Jag har ju vid flera tillfällen önskat fler tyckande artiklar på damfotboll.com – bland annat tycker jag att de de skall profilera en krönikör.
Dit har man inte kommit, men det är ändå bra att man har startat sin medarbetarblogg ”Det känns som…”
Däremot tycker jag inte om att inläggen är anonyma. Och jag förstår faktiskt inte heller varför de är det. För det innebär ju att ingen, och alla, som jobbar åt damfotboll.com får stå för allt som står i bloggen.
Hursomhelst väcker några av inläggen känslor, vilket ju i grund och botten är bra. Inte minst det senaste inlägget, kallat ”Pyspunka”, där den anonyma skribenten upplever att svensk damfotboll har drabbats av pyspunka efter EM. För mig väcker inlägget funderingar, men även viss irritation.
På ett sätt är det ju rätt att luften gick ur svensk damfotboll efter semifinalförlusten mot Tyskland i EM. Och det var förstås fullt naturligt. Lägg till att det ju dessutom alltid blir ett slags baksmälla efter ett hemmamästerskap – speciellt när det följs av en lucka på två år till nästa internationella mästerskapsslutspel.
Frågan som är värd att fundera över nu är om det fortsätter att pysa ut luft. Jag har funderat en hel del på det, och kommit fram till att jag inte tycker att det är något stort problem.
För att några av de äldre spelarna skulle sluta efter EM-säsongen kändes logiskt, även om jag kanske inte hade kunnat pricka in exakt vilka. Men i antal är utfallet ungefär det förväntade.
Att vi dessutom skulle påbörja ett nytt lagbygge, vilket kan leda till ett mellanår, kändes också helt väntat. Med två år till nästa mästerskap passar det ju bra in i planeringen att testa lite nytt nu.
Så jag tycker nog att det aktuella läget är det förväntade, och att det inte pyser mer än nödvändigt.
Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.
I nuläget är det ju bara ett tiotal nationer i världen som bryr sig om damfotboll i någon större utsträckning. I Europa handlar det i första hand om Sverige, Tyskland, Frankrike och kanske även Norge. I övriga världen är det USA, Kanada, Japan, Nordkorea och kanske Australien och Nya Zeeland.
I några länder gör landslagen bra resultat, trots tveksam uppbackning. Jag tänker här i första hand på Brasilien.
Men när resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.
Men ännu så länge är alltså damfotbollsvärlden ganska liten. I varje fall på högsta elitnivå. Vilka uttryck det tar sig kan man se om man exempelvis jämför världsrankingen för herrar och damer. Det finns 209 länder på herrarnas senaste ranking, medan det bara är 117 på damernas.
Eller. Det är ytterligare en mängd länder som står med på damernas lista, länder som delar plats 118. De placeras på delad sistaplats eftersom ingen av dem hade spelat en enda officiell landskamper på 18 månader när rankinglistan gjordes i december.
Stora fotbollsnationer som Argentina, Chile, Peru och Paraguay hade exempelvis inte låtit sina damlandslag spela en enda match sedan våren 2012. Seriöst…
För tillfället har vi i Sverige alltså ett ganska stort försprång gentemot många länder. Det gäller inte minst på utbildningssidan. Jag såg i förra veckan att Rosengårds tränare Jonas Eidevall tror att vi inom en inte alltför lång framtid kommer att ha många duktiga kvinnliga tränare, som kommer att öka kompetensen inom damfotbollen. I en twitterdiskussion om alla manliga tränare i damallsvenskan skrev han:
”Men jag är övertygad om att vi får se riktigt bra kvinnliga fotbollstränare framöver. Många av mina spelare idag kan väldigt mycket fotboll. Det är grundförutsättningen.”
Jag tror att Eidevall kan få rätt. Orsaken till att vi inte har så många kvinnliga elittränare nu är att de tidigare generationerna damfotbollsspelare ofta har fått en ganska usel utbildning, och därmed inte fått rätt kompetens för att kunna lära upp nästa generation. Men med hjälp av alla fotbollsgymnasier runt om i landet har tjejerna fått samma chans till kunskap som killarna.
Och min personliga erfarenhet är att tjejerna i allmänhet är mer intresserade än killarna av att lära sig och förstå både taktik och träningsupplägg. På sikt borde det innebära att tjejerna kommer att ha minst lika bra förutsättningar att bli framgångsrika tränare som killarna.
På utbildningssidan ligger alltså svensk damfotboll minst en generation före huvuddelen av alla andra nationer.
Dessutom har vi fördelen av att ha tillgång till en av världens allra bästa ligor, damallsvenskan. Tänk så fantastiskt det är att spelare från hela världen drömmer om att få spela i Sverige.
Det är också förstås en otrolig fördel och sporre för våra unga spelare att få se och kanske även spela mot världsspelare i sin närmiljö.
I damfotboll.coms pyspunkablogg ser man den här saken annorlunda:
”En käpphäst som fått besvärlig hälta är att de duktiga utländska spelarna ska höja standarden bland de svenska. Vi har hört det i över tio år nu. Det är nog så att de förra blivit ännu duktigare av att spela i Damallsvenskan men de svenska har inte höjt sig.”
Det är här min irritation kommer in. Den är inte specifikt riktad mot det här inlägget, utan mot det systematiska huggandet mot de utländska spelarna, som ju faktiskt påhejas från förbundskaptenshåll.
Meningen ovan är rätt såtillvida att jag är övertygad om att de utländska spelarna har höjt sig av att få komma till Sverige. Men det är givetvis också så att de svenska spelarna har höjt sig genom att världsspelare från andra länder har kommit hit.
Eller kan det vara så att fjolårets damallsvenska utvecklade tre skotska spelare, fem holländska, sju nigerianska och så vidare i positiv riktning – medan ingen av de cirka 150 svenska spelarna blev bättre?
Knappast va…
Faktum är att jag tycker att det här börjar bli riktigt olustigt. I den värld där man exempelvis lynchas om man föreslår att spelarna skall ha kvinnligare tröjor, tycks det vara helt legitimt att ge damallsvenskans utländska spelare skulden för varje svenskt tillkortakommande.
Jag fattar faktiskt ingenting. Tänk om Erik Hamrén hade fått chansen att varje vecka ha speltid för totalt 70–80 svenska herrfotbollsspelare i världens fem bästa ligor. Fundera över hur ni tror att han hade sett på det.
Jag anser alltså att för tillfället är vår spelarutbildning, och den höga kvaliteten på damallsvenskan, svensk damfotbolls två största trumfkort i kampen för att hänga kvar i världstoppen.
Utbildningen är nummer ett – för det försprånget kommer det att ta längst tid att ta in.
Däremot kan vi inte ta för givet att damallsvenskan kommer att tillhöra världens fyra–fem bästa ligor under speciellt många år till. Vi ser ju hur fler och fler stora herrfotbollsklubbar börjar flytta pengar till sina damlag. Och för de här klubbarna är de damallsvenska klubbarnas budgetar småslantar.
Risken är alltså att damallsvenskan brandskattas på både de bästa svenska och utländska spelarna, vilket kommer att försvåra svensk talangutveckling.
Så skall vi förhindra att vi verkligen drabbas av pyspunka i framtiden bör nog både fotbollsförbundet och EFD fundera på hur vi kan fortsätta locka utländska världsstjärnor till Sverige.
Stina Segerström är gravid, och missar hela säsongen. Det är andra bakslaget på kort tid för Göteborg FC.
Det är verkligen gigantiska förändringar den här vintern för damfotbollen i Göteborg. Jitex har ett helt nytt lag, och GFC har i princip ett halvt.
Segerström är en av de spelare man hade tänkt skulle bära laget. Nu tappar man ytterligare en kulturbärare. Den största av dem alla, Johanna Almgren, genomgick alltså sin sjätte knäoperation i torsdags, och lär inte heller spela mycket i år. Med tanke på hur hennes situation var redan innan den här operationen tror jag inte att klubben hade räknat med henne – men man hade givetvis hoppats.
Göteborg hoppas kunna vara med och slåss om Champions Leagueplatserna i år. Lyckas man är det en bragd. För det blir inte lätt att mäta sig med Tyresö, Rosengård och Linköping med fler med ett nytt lag.
Tråkiga nyheter för Göteborg alltså. Däremot har jag goda till Tyresö. Jag satt nämligen uppe natten mot fredag och tittade på USA:s andra raka slakt av Ryssland. Och Christen Press ser riktigt, riktigt vass ut.
Christen Press
På sina nio minuter i natt gjorde hon ett mål, ett assist och var ytterst nära att även sätta ett andra mål. Hon rörde sig smart flera gånger, och bjöd på ett underbart avslut vid sitt mål. Riktigt lovande för Tyresö med tanke på att det snart smäller i Champions League.
Lika lovande är förstås att Veronica Boquete blev tremålsskytt för Spanien, och också visar tidig form.
USA–Ryssland var en riktigt tråkig match i 45 minuter. Så långt var USA rejält uddlöst, man skapade egentligen bara en riktigt bra målchans. Den kom efter hörna, och gick till Tyresöbacken Whitney Engen – som sköt i stolpen. Returen träffade dock en ryska och gick i mål.
Även USA:s 2–0 var ett självmål. Efter det målet gick proppen ur, och 16133 åskådare i Atlanta fick se en defilering där USA fick sex olika målskyttar. Bland annat utökade Abby Wambach sitt världsrekord i landslagsmål till 165 genom att göra 4–0 från offsideposition.
Här är ett klipp med alla målen:
* Sverige har sedan tidigare spelare i högstaligorna i Tyskland, Frankrike, Italien, Norge, Danmark och Finland. Numera har vi även ett Skottlandsproffs. Den före detta Dalsjöfors-, Jitex- och Hovås/Billdalspelaren Nanna Jansson har nämligen skrivit på för den skotska storklubben – på herrsidan – Celtic.
Hon var där och provspelade för ett tag sedan, och har sedan funderat fram och tillbaka på om hon skulle skriva under det kontraktsförslag som skotskorna erbjöd. Nu har hon alltså bestämt sig. I går skrev hon nämligen så här på sitt twitter:
”Känner på mig att den här säsongen kommer bli den bästa någonsin. Ska bli en ära att få spela i den grön-vita tröjan! Celtic”
* I helgen spelas en mängd träningsmatcher med damallsvenska lag. Fast de mest intressanta matcherna spelas utanför Sveriges gränser. I dag, med start 12.45, är det exempelvis svenskmöte i Frauen-Bundesliga mellan Nilla Fischer i Wolfsburg och Sofia Jakobsson i Cloppenburg. Matchen direktsänds av Eurosport på svensk tv. Den finns också på DFB-tv, med tysk kommentator.
Det är en av två matcher i tyska ligan i helgen. I Frankrike är det cuphelg, vilket känns rätt ohett. Däremot är det ju semifinaler i Australiens W-league. Skall vi få en svensk mästerskapsvinnare i år?
* Slutligen har det spelats matcher i Afrikas VM-kval i dagarna. Inget av de favorittippade lagen går in i den här omgången. Här är en länk där man kan se resultaten.
I dag har Eskilstuna fortsatt att visa de ekonomiska musklerna. Annica Svensson är senaste tillskottet hos nykomlingen, som ser ut att få ett ramstarkt försvar. Det brukar kunna leda en bra bit mot nytt kontrakt.
Annica Svensson
Även den andra nykomlingen har ju byggt en stark backlinje. Båda AIK och Eskilstuna verkar visa allvar i ambitionen att inte bara göra en ettårig sejour i högsta serien.
I farozonen bland de etablerade lagen finns ju förstås Jitex. Men i nuläget känns det även som att exempelvis Piteå är ett frågetecken. Laget har en grundstabilitet, men har förlorat flera tunga pjäser.
I nuläget är känslan att Eskilstuna ligger minst jämsides med norrbottningarna. Inte minst sedan man tidigare värvat Sofie Persson därifrån, och på köpet fått en högklassig frisparks- och hörnläggare. Ytterligare en sådan har man ju värvat i Sara Thunebro. Nu tillkommer alltså Svensson, en riktig karaktärsspelare. Intressant.
Elin Sandgren
* På betydligt lägre nivå har Kungsbacka DFF gjort två kanonvärvningar. Jitexduon Sofia Karlsson och Elin Sandgren skall nämligen spela i den storsatsande division 1-klubben i år.
* Från division 1 är steget gigantiskt till Ballon d’Or. Men de siffror som jag presenterade efter galan i måndags visade sig vara fel. Det var också några omkastningar i placeringarna – dock inte för våra svenska representanter. Men nu är inlägget om placeringarna rättat.
* I USA är det stor collegedraft i NWSL på fredag. Där förväntas Crystal Dunn gå först. Andra glödheta spelare i draften är andra U20-världsmästarinnor från 2012 som Kealia Ohai, Julie Johnston, Vanessa DiBernardo, Maya Hayes och Kassey Kallman.
Upplägget i de amerikanska ligorna kan verkligen upplevas som förvirrande. Nyligen var det utökningsdraft, nu är det collegedraft. Och möjligen blir det även en tredje draft i år, precis som det var i fjol. Personligen tyckte jag att utökningsdraften var mest udda. Där fick det nya laget Houston Dash välja ganska fritt bland spelare ur startelvorna i samtliga konkurrentlag. Tänk om vi skulle ha haft det systemet i Sverige? Då hade AIK och Eskilstuna fritt kunnat plocka riktiga stjärnspelare från exempelvis Tyresö och Rosengård.
För övrigt slås man av vilken grym konkurrens det är om proffskontrakten i USA. Deras liga har alltså bara nio lag – tre färre än vår. Om de 99 platserna i varje veckas startelvor slåss även alla kanadensiska och mexikanska landslagsspelare, samt i år upp till 33 spelare från andra länder.
Uppskattningsvis har USA tio gånger så många talangfulla spelare som vi. Situationen får vår debatt om hur svårt det är för svenska talanger att slå sig in i damallsvenskan att kännas närmast löjlig.
* Slutligen så hade vi på Borås Tidning i dag en artikel om hur Pia Sundhage och hennes tre systersöner intog Ballon d’Or-galan i Zürich. Ett citat har redan spritts till i princip alla större medier, så de flesta av er har säkert redan sett det. Men jag bjuder ändå på Tomas Örn:s härliga berättelse om moster Pias samtal med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Om portugisiska är det givna andraspråket i Tyresö så blir holländska det gångbara andraspråket i Göteborg. I dag gjorde nämligen GFC klart med sin tredje holländska spelare, Lieke Martens.
Sedan tidigare finns Loes Guerts och Manon Melis i Göteborg. Uppgifter har ju dessutom gjort gällande att supertalangen Vivanne Miedema också skall vara på gång. Göteborg blir alltså lilla Holland i år.
Det är tydligen på modet att värva en hel koloni spelare från ett bestämt land. I övrigt i damallsvenskan har ju Kristianstad sedan länge siktat in sig på Island. Hos grannen Vittsjö finns nu tre skotska spelare, och i den tredje skånska klubben, Rosengård finns tre tyskor, samt ytterligare en tyskspråkig spelare.
Lieke Martens såg jag live för första gången när Sverige tog emot Holland på Gamla Ullevi hösten 2012. Och jag blev omgående förtjust i hennes bollbehandling. Det är en riktig lirare.
Den bilden förstärks av det klipp med freestyletricks som GFC länkat till på sin hemsida:
Martens kommer närmast från den forna storklubben FCR 2001 Duisburg i Frauen-Bundesliga. Det är en klubb som har skakats av ekonomiska problem i flera års tid. Lagets tidigare affischnamn, som Annike Krahn, Simone Laudehr, Linda Bresonik och Alexandra Popp, har de senaste åren en efter en lämnat det sjunkande skeppet.
Men i mellandagarna räddades damfotbollen i Duisburg över tid. Då gjorde man nämligen som LdB FC Malmö – man gick upp i en klubb med herrfotboll. Så den tidigare Champions Leaguevinnaren FCR 2001 finns inte längre. Numera heter Duisburgs elitdamfotbollsklubb MSV. Om det kan man läsa här och här.
Redan i helgens Hallenpokal spelade man under sitt nya namn. Dessutom var de gamla grön-svarta dräkterna utbytta mot MSV:s blåvitrandiga.
Har jag fattat saken rätt bröts alla kontrakt med FCR 2001 vid årsskiftet, och spelarna fick skriva nya avtal med MSV. I den processen valde Martens att lämna.
Duisburgs tränare Sven Kahlert kommenterade hennes avhopp på ett anmärkningsvärt sätt i den här artikeln häromdagen. Här är en ungefärlig översättning:
”Det var väntat, så som jag har lärt känna henne de senaste månaderna. Jag hoppas att vi får lite mer ro i truppen i och med hennes flytt. Hon och hennes omgivning har varit ganska svåra. Så mig stör inte det här alls, mer än att vi tappar en spelare som vi måste ersätta. Men nu har vi chansen att istället hitta en eller flera spelare som kan förbättra lagandan.”
Det där är en sågning utan dess like. Citatet kan förstås vara sagt av Kahlert i bitterhet över att förlora en bra spelare. Eller…
Tillagt i efterhand: I dag har det för övrigt spelats en landskamp. Norge vann med 2–1 mot Spanien i La Manga. Potsdamforwarden Ada Stolsmo Hegerberg gjorde segermålet på tre minuters övertid. Innan dess hade Veronica Boquete givit Spanien ledningen i första halvlekens femte minut och Elise Thorsnes kvitterat i den andra halvlekens femte minut.
Härom dagen funderade jag lite över varifrån Tyresö skull hämta sina nya spelare. Jag glömde dock en världsdel…
Det gjorde inte Tyresö, utan de hade alltså blickarna riktade mot Sydamerika, och framför allt mot Brasilien. I dag presenterade man fyra nyförvärv därifrån. Med Marta har man alltså plötsligt fem brasilianska spelare i truppen. Intressant. I höstas var Tyresö till hälften ett amerikanskt lag. Nu är fokus flyttat sisådär 500 mil söderut.
De fyra nya är Fabiana, Rilany, Thaisa och Mayara. Klubben har skrivit tvåårskontrakt med kvartetten, vilket ju innebär att man ju direkt verkar frångå den där omställningen till höst/vår i kontraktsskrivningen som det pratats om tidigare i vinter.
I länken ovan ger Tyresö ingående beskrivningar av de fyra. Jag har inte jättebra koll på dem, och har inget att tillägga där. Men konstaterar att är man med i Brasiliens landslag har man förstås kvalitet. Så de här spelarna kommer säkerligen att bli profiler i damallsvenskan. En av de nya, Thaisa, gjorde mål i fyrnationsturneringen i december. Det var snyggt, och går att se en minut in i det här klippet:
Åldersstrukturen på de fyra nya spelarna är spännande. Alla är i 25-årsåldern, och tre av dem pratar tydligen engelska – något som kommer att underlätta coachningen av dem.
Jag gissar att Tony Gustavsson:s tanke är att matcha in dem en och en under vårsäsongen. Det finns ju bra chanser att den amerikanska trion Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press kan vara kvar i klubben en bit in i maj.
Slutligen både en liten pekpinne – och beröm. Pekpinnen först. Jag noterar att Thaisas namn är felstavat i en mängd medier – och även på några ställen på Tyresös hemsida. Det är inte så snyggt. Däremot är texten totalt sett väldigt informativ – och heltäckande. Man får svar på de flesta av de frågor man har. Riktigt bra jobbat.
* Örebro förlängde i går kontrakten med de tjeckiska tvillingarna Lucie och Irena Martinkova. Därmed ser Närkeklubben ut att få ett minst lika starkt lag som i fjol.
* När inte Margret Lara Vidarsdottir kan spela den här säsongen väljer Kristianstad att i stället hämta in skyttedrottningens lillasyster, Elisa Vidarsdottir. Elisa håller dock till längre bak i planen, som skall snarare hjälpa till att täta defensiven än ta storasysters roll som målskytt.
Elisa Vidarsdottir
* Umeå tappar Alexandra Nilsson, som lägger av. Tråkigt förstås. I och med att Katrin Jonsdottir också har lagt av har UIK därmed tappat båda fjolårets mittbackar. Det skulle kunna vara förödande. Men med Emma Berglund på väg tillbaka, och massor av talanger som knackar på underifrån känns inte situationen direkt alarmerande.
Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.
Caroline Graham Hansen
Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.
Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.
Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).
Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.
På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.
Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.
Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:
”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”
Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.
Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.
För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.
Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.
* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?
* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:
I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.
* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.
Vi är i upptakten av ett år utan stort mästerskap för lagen på vår kontinent. En hel del kul händer dock inom damfotbollen under 2014.
Spelet drar i gång i morgon. Så här är min damfotbollskalender över 2014:
4 januari: Damfotbollsåret inleds med matcher i ligorna i Australien, Spanien och Italien.
9 januari: 2013 års spelare i Afrika koras vid en gala i Lagos, Nigeria.
12 januari: Tyska mästerskapet i inomhusfotboll, Hallenpokal, avgörs i Magdeburg.
13 januari: Ballon d’Or-galan i Zürich. Vem blir världens bästa spelare 2013; Abby Wambach, Marta eller Nadine Angerer? Och försvarar Pia Sundhage sin titel?
14 januari: Träningslandskamp, Spanien–Norge.
17 januari: NWSL håller draft för collegespelare.
19 januari: Franska Feminine division 1 återstartar efter juluppehållet. Det är seriefinal direkt: Lyon–PSG.
31 januari: Träningslandskamp, USA–Kanada.
11–15 februari: Fyrnationsturneringen Yongchuan cup i Kina med värdnationen, Nordkorea, Mexiko och Nya Zeeland.
12–13 februari: VM-kvalet i Europa startar om med åtta matcher, bland annat Holland–Belgien (12/2) och Italien–Tjeckien (13/2).
13–15 februari: Kval till Afrikanska mästerskapet, och tillika VM-kval i Afrika. Omgång 1, match 1. Följande matcher: Algeriet–Marocko, Egypten–Tunisien, Etiopien–Sydsudan, Burkina Faso–Ghana, Elfenbenskusten–Mali, Rwanda–Kenya, Nigeria–Sierra Leone, Guinea Bissau–Senegal, Mozambique–Komorerna, Botswana–Zimbabwe samt Zambia–Tanzania. Returerna spelas 28/2–2/3.
23 februari: Frauen-Bundesliga, omstart efter vinteruppehåll. Med bland annat toppmatcherna Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Turbine Potsdam.
23 februari: Australiens W-league avgörs med stor final. Var den kommer att spelas är inte spikat.
3–12 mars: Cypern cup. Grupp A: England, Italien, Finland och Kanada. Grupp B: Holland, Frankrike, Skottland och Australien.
5–12 mars: Algarve cup. Grupp A: Kina, Tyskland, Island och Norge. Grupp B: USA, Japan, Sverige och Danmark. Sverige spelar så här: 5 mars: Danmark, 7 mars: USA, 10 mars: Japan samt placeringsmatch den 12 mars.
15 mars–4 april: F17-VM i Costa Rica. Tyvärr inte med svenskt deltagande.
22–23 mars: Champions League, kvartsfinal 1: Tyresö–Neulengbach, Wolfsburg–Barcelona, Torres–Turbine Potsdam och Birmingham City–Arsenal.
29–30 mars: Champions League, kvartsfinal 2: Neulengbach–Tyresö, Barcelona–Wolfsburg, Turbine Potsdam–Torres och Arsenal–Birmingham City.
5 april: VM-kval i Europa: Nordirland–Sverige. Dessutom Italien–Spanien och Skottland–Polen.
9–10 april: VM-kval i Europa med 15 matcher, bland annat Frankrike–Österrike (9/4), Schweiz–Danmark (10/4) och Belgien–Norge (10/4).
13 april: Damallsvenskan, premiär: Vittsjö–Göteborg, Piteå–Linköping, Jitex–Umeå, Kristianstad–Tyresö och AIK–Rosengård. Dessutom Eskilstuna–Örebro (14 april).
19–20 april: Champions League, semifinal 1:Birmingham/Arsenal–Tyresö/Neulengbach och Torres/Potsdam–Wolfsburg/Barcelona.
21 april: Toppserien, Norge, premiär.
26–27 april: Champions League, semifinal 2: Tyresö/Neulengbach–Birmingham/Arsenal och Wolfsburg/Barcelona–Torres/Potsdam.
7 maj: VM-kval i Europa, åtta matcher bland annat Belgien–Holland.
8 maj: VM-kval i Europa: Sverige–Nordirland i Växjö. Plus ytterligare nio matcher, bland annat Schweiz–Island.
14–25 maj: VM-kval i Asien: Åtta lag gör upp om fem platser: Grupp A: Vietnam, Australien, Japan och Jordanien. Grupp B: Sydkorea, Kina, Burma och Thailand.
17 maj: Tyska cupfinalen. Spelas i Köln.
22 maj: Champions League, final. Spelas i Lissabon, på Estádio do Restelo.
23–25 maj: Kval till Afrikanska mästerskapet, och tillika VM-kval i Afrika. Omgång 2, match 1. Vinnarna i sju dubbelmöten är klara för Afrikanska mästerskapet. Kamerun, Sydafrika och Ekvatorialguinea går in i kvalet i den här omgången. Returerna spelas 6–8 juni.
25 maj: Damallsvenskan: Tyresö–Rosengård.
29 maj: Svenska cupen, semifinaler.
1 juni: Feminine division 1, sista omgången. Bland annat Lyon–Henin-Beaumont.
8 juni: Frauen-Bundesliga, sista omgången. Bland annat toppmatcherna Wolfsburg–Frankfurt och Turbine Potsdam–Bayern München.
14 juni: VM-kval i Europa: Skottland–Sverige. Ytterligare 13 matcher spelas, bland dem Österrike–Finland.
15 juni: Två matcher i Europas VM-kval, bland annat Danmark–Island.
19 juni: VM-kval i Europa: bland annat Färöarna–Sverige.
26 juni: Lottning av gruppspelet i Champions League 2014/15.
2/3 juli: Svenska cupen, final.
15–27 juli: F19-EM i Norge.
5–24 augusti: F20-VM i Kanada. Tyvärr utan svenskt deltagande. Däremot är Finland en av Europas fyra representanter. Läget i kvalet finns här.
21 augusti: VM-kval i Europa: Polen–Sverige. Plus ytterligare sex matcher, bland annat Island–Danmark.
28 augusti: Lottning av Champions League, två första utslagningsomgångarna. Alltså sextondels- och åttondelsfinalerna.
10–20 september: VM-kval i Oceanien, avgörs i Nya Zeeland. En VM-plats står på spel.
13 september: VM-kval i Europa: Sverige–Bosnien-Hercegovina. Samt ytterligare 15 matcher, bland dem Finland–Frankrike.
17 september: VM-kval i Europa, sista omgången: Sverige–Skottland. Plus ytterligare 20 matcher, bland annat Tyskland–Irland, Norge–Holland och Frankrike–Finland.
23 september: Lottning av Europas VM-playoff.
1 oktober: Damallsvenskan: Rosengård–Tyresö.
8–9 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 1:2.
11–24 oktober: Afrikanska mästerskapen, tillika VM-kval för Afrika. Arrangeras i Namibia. Åtta lag gör upp om mästerskapet och tre VM-platser.
15–16 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 2:2.
19 oktober: Damallsvenskan, sista omgången.
25–26 oktober: VM-kval i Europa, playoff, semifinal 1, match 1, för de fyra bästa grupptvåorna.
29–30 oktober: VM-kval i Europa, playoff, semifinal 1, match 2, för de fyra bästa grupptvåorna.
November: Sydamerikanska mästerskapet, Copa America, tillika VM-kval för Sydamerika. 2,5 platser står på spel. Plats och datum för mästerskapet verkar inte vara fastställda.
8–9 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 1:2.
12–13 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 2:2.
22–23 november: VM-kval i Europa, playoff, final, match 1.
26–27 november: VM-kval i Europa, playoff, final, match 2.
4 december: Lottning av Champions League, kvarts- och semifinaler.
Notera att det inte finns några datum klara för det nordamerikanska VM-kvalet. Datumen är inte heller klara för spelstart i elitettan, NWSL och WSL.
Observera också att datumen i det här inlägget kan komma att ändras.
I dag vid 17.00, svensk tid, skall NWSL presentera hur landslagsspelarna från USA, Kanada och Mexiko placeras ut under 2014 års säsong.
En uppgift som redan läckt ut är att Christen Press hamnar i Chicago Red Stars. Ja, det står alltså nu klart att Tyresös skyttedrottning kommer att lämna damallsvenskan. Fast först efter att laget spelat färdigt i Champions League.
Christen Press
Enligt den här artikeln gäller även samma upplägg för Meghan Klingenberg och Whitney Engen. Lägg till att kontrakten för flera nyckelspelare (Marta, Vero och Seger) går ut till sommaren, och det är lätt att slå fast att Tyresö även i år kommer att ha väldigt mycket oro i truppen långt in i säsongen. Tony Gustavsson riskerar alltså att få göra fler omstarter i sitt lagbygge i år igen. Jag gissar att det är något som framkallar jubel i både Malmö och Linköping.
Christen Press bloggade för övrigt om pressen som hon utsatts för från US Soccer i det här inlägget, som hon kallar ”Win or Go Home”.
* I övrigt i damallsvenskan värvade Vittsjö i går Anna Welin från Malmö. Vittsjö är för övrigt den enda damallsvenska klubben som skickar pressreleaser till mig. Det skall man ha en guldstjärna för.
* Även Jitex fortsätter att bygga nytt lag. I dagens GP bekräftas det man redan förstått – bara två av 2013 års spelare är kvar, duktiga målvakten Jennifer Falk och Linn Andersson. Av ekonomiska skäl var säkert utrensningen nödvändig. Men som sagt, hänger man kvar med ett helt nytt lag är det en stor bragd.
* Så några interantionella övergångar. Kanadas skickliga balansspelare Desiree Scott provar lyckan i WSL och Notts County. Amber Brooks lämnar Bayern München för NWSL:s mästarlag Portland Thorns och den engelska lagkaptenen Casey Stoney återvänder till Arsenal.
* Slutligen noteras att Turbine Potsdams Natasa Andonova nyligen valdes till årets spelare i Makedonien för femte gången på de senaste sex åren. Det mest anmärkningsvärda med det är att hon för mindre än en månad sedan fyllde 20…
Tillagt i efterhand: Här är listan över hur alla USA:s, Kanadas och Mexikos landslagsspelare fördelades mellan klubbarna i NWSL. Superforwardsparet Christine Sinclair och Alex Morgan är exemepelvis kvar i mästarlaget Portland.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Med det här inlägget har det blivit dags att önska er alla en god jul.
Tre spelare som njuta till skinka och gröt var våra tre Frankrikeproffs. Alla tre vann, och alla blev målskyttar i helgens omgång. Bäst lyckades Josefine Öqvist som satte två fullträffar, medan Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick till varsin. Öqvist avancerar i och med målen till en delad andraplats i skytteligan. Så här ser toppen ut över jul:
1) Marie-Laure Delie 16
2) Öqvist och Gaetane Thiney 13
4) Schelin och Laetitia Tonazzi 11
22) Asllani 3
Helgens mål har förstås inte hunnit komma upp på franska förbundets youtubekanal. Men här är i alla fall målen från förra helgen, där Öqvist blev tremålsskytt:
* I Tyskland fick Antonia Göransson för första gången på länge spela en hel match. Hon fick dessutom jubla över tre poäng. Turbine Potsdam vann nämligen med 4–0 hemma mot Essen, ett resultat som för Potsdam förbi Wolfsburg i tabellen. Nilla Fischer:s lag har dock en match mindre spelad.
I den tyska skytteligan leder Celia Sasic överlägset på 14 fullträffar. Tvåan Martina Müller är noterad för åtta. Göransson och Sofia Jakobsson har gjort varsitt, medan Nilla Fischer är mållös enligt förbundets skytteliga. På andra ställen är hon bokförd för ett mål, men det har hon ju inte mycket för…
* I Italien har Maria Karlsson nu gjort tre mål. Mittbacken befann sig i forwardsposition när hon tryckte in Veronas 4–1-mål mot Inter. Det målet kan du se på det här klippet:
* Jessica Samuelsson och Melbourne Victory firar jul som serieledare i Australien. Lisa De Vanna blev segerskytt i helgens 1–0-seger mot Adelaide. Tabellen haltar dock, och Sydney FC är bara fem poäng bakom, och har fem matcher färre spelade.
* Väl på andra sidan jordklotet så spelas finalen av Empress cup i natt, svensk tid, i Tokyo mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata. I Kobes semifinal sköt sydkoreanska Ji So-Yun segermålet (3–2) i minut 88.
Häromdagen skrev jag felaktigt att So-Yun är klar för Chelsea. Så är det inte. Det har däremot förekommit flera uppgifter om att övergången är nära förestående. Dessutom presenterades på sidan Women Soccer United i dag uppgifter om att Yukari Kinga skall vara på väg till Arsenal och att tre klubbar (Seattle, Sky Blue och Barcelona) jagar Nahomi Kawasumi.
* Fina 15262 åskådare i Brasilia såg Brasilien köra över Chile i finalen av fyrnationsturneringen, där Kanada slog Skottland med 1–0 i tredjeprismatchen.
Jag såg korta delar av finalen, och Marta med vänner var verkligen överlägsna under de perioder då jag kunde kolla koncentrerat. Chile hängde inte med, och deras höga försvarsspel kostade massor av öppna chanser för hemmalaget. Marta gjorde för övrigt ett av målen, det som betydde 2–0. Matchen slutade för övrigt hela 5–0.
* Apropå Kanada, och veckans följetong Jitex så har Mölndalsklubben nu presenterat ett riktigt kvalitetsförvärv. Kanadas landslagsback Emily Zurrer skall nämligen spela i damallsvenskan igen. Hon gjorde det senast hösten 2011, då för Dalsjöfors här i Borås. Zurrer gjorde ett riktigt gott intryck på mig, både på och vid sidan av planen.
Slutligen så är vårens damallsvenska tv-matcher spikade. Och det är förstås väldigt mycket Tyresö och Rosengård. Men även ett nykomlingsmöte, samt en match från Kristianstad. Kors i taket. Här är hela schemat.
På gp.se kan man nu läsa om att Jitex värvar tre nya spelare. Det handlar om Amanda Östervall (17 år, Huge), Anna Furberg (23, Hovås/Billdal) och Sofie Erlandsson (22, Torslanda).
Samtidigt tappar man i princip hela årets startelva. Fridolina Rolfö (Linköping), Annica Sjölund och Kathlene Fernström (Göteborg FC), Frida Höglund (slutar), Minna Meriluoto (Vittsjö), Mimmi Löfwenius (LSK Kvinner) och Rebecca Johnson (Bergdalen) har presenterats för nya klubbar. I dagens Borås Tidning berättar lagkaptenen Sofia Karlsson att hon kommer att varva ner i någon klubb i Göteborgsområdet. Och Emma Wilhelmsson har ju varit och provspelat med Chelsea.
Enligt bloggen Spelare 12 har även Elin Sandgren, Sofia Skog, Amanda Fredriksson och Mikaela Uthas beslutat sig för att lämna.
Julia Wahlberg
Stämmer det kommer klubben bara ha kvar en av de spelare som fanns med i startelvan fler än tio gånger under året, och det är 18-åriga Julia Wahlberg. Jag har hört uppgifter om att hon har haft flera anbud, men tackat nej med tanke på att hon har ett halvår kvar på gymnasiet.
Kvar är också duktiga målvakten Jennifer Falk, och finska landslagsspelaren Leena Puranen. Den nya trion kan visa sig vara tre oslipade diamanter, men de är alla helt oskrivna kort. Och i nuläget riskerar Jitex upplaga 2014 att bli tidernas damallsvenska slagpåse. För sist i serien lär man komma, om inte något dramatiskt händer. Men hur skulle det gå till? För det är inte lätt att bygga trupp utan pengar.
* I förra inlägget skrev jag om Chiles seger mot Skottland. I natt blev det klart att Chile spelar final i fyrnationsturneringen. Brasilien och Kanada spelade nämligen 0–0 i en tråkig match.
Jag såg den första halvleken, och visst var tempot betydligt högre än i matchen Chile–Skottland. Men det var så högt att inte de inblandade spelarna behärskade det. Det blev inget ordnat spel, utan mest hafsigt passningsspel och hämningslösa tacklingar.
Inställningen var det inget fel på. Båda lagens spelare kastade sig in i duellerna. Men målchanserna lyste med sin frånvaro, och i halvtid tyckte jag att jag redan hade försakat tillräckligt mycket sömn på matchen.
Det här klippet med matchens höjdpunkter får mig att tro att beslutet att hoppa den andra halvleken var smart:
För övrigt har jag hittat ett bättre klipp från Brasiliens 3–1-seger mot Skottland. På det kan man se båda Debinha:s mål, och hur otroligt känsligt Hayley Lauder placerar in Skottlands reducering i krysset. Så inlägget Vass Marta – chilensk skräll är uppdaterat.
Och alla mål från Chile–Skottland finns på den här länken.
Häromdagen undrade jag vad förbundskaptenerna tycker om att allt fler landslagsspelare väljer utländska klubbar. I dag fick jag svaret genom Aftonbladet. Tack för det.
Kul att kvällstidningarna är på hugget – även om faktakollen angående antalet svenska spelare i Frauen-Bundesliga var lite sisådär i artikeln. För inte har väl Sara Thunebro skrivit på för en tysk klubb igen?
Vad säger då Pia Sundhage till Bladet? Jo, att:
”Personligen ser jag hellre att de stannar i allsvenskan. Visst är det fantastiskt att vi har tjejer som Marta i Tyresö och Ramona Bachmann i Malmö. Faran är när vissa lag har sju utländska spelare i sin startelva. För svensk damfotbolls utveckling är det bättre om vi har sju svenska spelare och att laget kryddas av fyra utländska.”
Sundhages uppfattning stämmer bra med hennes åsikter kring utlänningar i damallsvenskan. Och det är ju bra att hon håller en rak linje i frågan.
Men personligen tror jag att våra landslagsspelare mår bra av att prova på andra ligor några år. Det är utvecklande för individen, precis på samma sätt som det var utvecklande för Sundhage att jobba för Kina och USA.
Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns utlänningarna nödvändiga för att bibehålla klassen och intresset för damallsvenskan. För hur många spelare av hög internationell klass har vi i Sverige?
Med Sundhages upplägg uppskattar jag att våra toppspelare räcker till tre klubbar. Om alla hade stannat på hemmaplan.
Så till damallsvenskans silly season. Där är nykomlingen AIK hetaste klubben för tillfället. Det känns som att man bygger sitt lag smart. I förra veckan blev det klart att man lånar in Malin Levenstad från Malmö. I går gjorde man även klart med Finlands lagkapten Maija Saari, som återvänder från Mallbacken. Även om Saaris hälsa är ett litet frågetecken, då hon varit korsbandsskadad sedan i somras, så borde AIK här ha fått ett riktigt bra mittlås. Det handlar om två ledartyper som bör kunna styra lagets defensiv på ett bra sätt.
AIK behöver förstås även en stabil målvakt. Under hösten lånade de Jessica Höglander från Tyresö. Nu finns tydligen uppgifter om att Gudbjörg Gunnarsdottir är aktuell. Det vore ett bra nyförvärv. 2012 års AIK-målvakt Sussie Nilsson kommer däremot inte att återvända till Solnaklubben till nästa år. Hon har nämligen förlängt med Sunnanå.
Sofia Lundgren
Personligen hade jag gissat att Sofia Lundgren borde vara aktuell för en återkomst till AIK. Fast Lundgren är ett intressant fall. Jag gissar att hon med sin meritlista är relativt dyr. Dessutom dras hon med en lurig skada (diskbråck), som gör det till en chansning att värva henne. En av få klubbar som borde ha råd att ha Lundgren som backup är Tyresö. Eller vågar någon annan?
Tillbaka till AIK. I dag presenterade de Siriustalangerna Filippa Angeldahl och Nathalie Björn som nyförvärv. Båda fyller 17 år nästa år, och de borde kunna vara aktuella för att få en hel del speltid i damallsvenskan. Minns jag rätt från F17-EM har Angeldahl ett fantastiskt tillslag, vilket gör henne till ett dödligt vapen på alla fasta situationer. En sådan spelare gör jättenytta för alla lag – inte minst för en nykomling, som behöver ta de chanser man får framåt.
Olivia Schough är tydligen klar för Bayern München. Därmed är snart alla offensiva spelare i Sveriges landslag baserade i utlandet.
Och för vårt landslag tror jag att det är alldeles utmärkt. Spelare som skolats i en svensk spelstil, och som gjort några år i damallsvenskan, får chansen att testa andra spelstilar, och möta nya motståndare.
Det faktum att i princip alla våra offensiva toppspelare sticker utomlands gör ju att det blir nödvändigt för de damallsvenska klubbarna att fortsätta satsa på utländska förstärkningar. Som bekant har ju våra båda förbundskaptener flera gånger uttryckt att de anser att alla utländska spelare i damallsvenskan är ett hot mot svensk damfotboll. Det hade varit intressant att höra vad de tycker om alla svenska spelare i utlandet.
Mimmi Löfwenius
Apropå sådana skall ju även Mimmi Löfwenius spela utomlands nästa säsong. Som jag meddelade för knappt två veckor sedan lämnar hon Jitex för norska LSK Kvinner.
Det händer alltså väldigt mycket i de båda Göteborgsklubbarna. Känslan är att båda kommer att få jobbiga säsonger på olika nivåer. Jitex skrev jag om här. GFC har tappat Kristin Hammarström (slutar), Marie Hammarström, Anita Asante (Malmö), Camille Levin (Western Sydney Wanderers, Australien), Yael Averbuch (klubb ej klar), Jessica Landström (klubb ej klar) och då Olivia Schough. Dessutom stack ju Jodie Taylor redan i somras.
GFC hade tunn trupp redan tidigare. Nye tränaren Stefan Rehn:s lagbygge kommer att bli riktigt tuff när man nu tappat ytterligare sju spelare samtidigt som man säger att man skall ha en bredare trupp. Visst har man värvat fyra spelare också. Men skall man kunna bredda truppen på nödvändig storlek behöver man minst sju spelare till. Kanske tio.
Medan klubbar som Malmö och Linköping verkar i princip klara med sina trupper inför 2014 lär alltså Göteborg fortsätta vara aktivt på spelarmarknaden i vinter. Det borde även Tyresö vara. För man har flera spelare som bara har kontrakt fram till sommaren. Och ännu så länge den här hösten har det mest varit uppgifter om spelare som lämnar, eller är på väg att lämna. Exempelvis har Sara Thunebro tydligen varit och känt sig för hos nykomlingen Eskilstuna United.
I går släpptes nyheten att Malin Levenstad lånas ut från Malmö till AIK under första halvåret nästa år. Det är förstås en kanonvärvning för nykomlingen. Och utlåningen gör att man förstår varför Malmö jobbat hårt på att hitta en ny mittback.
Spelmässigt lär mästarinnorna kunna ersätta Levenstad i mittförsvaret med Anita Asante. För rent skicklighetsmässigt tycker jag att Asante är en bättre spelare. Men Levenstad får mycket beröm för sina ledaregenskaper. Och sådana är viktiga för ett lag. Så den engelska landslagsspelaren kommer nog ändå få kämpa för att fylla ut Levenstads tröja.
Dzsenifer Marozsan
I dag har Tyskland och Spanien tagit varsitt steg närmare VM i Kanada. Tyskorna vann med hela 8–0 borta mot Kroatien. Dzsenifer Marozsan gjorde fyra mål och tog sig upp jämsides med holländska Vivianne Miedema i toppen av kvalets skytteliga. Båda har gjort sju mål. Marozsan leder dessutom VM-kvalets assistliga på nio målpass – två före Lira Bajramaj.
Malmös Anja Mittag gjorde ett av de tyska målen. 8–0 är för övrigt exakt tyskornas snitt för höstens VM-kvalmatcher. Efter fem spelade har de nämligen förkrossande 40–0 i målskillnad. Noterbart också att Tyskland nu har spelat åtta raka landskamper utan att släppa in mål. Den senaste som lyckades göra mål på tyskorna var norska Ingvild Isaksen i EM:s gruppspel.
Spanien vann inte lika imponerande som Tyskland. Men 3–2 hemma mot Tjeckien räcker för att spanjorskorna skall stå på full poäng efter årets fyra VM-kvalkamper. Det var inga allsvenska målskyttar i det spanska laget. Däremot gjorde Örebros Lucie Martinkova tjeckiskornas första mål.
Eskilstuna United visar att man kan bli ett lag att räkna med i damallsvenskan. I veckan har klubben presenterat Elena Sadiku och Emelie Almesjö som nyförvärv. Men framför allt har man fått in ett fett ekonomiskt tillskott.
Enligt Eskilstuna-Kuriren går nämligen den lokala banken Sparbanken Rekarne in och sponsrar med totalt 7,5 miljoner kronor, fördelat på 2,5 miljoner per år.
Därmed får Eskilstuna United verkligen en stabil bas för att bygga ett slagkraftigt lag. Intressant.
En blogg om internationell damfotboll 