupp nu leds av Okayama Yunogo Belle med två poängs marginal. Men Okayama och Kobe möts i nästa omgång.

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Japans landslag skall för övrigt först möta Nya Zeeland på torsdag. Sedan åker de till Europa för att möta England och Tyskland. Truppen till mötet med Nya Zeeland är uttagen, och den innehåller en mängd välbekanta namn.
Minns att förbundskapten Norio Sasaki valde att vila Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando under Algarve cup i våras. Nu är alla de fem tillbaka i truppen.

Frågetecknen finns kvar

Så har jag till slut får se hela Sveriges 1–1-match mot Kina. Och det var väl inte någon av de roligare fotbollsupplevelserna man haft. Även om den andra halvleken var trevligare ur svensk synvinkel än den första.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Men de flesta av de frågetecken som fanns innan avspark finns fortfarande kvar. Vi fick exempelvis bara se det höga och aggressiva försvarsspel som Pia Sundhage har pratat om i cirka tio minuter.
Så långt skapade vi flera högkaratiga målchanser, och jag tycker nog att vi borde ha gjort något mål under den perioden.

Men sedan orkade vi inte, och när vi tappade aggressiviteten förlorade vi även det mesta av vårt spel. De sista 35 minuterna av den första halvleken var svaga.
Kina tog också ledningen under den perioden, och kunde ha gjort ytterligare något mål.
Försvarsspelet vid 0–1-målet visade på en icke samtränad backlinje. Jag tycker att både Emma Berglund och Sara Thunebro tog felaktiga beslut, och övergav Nilla Fischer centralt.

Visst kan man förvänta sig att Fischer skall vinna luftduellen, men de andra backarna får inte vara på väg bort från en medspelare som går upp i en nickduell.
Andrabollen föll ner på Thuebros yta. Fast där finns bara en kinesiska, som stod för ett fantastiskt fint avslut.

Högklassiga i det svenska laget var de båda lagkaptenerna Lotta Schelin och Caroline Seger. Schelin såg rapp och pigg ut, och var inblandad i flera farligheter under de 67 minuter hon spelade.
Tyvärr får Seger inte göra det hon är bäst på så ofta, alltså komma rättvänd mot motståndarnas backlinje. Eftersom Lisa Dahlkvist är en för dålig passningsspelare för att starta anfallen tvingas Seger i stället ofta gå ner och hämta bollen långt ner på egen planhalva. Och när hon är där nere, och felvänd, så spelar hon ibland med så små marginaler att hon blir en säkerhetsrisk.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

I den andra halvleken slog svenskorna minst sex–sju riktigt bra inlägg. Men det ledde inte till så mycket, mest eftersom att våra forwards Kosovare Asllani, Schelin och Sofia Jakobsson är alldeles för dåliga i luftrummet. Tråkigt att vi inte har någon powerforward som kan nicka.

Med det är klart. Ibland behöver man inte nicka in inläggen – de kan segla in i bortre hörnet ändå. För det var väl just ett inlägg som Thunebro slog rakt in i mål till den svenska kvitteringen?

Problemet i luftspelet märks även vid offensiva, fasta situationer, där det är våra mittbackar som skall sköta nickandet.

Trots allt är väl 1–1 ett slutresultat som Kina skall vara mest nöjt med. Sverige hade ett klart grepp om den andra halvleken.

Här är lite noteringar om andra intressanta spelare:

Kristin Hammarström: Stärkte sina aktier. Stod för ett par fina räddningar, och var chanslös på målet.
Jessica Samuelsson: Klarade sig undan debuten från start med godkänt betyg. Hade ett par fina uppspel, trots att hon var på fel kant.
Kosovare Asllani: Var väldigt blek så länge hon spelade ihop med Schelin. För så mycket spel ihop var det inte. Asllani fick större spelrum sina sista 15 minuter, då hon var inblandad i ett par fina chanser.
Hanna Folkesson: Kom in i halvtid, och gjorde ett gott jobb som bollvinnare.
Yttermittfältarna: Fyra spelare fick chansen, och jag kan inte säga att jag tycker att någon tog den mer än någon annan. Där känns det fortfarande som ett väldigt öppet race.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

* I övrigt i dag noteras att Norge skrällvann med 2–0 mot Japan. Nu har japanskorna i och för sig valt att ställa över Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando, för att i stället ge ett antal yngre spelare chansen i Algarve cup i år.
Det hindrar inte att det var en fin skalp av norskorna. Målskyttar var de båda supertalangerna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.

* Sveriges premiärmotståndare i EM, Danmark, stod för en ännu större skräll då de höll Tyskland på 0–0. Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

* USA vann mot Island med 3–0. Målen från den matchen ser du här. Målskyttar var Rachel Buehler, Shannon Boxx och Abby Wambach.

Folkesson skrällen i Sundhages Algarvetrupp

Hanna Folkesson, ny i Umeå IK, var skrällen i Pia Sundhage:s trupp till Algarve trupp. Att Folkesson skulle få den här chansen kändes verkligen inte väntat.

Att både Carina Holmberg och Olivia Schough skulle finnas med bland 23 spelare var däremot kanske inte helt oväntat. Fast det var ändå de som man har känt skulle sitta mest löst.

Vilka spelare saknades då i Algarvetruppen, jämfört med senaste lägret på Bosön? Jo, Malmös framtidsnamn Amanda Ilestedt och Elin Rubensson. Samt sent inkallade målvakten Jessica Höglander från Tyresö.
Synd på Ilestedt och Rubensson, för dem vill jag ha med till EM.

Saknades i truppen gjorde också Charlotte Rohlin, trots att Sundhage under presskonferensen pratade om att det skulle tränas fasta situationer i Portugal, och att närvarande duon Nilla Fischer och Rohlin då skulle få visa att de är värda att gå upp på hörnor och frisparkar.
Visst, Rohlin är inte spelklar ännu. Men jag hade gärna sett att hon just varit med när laget tränar fasta situationer. För där har hon kapacitet att spela en nyckelroll.

Sundhages presskonferenser är alltid intressanta. Hon flikar in saker om spelarna som gör att man förstår hur hon tänker när hon gör sina val.
Det enda negativa i dag var felstavningen på Malin Levenstad, som fick heta Malin Lewnstad under presentationen. Fast jag antar att det inte är Sundhage själv som tar fram presentationsmaterialet.

Här är hela truppen.

Nilla Fischer var alltså på plats vid presskonferensen. Så här så hon om att sannolikt blir mittback i EM:

”Det ser ju såpass illa ut.”

Även om det sades med lite skämtsam ton så var det ändå ganska tydligt att Fischer helst spelar högre upp i planen. Jag ser henne också helst på mittfältet. Men förhoppningsvis vet Sundhage vad hon gör.

Algarve cup spelas för övrigt 6–13 mars, och Sverige möter i tur och ordning Kina, Island och USA. Dessutom blir det placeringsmatch mot ett av Tyskland, Japan, Norge och Danmark.

* I dag blev det klart att Sverige spelar landskamp mot Norge i Linköping den 1 juni. Det presenterade Marika Domanski-Lyfors vid dagens presskonferens.
Domanski gick igenom uppladdningen inför EM, och sa:

”Pia har fått igenom alla sina krav, så blir det inga resultat nu så vet jag inte vad vi skall göra…”

* Pia Sundhage hade alltså ett par små skrällar i sin trupp till årets ”Lilla VM”. Det var ändå inget emot hur skrälltätt det var när Japans förbundskapten Norio Sasaki presenterade sin. Han har också ett mästerskapsslutspel i år, i form av Östasiatiska mästerskapet.
Trots det väljer Sasaki att vila flera meriterade spelare i Algarve, såsom målvakten Miho Fukumoto, samt namnkunniga toppspelarna Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando. I stället satsar Sasaki att prova ett gäng unga framtidsnamn.Här är hela Japans trupp.

* Japan är i samma grupp som Tyskland, Danmark och Norge. Här är norskornas trupp.

* Frankrike spelar varken i Algarve eller Cypern i år. Däremot skall de möta Brasilien i två landskamper i början av mars. Förbundskapten Bruno Bini har inte heller den här gången valt att ta med Lyons lagkapten Sonia Bompastor. Här är de spelare som Bini tagit ur.

Jackpot för Portland, läget i elitettan och helgens höjdpunkter

Då var det klart hur de 55 landslagsspelarna fördelas mellan lagen i NWSL. Som jag ser det drog Portland Thorns FC den stora vinstlotten. De får nämligen världens två kanske bästa forwards.

Vilket annat lag i världen kan matcha ett anfallspar med Christine Sinclair och Alex Morgan?
Hade jag fått välja två spelare hade jag helt klart tagit de två. De var ju etta och tvåa på min lista över 2012 års bästa spelare i världen.

Hela listan över hur spelarna fördelats hittar du på den här länken. Om en vecka är det draft. Då kommer klubbarna att fylla ut sina spelartrupper.

* Apropå Sinclair och Morgan var de två ju bland huvudkandidaterna till att vinna Ballon d’Or tidigare i veckan. I samband med prisutdelningen ifrågasatte jag rösterna från de mindre fotbollsländerna.
Marcus Bühlund på Eurosport gick ett steg längre ändå, och räknade bara rösterna från de elva länder som ligger högst på världsrankingen. Han skickade sedan listan till mig – tack för det, förresten. Så här såg det ut:

1) Wambach (1)   76
2) Sinclair (5)       47
3) Morgan (3)       31
4) Lloyd (6)          28
5) Miyama (8)      24
6) Sawa (4)          18
7) Rapinoe (10)    16
8) Abily (7)            11
9) Fukumoto (9)     6
10) Marta (2)          5

Som synes gör Marta ett jättefall från andra till tionde plats på listan när bara de stora nationernas röster räknas, medan Sinclair stiger in på topp tre.
Abby Wambach vinner dock klart även här, vilket känns skönt på många sätt. För det viktigaste är ju ändå att det blev rätt vinnare.
Wambach placerades för övrigt i Western New York Flash i NWSL ihop med Carli Lloyd.

* I Sverige har Sunnanå gjort klart med AIK:s Sussie Nilsson, och Umeå har värvat Djurgårdens isländska landslagsmittback Katrin Jonsdottir. Bra värvningar av de båda västerbottniska lagen.
Men tunga tapp för de båda Stockholmslagen, som fortsätter att brandskattas på sina bästa spelare. Hårdast drabbat är tveklöst Djurgården som snart har förlorat hela sin startelva från 2012.

Bloggen Spelare 12 gjorde i går en genomgång av lagen i den nya elitettan. Det var ingen rolig läsning, utan nästan alla klubbar har i dagsläget sämre trupp än 2012. Fast det förvånar inte mig ett dugg. Elitettan är en klart dyrare serie än fjolårets division I-serier. Det är längre resor, och ytterligare två bortamatcher för alla lag.
Så jag är inte förvånad att klubbarna tvingas lägga sina pengar på annat än starka spelartrupper.

Frågan är förresten vilket lag som kommer att bli seriefavorit i elitettan. Sirius?

* Så till en kort genomgång av helgens fotboll i världen. I Australien spelas den sista omgången av W-league. Då avgörs om Canberra United eller Sydney FC tar den sista slutspelplatsen. Då avgörs också vilka lag som kommer att ha hemmaplansfördel i slutspelet.
För svenskorna gäller det att Louise Fors spelar sin sista match i Western Sydney Wanderers i natt. Petra Larsson får däremot spela vidare i slutspelet.

I Italien har svensklaget Bardolino Verona en hyperviktig hemmamatch mot serietrean Brescia i morgon. Där måste Bardolino sannolikt vinna för att inte avståndet upp till andraplatsen i tabellen skall växa sig alldeles för stort.

På söndag spelas det tre matcher i franska Feminine Division 1. Lotta Schelin och Lyon vilar i helgen, men däremot möts PSG och Montpellier i ett hyperintressant möte i kampen om andraplatsen. Den matchen sänds på franska Eurosport, med start 16.30. Huruvida man får se Kosovare Asllani då känns lite oklart. Svenskan var ju bänkad i de sista omgångarna inför den korta julvilan.

Slutligen drar landskampsåret i gång på allvar i morgon förmiddag. Då inleds Yongchuan Cup, fyrnationsturneringen i Kina med matcherna Kina–Kanada (07.00) och Norge–Sydkorea (11.00).

Därför riskerar superjuryn att välja fel vinnare

Man skulle ju kunna tro att en sammansättning av alla världens lagkaptener och förbundskaptener samt varje lands mest pålästa journalist skulle göra det klockrena valet av världens bästa spelare. För en mer insatt jury borde det ju inte finnas?

Notera att jag skriver borde.

För den topplista över damernas Ballon d’Or som jag publicerade i det förra inlägget visar klart att det som borde ha varit en superjury inte har stått för det klockrena valet.
För hur kan Homare Sawa komma fyra? Och Marta tvåa? Och hur kan den mest naturliga vinnaren, Christine Sinclair, bara komma femma?
Både i Japan och USA kom den spelare som landets eget fotbollsförbund tagit ut som årets bästa, Aya Miyama och Alex Morgan, bakom den som har skapat sig det största namnet internationellt, Sawa och Abby Wambach.

Aya Miyama, Caroline Seger och Kosovare Asllani

Aya Miyama med bollen

Efter en stunds fundering är nog inte svaret på frågorna så svårt – trots allt. Det handlar om tradition – att skapa sig ett namn/varumärke. Och det handlar inte minst om tv-tid.

Även inom herrfotbollen är traditionen viktig. Spelare kan leva på gamla meriter – och sitt namn – i flera år efter att de passerat sportslig zenit. Fast problemet är väldigt mycket mindre än inom damfotbollen.
För i och med att alla matcher från de stora herrligorna tv-sänds över hela världen varje vecka, så får de röstande gott om chanser att värdera vem som varit bäst.

Inom damfotbollen sänds i princip ingenting av ligaspelet. Och i många länder sänds inte ens de stora mästerskapen. Så chansen för representanter från exempelvis Sri Lanka, Antigua och Turkiet att göra ett rättvisande val kan vara högst begränsad. Och därför röstar många på spelare som de hört talas om – men kanske inte har sett på flera år.

Därför noteras att 2011 års suverän Sawa anses vara bäst i världen även 2012 av lagkaptenerna i Bangladesh, Bulgarien, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Hongkong, Italien, Japan (Miyama), Kambodja, Kina, Kirgizistan, Mauritius, Nya Caledonien, Nya Zeeland, Palestina, Slovenien, Sri Lanka, Swaziland, Turkiet, Uzbekistan, Vanuatu och Zimbabwe.

Homare Sawa utmanar Emma Berglund och Linda Sembrant

Homare Sawa utmanar svenska mittbackar

Och att legendaren Marta toppar listorna för lagkaptenerna från Albanien, Antigua, Armenien, Bolivia, Caymanöarna, Colombia, Comorerna, Grenada, Guatemala, Honduras, Jamaica, Luxemburg, Montenegro, Mocambique, Rumänien, Senegal, Surinam, Tadzjikistan, Venezuela och Vitryssland.
Det hade varit spännande att höra hur de motiverar sina röster…

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Som märks är det inte så många etablerade damfotbollsnationer bland dem som röstat på Marta eller Sawa.

Jämför med min vinnare, Christine Sinclair, som toppar listorna hos lagkaptenerna från Dominikanska republiken, England, Island, Irland, Mexiko, Namibia, Norge, Samoa, Sverige och Trinidad/Tobago.

Sinclair har en klart kortare lista, men den rymmer trots det fler etablerade nationer. Det borde varit ett land till, Kanada – men Sinclair valde förstås att inte rösta på sig själv.

Att det blir så här är förstås problematiken med demokrati i frågor där alla inte har, eller ens kan ha, tillräckligt underlag för att avlägga en insatt röst.
Jag är givetvis för demokrati, och accepterar att gamla meriter kommer att ha en alldeles för framträdande roll inom Ballon d’Ors damklass i många år framöver.

Även om jag samtidigt tycker att det är lite synd…

Rösterna som gjorde Sundhage och Wambach bäst i världen

Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:

”Min lagkamrat, Abby Wambach.”

Wambach och Yano

Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen

Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…

Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…

Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.

Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair

Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman

Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson

På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.

Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta       13,50
3) Morgan    10,87
4) Sawa       10,85
5) Sinclair    10,33
6) Lloyd         7,99
7) Abily          7,70
8) Miyama      7,51
9) Fukumoto  7,32
10) Rapinoe   2,89

Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage   28,59
2) Sasaki         23,83
3) Bini               9,02
4) Lair               7,64

Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.

Japansk folkfest och svensk kvotering

I Europa har damfotbollen legat nere under julen. Men i Japan har det spelats två matcher av intresse.

På julafton vann Inac Kobe Leonessa finalen i Kejsarcupen (Emperors cup) mot Jef United. Resultatet blev 1–0, och målet föll på övertid, efter hörna, och gjordes av skyttedrottningen Asuna Tanaka. Se det på det här klippet. Det var för övrigt ”bara” 4064 åskådare på cupfinalen.

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Däremot kom fantastiska 30674 personer för att se juldagens fotbollsjippo, där Japans A-landslag först spelade en halvlek mot sitt U20-landslag, och sedan en halvlek mot ett herrlag. Bilder därifrån finns här.
Mot U-laget vann Nadeshiko med 3–0 efter mål av Homare Sawa, Azusa Iwashimizu och Aya Sameshima. Sedan blev det förlust med 2–1 mot herrlaget. Där gjorde Yuki Ogimi damernas ledningsmål.

Att en jippomatch lockar 7,5 gånger fler åskådare än en cupfinal är värt en fundering. En fundering som slutar i frågan om hur man skall gå till väga för att öka intresset kring klubbfotbollen?
Och det är en fundering som inte bara görar tas i Japan, utan i hela världen. För det finns ju inga klubblag någonstans som ens är i närheten av det engagemang som finns i herrfotbollen.

Med tanke på den gigantiska skillnaden i intresse är det nästan skrattretande att se hur damfotbollen nu kvoteras in på diverse bästalistor i svensk media.

För kvotering är det. Jag har själv varit med när det skapats bästalistor, där man plötsligt inser att det riskerar att bli pinsamt få tjejer. Därför kvoterar man in idrottare, som egentligen inte borde platsa.

Johanna Almgren

Johanna Almgren

Ett typexempel är Göteborgs-Postens lista över 2012 års 50 hetaste idrottare i Göteborgsområdet. Johan Rylander har gjort urvalet, och hela fyra av de 50 är fotbollsspelare som spelat för Göteborg FC under året. Nämligen:
11) Johanna Almgren
18) Olivia Schough
27) Linnea Liljegärd
35) Lisa Ek

Att det här kvotering märks av att GFC på listan anses vara lika hett som stadens klubbar i herrallsvenskan. Här är antalet spelare från fotbollsklubbar på heta listan:
1) BK Häcken: 5
2) IFK Göteborg och Göteborg FC: 4 vardera
4) Gais: 3
5) Elfsborg, Utsikten och Örgryte: 1 vardera

GP har under året valt att hålla ner sin damallsvenska bevakning, och man hade bara en bisats om GFC:s kvartsfinallottning i Champions League.
Och jag tycker att det är med rätta, då varken GFC eller Jitex klarar av att engagera göteborgarna.

Fast tidningen underkänner ju sig själv när den nu slår fast att GFC varit lika hett som Blåvitt, och hetare än Gais.
Och när fyra GFC-spelare finns med på listan så känns det väl ändå väldigt konstigt att den enda som varit sportsligt glödhet under 2012 – Christen Press – saknas på listan?

Emma Berglund

Emma Berglund

En annan aktuell lista är Expressens över Sveriges 100 största idrottsutövare under 2012. Även där får damfotbollen rejält med utrymme. Se här:
2) Pia Sundhage
11) Lotta Schelin
27) Caroline Seger
31) Kosovare Asllani
36) Elin Rubensson
58) Emma Berglund
77) Tony Gustavsson
92) Vittsjö GIK

Den här listan är värd att spara för klubbar och förbund. Den går nämligen att använda som argument mot Expressen när/om de har minimal bevakning av damfotbollen framöver…

Höjdpunkter från VM-finalen

Här är en länk till ett nästan tio minuter långt klipp med höjdpunkter från finalen i inofficiella klubblags-VM mellan Lyon och Inac Kobe Leonessa.

Där noterar jag att jag missat ett par riktigt vassa lägen för japanskorna i början av den andra halvleken. Både Megumi Takase och Homare Sawa var nära att göra 2–0. På Takases skott gjorde Sarah Bouhaddi en riktigt världsräddning.
Publiksiffran på matchen var enligt hemsidan Women Soccer United 4201. Enligt damfotboll.com var det däremot drygt 15000.

Vilka skall man tro på?
Jag väljer den lägre siffran. För texten på damfotboll.com innehåller så många frågetecken att man undrar vilken match skribenten har sett.

Men 4201 är säkert en klart mycket sämre siffra än vad arrangören hoppats på. För Inac Kobe Leonessa hade aldrig under 3910 åskådare i ligan i år. Snittet hamnade på fina 6300. Man hade nog hoppats att en VM-final skulle få en femsiffrig publiksiffra.

Sawa före Ogimi – hur tänker juryn där?

I dag presenterades listan över de tio nominerade spelarna till Ballon d’Or – priset till världens bästa fotbollsspelare.

Av de tio jag trodde skulle bli nominerade härom veckan kom sex med. Bort föll Hope Solo, Wendie Renard, Celia Okoyino da Mbabi och Yuki Ogimi. Tillkommit har Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Homare Sawa och Miho Fukumoto.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

I sådana här priser prioriteras avgörande insatser i de stora mästerskapen närmast till hundra procent. Därför förstår jag att Lloyd finns med. Rapinoe känns däremot mer tveksam. Och nog borde Solo nominerats, med tanke på hennes avgörande insats i OS-finalen?
Att världstvåorna Tyskland inte har med någon spelare, trots att Okoyino da Mbabi gjort 17 mål i EM-kvalet, visar hur lite årets övriga verksamhet räknas.
De enda som nominerats för insatser utanför OS är Marta och Camille Abily. Fransyskan är med för att hon blev matchens lirare i Champions League-finalen, medan Martas nominering mest verkar bero på tidigare meriter.

Homare Sawa

Homare Sawa

Martas nominering är alltså högst tveksam. Fast den allra mest omotiverade nomineringen är utan tvekan den av Homare Sawa. Fjolårets vinnare var skadad hela våren, och hann aldrig komma i form till OS.
I stället bars ju det japanska laget där av Ogimi, som dessutom fortsatt att vara dominant i Frauen-Bundesliga i höst. När Sawa är med på Ogimis bekostnad tycker jag nästan att juryn odugligförklarar sig själv.

Här är alla kandidaterna:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Megan Rapinoe
* Carli Lloyd
* Miho Fukumoto
* Homare Sawa
* Aya Miyama
* Christine Sinclair
* Marta
* Camille Abily

När det gäller kategorien årets coach finns som väntat inte Thomas Dennerby med bland de tio nominerade. Däremot är förstås Pia Sundhage med.

Morgan efter Wambach, men nästa pris tar Sinclair

I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.

Alex Morgan

Alex Morgan

I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.

Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.

Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.

Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.

Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?

I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.

Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.

Homare Sawa

Homare Sawa

Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.

De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama

Har jag glömt någon självklar?

För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?

Morgan vände matchen – och vänder mot Europa?

USA vann till slut inför 19851 entusiastiska åskådare. Och Pia Sundhage:s lag tog sin 13:e raka seger. Imponerande. Som vanligt i år var det Alex Morgan som vände på steken.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Hon smällde in kvitteringen med vänstern, och fixade sedan fram den straff som Shannon Boxx förvaltade till 2–1. Det blev också slutresultatet.
USA dominerade ganska rejält under hela den andra halvleken, och totalt sett är det inte mycket att säga om resultatet.

Ändå var det här en väldigt stark insats av Australiens unga trupp. Förbundskapten Tom Sermanni har med sig 20 spelare till USA. Tio av dem är tonåringar. Och ytterligare ett par av dem är just över 20. I dag fick en hel hög av ungdomarna chansen att spela mot världens bästa lag. Och på onsdag får de en ny chans.

Sarmanni sa efter slutsignalen till NBC att han har börjat bygga nytt inför VM-kvalet till Kanada-VM 2015. Och som sagt, de unga spelarna är bra. Caitlin Foord är en svårstoppad, offensiv högerback, Emily Van Egmond en fantastisk passningspelare på mittfältet och Samantha Kerr en kvick forward.
En liten kul parentes är att Kerr faktiskt fyllde 19 år två gånger den här veckan. Hon bröt nämligen datumgränsen under födelsedagen, och fick anledning att fira dubbelt…

Utöver Sermanni intervjuades också Alex Morgan av NBC. Hon fick återigen frågan om hennes framtid, om hon är på väg över Atlanten. Svaret väcker visst hopp hos oss som hoppas få se henne i damallsvenskan till våren:

”Om det inte blir någon proffsliga här i USA, utan bara en halvprofessionell så kanske jag tar chansen att spela utomlands. Det är rätt tid för mig, och det är jättebra ligor i Frankrike, Tyskland och Sverige.”

* Så till EM-kvalet. Det spelades en match där i dag. Den vann Italien med 1–0 mot Polen efter ett sent mål av speciella målskytten Patrizia Panico.

Därmed är Polen borta från EM. Nu återstår bara 15 lag i kampen om de tolv platserna – och samtliga de tolv som var med i Finland 2009 finns kvar i kampen.

De tolv då var Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island, Tyskland, Italien, England, Frankrike, Holland, Ryssland och Ukraina. De som utmanar är Spanien, Skottland och Österrike. På onsdag kan vi fetmarkera ytterligare fyra lag som hela klara för Sverige 2013. Övriga sex lag spelar playoff om de tre sista platserna.

* Den enda större liga som haft spel i helgen är japanska Nadeshiko League. Där vann samtliga de tre topplagen Inac Kobe Leonessa, NTV Beleza och Okayama Yunogo Belle sina matcher.

Serieledande Leonessa vann inför 10591 åskådare borta mot Speranza F.C. Takatsuki från Osaka med hela 6–0 efter tre mål av Megumi Takase och ett vardera av Homare Sawa, Emi Nakajima och Asuna Tanaka.
Nyblivna cupmästarinnorna Beleza vann med 3–0 borta mot Fukuoka efter att Asano Nagasato gjort de två första målen, och Saori Ariyoshi det sista.
Slutligen vann Yunogo Belle med 4–1 borta mot JEF United. Där har jag inga målskyttar.

Schelin, PSG, tysk målkavalkad och en japansk cupskräll

I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.

Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.

I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?

PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.

Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.

Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.

Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.

* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.

Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.

Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.

Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.

Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?

* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:

Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.

När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.

Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)

Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA

* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.

Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.

Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.

I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.

* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.

Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.

* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?

Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…

Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?

Sundhages krav på USA

Pia Sundhage har lämnat sin kravlista till USA:s fotbollsförbund.

Enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så handlar det bland annat om behovet av ligaspel, ökat antal landskamper samt att hon skall få resa business class framöver.

Hon har nästa sittning med förbundet vid månadsskiftet, så vi får vänta ett tag på svaret om Sundhage blir aktuell för att ta över i Sverige eller inte.

Just frågan om att flyga business class var ju upp i Japans landslag inför OS. Då fick ju som bekant herrarnas U23-lag lyxigare flygmiljö.

När Japans damer flög hem som silvermedaljörer slapp de dock flyga economy class. I varje fall enligt den här artikeln.
Apropå Japan så sades det direkt efter OS-finalen att Homare Sawa hade tagit beslutet att avsluta sin landslagskarriär. I dag hörde jag uppgifter om att hon redan har ändrat sig. Vi får väl se hur det slutar.