Wolfsburg ser ut att förstärka med Yuki Ogimi. Därmed förstärker de tyska serieledarna också greppet om topplaceringen på alla Europas klubbrankinglistor.
Nu kring jul och nyår har noterat två färska sådana listor. Dels har utmärkta svenska bloggen Spelare 12 kommit med sin senaste rankning. Dels har nya sidan Women’s Football Daily gjort en rankning.
Båda bygger på den senaste tidens resultat. Ändå är de rätt olika.
Spelare 12 har följande tio i topp:
1) Wolfsburg
2) Bayern München
3) PSG
4) Lyon
5) Rosengård
6) Turbine Potsdam
7) FFC Frankfurt
8) Juvisy
9) LSK Kvinner
10) Göteborgs FC
Women’s Football Dailys lista bygger på ett brett statistiskt underlag som förklaras här. Listan har följande tio lag i toppen:
1) Wolfsburg
2) Lyon
3) PSG
4) FFC Frankfurt
5) Rosengård
6) Turbine Potsdam
7) Juvisy
8) Bayern München
9) LSK Kvinner
10) Stabaek
Det går att ha många synpunkter på listorna. Den matematik som gör att två norska lag hamnar på tio i topp gör mig lätt kritisk. Och även om PSG slog ut Lyon ur Champions League tycker jag inte det är rimligt att Parisklubben rankas före Lyon. Men man får ju ta sådana här rankinglistor för vad de är – en kul grej.
Den enda rankinglista som har egentlig relevans är ju Uefas officiella och den bygger ju bara på Champions League, vilket gör den högst missvisande.
Personligen har jag funderat lite över vilka lag som har högst potential i Europa. Alltså vilka som skulle vinna om alla lag alltid presterade på toppen av sin förmåga.
Jag är rätt övertygad om att Lyon är etta och Wolfsburg tvåa på en sådan lista, även om Wolfsburg knappar in om de gör klart med Ogimi. Sedan borde Rosengård vara heta kandidater till tredjeplatsen.
Utöver rankinglistorna presenterade häromdagen fyra av de personer som ligger bakom podden Women’s Soccer Zone sina toppspelare från 2014 i det så kallade #ZoneAwards. De tog ut världens bästa spelare lagdel för lagdel samt bästa unga spelaren, bästa managern och bästa matchen. Eftersom de fyra har olika nationalitet, täcker sportens två bästa kontinenter och bevakar olika ligor tycker jag att listorna är lite intressanta.
Alla fyra var överens om att Champions Leaguefinalen var 2014 års bästa match. Där har jag inte heller någon avvikande synpunkt.
Hedvig Lindahl
När det gäller världens bästa målvakt i fjol fick faktiskt Hedvig Lindahl och Almuth Schult två röster vardera. Där har jag svårt att instämma, även om jag måste säga att målvaktsbiten var svår under fjolåret. I min ranking var Hope Solo trots allt högst placerade målvakten, men det var långt ifrån överlägset. Andra namn som flashade förbi var bland annat Alyssa Naeher och Erin McLeod.
Även i kategorin bästa back hade vi svensk representation i form av Nilla Fischer som fick tre röster medan Lara Dickenmann fick en. Här är jag helt enig med juryn då jag ju hade just Fischer och Dickenmann som de två högst placerade backarna på min rankning.
Årets mittfältare delades med två röster vardera på Kim Little och Louisa Necib. Det stämmer ju också ganska bra med min ranking där Little, Nadine Kessler, Shirley Cruz, Veronica Boquete, Carli Lloyd och Necib i nämnd ordning var de högsta placerade mittfältarna.
Intressant att fyra olika spelare fick röster som årets forward; Amy Rodriguez, Eugenie Le Sommer, Christen Press och Vivianne Miedema. Le Sommer och Press var med på min lista, Miedema just utanför medan Rodriguez inte nämndes. Trots viss överensstämmelse är det den positon där jag står längst ifrån Women’s Soccer Zones jury. Jag hade ju Gatene Thiney, Lauren Holiday och Anja Mittag som mina toppar.
Ada Stolsmo Hegerberg
Bästa unga spelare är en kul kategori. Jag räknar ung spelare som 20 år eller yngre. Där hade jag Miedema i topp närmast före Ada Stolsmo Hegerberg och Asisat Oshoala. I #ZoneAwards föll rösterna på fyra olika spelare. Hegerberg och Miedema var med liksom Pauline Bremer och Leah Williamson.
Managerkategorien väljer jag att lämna därhän, för den är ju närmast omöjlig för en utomstående att bedöma. Röster där gick dock till Ralf Kellerman, Maren Meinert, Laura Harvey och Mark Parsons.
Slutligen fick Kessler tre röster som världens bästa spelare 2014 alla kategorier. Tydligen fick man inte rösta på samma spelare i två olika kategorier, för då skulle ju Kessler även ha vunnit mittfältskategorien. Den fjärde rösten tillföll Boquete. Här röstar jag som bekant på Kim Little.
Enligt lokaltidningen i Wolfsburg, WAZ – Wolfburger Allgemeine, kommer de dubbla Europamästarinnorna VfL Wolfsburg kommande vecka att presentera japanska forwardsstjärnan Yuki Ogimi som sitt senaste nyförvärv.
Yuki Ogimi skjuter
Det är definitivt den tyngsta värvningen i europeisk damfotboll hittills i vinter. Ogimi, som då hette Nagasato, var inhoppare i VM-finalen 2011. Sedan dess har hon utvecklats rejält som spelare och har de senaste åren varit Japans storstjärna bredvid Aya Miyama.
Överraskande valde Ogimi att lämna Turbine Potsdam och flytta till engelska Chelsea sommaren 2013. Nu ser det alltså ut som att forwarden återvänder till tyska ligan efter 1,5 år i WSL.
Personligen gillar jag Ogimis spelstil skarpt. Hon är hyfsat snabb, stark och väldigt bollskicklig. Dessutom är hon duktig i luftrummet. De senaste åren har hon varit med på mina listor över världens bästa spelare. Kanske borde hon ha varit med även på 2014 års lista. Fast eftersom jag bara har sett henne spela en gång under året – mot korpmotstånd i Asiatiska mästerskapen hade jag helt enkelt inte underlag för att ta med henne på min topplista.
Med värvningarna av Potsdams offensiva speluppläggare Julia Simic och Ogimi får Wolfsburg en fantastisk bredd på sin trupp. På twitter föreslogs i natt följande startelva:
Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Babett Peter, Noelle Maritz – Lena Goessling, Nadine Kessler – Caroline Graham Hansen, Lina Magull, Alexandra Popp – Ogimi.
Det skulle samtidigt innebär att Wolfsburg kommer att sitta på två internationella topplag, då spelare som Simic, Vanessa Bernauer, Martina Müller, Anna Blässe, Stephanie Bunte, Verena Faisst,Zsanett Jakabfi med fler är förpassade till bänken.
Eftersom Wolfsburg är kvar i både tyska cupen och Champions League samt att Frauen-Bundesliga har ett komprimerat program på våren till följd av sommarens VM kommer laget nästan att spela två matcher hela vägen. Således kan den breda truppen komma till nytta.
För FC Rosengård blir den svåra uppgiften att ställas mot Wolfsburg i kvartsfinalen av WCL nu ännu svårare. Lagen möttes ju i åttondelsfinal i november 2013. Då blev det 2–1 till tyskorna i Malmö och 3–1 i Wolfsburg. Therese Sjögran kommenterade de båda matcherna så här i tidningen Match förra våren:
”Hade vi gjort mål på våra chanser hade vi vunnit hemmamatchen med 3–0. Minst. Det var liksom inga dussinlägen, det var klara chanser. Och det var inte så att vi fick slita för varje läge, vi spelade bara så bra. Sen är det alltid tufft att åka ner dit och ha ett 2–1-underläge. Hade vi bara vunnit hemma och parkerat bussen borta… Så nära är vi liksom. Det handlar ju om att när man möter de bästa lagen så måste man sätta sina chanser.”
Som jag ser det är det där inte så bara. Det som gör ett klasslag till ett klasslag är att det är bättre på att utnyttja sina chanser än andra lag. Wolfsburg är ett klasslag.
Visst har Rosengård en starkare trupp än vad LdB FC Malmö hade för 1,5 år sedan och bättre chanser till våren. Å andra sidan var Wolfsburg inne i en liten formsvacka just den perioden under hösten 2013 och man har en mycket bredare trupp nu. Kryddas den truppen i veckan med Yuki Ogimi förbättras oddsen rätt rejält till att Wolfsburg skall bli första klubben att vinna WCL tre år i rad.
Lotta Schelin blev tvåmålsskytt i helgens omgång i den franska ligan. Jag är ganska säker på att Schelin hellre hade sett att minst ett av de där båda målen hade fallit tidigare i veckan…
Schelins båda mål i 7–0-segern mot Rodez innebär att hon nu står på tolv vilket innebär andraplats i skytteligan – två mål bakom norska klubbkompisen Ada Stolsmo Hegerberg. Schelins båda mål innebär dessutom att Diamantbollenvinnaren nu är uppe i 13 ligamål det här kalenderåret. Därmed är hon nu ikapp och förbi Kosovare Asllani som gjort tolv franska ligamål under 2014. Asllani har ju sannolikt spelat klart för i år så Schelin har bra chans att glida ifrån de kommande veckorna.
Först såg jag uppgifter om att Linda Sembrant skulle ha gjort Montpelliers sena kvitteringsmål till 1–1 borta mot Soyaux. Men nu är det målet skrivet på franska U20-VM-stjärnan Claire Lavogez, så Sembrant står kvar på ett ligamål den här säsongen.
Montpellier har för övrigt en riktigt dålig period. Gårdagens kryss var lagets tredje raka i matcher som man bör ha goda möjligheter att vinna, nämligen Guingamp (0–0 hemma), Mets (2–2 borta) och så då Soyaux, 1–1 borta.
I övrigt i Frankrike blev det planenliga segrar för PSG (2–0 mot Saint-Etienne) och Juvisy (4–0 mot Metz). Därmed leder Lyon serien med nio raka segrar. Juvisy har åtta segrar och två förluster medan PSG just nu är trea på åtta segrar och en förlust.
* I tyska Frauen-Bundesliga tog alla de fyra topplagen planenliga segrar. Bayern München drog till med hela 7–0 mot tabelljumbon Herforder efter tre mål av schweiziska Vanessa Bürki. Därmed leder Bayern nu med tre måls marginal till Wolfsburg, som ”bara” vann med 4–0 mot Essen i dag. Nilla Fischer spelade hela matchen, som för övrigt stod 2–0 redan efter fyra minuter.
En poäng bakom Bayern och Wolfsburg smyger Frankfurt med i toppstriden. De smög dock inte så mycket inledningsvis i dag. Tvärtom var det 5–1 borta mot Hoffenheim redan efter en halvtimma. Frankfurt har gjort klart flest mål i serien, och har två spelare i toppen av skytteligan. Celia Sasic leder på tolv mål med Kerstin Garefrekes som tvåa på åtta.
Olivia Schough
* I Ryssland spelades ligan klart i dag. Zvezda 2005 Perm har varit klara mästare i nästan en månads tid. Det hindrade dock inte att de vann dagens bortamatch mot Olivia Schough:s Rossiyanka med 1–0. Rossiyanka slutar fyra i tabellen, och obekräftad statistik visar att Schough spelat nio ligamatcher och på dem noterats för noll mål. Av Rossiyankas hemsida framgår att svenskan spelade hela dagens match.
Troligen var det också hennes sista. I varje fall ger hon den signalen på sitt Twitterkonto. Återstår att se vart hon är på väg den här gången. Proffsäventyren har ju tyvärr inte blivit några fullträffar.
* Bröndby vann danska seriefinalen mot Fortuna Hjörring med 3–2 efter två mål av Emma Madsen. Bröndby har därmed fem poängs ledning med fyra omgångar kvar tills serien delas upp och två tills det blir vinteruppehåll. Målen går att se på det här klippet.
Det här är inlägg nummer 1500 på den här bloggen. Jubileumsinlägget tänkte jag i första hand ägna åt damfotbollen i vår huvudstad.
Efter Tyresös kollaps är situationen i Stockholmsområdet historiskt dyster. AIK är enda laget därifrån i den högsta serien nu. Och det ser för tillfället ut som att det bara blir AIK även nästa år.
Tidigare idag åkte jag till Valhalla för att se just AIK. Jag hade sett dem en gång tidigare – mot Jitex. Och då tyckt att de var svaga. Men jag måste ändå säga att jag blev väldigt besviken idag. För AIK var ännu sämre än jag hade trott.
Visst kom de till spel utan Malin Levenstad. Och Emma Lundh spelade bara andra halvlek. Men herregud vad uddlöst och vekt det var. AIK var ett juniorlag i allsvenskan.
Besvikelsen innefattade såväl spelstyrka, fysik som taktik. Börjar vi med det taktiska så finns det folk som tycker att det är hedrande med lag som åker och bjuder upp till spel på bortaplan mot sportsligt sett överlägsna motståndare. Jag tillhör inte dem.
Jag tycker att det är tråkigt att se hur ett lag ställer upp för sin egen slakt. Att trycka upp sin backlinje högt och lämna ytor för sprinters som Manon Melis och Sofia Skog är ogenomtänkt. Om man dessutom låter Sara Lindén få yta att ta emot bollen framför backlinjen så är det förödande.
Sofia Skog
Den taktiken gjorde att matchen var avgjord efter en halvtimma. När AIK sedan efter paus ofta var tillbakatryckt till eget straffområde stod det kvar två forwards på mittlinjen. Vad de gjorde där förstod jag aldrig. För några anfall hade inte AIK.
I en match som den idag på Valhalla måste man periodvis kunna spela grisfotboll, och försvara med nio spelare. Sedan blev det inte bättre av att AIK bjöd göteborgskorna på ett par riktigt billiga mål. Det verkade som att det fanns stora svagheter både i kommunikation och bestämdhet i eget straffområde.
AIK behöver helt klart förstärka rejält om man skall kunna ta den vakanta platsen som Stockholms damfotbollsstolthet. För visst borde Stockholmsområdet ha ett lag som är med och slåss om medaljerna?
Inledningsvis tyckte jag för övrigt att det var kul att AIK hade en liten hejaklack med sig. Fast så kul var inte supportrarna. Tvärtom var de grymt fantasilösa och körde meningslösa ramsor som ”Hata, hata, hata Göteborg” och ”Varför sjunger inte ni?” Det som kunde ha varit en kul krydda möttes istället av burop från hemmapubliken.
Noterbart var att den enda svenska landslagsspelaren på planen var AIK:s Emma Lundh. Det hon uträttade på sina 45 minuter höll knappast landslagsklass. Däremot höll Sara Lindén landslagsklass. Hon fullständigt ägde matchen i 60 minuter. Boråstjejen har nu gjort åtta mål och fyra assist och är med det klart bästa svenska poängplockare i damallsvenskan.
Sara Lindén
Den smartness och kreativitet som Lindén visat i nummer 10-rollen flera gånger jag sett henne under året hade inte Pia Sundhage:s landslag mått dåligt av…
Göteborg vann till slut med 6–0 efter att Lindén, Melis och Skog gjort två mål vardera.
I ett regntungt Linköping föll Jitex också med 6–0 efter två mål av Pernille Harder. AIK och Jitex är egentligen båda för dåliga för vår högsta serie. Men AIK lär hänga kvar tack vare Tyresö.
AIK och Jitex är ju två klubbar som satsar på unga svenska spelare – alltså lag som bland annat våra förbundskaptener borde älska. När jag på twitter tidigare idag skrev att det var klasskillnad mellan AIK och Göteborg konstaterade Rosengårdstränaren Jonas Eidevall att det inte finns talanger som kan bära ett damallsvenskt lag. Och att även Sveriges U23-landslag hade åkt ur vår högsta serie.
Eidevall återupprepade också sitt förslag om att det bästa ur talangutvecklingssynpunkt vore att utöka damallsvenskan till 16 lag. Då skulle fler talanger få speltid. Jag tycker absolut att Eidevall är något på spåret. Samtidigt är risken att det skulle bli betydligt många fler 6–0-segrar i en sådan serie. Fast det är det kanske värt?
Tillbaka till pågående allsvenska. De båda 6–0-segrarna Göteborg och Linköping tog chansen att haka på Örebro i kampen om andraplatsen. Örebro som vann sin sjunde raka seriematch genom 1–0 hemma mot Umeå. Jag gissar att Kif är det lag som minst av alla uppskattar den väntande semestern.
Som tabellen ser ut nu har vi Fyra topplag, fyra mittenlag och tre bottenlag. Skytteligan leder Anja Mittag på nio mål, ett fler än Lindén och två fler än Melis.
* I elitettan spelade Djurgården och Sunnanå oavgjort, 2–2. Det innebär att Mallbacken vid vinst i sin hängmatch mot QBIK kommer att ha tio poängs marginal ner till strecket när elitettan går till halvtidsvila.
Det är för övrigt de fem seriefavoriterna som ligger i topp.
* I engelska WSL tog Arsenal sin första seger för året genom 1–0 mot Liverpool. Casey Stoney gjorde målet som gjorde att Gunners lämnade jumboplatsen. Birmingham och Chelsea vann också idag, och ligger nu etta och tvåa.
* I japanska Nadeshiko League vann Yunogo Belle sin hängmatch, och är nu uppe på samma poäng som serieledande Urawa Reds.
* I USA ser det ut att bli en grym kamp om de två sista platserna till NWSL-slutspelet. Seattle och Kansas lär ta de två första platserna. Men mellan Washington, Western New York, Chicago och Portland blir det stenhårt. I en haltande tabell skiljer det nu två poäng mellan de fyra lagen.
NWSL måste ju i alla fall vara den klart mest stjärnspäckade ligan i världen. I natt satt spelare som Lisa De Vanna, Kerstin Garefrekes,Megan Rapinoe och Hope Solo på bänken i sina respektive lag.
För Solo var det första matchen efter att hon suttit i arrest misstänkt för misshandel. I vissa sammanhang händer det lite för mycket kring stjärnmålvakten…
Sverige föll med 2–1 mot Island i matchen om tredje pris i Algarve cup. Därmed fick årets Algarve cup ett negativt slut för svensk del.
Jag har följt matchen via Alva Nilsson:s utmärkta twitterrapportering. Känslan därifrån är att den här matchen såg ut som många andra svenska landskamper mot lite sämre motstånd på senare tid, alltså att vi hade svårt att skapa målchanser mot ett defensivt disciplinerat lag.
Vilket som är det förstås inte godkänt att förlora mot Island. Inte minst då isländskorna spelar i Algarve cup med ett lag som är utan flera av deras nyckelspelare från fjolårets EM. Profiler som Sif Atladottir, Margret Lara Vidarsdottir och Holmfridur Magnusdottir saknades av olika skäl i årets Algarvetrupp. Riktigt starkt av Island att ändå besegra såväl Sverige, Norge som Kina, och sluta trea.
Harpa Thorsteinsdottir
De isländska målen gjordes under den första halvlekens andra hälft genom Sara Björk Gunnarsdottir och Harpa Thorsteinsdottir. Sverige reducerade i andra halvlekens slutminut genom Antonia Göransson.
För fjärde året i rad slutar alltså Sverige fyra i Algarve cup. Det är väl totalt sett ändå ok med tanke på att vi hade USA och Japan i gruppen. Men dagens resultat ger en fadd eftersmak till turneringen.
Den tyska seriefinalen och den australiska mästerskapsfinalen är redan avhandlade här i bloggen. Men det spelades ju mer damfotboll under helgen.
Den andra tyska toppmatchen, Bayern München–Turbine Potsdam, borde ha kunnat vara ett svenskmöte. Men som bekant hade Olivia Schough problem med ett knä, och tvingades vila. Antonia Göransson var i spelbart skick, men fick sitta kvar på bänken under hela matchen. Jag trodde faktiskt att hennes fina inomhusform skulle kunna ta henne in i startelvan. Men Göransson är kvar i tränare Bernd Schröder:s frysbox.
Faktum är att Göransson bara har startat i två av den elva ligamatcherna den här säsongen, och gjort inhopp i ytterligare fem. Totalt har hon spelat 336 av 990 minuter i serien. En säsong funkar det med sådan begränsad speltid. Men över tid behöver hon garanterat få en större roll om hon skall kunna fortsätta slåss om en plats i landslagets startelva.
Så till själva matchen. Den vann Potsdam med 2–1. Bayerns amerikanska back Gina Lewandowski gav sitt lag en tidig ledning genom att nicka in en hörna. Även Ada Stolsmo Hegerberg:s kvittering kom på nick efter hörna, slagen av Lisa Evans. I den andra halvleken fick Hegerberg assist till Evans när skotskan lobbsköt in segermålet.
Se det målet, och alla andra från helgens tyska ligaomgång, på den här länken.
Helgens målskytt i Frauen-Bundesliga blev Sofia Nati som gjorde alla matchens tre mål när Duisburg vann mot Sindelfingen. Sedan Duisburg gick upp i MSV och bytte dräkter har man nu tagit sex poäng och lyft ur nedflyttningsstriden. I den är däremot Cloppenburg och Sofia Jakobsson i högsta grad indraget. Med sina nio poäng är laget bara en poäng och åtta mål över strecket. Under ligger Sindelfingen och Hoffenheim. Känslan är att det blir en kamp mellan nykomlingarna Hoffenheim och Cloppenburg om vilket lag som skall undvika att följa med Sindelfingen ner i andraligan.
Potsdams seger, tillsammans med krysset mellan Frankfurt och Wolfsburg, innebär att kampen om guldet fortsatt står mellan tre lag. Så här ser tabelltoppen ut när ligan kommit halvvägs:
Redan på onsdag inleds nästa omgång. Då har Wolfsburg lurig bortamatch mot Bayern München. Och kanske kan Schough debutera i mötet med Nilla Fischer.
* I Frankrike vann som väntat alla de fyra topplagen, vilket gör att Lyon fortsatt efter 16 omgångar har tre poängs försprång till PSG, sex till Juvisy och nio till Montpellier.
Alla de fyra spelarna i skytteligatoppen gjorde varsitt mål. Därmed fortsätter Marie-Laure Delie och Gaetane Thiney att dela ledningen, nu på 17 mål. Josefine Öqvist gjorde ett av Montpelliers mål vid 2–1-segern mot Guingamp. Öqvist är därmed fortsatt trea i skytteligan på 15. Fyra ligger Laetitia Tonazzi på 13.
Lotta Schelin spelade inte i helgen, och står kvar på elva mål. Däremot spelade Kosovare Asllani för PSG. Hon gjorde dessutom två mål, hennes fjärde och femte för säsongen.
* I går vann Nya Zeelands U20-landslag mot Papua Nya Guineas med 3–0, vilket innebär att Nya Zeeland blev det 16:e och sista landet att kvala in till sensommarens F20-VM i Kanada. Alla deltagande nationer går att se på den här länken.
* Linköping vann även sin andra träningsmatch i Finland. Jag hann bara se en mycket kort del av matchen. Under den tiden blev jag inte alls lika imponerad av LFC:s spel som mot Åland United. Det blev också ”bara” 2–1 mot PK-35 Vantaa. LFC:s mål, som gjordes av Stina Blackstenius och Emma Lennartsson, går att se på den här länken.
LFC presenterade dessutom i dag Linda Sällström:s ersättare. Okända japanska mittfältaren Aya Noguchi tar plats i truppen, minst under vårsäsongen. Det känns spontant som lite av en chansvärvning. Men vi får se, Noguchi blir kanske en jättehit i damallsvenskan.
* Även Piteå var i Finland i helgen. Söndagens möte med Pallokissat från Kuopio slutade 1–1 efter att Hanna Pettersson gjort det svenska målet.
* Jag har inte heller redovisat AIK:s träningsmatch från i lördags. Nykomlingarna vann då med förkrossande 6–0 mot Kvarnsveden. Elin Sjölander stod för ett tvättäkta hattrick efter paus.
* FC Rosengård förlorade lite överraskande i dag i Turkiet mot ryska ligatvåorna Zvezda Perm med 2–1. Therese Sjögran gjorde 1–0 för Rosengård, men ryskorna vände genom mål på straff och hörna. På sin Twitter skrev tränare Jonas Eidevall så här om Zvezda:
”Väldigt försvarsstarkt lag som vi inte orkar passa och löpa sönder idag.”
Dåliga nyheter för Rosengård är att Thora Helgadottir fortsatt har skadeproblem. Isländskan är ju i högsta grad en nyckelspelare för mästarlaget.
* Gårdagens enda damallsvenska möte gick mellan Tyresö och Umeå. Tyresö vann med 4–1 efter att Christen Press blivit tvåmålsskytt. Båda hennes mål är riktiga klassavslut. De går att se på klippen här nedan:
1–0, Christen Press, skott i krysset efter bara 27 sekunder:
1–1, Linnea Ågren, straff efter att Lina Hurtig fällts:
Stina Segerström är gravid, och missar hela säsongen. Det är andra bakslaget på kort tid för Göteborg FC.
Det är verkligen gigantiska förändringar den här vintern för damfotbollen i Göteborg. Jitex har ett helt nytt lag, och GFC har i princip ett halvt.
Segerström är en av de spelare man hade tänkt skulle bära laget. Nu tappar man ytterligare en kulturbärare. Den största av dem alla, Johanna Almgren, genomgick alltså sin sjätte knäoperation i torsdags, och lär inte heller spela mycket i år. Med tanke på hur hennes situation var redan innan den här operationen tror jag inte att klubben hade räknat med henne – men man hade givetvis hoppats.
Göteborg hoppas kunna vara med och slåss om Champions Leagueplatserna i år. Lyckas man är det en bragd. För det blir inte lätt att mäta sig med Tyresö, Rosengård och Linköping med fler med ett nytt lag.
Tråkiga nyheter för Göteborg alltså. Däremot har jag goda till Tyresö. Jag satt nämligen uppe natten mot fredag och tittade på USA:s andra raka slakt av Ryssland. Och Christen Press ser riktigt, riktigt vass ut.
Christen Press
På sina nio minuter i natt gjorde hon ett mål, ett assist och var ytterst nära att även sätta ett andra mål. Hon rörde sig smart flera gånger, och bjöd på ett underbart avslut vid sitt mål. Riktigt lovande för Tyresö med tanke på att det snart smäller i Champions League.
Lika lovande är förstås att Veronica Boquete blev tremålsskytt för Spanien, och också visar tidig form.
USA–Ryssland var en riktigt tråkig match i 45 minuter. Så långt var USA rejält uddlöst, man skapade egentligen bara en riktigt bra målchans. Den kom efter hörna, och gick till Tyresöbacken Whitney Engen – som sköt i stolpen. Returen träffade dock en ryska och gick i mål.
Även USA:s 2–0 var ett självmål. Efter det målet gick proppen ur, och 16133 åskådare i Atlanta fick se en defilering där USA fick sex olika målskyttar. Bland annat utökade Abby Wambach sitt världsrekord i landslagsmål till 165 genom att göra 4–0 från offsideposition.
Här är ett klipp med alla målen:
* Sverige har sedan tidigare spelare i högstaligorna i Tyskland, Frankrike, Italien, Norge, Danmark och Finland. Numera har vi även ett Skottlandsproffs. Den före detta Dalsjöfors-, Jitex- och Hovås/Billdalspelaren Nanna Jansson har nämligen skrivit på för den skotska storklubben – på herrsidan – Celtic.
Hon var där och provspelade för ett tag sedan, och har sedan funderat fram och tillbaka på om hon skulle skriva under det kontraktsförslag som skotskorna erbjöd. Nu har hon alltså bestämt sig. I går skrev hon nämligen så här på sitt twitter:
”Känner på mig att den här säsongen kommer bli den bästa någonsin. Ska bli en ära att få spela i den grön-vita tröjan! Celtic”
* I helgen spelas en mängd träningsmatcher med damallsvenska lag. Fast de mest intressanta matcherna spelas utanför Sveriges gränser. I dag, med start 12.45, är det exempelvis svenskmöte i Frauen-Bundesliga mellan Nilla Fischer i Wolfsburg och Sofia Jakobsson i Cloppenburg. Matchen direktsänds av Eurosport på svensk tv. Den finns också på DFB-tv, med tysk kommentator.
Det är en av två matcher i tyska ligan i helgen. I Frankrike är det cuphelg, vilket känns rätt ohett. Däremot är det ju semifinaler i Australiens W-league. Skall vi få en svensk mästerskapsvinnare i år?
* Slutligen har det spelats matcher i Afrikas VM-kval i dagarna. Inget av de favorittippade lagen går in i den här omgången. Här är en länk där man kan se resultaten.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Det här inlägget skulle handla om kvinnliga domare. Men domarna får en tillbakaskjuten roll i inlägget, för det har ju redovisats flera nyheter från Göteborg i dag. Nyheter som har stor påverkan på vårt landslag.
Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Den del som rör landslaget är tyvärr den tråkiga delen. För systrarna Kristin och Marie Hammarström lägger av. Där tappar vi två riktigt lojala och nyttiga lagspelare. Vi tappar dels en stabil och säker målvakt. Dels en poängspelare som tillhör världens bästa hörnläggare från höger.
Tvillingarnas besked är väldigt tråkigt för Pia Sundhage. Kanske framför allt är det Kristin som kommer att lämna ett jättehål efter sig. För på målvaktssidan är vi svaga för tillfället. Till Radiosporten målade Sundhage i dag upp en dyster bild. Förbundskaptenen konstaterade att:
* Sofia Lundgren har diskbråck.
* Hedvig Lindahl ska bli mamma tillsammans med sin sambo och ”då kan det hända många saker i hennes skalle”.
* Carola Söberg har tackat nej till landslagets novemberläger. Sundhage spekulerade i att Söberg är på väg att sluta.
Lindahl är just nu given etta igen. Bakom henne är Malin Reuterwall tvåa. Tredjeplatsen känns öppen. Jag har länge tyckt att Italienproffset Stéphanie Öhrström bör testas. I går såg jag på hennes twitter att hon nu får chansen för första gången att visa upp sig för Sundhage. Utöver Öhrström har för övrigt även Umeås Elin Landström, Piteås Emilia Appelqvist och AIK:s Petra Andersson kallats in som reserver till nästa landslagssamling.
Elin Landström
Beskedet om systrarna Hammarströms avslutade karriärer kom inte bara som ett tungt bakslag för landslaget. Det är förstås även besvärligt för Göteborg FC. Redan i somras tappade man Jodie Taylor. Efter avslutad säsong har tränare Torbjörn Nilsson slutat och Anita Asante skrivit på för Malmö. Dessutom såg jag att Yael Averbuch skrev på sin blogg att hon söker ny klubb. Det är således hela vårens offensiva centrallinje som försvinner.
Manon Melis
Därför var det förstås nödvändigt för klubben att också få sända ut lite positiva signaler. I dag presenterade man därför fyra nyförvärv, med Manon Melis som det tyngsta namnet. En målfarlig djupledslöpare behövdes, så jag förstår att man öppnat plånboken för att hämta in holländskan.
Utöver Melis presenterades i dag även Vittsjös holländska målvakt Loes Geurts, Jitex mittback Kathlene Fernström och Jitex finska forwardsstjärna Annica Sjölund.
Loes Geurts
Kathlene Fernström
Annica Sjölund
Extra intressant här är att nye GFC-tränaren Stefan Rehn tidigare har sagt att han inte tänkte ta med sig några spelare från Jitex. Nu har han redan plockat två från Mölndalsklubben, som verkar bli rejält brandskattad. Jitex känns som en högst tänkbar räddningsplanka för årets båda nykomlingar AIK och Eskilstuna.
Mer om det någon annan dag.
Men först måste jag förstås ifrågasätta mediekompetensen i Göteborg FC. För dels skall man inte presentera flera bra nyheter på samma gång – i varje fall inte om man vill ha maximalt utrymme i media. Och att gå ut med alla nyheter samma dag som Sveriges herrar möter Portugal i årets viktigaste match – det är ett slags självmål. Tråkigt.
* Dags för en kort koll utomlands. I veckan har Wolfsburg och Potsdam tydligt visat att Frauen-Bundesliga är Europas bästa liga. Utöver nämnda lag håller ju även Frankfurt och Bayern München högsta Europaklass från den tyska ligan.
När jag i går utnämnde Potsdams bragd mot Lyon som årets skräll så menade jag mer årets prestation. För frågan är om inte årets skräll inträffade i den tyska ligan förra helgen. Då tog nämligen superjumbon Sindelfingen sin första poäng för året. Man gjorde det högst oväntat mot just Bayern München.
Skrällen inträffade bara några dagar efter att jag skrivit att Sindelfingen troligen skulle gå genom ligan utan poäng. Se målen från den tyska superskrällen, och från övriga matcher i omgång 8 på det här klippet.
I helgen är det uppehåll i Frauen-Bundesliga. Det hindrar inte att det spelas en riktig prestigematch i morgon. Frankfurt och Wolfsburg drabbar nämligen samman i tyska cupen klockan 14.00. Vad jag sett är tyvärr inte matchen tv-sänd.
Det tyska cupmötet är hursomhelst utan tvekan helgens mest intressanta i damfotbollsvärlden.
* Därmed är jag slutligen då framme vid domarbiten. Åttondelsfinalerna i Champions League har tyvärr kantats av domarkritik. Jag uppmärksammade ju Therese Sjögran:s utspel mot kvinnliga domare efter Malmös förlust på hemmaplan mot Wolfsburg. Kritiken uppmärksammades på fler ställen. Bland annat tog Dagens Nyheters krönikör Johan Esk upp den i en krönika.
Den krönikan fick Malmös Lisa Ek att se rött, och det visade sig att hon hade många i Damfotbollssverige bakom sig. I ett känsloladdat blogginlägg högg hon stenhårt mog Esks åsikter. Och på Eks twitter rasade de stödjande inläggen in.
Jag är som bekant på Sjögrans och Eks sida. Damfotbollen förtjänar domare som ligger på samma nivå som spelarna. Och där är vi inte nu. Så länge kvinnliga domare får konkurrera med manliga domare, och således döma både herr- och damfotboll tycker jag dessutom att det inte är något stort jämställdhetsproblem att män dömer kvinnor.
Samtidigt så lyssnade jag på Uefas högst uppsatta dam, norska Karen Espelund, när hon vid 2012 års damallsvenska upptaktsträff talade sig varm för satsningen på rakt igenom kvinnliga domare i mästerskapen. Hon menade att damfotbollen kommer att vinna mycket på det över tid.Så är det garanterat. Och jag kan se den fina grundtanken. Fast när effekten blir att internationella toppmatcher en efter en avgörs genom svaga domslut – då bör Espelund med fler tänka om.
I dag presenterade Svenska Fotbollförbundet fem undersökningar som visar att sommarens EM var en succé på väldigt många sätt.
Personligen är jag mycket överraskad av förbundet nått det resultatet. För det presenteras ju tre dagar efter att förbundet visat att man är totalt ointresserat av sitt damlag. Totalt.
För bortamatchen i Bosnien var ett nytt exempel på hur förbundet inte på något sätt har fattat att man måste jobba helt annorlunda med damlandslaget än man gör med herrlandslaget. Man måste göra ett mycket mer aktivt marknadsföringsjobb. Och man måste sköta en hel del bevakning på egen hand.
Så var det åren innan EM. Och så är det nu efter EM. Intresset finns där, men det kommer snabbt att dala om inte förbundet agerar.
Men jag tycker inte att det verkar som att Svenska Fotbollförbundet har den rätta viljan. För två år sedan visade sig nämligen förbundet vara helt inkompetent när det gällde att utnyttja ett överraskande VM-brons.
Nu visar man minst lika stor inkompetens när det gäller att rida vidare på EM-succén från i somras. Minst. För är det någon gång man skulle kunna göra ekonomi på sitt damlandslag är det ju nu.
Men lördagens VM-kvalmatch i Bosnien var mer än bara sportsligt usel. Den var rena mörkret för SvFF, och dess press- och marknadsavdelningar.
Mer om det senare.
Till dagens fem undersökningar lägger jag själv att när Mediearkivet – Retriever nyligen listade landets mest omskrivna idrottspersonligheter i skriven svensk media från den 1 oktober 2012 till den 20 september 2013 så såg topp sju ut så här:
1) Zlatan Ibrahimovic
2) Erik Hamrén
3) Pia Sundhage
4) Lotta Schelin
5) Per Mårts
6) Charlotte Kalla
7) Anders Svensson
Både Sundhage och Schelin slår alltså både första skidåkare, och hockeyherrarnas förbundskapten. På fjolårets lista var Thomas Dennerby mest nämnda damfotbollspersonlighet på placering 17. Svensk damfotboll är alltså glödhet i år.
Det noteras även i de fem EM-undersökningar som har redovisats i dag. Här är några intressanta saker från dem:
1) Johan Quist, från Centrum för tjänsteforskning vid Karlstad Universitet, noterar att EM: ”gav avtryck i alla led och läger, nationellt, lokalt, i media och gav en positiv bild av Sverige. Vidare att kvinnlig idrott är attraktiv, och folk är beredda att offra ledig tid på att vara en del av en stor turnering.”
Däremot noterar Quist att det politiska intresset på riksnivå var litet, och att inte de största företagen attraherades av turneringen.
2) Sponsor Insight kollade mediabevakningen från årsskiftet till den sista juli. De hittade cirka 8000 artiklar om EM. Och tv-siffrorna var lysande. De såg ut så här:
”Tittarsiffror i snitt Sveriges matcher var 1 295 000 (TV4, 5 matcher). Att jämföras med ishockey-VM: 1 360 000 (TV4, 10 matcher), friidrotts-EM: 381 000 (TV4, 5 direktsända ”pass”)”
En personlig notering här är att storföretag och politiker nog hade tänkt om, ifall de hade haft tillgång till de här siffrorna inför EM.
3) Publikens sammansättning var 38 procent lokala besökare. 45 procent från övriga Sverige. 8 procent var tillresta från övriga Norden och de sista 9 procenten kom från andra länder.Könsfördelningen på läktarna var jämn. Och åskådarnas medelålder var 42 år.
4) Att det var en mängd publikrekord visste vi ju sedan tidigare. Men visst kan det vara läge att repetera att turneringens totalpublik var 216 888, vilket ger ett snitt på 8676. Båda siffrorna var nya EM-rekord.
I den powerpoint-presentation om undersökningarna som går att ladda ner från svenskfotboll.se kallar man bland annat EM för ”Avtryckens turnering”.
Det bestående avtrycket på förbundskansliet i Solna är tydligen dock att det är värt att satsa vidare på herr-EM 2020. Däremot verkar EM inte ha gjort några avtryck gällande satsningen på damlandslaget – trots att laget alltså är så hett att huvuddelen av det övriga Idrottssverige lär vara avundsjukt på deras genomslag.
Bristen på satsning märktes inte minst på den tävlingsmatch som tjejerna spelade i Zenica i lördags. Den var alltså inte tv-sänd. Men den gick att följa via Uefas livescore samt via Radiosporten och via direktrapportering från de båda kvällstidningarna.
Förbundet däremot brydde sig inte om att rapportera genom någon av sina kanaler. Och det är högst illavarslande. För SvFF skall inte räkna med att Sveriges radio och kvällstidningarna fortsätter att åka på alla damlandslagets bortamatcher.
Att delar av svensk media åkte i helgen beror förstås på att intresset kring laget har varit stort. Och att det var en tävlingsmatch. Men om inte det svenska folk kommer att kunna se matcherna så kommer intresset att dala. Och det fort.
Följden blir att vi ganska snart riskerar att återigen ha bortalandskamper helt utan direktrapportering. Landskamper där det finns risk att det inte går att hitta något resultat förrän långt efter slutsignal.
Det här ämnet hade jag tyvärr anledning att ta upp vid mängder av tillfällen efter VM 2011. I det här inlägget samlade jag delar av den kritik som jag kom med under året mellan VM och OS.
Inlägget är skrivet i samband med bortamatchen mot Skottland i maj 2012, en match som inte gick att se på tv, utan som jag minns att vi som var intresserade följde genom en skotsk supporter som rapporterade på sin twitter. Han fick hastigt och lustigt en mängd svenska följare.
Jag gissar att vi snart är där igen, alltså där att vi måste leta närvarande supportrar för att kunna följa landslagets träningsmatcher på bortaplan. Och deras matcher i Algarve cup.
Fast så borde det inte behöva vara. För givetvis borde Svenska Fotbollförbundet ha teknik och kapacitet att sända matcher via stream. Det gäller framför allt damlandslaget, men även diverse ungdomslandskamper.
Som jag tidigare konstaterat har mängder av andra nationsförbund kapacitet att streama matcher. Men såvitt jag vet har det svenska aldrig sänt någon landskamp på någon nivå.
Jag noterar att Expressens tv-sport-krönikör Anna Friberg i den här krönikan tycker att:
”Fifa borde ha som krav att alla deltagande länder i ett mästerskap ser till att matcherna tv-produceras.”
Spontant känns det svårt att tvinga förbund i länder där damlandslagen har extremt låg status att fixa tv-sändningar. Fast skall statusen på damfotbollen förbättras är tv-sändningar ett måste. Så kanske att idéen ändå inte är helt fel.
Men så länge det inte finns några krav på hemmalagets förbund att ordna tv-sändning är det svensk damfotboll som är den stora förloraren i matcher som lördagens. Bosnisk damfotboll har ju varken publik eller något medieintresse som man kan tappa…
Så Svenska Fotbollförbundet uppmanar jag att kolla på hur andra idrottsförbund jobbar med information, och sedan är det bara att börja ösa ut nyheter om damlandslaget och dess spelare och ledare. Sedan måste de öka draget kring de egna matcherna. Utöver att fixa egna tv-sändningar borde det vara ett måste att SvFF rapporterar från sina landskamper via de sociala medier där man ligger uppe. Alltså via Facebook och twitter. Det är rent pinsamt att man inte utnyttjar de kanalerna bättre.
I kväll avslutades säsongen i England med finalen i WSL Continental cup. Arsenal besegrad Lincoln med 2–0 och tog därmed sin tredje raka titel i cupen.
Jag såg delar av finalen på en hackig stream. Det var på många sätt Arsenal mot Lincolns backlinje, anförd av de båda landslagsmittbackarna Casey Stoney och Sophie Bradley.
Den sista kvarten visade Kim Little varför skotskan är hotet mot svensk gruppseger i VM-kvalet. Det var nämligen Little som fixade segern. Med en kvart kvar frispelade hon Ellen White till 1–0. Och en stund senare gjorde Little 2–0 helt på egen hand.
Det var Arsenals 40:e stora titel. Det var också Lincolns sista match, i varje fall som Lincoln Ladies. När WSL nästa år får två divisioner tas Lincolns lag över av klassiska Notts County – som ju är världens äldsta fotbollsklubb.
Den engelska säsongen är alltså helt över. I helgen kan damallsvenskan också i praktiken vara över, för på söndag klockan 20.45 kan det vara avgjort – både i toppen och i botten.
Tyresö skall i morgon upp till bevis borta mot formstarka Piteå. Serietvåan bara måste få med sig tre poäng hem för att guldstriden skall leva vidare. Lätt blir det inte, men jag tror att Tyresö trots allt kommer att vinna.Och då sätter man samtidigt press på Malmö, som i söndagskvällens tv-match tar emot svårspelade Kif Örebro. Malmö drabbades ju av guldfrossa i fjol. Och det här är Malmös sportsligt sett svåraste match i den damallsvenska slutspurten. Lägg till lite frossa, och det skulle mycket väl kunna sluta med ett kryss.
Bottenstriden har jag redan behandlat i ett inlägg tidigare i veckan. Den bör inte avgöras i helgen. Men med den nerv som kommer in i slutet av säsonger är inte alla givna segrar lika givna längre. Vi kan alltså inte på förhand räkna in tre poäng för Mallbacken mot Sunnanå.
I Tyskland var det full omgång i går. Se alla mål därifrån på den här länken. Från omgången visades ju Potsdam–Duisburg på svenska Eurosport. Jag såg bara matchen sporadiskt, men det jag såg och hörde så tyckte jag att kommentatorsparet Marcus Bühlund och Elin Ekblom Bak skötte sig bra.
Sportsligt sett tyckte jag att Potsdams defensiv kändes minst sagt darrig. Det var inget försvarsspel som vinner några titlar, och bottentippade Duisburg var inte långt ifrån att sno med sig en poäng. Potsdams spel lär definitivt inte ha skrämt Lyon inför lagens sannolika Champions Leaguemöte senare i höst.
Antonia Göransson fick ingen speltid för Potsdam. Däremot var Sofia Jakobsson med i Cloppenburgs startelva för första gången. Nykomlingen fick dock storstryk (4–0) mot Frankfurt.
Efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga ligger nu de fyra favoritlagen i topp. Det gör de troligen även efter helgens omgång. Från den direktsänds en match på DFB-tv, nämligen morgondagens drabbning mellan Frankfurt och Leverkusen, med avspark 13.00.
I morgon spelas även en match i den franska ligan, intressanta svenskmötet Montpellier–PSG. Om det nu blir ett svenskmöte. Kosovare Asllani var ju inte i spelbart skick förra veckan. Frågan är om hon är det i morgon.
Matchen startar 16.05, och sänds på franska Eurosport. Här är en länk.
Asllani är för övrigt med mycket stor sannolikhet personen bakom dagens roligaste inlägg på twitter. Det lades upp av PSG:s amerikanska forwardstalang Lindsey Horan, och var faktiskt på svenska:
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn;) 💃
Utöver de båda tv-matcherna spelas övriga matcher i både Tyskland och Frankrike på söndag. Topplagen har motstånd som talar för säkra segrar.
Slutligen en notering från BeNe League. I och med kvällens matcher har lagen nu spelat fem eller sex matcher. Ett lag är utan poängförlust, och det är lite oväntat Heerenveen. Än mer anmärkningsvärt är att lagets 17-åriga supertalang Vivianne Miedema (född den 15 juli 1996) leder skytteligan i utklassningsstil efter att hon gjort hela tolv mål på de inledande fem matcherna. Och det är inte så att hon gjort typ sju–åtta mål i en match, utan hon har fördelat dem så jämnt det bara går: 2–2–2–3–3 – vilket är extra imponerande.
Miedema fick nyligen debutera för Hollands A-landslag i tävlingssammanhang genom ett sex minuter långt inhopp mot Albanien i VM-kvalet. Hon lär nog snart ha spelat väldigt många fler minuter på landslagsnivå.
AIK tog ett stort steg mot damallsvensk comeback genom att vinna dagens Stockholmsderby i elitettan mot Hammarby med 2–0.
Eftersnacket på twitter har dock rört AIK:s supportrar, och deras uppträdande. Ämnet är intressant.
Även om det var 2862 på Tyresö–Malmö i dag har det inte blivit någon publiksuccé i seriespelet till följd av EM. Men mästerskapet har åtminstone lockat en del nya åskådare till damfotbollen. Som till derbyt i elitettan i dag.
Bland de 466 åskådarna fanns ett gäng AIK-supportrar som hade tagit med sig både bengaler och diverse ramsor som inte är vardag på damfotboll.
Länken till bilden med bengaler kommer från ett twitterkonto som tillhör en Joakim Hall. Han skrev även följande två inlägg:
”Ramsor på Skytteholm just nu: ‘PMS sprids från Söder’, ‘Ge dom tamponger’ och ‘Visa pattarna, visa hela kiosken'”
Och:
”Grym bengalbränning av SI och LGN på Skytteholm. Bajen gick i taket, hotar med polisanmälan och grejer. Hahaha.”
Ramsorna ovan fick Hammarbys supportrar att reagera. Och bengalerna fick många att gå hem.
Man kan säga att två olika kulturer krockade här. Damfotbollen kännetecknas normalt av 100 procent kärlek från läktarna. I herrfotbllen är det väldigt mycket hat, ibland med milt med glimten, ibland på allvar.
Jag minns hur den numera före detta franske förbundskaptenen Bruno Bini efter bronsmatchen i VM 2011 beklagade sig över de burop som förföljde Sonia Bompastor efter den situation som ledde till Josefine Öqvist:s röda kort. Han sa:
”Så gör publiken i herrfotboll, inte här.”
Bengaler och sexistiska ramsor är tyvärr också herrfotboll – men inte damfotboll.
Därför blev reaktionerna i dag högljudda. Exempelvis så lämnade Urban Rybrink, som har varit ordförande i Hammarby Damfotboll och ledamot av Hammarbys huvudstyrelse, matchen på grund av AIK-klacken. Han var också aktiv på twitter i eftermiddags.
Rybrink skrev:
”Skapligt ocharmig AIK-klack som växlar ramsor mellan hora och visa pattarna på damderbyt. Längtar till Kanalplan.”
Och:
”Maken till passivitet från AIK:s organisation är svårt att se. Halva publiken hann lämna innan speakern slog på systemet.”
Och:
”Hade språket rört hudfärg och inte kön hade det varit ett intressant pilotfall för regelverket.”
Det här är förstås ett väldigt intressant ämne. Frågan är om damfotbollen kan öka engagemanget samtidigt som man behåller den goda stämningen på läktarna.
* Sportsligt innebär derbysegern att AIK är närmar sig en omedelbar comeback i högsta serien. Hammarby har däremot tappat kontakten med topplagen. Utöver AIK är det Eskilstuna och Sirius som slåss om de båda platser som innebär uppflyttning.
Kvarnsveden, Hammarby och Umeå Södra har mikroskopiska möjligheter att blanda sig i striden. Men då krävs nog att de tar full poäng i de nio eller tio matcher som de har kvar.
Det blir lottning som avgör om Danmark eller Ryssland skall spela kvartsfinal i EM. Det är så vansinnigt pinsamt att jag inte vet vad jag skall säga.
Lottningen avgör samtidigt om Sverige kommer att ställas mot Island eller Ryssland. Det var de två lagen jag rankade lägst av alla inför mästerskapet.
På så sätt kan man ju säga att det blir drömlottning hur Karen Espelund än lottar om en stund.
Men tänk om det här hade hänt i herr-EM. Tänk…
Såg att norska Toppseriens twitterkonto undrade om vi inte skall lotta om Michel Platini skall få behålla jobbet efter det här eller inte. Känns som en rimlig fråga. Någon bör i alla fall ställa sin plats till förfogande.
Innan jag bänkar mig för lottningen så vill jag uppmärksamma EM:s stora fiasko, England. Jag rankade dem som fyra, och hade med flera spelare från deras lag i min drömtrupp. Det var två missbedömningar. Två rejäla missbedömningar. Har Hope Powell kvar sitt jobb i morgon?
Under ett mästerskap i fotboll uppstår det alltid en mängd olika debatter.
Årets EM är inget undantag. Jag har hittills inte berört så många av dem här i bloggen. Inte förrän nu. För det här inlägget är ett slags debattrally.
Så här är debatterna, och synpunkter på några av dem.
* Det brukar ju alltid dyka upp ett par rättvisedebatter. Jag har noterat två. I den enda förstår jag inte problemet. Det borde väl vara självklart att Fifa betalar försäkringarna både för herrar och damer i mästerskap? Eller vad är problemet?
Den andra känns inte lika självklar – då tänker jag på det svenska lagets guldbonusar. Tjejerna får 150000 kronor i bonus vid ett EM-guld. Killarna hade fått 1,7 miljoner om de hade vunnit fjolårets EM. Expressens Johanna Reimers startade debatten här. Hon skrev:
”Låt mig tala klartext, tjejer: Ni ska inte vara ett dugg nöjda med det här.”
Personligen tycker jag först och främst att man skall vara nöjd om man kan få en bonus på 150000 kronor för en dryg månads jobb. Det här är ju ett lyxproblem.
Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att man bör utgå ifrån vad herrar/damer drar in till förbundet när man fördelar ersättningar av det här slaget. För att göra en jämförelse:
Säg att Lady Gaga och Sven Ingvars ligger på samma skivbolag. Båda gör musik av olika slag – och är bra på sin grej. Men Lady Gaga säljer gigantiskt många fler skivor. Är det då inte rimligt att hon får en del av kakan som motsvarar den skillnaden?
Jag räknade lite på två olika matcher, först på Sveriges EM-premiär mot Danmark. 16 128 åskådare såg matchen på Gamla Ullevi. Biljettpriserna låg på 40–200 kronor. Om snittet hamnade på 120 kronor såldes biljetter för 1,97 miljoner kronor.
När Sveriges herrar mötte Irland i VM-kvalet i vintras såg 49 436 åskådare matchen. Biljettpriserna för herrlandslaget ligger på 200–700 kronor. Säg att snittet låg på 450 kronor. Då såldes biljetter för 22,25 miljoner kronor.
Det bör även betonas att Uefa lägger beslag på nästan hela inkomsten för biljettförsäljningen under EM, så att man egentligen behöver jämföra med höstens kvalmatcher.
Totalt sett hamnar alltså bonusarna på en rimlig nivå – i varje fall om man jämför vad våra landslag drar in på biljetter.
* Efter premiären blev den inhyrda hejaklackskören ett debattämne. Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt upprörd över tilltaget. Däremot blev det väldigt bra reklam för ett bilmärke.
* Ett annat ämne som kom till ytan efter premiären var näthatet. Att det skulle dyka upp var förstås inte på något sätt oväntat. Inte alls. Det förekommer ju i prinicip vid varje tävlingslandskamp tjejerna spelar.
Jag tog upp ämnet i det här inlägget i juni. Nu kom det upp igen.
Jag är förstås 100 procent mot den typen av förolämpningar som tjejerna får utstå. Men jag känner att det finns en jobbig problematik i hur man skall rapportera om ämnet. Skall man uppmärksamma, eller skall man tysta ner?
Frågan är densamma som hur man skall bevaka Sverigedemokraterna inom politiken. Skall de få rubriker varje gång de ger sig på invandringen? Och vem vinner i så fall på det?
* Jag vet inte om det blev någon debatt om huruvida man skall ägna sig åt straffträning i landslaget. Men vilket som är jag emot det. Så klart att spelarna skall träna på att slå straffar i vardagen, i sina klubbar. Men att slösa landslagstid på straffsparksträning? Knappast. Det är bättre att ägna den tiden åt hörnor, frisparkar – och lagträning.
Birger Jacobsson
* Slutligen till närmast avslutade debatten om Birger Jacobsson:s avhopp. Fotbollstidningen Offsides redaktörer Johan Orrenius och Anders Bengtsson har skrivit två intressanta saker angående det avhoppet på Offsides redaktörsblogg.
Orrenius skriver om en intervju med Nilla Fischer:
”När jag träffade Fischer i maj kom hon inte ens ihåg vad han hette. »Gud vad pinsamt!« sade hon och refererade till tränaren som »han den där vithårige«. Då var Jacobssons ansvar ändå just defensiven.”
Bengtsson skriver om försvarsspelet:
”Jag har varit orolig för försvarsspelet ända sedan jag pratade försvarsspel med Pia Sundhage på ett hotell i Florida för två år sedan. Då var hon förbundskapten för USA och erkände att försvarsspelet var hennes akilleshäl. Hon litade inte på sig själv och lade över mycket av ansvaret på sin assisterande tränare, precis som hon gjorde med den nu avgångna Birger Jacobsson.”
Nu har Sundhage trots allt ansvar för försvarsspelet i EM. Skall vi kanske vara oroliga?
Om någon timme är det återigen dags att styra bilen mot Göteborg. Jag tänkte hinna se Italien–Finland på tv i presscentrat innan kvällens huvudmatch startar.
Men först kommer här en liten guide till er som är intresserade av att följa EM, men är nykomlingar i damfotbollsvärlden, och inte vet varifrån man bör hämta sin information.
För som ni garanterat redan har märkt så är svensk media numera översvämmad av EM-rapportering. Men så här tycker jag att man bäst följer mästerskapet. Vi kör media för media:
Daniel Kristiansson och Hanna Marklund
TV:
Tv4 är förstås ett säkert kort. Från dem får man det mesta av det bästa. De har en kunnig studio där Hanna Marklund är den stora klippan. Anna Brolin är en bra programledare, och deras båda kommentatorspar Daniel Kristiansson/Malin Swedberg och Niklas Jarelind/Stefan Rehn är dessutom utmärkta.
Men när det gäller själva matcherna slår jag även ett slag för Eurosport. Jag tycker att duon Marcus Bühlund och Lisa Ek låter som en riktigt intressant konstellation. Bühlund kan damfotbollen inifrån och Ek brukar vara väldigt underhållande att följa.
Radio:
Radiosporten är alltid högklassig. Och deras EM-lag är urstarkt med duktiga kommentatorer i Susanna Andrén och Paul Zyra samt insatta experter i Anette Börjesson och Richard Henriksson. Dessutom har de en stabil intervjureporter i ordvitsarnas okrönta drottning Emma Lukins.
Jag rekommenderar verkligen deras dagliga EM-pod ”EM-arena Radiosporten”. Den laddar du ner här.
Press:
Först måste jag ju slå ett slag för min egen bevakning. Jag tror att Borås Tidning slår de flesta tidningar på fingrarna när det gäller EM-material. Tyvärr för er från övriga delar av landet ligger väldigt lite ute på vår hemsida. Men man kan ju alltid köpa lösnummer på eBT.
Mest omfattande bevakning har ju förstås kvällstidningarna. Men vill man ha en bra guide i djungeln så rekommenderas den här dagliga sammanställningen varmt. Där hittar man för övrigt även godbitar från annan media.
Bloggar:
Den här förstås. Men i övrigt rekommenderas förstås de båda etablerade damfotbollsbloggarna, alltså Anders Nilsson på Aftonbladet och Spelare 12.
Jag har även noterat att Linköpings FC har startat en EM-blogg. Hur den blir kan man inte veta, men den borde kanske kunna bli lite intressant.
Twitter:
Det finns en mängd intressanta personer att följa, både spelare, ledare och journalister. Minns att jag gjorde en två stora twitterguider (här och här) inför 2012 års damallsvenska. De inläggen är i stora delar fortfarande aktuella. Och där finns länkar till en mängd EM-spelare från andra länder.
Den hashtag som gäller under EM är #EM13. Den är kort och snärtig. Det har även upprättats en EM-lista som kan vara värd att välja. Den finns på den här länken.
En blogg om internationell damfotboll 