Kamerun motsvarade favoritskapet och tog hem bronset i de Afrikanska mästerskapen. Därmed blev Kamerun även det 23:e laget att kvala in till VM i Frankrike. 07.00 på lördagsmorgonen avgörs om det blir Nya Zeeland eller Fiji som tar den sista platsen.
Kameruns hjälte blev CSKA Moskvas Gabrielle Onguene, som drog in ett riktigt snyggt skott till 3–2 mot Mali i bronsmatchen. En stund tidigare hade Kameruns Aurelle Awona bjudit Mali på ett stenhårt självmål.
På övertid blev det också 4–2, på ett hårt skott som dock Malis målvakt bara måste ta. Det håller inte på internationell nivå att släppa in sådana mål.
Noterbart är att forwardsstjärnan Gaelle Enganamouit inte spelade för Kamerun i bronsmatchen. Jag har ju många gånger beklagat att det är för lite känslor kopplade till damfotbollen.
Men i Kamerun gick känslorna överstyr efter semifinalen, där Kamerun ju förlorade på straffar mot Nigeria. Där missade Enganamouit sin. Som tack för det kastade missnöjda supportrar stenar mot hennes hem i Kamerun. Gräsligt.
Gräsligt är även ett ord som lätt kommer upp när man läser att tre 15-åriga flicklandslagsspelare i Belgien har erbjudits närmare en halv miljon kronor för att fixa matcher. Enormt tråkigt att matchfixning även smyger sig in i såväl dam- som flickfotbollen.
Tillbaka till Afrika. Där har i dag kandidaterna till Afrikas bästa spelare 2018 presenterats. Den enda damallsvenska spelaren som finns med på listan är Djurgårdens Portia Boakye. Däremot finns fyra före detta damallsvenska spelare med, nämligen Enganamouit, Elizabeth Addo, Francisca Ordega och Tabitha Chawinga.
ℹ Here is the list of nominees for the Women Player of the Year⚽️🏃🏾♀️of the CAF Awards 2018⬇️⬇️: The Awards 🏆 Gala, to honour footballers will be held on Tuesday, 8 January 2019 in Dakar, Senegal🇸🇳.#CAFAwards#TotalAWCON18pic.twitter.com/E4gtRxtgqa
17.00 på lördagen spelas finalen av de Afrikanska mästerskapen mellan Thomas Dennerby:s Nigeria och Sydafrika.
På måndag spelas finalen i damernas Copa Libertadores, alltså Sydamerikas motsvarighet till Champions League. Där möts Santos från Brasilien och Atlético Huila från Colombia. I Huilas trupp ingår den före detta damallsvenska spelaren Yoreli Rincon.
Ellas son nuestras 11 inicialistas para la Semifinal de #ConmebolLibertadoresFemenina2018 ante Iranduba (BRA). Liana Salazar y Yoreli Rincón son baja por acumulación de amarillas.
Sent på måndagskvällen skrällde Argentina till lite grand genom att besegra Colombia med 3–1 och ta ett stort steg både mot nästa års VM-slutspel och mot OS 2020. Brasilien tog motsvarande steg genom att vinna med 3–1 mot Chile.
De senaste två världsmästerskapen och olympiska spelen har ju Brasilien och Colombia tagit Sydamerikas båda platser. I det senaste VM:et var även Ecuador med, då Sydamerika hade 2,5 platser.
Även till VM i Frankrike har man 2,5 platser, vilket innebär att trean i den slutspelsgrupp som påbörjades igår får spela playoff mot ett lag från Nord- och Mellanamerika.
Colombia kändes som andrahandsfavoriter bakom Brasilien i det här Sydamerikanska mästerskapet. Men gårdagskvällens förlust gör att man får väldigt svårt att sluta topp två. Damfotbollen är ju knappast prioriterad i Sydamerika. Och det colombianska landslag som kändes klart på uppgång 2015 och 2016 har tappat mark igen de senaste åren.
I VM 2015 tog man ju sig vidare ur gruppspelet efter att bland annat ha skrällbesegrat Frankrike. I åttondelsfinalen skakade man länge de blivande mästarinnorna från USA.
Efter den fina VM-insatsen var det oroligt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner, bland annat ansågs viktiga Daniela Montoya ha petats från OS-truppen året efter eftersom hon protesterade för högljutt mot sitt förbund.
I OS saknades även skadade speluppläggaren Yoreli Rincon. I Rio lyckades inte Colombia upprepa VM-succén, men man snodde ändå en poäng av USA via 2–2 i sista gruppmatchen.
I det nu pågående mästerskapet är Rincon och Montoya tillbaka i Las Superpoderosas, som laget kallas. Däremot har jag inte sett viktiga backen Natalia Gaitan och forwarden Lady Andrade i någon laguppställning. Jag är osäker på varför duon saknas.
Jag såg en kort stund av måndagens match. Där förde Colombia spelet, men blev sönderkontrat av Argentina.
Colombia tycks ha fallit på högst taffligt försvarsagerande. Argentina är ett lag jag vet väldigt lite om. Den enda spelare jag känner till är Washington Spirits tekniska forward Estefania Banini. I det pågående mästerskapet i Chile har dock Soledad Jaimes glänst mest. Jaimes har gjort fem mål, bland annat det hyperviktiga 2–1-målet i går.
Nu talar mycket för att Argentina dansar vidare mot både VM och OS.
För Brasilien blev det en klar 3–1-seger mot värdnationen Chile i första slutspelsmatchen.
Det mesta talar för att Brasilien kommer att gå rent genom det här mästerskapet. Det rutinerade brasilianska laget innehåller många välbekanta namn. Och som lag betraktat verkar Brasilien klart mycket mer välbyggt än alla konkurrentlag.
— #CopaAmericaFemenina #FutbolerasChile (@FutbolerasCH) April 16, 2018
Så till det Asiatiska mästerskapet där det var nära en jätteskräll i dagens första semifinal. Australien skojade ju med Thailand i genrepet inför mästerskapet. Kanske låg det The Matildas i fatet inför dagens match.
Coach Alen Stajcic visade underskattning genom att vila nyckelspelare som Lydia Williams, Steph Catley, Emily van Egmond och Sam Kerr. Australien startade nämligen halvt reservbetonat på följande sätt: Arnold – Carpenter, Kennedy, Alleway, Kellond-Knight – De Vanna (k), Chidiac, Gorry, Logarzo – Gielnik och Simon.
Det visade sig inte vara något framgångsrecept. Ett taffligt spelade Australien var nämligen otroligt nära att åka ut. Thailand ledde med 2–1 in på övertid, när Alanna Kennedy nickade in kvitteringen och räddade förlängning.
Det var nog en skön revansch för Kennedy som bjöd Thailands Rattikan Thongsombut på 2–1-målet tidigare i matchen.
Tanken var alltså att Australien skulle kunna vila spelare till finalen. I stället tvingades The Matildas att spela 120 minuter. Och trots att Thailands Wilaiporn Boothduang fick rött kort i 87:e minuten lyckades inte australiskorna avgöra i spel. Däremot vann man straffläggningen och gick således till final med ett stort nödrop.
I finalen väntar Japan som planenligt besegrade Kina med 3–1.
Det om de två stora mästerskapen som pågår. Innan jag sätter punkt tänkte jag bjuda på ett par godbitar. Först en ett par veckor gammal fint från portugisiska Jessica Silva. En fint som går att se många gånger…
Det är alltså ett landslagsfönster den här helgen, och det spelas också landskamper över hela världen. För svensk del spelar U19 viktig EM-kvalmatch mot Nederländerna 16.00 i eftermiddag, medan U23 träningsspelar mot Frankrike.
Apropå Sverige och Frankrike debuterade Thomas Dennerby som nigeriansk förbundskapten i går mot just Frankrike. I Dennerbys elva fanns fem svenskbaserade spelare i Josephine Chukwunonye (Asarum), Osinachi Ohale (Vittsjö), Faith Ikidi (Piteå), Ngozi Sonia Okobi (Eskilstuna) och Rita Chikwelu (Kristianstad).
Alla i det nigerianska laget vill nog dock glömma den här matchen så fort som det bara går. Dennerby åkte på en riktig käftsmäll i sin debut – Frankrike vann nämligen till slut med förkrossande 8–0.
Från klippet nedan ser det ut som att Dennerby har en del jobb att göra med Nigerias försvarsspel…
Det var en träningsmatch. Fokus ligger förstås annars i första hand på alla de tävlingsmatcher som har spelats, och kommer att spelas.
I går var en stor dag för europeisk damfotboll. När publiksiffran 25 603 ropades ut på St Mary’s i Southampton mellan England och Wales skulle det ha varit tidernas publikrekord för en kvallandskamp för damer i Europa – om matchen hade startats en halvtimme tidigare.
För några minuter tidigare meddelades att hela 30 238 personer hade bänkat sig på PSV Stadion i Eindhoven för att se Nederländerna möta Nordirland. Så tidernas två högsta siffror i Europa noteras alltså samtidigt i går kväll. En kul utveckling.
Dessutom noterades nytt publikrekord för det belgiska landslaget och för det irländska. Det var helt enkelt en bra fredag för europeisk damfotboll.
— UEFA Women's Nations League (@WEURO) April 6, 2018
Sportsligt så fick rekordpubliken i Eindhoven se Nederländerna köra över Nordirland med förkrossande 7–0. Lieke Martens gjorde de två första målen, och sedan fyllde Vivianne Miedema 50.
Åldersmässigt fyller Miedema 22 den 15 juli. Det Miedema har uppnått som 21-åring är att hon nu gjort 50 landslagsmål. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges forwardshopp Stina Blackstenius, som är fem månader äldre än Miedema, står på sju landslagsmål. Och bara fem svenska spelare någonsin har nått upp i 50 landslagsmål – Lotta Schelin, Hanna Ljungberg, Victoria Sandell, Pia Sundhage och Lena Videkull.
I Southampton dominerade England gruppfinalen mot Wales stort. Man hade 29–3 i avslut, 11–1 i avslut mot mål, 1–0 i avslut i målramen och 15–1 i hörnor. Ändå var det Wales som var närmast att göra mål. För närmare än så här går ju inte att komma:
Kanske att bollen faktiskt var över linjen innan Lucy Bronze hann ta bort den. Matchen slutade dock 0–0, vilket innebär att båda lagen fortsatt är obesegrade samt att båda fortfarande håller nollan i VM-kvalet. Efter att Sverige släppt in mål i Ungern är det numera bara England, Wales och Nederländerna som har nollan i behåll.
Två andra matcher av stor sportslig betydelse spelades i går. Dels minskade Finlands chanser att kvala in till VM betydligt när man föll med 2–0 hemma mot Spanien.
Och i Belgien–Portugal var det dramatiskt på övertid. Där hade Belgien missat straff i den andra halvleken. Men det såg ut att kunna bli hemmaseger ändå när Tine de Caigny gjorde 1–0 i 91:a minuten. I 94:e fick dock Portugal straff, och på den kvitterade Dolores Silva.
Trots poängen innebär resultatet att Portugal sannolikt är borta från VM-diskussionen. Kampen om segern i grupp F kommer i stället att stå mellan Italien, som vann med 3–1 mot Moldavien i går, och Belgien. Just Italien och Belgien möts för övrigt i gruppfinal på tisdag.
Då spelas även intressanta VM-kvalmatcher i form av Irland–Nederländerna och Österrike–Spanien. Redan i dag möts Tyskland och Tjeckien. När lagen möttes i Tjeckien vann tyskorna bara med 1–0, så det kanske kan bli jämnt i dag också.
Det om VM-kvalet i Europa. I går sparkades de Asiatiska mästerskapen i gång. Och det blev en mardrömsstart för värdnationen Jordanien, var VM-dröm sannolikt redan är krossad.
Trots att man tog en tidig ledning i måstematchen, Stephanie Al-Naber spelade snyggt fram skyttedrottningen Maysa Jbarah, mot Filippinerna kunde motståndarna vända efter paus och vinna med 2–1. Segermålet gjordes av Sarina Bolden.
I den andra matchen i går vann Kina planenligt med 4–0 mot Thailand. Där vred Wang Shuang snyggt in en frispark till 2–0.
Shuangs frisparksmål var snyggt. Men ändå ganska långt ifrån de drömfrisparkar som vi hittills fått se i det Sydamerikanska mästerskapet. Där inledde Colombias Yoreli Rincon frisparksfesten med den här godbiten:
Sedan följde Argentinas Estefania Banini upp med den här godbiten mot Brasilien:
Naturligtvis ville in Venezuelas Deyna Castellanos vara sämre. Hon avgjorde matchen mot Ecuador i slutminuterna med det här mästerverket till frispark:
I grupp A står Colombia och Paraguay på fyra poäng vardera, medan värdnationen Chile har två. Det är de tre nationerna som gör upp om de två platserna i slutspelet.
Värdnationen Chile har alltså redan klarat av sina båda möten med huvudkonkurrenterna, och ligger bra till för ett avancemang. I nattens 1–1-match mot Colombia var colombianskorna det spelmässigt bättre laget, och man borde ha gjort fler mål än det enda som Rincon stötte in efter en hörna.
Men Chile har Sydamerikas bästa målvakt i PSG:s Tiane Endler, och hon storspelade matchen igenom. Dessutom gjorde Chile ett riktigt snyggt kvitteringsmål i matchens slutskede. Och ja, det kom förstås efter frispark, fast den här gången på en perfekt genomförd variant:
I grupp B har det bara spelats två matcher så här långt. Brasilien vann till slut över Argentina med 3–1 och Venezuela besegrade alltså Ecuador med 1–0.
I morgon (18.00 på Sportkanalen) återstartar VM-kvalet för svensk del efter några månaders vinteruppehåll. Det startar borta mot Ungern, alltså samma motstånd som gällde i senaste VM-kvalmatchen i slutet av oktober.
Då blev det solklara 5–0 på Borås Arena efter att de fem målen gjorts under de första 50 minuterna. Även om storstjärnan Zsanett Jakabfi är med i Ungerns trupp den här gången bör det bli en ganska behaglig historia för svensk del även i morgon.
Fast det blir kanske inte 5–0 igen. För vårt landslag vräker numera sällan in mål i tävlingsmatcher på bortaplan. Man får backa bandet nästan fyra år för att hitta den senaste svenska femmålssegern i en tävlingsmatch utanför Sveriges gränser. Det handlar om mötet med Färöarna i juni 2014 som blev just 5–0. Det vanliga nuförtiden är att vårt landslag gör två–tre mål i bortamatcherna. Så det rimliga är således svensk seger med 2–0 eller 3–0.
Hittills har Peter Gerhardsson valt att spela 4–4–1–1 mot motstånd av Ungerns karaktär. Mitt tips är att det blir följande spelare som får förtroendet: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Sofia Jakobsson – Marija Banusic – Stina Blackstenius.
De positioner som känns mest osäkra är om det blir Carlsson eller Jonna Andersson på vänsterbacken samt om det blir Banusic eller Elin Rubensson. I övrigt skulle det förvåna om det blev några ändringar.
Redan i dag har Sverige och Ungern stött på varandra i EM-kvalet för F19. Där blev det svensk 1–0-seger efter mål från Vittsjös Ebba Hed. Statistiken säger att Sverige hade klara 16–8 i avslut, men känslan är ändå att det kan ha varit en rätt jämn match – det var nämligen 5–5 i avslut mot mål och 2–2 i hörnor.
Tidigare i dag skall det ha spelats fem kvalmatcher mot de Afrikanska mästerskapen. Några resultat därifrån kan jag dock inte hitta. Damfotboll har inte så hög status i Afrika.
Och i skrivande stund har det Sydamerikanska mästerskapet dragit igång med matchen Colombia–Uruguay. Där är det hela 4–0 till colobianskorna i paus, bland annat efter att den före detta Malmöspelaren Yoreli Rincon skruvat in en frispark via ribban.
Tio lag gör upp om mästerskapet och 2,5 VM-platser. I grupp A spelar utöver Colombia och Uruguay även Chile, Paraguay och Peru. I grupp B återfinns Brasilien, Argentina, Bolivia, Ecuador och Venezuela. Matcherna skall gå att se på Facebook.
Brasilien är storfavoriter att ta hem titeln. Man kommer med en mycket namnkunnig och rutinerad trupp innehållande välbekanta spelare som Marta, Cristiane, Formiga, Erika och Andressa Alves.
Det är alltså rutin som är gångbart i Brasilien. Noterbart är att skyttedrottningen från det sydamerikanska U20-mästerskapet, Geyse da Silva, inte får chansen trots att hon vräkte in tolv mål i det mästerskapet.
Bakom Brasilien är det Colombia som varit tvåa i Sydamerika under 2010-talet. Och det troliga är att det blir så nu också. Kampen om den tredjeplats som innebär VM-playoff känns däremot vidöppen. Senast lade Ecuador beslag på den. Ecuador är aktuella den här gången också, men personligen tror jag mest på Chile.
Andra kandidater till en VM-plats är Argentina, Paraguay, vars U20-lag imponerade tidigare i år, samt Venezuela, som ju varit bra på ungdomssidan på senare år.
Slutligen har Christen Press landat på svensk mark. Här är en artikel som bland annat ger bakgrunden om hur den amerikanska forwardsstjärnan hamnade i Göteborg igen.
Då har alla lag spelat varsin match i OS, och jag har sett minst en halvlek av varje match. Den bästa var helt klart Kanada–Australien och den sämsta matchen var tveklöst Sverige–Sydafrika.
Det lag som har imponerat mest är Frankrike närmast före Brasilien. USA och Kanada imponerade för övrigt också, fast på annat sätt. Här är lite mina tankar match för match:
Brasilien var bättre på det mesta. Jag tappade räkningen på målchanserna när det var 7–1 till Brasilien. Marta och hennes vänner
Jag såg den svenska Kinaspionen Thomas Dennerby på Tv3. Han var förvånad över att Kina slog långa utsparkar och inte försökte spela sig fram. Han konstaterade också precis som jag gjort att centala mittfältaren Ren Guixin:s skada är väldigt jobbig för det kinesiska laget.
En annan jobbig sak är att inte förbundskapten Bruno Bini har fått med fjolårets VM-målvakt Wang Fei på tåget. Fei är stabil i luftrummet, det kan man inte säga om nuvarande förstamålvaten Zhao Lina. Två av Brasiliens mål kom efter att Lina visat dålig tajming på inlägg.
Tillbaka till Brasilien. Laget kändes kusligt starkt i offensiven. De var löpstarka, snabba och matade fram bollar i djupled. Det kommer att bli jobbigt för den svenska backlinjen att möta Brasiliens offensiva spelare, speciellt om inte Jessica Samuelsson är i speldugligt skick. Röntgen visade att hon inte hade någon skelettskada, men det känns ändå högst osäkert om hon kan vara med redan på lördag igen.
Kollar vi in startelvorna så körde Kina till tio elftedelar med den elva jag gissade på i OS-guiden. Man valde att plocka in Yang Li på vänsterkanten och köra Wang Shanshan som toppforward, och således bänka Ma Xiaoxu. Just Wang Shanshan är en spelare som flyttats runt rätt mycket i det kinesiska laget. Ibland spelar hon på kanten, ibland som toppforward. Men så sent som förra våren var hon mittback. Hon har alltså många strängar på sin lyra.
När det gäller Brasiliens elva, trodde jag att förbundskapten Vadao skulle spela med den elva han hade i genrepet mot Australien. Men det visade sig att han balanserade laget klart mer defensivt i dag, och bytte fyra spelare från genrepet. Han plockade in Fabiana, Rafaelle, Formiga och Thaisa på bekostnad av Poliana, Erika, Debinha och Andressinha. Trots den mer defensiva balansen visade Brasilien alltså stora kvaliteter i offensiven. Andressa Alves 2-0-mål var en godbit, där Marta stod för ett fint förarbete.
Kanada–Australien 2–0
Premiärdagens lilla skräll var en väldigt bra match, en match där Kanada imponerade stort. Men så fick man också en kanonstart. Storstjärnan Christine Sinclair bröt en slarvig australisk passning redan efter 13–14 sekunder. Sinclair serverade Janine Beckie som gjorde tidernas snabbaste OS-mål. 19 sekunder visade matchuret när bollen gick i mål.
Efter 18 minuter fick mittbacken Shelina Zadorsky rött kort för målchansutvisning. Jag har inte sett situationen koncentrerat, men tyckte nog att det kändes som ett hårt rött kort.
De kommande 45 minuterna tyckte jag att Australien spelade riktigt bra, och man satt bara och väntade på kvitteringen. Men på slutet tappade The Matildas lite skärpa. Lydia Williams räddade en billigt dömd straff (Beckie) innan Sinclair punkterade matchen med sitt 2–0-mål. Där gjorde Williams en sämre insats…
Enligt klyschan brukar det ju heta att det är svårt att spela mot ett lag med tio spelare. Det är inte sant.
För något år sedan gick jag i genom hur det gått för alla de lag som drabbats av utvisningar i herrallsvenskan under året. Väldigt få av de lag som hade varit decimerade i mer än 15 minuter hade klarat att hålla tätt. Nästan lika få hade vunnit eller spelat oavgjort under den period de varit decimerade.
Det visade sig att det lag som hade en man mer nästan alltid vann den perioden. Att Kanada alltså klarade av att vinna med 1–0 under 72 minuters numerärt underläge är verkligen jätteimponerande. Mitt tips om australisk gruppseger kan ha gått åt skogen direkt här.
Kollar vi laguppställningarna förvånades jag av att Australien inledde med Steph Catley och Lisa De Vanna på bänken. Jag gissar att man tänkte spara duon. Men det var kanske inget klockrent beslut. In i stället för duon i startelvan kom Clare Polkinghorne och Eskilstunaförvärvet Chloe Logarzo.
Kanada gjorde ett byte jämfört med min tippade elva. De drog ner Diana Matheson på mittfältet på Sophie Schmidt:s bekostnad. In i elvan kom Örebroforwarden Melissa Tancredi. Den senare fick dock ge plats åt unga mittbacken Rebecca Quinn strax efter utvisningen.
Tyskland–Zimbabwe 6–1
Matchen började med att Simone Laudehr åkte på en riktigt ful tackling, som riskerar att ha avslutat hennes OS. Ofattbart att inte Lynett Mutokuto fick rött kort för det här.
Uddamålsunderläget stod sig dock inte så länge, utan tyskorna gjorde snabbt 3–1. Till slut blev det hela 6–1, alltså ungefär så stora siffror som man kunde befara på förhand. Melanie Behringer blev enda tvåmålsskytt.
I övrigt spelade Tyskland med exakt den elva som jag tippade i OS-guiden. Med tanke på motståndet var det svårt att bedöma den tyska insatsen.
USA–Nya Zeeland 2–0
USA rivstartade och skapade flera bra chanser i matchupptakten. Carli Lloyd:s 1–0-mål var därför logiskt. Efter det tappade dock amerikanskorna det offensiva flytet, och resten av den första halvleken var rätt jämn.
Den andra halvleken hann knappt börja förrän 2–0-målet kom. Den här gången var det Alex Morgan som slog till – USA:s två första mål kom alltså från lagets två mest pålitliga målskyttar. Viktigt.
Resten av matchen spelade USA av. Laget spelade ingen bländande fotboll, men imponerade genom att ha totalkontroll från första till sista minut. USA:s startelva stämde för övrigt till tio elftedelar med den jag hade i OS-guiden. Skillnaden var att Lindsey Horan fick ge plats för Allie Long.
När det gäller Nya Zeeland gjorde de en ok insats, som vanligt. Ferns har bara vunnit en av sina 24 matcher i stora mästerskap. Men man är ändå ett tufft lag att möta. De har rätt många kryss och de förlorar sällan med stora siffror. På sina fem senaste stora mästerskap (OS 2008, 2012 och 2016 samt VM 2011 och 2015) är det bara USA (4–0 2008, 2–0 2012 och 2–0 i dag) som besegrat dem med mer än uddamålet.
Frankrike–Colombia 4–0
Det här var fjolårets Frankrike igen. Det är inget dåligt omdöme, för jag tycker att fransyskorna var det lag som spelade vackrast fotboll i världen i fjol.
I år har jag inte sett Frankrike nå upp till samma höga nivå. Inte förrän i dag. För mötet med Colombia var en riktigt imponerande uppvisning, i varje fall i den första halvleken.
Fransyskorna fick en riktig drömstart när en colombiansk back styrde in Eugenie Le Sommer:s inspel redan i första minuten.
Frankrike startade för övrigt med precis den elva som jag gissade. Alla spelare var bra, men jag imponerades som vanligt extremt mycket av de båda mittbackarna Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, båda är så underbart passningsskickliga att det är en ren njutning att se dem.
Colombia då? Deras struliga uppladdning har säkert påverkat. Venezuela U20 är ju knappast ett motstånd som förbereder laget för att möta Frankrike. Det var även tydligt att Colombia saknade sina innermittfältare Yoreli Rincon och Daniela Montoya. Fast de hade fått spela grymt bra om de skulle stoppat Frankrike i dag.
Nästa omgång spelas på lördag. Då väntar tre riktigt intressanta matcher, nämligen Frankrike–USA, Tyskland–Australien och Brasilien–Sverige – det är verkligen något att se fram emot.
I morgon 18.00 svensk tid sparkar Sverige och Sydafrika igång OS 2016. Det har således blivit hög tid för min stora guide till spelens damfotbollsturnering.
Jag gjorde en ranking av de tolv lagen i april, inför lottningen. Det är dock 3,5 månader sedan, och en del har hänt. Mest positivt är att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning sedan dess, medan flera av favoritlagen har hackat.
Innan jag går in på rankingen kommer här lite grundfakta. Det är tre grupper med fyra lag i varje. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna går vidare till kvartsfinal. Slutspelsträdet finns i botten av det här inlägget.
Här är gruppindelningen:
Grupp E
Brasilien
Kina
Sydafrika
Sverige
Grupp F
Australien
Kanada
Tyskland
Zimbabwe
Grupp G
Colombia
Frankrike
Nya Zeeland
USA
Spelschemat finner du här. Notera att man kan ändra matchtid till sin tidszon, till höger just under datumraden.
Därmed har vi kommit fram till min rankinglista av de tolv lagen i OS-turneringen. Trevlig läsning:
12) Zimbabwe Världsranking: 93
Antal OS: första
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Tyskland, 23.00
Laget som kallas The Mighty Warriors gör sitt första stora mästerskap. Och man tog en mycket konstig väg till Rio, förhoppningsvis en väg inget annat lag någonsin kommer att ta.
För det bär ju ett löjets skimmer över damfotbollen att Zimbabwe lämnade walkover i en av kvalmatcherna, men ändå kan spela OS. Det var i bortamatchen mot Elfenbenskusten som Zimbabwe inte kom till spel. I returen lämnade i stället Elfenbenskusten wo, och innan man hade löst nya datum för lagens möten drog sig Elfenbenskusten ur OS-kvalet. Zimbabwe var hastigt och lustigt i kvalfinal mot Kamerun.
Där klev lagets stora stjärna fram, det handlar om journaliststudentenRudo Neshamba, som gjorde tre av lagets fyra mål i kvalet. Bland annat stod hon för båda målen mot ett Kamerun som kom till spel utan Gaelle Enganamouit.
Zimbabwe vann dubbelmötet genom att förlora med 2–1 borta och vinna med 1–0 hemma och således avancera genom bortamål.
Avancemanget har gjort att laget uppmärksammats enormt i sitt hemland. Kul – det är bra om damfotbollen kan få ett lyft i några afrikanska länder. Men så kul lär inte Zimbabwe få det i Rio. Laget har lottats i samma grupp som Tyskland, Australien och Kanada och lär få åka hem med tre rejäla förluster i bagaget.
Att ställas mot tyskorna i första matchen känns som tuffast möjliga öppningsmatch. Tyskland brukar vara mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Och utan att ha sett Zimbabwe spela kan man nog slå fast att det här är OS klart sämsta lag. Kanske till och med det sämsta någonsin.
Greklands bottenrekord med tre raka förluster och målskillnaden 0–11 känns klart i farozonen.
Jag har letat klipp på Zimbabwe, men utan någon större lycka. Här är dock ett från en drygt två år gammal träningsmatch mot Sydafrika:
11) Sydafrika Världsranking: 52
Antal OS: andra – tog en poäng 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Sverige, 18.00
Sydafrikas Banyana Banyana gör sitt andra OS. De tog en poäng mot ett reservbetonat Japan för fyra år sedan, fast det var en match där japanskorna inte hade något emot att spela oavgjort.
Under förbundskaptenen Vera Pauw har laget blivit lite mer stabilt. Man har gjort bra resultat både mot Nederländerna (0–2) och USA (0–1) den här sommaren. Ändå vore det en skräll om Sydafrika tog några poäng i Rio.
Skall man göra det hänger mycket på starka målvakten Roxanne Barker och mittbacken och tillika lagkaptenen Janine Van Wyk. Offensivt har Banyana Banyana stort mod och vågar anfalla med mycket folk. Man har även hyfsad kvalitet på några spelare, inte minst det tidigare Rysslandsproffset Pumi Nyandeni.
Men defensivt är det ibland virrigt. Laget spelar med man-man-försvar med stort hjärta, och man vill gärna kliva upp i hög press. Då riktigt rusar spelarna på, vilket innebär att om motståndaren kan spela förbi förstapressen bildas det lätt stora ytor. Dessutom har Sydafrika det ofta tufft på defensiva fasta situationer.
Trots att jag ändå har både charmats och överraskats lite av Banyana Banyana den här våren tippar jag att laget åker hem med noll poäng från OS.
10) Colombia Världsranking: 24
Antal OS: andra – blev både poäng- och mållöst 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 1 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Frankrike, 03.00 natten mot torsdag.
Colombia lämnade London-OS med noll poäng och mållskillnaden 0–6. Men sedan dess har laget utvecklats. Man visade i fjolårets VM att man har flyttat fram positionerna rejält. Där skrällslog man ju bland annat Frankrike, plus att man skakade USA i åttondelen.
Ett revanschsuget Frankrike väntar i årets öppningsmatch, och tyvärr känns det som att Colombia inte kommer att ha lika mycket att sätta emot i år.
Visst gynnas colombianskorna av att vara välbekanta med det sydamerikanska klimatet. Men det väger nog inte upp att laget kommer till spel utan sina båda centrala mittfältsstjärnor från fjolårets VM, Yoreli Rincon (skadad) och Daniela Montoya (petad). Apropå Montoya satte hon det här historiska målet i fjolårets VM-turnering, Colombias första VM-mål någonsin:
Efter den fina VM-insatsen var det bråkigt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner. Obekräftade uppgifter gör gällande att Montoya har petats från OS för att hon protesterade för högljutt mot hur förbundet har behandlat sitt damlandslag.
Den oron som följt på det, avsaknaden av nyckelspelarna samt det faktum att man fått en tuff lottning gör att jag tror att Colombia får åka hem efter gruppspelet den här gången. Man har chans mot Nya Zeeland om tekniska Lady Andrade visar toppform. Men det troliga är att Colombia blir sist i gruppen.
9) Nya Zeeland Världsranking: 17
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 2 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: USA, midnatt, natten mot torsdag.
Nya Zeelands Football Ferns är ett fysiskt och hårt arbetande lag, ett lag som är väldigt jobbigt att möta. Större delen av truppen är utlandsproffs, bland annat spelar ju trion Ali Riley, Anna Green och Kirsty Yallop i damallsvenskan.
Duktiga målvakten Erin Nayler, som nyligen skrev på för Sky Blue FC i USA:s NWSL, är viktig. Det är även viktiga mittbacken Abby Erceg som återfinns i samma liga (Western New York Flash). Offensivt är Tysklandsproffset (Jena) Amber Hearn viktig med sin tyngd.
För fyra år sedan gick Nya Zeeland till kvartsfinal, där de pressade USA. I VM i fjol var man en hårsmån från att gå vidare ur gruppspelets jämnaste grupp. Ferns har god chans att bli grupptrea, men den tuffa lottningen gör att man får svårt att ta fler än tre poäng. Därmed talar mycket för att man får lämna turneringen innan slutspelet.
8) Kina Världsranking: 12
Antal OS: femte – som bäst silvermedaljörer 1996.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 10 procent
Troliga startelva: Zhao Lina – Wu Haiyan, Zhao Rong, Li Dongna, Liu Shanshan – Wang Shanshan, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Wang Shuang – Zhang Rui – Ma Xiaoxu.
Öppningsmatch: Brasilien, 21.00.
Tidigare i våras hade jag Kina som utmanare om guldet. Stålrosorna, som laget kallas, slog USA på bortaplan i december. Sedan följde en imponerande svit på 13 matcher utan förlust. Där besegrade man även Japan och kryssade mot Australien. Laget såg hur stabilt ut som helst.
Man har sin styrka i försvarsspelet, där spelarna inte tar många steg åt fel håll. De är otroligt väldrillade, vilket märktes i fjolårets VM. Då tog man sig till kvartsfinal, där man skakade USA, men till slut föll med 1–0.
Den senaste tiden har dock det kinesiska laget tappat i kvalietet. I slutet av juli noterades först förlust mot Kanada (1–0) och sedan hela 3–0 i baken mot Frankrike.
Ett stort skäl till den försämrade formen är säkert lårskadan på centrala mittfältaren Ren Guixin. Jag imponerades enormt av henne när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval. Hon kändes som lagets klippa, och självklart är det ett jättestort bakslag för förbundskapten Bruno Bini att han inte kan spela Guixin i Rio.
Bini har för övrigt petat VM-stjärnorna Wang Fei och Wang Lisi. Mot Frankrike saknades inte minst stabila målvakten Fei. Just målvaktsspelet är ett frågetecken i Kinas lag.
Defensivt kommer lagkaptenen Li Dongna vara väldigt viktig. Offensivt har Kina ett bra inläggsspel. Man har både bra precision på inläggen, bland annat från duktiga Wang Shanshan, och bra tajming inne i straffområdet.
Jag tror att Kina går till kvartsfinal. Men lagets dipp den senaste tiden gör att jag skiftar dem från gruppfavoriter till trolig grupptrea. Därmed väntar sannolikt USA i kvartsfinal, och då tar OS slut för årets kinesiska lag.
7) Kanada Världsranking: 10
Antal OS: tredje – som bäst bronsmedaljörer 2012.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Troliga startelva: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.
Öppningsmatch: Australien, 20.00.
Kanada tog brons för fyra år sedan, och nu kommer man med ett mycket intressant lag. Faktiskt ett lag som känns klart mycket bättre än det man mönstrade i fjolårets hemma-VM. I sommar har man bland annat vunnit mot Brasilien, efter segermål av Janine Beckie i 94:e minuten.
I VM 2015 föll man på problem i mittförsvaret. Nu har förbundskapten John Herdman hittat en bra lösning genom att spela Shelina Zadorsky bredvid försvarsstjärnan Kadeisha Buchanan.
Kanada har även fått en bättre offensiv spets och fart genom tillskottet av nya unga spelare som Beckie, Jessie Fleming och Deanne Rose.
Faktum är att Herdman har en mängd bra alternativ när han skall sätta upp sin startelva. Dock är det fortfarande så att mycket vilar på Christine Sinclair:s axlar. Kanadas superstjärna är inte bara en grymt bra avslutare, hon är även otroligt viktig i anfallsuppbyggnaden med sin fina kreativitet.
Frågetecknet finns på målvaktssidan. Ex-allsvenska Stephanie Labbé är utmärkt på mållinjen. Men frågan är hur hon klarar av spelet i luftrummet. Där har hon brister, och där avgörs alltfler internationella matcher.
Jag tror att Kanada säkert tar sig vidare ur gruppspelet. Det rimliga är att man åker i kvartsfinalen, men med rätt lottning kan det bli medalj. Kanadas lag ser som sagt väldigt spännande ut. Läs mer om det här.
6) Sverige
Världsranking: 6
Antal OS: sjätte – som bäst fyra 2004.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 23 procent
Troliga startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Öppningsmatch: Sydafrika, 18.00.
Sverige är det lag som har bäst facit av alla sedan fjolårets VM – tio segrar, ett kryss och bara ett insläppt mål. Det bör dock konstateras att Sverige inte har mött något lag på världsrankingens topp fem sedan debaclet i Kanada.
Den senaste tiden har det hänt saker i det svenska spelet som gör att mitt hopp om vår första OS-medalj någonsin har vuxit. Det handlar framför allt om hur Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö kommit in och lyft laget. En mer ingående analys av det svenska spelet finns här.
Mycket kommer att avgöras i gruppspelet. Vid svensk gruppseger ligger vägen mot medaljerna öppen. Då ställs vi nämligen mot en grupptrea i kvartsfinalen. Vid andra- eller tredjeplats i gruppen lär vi få en tuffare placering i slutspelsträdet. Känslan är också att Sverige har en bra chans att ta hem gruppen. Jag ser det som 40–45–15 mellan vårt lag, Brasilien och Kina.
5) Brasilien Världsranking: 8
Antal OS: sjätte – som bäst silvermedaljörer 2004 och 2008.
Guldchans: 4 procent
Medaljchans: 27 procent
Troliga startelva: Barbara – Poliana, Erika, Monica, Tamires – Debinha, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Beatriz, Cristiane.
Öppningsmatch: Kina, 21.00.
Brasilien har varit på nedgång under ett par år. Nu kan det dock vända. Man har en spännande trupp, en trupp som känns klart bättre än fjolårets i VM. Man har även fördelar i att man kan de vädermässiga förhållandena bättre än konkurrenterna och förstås genom publikstödet.
Det skall sägas direkt, om inte Brasilien hade haft hemmaplan skulle jag inte placerat dem så här högt. Då hade nog både Sverige och Kanada gått före.
Men med publiken i ryggen och med en Marta i bra form kan Brasiliens lag lyfta mot medaljmatcher. I grunden gäller samma sak för brasilianskorna som för Sverige, alltså att gruppspelet blir väldigt avgörande. Vid gruppseger finns en god medaljchans. Blir man tvåa eller trea i gruppen blir det däremot mycket tuffare att ta sig upp på pallen.
I genrepet mot Australien var Brasilens lag otroligt offensivt balanserat. I mittförsvaret var offensiva halvvolleydrottningen Erika tillbaka. Hela mittfältet bestod i princip av spelare som även kunde ha varit uppsatta som forwards. Och av forwards har dubbla olympiska skyttedrottningen Cristiane hittat målet igen i PSG.
Noterbart är att Formiga har varit med och spelat i alla fem OS-turneringarna. Jag tyckte att den superrutinerade innermittfältaren var Brasiliens bästa spelare i fjolårets VM. I år verkar hon dock börja från bänken.
Offensivt är alltså Brasilien väldigt starkt. Ett lag med massor av individuellt skickliga spelare. Defensivt är laget klart sämre. Största frågetecknet finns på målvaktssidan, där Barbara knappast utstrålar säkerhet.
4) Australien
Världsranking: 5
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2004.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Lydia Williams – Caitlin Foord, Laura Alleway, Alanna Kennedy, Stephanie Catley – Elise Kellond-Knight, Emily van Egmond, Katrina Gorry – Samantha Kerr, Michelle Heyman, Lisa De Vanna.
Öppningsmatch: Kanada, 20.00.
Australien har aldrig varit nära medalj i ett stort mästerskap. Nu kan det vara dags. The Matildas har med sig ett jätteintressant lag till Brasilien. I Asiens OS-kval dominerade man bollinnehavet mot alla lag, alltså även mot bollskickliga gäng som Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea.
Australiens lag är bolltryggt, och framför allt har man blixtsnabba omställningar. Inget annat lag är så vasst i djupled som The Matildas. Lägg till att man dessutom har många väldrillade spelare som lärt sig hur man springer för varandra.
Jag imponerades enormt av dem i det asiatiska OS-kvalet. I startelvan har man inga svaga positioner. Före detta Piteåspelaren Lydia Williams är en världsmålvakt, man har några av världens mest spännande unga backar i Alanna Kennedy och Steph Catley. Man har smarta och passningsskickliga offensiva mittfältare i Katrina Gorry och Emily Van Egmond och vassa forwards i Sam Kerr, Michelle Heyman och Lisa De Vanna. Helt enkelt ett lag som kan lämna Rio med guldet.
Det som talar mot Australien är bristen på vinnarkultur – och på att truppen är lite tunn på vissa positioner. Lagets är således rätt känsligt för skador. Det kan också få lida av att det är ett mördande spelprogram i OS.
Lottningen där man har Zimbabwe i gruppen gör att Australien dock kommer att kunna vila folk i minst en gruppmatch, och ändå avancera till kvartsfinal.
I gruppspelet tror jag att Australien har god chans på gruppsegern. Jag tycker att deras snabba omställningsspel borde passa Tysklands sega mittförsvar extremt dåligt. Men frågan är om det inte är bättre att komma tvåa eller trea i den här gruppen. Ettan ställs ju nämligen mot antingen Frankrike eller USA i kvartsfinal.
Australien är svårtippat. De tar sig säkert till kvartsfinal. Där avgörs deras chanser av lottningen. Med rätt väg framåt kan The Matildas faktiskt gå hela vägen.
3) Tyskland
Världsranking: 2
Antal OS: femte – som bäst brons 2000, 2004 och 2008.
Guldchans: 14 procent
Medaljchans: 50 procent
Troliga startelva: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Isabel Kerschowski – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Simone Laudehr – Alexandra Popp.
Öppningsmatch: Zimbabwe, 23.00.
Tyskland är svårbedömt. Man har massor av talangfulla spelare, men man har inte hittat det perfekta lagbygget.
Sedan fjolårets VM, där tyskorna blev fyra, har man tappat stabila målvakten Nadine Angerer och skyttedrottningen Celia Sasic. Man har heller inte hittat någon ersättare till effektiva tvåvägsmittfältaren Nadine Kessler, som ju 2013 ledde laget till deras senaste mästerskapsguld.
Förbundskapten Silvia Neid gör sitt sista stora mästerskap på posten. De senaste tre åren har hon testat sig fram för att få ihop laget på bästa sätt. Till OS verkar hon satsa på en så kallad julgransuppställning, alltså spelsystemet 4-3-2-1.
Om Tyskland får ihop sitt lagspel kan det bära hela vägen till OS-guld. Men jag känner mig långt ifrån säker på att det blir så. Almuth Schult är en ojämn målvakt, med grym högstanivå, men också med låg lägstanivå. Rutinerade mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak är bra när de får kliva framåt, men har stora brister i snabbheten.
På mittfältet finns massor av talang, sannolikt för mycket. Frågan Neid får brottas med är hur hon skall få ut max ur alla sina duktiga mittfältare, framför allt ur spelgeniet Dzsenifer Marozsan. Lyons nyförvärv har inte lyft i landslaget ännu. Gör hon det i OS? Personligen gillar jag Melanie Leupolz skarpt. Men hon fick inte plats i genrepet.
Bland forwards har Alexandra Popp haft en rätt svag säsong. Men hon har visat bättre och bättre form på sistone, det är ett gott omen för tyskorna.
Tyskland kommer att gå vidare till kvartsfinal. Laget är mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Eftersom de inleder mot Zimbabwe tippar jag måltjuven Anja Mittag som hela OS-turneringens skyttedrottning. Hon utmanas i första hand av Popp.
Eftersom jag tippar Tyskland som grupptvåa tror jag att de ställs mot tvåan i Sveriges grupp i kvarten. Där blir Tyskland storfavorit, vilket innebär att laget kommer att ha god medaljchans.
2) Frankrike Världsranking: 3
Antal OS: andra – som bäst fyra 2012.
Guldchans: 18 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Amel Majri – Elise Bussaglia, Amandine Hendy – Kadidiatou Diani, Camille Abily, Louisa Cadamuro (tidigare Necib) – Eugenie Le Sommer.
Öppningsmatch: Colombia, 03.00 natten mot torsdag.
Frankrike blir bara bättre och bättre. Det fyller hela tiden på med intressanta talanger från ungdomslandslagen. Och hade det inte varit för den franska medaljfrossan – hade jag lyft procentsiffrorna på fransk guld- och medaljchans ytterligare.
Men det är ju så att Frankrikes landslag aldrig har tagit en mästerskapsmedalj. De har darrat till varje gång de varit på väg att ta medalj de senaste åren. Se bara här:
2009, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2011, VM: Förlust i bronsmatch mot Sverige, trots numerärt överläge.
2012, OS: Förlust i bronsmatch mot Kanada.
2013, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2015, VM: Ut på straffar i kvartsfinal.
Rent spelmässigt känns det franska laget som första utmanare till USA, som ett lag som mycket väl skulle kunna åka hem mot guldmedaljerna. Frankrike har världens bästa mittbackspar i Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, skickliga ytterbackar, ett grymt starkt centralt mittfält, där eleganta spelgeniet Louisa Cadamuro (tidigare Necib) gör sina sista matcher innan hon slutar. Hon är värd att få kröna karriären med en OS-medalj.
Frågetecknen finns som vanligt på forwardssidan. Smarta Gaetane Thiney är petad, och fjolårets succéspelare Eugenie Le Sommer har inte nått samma nivå i år. Le Sommer har en makalöst hög högstanivå. Kanske att hon har lyckats toppa formen till OS. I så fall blir Frankrike livsfarligt i Rio.
Fransyskorna kommer att göra upp med USA om den viktiga gruppsegern. Det kan bli en väldigt stor skillnad mellan motstånd i kvartsfinal för ettan och tvåan, så gruppsegern är viktig. Även om jag tycker att det franska laget rent kapacitetsmässigt borde kunna skaka amerikanskorna är historiens makt stor. Jag tippar således att Frankrike blir grupptvåa, och får en riktigt tuff kvartsfinal – sannolikt mot Tyskland eller Australien.
1) USA Världsranking: 1
Antal OS: sjätte – guld 1996, 2004, 2008 och 2012
Guldchans: 50 procent
Medaljchans: 95 procent
Troliga startelva: Hope Solo – Kelley O’Hara, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Mallory Pugh, Morgan Brian, Lindsey Horan, Tobin Heath – Carli Lloyd – Alex Morgan.
Öppningsmatch: Nya Zeeland, midnatt – natten mot torsdag.
De regerande världsmästarna har aldrig vunnit OS. Det är en av de saker som starkast talar emot USA inför mästerskapet i Rio.
På pappret är Jill Ellis lag verkligen jättestora guldfavoriter. USA har vunnit de tre senaste stora mästerskapen, och man har vunnit fyra av fem OS-turneringar.
Men, det finns faktiskt en hel del men med i spelet i år. USA har agerat knackigt ända sedan senhösten i fjol. Man har fortfarande en stabil defensiv i ryggen. På målvaktssidan har exempelvis USA en grym bredd.
Bakom ohotade ettan Hope Solo finns en hel hög världsmålvakter. Att Nicole Barnhart inte längre ens är med bland de fyrafem målvakter som ingått i diskussionen kring att ta plats i OS-truppen är ju närmast makalöst. Barnhart hade sannolikt varit en kandidat till platsen som förstemålvakt i alla andra landslag i den här OS-turneringen.
Sedan VM är även den stabila backlinjen intakt. Men på mittfältet är det många förändringar sedan fjolårets VM-guldlag, och alla har inte varit till det bättre. Den stora frågan är hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday.
Den passningssäkra mittfältaren/forwarden saknas inte bara i spelet. Hon saknas även vid fasta situationer. Där saknas även Megan Rapinoe, som ingår i OS-truppen efter sin korsbandsoperation, men som sannolikt inte är aktuell för någon längre speltid förrän tidigast i ett slutspel. Att ta med Rapinoe var en chansning, men en rimlig sådan med tanke på bristen på känsliga fötter vid fasta situationer.
Tanken är att gradvis matcha in Rapinoe i turneringen, ungefär som man gjorde med Alex Morgan i fjolårets VM. Nu är Morgan frisk och i god form. Blir viktig. Det blir även lagets i särklass mest intressanta framtidsnamn, 18-åriga Mallory Pugh. Hon har den fart, blick och kreativitet som kommer att känneteckna framtidens stora damfotbollsspelare.
Ytterligare ett offensivt frågetecken är Carli Lloyd. Hon har avgjort de senaste två OS-finalerna och den senaste VM-finalen. Vinnarskallen finns där alltså, men hur är det med formen? Hon har inte imponerat i de matcher hon spelat sedan vårens skadefrånvaro.
Trots att USA:s spel alltså har hackat under våren håller jag laget som stor guldfavorit. De brukar hitta vägar till seger, även när de spelar dåligt. Och i truppen finns en hel hög potentiella matchvinnare – med Lloyd som ständig huvudkandidat.
Jag tippar att USA tar hem sin grupp, och väl i slutspelet blir laget väldigt svårslaget.
TIPS:
* Skyttedrottning: Anja Mittag
* Slutspelsträdet tror jag kommer att se ut så här:
Brasilien–Kanada
USA–Kina
Sverige–Tyskland
Australien–Frankrike
* Slutligen skall jag förstås tippa första gruppspelsomgången. Här är mina odds för matcherna:
I går kväll presenterades den franska truppen till OS. Den domineras stort av storlaget Lyon. Klubben har med elva spelare som ska spela med dem i höst plus två som var med och vann Champions League den senaste säsongen.
Noterbart i truppen är att förbundskapten Philippe Bergerôo har valt en helt annan fördelning mellan lagdelar än sin svenska kollega. Pia Sundhage körde ju sex backar och vardera fem mittfältare och forwards. Bergerôo kör med sex backar, åtta mittfältare och bara två forwards. Dock är ju Kadidiatou Diani, som är uppsatt som mittfältare, även användbar som forward.
Även om Frankrike har sett sämre ut efter fjolårets VM är det ett av de lag som har potential att vinna OS-guldet. Där måste man dock övervinna sin medaljfrossa först. Frankrike har ju nämligen aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap – trots att man varit ett av världens allra bästa lag de senaste åren.
OS är således sista chansen för Louisa Necib att få en medalj med landslaget. Spelgeniet avslutar ju nämligen karriären efter spelen i Rio. Så passa på att njut av henne.
I fjolårets VM åkte ju Frankrike ut på straffar mot Tyskland i kvartsfinal – i en match där fransyskorna var det spelmässigt bättre laget. Av de 14 spelare som var med i den matchen finns 13 med i OS-truppen.
Saknas gör Gaetane Thiney, och det har Juvisylegendaren gjort hela tiden sedan VM. Min franska är svag, så det kan finnas skäl som jag missat till att hon står utanför landslaget. Men jag har inte hittat någon uppgift om att hon skulle ha dragit sig tillbaka självmant, så jag gissar att hon är petad.
Det tycker jag är lite konstigt, även om hon missade grovt när hon borde ha avgjort VM-kvartsfinalen i förlängningen:
Känslan är att Thineys grymma spelsinne trots allt hade tillfört något till den franska truppen.
Apropå spelare som missar OS har Colombia drabbats av ett tungt bakslag när före detta Rosengårdsspelaren Yoreli Rincon har en fraktur i ett ben och har tvingats ge upp hoppet om spel i Rio.
Sverige har landat i Kanada och VM-febern börjar göra mer än bara smygande avtryck.
Men två veckor till den svenska avsparken i Winnipeg har det blivit dags att göra en genomgång av de 24 deltagande lagen.
Jag har vid tidigare mästerskap valt olika former för mina guider. Ofta har lagen presenterats i ett enda megalångt inlägg. Den modellen tänkte jag överge i år.
Nu väljer jag i stället en modell där jag presenterar lagen efter hur jag rankar dem. De allra bästa lagen presenteras två och två medan jag väljer att presentera ganska många lag samtidigt när det gäller de lite sämre gängen.
Som jag ser det finns det fyra givna guldkandidater, fem lag som räknas som utmanare om medaljerna samt ytterligare åtta lag som med tur i slutspelslottningen har kapacitet att nå en kvartsfinal. Dessutom har vi sju blåbärsnationer.
Jag börjar bakifrån med att presentera just de sju lag som inte har med slutstriden att göra – alltså de sju blåbären. Här är alltså lag 18–24. Här finns flera lag som jag inte har örnkoll på, så jag välkomnar synpunkter och eventuella tillägg. Har du något att berätta om de här gängen – tveka inte att kommentera inlägget. Trevlig läsning.
18) Mexiko
Världsrankning: 25 – har som bäst varit rankat som nummer 21.
Ett lag som jag trodde var på frammarsch för några år sedan. De har exempelvis haft rätt starka lag i de senaste två F20-världsmästerskapen. Och när de fick chansen att placera sina spelare i NWSL tänkte jag att lyftet skulle komma.
Men de mexikanska spelarna har haft svårt att ta plats i NWSL-lagen och det senaste året har Mexiko tvärtom tappat mark. Det lag de ställde upp med i VM-kvalet var riktigt svagt och höll på att tvingas till playoff trots att Nordamerika hade hela 4,5 platser i VM-slutspelet.
Man har haft ett par tunga bakslag på spelarsidan. Bland annat har F20-VM-stjärnan Sofia Huerta tackat nej till det mexikanska seniorlandslaget med motiveringen att hon känner sig mer amerikansk och siktar mot USA:s landslag i stället. För Chicago Red Stars i NWSL har hon varit glödhet på sistone och gjort fem mål på de tre senaste matcherna. Kanske, kanske att Huerta kan spela till sig en plats hos USA framöver. I Mexiko hade hon varit superstjärna redan nu.
Defensivt är unga målvakten Cecilia Santiago viktig. Hon var landets etta redan vid VM i Tyskland. Nu är hon 20 år och historisk som den enda spelare som ingått i fyra F20-VM-trupper – och som spelat i tre. Redan när hon var 14 år ingick hon alltså i Mexikos trupp till F20-VM.
Offensivt ställs hoppet till lagets skyttedrottning i fjolårets VM-kval, Charlyn Corral. 23-åringen spelade i fjol åtta matcher och gjorde fem mål i den finska ligan för Merilappi United.
Nyligen höll Mexiko oavgjort (1–1) i 45 minuter mot USA, men föll till slut ändå med 5–1:
Trots att mycket har varit negativt i mexikansk damfotboll på sistone har laget en ganska god chans att avancera ur gruppspelet. Man har nämligen lottats in i grupp F med England, Frankrike och Colombia. Med lite flyt kommer det att räcka med tre poäng för att avancera som en av de fyra bästa grupptreorna. Vinner mexikanskorna nyckelmatchen mot Colombia kan det alltså bli åttondelsfinal. Mot England och Frankrike skall man däremot vara chanslöst.
19) Colombia
Världsrankning: 28 – landets högsta rankning någonsin.
Landet var med både i VM 2011 och OS 2012. I båda mästerskapen gjorde man noll mål på sex matcher. Dock blev det 0–0 mot Nordkorea i Tysklands-VM och man föll inte ihop i någon av de sex matcherna. Exempelvis minns vi ju att Sverige gick kämpa för att vinna med 1–0 i vår VM-premiär i Leverkusen för fyra år sedan.
Colombias stora spelare då var och är fortfarande Malmöbekanta Yoreli Rincon. Hon visade god speluppfattning under sin säsong i damallsvenskan, även om hon aldrig riktigt klarade av att slå sig in i Malmös stjärnspäckade startelva. Utöver henne har Colombia en mängd spelare som studerat på college i USA och där fått en god fotbollsutbildning.
Colombia kvalade in till årets VM och nästa års OS genom att vara enda laget som gick igenom det sydamerikanska OS-kvalet utan förlust. Man spelade bland annat 0–0 mot Brasilien där.
Colombia är alltså ett ganska välorganiserat och bollskickligt lag, dock utan den offensiva tyngd som krävs för att nå framgång i ett VM. Dock har man alltså en god chans till avancemang genom att man fått en fördelaktig lottning. Lagets öde avgörs redan i första VM-matchen där man ställs mot ett Mexiko som är väldigt svårbedömt.
Seger där kan räcka till åttondelsfinal. Förlust och det är kört – mot Frankrike och England skall nämligen inte colombianskorna ha något att hämta.
20) Kamerun
Världsrankning: 53 – har som bäst varit rankat som nummer 47.
Ett kraftfullt lag med flera duktiga spelare. Starka Eskilstunaforwarden Gaelle Enganamouit känner vi ju väl till i Sverige. Även duktiga mittbacken Augustine Ejangue Siliki var på väg till damallsvenskan förra vintern. Hon provtränade med Tyresö i januari, men fick inget kontrakt av skäl som vi numera känner till.
Ytterligare några spelare har känt sig för i de stora ligorna. Jeanette Yango gjorde några matcher för Turbine Potsdam säsongen 2012/13 – där ju Potsdam blev tysk ligatvåa. Ajara Nchout Njoya spelar i år för Western New York Flash i NWSL.
Det finns alltså potential i det lag som var finalist i fjolårets Afrikanska mästerskap. Bilder från finalen ser du här:
Vid OS för tre år sedan blev det tre raka förluster och 1–11 i målskillnad. Nu är Kameruns lag mer rutinerat och i VM är det faktiskt goda chanser för avancemang till åttondelsfinal. Kamerun har nämligen lottats in i grupp C mot Japan, Schweiz och Ecuador. Seger i öppningsmatchen mot svaga Ecuador kan räcka till avancemang ur gruppspelet som en av de bästa treorna.
21) Costa Rica Världsrankning: 37 – landets högsta rankning någonsin.
Costa Rica blev det första Latinamerikanska landet att kvala in till ett fotbolls-VM för damer. Man gjorde det efter att ha slagit ut Trinidad och Tobago efter straffläggning. Målvakten Dinnia Diaz blev den stora hjältinnan när hon räddade alla Trinidads tre straffar.
Diaz i all ära. Costa Rica har en superstjärna i PSG:s mittfältare Shirley Cruz. Hon är en av världens två–tre bästa tvåvägsmittfältare, men klarar inte ensam av att bära ett landslag på sina axlar.
I finalen av Concacafs VM-kval i fjol föll Costa Rica mot USA med 6–0, siffror som indikerar att laget har ganska långt upp till världseliten.
I VM har man lottats i samma grupp som Brasilien, Spanien och Sydkorea. Det är motståndare costaricanskorna inte skall rå på. En poäng skulle man kunna spela sig till – men om man avancerar ur gruppen vore det en jätteskräll.
22) Ecuador Världsrankning: 48 – har som bäst varit rankat som nummer 46.
Laget debuterar i VM-sammanhang. Man tog platsen genom att först skrälla sig till en tredjeplats bakom Brasilien och Colombia i det sydamerikanska kvalet. Sedan vann man mot Trinidad och Tobago i playoff på ett högst turligt sätt.
Det blev 0–0 i Ecuador. Inför en fullsatt arena i Port of Spain dominerade Trinidad och Tobago returen rejält och hade chans på chans att ta sig till VM. Hemmamålet kom dock inte och det såg ut att bli förlängning. Då, i minut 92, styrde Ecuadors speciella målgörare Monica Quintero in en inläggsfrispark och tog istället sitt lag till Kanada:
Målet utlöste den här underbara glädjen hos de ecuadorianska spelarna:
I VM lär inte Ecuadors spelare få så många skäl att jubla. Mot Japan och Schweiz skall Ecuador vara totalt chanslöst. Även mot Kamerun slår man ur underläge, men där finns ändå en hyfsad chans till poäng.
23) Elfenbenskusten
Världsrankning: 67 – har som bäst varit rankat som nummer 65.
Elfenbenskusten är ett av turneringens allra svagaste lag. Trots det åker man till Kanada med rätt goda chanser att avancera ur gruppspelet. Elfenbenskusten möter nämligen VM:s sämsta lag Thailand i andra gruppmatchen. En stabil seger där skulle kunna räcka för avancemang.
I de båda andra gruppmatcherna mot starka Tyskland och Norge skall däremot ivorianerna vara totalt chanslösa. Där kan det bli pinsamt stora siffror.
Elfenbenskusten snubblade in i VM-turneringen genom att bli trea i Afrikanska mästerskapen i fjol. Där spelade man oavgjort mot Zambia i gruppspelet, men gick vidare genom att slå Namibia med 3–1. Sedan föll man mot Kamerun i förlängning i semifinalen men vann mot Sydafrika med 1–0 i bronsmatchen. Den segern måste anses ha varit högst turlig, se själv på det här klippet:
Segermålet där gjorde av årets Kristianstadsfynd Ida Guehai som ju har visat sig vara en duktig spelare i damallsvenskan. Hon är viktig för laget. Det stora framtidsnamnet är dock 21-åriga Tia Vino Ines N’Rehy som ses som en av Afrikas stora löften.
Elfenbenskusten har ett högst tveksamt försvarsspel, men har trots det alltså goda chanser att överleva gruppspelet.
24) Thailand
Världsrankning: 29 – lagets bästa rankning någonsin.
Trots att världsrankningen säger något annat talar det mesta för att Thailand är VM:s klart sämsta lag. Thailändskorna fick chansen att ta en plats genom att Nordkorea är dopningsavstängt. Därmed blev det ju en ledig plats för de lite svagare nationerna i Asien.
Thailand vann nyligen ett mästerskap som kallas AFF Womens Football Championships efter att ha besegrat Myanmar med 3–2 i finalen. I gruppspelet där föll man bland annat mot Australiens U23-landslag med 3–0. Och i en träningslandskamp i februari föll man med 7–0 mot Holland.
Jag känner inte till någon av Thailands spelare så väl att jag kan beskriva dem, men jag vet att Östersund i elitettan har en spelare, Thanatia Chawong. När thailändskorna kvalade in till VM i fjol via en femteplats i asiatiska mästerskapen föll man i gruppspelet med 7–0 mot Kina och med 4–0 mot Sydkorea. De resultaten indikerar klassen på laget.
Dock har man vissa offensiva kvaliteter. Jag har sett delar av några av lagets storförluster de senaste åren och man har skapat en del även i de matcherna. Men tyvärr är försvarsspelet riktigt svagt och naivt. Spelarna ser helt enkelt inte ut att ha fått någon utbildning i hur man förhindrar motståndare från att göra mål. Eftersom Thailand lär få koncentrera sig på försvarsspel i Kanada är oddsen för framgångar mycket små.
Visst har man en viss skrällchans mot nästan lika svaga Elfenbenskusten, men det är långt ifrån att seger där räcker för risken är uppenbar att det blir riktigt stora förluster både mot Norge och Tyskland.
Första delen av det statistiska underlag över 2014 är här diverse skytteligor från de stora ligorna och från diverse internationella turneringar:
VM-kvalet, Europa 2013/14
16 mål Vivanne Miedema, Holland/Heerenveen/Bayern München – varav 9 i år.
13 mål Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy – 4 i år. Eniola Aluko, England/Chelsea – 9 i år. Jane Ross, Skottland/Vittsjö – 7 i år.
12 mål Natalia Pablos, Spanien/Bristol Academy – 10 i år. Lotta Schelin, Sverige/Lyon – 8 i år.
11 mål Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – 5 i år. Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon – 8 i år. Melania Gabbiadini, Italien/Verona – 7 i år.
Marta
Champions League 2013/14 Mål 2014, alltså från kvartsfinal och framåt
6 mål Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård
5 mål Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg
3 mål Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg Julia Simic, Tyskland/Potsdam Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg
2 mål Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Potsdam/Lyon Remi Allen, England/Birmingham
Champions League 2014/15
6 mål Fabienne Humm, Schweiz/Zürich Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt
5 mål José Nahi, Elfenbenskusten/Zvezda Perm Eugenie Le Sommer, Frankrike/Lyon
4 mål Fridolina Rolfö, Sverige/Linköping Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
Celia Sasic
Frauen-Bundesliga 2014/15
12 mål Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt
9 mål Kerstin Garefrekes, Tyskland/Frankfurt
8 mål Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg
7 mål Eunice Beckman, Tyskland/Bayern München Sandra Starke, Tyskland/Freiburg Genoveva Anonma, Ekvatorial-Guinea/Potsdam Katie Stengel, USA/Bayern München
Frauen-Bundesliga, 2013/14
20 mål Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt – varav 6 i år.
18 mål Kerstin Garefrekes, Tyskland/Frankfurt – 12 i år.
16 mål Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg – 8 i år. Genoveva Anonma, Equatorial-Guinea/Potsdam – 11 i år
12 mål
bland annat Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg – 7 i år
20 mål Lotta Schelin, Sverige/Lyon
19 mål Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Lyon
18 mål Eugenie Le Sommer, Frankrike/Lyon
10 mål Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy Kosovare Asllani, Sverige/PSG
9 mål Lindsey Horan, USA/PSG
8 mål Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp Sandrine Bretigny, Frankrike/Juvisy Sarah Palacin, Frankrike/Saint-Etienne
7 mål
Fem spelare, bland annat Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
6 mål
Bland annat Sofia Jakobsson, Sverige/Montpellier
5 mål
Bland annat Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG och Caroline Seger, Sverige/PSG.
Franska ligan D1 Feminine 2013/14
25 mål Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy – varav 12 i år.
24 mål Marie-Laure Delie, Frankrike/PSG – 8 i år.
18 mål Josefine Öqvist, Sverige/Montpellier – 5 i år.
15 mål Laetitia Tonazzi, Frankrike/Lyon – 4 i år. Eugenie Le Sommer, Frankrike, Lyon – 6 i år.
14 mål Lindsey Horan, USA/PSG – 5 i år.
12 mål Lotta Schelin, Sverige/Lyon – varav 1 i år.
Totalt D1 Feminine kalenderåret 2014
24 mål: Le Sommer
22 mål: Thiney
21 mål: Schelin
19 mål: Stolsmo Hegerberg
15 mål: Bretigny
14 mål: Asllani och Horan
13 mål: Delie och Camille Catala, Frankrike/Juvisy.
12 mål: Dickenmann
Anja Mittag
Damallsvenskan 2014
21 mål Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
14 mål Manon Melis, Holland/Göteborg
12 mål Jenny Hjohlman, Sverige/Umeå
11 mål Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
10 mål Jane Ross, Skottland/Vittsjö
VM-kval, Concacaf
7 mål Abby Wambach, USA/WNY Flash
5 mål Carli Lloyd, USA/WNY Flash
4 mål Caroline Venegas, Costa Rica/?? Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United (Finland)
USA, landslag totalt 2014
15 mål Carli Lloyd, USA/WNY Flash
14 mål Abby Wambach, USA/WNY Flash
11 mål Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
6 mål Megan Rapinoe, USA/Seattle Reign
Kim Little
USA, NWSL 2014
16 mål Kim Little, Skottland/Seattle Reign
13 mål Amy Rodriguez, USA/Kansas City
11 mål Jodie Taylor, England/Washington Jessica McDonald, USA/Portland
9 mål Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign Samantha Kerr, Australien/WNY Flash Heather O’Reilly, USA/Boston Allie Long, USA/Portland
Asiatiska mästerskapen 2014, tillika VM-kval
6 mål Yang Li, Kina/ Park Eun-Sun, Sydkorea/
3 mål Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisbane Roar Cho So-Hyon, Sydkorea Jeon Ge-Eul, Sydkorea Kanjana Sung-Ngoen, Thailand
Megumi Takase
Japanska Nadeshiko League 2014
14 mål Megumi Takase, Japan/Inac Kobe Leonessa
12 mål Aya Miyama, Japan/Okayama Yunogo Belle Yuika Sugasawa, Japan/JEF United Ichihara Chiba Ladies
9 mål Miki Matsuoka, Japan/Okayama Yunogo Belle Mizuho Sakaguchi, Japan/NTV Beleza
Copa America Feminina 2014 – tillika VM-kval
6 mål Cristiane, Brasilien
4 mål Rebeca Fernandez, Paraguay
3 mål Mariana Larroquette, Argentina Andressa Alves, Brasilien/Sao Jose Maurine, Brasilien Francisca Lara, Chile Yoreli Rincon, Colombia Gianina Lattanzio, Ecuador Jessica Martinez, Paraguay Lourdes Ortiz, Paraguay
Copa Libertadores Feminina 2014
6 mål Andressa Alves, Brasilien/Sao Jose Diana Ospina, Colombia/Formas Intimas Ysaura Viso, Venezuela/Caracas
4 mål Estefania Banini, Argentina/Colo Colo Poliana Barbosa Medeiros, Brasilien/Sao Jose Giovania Domingas Campos, Brasilien/Sao Jose Rosa Aquino, Paraguay/Cerro Porteno Yamila Badell, Uruguay/Colon
Afrikanska mästerskapen 2014, tillika VM-kval
5 mål Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp
4 mål Asisat Oshoala, Nigeria/Rivers Angels
3 mål Gaelle Enganamouit, Kamerun/Eskilstuna United Tia Vino Ines N’Rehy, Elfenbenskusten/Spartak Subotica (Serbien)
I kväll inleddes den svenska tävlingssäsongen genom att Kristianstads DFF vann borta mot Hovås/Billdal i åttondelsfinal av Svenska cupen. Matchen slutade 6–1 efter tre mål av Susanne Moberg, två av Mia Carlsson och ett av Linnea Liljegärd.
Susanne Moberg
I morgon är det ett av omgångens mest intressanta möten, när FC Rosengård tar emot Kif Örebro. Övriga matcher spelas efter landslagsuppehållet.
Redan i morgon spelar för övrigt U23-landslaget sin första match i La Manga. England svarar för motståndet klockan 18.00.
* Den enda tv-sända matchen i helgen är morgondagens tyska möte mellan Jena och Turbine Potsdam. Den sänds på DFB-tv med start 13.00. Där har Potsdam möjlighet att skapa en lucka ner till Wolfsburg i toppstriden.
På söndag avslutas sedan den tolfte omgången av Frauen-Bundesliga med två matcher, bland annat Frankfurt–Freiburg.
* I Frankrike har vi återigen en omgång där samtliga de fyra topplagen ställs mot lag längre ner i tabellen. Det mesta talar alltså för nya trepoängare för Lyon, PSG, Juvisy och Montpellier.
* Internationellt tillhör annars morgondagens lottning av U20-VM de mest intressanta sakerna i helgen. Bland annat skall Finland få sina motståndare. Lite info om turneringen finns här.
* Det har nyligen ryktats om att fjolårets Malmöspelare Yoreli Rincon skulle ansluta till Western New York Flash i NWSL i år. Det visade sig dock vara fel.
För i går gjorde Flash klart med Barcelonas lagkapten Vicky Losada, vilket nu innebär att laget har fyllt sin kvot om fyra utländska spelare.
* I dagens GP berättar man om att Gothia cup satsar stora pengar på att starta en elitflickklass för 17-åringar. Bland de klara lagen för premiäråret finns PSG, Bayer Leverkusen, Tyresö, Umeå IK och engelska klubbarna Bristol Academy och Birmingham City. Visst låter det här både kul och intressant?
* Apropå Gothia cup läste jag den här historien om hur Ryssland hittade en amerikanska i just den stora ungdomsturneringen i Göteborg. Amerikanskan Anastasiya Chevtchenko har ryska föräldrar, och debuterade i Rysslands A-landslag mot just USA nyligen.
På lördag kan damallsvenskan avgöras. Vinner Tyresö mot Malmö så lär guldet bli kvar i de södra delarna av Storstockholm, och skånskorna får rikta in sig på att försvara andraplatsen.
Det borde bli en riktig folkfest på Tyresövallen. Och för publiksiffrornas skull finns det anledning att hålla på Malmö på lördag.
För om det blir ett spännande guldrace i höst kanske snittet kan höjas en aning. Men om Tyresö i praktiken säkrar guldet redan under första halvan av augusti lär höstspurten blir avslagen. Och då lär dagens publiksiffra på 712 åskådare bli vardag även i fortsättningen.
Dagens match mellan Malmö och Sunnanå var egentligen inte mycket till match. Klasskillnaden var alldeles för stor.
Det syntes redan efter ett par minuter att Malmö är ett damallsvenskt topplag, medan Sunnanå fortfarande spelare som om man vore ett topplag i ettan.
Det verkar inte som att Skelleftelaget har förstått att man har gått upp en division, och möter starkare motstånd. För det spelsätt man visade upp är inte av den typen som leder till framgång för en nykomling i en av världens bästa serier.
Sunnanå tryckte upp sin raka backlinje så högt man bara kunde. Man kombinerade det med att bara flytta över mittfältet, och inte sätta något större press på Malmös bollhållare.
Hade Malmös forwards varit beredda att ta några skrapsår i kväll hade det kunnat bli 10–0. Nu verkade Malmös offensiva linjer redan ha tankarna på Tyresömatchen. Men det gjorde inget, för två ytterbackar (Paula Radtke och Ali Riley) och två yttermittfältare (Katrine Veje och Therese Sjögran) fixade i stället målen i 4–0-segern.
Katrine Veje
För Sunnanå är läget hopplöst. Med tanke på att man sannolikt behöver ta 15 poäng på de tio matcher som återstår av årets serie så kanske det är lika bra att man fortsätter att spela som om man var kvar i näst högsta serien. För där lär man ju vara tillbaka till nästa år.
Angående Sunnanå satte jag i kväll ett stort frågetecken för tränare Martti Tikkanen. Och då tänker jag inte bara på spelsättet, utan även på skadesituationen. Inför matchen sa Tikkanen så här apropå alla skador som hans lag är drabbat av:
”Det är inget vi kan göra något åt.”
Jag hajade till av uttalandet, för skador kommer inte bara av en slump. Och det är ju tränare Tikkanens ansvar att se till att man tränar så att man minimerar risken.
Sannolikt menade Tikkanen att han i stunden inte kunde gör något år skadorna, och få tillbaka de spelare som är på skadelistan. Men när jag en stund senare såg hur han lät målvakten Susanne Nilsson stå kvar, trots att hon haltade, så kom orden tillbaka in i mitt huvud.
Och när Tikkanen i halvtid sa om Nilsson…
”Hon har lite problem med låret. Vi vet inte om det är en sträckning eller bristning eller vad det är.”
…då tappade jag tron på skadebehandlingen i Sunnanå.
Där lämnar jag Sunnanå, och byter fokus till Malmö. Serietvåan var alltså inte riktigt på tå i kväll. Ändå hade man fullständig kontroll från första till sista sekund. Sunnanå hade inte ens något som liknade en farlig målchans.
Therese Sjögran visade att hon konserverat den fina EM-formen och stod för ett mål och två målpass (fast hon är bara bokförd för ett assist…). Det var även intressant att få se Yoreli Rincon i startelvan. Colombias affischnamn spelade med lite väl små marginaler ibland. Men hon visade att hon har en härlig blick för spelet, och att hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.
Hennes djupledspassning till Katrine Vejes 1–0 var matchens prestation.
* Under matchen noterade jag i mitt twitterflöde att det framfördes synpunkter på hur TV4 väljer sina TV-matcher. Årets lista är klar till den 4 september, och på den förekommer Sunnanå tre gånger.
Däremot kommer inte Kristianstad, Vittsjö, Jitex eller Mallbacken att visas någon gång. KDFF skulle ha visats mot Tyresö i juni, men så blev det inte. Jag har fått uppfattningen att det berodde på Tyresö, och inte TV4.
Men enligt uppgift har KDFF spelat en tv-match under de senaste tre säsongerna. Även om det inte går att sända från Vilans IP så är det lätt att dra slutsatsen att laget alltid verkar komma i kläm.
I dag är man lite extra glad över ett 3–0-resultat. För Mallbackens klara hemmaseger mot Piteå ger lite hopp om åtminstone den ena nykomlingen skall kunna undvika att bli avsågad på ett tidigt stadium.
Piteå hade överraskat positivt under serieupptakten, och kändes som klar favorit i dagens match. Speciellt eftersom den spelades i Munkfors, och inte på Mallbackens ordinarie hemmaplan, Strandvallen.
Trots det vann alltså Mallbacken klart. Lagets målskyttar var Malin Ahlberg, Hayley Lauder och Julia Karlenäs. Den sistnämnda imponerade stort på mig när jag såg Mallbacken träningsspela mot Jitex i våras.
Då satte jag frågetecken för lagets försvarsspel. De släppte nämligen till flera rena frilägen. Hur det såg ut i dag har jag ingen aning om. Men 7–4 i skott mot mål indikerar i alla fall att Mallbacken inte släpper till speciellt mycket bakåt. Lovande.
Julia Karlenäs
För den andra nykomlingen ser det däremot inte alls speciellt lovande ut. Sunnanå har faktiskt släppt in fler mål (16) efter fyra omgångar än vad 2011 års hånade jumbolag Dalsjöfors hade gjort (14).
Det som möjligen kan vara lite positivt för Skelleftelaget i den jämförelsen är att man har gjort fyra mål fler framåt…
Colombias affischnamn inom damfotbollen, Yoreli Rincon, gjorde ett superinhopp i dag och räddade Malmö i Umeå. Efter bara tre minuter på planen satte Rincon segerbollen till 2–1. Övriga målskyttar i matchen var Manon Melis och Alexandra Nilsson. I och med segern går Malmö upp i tabelltopp. Man passerar Tyresö på fler gjorda mål.
Det såg länge ut som att skrällgänget Kif Örebro skulle toppa tabellen efter fyra omgångar. Man ledde med 2–0 (Irena Martinkova och Sarah Michael) borta mot Linköping efter 80 minuter. Då slog två backar till för LFC. Först reducerade Charlotte Rohlin, och sedan kvitterade Magdalena Ericsson. Därmed är Örebro i stället trea, två poäng bakom seriens två storfavoriter.
* I Tyskland fick Antonia Göransson för tredje matchen i rad börja på bänken för Turbine Potsdam. Hon blev inbytt i den 62:a minuten hemma mot i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg.
I många sammanhang brukar inte tränare och spelare ta ut ett guld innan det är 100-procentigt säkrat. Wolfsburg – som leder Frauen–Bundesliga med tre poäng och 24 mål inför sista omgången – utgör ett undantag.
Som man kan se på det här klippet firade de guldet redan i onsdags, då man i praktiken säkrade sin seger.
Och i dagens toppmöte valde tränare Ralf Kellermann att vila flera ordinarie spelare, och i stället matcha ett antal unga spelare från bänken. Det gjorde det lättare för Potsdam att vinna med 2–0.
Inför fina 3720 åskådare var det Göranssons ersättare Natasa Andonova som blev stor matchvinnare. Den 19-åriga makedonska landslagsspelaren gjorde först 1–0 på egen hand, och slog sedan den precisa hörna som 17-åriga supertalangen Pauline Bremer (född 1996) nickade in till 2–0.
Trots segern minskade Potsdams chans att nå höstens Champions League. Kerstin Garefrekes blev nämligen matchens enda målskytt när Frankfurt vann borta mot Bad Neuenahr. Därmed är det stor fördel Frankfurt i kampen om andraplatsen.
Potsdam måste få hjälp av Bayern München i sista omgången på söndag. München måste ta poäng samtidigt som Potsdam besegrar Gütersloh på bortaplan om Göranssons lag skall få spela i WCL igen.
* I Frankrike vilades Lotta Schelin i dag när Lyon slog nytt målrekord i franska ligan. Deras 6–0 borta mot Arras innebär att man nu har gjort 120 mål i årets serie. Det är ett fler än det tidigare rekordet, som man satte i fjol.
Då blev målskillnaden 119–3. Fast då spelade man ändå tre oavgjorda matcher. I år är det nu 20 raka segrar och 120–5 i målskillnad – och två matcher kvar att spela.
Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.
På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:
1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö 32,1
3) Göteborg 9,5
4) Linköping 2,4
Umeå 2,4
Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.
För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.
Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.
Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.
För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.
Här är min genomgång av de tre topplagen:
1) Tyresö FF
In: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien) Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)
Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.
Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.
Marta Viera da Silva
Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.
Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:
”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”
Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:
”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”
Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.
2) LdB FC Malmö In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena). Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).
Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.
Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.
Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.
Manon Melis
Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.
Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:
”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”
Jag håller med.
Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?
3) Göteborg FC In: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham). Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)
Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.
För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.
Jodie Taylor
Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.
Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.
Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.
Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?
Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.
* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:
Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.
Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.
Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.
* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.
Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.
I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.
Två fotbollsbiblar ligger vid sängkanten hemma. Jag har skumläst båda, men 400 sidor tar sin tid att ta sig igenom.
Damfotbollsdelen har jag dock kikat lite närmare på, för det tar ju inte så lång tid. Nu skulle jag kunnat attackera våra båda kvällstidningar för deras stora övervikt på herrfotboll. Men faktum är att jag känner att övervikten är berättigad i sammanhanget.
Antalet sidor om damallsvenskan i bilagorna är totalt sett oförändrat sedan i fjol. Då vann Aftonbladet med 11–6. I år har bladets segersiffror minskat till 9–8.
Man kan ju tycka att 17 av 400 sidor är en väldigt liten andel. Och 4,25 procent är ju bara en bråkdel, att jämföra med herrarnas näst högsta serie – superettan som har 34 sidor, alltså 8,5 procent.
Men tittar man på fjolårets publiksiffror, så lockade de tre serierna totalt 2 430 228 åskådare. Av dem stod damallsvenskan för 4,5 procent, och superettan för 24,2 procent.
Alltså har damallsvenskan ganska exakt det utrymme man förtjänar intressemässigt sett, medan superettan är förloraren i sammanhanget.
Det positiva i bilagorna när det gäller damallsvenskan är att båda tidningarna i år har satt betyg på samtliga spelare. Och betygen är satta med betydligt större kompetens än de var i fjol. Då hade bara Aftonbladet betygsättning – och den gav jag inga plus.
Aftonbladet ligger steget före även i år. Deras betygsättning känns nämligen klart mest genomarbetad, och kompetent.
Skalan under betygen känns dock helt fel. Där sägs fem plus stå för landslagsklass, och fyra plus för mycket bra allsvensk klass.
Tittar man sedan på de faktiska betygen så håller bara totalt fem spelare i damallsvenskan landslagsklass. Och ingen av dem är svensk.
Femman borde förstås stå för världsklass, och fyran för landslagsklass. Då hade betygsskalan känts helt rätt.
De fem spelare som får femmor är för övrigt Marta, Veronica Boquete, Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis – alltså rakt igenom offensiva spelare.
I det här bilagorna blir det alltid några ”felaktiga” betyg. Jag har själv förstås inte koll på samtliga spelare i damallsvenskan, men här är några betyg som jag spontant känner har blivit för låga i Aftonbladet:
* Julia Wahlberg, Jitex 1 – heter Wahlenberg i bilagan.
* Stina Blackstenius, Linköping 1
* Julia Karlenäs, Mallbacken 1
* Adelisa Grabus, Örebro 1 – heter Granbus i bilagan
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö 3
* Elin Rubensson, Malmö 2
I Expressen har 33 spelare fått full poäng – alltså fem getingar. Det känns rimligt, om femman står för landslagsklass.
Fast utöver det känns det som ganska klart att betygsättare Marie Hallman har sämre koll på spelarna än vad Aftonbladets Alva Nilsson har.
I Expressen sätts även betyg på lagdel för lagdel. Hos Tyresö får backlinje och forwards fem plus, medan mittfältet bara får en fyra. Och då har ändå fyra Tyresömittfältare fått femmor, men bara en forward och tre backar kvitterar ut högsta betyg. Inte helt logiskt.
Totalt sett noterar jag att fem svenska målvakter får femmor, men ingen utländsk. Personligen ser jag Thora Helgadottir och Minna Meriluoto som två av seriens tre–fyra bästa burväktare.
Jag har också svårt att förstå att fem spelare i Malmö får betyget ett, medan Mallbacken har tre ettor och Linköping inte får någon etta alls.
Bland Malmös ettor reagerar jag speciellt över Yoreli Rincon och Sofia Anker-Kofoed – som jag definitivt hade givit högre betyg.
Att Mimmi Löfwenius (Jitex) får en etta, samt att Umeås landslagsaktuella duo Hanna Folkesson och Lina Hurtig bara får tvåor känns också helt snett.
Totalt sett ger jag dock högt betyg på kvällstidningarnas betygsättning i år. Bladet får en fyra, medan Expressen kämpar sig upp på en svag trea. Bra jobbat.
Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.
Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.
Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.
Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.
Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.
Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.
Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.
Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.
I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.
Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.
Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.
* Göteborg FC 5 Camille Levin och Yael Averbuch (USA) Jodie Taylor och Anita Asante(England)
Cathrine Dyngvold (Norge)
* Jitex 3 Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
* Kristianstads DFF 5 Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island) Johanna B Rasmussen (Danmark) Brett Maron (USA) Nicole Sykes (Australien)
* Linköpings FC 5 (ev 6) Linda Sällström (Finland, skadad) Renée Slegers (Holland) Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån) Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)
* Mallbackens IF 3 Maija Saari (Finland) Katie Fraine (USA) Hayley Lauder (Skottland)
* Ldb FC Malmö 10 Ramona Bachmann (Schweiz) Katrine Veje (Danmark) Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island) Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland) Ali Riley (Nya Zeeland) Manon Melis (Holland) Yoreli Rincon (Colombia)
* Piteå IF 6 June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi och Francisca Ordega (Nigeria) Hallbera Gisladottir (Island) Anna Westerlund (Finland) Lydia Williams (Australien)
* Sunnanå SK 4 Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria) Carys Hawkins (Wales/Australien) Annika Kukkonen (Finland)
* Tyresö FF 7 Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien) Meghan Klingenberg och Christen Press (USA) Line Röddik Hansen (Danmark) Veronica Boquete (Spanien) Kirsten van de Ven (Holland)
* Umeå IK 4 Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria) Tuija Hyyrynen (Finland) Katrin Jonsdottir (Island)
* Vittsjö GIK 6 Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland) Kirsty Yallop (Nya Zeeland) Kendall Fletcher (USA) Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)
* KIF Örebro 5 (ev 7) Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland) Sarah Michael (Nigeria) Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada) ev IrenaMartinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)
De 63 spelarna är fördelade på följande länder:
1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*
Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.
* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.
Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiskaLorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.
Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.
En blogg om internationell damfotboll 