VM-tankar efter turlig 2–0-seger i Österrike

Publicerad den 10 april, 2019 av Johan Rydén

I efterhand har jag nu sett Sveriges 2–0-seger borta mot Österrike. Det var en match som sannolikt skapade ytterligare funderingar hos förbundskapten Peter Gerhardsson.

För hans startelva imponerade verkligen inte i tisdagens match. Det här var nämligen långt ifrån någon sprakande 2–0-seger. Tvärtom var den rätt turlig. Det svenska ledningsmålet i minut 58 av Sofia Jakobsson var ju exempelvis ett motlägg där bollen studsade svensk väg.

Börja dagen på bästa sätt! Se målen från segern över Österrike – @JakobssonSofia & Nathalie Björn 🔥 pic.twitter.com/UPliJR5tpC

— Svensk Fotboll (@svenskfotboll) April 10, 2019

Innan dess hade jag inte bokfört en enda 100-procentig svensk målchans. Däremot tre österrikiska. Min statistik över målchanser slutade för övrigt 4–4 (2–0) sedan Sverige avslutat matchen bra.

De spelare som utmärkte sig positivt var den inhoppande trion Nathalie Björn, Lina Hurtig och Madelen Janogy. Björn bytte av och överglänste Caroline Seger rejält. Hurtig bytte av och överglänste Kosovare Asllani rejält. Och Janogy bytte av och överglänste Olivia Schough rejält.

Det skall förstås sägas till de utbytta spelarnas försvar att Österrikes fina presspel bedarrade betänkligt de sista 20 minuterna, vilket gjorde att det då var mycket enklare för Sverige att få till vettiga uppspel.

Framför allt under den första halvleken var det svenska passningsspelet i uppspelsfas annars närmast bedrövligt dåligt. Inte nog med att våra spelare stressades av Österrikes, när vi exempelvis rullade ohotade i backlinjen hamnade en oroväckande hög procent av passningarna bakom mottagaren, vilket bromsade spelet.

Det är alltså på sätt och vis svårt att jämföra de som spelade i början med de som spelade på slutet. Exempelvis var Anna Anvegård rätt osynlig i den första halvleken. Men ju mer Österrikes press bedarrade, en desto mer framträdande roll fick vår toppforward.

Men jag tycker ändå att man kan kräva mer av den startelva Gerhardsson satte på benen. Under den här samlingen har han som sagt fått ytterligare saker att fundera över. Dels vad gäller startelvan, då flera av hans bärande spelare har högst tveksam form. Dels vad gäller truppen.

Gerhardsson har det senare året hållit Schough ganska högt. Men som jag ser det borde det vara stor risk att det är hon som ryker ur VM-truppen av de offensiva spelarna. I den här truppen var det ju 24 spelare, alltså en mer än vad vi får ta med till Frankrike. Således måste minst en bort.

Bland de offensiva spelarna kändes Asllani, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson givna redan inför den här samlingen. De som stärkt sina aktier mest under matcherna mot Tyskland och Österrike är Anvegård, Hurtig och Janogy.

Därmed är det sannolikt bara en plats kvar i VM-truppen för forwards/offensiva mittfältare. Och den tycker jag rimligen borde gå till Mimmi Larsson.

I de mer defensiva mittfältsrollerna känns trion Seger, Björn och Elin Rubensson numera självskriven. Den sista platsen står mellan Julia Zigiotti Olme, Hanna Folkesson, Julia Roddar och Julia Karlernäs.

I det här resonemanget utgår jag ifrån att Gerhardsson väljer att ta ut tre målvakter och sedan två spelare per position, precis som han gjort i alla sina trupper hittills.

Därmed är känslan också att han kör med följande backbesättning: Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Mia Carlsson. Möjligen att Carlsson sitter lite löst. Det finns alltså en eller två platser kvar att slåss om, och huvudkandidaterna där är Jessica Samuelsson, Anna Oskarsson och Emma Berglund.

Alternativet är att Gerhardsson gör som i sin senaste trupp, och räknar Björn som back, vilket öppnar för en mittfältare eller forward till i truppen.

Slutligen målvaktssidan. Där är Hedvig Lindahl och Zecira Musovic givna. Återstår att se om Jennifer Falk eller Cajsa Andersson blir tredjemålvakt.

Janogy till Algarve – många får visa upp sig

Publicerad den 11 februari, 2019 av Johan Rydén

Madelen Janogy

Alldeles nyss presenterade Peter Gerhardsson de 24 spelare han tar med sig till Algarve cup. Noterbart där var att Madelen Janogy fick nytt förtroende efter sin fina insats senast i Sydafrika. Samt att Hanna Folkesson är tillbaka bland mittfältarna på Julia Karlernäs bekostnad.

Noterbart också att Hedvig Lindahl och Nilla Fischer som väntat var tillbaka, medan man låter Fridolina Rolfö vara kvar hemma i München. Samt att man kommer att testa brett under samlingen, finns nämligen även sex överåriga spelare i det U23-landslag som samtidigt är i Marbella (Spanien) för två landskamper mot A-landslagsmotstånd. De möter Ryssland i den ena matchen. Mer om det strax.

Först hela A-landslagstruppen: Målvakter (3): Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Backar (9): Hanna Glas, Nathalie Björn, Jonna Andersson, Mia Carlsson, Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Sandra Adolfsson.

Mittfältare (6): Caroline Seger, Folkesson, Elin Rubensson, Julia Zigiotti Olme, Olivia Schough och Lina Hurtig.

Forwards (6): Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson, Anna Anvegård och Madelen Janogy.

Den här truppen möter Schweiz den 27 februari och Portugal den 1 mars. Dessutom väntar placeringsmatch den 6 mars.

Julia Karlernäs

Vad gäller U23-landslagets trupp finns det med sex överåriga spelare i den. Det handlar om de båda målvakterna Emma Lind och Jennifer Falk, samt utespelarna Nellie Karlsson, Julia Karlernäs, Nina Jakobsson och Pauline Hammarlund. Det är ju en signal om att Lind och Karlsson är två spelare som står och bankar på dörren till A-landslagstruppen.

I övrigt noterade jag att två tänkbara jokrar i VM-truppen ingick i form av Johanna Rytting Kaneryd och Loreta Kullashi. Båda de två har stått högt på Gerhardssons lista tidigare, men har varit ute ur räkningen på grund av skador, och de måste förstås göra en kanonvår om de skall komma med till Frankrike i sommar.

Tanken med att ta med de överåriga är förstås att så många spelare som möjligt skall få chansen att visa upp sig nu inför VM. Gerhardsson vill ju ha U23 som en inkörsport i A-landslaget, och då är det bra om de som står på gränsen kan få spela i U23, som ju i det här fallet mer blir som ett B-landslag.

I ytterligare en av U23-landslagets samlingar under våren kommer man att ha med överåriga spelare.

Så till vad som konkret sades på presskonferensen. Peter Gerhardsson inledde som vanligt med att prata lite om den senaste landslagssamlingen. Där var han väldigt nöjd med försvarsspelet. Han konstaterade att landslaget i fjolårets möten med Sydafrika släppte till rena frilägen, men att det i år var i stort sett stängt. Och att det var bra gjort med tanke på att Sydafrika har en blixtsnabb spelare i Thembi Kgatlana, som ju prisades som Afrikas bästa spelare 2018.

Offensivt var inte vår förbundskapten lika nöjd. Han tyckte inte att löpningarna satt så bra, efterfrågade bättre kvalitet i inspelssituationer och noterade att vissa spelare spelade mer bakåt än de brukar. Men han förklarade det svaga anfallsspelet med att vi är tidigt på säsongen och att spelarna inte har hittat rätt tajming ännu.

Angående Algarve cup konstaterade han att han är nöjd med att det numera bara är tre tre matcher i turneringen. Samtidigt känner han att han behöver en bred trupp då det är tätt mellan de två första matcherna, och att han där kommer att matcha väldigt många spelare.

Han fick en fråga om hur viktigt det är att testa spelare kontra börja spela ihop ett lag. Hans svar var att man oftast pratar om att spela ihop en startelva, men att man behöver jobba bredare, för man kan ju få skador, och då är det bra att många har fått testa att spela ihop.

Sedan pratade han om relationer och exemplifierade han med att Jonna Andersson inte slog en enda passning till Hanna Glas mot Sydafrika, och menade att det kanske inte är så viktigt att de spelar samtidigt i alla matcher. Vad gäller Algarve cup är förstås belastningsbiten en viktig faktor, men utöver det skulle relationer vara en faktor i laguttagningarna.

”Det kan vara viktigt att de här spelarna får spela ihop.”

Slutligen konstaterade Gerhardsson att vi börjar närma oss något som liknar en VM-trupp. Vad gäller spelare som inte är med i vare sig A- eller U23-landslaget kommenterade han Fridolina Rolfö. Han sa att man förstås gärna vill ha med henne, och att hon hade spelat 30 minuter för Bayern i helgen, men att man låter henne träna upp sig istället för att spela Algarve.

”Vi bedömer att hon behöver ha mer speltid, och hoppas att hon kan vara tillbaka till matcherna mot Tyskland och Österrike så mycket att hon kan spela 60–90 minuter då.”

Fridolina Rolfö

De spelare som gjorde A-landskamper i fjol, men som inte är uttagna till den här samlingen är Anna Oskarsson, Jessica Samuelsson, Julia Roddar, Amanda Edgren och Marija Banusic. I fler av fallen är det skador som sätter stopp.

I övrigt på presskonferensen berättade Marika Domanski Lyfors lite om vägen fram till VM. Truppen kommer att presenteras den 16 maj. Åtta dagar senare börjar VM-uppladdningen med läger i Båstad.

Perioden 30 maj till den 2 juni flyttar man sedan till Göteborg, där det blir en landskamp den 31 maj. Samma lag som man möter den 31 maj kommer man eventuellt även att möta i en stängd match den 28 maj. Avresan till Frankrike sker från Stockholm den 5 juni.

Slutligen i det här inlägget, men först på presskonferensen, berättade förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand att spelarnas avtal för mästerskapet är underskrivna och klara. Samt att alla är nöjda och glada.

Analys av landslaget med hemmasnickrad metod

Publicerad den 20 januari, 2019 av Johan Rydén

Tackar Ullevi

Landslaget är på plats i Sydafrika, där man på tisdag spelar årets första officiella landskamp. 18.00 är det avspark mot just Sydafrika, i en match som visas i Sverige på TV12 och cmore.se.

Inför årets första landskamp känner jag att det är läge att titta tillbaka på och sammanfatta landslagsåret 2018. Och utifrån det fundera lite på hur det kan gå för vårt lag i sommarens VM-slutspel.

Först kan man konstatera att det var ett bra landslagsår. Ett år då vi tog oss till VM, och där vi på tolv matcher noterade nio segrar, ett kryss och två förluster. Den totala målskillnaden blev 26–6.

Kollar vi målskyttet fördelades det så här:

Stina Blackstenius

5 mål:
Stina Blackstenius.

3 mål:
Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

2 mål:
Loreta Kullashi, Mimmi Larsson och Elin Rubensson.

1 mål:
Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Hanna Folkesson, Magdalena Eriksson, Kosovare Asllani, Olivia Schough och Anna Anvegård. Samt ett självmål vardera av Sydafrika och Norge.

Hur bra är då vårt landslag? För att kunna svara på den frågan har jag valt att klassificera och poängsätta alla fjolårets landslagsspelare. I klassificeringen har jag använt rubrikerna världsklass, hög internationell klass, internationell klass och hög nationell klass. Spelarna placerar jag in under de rubrikerna enligt följande:

Hedvig Lindahl

Världsklass (2):
Hedvig Lindahl (mv)
Nilla Fischer

Hög internationell klass (5):
Linda Sembrant
Magdalena Eriksson
Kosovare Asllani
Caroline Seger
Jessica Samuelsson

Hanna Glas

Internationell klass (9):
Hanna Glas
Amanda Ilestedt
Jonna Andersson
Elin Rubensson
Lina Hurtig
Fridolina Rolfö
Sofia Jakobsson
Stina Blackstenius
(Emma Berglund)

Hög nationell klass:
Hilda Carlén (mv)
Zecira Musovic (mv)
Anna Oskarsson
Nathalie Björn
Sandra Adolfsson
Mia Carlsson
Hanna Folkesson
Julia Karlernäs
Julia Roddar
Filippa Angeldahl
Olivia Schough
Amanda Edgren
Mimmi Larsson
Anna Anvegård
Loreta Kullashi
Marija Banusic
Nina Jakobsson

Min bedömning är alltså att Sverige för tillfället har 16 spelare av internationell klass, varav två i princip var skadade under hela fjolåret.

Inför 2018 skulle jag säga att vi hade 15 spelare av internationell klass. Den förändring som jag gjorde under året var att flytta upp Hanna Glas en nivå. Jag upplever att hon är den spelare som tog det största klivet under året. En annan som stärkte sin position var Elin Rubensson, som gick från att med viss tvekan placeras i gruppen av internationell klass till att vara väldigt nära att uppgraderas till hög internationell klass.

Även om det inte var så många spelare som stärkte sina positioner upplever jag att landslaget som lag betecknat tog flera kliv i positiv riktning.

Det största steget togs efter sommaren när förbundskapten Peter Gerhardsson började använda Elin Rubensson bredvid Caroline Seger på centralt mittfält och samtidigt flyttade fram Kosovare Asllani som tia. Där tyckte jag att Gerhardsson fick bitarna i pusslet att passa perfekt.

Jag tycker att det finns anledning att tro att landslaget kan bli ännu bättre i år. Det känns som att man fortfarande håller på att lära sig det nya spelsättet, och att det således fortfarande finns utvecklingspotential.

Peter Gerhardsson

Gerhardsson valde att rotera ganska rejält i sina startelvor under 2018. Föga överraskande var resultaten bättre ju fler av toppspelarna som var med.

För att kunna jämföra styrkan på de olika startelvorna har jag poängsatt spelarna i de olika kategorierna ovan. Spelare får 1–4 poäng, där de som bedöms hålla hög nationell klass får ett poäng och de som håller världsklass får fyra.

Utifrån den räkningen noteras att 30 var högsta poängen Sverige kunde få ihop under större delen av fjolåret – det eftersom Samuelsson var skadad nästan hela året. Startelvor som nådde 30 poäng mönstrade Gerhardsson två gånger – mot Ungern och Danmark i VM-kvalet. Årets fjolårets svagaste startelvor ställde förbundskaptenen på benen mot Sydkorea i Algarve (1–1) och borta mot Italien på senhösten (1–0-förlust).

Här är listan över fjolårets alla officiella landskamper. Tävlingsmatcherna är markerade med fetstil, och siffran efter är hur hög poäng startelvan får enligt mitt rätt att räkna:

Sydafrika 3–0 – 23
Kanada 3–1 – 26
Sydkorea 1–1 – 16
Ryssland 3–0 – 20
Ungern 4–1 – 30
Kroatien 4–0 – 28
Ukraina 0–1 – 27
Ukraina 3–0 – 29
Danmark 1–0 – 30
Norge 2–1 – 25
Italien 0–1 – 19
England 2–0 – 28

Bortaförlusten mot Ukraina var årets stora bottennapp. Utöver den matchen vann landslaget alla de matcher där startelvan samlade 20 poäng eller fler. Och när siffran nådde 25 eller högre togs en hel hög fina skalper.

Min bedömning är att det krävs att landslaget kommer upp i minst 30 poäng i min hemmasnickrade bedömningsmetod för att kunna blanda sig i medaljstriden i VM. Det krävs alltså att alla spelare är friska, och att de spelar på toppen av sin förmåga. Helst skall några av dem dessutom ha lyft sig en nivå, så att vi får upp fler spelare i de högsta nivåerna.

Tittar vi på de svenska spelare som jag i nuläget bedömer hålla internationell klass utifrån positioner i laget noteras att vi bara har en toppmålvakt, men hela åtta backar som står sig väl. Backlinjen är således vår starkaste lagdel. Den lagdel där vi har bäst möjlighet att hantera skador.

Däremot är det mycket tunnare framåt. Jag bedömer alltså att vi totalt har sju mittfältare och forwards som håller internationell klass. Av dem är två väldigt skadebenägna, vilket gör att vårt landslag är sårbart framåt. Det gör även att vi på sikt behöver få fram fler skickliga, offensiva spelare.

Där såg jag med viss avundsjuka på Norge i höstas. I det norska landslaget fanns en hel hög unga spelare med stor offensiv skicklighet. I Sverige har det tyvärr varit lite stiltje på den fronten efter de duktiga 97:orna.

Målvakter

Här håller Hedvig Lindahl alltså världsklass. Hon är tyvärr väldigt ensam på den internationella nivån. Och om Sverige skall kunna gå långt i VM måste Lindahl vara frisk.

Zecira Musovic

Att Lindahl är i särklass är en uppfattning jag långt ifrån är ensam om. Läs bara vad Lindahls första utmanare Zecira Musovic skrev (när hon sammanfattade 2018 på sin hemsida) om Fotbollsgalan och kampen om priset Årets Målvakt:

”Där satt jag som en av tre nominerade till priset och njöt. Jag fick frågan ifall jag var nervös och ifall jag förberett ett tal. Jag nervös? Jag tacktal? Har ni missat att ingen annan förtjänar det priset 2018 mer än Hedvig Lindahl, tänkte jag och fortsatte njuta av en nervösfri gala utan ett förbestämt tacktal.”

Behovet är stort av att få upp fler målvakter på internationell nivå. De som slåss om titeln som Lindahls första backup i VM är de tre som är med nere i Sydafrika; Musovic, Cajsa Andersson och Jennifer Falk. På lite längre sikt är även Linköpingsduon Emma Holmgren och Hilda Carlén tänkbara arvtagare.

Alla de här fem är utmärkta målvakter i damallsvenskan. Men de är alla långt ifrån den stabilitet som krävs på den internationella nivån. Fast med hårt jobb kan man skaffa sig den stabiliteten. Se bara på Lindahl, som länge hade en tendens att göra minst ett stort misstag i varje match. De senaste fyra–fem åren har hon dock lyckats minska de där misstagen rejält – hon har blivit stabiliteten personifierad.

Backar

Här har vi både bredd och topp. Framför allt är vi väldigt starka på mittbackssidan. Där räknar jag alltså till att vi har fem toppspelare, varav tre av hög internationell eller världsklass. Bredden på positionen är väl också en viktig anledning till att Gerhardsson allt oftare har valt att spela med tre mittbackar.

Jessica Samuelsson

Jag räknar till tre ytterbackar av internationell nivå. Här har Hanna Glas utveckling varit viktig eftersom Jessica Samuelsson var skadad under i princip hela 2018, och nu har nya problem. I en intervju i Corren i veckan berättar Arsenalproffset om hur frustrerande det varit sedan hon skadade sig i oktober 2017. Hon säger också att hon hoppas vara tillbaka i spel i februari eller mars – det viktigaste är att bli frisk. Om VM säger hon så här:

”Klart att jag vill spela VM. Men det är samma där. Jag måste bli frisk först. Det är det viktigaste.”

Det vore jättekul om Samuelsson var tillbaka på hög nivå till VM. Men jag räknar inte med det, man brukar ju säga att lika lång tid som du varit borta, lika lång tid tar det innan du är 100-procentigt tillbaka. Skulle inte Samuelsson vara frisk eller i form till VM är Nathalie Björn en spelare som har potential att nå internationell klass.

Utöver Samuelsson har ju även Emma Berglund varit borta under i princip hela 2018. Där har vi så många alternativ att man inte har saknat PSG-backen. Men förhoppningsvis är hon också snart tillbaka på planen och ökar den redan goda konkurrensen i vårt mittförsvar.

Det är på vänsterkanten vi känns mest sårbara vad gäller backlinjen. Jag tycker att Jonna Andersson håller internationell klass sedan 1,5 år tillbaka, och att Mia Carlsson är ett okej alternativ. Men det är nog ändå på den här kanten som motståndarna i första hand kommer att försöka såra vårt lag.

Mittfältare

Som jag konstaterat tidigare i inlägget hittade Gerhardsson rätt uppställning på mittfältet på hösten. Med trion Seger, Rubensson och Asllani har Sverige ett centralt mittfält av hög internationell klass. Bakom dem är det däremot lite tunt i nuläget. Här skulle det bli bekymmer om någon av dem blir skadad.

Asllani har visat sig vara klockren som tia. På den positionen hade Gerhardsson letat efter rätt spelare. Den utöver Asllani som jag tycker har klarat tiarollen bra är Fridolina Rolfö.

Fridolina Rolfö

Sveriges största bristvara är duktiga yttermittfältare. Bland de 16 spelarna som jag bedömer håller internationell klass finns bara en som jag skulle klassa som yttermittfältare. Och det är Lina Hurtig, som ju tyvärr är väldigt skadebenägen. Hon har ju exempelvis dragit på sig en bristning nu, vilket gör att hon inte kan spela på tisdag.

Bristen på yttermittfältare har säkert också bidragit till att Sverige allt oftare spelar ett mellanting mellan 3–5–2 och 3–4–3. Det handlar alltså om spelsystem där ytterbackar och forwards i första hand tar ansvar för kantspelet.

Forwards

Just nu känner jag en liten oro över forwardssidan. Räknar vi in tian här så har vi fyra forwards av internationell klass, där är Kosovare Asllani den enda som håller hög internationell klass. Fridolina Rolfö hade nog också varit där uppe – om hon inte varit så skadebenägen. Man hade hoppats att Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson skulle ta ett steg till, men båda har haft en tung säsong och är för tillfället två frågetecken.

Faktum är att Sverige för tillfället inte har någon forward som gör mål. Men skall man ändå leta positiva saker har Blackstenius tidigare visat att hon är en mästerskapsspelare, vilket är lovande. Hon har också varit Gerhardssons förstaval som spjutspets.

Mimmi Larsson

Där har Mimmi Larsson varit första backup. Men jag tyckte att det såg lovande ut när Anna Anvegård fick spela i den positionen mot England. Jag tror att Larsson måste göra en kanonvår om det inte skall bli Blackstenius och Anvegård som åker till Frankrike som toppforwards.

Rolfö och Jakobsson har huvudsakligen haft sina utgångspositioner på kanterna under Gerhardsson. Och båda bör ha plats i en startelva, om de är friska och i form. I Jakobssons fall är det formen som är frågetecknet. Hon har bara gjort två mål på 911 minuter i franska ligan den här säsongen. Och på sistone har hon alltmer ofta fått börja på bänken.

För Rolfö är det skadorna som är problemet. Hon spelade bara totalt 363 minuter i Frauen-Bundesliga i höstas, plus 90 minuter i Champions League och 74 i tyska cupen. Totalt blir det bara just under sex hela matcher på en hel höst. På dem har hon gjort tre mål. Det känns väldigt viktigt både för Rolfö själv och för landslaget att hon får vara frisk hela den här våren.

Sammanfattningsvis var 2018 bra, och det finns gott hopp om att 2019 kan bli ännu bättre. Med friska toppspelare är vårt landslag svårslaget. Då kan det bli VM-succé. Men vi har ingen bred topp, så det finns inte utrymme för en massa skador – alla måste vara friska.

Nigeria och Sydafrika till VM – och ny landslagstrupp

Publicerad den 27 november, 2018 av Johan Rydén

I dag har Thomas Dennerby:s Nigeria dansat sig till final i Afrikanska mästerskapet. Dessutom har man tagit den 21:a platsen i nästa års VM-slutspel.

Super Falcons Victory Dance After The With Cameroun. pic.twitter.com/bNKrkMLyHY

— Ruth David (@ruthdavid90) November 27, 2018

Själva semifinalen mot Kamerun gick dock knappast lätt som en dans. Det krävdes nämligen straffläggning för att sära lagen åt. Under ordinarie tid blev det 0–0.

Senare i kväll gick den 22:a VM-platsen till Sydafrika, som besegrade Mali med 2–0 i den andra semifinalen. Och sydafrikanskorna dansade också, i deras fall i glädje över att för första gången någonsin få spela i ett VM-slutspel.

World Cup bound ✈️ @FIFAWWC @CAF_Online pic.twitter.com/9BsAECfDUC

— SAFA.net (@SAFA_net) November 27, 2018

Nu återstår det att fördela två VM-platser. En av dem går till trean i de Afrikanska mästerskapen. Det blir alltså antingen Kamerun eller Mali. De möts på fredag klockan 17.00. De möttes även i gruppspelet i förra veckan. Då vann Kamerun med 2–1.

Den 24:e och sista VM-platsen går troligen till Nya Zeeland. Det handlar ju nämligen om vinnaren i Oceaniens mästerskap. Där spelas finalen på lördag morgon svensk tid. Semifinalerna spelas i morgon förmiddag enligt följande: Nya Zeeland–Nya Kaledonien och Papua Nya Guinea–Fiji.

Lördagens final i de Afrikanska mästerskapen spelas alltså mellan Nigerias Super Falcons och Sydafrikas Banyana Banyana. Medan nigerianskorna är vana vinnare har Sydafrika aldrig tagit hem titeln. I gruppspelet var det dock Sydafrika som drog längsta strået och vann med 1–0.

I januari tar just Sydafrika emot Sverige i en landskamp. Tidigare i dag presenterade Peter Gerhardsson sin trupp till den matchen. Det var en trupp helt utan överraskningar.

Bland de 24 spelarna saknas Hedvig Lindahl och Nilla Fischer, samt skadade Jessica Samuelsson. Enligt en rapport från Arsenal har Samuelsson ådragit sig en fraktur i foten. Det var knappast vad Gerhardsson ville höra.

Wishing you all the best in your recovery, Jess 👊#WeAreTheArsenal 🔴 https://t.co/suZMa5oBA0

— Arsenal Women (@ArsenalWFC) November 27, 2018

Med tanke på att landslagstruppen bara innehåller spelare som varit med under hösten kan man ju börja ana att det kommer att krävas rätt mycket för nya spelare att ha en chans att slå sig in i VM-truppen.

I övrigt i dag har Växjö presenterat sin nya tränare. Han har skrivit på ett tvåårskontrakt och heter Henrik Larsson, men har aldrig spelat i varken Barcelona, Celtic eller Manchester United. Den här Henrik Larsson har däremot tränat herrlag som Växjö Norra, Husqvarna, Myresjö och Oskarshamn. Växjö blir första damlaget för honom.

Där jag nu sitter kan jag inte läsa Smålandspostens krönika med rubriken: ”Kan bli kulturkrock för kompetent tuffing”. Men det där om kompetent tuffing låter spännande. Vi får se vad denne Henke kan göra med ojämna Växjö. Och om han är tränaren som får Anna Anvegård att förlänga sitt kontrakt.

I dag fick vi även veta vart Emma Kullberg flyttar. Hon byter nykomling och spelar nästa år för Kif Örebro. En bra värvning för närkingarna.

Lina Gerhardsson

När det gäller Kungsbacka väntar vi fortfarande på konkreta nyheter om truppbygget. En spelare som lär vara kvar är Lina Gerhardsson. I en artikel om att hon kombinerar elitfotboll med jobb presenteras hon som en vinnare. Så har det varit år. Men just nu är det inte så mycket som talar för att hon och Kungsbacka kommer att vara vinnare även 2019.

Silly season, Afrika och dråpslag för England

Publicerad den 19 november, 2018 av Johan Rydén

Efter några lugna dagar har damallsvenskans silly season i dag blixtrat till. Toppnyheterna är att Djurgården har värvat Ogonna Chukwudi från Kristianstad samt att Växjö har hämtat in den kanadensiska toppmålvakten Erin McLeod från tyska SC Sand.

Dessutom har Göteborg som väntat förlängt med sina båda toppmålvakter Loes Geurts och Jennifer Falk, samt att Kungsbacka har presenterat en ny huvudtränare.

Vad gäller Chukwudi ansluter hon till sin fjärde damallsvenska klubb efter Umeå, Kif Örebro och Kristianstad. För McLeod blir det tredje efter Dalsjöfors och Rosengård. Det där fick mig att fundera lite över vilka utländska spelare som representerat flest klubbar i damallsvenskan.

Spontant kan jag inte hitta någon som slår Chukwudi. Gör ni?

Med McLeod och Katie Fraine skulle jag säga att Växjö nu har seriens näst bästa målvaktsuppsättning bakom Göteborg. För den västsvenska klubben behåller alltså sina två toppmålvakter.

Apropå Västsverige har alltså nykomlingen Kungsbacka i dag fått en ny chefstränare. Han heter Henrik Korhonen och är ett nytt namn för mig. Varifrån han kommer framgår inte i den högst bristfälliga presentationen på klubbens hemsida. Och vid en googling kan jag bara hitta att han verkar ha haft någon roll i Guldheden, samt att han skött materialet i Gais A-trupp samt tränat klubbens P16-lag.

Även om den inhemska säsongen är över händer det en hel del med svensk inblandning utanför landets gränser.

Det Afrikanska mästerskapet har dragit igång i helgen. Det är ett mästerskap som har spelats tolv gånger tidigare. Tio gånger har Nigeria vunnit.

I år leds bekant kontinentens storlag av Thomas Dennerby. Och han fick en riktig mardrömsstart när Sydafrika vann öppningsmatchen med 1–0. Segermålet kom i 85:e minuten och var en riktig godbit från Houston Dashs Thembi Kgatlana. Från klippet nedan verkar Nigeria däremot inte ha skapat så mycket.

I den nigerianska startelvan ingick Piteås Faith Ikidi, Växjös Osinachi Ohale, Kristianstads Rita Chikwelu samt Asarums Ayinde Halimatu. Dessutom byttes Eskilstunas Sonia Okobi in på slutet. Ex-allsvenska Fransisca Ordega (Piteå) startade också. I truppen ingår även Asarums Josephine Chukwunonye.

I den gruppen vann Zambia med 5–0 mot Ekvatorialguinea. Där ser förlorarna från klippet ut att ha ett och annat att lära om försvarsspel…

I den andra gruppen noterades segrar för Ghana (1–0 mot Algeriet) och Kamerun (2–1 mot Mali) i helgen. Hos Ghana ingick Djurgårdsduon Portia Boakye och Sherifatu Sumaila i startelvan. Där ingick även den före detta Kvarnsvedenmittfältaren Elizabeth Addo.

Den före detta Sundsvallsspelaren Ajara Nchout blev stor matchvinnare för Kamerun. Ett Kamerun som även bytte in den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsforwarden Gaelle Enganamouit på slutet.

På andra sidan jordklotet startade även Oceaniens mästerskap i helgen. Det är ett mästerskap som kommer att vinnas av Nya Zeeland. Det verkar som att matcherna skall gå att se på den här länken.

Nya Zeeland inledde turneringen med att besegra Tonga med 11–0. I Football Ferns startelva fanns Vittsjös CJ Bott samt den före detta Rosengårdsspelaren Ali Riley. I truppen ingår även den före detta Mallbackenspelaren Anna Green.

I Uruguay inleds den avslutande gruppomgången i F17-VM i morgon. Där har Ghana, Nya Zeeland och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinalerna. Klart är också att Finland, Uruguay och Sydkorea är utslagna.

Trots Kanadas avancemang lämnade turneringens storstjärna Jordyn Huitema planen gråtandes i helgen. Orsaken var att hon fick ett grovt rött kort för en armbåge. Personligen tycker jag att domslutet är väldigt hårt. Det ser ju inte ut som att hon menar att armbåga motståndaren.

Det allra mest spännande inför avslutningen är hur det skall sluta i tuffa grupp C. Där står alla fyra lagen varsin seger. Tyskland och Nordkorea ligger på kvartsfinalplatserna på målskillnad, men USA och Kamerun avancerar vid seger i sista omgången. Då möts Tyskland–USA och Nordkorea–Kamerun.

Så tillbaka till Europa där det var fransk seriefinal i går. Där tog PSG en poäng hemma mot Lyon inför 8 700 åskådare. Det innebär att kampen om ligaguldet lever. Wang Shuang var iskall när hon utnyttjade en grov tavla från Sarah Bouhaddi till 1–0 efter en kvart och Wendie Renard kvitterade strax efter.

Lyon skulle sedan ha haft straff när Irene Paredes försökte dra av Ada Hegerberg tröjan. Men trots att domaren bara var några meter ifrån situationen blev det ingen signal. Svagt.

Hanna Glas byttes in den sista halvtimmen för PSG. Däremot ingick varken Emma Berglund eller Annahita Zamanian i matchtruppen.

Den kinesiska målskytten Shuang är för övrigt en av tre kandidater till att bli Asiens bästa spelare 2018. De andra två är Sam Kerr och Saki Kumagai – tre bra kandidater.

WANG SHUANG | The midfielder is on the three-name shortlist for the Asian Women's Player of Year award. Sam Kerr (Australia) and Saki Kumagai (Japan) are the others finalists. The celebration from @theafcdotcom will be held in Oman on November 28. #AFCAwards2018 #WomenInFootball pic.twitter.com/ggxujm7V3d

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) November 19, 2018

I övrigt i Frankrike spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–0 mot Rodez. Stina Blackstenius ingick däremot inte i truppen. Jag antar att hon är fortsatt skadad.

Linda Sällström gjorde sitt sjunde mål i helgen och är därmed uppe som trea i skytteligan, bakom Marie-Antoinette Katoto (tio mål) och Ada Hegerberg (nio).

I Tyskland var det cuphelg. Där är Bayern München, Frankfurt, Freiburg, Hoffenheim, Leverkusen, Mönchengladbach, Potsdam och Wolfsburg vidare till kvartsfinalerna.

I åttondelsfinalerna spelade Amanda Ilestedt och Nilla Fischer hela sina matcher, medan Fridolina Rolfö byttes ut med en dryg kvart kvar.

Slutligen till England där Arsenal i dag meddelat den tråkiga nyheten att Jordan Nobbs har dragit på sig en skada på korsbandet. Det framgick inte hur illa det är.

Men det är bara sju månader till VM, så det är ju tyvärr högst troligt att Nobbs missar sommarens fest i Frankrike. Det är i så fall ett stort dråpslag för Englands lag, eftersom Nobbs är en av deras viktigaste kreatörer.

❤️ @JordanNobbs8 https://t.co/uLV9YzQNwF

— Arsenal Women (@ArsenalWFC) November 19, 2018

Det är förstås även ett stort bakslag för Arsenal, som inlett WSL lysande och står på åtta raka segrar. Nobbs hann göra ett mål och ett assist i 4–0-segern mot Everton innan olyckan var framme. Jessica Samuelsson ingick däremot inte i Arsenals trupp.

Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade däremot hela matchen när Chelsea vann med 5–0 mot Yeovil.

Allra sist lite fotbollsgodis från Arsenals Danielle van de Donk.

Bow down to @DanielleDonk 🙌

🎥: @ArsenalWFC pic.twitter.com/xBA2GbsMtp

— The Equalizer (@EqualizerSoccer) November 17, 2018

Stormatch mot Tyskland på Friends

Publicerad den 13 november, 2018 av Johan Rydén

Svara

I går meddelade Svenska Fotbollförbundet att man fixat en stormatch till Friends Arena nästa år.

Den 6 april 13.45 kommer vår arvfiende Tyskland till herrlandslagets nationalarena. Det är bara att hoppas att publiken i Stockholmsområdet tar chansen att se två av världens bästa lag.

Viktig VM-uppladdning mot Tyskland! Nu är det klart att damlandslaget möter världstvåan Tyskland den 6 april 13.45 på Friends Arena 🤩 Biljetter till stormatchen släpps på Lucia, 13 december! #viärsverige pic.twitter.com/aXWts1Z535

— Svensk Fotboll (@svenskfotboll) November 12, 2018

Jag föreslog redan för snart 2,5 år sedan att förbundet skulle försöka fylla Friends med en match av det här slaget. Kul att förbundsfolket nu sytt ihop en sådan match.

För vårt damlandslag blir det första matchen på Friends. Däremot har ju faktiskt Tyskland redan spelat en match där. De vann ju EM-finalen 2013 mot Norge med 1–0 just på Friends. Då var 41 301 åskådare på plats. Hur många blir det i april?

Apropå landskamper kan det vara läge att blicka tillbaka lite på söndagens Englandsmatch och komma med lite spelarkritik.

De båda lagens målvakter kämpar ju inbördes om speltiden i Chelsea. Utifrån söndagens match kändes Hedvig Lindahl som en nivå bättre än Carly Telford. Framför allt tyckte jag att det var klasskillnad i luftrummet. Medan Lindahl äger sitt målområde kändes Telford darrig varenda gång Sverige fick hörnor.

I backlinjen saknades ju Nilla Fischer. Det märktes inte speciellt mycket. Amanda Ilestedt fyllde nämligen luckan på ett utmärkt sätt. Jag tycker att hon får ett allt bättre passningsspel, inte minst känns hon allt säkrare på de lite längre passningarna.

Jessica Samuelsson var ju tillbaka på högerbacken. Jag tyckte nog att hon var lite otajmad, vilket inte är konstigt då hon inte spelat så jättemycket det senaste året. Som tur är har hon gott om tid att hitta toppformen igen. Det är ju sju månader till VM.

På mittfältet kändes Caroline Seger klockren i försvarsspelet. Däremot tyckte jag att Kosovare Asllani hade det lite jobbigt i början av matchen. Hon växte dock in i det och blev allt bättre. Den trygghet med bollen som både Seger och Asllani besitter är otroligt viktig för laget.

När Anna Anvegård fick chansen i den position hon har i klubblaget, alltså allra högst upp, gjorde hon sin bästa landskamp. Då tänker jag inte bara på att hon gjorde mål, utan jag tyckte även att hon kom mer med i spelet.

Känslan efter matchen är att Mimmi Larsson kanske kom lite längre från VM. Det är ju Larsson som tidigare varit första alternativet till Stina Blackstenius i toppositionen. Men Anvegård kan nog ha passerat nu.

England–Sverige var inte den enda landskampen i helgen med toppnationer på planen. Nästan alla lag på topp tio på världsrankingen var i farten.

Ettan USA vann ju i Portugal, en match jag redan har avhandlat. Amerikanskorna spelar för övrigt i kväll igen, i Skottland (avspark 20.15 svensk tid).

Tvåan Tyskland vann med 5–2 hemma mot Italien. Nedan går det att se hela matchen. Målen föll enligt följande:

1–0 Lina Magull (5.02), 2–0 Alexandra Popp (17.49), 2–1 Barbara Bonansea (28.08), 2–2 Daniela Sabatino (42.20), 3–2 Giulia Gwinn (49.55), 4–2 Lena Petermann (59.11), 5–2 Leonie Maier (85.18).

Noterbart är att Tyskland håller på att bygga om sitt lag. Tillfällige förbundskaptenen Horst Hrubesch har givit många nya och unga namn chansen, vilket känns spännande. Mot Italien startade Tyskland så här: Merle Frohms – Maximiliane Rall, Sara Doorsoun-Khajeh, Johanna Elsig, Felicitas Rauch – Magull, Sara Däbritz – Gwinn, Lena Lattwein, Svenja Huth – Popp.

I den elvan var den 25-åriga Hoffenheimbacken Maximiliane Rall eller hennes 18-åriga klubbkompis Lena Lattwein två spelare jag inte hade hört talas om. Båda gjorde debut, och båda var bra.

Noterbart är att Rall var helt ny i landslagssammanhang, hon har inte spelat en enda ungdomslandskamp. Lattwein var med i två flicklandskamper som 15-åring, men har inte platsat i ungdomslandslaget för sin ålder de senaste tre åren. Nu behöver hon inte det, för nu är hon ju plötsligt startspelare i A-landslaget…

En orsak till att flera nya spelare fick chansen i lördags är ju förstås att tyskorna spelar i dag igen, 16.00 hemma mot Spanien. Då blir det sannolikt fler välkända namn i startelvan.

https://www.youtube.com/watch?v=9JLOf59nXlY

Även världsfyran Frankrike vann sin match i helgen. Ett franskt lag utan Eugenie Le Sommer besegrade ett Brasilien utan Marta med 3–1. Jag såg delar av den andra halvleken och tyckte att fransyskorna kändes som det klart bättre laget.

Världsåttan Brasilien känns som ett stort frågetecken inför VM. Det är lite som att tiden stått stilla i Brasilien, laget är byggt kring samma spelare som för tio år sedan; Formiga, Marta och Cristiane. Och när de inte är i form, eller saknas, då är brasilianskorna inte riktigt nära de andra topplagen i världen.

Helgens stora skräll kom när världssexan Australien förlorade med 3–2 hemma mot Chile. av de klipp jag sett verkar det ha varit en ensidig historia där The Matildas radade upp chanser.

PSG-målvakten Tiane Endler var dock precis så bra som hon måste vara om Chile skall kunna ta några poäng i VM. Hon kapitulerade bara för två straffar från Emily van Egmond. Och den andra var Endler också nära att rädda.

Chile var också effektivt. Man utnyttjade att den före detta Piteåmålvakten Lydia Williams hade en dålig dag. Jag upplever normalt Williams som väldigt stabil. Men i lördags blev hon överlobbad två gånger efter missade utrusningar.

Lagen möts igen i dag på förmiddagen (9.30 svensk tid), det troliga är att Australien då vinner med ett par-tre måls marginal. Blixten slår ju sällan ner på samma ställe två gånger i rad.

https://www.youtube.com/watch?v=U54219bXfn0

Världssjuan Japan vann med 4–1 mot Norge efter två mål av Mana Iwabuchi.

https://www.youtube.com/watch?v=xt0ju7OFd48

Slutligen är det ju tisdag, vilket innebär att det är dags för returen i finalen av Europas VM-playoff. I första matchen vann världstian Nederländerna mot Schweiz med 3–0. Höjdpunkter därifrån ser ni här:

19.00 är det avspark i kväll, och allt talar för att Nederländerna vinner det här dubbelmötet. Det troliga är att man vinner även kvällens match. Det bör ju passa Europamästarinnorna som handen i handsken att få ligga och kontra på ett måljagande hemmalag.

Samuelsson, Ilestedt och Anvegård i startelvan

Publicerad den 11 november, 2018 av Johan Rydén

Svara

Peter Gerhardsson har presenterat sin sista startelva för året, eller starelva som det heter på förbundets hemsida. Det är givetvis inte tänkt att stå så, men när man är i England och har flera stjärnor i laget kan man tycka att det är ett passande stavfel.

I frånvaro av Nilla Fischer, Hanna Glas och Stina Blackstenius väljer Gerhardsson att satsa på trion Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt och Anna Anvegård. Han kör trebackslinje vilket gör att Samuelssons och Ilestedts roller känns självklara. Det ser ut som att Anvegård tar Blackstenius uppgift som spets.

Men det blir lite intressant att se hur trion Anvegård, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson fördelar uppgifterna. Om man nu kan se matchen. Den startar 14.30 och sänds som stream på Cmores hemsida. Jag har ett Cmorekonto, men det har inte funkat de senaste veckorna. Så nu tänkte jag sätta punkt och ställa mig i telefonkö.

Här hela den svenska elvan: Hedvig Lindahl – Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Samuelsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna Andersson – Jakobsson, Anvegård, Asllani.

Samuelsson tillbaka mot England

Publicerad den 25 oktober, 2018 av Johan Rydén

Under onsdagseftermiddagen presenterade Peter Gerhardsson sin landslagstrupp till bortamatchen mot England den 11 november.

Jessica Samuelsson

Förbundskaptenen poängterade att han behövde erfarna spelare till mötet med världstreorna och jämfört med förra truppen tillkom därför Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och Julia Spetsmark.

Tysklandsproffsen Ilestedt och Rolfö är tillbaka efter skador. Båda spelade för övrigt ligamatcher under onsdagen. Ilestedt spelade hela Potsdams 4–0-seger borta mot Werder Bremen och Rolfö byttes in i paus när Bayern München vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt.

För Spetsmark och Samuelsson är det första uttagningarna på ett år. Senast duon var med i truppen var mot Ungern i Borås i oktober i fjol. Sedan dess har Spetsmark varit petad och Samuelsson skadad.

Tillagt i efterhand: Ytterligare en spelare har ju faktiskt tillkommit från förra truppen, och det är Hanna Folkesson, som var petad senast. Jag tyckte att Folkesson såg stabil ut mot Piteå i måndags.

De som fick lämna plats var Anna Oskarsson, Julia Zigiotti, Nina Jakobsson, Mimmi Larsson samt reserven Sandra Adolfsson – och Nilla Fischer. Den sistnämnda har ju stått över en del träningsmatcher på senare år. Och gör det alltså igen. Fischer spelade för övrigt inte heller i Wolfsburgs 7–0-seger mot Mönchengladbach under onsdagen.

Vid truppresentationen fick Gerhardsson frågor om Jessica Samuelsson och den konkurrens som uppstått på högerbacksplatsen. Det är verkligen en intressant situation i och med den fina utveckling som Hanna Glas haft under året. Om/när Samuelsson kommer upp i sin tidigare nivå vill man gärna ha med båda. Frågan som inte ställdes är om Gerhardsson kan tänka sig att spela den ena av dem till vänster.

Dessutom finns ju Nathalie Björn med i truppen, som också är tänkbar som högerback, vilket ytterligare försvårar Gerhardssons val. Jag tyckte att Björn imponerade stort när jag såg henne i måndags mot Piteå.

Gerhardsson gladde sig för övrigt mycket över att Stina Blackstenius lyckades göra fem mål för Montpellier i helgen. Och det är klart att det även är bra för landslaget att forwards visar målform. Även om det inte var något vidare motstånd skall man vara där och peta in bollarna, och fem mål är helt klart respektingivande. Se dem alla här:

Här är landslagstruppen i sin helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Backar:
Samuelsson, Glas, Nathalie Björn, Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson och Jonna Andersson.

Mittfältare:
Olivia Schough, Elin Rubensson, Caroline Seger, Julia Karlernäs, Julia Roddar, Folkesson och Lina Hurtig.

Forwards:
Blackstenius, Spetsmark, Kosovare Asllani, Anna Anvegård, Rolfö och Sofia Jakobsson.

Förbundet klarar numera av att presentera truppen på sin nya hemsida. Tyvärr är det även här läge att säga att det var bättre förr. För även i det här fallet är förbundets nya sida otroligt mycket sämre än den gamla. Jämför själva vilket ni föredrar:

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets gamla hemsida.

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets nya hemsida.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen – Svenska fotbollförbundets nya hemsida är en katastrof. Jag hoppas verkligen att förbundet får betalt av de klåpare som förstört både matchstatistik och spelarpresentationer.

Under onsdagen togs det även ut en U23-trupp. Den hittar ni här.

Innan jag lämnar landslagsnivån konstaterar jag att F16/02-landslaget måste ha stått för tidernas mest ojämna prestationer under lagets första EM-kval. Nederländerna vann med 16–0 mot Georgien. Några dagar senare spelade Sverige 1–1 mot samma georgiska lag.

Vad slutade då matchen Nederländerna–Sverige? Jo, den blev 1–1. Den som hittar någon logik i det här är välkommen att förklara för mig. För jag tycker att det är fullständigt orimligt att man spela 1–1 mot två lag vars inbördes match slutat 16–0.

Logiskt eller inte, det viktigaste var förstås att F16-landslaget gick vidare, vilket det gjorde.

Mycket talar också för att Asarum spelar vidare i elitettan även 2019. Blekingelaget vann onsdagens hängmatch borta mot Västerås BK30 med 3–2 efter en sen vändning. Frida Mattsson kvitterade i 85:e och sedan bjöd Västerås på ett självmål i 89:e.

Fjärde raka segern! Vilken kämpaseger👍👊💪 pic.twitter.com/QNjcV2KSjl

— Asarums IF Damer (@Asarumsif) October 24, 2018

Det gör att Asarum är tre poäng och sju mål före Ljusdal inför slutomgången på söndag. Då tar Asarum emot Kvarnsveden och Ljusdal tar emot Mallbacken.

Västerås BK30 är redan klart för nedflyttning. Men de har en avgörande roll i slutomgången. Då tar man nämligen emot tvåan Kif Örebro. Närkingarna måste sannolikt vinna den matchen för att ta sig tillbaka till allsvenskan. Lidköping ligger nämligen bara två poäng bakom och har bättre målskillnad. Lidköping har dessutom hemmamatch mot jumbon Böljan, vilket bör innebära god chans till seger.

På lördag avgörs damallsvenskan, och det kan bli välfyllt på flera arenor. I Piteå förväntas 4000–5000 åskådare till LF Arena, och i Stockholm lockar Hammarbys ödesmatch också bra med folk.

Över 700 bajare har redan köpt biljett till lördagens säsongsavslutande match mot Vittsjö. Bajen måste ta poäng för att inte riskera att åka ur Damallsvenskan. Du kommer väl?https://t.co/5aEi2EiaZ3 pic.twitter.com/z0NJg5jKsG

— Bajen Fans (@BajenFans) October 22, 2018

På lördag avslutar Annica Svensson sin karriär.

Unitedveteranen avslutar karriären – spelar sista matchen på lördag.@EskilstunUnited https://t.co/cmRH4t1RDj

— Ekuriren Sport (@ekurirensport) October 23, 2018

Svensson var en viktig kugge i det landslag som tog VM-brons i Tyskland 2011 och väl värd att hyllas av många på Tunavallen på lördag.

I övrigt på nyhetsfronten noteras att Corren uppger att både PSG och Manchester City skall vara intresserade av Filippa Angeldahl.

PSG and Manchester City are both rumored to be interested in Linköping’s Filippa Angeldahl https://t.co/NbL2xdQZjK

— Katja🏳️‍🌈 (@applessquabble) October 22, 2018

Av de valen tror jag att Angeldahl själv skulle ha störst nytta av att spela i England, eftersom jag anser att hon behöver förbättra sitt spel i högt tempo. Samtidigt tror jag att hon hade haft lättare att platsa i PSG.

Den största internationella nyheten de senaste dagarna kommer från Italien, där Inter är senaste klubben att skaffa ett damlag.

Read the full statement here 👉 https://t.co/XUvRwD5fWk #Amale #InterWomen #FCIM

— Inter ⭐⭐ (@Inter_en) October 23, 2018

I Kina är det klart att Dalian med bland annat nigerianska stjärnan Asisat Oshoala i laget vinner ligan för andra året i rad. Som synes nedan blev Marija Banusic tvåmålsskytt för sitt Beijing i 3–0-segern mot Hebei. Vad jag kan minnas är det väl svenskans två första ligamål för nya klubben. Däremot har hon tidigare gjort flera mål i cupen.

#CWSL | Hebei 0-3 Beijing: The foreigners Marija Banusic and Vero shone in the Beijing win away from home as the Swedish scoring two. Hebei are still pointless with just one match remaining and are officially relegated. #SteelRoses #WomenInFootball pic.twitter.com/JOvhjizonB

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) October 20, 2018

CHAMPIONNNNNNNN ………second time in a row …….bruhhhhhh I’m buzzziiinnngggg ….DALIAN QUANJIAN 🔴🔴🔴🔴🔴🔴🔴🔴🔴🔴🔝🔝 @ChinaWFT

— ASISAT M.O.N (@AsisatOshoala) October 20, 2018

Slutligen noteras att Australiens W-league drar igång på torsdagsförmiddagen, svensk tid. Det är en liga som utöver The Matildas även hyser många toppspelare från USA:s NWSL.

Öppningsmatchen är ett derby mellan Western Sydney Wanderers och Sydney FC. I hemmalagets trupp noteras den före detta Kvarnsvedenstjärnan Elisabeth Addo, och gästerna har affischnamn som Alanna Kennedy, Sofia Huerta, Lisa De Vanna och Caitlin Foord.

Alanna Kennedy

Överhuvud taget är det många utländska toppspelare i W-league i vinter. Exempelvis skall Japans pånyttfödda Yuki Nagasato spela för Brisbane, Linköpings engelska niomålsskytt Natasha Dowie återfinns i Melbourne Victory och hyllade irländska mittfältaren Denise O’Sullivan, som vunnit NWSL-guld med North Carolina Courage, skall nu även försöka bli mästare med Canberra.

När det gäller nordiska spelare återfinns isländska duon Fanndís Fridriksdóttir och Gunnhildur Jónsdóttir i Adelaide och danska Theresa Nielsen skall spela för Melbourne City.

Fanndis Fridriksdottir

Medaljerna är klara – och tung söndag för svensklag

Publicerad den 15 oktober, 2018 av Johan Rydén

Svara

Vi börjar närma oss upplösningen i damallsvenska 2018. Under helgen klarnade några saker. Numera vet vi att det blir Piteå, Rosengård, Göteborg och Kristianstad som tar medaljerna samt att det numera bara är tre lag som riskerar att följa med Kalmar ner i elitettan.

I toppen inträffade det för andra omgången i rad att alla de fyra topplagen tog tre poäng. Det kommer inte att inträffa någon mer gång, för i slutomgångarna är det inbördes möten mellan topplagen.

Jag hann kolla rätt mycket på söndagens matcher, och utifrån det ligger favoritskapet tungt på Rosengård inför måndagens seriefinal. Malmölaget imponerade nämligen när man vann hur säkert som helst i kluriga hemmamatchen mot Hammarby.

Två timmar tidigare hade Piteå däremot sett långt ifrån imponerande ut i Kalmar. Serieledarna tog en högst krampaktig 2–1-seger. Piteå hade väldigt svårt att få precision i passningarna, och det blev lite väl mycket långt på chans. Faktum var att lagets spel bara var marginellt bättre än damallsvenskan.tv:s kommentator – och han var tyvärr riktigt dålig.

Så utifrån helgens prestationer är alltså Rosengård storfavoriter på måndag. Men så enkelt är det ju inte. I Kalmar kunde Piteå i princip bara förlora. Allt annat än tre poäng hade varit ett fiasko. I Malmö kommer andra faktorer in i bilden.

Det blir verkligen en hyperintressant match på måndag. Men mer om den när vi kommer närmare avspark.

Redan på lördag möts de båda andra medaljörerna när Kristianstad tar emot Göteborg. Medan Göteborg fortfarande har en liten guldchans kvar kan KDFF som bäst sluta tvåa. Men i Kristianstad verkar redan en säkrad fjärdeplats vara lite som att ta guld.

Såå jääääkla skööönt! KDFF:s första medalj nånsin säkrad!!! https://t.co/FkX1XcM0iv

— Kristianstads DFF (@KDFF1998) October 14, 2018

Kristianstad visade styrka genom att vinna med 4–2 trots att man tidigt var i underläge med 2–0 mot LB07.

När LB gjorde två snabba samtidigt som Vittsjö kom i underläge på Stockholms stadion kände jag att Vittsjö var mer än halvvägs ner i elitettan. Men Kristianstads vändning räddade grannarna – åtminstone tillfälligt.

För om man i nuläget skall tippa vilket lag som följer med Kalmar ner i andradivisionen är det svårt att få förbi formsvaga Vittsjö.

Djurgårdens seger innebär att laget i praktiken har säkrat sitt kontrakt. Därmed är det bara Hammarby, Vittsjö och LB07 kvar i nedflyttningsstriden. För Bajen känns det lämpligt att vinna i Växjö på lördag – annars kan hemmamatchen mot Vittsjö i sista omgången bli en riktig ångestmatch.

Trots att Växjö föll med 4–0 mot Göteborg säkrade även nykomlingen i praktiken sitt kontrakt. Sex poäng och 16 mål skall ju inte LB kunna ta in på två omgångar.

I elitettan kan Örebro säkra sin damallsvenska återkomst på onsdag, när laget gästar AIK.

I natt fick vi två nya VM-lag. Som väntat vann USA och Kanada lätt sina semifinaler i det nordamerikanska mästerskapet. Kanada behövde i och för sig 43 minuter innan fantastiska Christine Sinclair kunde spräcka nollan på ett reservbetonat Panama.

Till slut vann kanadensiskorna med klara 7–0 – och Sinclair tog ytterligare två steg mot världsrekordet i landslagsmål. Hon är nu uppe i 177 – sju färre än Abby Wambach.

USA avgjorde tidigt mot Jamaica, och kunde byta ut nyckelspelare i paus. Amerikanskorna imponerar verkligen igen den här hösten. Efter några tunga år börjar Jill Ellis och Tony Gustavsson hitta rätt i sitt lagbygge.

Fortsätter amerikanskorna på den inslagna vägen samt slipper skador så blir de stora guldfavoriter i Frankrike nästa år. För det var länge sedan man såg USA så stabilt och bra som de varit i höst. Frågan är om laget ens var så här bra när man vann VM-guldet 2015.

Nästa spelare att nå upp till 100 landslagsmål lär bli Alex Morgan. Mot Jamaica gjorde hon sitt 95:e och 96:e. Hon har gjort dem på 150 landskamper – starkt.

150 caps. 95 goals.@alexmorgan13 doing @alexmorgan13 things and the #USWNT is up, 5-0! pic.twitter.com/PVq2GFnldO

— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) October 15, 2018

På onsdag klockan 23.00 svensk tid gör Panama och Jamaica upp om den tredje nordamerikanska platsen. Panama valde alltså att vila nyckelspelare mot Kanada för att satsa allt på Jamaicamatchen. Vi får se om det var ett segerrecept?

Två lag som inte har funnit segerrecepten i höst är svensklagen Montpellier och Chelsea.

Montpellier föll igen, den här gången med 2–1 borta mot Lyon. Sofia Jakobsson var enda svenska spelare i startelvan, och hon byttes ut i 80:e minuten. Linda Sembrant ingick inte i matchtruppen, och Stina Blackstenius blev kvar på bänken hela matchen.

För Lyon gjorde Jess Fishlock sitt första mål i sin andra match i klubben.

För det andra svensklaget i D1 Feminine gick det bättre. I förra inlägget hade jag inte koll på vilka svenska spelare som fick speltid för PSG i 3–1-segern mot Metz. Nu vet jag att Hanna Glas spelade hela matchen, Annahita Zamanian hoppade in sista tolv minuterna och att Emma Berglund fick se matchen från läktaren.

I England åkte svensklaget Chelsea på en riktig stjärnsmäll i derbyt mot Arsenal. The Gunners – där Jessica Samuelsson spelade sista fyra minuterna – vann med förkrossande 5–0 efter två mål vardera av Jordan Nobbs och Vivianne Miedema, och ett från Kim Little.

Trots att Chelsea har en match mer spelad är man sex poäng bakom Arsenal. För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen och Jonna Andersson de första 59 minuterna. Däremot satt Hedvig Lindahl på bänken hela matchen.

När Everton och Brighton spelade 3–3 fick Amanda Nildén göra sin WSL-debut. BP-produkten hoppade in i paus för Brighton.

Apropå BP tog de ett stort steg mot elitettan genom att vinna med 2–0 borta mot Rössö i Uddevalla. Även Morön står med ena benet i elitettan. Laget vann med 3–2 i Stockholm mot Bollstanäs, ett bra resultat att ha med sig till hemmareturen.

I Kina föll Beijing med 1–0 mot topplaget Jiangsu. Svensklaget har bara nio poäng på tolv omgångar och ligger på sjätte plats i tabellen.

#CWSL | Jiangsu 1-0 Beijing: Second goal in two matches for Tang Jiali! She was on target against Wuhan and confirmed the good form today with a great finish. The win keep Jiangsu in second place, four points behind Dalian. #SteelRoses pic.twitter.com/4CS6i9nflM

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) October 13, 2018

#CWSL | Table – 12th Week:

1st Dalian – 31 points
2nd Jiangsu – 27 points
3rd Changchun – 25 points
4th Wuhan – 18 points
5th Shanghai – 17 points
6th Beijing – 9 points
7th Henan – 9 points
8th Hebei – 0 point pic.twitter.com/DBVxMpRpke

— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) October 13, 2018

Slutligen till Tyskland där Wolfsburg numera är enda laget med noll insläppta mål. Kristine Minde gjorde två mål när Werder Bremen besegrades med 3–0 på bortaplan. Nilla Fischer spelade hela matchen. Hon var enda svensk som spelade i tyska ligan i helgen, men Amanda Ilestedt satt åtminstone med på bänken när Potsdam föll med 3–2 borta mot Essen.

Pressen vilar tungt på Rosengårds axlar

Publicerad den 21 september, 2018 av Johan Rydén

I helgen spelas den 18:e omgången av damallsvenskan. Avgörandets stund närmar sig med stormsteg, och fyra lag är fortfarande med i guldstriden.

Piteå och Rosengård som har guldet i egna händer. Om något av de båda lagen vinner alla sina fem återstående matcher vinner det också serien.

Troligen gäller även att tvåan Göteborg tar guld om man vinner sina fem avslutande matcher, men det är inte helt säkert. För Piteå måste också tappa poäng i någon match för att Göteborg skall kunna bli mästarinnor.

Kommer ni ihåg den 9 april då det var upptaktsträff för damallsvenskan. Då fick FC Rosengård hela 64,3 procent av guldtipsen. Varken Piteå eller Kristianstad fick några tips, medan Göteborg nådde 7,1 procent.

Kvar i guldracet när det börjar närma sig upploppsrakan är alltså den gigantiska favoriten, en outsider och två riktiga uppstickare. Pressen låg på Rosengård från start, och den har inte minskat. Tränare Jonas Eidevall har själv sagt att han tycker att det egna laget är seriens bästa. Till slut kan det fortfarande bli så att han, och alla vi som tippade Rosengård som guldmedaljörer får rätt.

Men hittills har inte Rosengård motsvarat förväntningarna. Faktum är att Malmöklubben ännu så länge inte har toppat damallsvenskan efter någon av de hittills spelade 17 omgångarna.

Totalt har man varit i serieledning i sex dagar. Det handlar om tre dagar i slutet av april och en dag i maj, då beroende på att man spelade före Piteå i den tredje och den fjärde omgången. Man ledde även serien två dagar i augusti, då beroende det att man spelade före Göteborg i 15:e omgången.

Men när alla lag har spelat lika många matcher har alltså inte Rosengård någon gång legat i toppen av tabellen. Hittills.

Samtidigt som Rosengård fortfarande har guldet i egna händer, har man även det klart tuffast spelschemat av de fyra guldkandidaterna. Utöver att man varvar damallsvenskan med Champions League skall Rosengård möta alla de tre huvudkonkurrenterna. Dessutom har man kvar att spela mot mardrömsmotståndaren Hammarby, som man har tre raka förluster mot, samt Vittsjö som man inte tagit full poäng mot sedan 2014.

Sett till de senaste matcherna tycker jag att det ser ut som att Rosengård känner pressen lite för mycket. Senast föll man tillbaka i fjolårshöstens synder, där man gång på gång tappade fokus, och började skrika över ofördelaktiga domslut.

I Linköping drog Rosengård på sig tre eller fyra varningar till följd av gnäll på domaren. Det är väldigt långt ifrån godkänt. För Sanne Troelsgaard och Nathalie Björn ledde det dessutom till röda kort och avstängningar. Så vinner man inga serier.

Sanne Troelsgaard

I de kommande matcherna ligger stort ansvar på tränare Eidevall och på rutinerade lagkaptenen Caroline Seger att få laget att fokusera på rätt saker – alltså att göra mål och vinna matcher.

Varken Eidevall eller Seger föregick dock med gott exempel i Linköping. Båda visade lite väl tydligt vad de tyckte om domare Sara Persson, något som kan ha bidragit till både förlusten och de röda korten. Seger hade exempelvis en lång och hetsig diskussion med Persson bara minuten innan LFC:s segermål.

Sara Persson och Pernille Harder

Och möjligen fick även Seger ett gult kort för snack på slutet. Det kan dock ha varit för en sen tackling som domare Persson håvade fram ostskivan. Därav tre eller fyra gula kort senast. De där korten kan bli avgörande även den här helgen. För varken Troelsgaard eller Björn får ju spela i söndagens glödheta Skånederby mot Kristianstad.

Det är en match som KDFF måste vinna om man skall ha kvar chansen att höja kronprinsessan Victorias pokal om några veckor. Det kanske inte är en absolut måstematch för Rosengård, men nästan. För i och med förlusten senast börjar marginalerna försvinna för seriefavoriten.

Det finns alltså förutsättningar för en riktig nagelbitare på Malmö IP på söndag 14.00. Noterbart är att KDFF inför förra hösten inte hade vunnit mot Rosengård (eller Malmöklubbens föregångare) i damallsvenskan. Nu har Kristianstad två raka segrar, men ingen av dem har varit i Malmö.

Det är för övrigt inte bara på spelare och ledares humör som man märker att avgörandet närmar sig. Senast var det en del både gummiarmar och -ben hos spelare i topplagen.

Landslagsmålvakten Zecira Musovic släppte ju exempelvis in ett mål (1–1) senast som hon skall rädda 999 gånger av 1000. Och i Göteborg bjöd Filippa Curmark in Vittsjö i matchen genom ett anmärkningsvärt självmål.

Filippa Curmark

Det faktum att väldigt få av de spelare och ledare som är inblandade i guldstriden faktiskt har varit med och vunnit SM-guld gör det hela ännu mer intressant. Det blir väldigt spännande att se vilka som klarar av att hantera pressen bäst.

Rosengård–Kristianstad på söndag är alltså omgångens riktiga toppmatch. För serieledande Piteå väntar bortamöte med Djurgården klockan 15.00 på söndag. Piteå spelar alltså sist av de fyra guldkandidaterna, något som kan innebära extra press.

Jag håller Piteå som favoriter på stadion, men höjer ett varningens finger för ett Djurgården som har tagit nio poäng på de fyra senaste omgångarna.

Först ut i guldstriden är Göteborg. De skall också till Stockholm, men för att möta Hammarby. Den matchen spelas lördag klockan 15.00. Göteborg är förstås klar favorit, inte minst eftersom man värvade Hammarbys kanske bästa spelare, Julia Zigiotti Olme, i somras.

Men samtidigt bör man vara medveten om att Göteborg inte har trivts mot Hammarby de senaste säsongerna. Bajen vände 0–1 till 3–1-seger på Valhalla i våras. Och Göteborg har bara en seger mot Hammarby på de fem senaste mötena.

På söndag är det även ett andra Skånederby. LB07 gästar Vittsjö i det som är sista chansen för Malmölaget. Vid förlust talar allt för att man får börja om i elitettan nästa år. Vid seger lever hoppet om räddat kontrakt vidare.

Apropå elitettan är det i helgen inga inbördes matcher mellan de fyra lag som gör upp om de allsvenska platserna. Dock har trean Lidköping en svår bortamatch i Kalix.

Utanför Sveriges gränser är förstås lördagskvällens final i amerikanska NWSL helgens stora begivenhet. 22.30 svensk tid tar regerande mästarinnorna Portland Thorns emot årets seriesuveräner North Carolina Courage. Matchen går att se på NWSL:s officiella hemsida.

Det är en repris på fjolårets final, där Portland vann lite lätt turligt. Jag håller North Carolina som favoriter, trots att de har bortaplan och trots att de har tre dagars kortare vila. North Carolina har en fantastisk fart i sitt anfallsspel, något jag tror kommer att bli avgörande. Portland har också sin styrka i offensiven, men deras anfallsspel bygger mer på finess.

Om ni har möjlighet att se matchen rekommenderar jag att ni tar chansen. Det kan bli en sevärd historia. En gissning är att det inte kommer att bli så mycket mittfältsspel.

I Frankrike är det måstematch för Montpellier redan i fjärde omgången. På söndag 15.00 tar svensklaget emot ett annat svensklag, PSG. Montpellier måste verkligen vinna för att ha kvar rimliga chanser att sluta topp två i årets liga.

Apropå PSG blev det i dag helt klart att Hanna Glas skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben, samt att hon kommer att spela med tröja nummer 2.

Welcome @hannaglas 🔴🔵
📄🖋@PSG_Feminines @PSG_inside pic.twitter.com/xKPGOiHsdq

— Boulleau Laure (@laureboulleau) September 21, 2018

OFFICIAL: Hanna Glas have signed for @PSG_Feminines in 🇫🇷 #TeamNeverlandMGMT pic.twitter.com/NBY1cNKxmE

— Michael Kallbäck (@MichaelKallback) September 21, 2018

I Tyskland är det full omgång på söndag. På DFB-tv visas spännande matchen Essen–Wolfsburg, den har avspark 15.00 på söndag. Noterbart är att det bara var just Wolfsburgs Nilla Fischer av svenskorna som spelade premiäromgången i Frauen-Bundesliga.

I England är det ligaomgång på söndag. Det är dock inga riktiga toppmöten den här gången. Serieledande Arsenal spelar hemma mot West Ham i en match jag hoppas att Jessica Samuelsson får vila ifrån. Hon har ju redan spelat två 90-minutersmatcher den senaste veckan.

Slutligen drog ligan i Italien i gång under fredagskvällen. Stephanie Öhrström vaktade Fiorentinas mål när man vann med klara 6–1 mot Atalanta.

⏱️FULL TIME⏱️
⚽️ #FiorentinaAtalanta 6-1#NoiSiamoFirenze #InsiemeSiamoPiùForti pic.twitter.com/hzbJsd5eyg

— ACF Fiorentina Femminile (@ACF_Womens) September 21, 2018

Övriga matcher i premiäromgången spelas under lördagen (fyra) och söndagen (en).

Tre debutanter i Gerhardssons oktobertrupp

Publicerad den 18 september, 2018 av Johan Rydén

Julia Zigiotti Olme

Peter Gerhardsson har just tagit ut 24 spelare till landskamperna mot Norge och Italien. Bland de 24 finns tre spelare som inte har debuterat i A-landslaget i form av målvakten Cajsa Andersson samt anfallarna Nina Jakobsson och Julia Zigiotti Olme.

Jämfört med förra truppen är även Nathalie Björn ny. Hon har inte varit med på ett tag, men spelade två landskamper i oktober 2016, och ingick också i Gerhardssons allra första trupp i fjol.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter (3):
Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Cajsa Andersson

Här är Jennifer Falk petad. Det känns ju rimligt då hon inte har spelat med Göteborg på ett tag. Gerhardsson valde som vanligt att stanna upp lite extra vid några spelare i sin genomgång. Andersson var en av dem, och henne beskrev han som en målvakt som är duktig med fötterna och som det känns läge att testa i de här två matcherna.

Backar (8):
Hanna Glas, Anna Oskarsson, Nilla Fischer, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson och Jonna Andersson.

Tove Almqvist och Nathalie Björn

När det gäller Björn beskrevs hon som en spelare som ibland är höger innerback, ibland högerback, alltså användbar på många positioner. Men framför allt lyfte Gerhardsson fram hennes ledaregenskaper och bedömde henne som mycket intressant.

Noterbart bland backarna är att Gerhardsson valde att ta ut Oskarsson och inte Jessica Samuelsson. Förbundskaptenen fick en fråga om Samuelsson, och svarade så här:

”Jessica är på gång och hon är uttagningsbar. Hon spelade 90 minuter i cupen i helgen, och skulle kunna vara med. Men hon har varit borta ett år, och vi vill gärna att hon skall komma lite mer i fas. Får hon lite mer speltid i Arsenal är hon högaktuell till nästa samling.”

Jämfört med förra samlingen saknas Amanda Ilestedt och extrainkallade Sandra Adolfsson. Potsdambacken är skadad, men ligger enligt Gerhardsson väl framme i sin rehab och skall förhoppningsvis vara aktuell till nästa samling. Adolfsson nämndes aldrig, men är väl helt enkelt petad.

Julia Karlernäs

Mittfältare:
Caroline Seger, Julia Roddar, Elin Rubensson, Julia Karlernäs, Olivia Schough och Lina Hurtig.

Här är Hanna Folkesson petad. Gerhardsson berättade att han hade förklarat för henne att han vill titta på lite andra spelare. Men han konstaterade att Folkesson är högaktuell framöver igen.

Personligen tror jag att Folkesson måste höja sig ett par snäpp om hon skall ta tillbaka sin landslagsplats. Hon måste nog bli lite mer av en poängspelare. Som jag ser det står Karlernäs klart före i nuläget, och jag håller även Ellen Lövqvist som en mer intressant innermittfältare.

Nina Jakobsson

Forwards:
Stina Blackstenius, Mimmi Larsson, Sofia Jakobsson, Nina Jakobsson, Kosovare Asllani, Anna Anvegård och Julia Zigiotti Olme.

Liksom Cajsa Andersson är Zigiotti Olme helt ny i A-landslagssammanhang. Gerhardsson konstaterade att hon i Göteborg har fått en roll som passar bra även för landslaget. Den 20-åriga Stockholmstjejen (fostrad i Bollstanäs) beskrevs som spelskicklig, snabb, men också – som väldigt hårt jobbande i defensiven.

Att få in den typen av spelare är nog otroligt viktigt inför nästa års VM-slutspel. Gerhardsson uttryckte det inte så, men konstaterade att det som har fungerat bäst under det dryga år han har varit ansvarig har varit försvarsspelet.

Han poängterade att landslaget mest har tränat anfallsspel, hur man vill att bollen skall gå. Eftersom man inte har haft mycket tid till större spel på samlingarna har det blivit mycket taktisk träning, både offensivt och defensivt.

När det gäller försvarsspelet sa han så här:

”Vi har inte tränat så mycket på det, men vi har pratat väldigt mycket om vår attityd i försvarsspelet. Om att ha en vilja att vinna bollen över hela planen. Det är inte alltid man kan göra det, och då gäller det att springa hemåt så fort som möjligt.”

Det var även tydligt att Gerhardsson inte är helt nöjd med hur hans landslag klarar anfallsspelet. Han pratade framför allt om att det finns saker man vill förbättra när det gäller passningsspelet.

”Vi behöver ett tydligare och bättre passningsspel, här har vi en bit kvar om vi skall bli en nation som kan konkurrera ordentligt i mästerskap.”

Två spelare som skulle kunna få roller här är Anvegård och Nina Jakobsson. I sin genomgång stannade Gerhardsson upp vid de båda, och när det gäller Jakobsson ville han se henne i lite mer i matchsituationer. Det kändes klart att hon kommer att få debutera i oktober.

Anna Anvegård

Klart var det också att han hade tänkt sig att Anvegård skulle ha spelat mer under senaste samlingen, men att sjukdom ställde till det. Växjöforwarden beskrevs som en mycket intressant framtidsspelare som har ett stort spel i sig. När jag träffade Gerhardsson före förra trupputtagningen var min känsla att förbundskaptenen tror stenhårt på Anvegård.

Ut från förra truppen har skadade Fridolina Rolfö gått. Det lät som att det kommer att ta några veckor innan Bayern Münchenforwarden är tillbaka i spel.

När Gerhardsson beskrev den fas hans landslag är inne i liknade han det vid ett klubblag i mars, alltså att man ännu är en bit ifrån den nivå man vill nå. Han var därmed nöjd med att han nu får tid att jobba med laget fram till VM. Under den perioden blir det nio–tio träningslandskamper, varav alltså tre i höst. Klart var även att man kommer att spela Algarve cup, vilket innebär ytterligare fyra matcher. Vilka övriga motståndare blir lär avgöras efter VM-lottningen den 8 december.

På presskonferensen lade Gerhardsson upp en bild på det ordspråk som Robert Broberg skapat, möjligen som en tolkning av Karin Boye:s dikt ”I rörelse”.

”Målet är ingenting, vägen är allt”

Sannolikt är de flesta av de spelare som kommer att vara med på vägen mot VM redan nämnda i det här inlägget. Några bubblare finns i Loreta Kullashi, Hilda Carlén, Emma Berglund och Johanna Rytting Kaneryd. Emilia Brodin, Emma Holmgren och Marija Banusic är ytterligare tre namn som skulle kunna komma att dyka upp i diskussionen.

Slutligen handlade en fråga på presskonferensen om utökning av damallsvenskan, något jag personligen är positiv till. Det visade sig att även Gerhardsson gärna hade sett fler lag i vår högsta serie. Han konstaterade att elitettan har 14 lag medan damallsvenskan bara har tolv, och sa:

”Det här är inte mitt bord, men jag tror att det finns läge att spela fler matcher än man gör nu.”

Landslagstankar, vändningar och LFC:s nya forwards

Publicerad den 12 augusti, 2018 av Johan Rydén

Nina Jakobsson

På tisdag skall Peter Gerhardsson presentera sin trupp till de båda avgörande matcherna i VM-kvalet. I dag var sista chansen för de damallsvenska spelarna att visa att de skall vara med.

I söndags satt jag bredvid Gerhardsson på Valhalla. Utan att vi egentligen pratade om henne fick jag en känsla av att Nina Jakobsson hade en chans att komma med. Hon känns som en bra backup till Fridolina Rolfö.

Jakobsson har varit väldigt bra hela säsongen, och hennes formkurva fortsätter att peka uppåt. I dagens seriefinal var hon inblandad i det mesta Piteå skapade framåt.

Jag pratade däremot en lite med Gerhardsson om Jessica Samuelsson. I helgen har Arsenalbacken gjort en efterlängtad comeback med några minuters inhopp i en träningsmatch.

View this post on Instagram

A post shared by Jessica Wik (@jessicawik15)

Kul för Samuelsson, men det rimliga är ju att comebacken kommer för sent för att hon skall vara aktuell för den kommande landslagstruppen.

Annars är ju både det troliga och rimliga att Gerhardsson satsar på de spelare som han använt tidigare i kvalet. Det som blir lite intressant är att se vem som blir tredjemålvakt bakom Hedvig Lindahl och Zecira Musovic. Senast var det Jennifer Falk, men hon har ju inte fått spela så jättemycket i Göteborg på sistone.

Falk stod i dagens seriefinal. De tre sista målen var hon chanslös på. Det första såg ganska ”lätt” ut vid en första anblick. Men efter att ha sett det några gånger tror jag kanske att det tar på en försvarare och ändrar riktning. Fast säker är jag inte.

Efter dagens seriefinal funderade jag lite över hur vanligt i årets damallsvenska det är att lag vänder underlägen till seger. Vid en snabb genomgång noterades att hälften av lagen i serien har vänt underlägen till seger.

Piteå är värst, de har vunnit tre matcher där de legat under. Vittsjö och Göteborg har vänt två underlägen medan Hammarby, Kristianstad och Djurgården har vänt var sitt.

Av de tio vändningarna har tre varit från tvåmålsunderlägen. Utöver Piteås i dag är det Vittsjö som reste sig mot Linköping samt Göteborg som vände mot Växjö.

Lag som klarar av att vända underlägen visar på mental styrka. Att Piteå visat både sig själva och sina motståndare att man vid tre tillfällen klarat av att vända underlägen till seger stärker förstås lagets aktier i den damallsvenska slutspurten.

Faktum är att kollar vi de tre topplagen har Piteå och Göteborg kommit i underläge i sex matcher vardera hittills i år, medan Rosengård bara hamnat i underläge fem gånger.

Ändå har Rosengård sämst facit i de här matcherna. De har bara tagit två poäng på de där fem matcherna, ingen gång har de alltså lyckats vända till seger. Piteå har tagit nio poäng från underläge och Göteborg sex.

Eskilstuna har inte vänt några underlägen till segrar. Men laget har tagit poäng från tvåmålsunderläge och i dag kändes det säkert lite som en vändning. Kristianstad hade ju nämligen straff i början av den andra halvleken.

Sannolikt höll halva damallsvenskan sina tummar för Kristianstadsseger, men Emelie Lundberg räddade Rita Chikwelu:s straff. Och i slutminuterna tryckte Hanna Glas in det mål som tar sörmlänningarna över nedflyttningsstrecket.

Nu är det i stället LB07 som är nere på nedflyttningsplats. Man föll i dagens Malmöderby med 3–0 mot Rosengård. LB har dock inlett hösten med att möta de båda topplagen Piteå och Rosengård.

LB:s inbördes möten med övriga lag på den nedre halvan kommer i de sju sista omgångarna. Det är där laget måste visa klass.

I övrigt i dag har vi fått klart med två kvartsfinalpar i U20-VM. I grupp B vann England före Nordkorea. I paus ledde Mexiko med 1–0 mot England, men engelskorna vände och vann med hela 6–1. Englands sista mål är ett av de konstigaste man sett. Det gjorde Lauren Hemp med höften.

Nordkorea avgjorde sin match mot Brasilien på övertid. Just innan hade brasilianskorna ett ribbskott. Nordkorea tog sig alltså vidare med ett nödrop.

I grupp A säkrade Frankrike gruppsegern via 4–0-seger mot redan slutspelsklara Nederländerna. Hos fransyskorna var Annahita Zamanian bänkad. Hennes ersättare Amelie Delabre gjorde tre mål.

U20-VM är för övrigt en stor framgång för Europa. Fyra av fem europeiska lag är redan klara för kvartsfinal, och i morgon kan även Spanien säkra en slutspelsplats. Deras avgörande match mot USA sänds på Eurosport 2 klockan 13.30. 16.30 visas även mötet mellan Tyskland och Haiti. Tyskorna har ju dock redan säkrat sin kvartsfinalplats.

De båda kvartsfinaler som är klara är England–Nederländerna och Frankrike–Nordkorea.

Det kan bli så att bara europeiska och asiatiska lag tar sig vidare. Två kontintenter som tappat rejält de senaste tio åren är Afrika och Sydamerika. I Afrika finns inga ungdomsmästerskap på flicksidan. De lag som kvalat in till U20-VM har spelat en kvalturnering, men den innehöll ingen final.

Sydamerika har ungdomsmästerskap, men det är ändå synd att säga att de sydamerikanska nationerna satsar på sina damlag. Utöver Brasilien är det få A-landslag som spelar landskamper mellan mästerskapen.

Ett världsdelsförbund som kan bli utan kvartsfinalplatser trots att man satsar stort är Concacaf, alltså Nord- och Mellanamerika. Där spelas det F15-mästerskap sedan 2014. Det tredje är i gång just nu, i morgon är det final mellan USA och Mexiko. Utöver världsdelsförbundets egna lag har Portugal och Nordirland varit med.

Slutligen hade jag trott att det skulle presenteras ett gäng damallsvenska nyförvärv under dagen. Och till slut kom det några. Först meddelade Linköping att man till slut hittat två nya forwards i engelsk-walesiska Emma Jones från Oregon State University och kanadensiska Marie-Yasmine Alidou d’Anjou från Olympique Marseille.

Linköpings Fotboll Club har gjort klart med två nya forwards. Brittiskan Emma Jones kommer senast från Oregon State University i USA och kanadensiskan Marie Yasmine Alidou A’Anjou ansluter från franska klubben Olympique de Marseille.

— Linköping FC (@LinkopingFC) August 12, 2018

Jag har inte sett någon av dem, och kan inte bedöma deras kvalitet. Jag noterar dock att Alidou d’Anjou gjorde tre mål på 16 matcher (11 från start) i D1 Feminine den senaste säsongen.

Däremot är inte danska Dajan Hashemi klar för LFC ännu. Men enligt LFC:s hemsida omfattas hon inte av transferfönstret, utan man har augusti månad på sig att göra klart med henne.

I övrigt i dag har Hammarby meddelat att man hann rekrytera amerikanska Lauren Kaskie från Chicago Red Stars innan fönstret stängde.

Hammarby has signed American midfielder Lauren Kaskie, last with #nwsl Chicago Red Stars, initially as far as I understand for the rest of the 2018 season. https://t.co/jZF8yxQzmH

— Daniel (@DandalBs) August 12, 2018

Dags för LFC:s spelare att börja prestera

Publicerad den 5 maj, 2018 av Johan Rydén

Vi är framme vid den vecka som vi pollenallergiker i Västsverige fasar, den där det utlovas sol, värme – och mycket höga halter av björkpollen. Vi får således se hur mycket kraft jag kommer att ha att blogga de kommande dagarna.

Efter fredagens trots allt oväntade tränarbyte i Linköping vet jag inte om LFC-spelarna ser fram emot de kommande dagarna med fasa. Men de bör nog förstå att det i alla fall är upp till bevis för dem under den kommande perioden.

Efter att ha gjort sig av med två tränare på mindre än ett halvår tycker jag nog att det nu är dags för spelarna att sluta gnälla och börja prestera. Annars kan ju vi utomstående betraktare förledas att tro att det är spelarna som är för dåliga, och inte tränarna.

LFC ställs omgående inför ett spännande test när man på måndag tar emot Göteborg. Då skall alltså en av damallsvenskans långsammaste backlinjer testas mot seriens kanske allra bästa djupledsforward i Christen Press.

I en sådan match blir det livsviktigt för Linköping att lagets forwards och mittfältare orkar sätta sådan press på Göteborgs bollhållare att göteborgskorna inte får sikta in sina passningar mot Press. Fixar LFC-spelarna det?

Frågan är retorisk, och jag måste säga att matchen är vansinnigt svårtippad. Jag rekommenderar helgardering…

Innan måndag spelas det fem andra matcher. I dag väntar Kalmar–Kristianstad, LB07–Vittsjö och Djurgården–Rosengård. I alla de matcherna är det tvåan som är utgångstecknet på tipset.

Kristianstad bör kunna ta sin första seger för säsongen när de åker till Kalmar. Något säger mig att Therese Ivarsson kommer att göra åtminstone två mål i den matchen.

Skånederbyt mellan LB och Vittsjö är kanske den mest öppna matchen. Målglada LB har gjort lika många framåt som serieledande Piteå, men måste hitta rätt i försvarsspelet om de skall kunna klättra i tabellen. Vittsjö har varit ojämnt i serieupptakten, men känns ändå stabilare än Malmölaget.

Djurgården imponerade i premiären, men kanske lurades man av att laget mötte ett svagt Eskilstuna. För i de två nästföljande matcherna har Stockholmslaget inte alls känts speciellt bra. Däremot har ju Rosengård fått en bra start, vilket gör att det är rimligt att tro på en bortaseger med två mål marginal.

På söndag väntar Växjö–Piteå och Eskilstuna–Hammarby, även det två matcher där tvåan bör vara med på en tipsrad. Dock bör framför allt matchen på Myresjöhus Arena garderas. Växjö och Piteå har bara släppt in två mål vardera så här långt, något som talar för att det inte blir något målkalas. Å andra sidan visade båda lagen offensiv form i förra omgången.

Det som blir mest spännande med den matchen är att se hur Växjös passningsorienterade spel som bygger på bollinnehav klarar av Piteås fina press. Senast blev Djurgården periodvis sönderstressat av pitetjejerna.

På Tunavallen väntar en riktig ångestmatch för hemmalaget. Efter tre omgångar har man gjort minst och släppt in flest mål i serien. Nu behöver United få med sig ett positivt resultat för att känna att man är med i serien. Förhoppningsvis är några av alla de tidigare skadade backarna tillbaka i Eskilstuna.

För annars blir det nog tufft. Hammarby har ju varit väldigt rappt och vasst framåt, och faktiskt gjort näst flest mål. Och nu lär ju Elise Kellond-Knight ha lärt sig sina lagkamrater ännu lite bättre, vilket knappast är ett minus för Bajen.

I helgens omgång i elitettan ställs det båda sjupoängarna mot de båda poänglösa lagen. Medan Kungsbacka tar emot Assi skall Kif Örebro spela halvderby mot Mallbacken. Omgångens kanske mest intressanta match är nog ändå den i Medelpad mellan Sundsvall och AIK. Båda lagen har startar positivt, och stå på sex poäng.

Jessica Samuelsson

Utanför Sveriges gränser är väl dagens FA-cupfinal dagens höjdpunkt. Arsenal och Chelsea gör upp på Wembley 18.30 inför storpublik. I början av veckan meddelade BBC att fler än 40 000 biljetter var sålda. Det lär bli en häftig upplevelse för Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson. När det gäller Arsenals Jessica Samuelsson är hon äntligen tillbaka i fotbollsträning. Någon speltid i FA-cupfinalen lär det ju dock inte bli.

Apropå England spelade Manchester City sin ena hängmatch i WSL i veckan. Man besegrade Bristol City med 6–1, vilket innebär att City passerade Chelsea i tabelltoppen med två måls marginal. Julia Spetsmark ingick inte i Citys matchtrupp.

Fridolina Rolfö

I morgon är det full omgång i tyska Frauen-Bundesliga. På DFB-tv visas högintressanta svenskmötet Bayern München–Turbine Potsdam med start 14.00, alltså matchen där Fridolina Rolfö ställs mot Amanda Ilestedt. Jag har ju räknat bort Potsdam ur striden om andraplatsen. Men med seger i Bayern i morgon har man ändå en liten, liten chans. För Rolfö och hennes lag gäller det nog att vinna. Annars kan Freiburg smita förbi i tabelltoppen – om de vinner hemma mot SC Sand.

I veckan har Wolfsburg tagit ännu ett steg mot guldet genom att bortabesegra Werder Bremen med 5–0. Nilla Fischer:s gäng åker till Frankfurt för att ytterligare förstärka greppet om guldet.

I Frankrike är det dags för semifinaler i cupen. Både Soyaux–PSG och Lyon–Montpellier spelas på måndag klockan 21.00. Det känns väl som att det är upplagt för final mellan PSG och Lyon?

I USA:s NWSL är det ”derby” mellan Portland och Seattle i kväll 21.30. Det brukar vara kul matcher. I morgon 21.00 är det dessutom toppmöte mellan de två lag som just nu ligger etta och tvåa i den haltande tabellen, North Carolina och Chicago Red Stars. Alla matcher i NWSL brukar gå att se via ligans hemsida.

Slutligen några ord om veckans debatt i kommentatorsfältet. Jag klev in och satte stopp när det kom kommentarer som med råge passerade gränsen för hur stora personangrepp som kan tillåtas.

Efter det kom det även några inlägg skrivna i en ton som jag normalt tillåter. Men eftersom jag var rädd att de kommentarerna skulle leda till att påhoppen skulle ta fart igen valde jag inte heller publicera dem.

Som någon konstaterade var det här ju inte första gången som gränsen passerades. Jag fick frågan vad som återstår för mig som ”debattledare” när tillsägelserna inte räcker till.

Det är en bra fråga. Man kan ju ägna sig åt avstängningar, men sådana åtgärder vill jag undvika så långt det bara går. I grunden är det ju bra att damfotbollen väcker känslor och engagemang. Man vill ju ha en het och levande debatt. Men som sagt, man vill ju att den debatten skall handla om fotboll, och inte om påhopp.

När man skall svara på något som man blivit upprörd av rekommenderar jag att man, innan man skickar i väg det, läser igenom sitt svar högt och funderar över om man verkligen står för de ord man skrivit. Så brukar jag göra, och inte sällan leder det till att ordvalen blir mindre aggressiva.

Bilder av 2017 – del 4, EM

Publicerad den 16 januari, 2018 av Johan Rydén

Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är dags att ytterligare utöka bloggens bildarkiv. Här är 140 bilder från fjolårets EM-slutspel på Sverige, Danmark, Norge, Schweiz, Frankrike, Spanien och Skottland.

Caroline Graham Hansen och Pernille Harder

Ingrid Moe Wold

Andrea Pereira

Noelle Maritz

Frankrike

Line Röddik Hansen

Lee Alexander

Ada Stolsmo Hegerberg

Cecilie Sandvej

Paula Nicart

Norge

Pauline Hammarlund

Melania Gabbiadini

Nanna Christiansen

Pernille Harder

Ada Hegerberg intervjuas

Vanessa Bernauer

Skottland

Spanien

Caroline Graham Hansen

Erin Cuthbert

Fridolina Rolfö

Vicky Losada

Ada Hegerberg

Ingrid Marie Spord

Line Sigvardsen Jensen

Pia Sundhage

Ingvild Isaksen

Frederikke Thögersen

Erin Cuthbert

Skottland

Nils Nielsen

Frederikke Thögersen

Cinzia Zehnder

Frankrike

Jennifer Hermoso

Oda Bogstad, Cecilie Fiskerstrand och Frida Leonhardsen Maanum.

Marta Torrejon

Simone Boye Sörensen

Frankrike

Federica Di Criscio

Luna Gewitz

Leila Ouahabi

Kristine Leine

Vanessa Bernauer

Mariona Caldentey, Sandra Panos och Irene Paredes

Jonna Andersson

Caroline Graham Hansen och Pernille Harder

Amanda Sampedro

Ana Maria Crnogorcevic

Elena Linari

Martina Rosucci

Mimmi Larsson

Fridolina Rolfö

Marta Torrejon

Danmark

Celia Jimenez

Emma Berglund

Danmark

Skottland

Schweiz

Lisa-Marie Karlseng Utland

Esther Gonzalez

Silvia Meseguer

Norge

Lara Dickenmann

Guro Reiten

Stine Pedersen

Virginia Torrecilla

Pauline Hammarlund

Norge

Virginia Torrecilla

Pernille Harder

Schweiz–Frankrike

Leann Crichton och Erin Cuthbert

Marta Torrejon

Sverige

Norge

Stine Pettersen Reinås

Rahel Kiwic

Sveriges EM-elva mot Italien

Ingrid Schelderup

Nadia Nadim

Alia Guagni

Martina Voss-Tecklenburg

Stina Lykke Petersen

Jessica Samuelsson

Sanne Troelsgaard

Ramona Bachmann

Josefin Johansson

Olga Garcia

Katrine Veje

Anja Sönstevold

Jessica Samuelsson

Jonna Andersson

Schweiz

Maria Thorisdottir

Ingrid Hjelmseth

Emilie Haavi

Manuela Giugliano

Danmark

Ingrid Marie Spord

Alia Guagni

Olga Garcia

Lotta Schelin

Simone Boye Sörensen

Lia Wälti

Olga Garcia

Ada Hegerberg

Alexia Putellas

Ana-Maria Crnogorcevic

Cecilia Salvai

Elise Thorsnes

Mjelde, Fiskerstrand, Hegerberg

Eseosa Aigbogun

Virginia Torrecilla

Antonio Cabrini

Caroline Weir

Paula Nicart

Danmark

Mariona Caldentey

Ada Hegerberg

Alexandra – ”Ale”

Celia Jimenez och Olga Garcia

Frederikke Thögersen

Sofie Junge Pedersen

Ana Maria Crnogorcevic

Virginia Torrecilla

Andrine Stolsmo Hegerberg

Danmark

Martin Sjögren

Stine Larsen

Lia Wälti

Schweiz

Katja Schroffenegger

Leila Ouahabi

Ada Stolsmo Hegerberg

Marta Corredera

Guro Reiten

Bilder av 2017 – del 3, EM

Publicerad den 10 januari, 2018 av Johan Rydén

Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som utlovat fortsätter jag att ladda upp de bilder från 2017 som funnits i min dator, men som jag antingen hade glömt eller inte hade hunnit ladda upp tidigare. Redan i förra bildinlägget nådde jag fram till EM, och den första svenska träningen som jag bevittnade.

Den här gången blir det rakt igenom bilder från EM. Det handlar dels om ytterligare en svensk träning samt bilder från matcherna Spanien–Portugal, Sverige–Ryssland och Frankrike–Österrike. Totalt handlar det om 132 bilder. Här är de även en och en:

Mapi Leon

Laura Feiersinger

Nicole Billa på presskonferens

Claudia Neto

Stina Blackstenius och Hanna Folkesson

Lisa Makas i mixade zonen

Frankrike

Lisa Makas

Österrike tackar fansen

Ryssland

Carolina Mendes och Fransisco Neto

Daria Makarenko

Viktoria Schnaderbeck

Jessica Houara-d’Hommeaux

Kosovare Asllani

Anna Cholovyaga

Amandine Henry

Spanien

Sverige

Viktoria Schnaderbeck

Sarah Puntigam

Huvuddomare Jana Adamkova med Bibiana Steinhaus vid sin sida

Marie-Laure Delie

Franska fans

Manuela Zinsberger

Spanien

Österrikisk glädje

Österrike firar poängen

Frankrike tackar fansen

Sarah Zadrazil

Amandine Henry

Irene Paredes

Kvadraten, Hanna Folkesson med bollen. Lilie Persson jagar. Och Sara Thunebro fotar.

Silvia Meseguer

Natalya Solodkaya

Stina Blackstenius

Gaetane Thiney

Irene Paredes

Hanna Glas

Orange supportrar.

Jasmin Eder

Wendie Renard

Camille Abily

Sverige

Frankrike tackar fansen

Sarah Bouhaddi

Viktoriya Shkoda (5), Marina Fedorova (16) och Anna Belymyttseva (13).

Hanna Glas

Gaetane Thiney

Carina Wenninger

Anna Kozhnikova, (15) Elena Danilova och Elvira Ziyastinova

Lilie Persson och Pia Sundhage

Österrike

Lotta Schelin

Alexia Putellas

Fridolina Rolfö

Nicole Billa

Sarah Puntigam

Elvira Ziyastinova och Anna Kozhnikova

Kadidiatou Diani, Claire Lavogez och Sakina Karchaoui

Portugal

5 Andrea Pereira och 17 Olga Garcia

Portugal

Amandine Henry

Tatyana Shcherbak

Kvadraten, Lilie Persson jagar

Elena Fomina, presskonferens

Österrikes fans

Lisa Makas

Carole Costa

Österrikisk glädje

Nadine Prohaska

Volleyboll med levande nät

Lilie Persson

Jessica Houara-d’Hommeaux

Eugenie Le Sommer

Laura Georges

Sandie Toletti och Clarisse Le Bihan

Spanien

Ryssland

Marina Kiskonen och Nadezhda Karpova

Sverige

Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö i mixade zonen

Linda Sembrant och Magdalena Eriksson

Dominik Thalhammer på presskonferens

Österrike

Portugal deppar

Olivier Echouafni på presskonferens

Fransisco Neto

Inne på spelarhotellet

TV4:s studio

Österrike

5 Andrea Pereira 15 Silvia Meseguer

Spanien

Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson stretchar

Österrikisk glädje

Elena Morozova

Silvia Rebelo

Eugenie Le Sommer

Österrike

Paula Nicart

Spanien

Dominik Thalhammer

Elena Fomina

Elvira Ziyastinova

Pia Sundhage och Fridolina Rolfö

Österrike firar poängen

Frankrike

Leila Ouahabi

Sarah Puntigam och Nina Burger

Sandra Panos

Aissatou Tounkara

Österrike

Hedvig Lindahl och Hilda Carlén

Nilla Fischer

Portugal

Eugenie Le Sommer

Carolin Grössinger

Olivier Echouafni

Amanda Sampedro

Alena Belyaeva

Magdalena Eriksson, presskonferens

Ekaterina Sochneva

Kvadraten, Olivia Schough jagar

Grace Geyoro

Viktoriya Shkoda

Sakina Karchaoui och Kadidiatou Diani

Frankrike

Alexia Putellas

Andrea Pereira

Nina Burger

En blogg om internationell damfotboll

Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå

Kategoriarkiv: Jessica Wik (Samuelsson)

VM-tankar efter turlig 2–0-seger i Österrike

Janogy till Algarve – många får visa upp sig

Analys av landslaget med hemmasnickrad metod

Nigeria och Sydafrika till VM – och ny landslagstrupp

Silly season, Afrika och dråpslag för England

Stormatch mot Tyskland på Friends

Samuelsson, Ilestedt och Anvegård i startelvan

Samuelsson tillbaka mot England

Medaljerna är klara – och tung söndag för svensklag

Pressen vilar tungt på Rosengårds axlar

Tre debutanter i Gerhardssons oktobertrupp

Landslagstankar, vändningar och LFC:s nya forwards

Dags för LFC:s spelare att börja prestera

Bilder av 2017 – del 4, EM

Bilder av 2017 – del 3, EM