Almgren missar sannolikt EM

Johanna Almgren med Anouk Hoogendijk i ryggen

Johanna Almgren med Anouk Hoogendijk i ryggen

Här är dagens riktigt tråkiga EM-nyhet: Johanna Almgren verkar missa EM. Hennes knä skall undersökas med magnetkamera i morgon, men själv verkar hon ha givit upp hoppet.

Till GP säger hon att hon har gråtit en del de senaste dagarna. Samt att:

”Jag känner min kropp efter alla år. Även om det finns ett litet hopp så tror jag att det är kört. Jag har haft samma skada en gång förut, då blev det operation – och tre månader borta.”

I dagens GT framgår att Almgren haft så ont under veckan att hon inte ens fått jogga. Det känns ganska klart att hon tvingas se mästerskapet från läktaren, eller hur?

Almgrens Göteborg spelade ju match i dag, dock förstås utan yttermittfältaren. Det blev seger med 4–3 mot Kristianstad. Det är ett målrikt resultat som jag mer förknippar med de skånska gästerna än med GFC.

Vid en titt på laguppställningarna noteras att Jessica Landström blev kvar på bänken under hela matchen. Den före detta landslagsforwarden lämnade Frankfurt för att få speltid. Visst fick hon spela i Djurgården i höstas. Men i GFC har det under våren återigen blivit rätt mycket bänknötande. Och ännu har hon inte lyckats göra ett enda mål i årets damallsvenska. Tråkigt.

Göteborg hade för övrigt bara 330 åskådare på dagens match. De förlorade publikmatchen i området ganska klart mot grannarna Jitex.

Fast trots 766 åskådare vill nog Mölndalsklubben helst glömma sin återkomst till Åbyvallen så fort som möjligt. Jitex hade varit stabilt, och hade bara släppt in nio mål på damallsvenskans sju första omgångar. I dag tvingades man släppa in sju nya. Och nu är laget på allvar indraget i nedflyttningsstriden.

Christen Press

Christen Press

För Tyresö har det däremot lossnat rejält. Framför allt har Christen Press hittat rätt. Hon gjorde två nya mål i dag – och har därmed totalt gjort tio. Även om förbundet fortfarande bara låter henne tillgodoräkna sig nio av dem i skytteligan.

Även Kirsten van de Ven är i god målform. Hon gjorde tre mål mot Jitex, och är nu uppe på en delad tredjeplats i skytteligan – trots att hon börjat fem av matcherna på bänken. Hon står på sex mål, fast att hon bara har gjort fem. Det är ju holländskan som står för Christen Press tionde mål.

I övrigt från Åbyvallen hörde jag att den påkostade uppfräschningen har inneburit att man flyttat den fallfärdiga gamla läktaren till andra sidan planen. Låter fräscht… Dessutom noteras att 50/50-lotteriet gav 130 kronor till en lycklig vinnare. De 766 åskådarna verkar inte ha varit speciellt givmilda.

Slutligen i damallsvenskan delade Sunnanå och Kif Örebro på poängen. Det var i högsta grad nödvändigt för Skelleftelaget att få hålla tätt efter att ha läckt rätt rejält den senaste tiden. Intresset för laget verkar ha dalat snabbt, för det var bara 205 åskådare på plats.

Så en liten snabbgenomgång av vad som hänt i övriga Europa i dag:

* I Italien blev det en skön svensk triumf i dag. Svensklaget Verona vann nämligen cupsemifinalen mot mästarlaget Torres med 5–3 efter straffläggning. Stephanie Öhrström och Maria Karlsson ställs nu mot ligatvåan Tavagnacco i cupfinalen.

Marlous Pieete

Marlous Pieete

* Twente vann den första upplagan av BeNe League. Man vände 1–0-underläge mot Standard Liege i dagens helt avgörande ligafinal. Det var 1–1 i halvtid innan först holländska landslagsspelaren Marlous Pieete gjorde 2–1, och sedan Maike Heuver fastställde guldsiffrorna 3–1.

Enligt ligans officiella hemsida sågs matchen av 9000 åskådare. Kul att det är sådant intresse runt om i Europa.

* Som en parentes apropå intresse så firades Barcelonas guldtjejer så här på sin hemmaplan.

* I Norge gjorde Linnea Liljegärd 1–0-målet när Avaldsnes vann med 2–0 hemma mot Sandviken. I toppmötet tog Stabaek ner Kolbotn rejält på jorden. Skrällagets första förlust för årets skrevs till hela 4–0. Hos Stabaek noterades fyra olika målskyttar.

Tankar om Göteborg–Tyresö 2–2

Jag har ju utlovat en analys av gårdagens toppmöte på Valhalla. Och löften är till för att hållas. Men den här gången var det ganska svåranalyserat.

Matchen hade nämligen väldigt många ansikten. Framför allt var Tyresö väldigt ojämnt.

Innan jag går in på det spelmässiga vill jag bara konstatera att Tyresö och Malmö under hela säsongen i fjol bara tappade elva poäng vardera. Delar man upp det i mindre bitar blir det två tappade poäng per fyra omgångar.

Efter fyra omgångar i år har Tyresö och Malmö just tappat två poäng vardera. De håller alltså fjolårets snitt. Det innebär i sin tur att om ett lag som Göteborg – som redan har tappat sex poäng – skall vara med och slåss om guldet så måste de omgående börja rada upp trepoängare.

För jag tycker att Tyresö känns bättre i år än i fjol. Stabilare.

Det hindrar inte att Tony Gustavsson har en del att göra med sitt lag. Mer om det strax. Nu till själva matchen.

En match har ju som bekant två halvlekar. I går gav de mig helt skilda vibbar. I den första – även när Göteborg ledde med 2–0 – kände jag att Tyresö var minst en klass bättre. Och att det bara skulle vara en tidsfråga innan målen trillade in.

Det kändes som att Tyresö mer spelade mot sig själva än mot Göteborg.

I den andra halvleken var Göteborg däremot något bättre än Tyresö. Plötsligt satt man inte längre och väntade på en gulröd explosion. Det var förvånande. För visst har GFC vunnit både cupfinalen i höstas och supercupen för en månad sedan, men i båda de matcherna var trots allt känslan att Tyresö hade den klart högre potentialen.

Jag skulle säga en delförklaring var en taktikmiss av tränare Gustavsson. En annan förklaring handlar om rollfördelning. Strax mer om det.

Anita Asante

Anita Asante

I den första halvleken njöt jag av Marta, Veronica Boquete, Christen Press och kanske framför allt av Anita Asante – som var fantastiskt bra. Jag har hyllat den engelska landslagsmittfältare från första gången jag såg henne. Och jag ser inget slut på de hyllningarna. Vilken fantastisk bollbehandling hon har, även i fart. Vilken arbetskapacitet.

Asante i all ära. Det var Tyresö som ägde halvleken spelmässigt sett. Varje gång en Tyresöspelare kom rättvänd mot Göteborgs backlinje kändes det farligt. 7–2 i avslut till gästerna i halvleken är ganska tydlig statistik.
Utöver avsluten vinkades glödheta Press ett par gånger av för offside när hon var fri. Åtminstone den enda kändes hårfin från läktarplats.

Trots att Tyresö kändes klart starkare stod det plötsligt 2–0 till hemmalaget. Det första målet var framför allt en tavla från Carola Söberg. I stället för att gå ut och rensa undan Olivia Schough:s höga chansboll backade Söberg in på mållinjen.
Så får inte en landslagsaktuell målvakt agera när motståndarna har en så hypersnabb forward som Jodie Taylor.

Faktum är att ett lag som Tyresö, som skjuter upp sin backlinje högt hela tiden, måste ha en målvakt som jobbar långt ut – som ett slags extra back.

2–0 var en inläggsfrispark som annars duktiga Lisa Dahlkvist missbedömde. Asante kunde smyga upp bakom och nicka till.

Två misstag innebar två Göteborgsmål. Det är sådan effektivitet som utmärker ett riktigt topplag. Så kanske ändå för GFC…

Men Catrine Johansson bjöd tillbaka. En svag rensning gav Kirsten van de Ven skottläge – och 2–1. Fem minuter senare vände Press bort Johansson och pricksköt in 2–2. Och Press var även nära att dribbla sig igenom och göra 2–3 innan pausvilan. Göteborg var nog rätt nöjt när domare Pernilla Larsson blåste för halvtid.

I halvtid tänkte jag att Tyresöspelarna garanterat skulle fortsätta ta alla chanser att komma rättvända med fart mot Göteborgs backlinje. Och att GFC skulle få väldigt svårt att stå emot.

Så blev det inte på något sätt. Tvärtom tappade Tyresö både fart och spets. Dels för att deras offensiva spelare började ha tre–fyra tillslag, för att sedan passa bollen till en stillastående lagkompis. Dels för att man började chansa med långa bollar från backlinjen, avsedda för Press.

Det senare verkade vara den taktik man gjort upp i paus. För tränare Gustavsson berömde backarna för varenda långboll – trots att de knappt ledde till någon farlighet. Konstigt.

I stället fick Göteborg föra spelet, och skapa de bästa chanserna. Efter paus blev det 4–2 i avslut till Göteborg. Åtminstone ett par av dem var riktigt farliga.
Tyresö däremot hade på 45 minuter bara en riktigt bra chans. Det handlade om inhopparen Jennifer Hermoso:s närskott i slutminuten. Den var i och för sig riktigt farlig – men ändå.

I bilen hem satt jag och funderade över hur Tyresö kunde tappa sin spets så totalt efter paus. Jag fastnade på relationen mellan huvud- och birollsinnehavare. I en film kan inte alla spela huvudroller. Likadant är det i ett fotbollslag.

Och i stort sett alla Tyresös offensiva spelare är vana vid att spela huvudrollen. Såväl Marta, Caroline Seger, Veronica Boquete, Press och Hermoso är spelare som vill ta emot och vårda bollen varje gång de får den.
De är inte lika vana vid att spela på ett tillslag, eller ta långa, offensiva löpningar för sina medspelare.

Att få några av stjärnorna att vilja spela biroller är nog Tony Gustavssons största utmaning med Tyresö.

Apropå Gustavsson blev jag förvånad av hans andra byte. Och det verkade utbytta Veronica Boquete också bli. Jag tycker nog att hon ganska klart överglänste exempelvis Caroline Seger i matchen. Trots det valde Gustavsson att ta av spanjorskan, medan Seger fick spela matchen ut.

Däremot blev jag lite glad när jag såg Göteborgs byten. Jag har flera gånger reagerat över att Torbjörn Nilsson verkar göra förbestämda byten – oavsett hur det har sett ut i aktuell match. Spelare med låg status byts ut varenda gång.

Fast inte i går. Då fick Olivia Schough – som tillhört dem med låg status – spela hela matchen, medan högstatusspelare som Yael Averbuch och Johanna Almgren fick lämna planen. Det kändes korrekt utifrån den match jag såg. För där gjorde både Averbuch och Almgren rätt bleka insatser – en bra bit från den nivå de kan spela på.

Slutligen är det ofrånkomligt att jämföra Jodie Taylor med Christen Press, med tanke på att Taylor tagit över Press roll i Göteborg. Det jag sett hittills av Taylor gör mig glad. Hon blir en attraktion i damallsvenskan. Och jag undrar faktiskt om hon inte hade passat bättre in i Tyresö än vad Press gör.

Det innebär inte att jag tycker att Taylor är bättre än Press – för det gör jag inte. Men engelskan är mer en utpräglad toppforward än amerikanskan. Och det var ju det där med huvud- kontra biroller.

Oavgjort var dagens melodi

Jag var på plats på Valhalla och såg dagens toppmöte, där som bekant Göteborg och Tyresö spelade 2–2.

Det var en match med många ansikten. I den första halvleken kändes det som att Tyresö gick på halvfart, och att det bara var en tidsfråga innan de skulle trampa gaspedalen i botten. Trots det var det Göteborg som gick upp till en 2–0-ledning (Jodie Taylor och Anita Asante) innan Tyresö på kort tid tog sig ikapp (Kirsten vad de Ven och Christen Press).

Inför den andra halvleken trodde man att Tyresö skulle ta med sig den energin de hade precis innan pausvilan. I stället tappade mästarinnorna fart och plötsligt kändes Göteborg som minst lika bra som gästerna.

Jag tänker återkomma med lite tankar kring matchen i morgon. Tills vidare kan man se de fyra målen på det här klippet.

I övrigt i dag såg blott 179 åskådare Jitex köra över Sunnanå i Lindome. 5–2 blev slutsiffrorna som visar att de som trott att Skelleftelaget skulle vara en nykomling att räkna med verkar ha varit fel ute.
Det räckte inte att landslagspelaren Carina Holmberg var tillbaka. Det rasade in mål bakåt igen för Sunnanå. Och med 16 insläppta på fyra matcher talar det mesta för att laget kommer att få en riktigt tuff säsong i damallsvenskan.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Däremot var det kul att se att Josefine Öqvist kom i målprotokollet två gånger när Kristianstad vann derbyt mot Vittsjö med 4–1. Övriga två KDFF-mål gjordes av Margret Lara Vidarsdottir, ett på pass från Öqvist. Med de båda i gång så har Kristianstad anfallskraft nog att minst slåss om den bronsmedalj som jag tippat att de skall ta.

* Det spelades tre andra toppmatcher runtom i Europa i dag. Precis som i det svenska toppmötet var det oavgjort som gällde. Fast det var bara i Göteborg som slutsiffrorna blev 2–2. I övriga Europa slutade matcherna 1–1.

* I min genomgång av helgens höjdpunkter i går missade jag den danska seriefinalen mellan Bröndby och Fortuna Hjörring. 3F-ligan har ju nått fram till sitt slutspel, dit grundseriens fyra bästa lag kvalat in. De har dessutom tagit med sig halva poängskörden.

Bröndby vann ju grundserien helt utan poängförlust. Först i dag, i tjugonde matchen för året, kom första poängförlusten för det gulblå laget från södra Köpenhamn. För matchen mot Hjörring slutade 1–1.

* Samma siffror noterades för norska toppmötet mellan LSK Kvinner och Stabaek. Lilleström tog ledningen genom Isabell Herlovsen, och Stabaek kvitterade på slutet genom danska Katrine Pedersen.

Kristin Carlsson

Kristin Carlsson

Det var även ett svenskmöte i toppserien i dag. Vålerenga, där Kristin Carlsson byttes in i 78:e minuten, tog emot Avaldsnes, där Freja Hellenberg och Linnea Liljegärd spelade hela matchen, och Mia Jalkerud hoppade in i 57:e minuten. Matchen slutade med en historisk seger för Avaldsnes – deras första någonsin i toppserien. 2–0 slutade matchen efter att Cecilie Pedersen gjort båda målen.

* Det spelades även en tredje riktig toppmatch i Europa i dag. Den avgjordes i Italien. I mitt inlägg i går skrev jag helt felaktigt att matchen var betydelselös. Stephanie Öhrström hjälpte mig med reglerna i Italien. Där blir det nämligen en helt avgörande final om två lag hamnar på samma poäng i guldstriden.

Om Tavagnacco hade vunnit i dag hade det alltså blivit en ren guldfinal. I halvtid var det också ledning för gästerna med 1–0 efter att Torres gjort självmål. Men som jag tidigare konstaterat slutade alla europeiska toppmatcher i dag 1–1. Guldskytt för Torres blev Silvia Fuselli i 66:e minuten.

Därmed slutade Tavagnacco tvåa – trots att de gått genom serien helt utan förlust. För Torres blev det alltså guld för fjärde året i rad.

För svensklaget Verona avslutades säsongen med en 4–1-seger borta mot Pordenone. Säsongen som helhet måste vara en besvikelse för Öhrströms och Maria Karlsson:s lag. De var tvåa i fjol. I år slutade man fyra, långt bakom Torres och Tavagnacco.

Lång analys av Tyresö–Linköping

Nu har även jag sett lördagens damallsvenska tv-match, den mellan Tyresö och Linköping. Det var intressant.

När man i efterhand ser en match där man vet slutresultatet, då målar man lätt upp en bild av hur det har varit. Mina fördomar om matchbilden visade sig bara delvis ha täckning i verkligheten. Men mer om det senare.

Först tänkte jag nämligen ägna mig åt spelarkritik. När jag slog på matchen var planen att försöka kolla in hur det tänkbara EM-mittbacksparet Nilla Fischer/Charlotte Rohlin skötte sig mot bästa möjliga motstånd.

När laguppställningarna rullades upp slog det mig att minst en tredjedel av startelvorna i Sveriges EM-premiär faktiskt fanns på planen. Dessutom noterades ytterligare tre–fyra spelare som är tänkbara EM-spelare. Det blev alltså ganska många fler att närstudera än bara Linköpings mittbackspar.

Men jag börjar ändå med firma Fischer/Rohlin. Genom tv-bilden är det ganska svårt att få en riktigt bra bild av spelares rörelsemönster, och samarbete. Men det jag såg av duon var väl sisådär.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Fischer har fortfarande väldigt svårt med avvägningarna av när hon skall falla, och när hon skall kliva fram. Det är det senare hon är klart bäst på, och det hon oftast väljer. Fast ibland blir det helt galet. Som när hon lämnade Marta helt ensam i 27:e minuten. Där skall Fischer vara väldigt glad att brasilianskan sköt utanför.

Dessutom måste Fischer lära sig hur hon skall jobba med armarna i straffområdet. För som jag uppfattar den högst svårtolkade handsregeln så skulle definitivt domare Linn Andersson ha blåst straff för Tyresö i den första halvleken.

Medan Fischer är fortsatt orutinerad som mittback känns Rohlin klart ringrostig. Den fråga som Pia Sundhage ställs inför den närmaste tiden är huruvida Rohlin kommer att kunn fila bort rosten de kommande två månaderna.

I VM för två år sedan såg jag Rohlin som en mittback som agerade med pondus och självförtroende i alla lägen. Mot Tyresö kändes det inte ens som att hon hade ett rent tillslag på bollen. Hennes passningar blev ofta studsiga. Dessutom drällde hon med bollen en gång och blev dessutom rejält uppsnurrad och ifrånsprungen av Christen Press. Illavarslande.

Här är mina synpunkter på fler EM-aktuella svenska och danska spelare från matchen:

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

* Sofia Lundgren: Gjorde en kanoninsats. Helt chanslös på båda målen. Gjorde ett par riktigt högkvalificerade räddningar, och agerade med pondus även utanför sitt straffområde. Kan kanske trots allt ge Kristin Hammarström en rejäl match om målvaktströjan till EM.

* Caroline Seger: En bra och en dålig halvlek. Låg i en hög utgångsposition, och spelade på få tillslag i den första halvleken. Hittade då ofta offensiva lösningar. Hade en lägre utgångsposition efter paus, och skötte den mycket sämre. Tycker att hon ofta tog till alldeles för många tillslag, och blev därmed ett slags bromskloss.

* Lisa Dahlkvist: Spelade i en väldigt defensiv mittfältsroll, och gjorde en alldeles utmärkt insats. Kanske, kanske börjar hon äntligen hitta tillbaka till VM-formen?

* Sara Thunebro: Stabil. Sattes inte på så många prov i defensiven. Offensivt kom hon till flera inläggslägen på sin vänsterkant. Kvaliteten på själva inläggen kunde dock ha varit bättre.

* Jessica Samuelsson: Gjorde några fina, offensiva framstötar, och hade bland annat ett ribbskott – om man nu skall kalla det misslyckade inlägget för skott? Jag har tidigare uttryckt rejäl tveksamhet till hennes defensiva positioner. Den tveksamheten kvarstår i högsta grad. Tyresös spelare kunde ofta löpa in bakom henne, och det skapades flera chanser på hennes kant. Som jag ser det är hon inte redo för ett EM-slutspel.

* Pernille Harder: Var inte så dominant som jag hade tänkt mig. Å andra sidan hade hon extremt hård och tät uppvaktning från det duktiga Tyresöförsvaret. Och när hon väl får bollen under kontroll gör hon alltid något bra med den. Linköping fick ett mycket bättre spel när hon kom upp som forward, och kunde få fast lite bollar.

* Mariann Gajhede Knudsen: En väldigt stabil, och användbar spelare. Kan spela i flera olika roller, och lösa det på ett utmärkt sätt. Hade det dock tufft före paus. Blev mer involverad i spelet efter paus, då hon fick Petra Larsson vid sin sida.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

* Line Röddik Hansen: Synd att hon inte är svensk. Är som bekant en lysande ytterback. Visade även kvalitet som mittback. Hennes uppspel sitter nästan alltid på läppen på mittfältare eller forwards. Hon har verkligen en underbart skön bollbehandling.

Tio spelare är betygsatta. Utöver dem lanserar jag själv två nya namn som landslagskandidater:

* Johanna Frisk: Nu har jag bara sett henne i tre matcher på tv, vilket är lite vanskligt. Men det jag sett har varit imponerande. Hon är förhållandevis snabb, och har ett bra kortpassningsspel. Hon har faktiskt varit så imponerande att jag just nu ser henne som landets bästa mittback. Således borde Frisk kunna vara högaktuell för nästa landslagstrupp.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

* Magdalena Ericsson: En härligt positiv överraskning. Ju längre matchen led desto mer slog det mig att vi här kan ha Thunebros efterträdare. Nu bygger jag bara det här på en match, vilket förstås är ett otillräckligt underlag för en helhetsanalys. Men den spontana känslan är att Ericsson har en bättre defensiv speluppfattning än de ytterbackar som förbundskapten Sundhage använder sig av. Ericsson kliver inte undan, och visar att hon kan vara så där lagom kaxig som behövs på internationell nivå. Dessutom tyckte jag att hon hade bra kvalitet på uppspelen, både med höger och vänster fot. En väldigt intressant bekantskap.

Där sätter jag punkt för spelarkritiken, och går över på själva matchen. När man ser att Tyresö vunnit med 2–0 efter att ha gjort båda målen under de sista minuterna så får man lätt känslan att hemmalaget gjort en ganska beskedlig insats.

Men efter att ha sett den första halvleken så var det bara lagets effektivitet som jag tyckte var för dålig. För så långt var verkligen Tyresö fantastiskt bra. Det var första gången jag såg laget prestera ett spel som gör att de faktiskt till och med skulle kunna utmana Lyon om nästa års Champions Leaguetitel.

Efter 45 minuter hade de inte varit nära att släppa till någon målchans bakåt. Så fort de blev av med bollen gjorde forwards och mittfältare ett så grymt hemjobb att backlinjen och Carola Söberg fick en högst tacksam uppgift. Söberg skulle för övrigt kunnat varit med bland de betygsatta spelarna ovan. Fast hon var såpass arbetslös att jag inte har något gångbart betygsunderlag…

Faktum är att Söberg på tre matcher bara behövt rädda fem skott. Det är så få att hon inte ens räknas in i målvaktsligan ännu… Och det är förstås ett otroligt gott betyg till hela lagets försvarsarbete.

Under den första halvleken spelade Tyresö dessutom på ett eller två tillslag, och tog sig ofta fram på sin vänsterkant. I halvtid var det 4–0 i högkvalificerade målchanser. Dessutom skulle man ha haft en straff.

Efter paus blev Tyresös anfallsspel klart sämre. Bolltempot bromsades genom att man tog till fler tillslag. Kanske är det så att laget har en bäst balans när Vero Boquete går ner och hämtar boll, medan Caroline Seger har en högre utgångsposition?
Det var så det såg ut före paus. I andra halvlek bytte de position, och båda blev sämre.

Till slut krävdes det två fina, individuella prestationer från Christen Press för att avgöra matchen. Det är ju det fina med Tyresö – att när spelet börjar hacka har de profiler som kan avgöra på egen hand.

Av det jag sett hittills av Tyresö är faktiskt känslan att de kan komma att avgöra damallsvenskan på ett ganska tidigt skede. Laget känns väldigt mycket mer stabilt än huvudkonkurrenten Malmö.

* Slutligen undrar jag lite över hur stor tillit man skall sätta till den officiella statistiken i damallsvenskan. Alla vi som har sett matchen Tyresö–Linköping på tv vet att Christen Press gjorde båda målen. Trots det står det så här nu på svenskfotboll.se:

1–0 Kirsten van de Ven (88). Utan assist.
2–0 Christen Press (90+1). Passning Kirsten van de Ven.

Det finns flera tveksamheter i det här:

1) Okej då om statistikfolket på plats på Tyresövallen inte uppfattade att bollen var över linjen vid Press ribbskott. Men då måste hon väl ändå få ett assist?

2) Sedan är det väl självklart att målskytten skall korrigeras i efterhand. Eller?

3) Visst gav van de Ven bollen till Press mitt på offensiv planhalva inför 2–0. Men det känns ändå rätt snällt att holländskan skall få assist till det mål som ju Press gjorde helt på egen hand. I så fall bör Meghan Klingenberg i efterhand också få assist till Press vid 1–0.

Missade finalen på finalen

Jag tillbringade eftermiddagen på herrallsvensk premiär på Borås Arena. Där fick jag se en underbart härlig allsvensk match. Hemma igen kikade jag på inspelningen från Tyresö, och supercupen.

Jag insåg också att jag, när jag ställde in videon, inte hade tänkt på att det var en cupmatch, och att det kunde bli förlängning. Alltså fick jag inte se straffavgörandet.

I halvtid kunde jag konstatera att Göteborg faktiskt hade skapade mer mot samlat försvar än Tyresö.
Göteborg hade lite mer variation mellan kantanfall och raka bollar mot kvicka Jodie Taylor. Tyresö hade däremot varken tillräckligt bolltempo, eller tillräcklig kreativitet för att spela sig genom Göteborgs välorganiserade försvar.

Det hindrade inte Tyresö från att skapa chanser. För de var som väntat oerhört farliga när de fick chansen att kontra. Både Marta och Veronica Boquete hade varsitt kanonläge att göra mål redan i den första halvleken.

I början av den andra halvleken spelade Tyresö rakare, och fick bra fart på bollen, och Marta kunde också trycka in ledningsmålet i andravåg efter hörna. Redan under halvlekens första tio minuter hade sedan både Lisa Dahlkvist och Christen Press superlägen att göra 2–0 – och mer eller mindre punktera matchen.

Anita Asante

Anita Asante

Där, under tio minuter, visade Tyresö mästarklass. Sedan kvitterade Göteborg oväntat efter att Olivia Schough kommit runt på vänsterkanten, och snyggt spelat fram Anita Asante.
Kvitteringen ledde till att Tyresö tappade sitt spel, medan Göteborg fick energi och hade en väldigt bra tiominutersperiod. Den avslutades med att Schough styrde in Yael Averbuch:s inläggsfrispark till 1–2.

Firma Marta och Press fixade en ganska snabb kvittering. Snyggt var det också. Då var det 20 minuter kvar.
Hela den andra halvleken var det mycket öppnare spel än i den första. Det skall passa Tyresö bäst. Hemmalaget hade också de bästa lägena att avgöra, inte minst genom Press – som flera gånger var nära att göra även det andra mål som jag tippat att hon skulle göra. Även Kirsten van de Ven hade ett superläge att bli hjältinna.

Kirsten van de Ven

Kirsten van de Ven

Matchen slutade 2–2, och när förlängningen började var även min inspelning klar.

Jag fick inte se avgörandet, men måste ändå säga att även om Tyresö borde ha vunnit så hängde Göteborg med bättre än väntat.

När det gäller just Göteborg visade Taylor sig vara så snabb och vass som lagledningen säkert hoppats. Hon kan nog vara en nära på fullvärdig ersättare till flyktade Press. Taylors kvalitet gör att jag gissar att Jessica Landström får det tufft att slå sig in i startelvan.

Landström måste förbättre sin förstatouch. Men över lite tid kanske den väldigt passningsorienterade träningen i Göteborg kan vara precis det Landström behöver.

Kristin Hammarström visade flera gånger att hon tänker kriga för att behålla sin plats som förstamålvakt i landslaget. Hammarström gjorde ett flertal högklassiga räddningar, och kan inte lastas för något av de båda baklängesmålen. Dessutom tog hon två straffar i den straffläggning som jag inte fick se…

Tyresö visade prov på ett snabbt och vasst anfallsspel efter paus. Men de visade även defensiva brister under den tiominutersperiod där Göteborg gjorde sina båda mål.
Klart är att laget inte kommer att få in någon mer forward – i varje fall inte till säsongsstart. För om jag inte är helt ute och reser så är väl transferfönstret numera stängt?

Vad det säger om damallsvenskans klass att Göteborg, som blev utmanövrerat av Juvisy i veckan, nu klarade av att besegra storsatsande Tyresö är lite svårt att veta. Men klart är att Tyresö av idag är en bra bit ifrån Lyonklass.
Om ett år måste de vara uppe på den nivån, om de skall infria sin målsättning om framgång i Champions League.

Publiksiffran på 439 var knappast super. Förhoppningsvis kommer Tyresö att plussa på minst tusen personer i snitt när allsvenskan drar igång.

Se utlänningarna som något positivt

Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.

Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.

Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.

Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.

Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.

Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.

Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.

Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.

I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.

Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.

Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.

* Göteborg FC             5
Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Jodie Taylor och Anita Asante (England)
Cathrine Dyngvold
(Norge)

* Jitex                          3
Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)

* Kristianstads DFF    5
Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island)
Johanna B Rasmussen (Danmark)
Brett Maron (USA)
Nicole Sykes (Australien)

* Linköpings FC          5 (ev 6)
Linda Sällström (Finland, skadad)
Renée Slegers (Holland)
Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)

* Mallbackens IF                 3
Maija Saari (Finland)
Katie Fraine (USA)
Hayley Lauder (Skottland)

* Ldb FC Malmö          10
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
Manon Melis (Holland)
Yoreli Rincon (Colombia)

* Piteå IF                     6
June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
och Francisca Ordega (Nigeria)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Sunnanå SK               4
Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria)
Carys Hawkins (Wales/Australien)
Annika Kukkonen (Finland)

* Tyresö FF                 7
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Meghan Klingenberg och Christen Press (USA)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen (Finland)
Katrin Jonsdottir (Island)

* Vittsjö GIK                6
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher (USA)
Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)

* KIF Örebro                5 (ev 7)
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada)
ev Irena Martinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)

De 63 spelarna är fördelade på följande länder:

1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*

Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.

* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.

Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiska Lorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.

Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.

God jul med finalbilder

Julafton närmar sig och jag hade tänkt att släppa damfotbollen, och i stället ägna mig åt lite julklappsrim, samtidigt som jag skall lyssna till Jussi Björling.

Eftersom fotbollsserierna nu tar några dagars paus tänkte jag också ta lite julledigt de närmaste dagarna. Men det handlar inte om någon långsemester, utan jag är tillbaka i mellandagarna.

Fast innan jag går på ledighet tänkte jag erbjuda en liten julklapp, kanske framför allt för alla Göteborgssupportrar.
För jag hade lite bilder från säsongen kvar i datorn. De kommer från finalen i Svenska cupen tidigare i höst. Den spelades som bekant mellan Göteborg FC och Tyresö FF en mörk och kall kväll. Min fotoutrustning/fotograftalang visade sig otillräcklig, för det blev en väldigt stor andel oskarpa bilder.

Här är ett galleri med de minst oskapa: God jul.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här bilderna en och en:

Schelin, Asllani, Omarsdottir, Mallbacken, Sunnanå och lite till

Jag har befunnit mig i fotbollsskugga sedan fredag kväll. Under tiden har det hänt mycket runt om i världen.
Bland annat har Lotta Schelin och Kosovare Asllani gjort tre mål vardera, vi har fått två nya lag i damallsvenskan, Djurgården har sett till att den damallsvenska bottenstriden lever, och Frankrike har tagit VM-guld.

* Vi börjar förstås på hemmaplan, där de båda seriesegrarna i division I också klarade kvalet. Således är det hög tid att hälsa Mallbacken och Sunnanå välkomna tillbaka till damfotbollens finrum.
Ni som följer den här bloggen vet att jag anser att serieseger alltid bör innebära uppflyttning. Att Svenska Fotbollförbundet och EDF har beslutat att det i framtiden skall vara kval både för seriesegrarna i division I och division II tycker jag är ett rent idiotiskt beslut.

* Vilka lag som Mallbacken och Sunnanå kommer att ersätta är ännu inte helt klart. Piteå, och troligen även Jitex, räddade sitt kontrakt i dag. Däremot behöver Kif Örebro nog ta en poäng till för att känna sig helt säkert på damallsvenskt spel även 2013.

Dagens förlust mot Piteå var tung. Att Djurgården samtidigt fick med sig en poäng hemma mot Vittsjö innebär att avståndet mellan Kif och Djurgården nu bara är tre poäng och sex mål.

Kirsten van de Ven

I toppen gjorde Kirsten van de Ven båda målen när Tyresö vann med 2–0 i Kristianstad. Hemmalaget tvingades byta ut målvakten Hanna Persson redan i den elfte minuten. Resten av matchen vaktade utespelaren Katrin Omarsdottir hemmamålet. Jag vet inte om det påverkade resultatet. Men det kan väl knappast ha varit positivt för KDFF?

I morgon fullbordar LdB FC Malmö och AIK omgången. Malmö har vunnit tolv raka matcher i damallsvenskan. Senaste förlusten kom just mot AIK, den 20 maj. Men inte kan väl Stockholmslaget skrälla igen?

Christen Press

Slutligen tog Linköping tre sköna poäng i kampen om tredjeplatsen. I en svängig match ledde Göteborg med 2–1 i andra halvlek efter två mål av Christen Press – förstås. Men Lisa De Vanna fick sista ordet, och sköt Linköping till 3–2-seger i 83:e minuten.

I skytteligan har tio spelare nu kommit upp i tvåsiffrigt. Anja Mittag leder fortfarande på 20 mål, med Press som tvåa – tre mål bakom. Bland de tio är det bara två svenska spelare – Madelaine Edlund (11 mål) och Sofie Andersson (10).

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Så till Frankrike, där våra båda svenska spelare gjorde succé i helgen med tre mål vardera. Lotta Schelin gjorde 1–0, 3–0 och 4–0 när Lyon i går vann med just 4–0 mot Juvisy. Ett resultat som innebär att fjolårstvåan Juvisy redan i femte omgången är bortspelat från guldchansen.

I våras var Juvisy på samma poäng inför de båda lagens inbördes möte i slutomgången. Nu är Parislaget redan åtta poäng bakom Lyon. Det tar de aldrig in.

Lyon skuggas nu i stället av Montpellier, och storsatsande Paris Saint-Germain. PSG vann i dag med 6–0 mot bottenlaget Arras. Kosovare Asllani gjorde 1–0 redan i första minuten, och följde upp med att även göra 4–0 och 6–0. Därmed har både Schelin och Asllani gjort fem mål, vilket gör dem till de bäst placerade utlänningarna i skytteligan, som leds av Camille Abily på tio fullträffar.

* Apropå Frankrike har landet en lysande framtid inom damfotbollen. Deras flicklandslag vann ju nämligen F17-VM i går. Det är förstås ett besked om att fransyskorna inte kommer att nöja sig med fjärdeplatser i de stora mästerskapen framöver.

F17-VM var för övrigt en framgång för Europa, då även Tyskland nådde semifinal. Kanske kan Europa få fler än tre platser till nästa mästerskap.

* I Finland försvarade PK-35 Vantaa sitt guld. De vann med solklara 5–0 borta mot ONS i avslutningsomgången. Skytteligafyran Heidi Kivelä gjorde tre av målen.

För svensklaget Åland United (Karolin Pettersson, Helén Eke, Jennifer Egelryd och Frida Thilén) räckte det inte med 8–1-seger mot Ilves. Det blev silver trots att Ålandslaget gjorde hela 116 mål i serien, bara släppte in elva, och hade seriens tre bästa målskyttar i:

1) Manya Makoski (från USA)   31 mål
2) Adelina Engman                    25
3) Hayley Lauder (Skottland)    18

* I Norge har Lilleström ett rejält grepp om guldet efter dagens toppmöten. Isabell Herlovsen och Cecilie Pedersen sköt målen när LSK vann borta mot Röa med 2–1. Samtidigt spelade Stabaek och Arna-Björnar 1–1 efter 0–1-mål av Hege Hansen och kvittering av Andrine Stolsmo Hegerberg.

Det innebär att Lilleström har tre poäng upp på Stabaek med tre omgångar kvar. Arna-Björnar är sex poäng bakom och Röa nio. Med tanke på att Lilleström inte har några topplag kvar att möta talar allt för att de kommer att få höja pokalen den 11 november.

* I tyska Frauen-Bundesliga tappade Wolfsburg överraskande poäng efter 0–0 borta mot Essen-Schönebeck. Det var Wolfsburgs första poängtapp den här säsongen.

Genoveva Anonma gjorde båda målen på inlägg från Lisa Evans när Potsdam hemmaslog Bayern München med 2–1, och Sandrine Bretigny blev tvåmålsskytt för FFC Frankfurt vid 3–0-segern borta mot Sindelfingen.
Se höjdpunkter från Potsdams seger på den här länken. Anonmas första mål, som hon drar in på volley, är definitivt värt att se. Sevärd är också Alyssa Naeher:s fina räddning på en straff från Sarah Hagen.

För Frankfurt fick Sara Thunebro sina första spelminuter under tillfällige tränaren Philipp Dahm. Det handlade dock bara om ett sex minuter långt inhopp. Alltså fortsatt mörker för Thunebro. Antonia Göransson spelade däremot alla 90 minuterna för Potsdam.

Homare Sawa

Homare Sawa

* I Japan sköt Homare Sawa guldet ännu närmare Kobe. För Inac Leonessa vann med 1–0 borta mot Iga Kunoichi samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 borta mot Albirex Niigata. Därmed leder Kobe med nio poäng med fyra omgångar kvar att spela.

Här är ett klipp från när Michi Goto gjorde enda målet när Urawa Reds vann borta mot Okayama Yunogo Belle.

* I Italien vann de sex högst placerade lagen sina matcher. Bardolino Verona vann med 4–0 hemma mot Fortitudo Mozzecane. Där byttes Stephanie Öhrström ut med elva minuter kvar att spela.
Jag misstänkte först att hon kunde vara skadad. Så var det inte, utan hon meddelade via sitt twitterkonto att bytet bara var för att andramålvakten skulle få lite speltid i ligan.

* Slutligen till Ryssland, där Rossiyanka föll med 1–0 i toppmötet med Zorkij. Sofia Jakobsson spelade hela matchen – om jag lyckats hantera google translate på rätt sätt…

Bilder av Sverige–Holland

Jag hade med mig kameran till Gamla Ullevi i går, och här är resultatet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var rätt svårfotat för oss amatörer, med en ganska lågt stående, och stark sol. Men några ok rutor blev det trots allt.

 

De svaga domarna

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
(Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Vilket land blir först att säkra EM-biljetterna?

Medan Sverige, USA och Japan laddar inför OS med en på många sätt glödhet träningsturnering i Halmstad och Göteborg spelas även mängder av hyperintressanta tävlingslandskamper runtom i Europa.

Vår egen träningsturnering är förstås så het som en träningsturnering någonsin kan bli. Alla tre medaljnationerna från VM i fjol är med.
Och det är faktiskt de tre OS-lag som är högst rankade på Fifas världsranking som stöter på varandra. Även om jag själv för tillfället bara rankar Sverige som sjätte nation i OS.

Som vanligt har Svenska Fotbollförbundet inte direkt jobbat ihjäl sig för att marknadsföra evenemanget. Men jag hoppas att de åtminstone klarar av att nå över 5000 åskådare på Sveriges båda matcher. Allt annat vore pinsamt. Inte minst med tanke på att vi skall ha ett EM-slutspel i Sverige nästa år, och då kommer vi inte att ha så här namnkunnigt motstånd.

Vad kan vi förresten kunna att få för motstånd i nämnt EM?

Delvis kan den frågan besvaras under kommande vecka. Det skall spelas inte mindre än 27 EM-kvalmatcher från lördag till och med torsdag och Italien, Danmark och Holland kan alla tre bli EM-klara av egen kraft i veckan.

De mest intressanta matcherna är:
* Schweiz–Spanien i grupp 3, lördag 18.30
* Ukraina–Finland i grupp 5, på lördag 17.00
* Tjeckien–Österrike i grupp 7, på lördag 16.00
* England–Holland i grupp 6, på söndag 18.30
* Norge–Nordirland i grupp 3, på onsdag 18.00
* Finland–Vitryssland i grupp 5, på onsdag 18.00
* Slovakien–Ukraina i grupp 5, på onsdag 19.00
* Danmark–Tjeckien i grupp 7, på onsdag 19.30
* Irland–Skottland i grupp 4, på torsdag 20.30

Jag tippade EM-kvalet i slutet av oktober. Det tipset står sig fortfarande väldigt bra. Även om jag reviderade mitt tips i grupp 3 en månad senare.

Sedan november har jag däremot inte känt behov av att göra någon ändring i tipset. Senast jag gjorde någons större genomgång av läget i EM-kvalet var för övrigt i början av april.

Inför helgen kan det vara läge för en ny snabbgenomgång.

Grupp 1:
Italien kommer att vinna, och motsvara mitt tips. De kommer att säkra gruppsegern 100-procentigt redan på lördag genom seger mot Makedonien (hemma).
Ryssland tar andraplatsen. Sannolikt är det klart redan innan den 19 september, då man tar emot trean Polen hemma.

Grupp 2:
Även här kommer tipset att sitta klockrent. För det är i praktiken klart att Tyskland vinner före Spanien.
Spanien har chansen att få en direktplats till slutspelet i Sverige, som bästa tvåa. Men då krävs nog seger i den kluriga bortamatchen mot Schweiz på lördag. Fixar Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna att sätta en käpp i hjulet för Vero Boquete och de andra spanjorskorna så talar det mesta för att tvåan i grupp 6 blir bästa tvåa.

Grupp 3:
Är ihop med grupp 5 klart jämnast. Här är det fortfarande ett öppet race mellan Belgien, Norge, Island och Nordirland.
Jag tippade först Norge före Island, men kastade sedan om det tipset.
Gruppen kommer inte att avgöras förrän i september, då det spelas fyra inbördes möten mellan de fyra topplagen. Jag tror att matchen Norge–Island den 19 september kan bli helt avgörande om gruppsegern. Men för att det skall bli verklighet behöver Norge först slå Nordirland och Belgien.

Grupp 4:
Här motsvarar Frankrike mitt favorittips. Om Irland och Skottland kryssar på torsdag är fransyskorna redan helt EM-klara.
Kampen om andraplatsen i gruppen står just mellan Irland och Skottland. Torsdagens möte i Cork kan vara det som avgör.

Grupp 5:
Jämnaste gruppen ihop med grupp tre.
Jag har tippat Finland före Ukraina. Det tipset känns gångbart, även om både Slovakien och Vitryssland i högsta grad är med i kampen. Finland ställs mot Ukraina (borta) och Vitryssland (hemma) i veckan. Dessutom skall Slovakien ta emot Ukraina. Efter de tre matcherna kan det vara avgjort.
Men avgörandet kan också dröja till slutomgången den 19 september, då Finland tar etmo Ukraina och Vitryssland tar emot Slovakien.

Grupp 6:
Här har det handlat om två lag från första sekund – Holland och England.
Gruppen avgörs på söndag, då de lagen möts i Manchester. Jag tror på engelsk seger i matchen, och i gruppen.
Men Loes Geurts, Manon Melis, Kirsten van de Ven och de andra holländskorna har en bra chans att gå direkt till EM som bästa tvåa, även vid förlust.

Grupp 7:
Här motsvarar Danmark favoritskapet med eftertryck.
Danskorna kan säkra sin EM-plats på onsdag genom seger mot Tjeckien.
Andraplatsen står mellan Österrike och Tjeckien. Österrike anfört av Bayern Münchenkvartetten Carina Wenninger, Viktoria Schnaderbeck, Sarah Puntigam och framför allt Laura Feiersinger ligger före just nu. Gör de det även efter lördagens möte i Prag?

Slutligen. Här är återigen mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoff.

OS-klart, pinsam miss och fyra japanska mål

I praktiken var det ju redan klart förra helgen. Men Nya Zeeland tog häromdagen den sista OS-platsen. Det blev 7–0 i det andra playoffmötet med Papua Nya Guinea, och totalt 15–0.
Därmed är alla tolv OS-nationerna klara, och inom kort borde seedningen bli klar. Som jag ser det är USA och Japan megafavoriter till att nå finalen. Efter dem känns Brasilien och Frankrike som de två länder som just nu ligger närmast. Sverige och Storbritannien är femma och sexa, och har hyfsad chans på en semifinalplats.
Kanada, Nya Zeeland och Nordkorea kan vid gynnsam lottning också nå semifinal. Däremot lär Kamerun, Sydafrika och Colombia knappast ha någon chans.

Apropå OS-kval och Nya Zeeland hoppas LdB Malmös Ali Riley att hon blir kvar i Sverige även efter OS. Läs mer om det här.

* Det ser inte ut att bli något ligaguld för svensklaget Bardolino Verona i Italien. Igår blev det hemmaförlust med 1–0 mot Milan, samtidigt som Sassari Torres Calcio vann borta mot Roma med 4–1.
Därmed leder Torres nu ligan med fyra poängs marginal till Bardolino. Trean Brescia, som också förlorade, är i sin tur två poäng bakom Veronalaget. Stephanie Öhrström spelade hela matchen mot Milan, medan Maria Karlsson fortfarande är knäskadad. Se bilder från Bardolino-Verona här.

* Det är inte bara allsvenskan som drar igång under påsken. Den engelska ligan WSL drar igång idag med mötet Arsenal–Everton. Läs här hur Arsenalstjärnan Kelly Smith ser på ligan, och på damfotbollen.
Hon säger bland annat att:

”Jag fick erbjudanden att spela i Tyskland eller Sverige, där du troligen kan tjäna mer pengar. Men jag ser positiva saker hända med sporten i England, speciellt i året med OS och efter ett bra första år med WSL.”

Jag kan inte säga att jag är någon WSL-expert, men det är ingen tvekan om att Smiths Arsenal är tunga guldfavoriter. Till och med betydligt tyngre än vad Tyresö är i Sverige.

* I mitt inlägg om bloggande svenska och damallsvenska spelare missade jag ju Johanna Almgren. Pinsamt, då det är den blogg jag följer oftast. Det är nu fixat här.

* Här är bilder från EM-kvalmötet Holland-Slovenien 3–1. Se hur Tyresös Kirsten van de Ven och Linköpings Manon Melis slår in varsin retur till 2–1 och 3–1 och hur Vittsjömålvakten Loes Geurts blir överlobbad till 1–1.

* Japan vann Kirin Challenge cup 2012 på målskillnad efter 4–1-segern mot Brasilien. Här är bilder från den matchen. Målskyttar: 1–0 Självmål av Daiane, 1–1 Francielle, 2–1 Yuki Nagasato, 3–1 Aya Miyama och 4–1 Yuika Sugasawa.

* Under kvällen kommer jag att redovisa övre halvan i mitt allsvenska tips. Det tips på den undre halvan som jag känner mig klart mest osäker på är Vittsjös tiondeplats. Men den här artikeln gav mig lite hopp om att trots allt få rätt.
Det är förstås inte positivt för Vittsjö att Danesha Adams inte är spelklar. Däremot är utgångarna om hur Kendall Fletcher styrt upp backlinjen positiva. Dels för mitt tips, men framför allt för Vittsjö. För när jag såg Skåneklubben i Borås i förra veckan var backlinjen allt annat än uppstyrd…

* Till sist konstaterar jag att www.damfotboll.com har återuppstått på påskdagens morgon. Passande. För vilken tid kan vara bättre för en återuppståndelse?

Dyrköpt seger för Finland – och kanske för mitt guldtips

Det har blivit hög tid att sammanfatta gårdagens EM-kvalmatcher. Finland tog en viktig, men kanske kostsam seger hemma mot Slovakien.
Kostsam för att Linköpingsforwarden Linda Sällström drog av främre korsbandet i ena knät, och missar resten av EM-kvalet, och hela allsvenskan.
Därmed blir segern kanske även kostsam för mitt allsvenska guldtips. Men mer om det i senare inlägg.

Finland vann alltså trots allt toppmötet i grupp 5 mot Slovakien med 2–0 efter mål av Emmi Alanen i första halvlek och HJK:s 19-åriga talang Marianna Tolvanen på övertid i andra. Och finskorna leder nu gruppen på tio poäng – tre före Slovakien, Vitryssland och Ukraina.

I grupp 2 är Tyskland i praktiken klart för EM. De har kvar att möta i tur och ordning Rumänien, Kazakstan och Turkiet, och risken att de förlorar någon av de matcherna är obefintlig.
Igår besegrades Schweiz på bortaplan med 6–0 efter fyra mål från makalöst formstarka Celia Okoyino da Mbabi. Hon har nu gjort 14 mål på fyra landskamper – och det mot så starkt motstånd som Sverige, Japan, Spanien och Schweiz. Imponerande är inte ord nog.

Glädjande också att matchen sågs av hela 2,7 miljoner tv-tittare i Tyskland. Det är ett tecken på att VM ökat intresset för det tyska landslaget.
För Schweiz försvann not EM-chansen igår i Aarau. Det räcker nämligen inte med seger hemma mot Spanien, utan Ramona Bachmann:s lag måste ha hjälp för att nå playoff. Och chansen att Spanien går på någon mer mina i kvalet känns högst begränsad.

I grupp 4 hade Irland greppet om playoffplatsen bakom Frankrike i 82 minuter igår. Så länge betydde Denise O’Sullivan:s mål från den fjärde minuten irländsk ledning i Edinburgh mot Skottland. Men genom mål av Rhonda Jones i 86:e och inhopparen Christie Murray minuten efter så har Skottland återtagit kommandot i jakten på gruppens andraplats.

Vittsjömålvakten Loes Geurts släppte för första gången i EM-kvalet in mål, men Holland vann till slut mot Slovenien med 3–1. Tyresös Kirsten van de Ven gjorde 2–1-målet i 70:e minuten och Linköpings Manon Melis det sista elva minuter senare.
Och holländskorna behåller ledningen i grupp 6 fram till gruppfinalen borta mot England den 17 juni.

I grupp 7 vann Österrike hemma mot Portugal med 1–0 efter ett sent segermål från Bayern Münchens 19-åriga forwardstalang Laura Feiersinger. Resultatet gör att österrikiskorna går upp jämsides med Tjeckien i kampen om playoffplatsen bakom Danmark.

För svensk del var väl annars avancemanget till F19/93-EM gårdagens stora händelse. Och sättet den bärgades på väcker framtidshopp. För det är inte ofta svenska landslag besegrar Tyskland, ens på svensk mark.
Det blev 1–0 igår i Västerås, och jag kan inte säga att jag är någon expert på spelarna i vårt F19-landslag. Men det jag sett av Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö, Elin Rubensson och några till är riktigt lovande.
Nu får de åka till Turkiet 2–14 juli och mäta krafterna med Turkiet, Portugal, Rumänien, Serbien, Spanien, England och troligen också Danmark.

Till sist så fortsätter Japan att visa hög klass. De vann med 4–1 över Brasilien, och säkrade därmed segern i Kirin Challenge cup på fler gjorda mål än USA. Japanskorna var minst klassen bättre än Brasilien, och det sken av självförtroende kring lagkaptenen Aya Miyama och hennes lagkompisar.