Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.
Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.
Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.
Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.
Kim Little
Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.
Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.
Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Aya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?
Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.
De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.
Carli Lloyd trixar
När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.
När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.
Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.
Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.
Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:
1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München
Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen: Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash
Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?
KIF Örebro stöter på en gammal bekant i åttondelsfinalen av Champions League. Lisa Dahlkvist och PSG kommer nämligen på besök. Det är en drabbning där Örebro är kraftiga underdogs.
Jag bedömer PSG som favoriter till minst 90–10. FC Rosengård var ju seedat i lottningen och fick därför en klart lättare lottning. Mot italienska Verona finns en mycket god segerchans, uppskattningsvis även här cirka 90–10.
Seedningen var en riktigt god nyhet, eftersom den innebär att storlagen inte kan stöta på varandra förrän i kvartsfinal. Tyvärr lyckades Uefa lotta de på pappret starkaste lagen bland de oseedade (Chelsea, LSK Kvinner – möjligen kan Örebro också räknas in här) mot riktigt toppmotstånd. Chelsea stöter på Wolfsburg och för LSK väntar Frankfurt.
Synd för de engelska och norska mästarinnorna som med annan lottning hade haft bra chans att nå kvartsfinal. I övrigt blev det följande matcher: Twente–Barcelona, Brescia–Fortuna Hjörring, Slavia Prag–Zvezda och Atletico Madrid–Lyon.
I dag har Fifa presenterat de tio kandidaterna till priset som världens bästa spelare 2015, det som på herrsidan kallas Ballon d’Or. Årets nomineringar känns i stora drag rätt ok.
Fast visst förekom det några konstiga uttagningar. Den konstigaste var att i mina ögon världens bästa back 2015, Becky Sauerbrunn, inte finns med. Det gör däremot Kanadas talang Kadeisha Buchanan. Inget ont om Buchanan, som är duktig. Men hon är inte en av världens tio bästa spelare.
Noterbart är att det rakt igenom handlar om spelare från VM. Därmed missar återigen Kim Little chansen till nominering. På listan finns inte heller någon från bronslaget England. Här är de tio lyckliga i bokstavsordning:
Nadine Angerer (Tyskland/Brisbane Roar/Portland Thorns) Ramona Bachmann (Schweiz/FC Rosengård/Wolfsburg) Kadeisha Buchanan (Kanada/West Virginia University) Amandine Henry (Frankrike/Olympique Lyonnais) Eugénie Le Sommer (Frankrike/Olympique Lyonnais) Carli Lloyd (USA/Houston Dash) Aya Miyama (Japan/Okayama Yunogo Belle) Megan Rapinoe (USA/Seattle Reign) Célia Šašić (Tyskland/1.FFC Frankfurt) Hope Solo (USA/Seattle Reign).
Spontant hade jag tagit bort Angerer, Buchanan och Rapinoe och ersatt dem med Sauerbrunn, Little och Lucy Bronze.
Nu är det ju i och för sig rätt oväsentligt i år vilka som är nominerade. Det är ju redan klart att priset kommer att gå till Carli Lloyd.
En svensk nominerades i ledarkategorien – Calle Barrling. Här lär ju priset gå till Jill Ellis, även om Mark Sampson borde vara en värdig utmanare.
Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.
Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.
Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.
Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:
”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”
Ni fick alltså bra betalt?
”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”
Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.
Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.
Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.
Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.
Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.
2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.
Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.
Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.
Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).
Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.
Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.
Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).
Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.
Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.
Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.
Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.
För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.
En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.
En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.
I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.
* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.
Rachel Buehler skriver autografer
När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.
Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:
* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.
Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin…
* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.
Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.
Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.
Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.
* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.
I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.
I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.
Uefa har nu presenterat de tre finalisterna i kampen om priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Bland de tre finns Celia Sasic, som ju tidigare i sommar berättade att hon slutar med fotbollen. Det kan alltså bli så att hon verkligen slutar på topp.
De två som utmanar tyskan är den före detta klubbkompisen från Frankfurt Dzsenifer Marozsan samt Lyons mittfältare Amandine Henry.
På den här länken kan man se vilka som placerat sig på platserna 4–30. Där noteras att Caroline Seger blev nia och Lotta Schelin slutade på 18:e plats. Tittar vi efter spelare som spelade i damallsvenskan under perioden blev Anja Mittag delad fyra, Ramona Bachmann sjua samt att Manon Melis och Maren Mjelde slutade på en delad 23:eplats.
Listan domineras kraftigt av spelare som tillhör tyska eller franska klubbar. Den engelska ligan har precis som damallsvenskan med fyra spelare. Slutligen har USA:s NWSL med tre spelare och norska toppserien delar ju Mjelde med damallsvenskan.
Apropå Sasic så ersätts hon i Frankfurt av Yuki Ogimi. Den nyheten kom i dag och var kanske ingen jätteskräll. Sedan Ogimi kom till Wolfsburg har hon inte riktigt lyft till den nivå hon höll 2012 och 2013. Det kändes därmed inte orimligt att Nilla Fischers lag skulle kunna tänka sig att släppa henne.
* Linköping visade klass när man i går körde över Piteå med hela 5–0. Samtidigt tog Mallbacken tre blytunga poäng hemma mot Kif Örebro, ett resultat som lär skaka om i AIK, Hammarby och kanske även i Umeå.
Umeå har dock lite andrum genom att man vann med 2–0 mot Hammarby och fortfarande har fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Det strecket kan Mallbacken klättra över genom att ta poäng hemma mot AIK på söndag. Sannolikt behöver man dock tre för att verkligen sätta press på konkurrenterna i kampen för nytt kontrakt.
För AIK känns söndagens match alltmer som sista chansen. Vinner inte Solnalaget i Värmland finns det inte många halmstrån kvar.
Här är förresten höjdpunkter från de tre matcherna. För Linköping gjorde Pernille Harder de tre mittenmålen. Frisparken till 4–0 var extra sevärd:
Mallbackens segermål nickades in av Madelen Janogy. Det var knappast landslagsklass på Carola Söberg:s ingripande vid målet. Det lilla jag såg av matchen hade Kif Örebro väldigt svårt att spela till sig klara målchanser. Mallbacken var välorganiserat och stabilt. Rätt imponerande faktiskt att man bara har släppt in 16 mål – vilket är färre än positiva överraskningar som Piteå och Vittsjö.
I Umeå gjorde Lina Hurtig båda målen med sitt huvud, två läckra nickmål:
* I förrgår drog Champions League i gång med gruppspelet. Det är nya matcher i dag, men i den här omgången spelar inte något av de lag som kommer att ha med slutsegern att göra.
Däremot kommer tre av de fem–sex lag som har chansen att vinna Champions League att drabba samman i slutet av veckan. Fredag och söndag spelas nämligen Valais cup i Schweiz.
Där ser semifinalerna ut så här: Lyon–Zürich (16.00, Eurosport2) och PSG–Bayern München (19.00, Eurosport). Även om det är en träningsturnering kan man räkna med att det kommer att vara tonvis med prestige inblandat i matcherna. Eurosport sänder även finalen 18.00 på söndag. Kul.
* I nämnda NWSL fortsätter kampen kring slutspelsstrecket att vara en riktig nagelbitare.
Antalet inblandade lag minskade dock den här natten. I och med att Sky Blue bara fick 1–1 mot Chicago kan de himmelsblå räknas bort. De har bara tre matcher kvar att spela och avståndet upp till strecket är sju poäng.
Även Western New York Flash är numera ute ur kampen. De fick bara 1–1 borta mot Washington, vilket innebär att Flash har sex poäng upp till strecket med tre omgångar kvar.
Washington har i praktiken känts slutspelsklart ett tag. Men med bara en poäng på de två senaste matcherna börjar det osa riktigt hett för Spirit. Laget har i och för sig fyra matcher kvar och tre poäng ner till strecket, vilket ger hyfsade odds. Men det är så raffinerat att man skall möta båda huvudkonkurrenterna Kansas och Portland samt de båda topplagen Seattle och Chicago. Spirit lever alltså farligt.
I Washington finns för övrigt den högst oväntade skytteligaledaren Crystal Dunn. Den före detta ytterbacken har skolats om till forward och står på tolv mål på 16 matcher. På delad andraplats i skytteligan ligger Allie Long och Beverly Goebel-Yanez på nio mål vardera. VM-spelarna har ju deltagit i färre matcher. Av dem ligger Christen Press högst med fina facitet åtta mål på åtta matcher.
Nattens viktigaste match vann Kansas City mot Portland med klara 3–0. Inför avspark låg båda lagen på 22 poäng på vardera sidan om slutspelsstrecket. Nu har Kansas tre poäng upp och bättre målskillnad. Dessutom har man ett tacksamt återstående program, vilket ger goda chanser för de regerande mästarinnorna att återigen nå slutspelet.
Det är alltså Kansas, Washington och Portland som nu gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Några lag till har teoretiska chanser.
Efter varje VM tar Fifa ut ett världslag. De senaste gångerna har upplägget varit att man presenterar laget i form av en 23-mannatrupp. De brukar prioritera att plocka spelare från så många lag som möjligt.
Jag har följt upplägget och presenterar här mitt världslag från mästerskapet i Kanada. Från den startelva jag hade inför de två avslutande matcherna blev det två ändringar. Japanska mittbacken Azusa Iwashimizu hade en tung dag i finalen och flyttas ur startelvan, men är ändå kvar i truppen.
Jag väljer även att byta vänsterback. Meghan Klingenberg tar klivet från bänken in i startelvan. Här är mitt världslag. Startelvan är uppställd enligt USA:s gulduppställning 4–4–1–1:
Hope Solo, USA
Lucy Bronze, England Wendie Renard, Frankrike Becky Sauerbrunn, USA Meghan Klingenberg, USA
Aya Miyama, Japan Amandine Henry, Frankrike Ramona Bachmann, Schweiz Louisa Necib, Frankrike
Carli Lloyd, USA
Celia Sasic, Tyskland
Resten av truppen:
Målvakter: Erin McLeod (Kanada) och Lydia Williams (Australien).
Backar: Ali Krieger (USA), Steph Houghton (England), Azusa Iwashimizu (Japan) och Laure Boulleau (Frankrike).
Mittfältare: Wang Lisi (Kina), Lady Andrade (Colombia), Simone Laudehr (Tyskland) och Lisa De Vanna (Australien),
Forwards: Anja Mittag (Tyskland) och Gaelle Enganamouit (Kamerun).
Coacher blir Mark Sampson och Jill Ellis.
Inför finalen skrev jag att jag höll Bachmann som VM:s bästa spelare. Efter finalen reviderar jag den uppfattningen. Där är nu i stället Lloyd min etta, med Bachmann som tvåa och Henry som trea.
Den enda svenska spelare som fanns med i funderingarna kring det här världslaget var Hedvig Lindahl. Det fanns dock många duktiga målvakter och hon tillhörde de spelare som hamnade just utanför laget. I det sällskapet finner vi även spelare som Nadine Angerer, Wang Fei, Kadeisha Buchanan, Elodie Thomis, Lena Goessling, Shirley Cruz, Megan Rapinoe, Formiga, Morgan Brian, Alex Morgan, Eugenie Le Sommer, Marie-Laure Delie, Christine Sinclair och Jodie Taylor.
Det blir intressant att se hur mitt världslag stämmer överens med de officiella, när det presenteras. Jag välkomnar för övrigt synpunkter. Jag har ju inte sett alla matcherna och har säkert missat någon spelare som borde ha varit med.
Fifas tekniska studiegrupp har presenterat kandidaterna till priset guldbollen som går till VM:s bästa spelare. Bland de åtta kandidaterna till bästa utespelare saknas den som jag tycker har varit allra bäst, Ramona Bachmann.
Noterbart är att två högerbackar finns med, medan bara en av de åtta är utpräglad forward. Se det som en signal om att det har varit det stabila försvarsspelet som dominerat det här världsmästerskapet.
Kandidaterna är i bokstavsordning:
* Saori Ariyoshi, högerback, Japan
* Lucy Bronze, högerback, England
* Amandine Henry, mittfältare, Frankrike
* Julie Johnston, mittback, USA
* Carli Lloyd, mittfältare/forward, USA
* Aya Miyama, mittfältare, Japan
* Megan Rapinoe, mittfältare, USA
* Celia Sasic, forward, Tyskland
I kategorien bästa målvakt heter kandidaterna:
* Nadine Angerer, Tyskland
* Ayumi Kaihori, Japan
* Hope Solo, USA
Här hade jag inte haft något emot att någon av Erin McLeod och Lydia Williams hade tagit plats på Kaihoris bekostnad.
Slutligen är här de tre kandidaterna till bästa unga spelare:
* Kadeisha Buchanan, mittback, Kanada
* Ada Stolsmo Hegerberg, forward, Norge
* Jiali Tang, mittfältare, Kina
Personligen har jag börjat skissa på mitt världslag. Jag tänker inte spika det förrän de två sista matcherna är spelade. Men i nuläget är uppställningen 4–4–1–1 med de här spelarna: Solo – Bronze, Azusa Iwashimizu, Becky Sauerbrunn, Laure Boulleau – Miyama, Henry, Bachmann, Louisa Necib – Lloyd – Sasic. Det finns flera spelare som ligger på gränsen och som under helgen antingen kan ta sig in i eller ur laget.
Jag välkomnar förstås synpunkter både på Fifas uttagningar och på mitt nuvarande världslag. Inte minst på backvalen. Jag tycker alltså att Becky Sauerbrunn har varit bättre än Julie Johnston – en åsikt som tydligen inte delas av Fifa.
Den åsikten delas inte heller av Simon Bank på Aftonbladet. Han har i dag nominerat följande världslag: Angerer – Jessica Houara, Wendie Renard, Johnston, Meghan Klingenberg – Miyama, Henry, Lloyd, Elodie Thomis – Bachmann.
Det udda är att Banks lag bara består av tio spelare, det fattas en forward. Sasic? På avdelningen fiaskon är det även Ana Maria Crnogorcevic på bilden som skall föreställa Bachmann. Jag är inte heller säker på att det verkligen är Henry på Henrybilden.
Laget som sådant är inget fiasko, även om jag inte håller med om de defensiva spelarna. Bank har valt att ha Mark Sampson som förbundskapten, det känns som ett bra val. Även om jag tycker att han tar i för mycket i vissa av sina uttalanden har han gjort ett väldigt bra VM. Och hans stöd till Laura Bassett efter semifinalen var stort ledarskap.
I dag är det dags att hälsa nya läsare välkomna till bloggen. Nu ligger den nämligen uppe på bt.se där den går under namnet VM-bloggen.
Det börjar verkligen dra ihop sig till VM på alla sätt. Bland annat har min genomgång av alla de 24 VM-lagen har nått fram till den kvartett som jag anser har rimliga chanser att vinna guldet.
Känslan är ju att toppen är jämnare och öppnare än den varit i tidigare VM. Framför allt är det jämnare och öppnare mellan de fyra storheterna Frankrike, Japan, Tyskland och USA. Av dem har jag under en längre period rankat japanskorna på fjärde plats. De tre andra har jag däremot flyttat runt en hel del.
Till slut blev det Frankrike som jag placerade som trea och därmed presenterar i det här inlägget. Det här är hur jag ser på de två som sannolikt är VM:s mest bollskickliga lag:
3) Frankrike
Världsrankning: 3 – lagets högsta rankning någonsin.
Frankrike har aldrig tagit medalj i ett stort seniormästerskap. Det borde vara dags nu. Om det inte hade varit för historiens makt skulle Frankrike ha varit min stora guldfavorit inför det här mästerskapet. Det franska laget har nämligen varit det som funkat bäst det senaste året och det är även den trupp som har störst bolltalang.
Det senaste året har man slagit Tyskland och USA för första gången och kanske framför allt visat för sig själva att det går.
Visst fick USA revansch i finalen av Algarve cup men det borde inte behöva betyda så mycket. Frankrike rullade på fler spelare i den turneringen och hade ett klart mer reservbetonat lag i finalen än USA. Dessutom var ju nyckelspelaren Louisa Necib skadad under hela Algarve cup.
För Frankrike har det alltså funnits en mental spärr i medaljmatcher. I de fyra senaste mästerskapen har man fallit i totalt sex medaljmatcher. Vi svenskar minns ju inte minst bronsmatchen i VM 2011:
Kliver bara fransyskorna över medaljtröskeln kan de mycket väl gå hela vägen. För tittar vi på den franska truppen är det möjligen målvakten Sarah Bouhaddi som är frågetecknet. Hon är spänstig och atletisk, men ibland lite opålitlig. Hon ger sig nämligen då och då ut på vådliga utflykter långt ifrån sitt målområde.
Backlinjen är däremot världens bästa. Alla spelarna är stabila defensivt, men de är även väldigt passningsskickliga. Backlinjen personifieras av Wendie Renard som är lång och nickstark och ett vasst vapen på fasta situationer. Men hon har även ett lysande passningsspel – både kort och långt. Skulle jag få välja en mittback i världen att bygga mitt lag kring hade jag tagit Renard.
Bredvid sig får hon antagligen PSG-backen Laura Georges, men alternativet Sabrina Dellanoy är på samma nivå. Båda är bolltrygga spelare. Ytterbackarna är väldigt offensiva. Både Jessica Houara d’Hommeaux och Laure Boulleau älskar att fylla på längs kanterna och slå inlägg.
På mittfältet finns massor av alternativ – alla är högklassiga. Den enda mittfältaren som känns helt självskriven är Louisa Necib som sannolikt är världens allra bästa offensiva mittfältare. Hennes passningsspel är genialt och med henne på planen kan man vara säker på att Frankrike kommer hitta sätt att skapa målchanser.
Själva målskyttet har tidigare varit ett problem. Frankrike har helt enkelt saknat en toppforward som producerat mål i stora matcher. Marie-Laure Delie har skött den rollen på ett bra sätt mot sämre motstånd, men inte räckt till mot de bästa.
Det senaste året har dock Eugenie Le Sommer tagit över som spjutspets och öst in mål. Det senaste året tycker jag att Le Sommer har varit en av världens allra bästa spelare. Kan hon konservera formen även över VM-slutspelet kommer Frankrike att gå långt. Med smarta Gaetane Thiney bredvid sig har dessutom Le Sommer chansen att slåss i toppen av VM:s skytteliga.
Lottningen är dock besvärlig, vilket är ytterligare ett skäl till att placera fransyskorna som trea på rankningen. Man möter England, Mexiko och Colombia i gruppspelet. Där kommer man att gå vidare, som etta eller möjligen tvåa. Men vare sig man kommer etta eller tvåa får man en svår väg mot finalen.
Vinnaren i Frankrikes grupp möter ställs mot vinnaren i gruppen med Tyskland och Norge i kvartsfinal. Och tvåan i den franska gruppen ställs mot tvåan i den tysk-norska gruppen redan i åttondelsfinal. Tuff lottning alltså, men spelar Frankrike som de kan behöver de inte vara rädda för något motstånd.
4) Japan Världsrankning: 4 – har som bäst varit rankade som nummer 3.
De regerande mästarinnorna kommer till spel med nästan exakt samma lag som för fyra år sedan. Där i Tyskland fick ju japansk damfotboll som bekant sitt stora lyft.
Då hade det passningsskickliga laget mycket flyt på sin väg mot VM-guldet. I OS året efter tog man sig åter till final och visade att VM-guldet inte bara var en engångsföreteelse.
Hur långt det bär i år är vansinnigt svårt att tippa. Under de senaste två åren har förbundskapten Norio Sasaki blandat vilt i sina trupper. Han har försökt matcha in nya, yngre spelare i startelvan. Bland annat har han låtit legendaren Homare Sawa vila från träningslandskamper de senaste åren.
Men när årets VM står för porten verkar det ändå som att Sasaki kommer att satsa på sina säkra, rutinerade kort. Laget i de två genrepen har nämligen varit väldigt likt VM-guldlaget från 2011. Skillnaden från då är att det finns klart större bredd på bänken.
Frågan är dock hur de elva spelarna i startelvan har utvecklats. Själv säger förbundskapten Sasaki att man är bättre:
Å andra sidan säger han att alla lag i världstoppen är bättre, vilket gör hans uttalanden svårbedömda. Klart är att Yuki Ogimi är en bättre forward nu än för fyra år sedan. Klart är också att Sawa är otroligt viktig för laget bara genom sin närvaro.
En annan viktig spelare är lagkaptenen Aya Miyama. Hon slår precisa hörnor och frisparkar med både höger och vänster fot. Faktum är att Japan gör väldigt många mål på fasta situationer trots sitt längdmässiga underläge mot de andra toppnationerna.
Orsaken är dels Miyamas precision, dels att spelare som Sawa, Ogimi, Mizuho Sakaguchi och Azusa Iwashimizu har väldigt bra tajming i sina löpningar. Sawa har skarvat in massor av hörnor vid den främre stolpen och Iwashimizu har nickat in avgörande mål vid den bakre. Bland annat avgjorde mittback Iwashimizu finalen i Asiatiska mästerskapen ifjol:
Förbundskapten Sasaki är en riktig taktiker. Både vid VM 2011 och OS 2012 valde han att vila stora delar av startelvan i sista gruppomgången. Krysset mot Sydafrika i London-OS var rejält omdiskuterat. Sasaki har alltså testat friskt de senaste åren och jag tycker att det är lite förvånande att han inte har hittat några nya talanger. Jag hade trott att han skulle matcha in smarta Potsdamspelaren Asano Nagasato – som för övrigt är lillasyster till Ogimi – i en offensiv roll.
Japan hade ett fantastiskt F17-landslag som imponerade enormt när man körde över allt motstånd och vann VM-guld i fjol. Ingen från det laget anses redo för att vara med i årets VM-trupp. Och ingen från det duktiga F20-VM-lag som tog brons i hemma-VM 2012 har slagit sig in i elvan. Men de båda lagen, inte minst guldlaget från F17-VM i fjol ger gott hopp om en fortsatt ljus framtid för japansk damfotboll även om man skulle backa ett kliv i årets VM.
Lottningen är fördelaktig. Japan ställs mot Schweiz, Kamerun och Ecuador i gruppspelet, vilket borde innebära gruppseger – eller i varje fall sämst en andraplats. Gruppsegraren har sannolikt en bra väg mot finalen. Man möter en grupptrea i åttondel samt gissningsvis Brasilien/Sverige i kvart och Kanada/England/Norge i semi. Grupptvåan har en överkomlig åttondel men kan få USA i kvarten och Tyskland/Frankrike i semi – tufft.
Det var det om de regerande mästarinnorna. Det här sjätte inlägget av sju i min VM-genomgång. De fem tidigare hittar du genom att scrolla ner, eller via följande genvägar:
Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.
Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.
För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.
Intressant också att backen Kadeisha Buchananefter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.
Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:
Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.
Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.
Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.
I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.
Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.
Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.
Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.
De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.
Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.
För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:
Vid lunchtid presenterades Frankrikes VM-trupp. Det blev rakt igenom väntade – och starka namn.
Det är definitivt Frankrikes bästa mästerskapstrupp någonsin och sannolikt även den 23-mannatrupp av alla till VM-slutspelet i Kanada där det finns störst talang.
Tidigare år har fransyskorna saknat viss spets, men med den form som Eugénie Le Sommer visat hela säsongen har man nu även en pålitlig målskytt.
Om de inte hade varit för att Frankrike drabbats av medaljfrossa i de fyra senaste stora mästerskapen skulle jag hållit truppen nedan som den självklara guldfavoriten. Nu har Frankrike en mental barriär att bestiga innan vi kan börja prata guld, vilket gör att det stora favoritskapet ändå hamnar på USA och Tyskland.
Kollar man namnen nedan så skulle jag säga att alla uttagna utespelare håller sådan klass att de nog hade gått in i en svensk startelva. Alla spelare är hemmabaserade, självfallet med tung dominans från Lyon (tio spelare) och PSG (sju). Totalt har bara fem klubbar lämnat spelare, utöver storklubbarna har Juvisy (fyra), Montpellier (en) och Guingamp (en) fått med representanter.
Här är truppen i sin helhet:
Målvakter: Sarah Bouhaddi och Méline Gérard (Lyon) samt Céline Deville (Juvisy).
Backar: Laure Boulleau, Sabrina Delannoy, Laura Georges och Jessica Houara d’Hommeaux (PSG), Wendie Renard och Amel Majri (Lyon), Griedge Mbock Bathy (Guingamp) och Annaïg Butel (Juvisy).
Mittfältare:
Camille Abily, Élise Bussaglia, Amandine Henry, Louisa Necib och Élodie Thomis (Lyon), Kenza Dali och Kheira Hamraoui (PSG) och Claire Lavogez (Montpellier).
Forwards: Marie-Laure Delie (PSG), Kadidiatou Diani och Gaëtane Thiney (Juvisy) samt Le Sommer (Lyon).
Dessutom har förbundskapten Philippe Bergerôo tagit ut sju reseverver, nämligen: Viviane Asseyi och Sandie Toletti (Montpellier), Charlotte Bilbault och Amandine Guérin (Soyaux), Aurélie Kaci (PSG), Clarisse Le Bihan (Guingamp) och Julie Soyer (Juvisy).
Josefine Öqvist hade en bra dag när den tolfte omgången av den franska ligan spelades. Hon gjorde alla Montpelliers tre mål före paus när Rodez besegrades med hela 8–1. Gästerna stack dock emellan Öqvists mål, så något äkta hattrick gjorde inte svenskan. Hon står totalt på elva mål, ett fler än Lotta Schelin.
I toppmötet vann Lyon hur säkert som helst borta mot Juvisy. 4–0 skrevs siffrorna till, och därmed har mästarlaget nu tolv raka segrar i ligan. Man är nu väldigt nära ytterligare en ligatitel. Seger hemma mot PSG den 19 januari – och saken är så nära klar den bara kan bli.
Schelin låg bakom ett mål – som dock officiellt verkar skrivas som självmål. Svenskan var pigg och inblandad i väldigt många bra anfall. Jag satt och kollade hennes löpningar, och de såg grymt bra ut i dag. Det enda negativa man kan säga om hennes insats är att hon borde ha fått fler av sina avslut mot mål. I så fall kunde hon också ha blivit tremålsskytt.
Lotta Schelin
Annars var det hörnorna som var Lyons segervapen – eller kanske framför allt Juvisys hämsko. Camille Abily stötte in 1–0 efter hörna, och Amandine Henry – högerback för dagen – nickade in både 2–0 och 4–0 på just hörnor. I övrigt i Lyon satt jag och njöt av Saki Kumagai:s fantastiska uppspel. Vilken känsla japanskan har i sina 30-meterspassningar.
I övrigt i Frankrike vann PSG med förkrossande 9–0 borta mot Muret. Inget mål av Kosovare Asllani, däremot gjorde skytteligaledande Marie-Laure Delie tre mål. Fransyskan är nu fem mål före Öqvist och sex före Schelin i skytteligan.
* I Tyskland är semifinallagen i cupen (DFB-pokal) klara. Det blir Frankfurt, Freiburg, Essen och uppstickarna Sand som spelar vidare i april. Ligaledande Frankfurt hade lekstuga borta mot division 2-laget Werder Bremen. Matchen slutade 8–0 sedan Celia Sasic och Kerstin Garefrekes gjort två mål vardera.
Sara Däbritz
18-åriga Europamästarinnan Sara Däbritz blev Freiburgs segerskytt när Cloppenburg besegrades med 1–0. Sofia Jakobsson spelade hela matchen för det förlorande laget.
Sand, som leder den södra division II-gruppen, vann överraskande borta mot Jena med 2–0. Det är lite olika uppgifter om målskyttarna, men enligt tyska förbundets hemsida så var det den italienska EM-spelaren Ilaria Mauro som gav Sand ledningen redan i matchens allra första minut.
Ilaria Mauro
Så till den match som gick att se på DFB-tv, Essen–Köln. Jag såg nog totalt 30 minuter av drabbningen, som slutade med hemmaseger, 5–2. Under de minuterna hann jag imponeras av Essens tekniska vänsterspelare Lea Schüller. Hon fyllde 16 år för en månad sedan, och är just nu ordinarie i ett Frauen-Bundesligalag. Trots det fanns hon inte med i truppen till F17-EM, som ju Tyskland nyligen vann. Snacka om att Tyskland har talanger i överflöd.
* I Italien ser det ut att blir en riktigt dålig säsong för svensklaget Verona. De föll i går hemma mot mittenlaget Riviera di Romagna med 1–0. Extra surt då man fick ett kvitteringsmål felaktigt bortdömt för offside. I och med förlusten är avståndet upp till Champions Leagueplats hela tio poäng för Verona.
Bilder från gårdagens match ser du här:
* I dag har Fotbollskanalen rankat världens 20 bästa spelare i år. Listan hittar du här. Kul att sajten gör lite sådant damfotbollsmaterial. Och som jag varit inne på tidigare i år så är det extremt svårt att göra en sådan ranking i år, då det inte har varit något världsomspännande mästerskap.
Skall jag ändå ha synpunkter på Fotbollskanalens lista så tycker jag att den innehåller alldeles för många européer. Fyra av de fem bästa är exempelvis från Europa. Det stämmer dåligt med verkligheten. När det gäller Ballon d’Or har ju ingen europé varit fem i topp 2011 och 2012.
Spelare som jag verkligen saknar på listan är framför allt NWSL:s bästa spelare Lauren Holiday och Kanadas superstjärna Christine Sinclair.
Jag har precis kommit hem från Göteborg och Gamla Ullevi. Föreställningen där var ju inte speciellt rafflande. Men 5–0 och tre kassaskåpssäkra poäng blev det, och de är ju poängen som är det viktigaste i tävlingsmatcher.
Jag är lite trött, och känner inte att jag orkar ge mig in på någon mer djupgående analys så här just efter midnatt. Men här är i alla fall ett långt klipp med alla målen:
Jag pratade för övrigt publiksiffror med spelare och ledare efteråt. Det var liksom svårt att gå förbi jämförelsen med den förra 5–0-matchen på Gamla Ullevi – den mot Finland. Artiklarna kring publikintresset kommer i dagens BT. Jag lär få anledning att ta upp ämnet här också framöver.
Utöver Sverige–Färöarna spelades det ett antal intressanta matcher i kväll. Mest intressant var nog Danmark–Schweiz 0–1. Den var så intressant att jag hade på den andra halvleken på datorn samtidigt som jag såg Sveriges första halvlek på Gamla Ullevi.
Schweiz mål gjordes förstås av världens nu bästa spelare, Ramona Bachmann. Hon lyckades med lite hjälp av Lara Dickenmann ta sig igenom en yta där det stod fyra eller fem danskor. Det var verkligen en prestation av högsta klass. Och av högsta betydelse. För nu har Schweiz skaffat sig ett makalöst bra läge att nå VM i Kanada. Man har mött båda huvudkonkurrenterna Island och Danmark på bortaplan – och tagit full poäng.
För EM-bronsmedaljörerna Danmark känns det redan som att fokus i resten av kvalet måste vara att se till att bli tvåa, och ta så många poäng att man blir en av de fyra tvåorna som får spela playoff. För Danmark kan inte längre vinna gruppen av egen kraft.
Margret Lara Vidarsdottir
Nämnda Island vann för övrigt med 2–1 borta mot Serbien. Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir gav isländskorna ledningen.
Även Spanien vann en hyperviktig seger i går kväll. Italien besegrades med 2–0 efter mål av Sonia Bermudez och Natalia Pablos. Därmed har spanjorskorna kopplat greppet om grupp 2. Se höjdpunkter från matchen här.
I Sveriges grupp vann Skottland vid lunchtid med 4–0 borta mot Polen. Vittsjös Jane Ross gjorde de tre första målen, vid två av dem stod Mallbackens Hayley Lauder för framspelningen. Jag såg nästan hela matchen på det polska förbundets hemsida. I halvtid tyckte jag synd om polskorna, som så långt hade varit väl så bra spelmässigt. Skillnaden så långt var Ross effektivitet. För Polen hade haft ett par bra lägen, bland annat ett ribbskott och ett friläge där bollen gick precis utanför.
Fast ju längre matchen led, desto mer påtagligt blev det att Skottland hade väldigt mycket bättre spets än Polen. Inte minst genom Ross. Men även om 4–0 kanske var lite för stora siffror så gick det till slut inte att snacka bort skotskornas seger. Den var solklar. Se höjdpunkter på den här länken.
Skottlands södra granne vann också med 4–0 på bortaplan. Höjdpunkter från Englands seger i Turkiet finns på det här klippet:
Eniola Aluko:s 1–0-mål är sevärt.
Sevärda är också ett par av Frankrikes mål. Fransyskorna vann nämligen den kniviga bortamatchen i Österrike med klara 3–1. Louisa Necib, Amandine Henry och Wendie Renard gjorde de franska målen. Carina Wenninger reducerade. Höjdpunkter finns på den här länken.
Frankrike är ihop med Finland lagen utan poängförlust i grupp 7. Finskorna vann ”bara” med 1–0 mot Kazakstan på hemmaplan. Målet stod Jitexforwarden Annica Sjölund för just före paus. Dock tre poäng, och bra läge i gruppen för minst en finsk andraplats. För det unga österrikiska laget har vägen till Kanada däremot blivit väldigt mycket snårigare efter höstens förluster mot gruppens båda övriga topplag.
Så till två träningsmatcher från andra sidan Atlanten. Först till USA. Där lyckades Nya Zeeland spela 1–1 mot USA i lagens andra möte på några dagar. Sydney Leroux gav amerikanskorna ledningen:
I minut 87 lobbsköt Hannah Wilkinson in kvitteringen. Något klipp specifikt på det målet har jag inte hittat. Men hela den andra halvleken går att se här:
Sedan till VM:s kommande värdnation Kanada. De besegrade Sydkorea med 3–0. Målen gjordes av Christine Sinclair, Brittany Timko och Adriana Leon. De går att se här:
På klippet noteras även flera högklassiga räddningar från den före detta Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod. Utöver en utmärkt målvakt är McLeod även konstnär. Se exempel på hennes tavlor på den här länken.
I den andra halvleken vaktades för övrigt Kanadas mål av Örebros målvakt Stephanie Labbé. Huruvida hon brukar göra några tavlor vet jag inte. Några mål släppte hon däremot inte in…
Tillagt i efterhand: På den här länken går det för övrigt att se de tre målen från Holland–Norge. Alla tre är fina skott. Snyggast är helt klart det från holländska supertalangen Vivianne Miedema.
I morgon går Sverige alltså in i VM-kvalet i Malmö, mot Polen. Avspark är 17.30 och matchen visas på Tv4sport.
Vad jag förstått från dagens träning och presskonferens – som du kan se i sin helhet här – så blir det 4-4-2 och följande spelare från start: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.
Therese Sjögran och Caroline Seger
Under samlingen har man också jobbat lite med ett alternativt spelsystem, i form av 4-1-3-2. Där har Caroline Seger använts både i rollen som mittfältslibero och i den centrala, offensiva rollen. Det berättade man om på presskonferensen, och det berättar Seger om i det här inslaget.
Jag tycker att det låter spännande. För visst pratade Seger på presskonferensen om att hon fortfarande ser sig som en potentiell poängspelare. Men är man 28 år och har gjort noll mål och ett assist på de tre senaste mästerskapen så kanske man skall sluta drömma. Det är bättre Seger får en utpräglad, defensiv roll, och släpper poängfixandet till de som är bättre på det. Och jag tror att Seger kan bli utmärkt som mittfältslibero framöver.
Men det är ett ämne att återkomma till. För när kvalet startar väljer Pia Sundhage att spela med det gamla, invanda systemet. Det tycker jag är klokt. Det finns gott om tid att jobba in förändringar innan VM-slutspelet, exempelvis i två stycken Algarve cup. Och det vore bara dumdristigt att experimentera mot Polen. För i morgon är tre poäng högsta prioritet.
På testfronten har jag förstått att man även prövat Antonia Göransson lite som vänsterback under samlingen. Kanske att hon får testa den positionen under några minuter i morgon, om resultatet i matchen går med oss.
Normalt skall Sverige vinna hemma mot Polen med minst två–tre måls marginal. Men skulle vi bara vinna med ett är det också ok – för som sagt, viktigast är tre poäng.
Det blir alltså som väntat Josefine Öqvist som ersätter Kosovare Asllani bredvid Lotta Schelin. Öqvist gjorde som jag tidigare berättat två mål för sitt Montpellier förra helgen. De båda finns med i det här målsvepet från de franska ligan:
* Apropå Frankrike så lyckades jag inte hitta någon stream till deras möte med Tjeckien i kväll. Jag har alltså ingen aning om hur det såg ut spelmässigt. Däremot vet jag att fransyskorna vann med 2–0 (1–0) efter mål av Wendie Renard och Louisa Necib.
Jag vet också att nye franske förbundskaptenen Philippe Bergeroo startade med Amandine Henry på centralt mittfält. Det var en nyordning i min smak. Däremot var det överraskande att Sabrina Delannoy petade Laura Georges i mittförsvaret. Här är hela den franska startelvan: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Delannoy, Renard, Jessica Houara – Henry, Camille Abily – Elodie Thomis, Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
* Utöver Sverige–Polen spelas ytterligare sex VM-kvalkamper i morgon. Den klart mest intressanta är förstås den potentiella gruppfinalen Tyskland–Ryssland i grupp 1. Där blir det extra intressant att se hur mycket publik som kommer för att hylla Europamästarinnorna.
* Apropå publik har Pia Sundhage framfört åsikten att drygt 5000 sålda biljetter till morgondagens match i Malmö inte är någon bra siffra. Jag håller med, och tycker att det är bra att Sundhage sätter press på sin arbetsgivare, Svenska Fotbollförbundet.
I länkad artikel säger Sundhage att:
”Jag är bara förbundskapten så jag förväntar mig att marknad och kommunikation gör sitt. Det har experter som håller på med, det kan inte jag…”
De experterna har knappast imponerat förr om åren. Jag vill avvakta den slutliga siffran på morgondagens match innan jag betygsätter deras arbete nu. Men…
Jag inser att jag inte har sammanfattat EM riktigt ännu. Det ligger ett halvskrivet inlägg, som jag kanske får klart någon gång.
Men nu står VM-kvalet för dörren, och det har förstås varit högprioriterat att göra en riktigt rejält genomgång av alla Europas sju grupper. Och här är den.
Upplägget är ju sådant att Europa har åtta platser till 2015 års mästerskap i Kanada. De sju gruppsegrarna samt en tvåa är det som får platserna.
Den bästa tvåan tas fram på följande sätt:
1) Först går de fyra tvåor som har bäst poäng i sina möten med gruppernas etta, trea, fyra och femma vidare. Mötena med gruppjumbon räknas alltså bort.
2) De fyra tvåorna spelar playoff i semifinal och final nästa höst. Datumen för semifinalerna är 25/26 och 29/30 oktober, och finalen spelas 22/23 och 26/27 november.
Här kan man ju faktiskt ifrågasätta hur sportsligt rättvist de fyra första lagen väljs ut. Alla har ju olika tufft motstånd. Följer man Uefas upplägg från EM borde det kanske ha varit lottning om vilka fyra tvåor som skall gå till playoff. Eller?
Det var bara en reflektion. Jag är ju emot lottning, så jag föredrar det aktuella upplägget – även om det har ganska stora rättvisebrister.
Det om reglerna. Nu har det blivit dags att komma till saken, genomgången av Europas kval grupp för grupp:
Grupp 1:
Tyskland, Ryssland, Irland, Slovakien, Slovenien och Kroatien.
* Här blir det Tyskland före Ryssland. Allt annat vore en jätteskräll. Tyskland står i särklass, och ryskorna visade i EM att man har kvalitet. Det som är mest intressant kring Tyskland blir att se hur Silvia Neid väljer sitt lag. Alltså om hon fortsätter med det ungdomliga lag hon tvingades spela i EM, eller om hon väljer att plocka in alla de rutinerade spelare som missade mästerskapet på grund av skador i startelvan.
Ryssland är alltså given tvåa i tipset. Anförda av stjärnan Elena Morozova skall ryskorna ha bra chans att samla så många poäng mot övriga lag att man kan slå sig in bland de fyra playoffnationerna.
Övriga fyra nationer kanske kan sno någon poäng mot ryskorna på hemmaplan. Fast jag är inte så säker på att det blir så.
Det skulle kanske vara Irland då. Det är nämligen ett svårspelat lag, som sällan förlorar stort. Men deras kvalitet är inte i närheten av Tysklands, och de skall inte heller räcka till för att rå på Ryssland i längden. Men Emma Byrne är en duktig målvakt. Hennes tre klubbkompisar i Arsenal Ciara Grant, Niamh Fahey och Yvonne Tracy samt Sverigebekanta Fiona O’Sullivan (numera i tyska Freiburg) är ytterligare klasspelare i det irländska laget.
Hos serieledarna i elitettan, Eskilstuna United, hittar vi ännu en duktig irländska. Det är förstås mittbacken Louise Quinn som avses. Hon är ett av huvudskälen till att Eskilstuna kan vara på väg mot damallsvenskan.
Slovakien och Slovenien är profillösa lag som inte skall ha med toppstriden att göra. Slovakiskorna är dock lite starkare som lag, och bör kunna ge Irland en match om gruppens tredjeplats.
Slovenien slutade före Kroatien i EM-kvalet, och bör kunna göra det igen. Det trots att Kroatien har två spelare i Frauen-Bundesliga (Martina Tufekovic, Hoffenheim och Iva Landeka, Jena). Det kroatiska laget är ändå totalt sett så svagt att man troligen slutar sist i gruppen.
Grupp 2:
Italien, Spanien, Tjeckien, Rumänien, Estland och FYR Makedonien.
* Det här är en betydligt mer öppen grupp, i varje fall kan kampen om gruppsegern bli jämn. Både Italien och Spanien spelade kvartsfinal i EM, och visade att man håller god kvalitet. Jag tror att Melania Gabbiadini leder italienskorna till gruppseger. Men det lär inte gå i närheten av lika smärtfritt som i EM-kvalet där man inte släppte in ett enda mål.
Ungdomliga Spanien är ju som sagt en värdig utmanare. Anförda av Tyresöduon Veronica Boquete och Jennifer Hermoso lär spanjorskorna pressa Italien ända in i kaklet.
Och det finns fler farliga lag i gruppen. Tjeckien och Rumänien slåss nog i första hand om tredjeplatsen, men båda lagen har kapacitet att kunna sno någon poäng mot toppduon, vilket i sin tur gör att grupptvåan riskerar att missa playoffspelet.
Tjeckien först. Laget inledde EM-kvalet med att spela 1–1 borta mot Österrike, i en match som borde ha vunnits. Höjdpunkter från den matchen ser du här:
Tjeckiskorna tappade lite i slutet av kvalet, och hamnade ganska långt bakom Danmark och Österrike i sluttabellen. Men det finns kvalitet i det tjeckiska laget. I Sverige känner vi ju exempelvis väl till Kif Örebros tvillingar Irena och Lucie Martinkova, och i tyska Duisburg spelar Lucie Vonkova.
Irena Martinkova
Lucie Martinkova
Rumänien spurtade bra i EM-kvalet och slutade faktiskt före Schweiz i grupp 3. Man var trea, bara fyra poäng bakom Spanien. Faktum är att rumänskorna avslutade gruppen med att vinna med 4–2 hemma mot schweiziskorna och sedan spela 0–0 borta mot Spanien. Så Rumänien är inte ofarligt. Varningsflaggen är hissad.
Den rumänska storstjärnan är förstås Fortuna Hjörrings vänsterfotade forward Laura Rus. Hon gjorde sju mål i EM-kvalet. I fjolårets Champions League gjorde hon elva för sin dåvarande klubb, cypriotiska Apollon Limassol. Det innebar att rumänskan vann hela turneringens skytteliga.
Slutligen i gruppen har Makedonien två framtidsspelare i Tysklandsproffsen Natasa Andonova (Potsdam) och Gentijana Rochi (Cloppenburg) – som båda är tonåringar när kvalet drar i gång. Men som lag är Makedonien väldigt ihåligt, och man lär inte kunna hota gruppens topplag. Fast Andonova är verkligen otroligt intressant. Får hon vara skadefri tror jag att hon kommer att vara en av Bundesligas allra bästa spelare i vinter.
Grupp 3:
Danmark, Island, Schweiz, Serbien, Israel och Malta.
* Här har vi den allra mest öppna gruppen. Inte mindre än tre lag gör upp om gruppsegern. Och det gäller nog att vinna, för snor topplagen poäng av varandra så är risken uppenbar att grupptvåan missar playoff.
Katrine S Pedersen
Danmark är favorit, och får också mitt tips. Anförda av Pernille Harder och veteranen Katrine S Pedersen bör danskornas passningsorienterade spel göra att man följer upp sitt EM-brons med en VM-plats. Men Island och Schweiz är svåra motståndare, så den danska resan mot Kanada kan bli skakig.
Man åker ju exempelvis inte till Reykjavik och bara hämtar tre poäng. Även om isländskorna blev överkörda av Sverige i EM:s kvartsfinal så har man ett lag som kan skaka de allra bästa i världen, när man har en bra dag. Framför allt finns det en offervilja hos isländskorna som är berömvärd.
Men laget är skadekänsligt. Det är otroligt viktigt för dem att nyckelspelarna Thora Helgadottir, Sif Atladottir, Sara Björk Gunnarsdottir, Margret Lara Vidarsdottir och Holmfridur Magnusdottir är friska. I EM tycker jag att Dagny Brynjarsdottir fick sitt genombrott, vilket gör att collegespelaren (Florida State) numera också kanske skall räknas in bland nyckelspelarna.
Är nämnda spelare i form är Island en allvarlig utmanare om gruppsegern. Ett par skador och man riskerar att bli trea.
För Schweiz borde vara ett lag för VM. Man har flera spelare i europeiska topplag än vad Danmark och Island har. I första hand tänker jag på Ramona Bachmann (Malmö), Lara Dickenmann (Lyon), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt), Lia Wälti (Potsdam), Noelle Maritz (Wolfsburg) och Vanessa Bürki (Bayern München).
Totalt har Schweiz faktiskt tio spelare i Frauen-Bundesliga, även om en av dem, backen Lara Keller (USV Jena) tyvärr drog av korsbandet i premiären av den tyska ligan häromveckan.
Ramona Bachmann
Schweiz har alltså flera etablerade stjärnor. Man har också fina talanger på väg uppåt. Man spelade i F20-VM i fjol, och nämnda Maritz är född 1995, precis som två andra spelare som bankar på dörren till landslaget; Audrey Wuichet och Carmen Pulver.
Schweiz svaghet i EM-kvalet var defensiven. I kvalet till VM 2011 vann man sin grupp närmast före Ryssland. I playoff föll man sedan först mot England. Och i ”andra chansen” slog man först ut Danmark, för att sedan försvinna mot Italien. Det skapade förväntningar inför EM-kvalet, som dock blev rent fiaskoartat. Schweiz slutade fyra i sin grupp efter att bland annat ha förlorat borta mot blåbärsnationen Kazakstan.
Men det finns alltså kvalitet i truppen. Och får bara förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg ihop laget kan Schweiz till och med vinna gruppen. Fast jag vågar inte tro på det, utan väljer Island som tvåa i mitt tips.
Men det står mellan tre lag. Serbien skall inte vara något hot mot de tre topplagen, även om man nådde 2–2 hemma mot England i EM-kvalet. Serbiens mest intressanta spelare är forwardstalangen Jovana Damnjanovic, som provspelade för Linköping i våras, men hamnade i Wolfsburg.
Israel och Malta är utfyllnad. Israel blev poänglöst i EM-kvalet, och Malta åkte ut redan i förkvalet. Mot de här båda lagen kan topplagen göra massor av mål, vilket kan hjälpa grupptvåan att kvala in bland de fyra bästa – trots att det kan bli jämnt mellan gruppens tre topplag.
Grupp 4:
Sverige, Skottland, Polen, Nordirland, Bosnien-Hercegovina och Färöarna.
* Sveriges väg mot Kanada ligger vidöppen. Vi har nämligen fått en fantastiskt gynnsam lottning. Visst är Skottland på gång, liksom Polen, men den här gruppen måste vi bara vinna.
Det är skotskorna som är det största hindret. Och de leds ju som bekant av en svenska, Anna Signeul. Hon var ytterst nära att ta hem laget till Sverige, och sommarens EM-slutspel. Men på övertid i förlängningen av den andra playoffmatchen förstörde spanska Tyresöstjärnan Veronica Boquete den skotska drömmen. Minns du inte dramat så finns det på det här klippet:
Den som hade det allra värst den där oktoberkvällen i Spanien i fjol var mittbacken Rachel Corsie. Hon drog nämligen av korsbandet i knät i den 79:e minuten, och fick sedan se Spanien vinna på övertid från sidan. Då fanns även den andra ordinarie mittbacken Ifeoma Dieke på skadelistan.
Under VM-kvalet lär båda spela viktiga roller, vilket ökar stabiliteten framför superrutinerade målvakten Gemma Fay – som räknas in för en bit över 150 landskamper.
Skottlands stora spelare är annars liten, jag tänker förstås på Arsenals lysande speluppläggare Kim Little. Henne hade jag gärna haft i det svenska laget. Hon är definitivt en personlig favorit, en spelare vårt landslag får se upp med. Om man nu skriver så om någon som heter Little?
I Arsenal finns numera även före detta Tysklandsproffset Emma Mitchell. Andra profiler i det skotska laget är Sverigeproffsen Dieke och Jane Ross (båda Vittsjö) samt Hayley Lauder (Mallbacken). I tyska Potsdam hittar vi snabba yttermittfältaren Lisa Evans och i franska Montpellier nickstarka powerforwarden Jennifer Beattie.
En spelare som borde vara aktuell igen är rutinerade skyttedrottningen Julie Fleeting. 32-åringen var först skadad och sedan mammaledig under EM-kvalet. Nu har hon gjort comeback i Celtic, och med ett facit på 116 mål på 120 landskamper skulle det förvåna om hon inte snart är tillbaka i Signeuls lag.
Skottland har alltså ett antal duktiga spelare. Och i enstaka matcher kan de säkert båda ta poäng, och även besegra Sverige. Men i längden skall skotskorna inte räcka till. I EM-kvalet föll man exempelvis med 2–0 och 5–0 mot Frankrike. Sverige borde kunna göra liknande resultat.
Det är Sverige och Skottland som skall bli etta och tvåa. Övriga lag bör inte ha med topplaceringarna att göra. Polen kan bli bra på sikt. De har talanger på uppgång, bland annat vann de ju oväntat F17-EM i år efter att ha slagit Sverige i finalen.
Polskorna gjorde också ett hyfsat EM-kval, där de drog på sig tre förluster. De föll i båda matcherna mot Italien, och i en mot Ryssland. Man snodde en poäng av ryskorna, vilket var starkt gjort. Mindre imponerande var att man även noterades för ett kryss mot svaga Grekland.
Polskorna har alltfler utlandsproffs. Inte minst har man tre målvakter som spelar utomlands. Katarzyna Kiedrzynek har nyligen skrivit på för franska PSG och Daria Antonczyk för holländska Ajax. Dessutom har Polen fyra spelare i tyska Frauen-Bundesliga. En av dem är målvakt, och samtliga – målskytten Agnieszka Winczo, mittfältaren Marta Stobba, målvakten Dominika Wylezek och backen Dagmara Grad – är lagkompisar med Sofia Jakobsson i nykomlingen Cloppenburg. Ytterligare två polskor finns i tyska andraligan, i Blau Weiss Hohen Neuendorf, Jolanta Siwinska och Patricia Pozerska.
Dessutom har Polen lagom till VM-kvalet värvat in etablerade backen/defensiva mittfältaren Nikki Krzysik från USA. Krzysik har spelat i amerikanska landslag upp till och med U23, och var lagkapten för WPS-laget Philadelphia Independence sista året innan WPS lades ner. Men eftersom hon inte representerat USA på A-landslagsnivå var det möjligt för henne att börja spela för Polen.
Bästa polska målgöraren i EM-kvalet med åtta fullträffar var 30-åriga Anna Żelazko, som till vardags representerar etablerade Champions Leagueklubben Unia Raciborz. På det här klippet gör Zelazko mål både från straffpunkten och på nick vid 2–0-segern mot Grekland i EM-kvalet:
Zelazko i all ära. Polens mest intressanta forward debuterade i A-landslaget för någon vecka sedan, och blev målskytt direkt. Jag tänker på 16-åriga Ewa Pajor, som ledde det polska F17-landslaget till det mycket överraskande EM-guldet i somras.
Minns att polskorna då slog Sverige i finalen med 1–0. I Polen har man 16-årsgräns för sin Extraliga. Men Pajor fick dispens för att spela där tidigare. Hon var 15 år och 133 dagar vid debuten, och behövde bara två minuter innan hon gjorde sitt första mål för sitt Medyk Konin.
Den 3 december fyller hon 17, och har utöver guldet i F17-EM också lett sin klubb till en polsk cuptitel. I finalen mot storlaget Unia Raciborz gjorde Pajor båda Konins mål. Matchen slutade 2–1.
Här är en hyllningsvideo till kvicka och tekniska Pajor, där man får se ett par riktigt fina mål:
Varken Pajor eller Katarzyna Konat – också född 1996, och som också redan har debuterat i A-landslaget – finns med i truppen till lördagens möte med Sverige. De skall i stället till Slovenien och spela kvalomgång 1 till F19-EM, där Polen ställs mot just Slovenien, Italien och Albanien. Men räkna med att de båda talangerna kommer att dyka upp i Polens lag senare under VM-kvalet. I truppen saknas för övrigt även Zelazko. Där vet jag dock inte skälet.
Polen lär bli grupptrea, även om Nordirland inte får underskattas. Det nordirländska laget är utan namnkunniga stjärnor, men nordirländare brukar kunna visa härlig attityd och fajtervilja. Och hösten 2011 visade fotbollstjejerna just sådan attityd i EM-kvalet, och vann mycket överraskande hemma mot Norge med 3–1, trots att norskorna vann hörnorna med 16–2. Nordirland spelade även 2–2 borta mot Belgien i EM-kvalet, och samlade totalt ihop elva poäng i den tuffa grupp där även Island, Ungern och slagpåsen Bulgarien ingick.
Bilder från 2–2-mötet i Belgien har du här:
Bosnien-Hercegovina var antagligen det bästa laget i den näst lägsta seedningsgruppen. Det innebär dock inte att de skall kunna skapa några problem för Sverige. I EM-kvalet tog man tio poäng, fyra mot Grekland och sex mot Armenien. Lagets stora stjärna är Potsdams Lidija Kulis, som ju var på lån i Linköping i våras. Hon gjorde sju av Bosniens tolv mål i EM-kvalet.
Noterbart här är att Bosnien även har en svensk i laget. Herrljungatjejen Iris Kadric som bland annat spelat för Frisco, Falköping KIK och Vara SK har dubbla medborgarskap, och har valt att spela för Bosnien. I Sverige kom hon som längst till ett 30-mannaläger på Bosön med F17-landslaget. Nu kan hon komma att möta sitt hemland i VM-kvalet.
Färöarna då? Ja, det skall kunna bli tvåsiffrigt mot dem i båda mötena. För det här är ett totalt profillöst lag, som bara är med i gruppen som utfyllnad. Rankingen är så låg att man tvingas kvala för att vara med i VM-kvalet.
EM-kvalet fick man däremot inte deltaga i. Då slutade laget sist i ena förkvalet efter förluster mot Georgien och Armenien, och seger mot Malta. Armenien noterades sedan för åtta raka förluster och 2–44 i sin kvalgrupp.
I förkvalet till VM-kvalet lyckades Färöarna bättre, och vann sin grupp före Montenegro, Georgien och Litauen. Det säger dock inte så mycket, för nivån på det där förkvalet var minst sagt usel.
Grupp 5:
Norge, Holland, Belgien, Portugal, Grekland och Albanien.
* Det här är en tuff grupp för Norge, som dock givetvis är storfavoriter. Norskorna visade under EM att man har något på gång, en bra blandning av gammalt och ungt. Ge Even Pellerud något år till och laget kan vara redo för att göra resultat även i VM och OS.
Men vägen till Kanada blir alltså inte lätt för norskorna. Holland lär vara rejält revanschsuget efter att man totalt sett underpresterade i EM. Det är på ett sätt konstigt att säga så om ett lag som tog poäng av Tyskland.
Men Holland föll med 1–0 mot Island, blev näst sist i EM-slutspelet, och lämnade Sverige utan att ha gjort mål. Skyttedrottningen Manon Melis var riktigt blek, och vill säkert ha en chans till att visa att hon kan prestera när det verkligen gäller.
Holland var däremot väldigt stabilt i EM-kvalet. De förlorade bara en match – mot England. Och de släppte bara in två mål. Det vittnar om att laget vet hur man tar sig igenom ett kval.
Utöver Holland så har även landets södra granne Belgien ett bra lag på gång. Det är kanske inte så namnkunnigt, även om Juvisys Janice Cayman är en riktigt duktig spelare. Och vi har ju ytterbacken Lorca van de Putte i damallsvenskan, Kristianstad.
Men BeNe League är ett lyft, där spelarna får fler högklassiga matcher. Och i EM-kvalet hängde belgiskorna på Norge och Island ända in i kaklet. Här exempelvis bilder från Belgiens 1–0-seger mot Island. Det är 20-åriga talangen Tessa Wullaert som gör målet:
Norge har dock ett mentalt övertag på Belgien, då man vann båda mötena i EM-kvalet med uddamålet. Men belgiskorna tog totalt sett fler poäng mot övriga lag, och var bara fyra poäng bakom i sluttabellen. Så Norge är varnat.
Portugal är inte heller helt oävet. Laget tog i och för sig bara sex poäng i EM-kvalet. Men man föll sällan med stora siffror, och man har fyra spelare i Frauen-Bundesliga – vilket vittnar om kvalitet. Kanske kan portugisiskorna sno någon poäng här och var?
Grekland och Albanien är ren utfyllnad. Mot dem skall de tre topplagen kunna ösa in mål, och grundlägga en bra målskillnad.
Men jag ser ändå en uppenbar risk att de tre topplagen kommer att tappa poäng lite här och där, vilket gör att grupptvåan här riskerar att missa playoff. Det gäller alltså att ta hem gruppen…
Grupp 6:
England, Ukraina, Vitryssland, Wales, Turkiet och Montenegro.
* Här skall England vara i särklass. Visst spelade Ukraina EM-slutspel 2009, och var i playoff i fjolårets kval. Men där blev man utmanövrerade av Island.
Så om England bara har kommit över den snöpliga sistaplatsen i EM så bör man rusa igenom den här gruppen.
De hot man kan se är att det har varit oro i truppen, att man har målvaktsproblem samt att det är jobbiga resor till Ukraina och Vitryssland. Fast de problemen skall inte vara så stora att de kan förhindra en engelsk promenadseger.
Det mest spännande blir nästan att se vad England hittar för ny förbundskapten, och vad hen ställer för lag på benen. Det är ju så att flera engelska spelare valde att tacka nej till spel under Hope Powell. Kanske kan exempelvis Katie Chapman vara aktuell för comeback nu? Och hur blir det med Jodie Taylor, kommer hon till slut att få sin chans att spela för Lionesses, som laget kallas?
Min gissning är att grupptvåan här kommer att missa playoff, eftersom övriga lag i gruppen kommer att sno poäng av varandra lite härs och tvärs.
Wales är starka på hemmaplan. De har en härligt aggressiv spelare i Jessica Fishlock, som gjort succé både i Australien och USA under det senaste året. I NWSL var hon så bra att hon kom med i ligans allstarlag. I det laget bildade Fishlock mittfält med Lauren Holiday (före detta Cheney), Diana Matheson och Lori Chalupny. Framför sig hade de Abby Wambach och Sydney Leroux. Det låter väl som ett hyfsat lag?
Ukraina och Vitryssland lär ta en hel del poäng på hemmaplan. Det är två lag som inte skall underskattas. Ukrainskorna känns dock lite vassare och känns som favorit till andraplatsen i gruppen, närmast före walesiskorna och vitryskorna.
Turkiet och Montenegro är däremot gruppens stryklag. Turkiskorna har ett Tysklandsproffs, i Cloppenburgs mittfältare Aylin Yaren, men hon lär inte kunna hjälpa laget till speciellt många poäng. Montenegro tog sig in i EM-kvalet via förkval. Väl där nådde de två kryss mot Grekland. De kan kanske ta någon poäng av Turkiet, men mer troligt är att Makedonien blir sist.
Grupp 7:
Frankrike, Finland, Österrike, Ungern, Bulgarien och Kazakstan.
* Frankrike vinner den här gruppen. Om det råder ingen tvekan. Kampen om andraplatsen är mer intressant. Där tippar jag faktiskt att Österrike hamnar före Finland. Fast det är ett tips som mest bygger på en känsla.
Frankrike först. Ihop med Tyskland är fransyskorna det lag som har störst potential i Europa. De har haft svårt att få till det i medaljmatcher i mästerskap. I kval har de däremot gått som tåget. Det här kvalet blir inget undantag.
Det mest intressanta blir att se hur laget formeras under nye förbundskaptenen Philippe Bergeroo. I sin första trupp har han bara spelare från tre klubbar; Lyon, PSG och Juvisy. Både Amandine Henry och Laetitia Tonazzi är med i truppen, vilket de sällan var under Bruno Bini. Frågan är om de även får speltid.
Däremot har ju veteranen Sandrine Soubeyrand gjort sitt för Les Bleues efter 198 landskamper.
Österrike ett ungt lag som inledde EM-kvalet knackigt, men spurtade bra. Man slog exempelvis Danmark i lagens andra möte, och hamnade bara två poäng bakom i sluttabellen.
I playoff dominerade man stort mot Ryssland, men blev sönderkontrade på hemmaplan. Den matchen kan man i sin helhet här:
I det andra playoffmötet hade Österrike nio spelare födda på 1990-talet i startelvan. Och då var ändå Bayern Münchens mittback Carina Wenninger – också 90-talist – avstängd. Sex av de nio spelarna var födda 1992 eller senare.
Utöver Wenninger har man två spelare till i Bayerns startelva, Viktoria Schnaderbeck och Laura Feiersinger. För rutinen svarar Neulengbachs skyttedrottning Nina Burger.
Österrike har alltså ett riktigt spännande lag.
Det kan Finland också få på sikt. Finskorna har ju kvalat in till F20-VM nästa år. I EM spelade man hyperdefensivt. Och utöver raset mot Sverige så snodde man ju faktiskt poäng av både Italien och Danmark. Och det var ju inte långt ifrån att Helmarit – som laget kallas – även satte ett segermål på slutet mot Danmark.
Finland kommer definitivt att slåss om andraplatsen med österrikiskorna. Fast frågan är om landets unga talanger är redo redan nu. Klart är att lagets kvalitet ökar när/om trion Maija Saari, Annica Sjölund och Linda Sällström är tillbaka i topptrim.
Ungern lär bli fyra i gruppen. De har en kanonspelare i Wolfsburgs spelgeni Zsanett Jakabfi – om hon nu ställer upp i VM-kvalet. Hon gjorde nämligen bara en match i EM-kvalet.
En annan spännande spelare som kan matchas in är talangfulla forwarden Anna Vidovenyecz, som redan spelar för Sindelfingen i Frauen-Bundesliga som 16-åring. Men mot de tre toppnationerna skall ungerskorna inte ha något att hämta.
När det gäller Bulgarien och Kazakstan så gör de upp om femteplatsen. Det är två svaga lag, även om Kazakstan ju faktiskt vann en skrällseger mot Schweiz i fjol.
* Det var hela den överlånga genomgången. Faller mina tips in innebär det alltså att följande sju länder tar direktplatserna till VM:
* Tyskland
* Italien
* Danmark
* Sverige
* Norge
* England
* Frankrike
Och till playoff går:
* Ryssland
* Island
* Skottland
* Österrike
De tre grupptvåor som inte når playoff blir alltså Spanien, Holland och Ukraina.
I playoff tror jag kanske lite överraskande att Österrikes unga lag är redo att gå vinnande ur kampen.
Därmed har jag tagit ut vilka åtta lag som når VM. Det här kvalet är tyvärr inte alls lika ovisst som herrkvalet, där framför allt kamperna om andraplatserna är svårtippade i många grupper. Här är skillnaden mellan topplagen och de övriga ofta gigantisk.
Det hindrar inte att jag totalt sett tycker jag att Europa har fått för få VM-platser. Det har jag skrivit om flera gånger förr. Bland annat här.
Frankrike blev första laget i EM att vinna en match. Och man blev dessutom första lag att göra fler än ett mål. Marie-Laure Delie gjorde två av dem, och Eugenie Le Sommer det sista.
Matchen krockade med Sveriges och Finlands presskonferenser inför morgondagens match, vilket gjorde att jag bara såg några minuter här och där.
Jag såg dock att Ryssland gjorde ett dubbelbyte redan efter 35 minuter. Det är inget man är van vid.
Jag såg också att Frankrike mest verkade spela av den andra halvleken. När Elodie Thomis kom in blev det dock lite fart.
Intressant att två av spelarna i mitt världslag, Thomis och Louisa Necib, började på bänken för Frankrike. Intressant också att Lyons fjärdealternativ på centralt mittfält, Elise Bussaglia, startar i EM medan stjärnorna i klubblaget, Necib och Amandine Henry, placeras vid sidan.
Bruno Bini kanske får rätt till slut. Men hittills har Patrice Lair:s matchning givit fler titlar.
Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.
Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.
Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.
Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…
Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.
Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:
OS 2008:
Japan +3 4
Kanada +–0 4
—————————
Nordkorea –1 3
EM 2009:
England +–0 4
Norge –3 4
—————————-
Danmark –1 3
OS 2012:
Kanada +2 4
Nya Zeeland +–0 3
—————————-
Nordkorea –4 3
Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.
Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:
Islands startelva mot Sverige i Växjö
12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.
Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.
Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.
Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.
Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.
De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.
Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.
11) Ryssland Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.
Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.
En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.
Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.
Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.
Annica Sjölund
10) Finland Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.
Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.
Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.
Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.
Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.
Veronica ”Vero” Boquete
9) Spanien Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.
Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.
Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).
Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.
Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.
Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.
Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.
Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete
8) Italien Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.
Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.
Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.
En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.
Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.
Daphne Koster
7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.
Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.
Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.
Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.
Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.
Line Röddik Hansen
6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.
Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.
Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.
Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.
Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.
Trine Rönning
5) Norge Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.
Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.
Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.
Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.
Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.
Casey Stoney
4) England Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.
Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.
England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.
England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.
Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.
Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.
Lotta Schelin
3) Sverige
Pia Sundhage har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.
Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.
Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.
Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.
Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.
2) Frankrike För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.
Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.
Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.
Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.
Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.
Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.
1) Tyskland EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.
I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.
Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.
Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.
Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.
De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.
I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.
Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.
Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.
Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:
Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland
Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island
Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland
Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3
Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien
Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.
En blogg om internationell damfotboll 