Etikettarkiv: Obos Damallsvenskan

Högsta serien i fotboll för damer i Sverige sedan 1988. Hette damallsvenskan fram till juli 2018, då serien bytte namn till Obos Damallsvenskan.

En sensationellt bra prestation

Publicerad den av
8

Damallsvenskan avslutade tidigare i dag med en extremt avslagen omgång. Så avslagen att det som mest var 453 personer på någon av de sex matcherna. Tråkigt.

De båda storlagen Linköping och Rosengård valde att spela med B-lag, något som självklart inte heller hjälper intresset för serien. Samtidigt är det lätt att förstå att båda klubbarna prioriterar Champions League nu när damallsvenskan redan var avgjord.

I och med dagens urusla publiksiffror hamnar det slutgiltiga publiksnittet för serien på 809 personer. Totalt sågs matcherna av 106 791 personer. Det är bara cirka 800 färre än 2016.

Linköping har ju som bekant sedan länge säkrat guldet, och vi har vinkat adjö till Kif Örebro och Kvarnsveden. Dagens resultat innebär att Piteå blir bästa lag under höstsäsongen, man är även det lag som släppt in minst mål i serien med 20 – tre färre än Rosengård.

Noterbart att Göteborg, som låg sist under EM-uppehållet och som var nedflyttningshotat så sent som inför näst sista omgången, till slut tog fler poäng än Rosengård under seriens elva sista omgångar.

Noterbart också att Malin Levenstad under sina sex matcher som huvudansvarig tränare i Malmöklubben bara lyckades få ihop åtta poäng. Det torde vara det sämsta poängsnitt någonsin för en tränare i Rosengård, inklusive klubbens tidigare skepnader.

Tabitha Chawinga

Apropå rekord avslutade Tabitha Chawinga säsongen med att göra ytterligare ett mål. Hon vinner därmed skytteligan på fantastiska 26 mål. Det är tangerat den bästa noteringen sedan damallsvenskan blev en proffsliga, lika många som Lotta Schelin gjorde 2007.

Fast med den lilla skillnaden att Schelin gjorde sina 26 mål för ett lag som tog medalj, medan Chawinga gjorde dem för ett lag som åkte ut. Chawinga stod dessutom rakt igenom för spelmål, medan Schelin även gjorde något eller några från straffpunkten.

Jag såg någon försöka sänka Chawingas prestation genom att skriva att hon gjort sina mål mot svaga motståndare. Det stämmer inte. I och med att Chawinga i dag även satte ett mål på Kristianstad har Malawispelaren gjort mål mot alla damallsvenska motståndare under året. Hon har bland annat gjort två mål vardera mot LFC och Rosengård, tre mot tabelltrean Eskilstuna och två mot bronsmedaljörerna Piteå.

Det har alltså inte spelat någon roll vilka försvarsspelare som Tabitha Chawinga har ställts mot. Hennes prestation är helt enkelt alltså sensationellt bra. Man undrar hur många mål hon kunnat göra om hon spelat för något av topplagen. 40? 50?

Det känns väldigt tråkigt att hon nu ser ut att försvinna till den anonyma, men penningstarka kinesiska ligan.

Apropå det är vi ju i och med att slutsignalerna ljöd nu inne i silly season för alla lag utom LFC och Rosengård. De kommer in i den galna säsongen fullt ut efter kommande veckas åttondelsfinaler i Champions League. Räkna med att det kommer att hända mycket i många lag.

Det blir sydostsvenskan 2018 – grattis IFK Kalmar

Publicerad den av
1

Kalmar vann just med 6–3 mot Assi. Därmed spelar IFK Kalmar för första gången någonsin i damallsvenskan 2018.

Och därmed är det klart att vi får en damallsvenska med väldig slagsida åt sydost. Halva serien är ju därmed lag från Skåne och Småland. Det enda laget från Västsverige blir Göteborg och det enda norrlaget är Piteå. I övrigt är det ”östlag” i form av Linköping, Eskilstuna, Hammarby och Djurgården.

På ett sätt är det förstås tråkigt med sådan slagsida på serien – och på svensk damfotboll, men sånt här går ju i vågor. Backar vi bandet till 2011 hade ju Skåne och Småland bara två lag i damallsvenskan, medan Västsverige hade tre och Norrland två.

Nu har alltså Västsverige och Norrland tappat rejält, framför allt Västsverige. Det ser man även i elitettan. För i dag blev det klart att Holmalund gör Hovås Billdal ner i division 1, vilket gör att Västsverige som alltså hade tre allsvenska lag 2011 nästa år bara har två lag i de två högsta divisionerna – Göteborg och Kungsbacka. Eller 2,5 då ju Falkenberg och Böljan är lite av gränsland mellan Syd- och Västsverige.

Men skönt för de damallsvenska lagen från sydöstra Sverige som lär kunna komma undan med väldigt låga resekostnader. IFK Kalmar får nästan hälften så långa resor i allsvenskan nästa år som de haft i elitettan i år. Jobbigare för Piteå som bara har långa bortaresor. Fast så har det ju redan varit i år. Det om geografisk fördelning.

Kalmar går till allsvenskan för att de har en vass offensiv med 31-målsskytten Amanda Fredriksson i spetsen. Men medan uppflyttningsfesten pågår på Gröndals IP inför 2097 åskådare tänker jag nu kasta in lite smolk i glädjebägaren.

När klubbledningen i morgon vaknar som damallsvenska ledare måste de nog förstärka laget rejält. För även om jag bara har sett IFK Kalmar i två tv-matcher under året räcker det att kolla tabellen för att inse att laget rent sportsligt sett inte verkar vara stabilt nog för högsta serien.

Man har ju alltså släppt in 41 mål i elitettan på 26 matcher. Även om det bara är 22 matcher i damallsvenskan kan man nog räkna med att man får lägga på minst 50 procent i högsta serien, där lagen är väldigt mycket vassare än i elitettan.

Och släpper man in 60 mål kommer man bara att spela i högsta divisionen i ett år. Kalmar behöver alltså bygga ett nytt försvar om man skall ha en chans. Jag kan spelarna för dåligt för att peka ut exakt var svagheterna finns. Men det kan ju handla om förstärkningar vad gäller såväl målvakt, backar som defensiva mittfältare.

Några av de nya behöver vara nickstarka. En av många stora skillnader mellan elitettan och damallsvenskan är klassen på huvudspelet. Kalmar såg skärrat ut mot Assi när det kom in inlägg. Det kommer att bli ännu tuffare i allsvenskan.

Men skall man ändå vara lite positiv så har ju nykomlingarna klarat sig väldigt bra sedan elitettan startade. Av de åtta senaste nykomlingarna har sju klarade sig kvar, de enda som åkt ut var Hammarby 2015.

Så kanske att kontringar på Fredriksson och Valerie Carlson. Leda till nytt kontrakt. Skyttedrottningen Fredriksson har känt på allsvenskan en gång tidigare, med Jitex 2013. Då gjorde hon två matcher från start och 13 inhopp. Då blev det inga mål, och de gånger jag såg henne upplevde jag att hon var snabb, men att hon inte räckte till rent fysiskt. Men Fredriksson känns som en klart bättre spelare nu, så det blir spännande att följa henne 2018.

Det blir även spännande att följa var Kalmar skall spela. Gröndal är inte godkänt för spel. Så utöver att klubbledningen behöver förstärka lagets försvar måste man även kämpa så att man har en hemmaplan. För om jag förstått saken rätt vill man inte flytta in i Kalmar FF:s högborg, Guldfågeln Arena.

Mycket att kämpa med framöver alltså. Men i kväll hoppas jag att alla i IFK Kalmar släpper framtiden och passar på att fira. Man måste ju tillåta sig att njuta av framgången också.

 

Smällar för Kaneryd, Linköping, Samuelsson och Kvarnsveden

Publicerad den av
26

 

Johanna Rytting Kaneryd

Dagens vansinnigt tråkiga damfotbollsnyhet är att Johanna Rytting Kaneryd har dragit av korsbandet. Det inträffade dagen efter att hon skrivit på för Rosengård, vilket var samma dag som hon presenterades för klubben.

Rytting Kaneryd har tidigare haft en korsbandsskada i vänsterknät. Och det är samma knä som drabbats nu igen. FC Rosengård skriver på sin hemsida att hon blir borta minst sex månader. Jag skulle nog snarare tippa på att hon blir borta mellan nio månader och ett år. Som tidigast skulle det innebära att hon kan spela för sin nya klubb nästa höstsäsong. Men risken finns att hela 2018 är förlorat.

Det här är ju verkligen otroligt tråkigt för Rytting Kaneryd, och man lider enormt med henne. Det är även ett stort bakslag för Rosengård som måste ut och värva ytterligare minst en kreativ mittfältare till nästa säsong.

Apropå Rosengård och mittfältare har Nellie Lilja från LB07 skrivit på ett tvåårskontrakt i dag. Ytterligare en intressant värvning.

Det om dagens händelser. Nu till en genomgång av helgens händelser. Jag har haft fullt fokus på herrfotboll under hela helgen, och har inte hunnit se någon damfotboll. Nu i kväll har jag dock kollat igenom en hel hög med klipp med höjdpunkter.

Sportsligt sett är det ju bottenstriden som har varit i fokus. Men jag börjar ändå genomgången av helgen med toppen, och damallsvenskans mest anmärkningsvärda resultat på många, många år.

Inför den 20:e omgången förra helgen hade inget hemmalag förlorat med fler än tre måls marginal i årets damallsvenska. Då inträffade ju det sensationella att Eskilstuna förlorade med hela 5–1 mot nästjumbon Göteborg, trots att United tog ledningen i den andra halvleken.

I lördags åkte Eskilstuna till Linköping, där de svenska mästarinnorna skulle firas av sin hemmapublik. Personligen tillbringade jag min lördagseftermiddag i Åtvidaberg. På vägen stannade jag och åt i just Linköping. Vid bordet bredvid satt det två Eskilstunasupportrar. Vi pratade lite, och det slutade med att jag önskade dem lycka till. De svarade: ”Det lär behövas”.

Ingen av oss kunde väl ana att Eskilstuna några timmar senare hade tagit årets i särklass största bortaseger i damallsvenskan – hela 6–0 mot de svenska mästarinnorna.

Tyvärr är det ju ett resultat som ger damallsvenskan dålig reklam. Ett resultat som spontant gjorde att man undrade om LFC-spelarna hade druckit för mycket champagne under guldfirandet.

Samtidigt vet man att vissa lag ibland kan falla ihop totalt. Och LFC är ett sådant lag, ett lag som haft en ful ovana att rasa ihop en gång per år. Fjolåret var ett undantag, i övrigt har vi ju 0–5 i Malmö i sista omgången 2015, 0–4 hemma mot Örebro 2014, 0–4 i Malmö 2013 och 0–6 i Göteborg 2012. Men de flesta rasen från tidigare år har skett på bortaplan.

Det här var LFC:s största ras på hemmaplan i en tävlingsmatch på minst tolv år. Det är extremt dålig reklam när man skall försöka sälja in sitt SM-guld. Och det är bara att hoppas att alla inblandade skäms.

Visst fick Lisa Lantz en katastrofstart, och bjöd på de två första målen. Men ett topplag där spelarna har bra karaktär tillåter sig inte att bli förnedrade i sin hemmaborg.

Matchens stora spelare var Loreta Kullashi, en spelare som snart lär banka på porten till Peter Gerhardsson:s landslag. Hon visade ju exempelvis väldigt hög klass när hon utnyttjade Lantz misstag vid 0–2-målet.

För LFC är det match i Prag i Champions League på onsdag, alltså en bra chans till snabb revansch. Tyvärr har ingen svensk tv-kanal valt att sända varken LFC:s eller Rosengårds bortamatcher. Vansinnigt tråkigt.

I Rosengård är ordföranden väldigt besviken på tv-cheferna. Och det har han ju anledning att vara. Det här är ju för övrigt samma visa som man hört vid i princip varje UWCL-omgång de senaste åren. Frågan är hur man kan paketera turneringen för att få någon tv-kanal att hugga. Den som har lösningen lär bli rejält hyllad i damfotbollsvärlden.

Den här gången räddas vi intresserade tittare av att Chelsea–Rosengård kommer sändas av Chelsea på Youtube. När det gäller Sparta Prag–LFC kan den komma att sändas av Corren. Där är inget klart ännu. Däremot är det klart att Corren sänder returen i Linköping.

Tillbaka till damallsvenskan. Medan Linköping den kunna komma över helgens smäll är det värre i Borlänge, där Kvarnsveden har spelat sin sista damallsvenska match för den här gången.

Kvarnsvedens IK

Som opartisk betraktare hade jag gärna sett att spänningen levt ändå in i slutomgången. Men jag förstår att supportrar till Göteborg, Hammarby och Vittsjö har lite annan syn på den saken. De klubbarna är det ju numera anledning att gratulera till nytt kontrakt.

Kvarnsvedens 3–1-förlust mot Rosengård i lördags innebar ju att Hammarby hade klarat kontraktet, samt att Vittsjö och Göteborg hade chansen att göra det redan i omgång 21.

Hannah Wilkinson blev Vittsjös hjältinna när hon fixade poäng mot Örebro på övertid i lördags. Och igår frälste Adelina Engman sitt Göteborg med ett drömmål på volley mot Djurgården.

Medan klipp på instatstorys visar väldigt trevlig stämning i Göteborgs omklädningsrum i går eftermiddag var det depp i Borlänge.

Kvarnsveden har alltså tagit 19 poäng – en summa som räckt till nytt kontrakt de allra flesta säsonger. Men i år har det ju varit så jämnt att det krävts högre poäng än vanligt.

Och då har Kvarnsveden fallit på sitt svaga försvarsspel, och framför allt på att man haft en för dålig backlinje. Man drabbades av tunga smällar tidigt i våras, när först mittbacken och lagkaptenen Denise Sundberg drog av korsbandet, och sedan även tänkta förstamålvakten Lina Lundqvist gjorde samma sak.

Dock var det inte på vårens insatser som Kvarnsveden åkte ut, utan på höstens – där man bara har vunnit en match.

Tabitha Chawinga

Det som gör Kvarnsveden unikt är att man har vräkt in mål framåt. Exempelvis har skyttedrottningen Tabitha Chawinga stått för en bragd. Hon spelar alltså i ett lag som åker ur serien. Ändå har hon gjort flest spelmål av alla i damallsvenskan sedan serien lämnade amatörstadiet.

Det var ju först efter den svenska VM-succén 2003 som vi fick helprofessionella spelare i damallsvenskan. Sedan dess är de tre bästa noteringarna:

2017: 25 mål, Tabitha Chawinga, Kvarnsveden (0 straffar – och en match kvar)
2010: 25 mål, Manon Melis, Malmö (1 straff)
2007: 26 mål, Lotta Schelin, Göteborg (minst 1 straff – statistiken på svenskfotboll.se från 2007 är inte komplett)

Chawingas 25 spelmål i serien är verkligen en makalöst bra prestation. I Kristianstad på söndag kan hon även passera Schelin.

Chawinga har som bekant kontrakt även över nästa år, vilket gör att Kvarnsveden kommer att få en bra grundplåt för att finansiera en snabb återkomst när de säljer henne. För hon kan ju inte bli kvar. Hon var ju redan för bra för elitettan 2015, och hon lär ju inte ha blivit sämre. (Tillagt i efterhand: Kontraktet ser ut att brytas vid nedflyttning. Se kommentarerna nedan)

Elizabeth Addo

Borlängeklubben lär ju utöver Chawinga tappa ytterligare några spelare. Bland annat har ju LFC länge uppgetts ha ögonen på duktiga Elizabeth Addo. Och Julia Roddar och Lova Lundin borde vara två andra spelare som är högintressanta för andra damallsvenska klubbar. Dessutom har ju tränare Jonas Björkgren ryktats vara aktuell för Eskilstuna.

Jonas Björkgren

Även om Örebro ligger en bra bit efter övriga lag i tabellen känns det som att det är två ovanligt starka lag som åker ur vår högsta serie i år. Det gör ju att det återigen känns aktuellt att ta upp den fråga som aktualiserats av både Pär Lagerström i det här inlägget och Jonas Eidevall en bit in i det här inlägget.

Pär Lagerström

Alltså frågan om utökning av antalet lag i damallsvenskan. Rent sportsligt ställer jag mig bakom ett sådant förslag. I år hade det absolut gått att få ihop en stark damallsvenska med både 14 och 16 lag.

Nackdelen här är ju att det kommer att bli dyrare med fler resor samt ännu mer slitsamt för de toppklubbar som kombinerar damallsvenskt spel med Champions League. Men rent sportsligt tror jag att svensk damfotboll hade gynnats av en utökning.

Göteborg och Hammarby är alltså två av de tre lag som säkrade kontraktet i helgen. De är även numera damallsvenskans två mest formstarka lag. Båda är obesegrade i de fem senaste omgångarna, och de har även tagit flest poäng: Göteborg har elva, Hammarby har nio medan trion Linköping, Rosengård och Piteå alla har tagit åtta på de fem senaste matcherna.

Med tanke på hur olika lag har hoppat rent formmässigt i höst roade jag mig med att räkna ut den damallsvenska hösttabellen efter tio av elva omgångar. Den ser ut så här:

(Tillagt i efterhand: Ser nu att bloggen Hattrick också har räknat ut samma tabell i kväll. Ibland tänker vi likadant… )

Piteå                16–10   18
Linköping         17–14   18
Rosengård       21–13   17
Eskilstuna        19–13   15
Göteborg         14–10   15
Djurgården       16–15   15
Hammarby       13–  9   14
Kristianstad      14–13   14
Vittsjö               11–10   12
LB07                  8–18   10
Kvarnsveden    15–19     8
Örebro              11–29     3

Det är alltså vansinnigt jämnt i höst. Åtta lag inom fyra poäng i toppen, och bara Örebro som är riktigt avsågat. Av hösttabellen kan man konstatera att medan guldstriden i praktiken avgjordes i våras, har nedflyttningsstriden avgjorts under hösten.

Minns att det såg ut så här i bottenstriden efter halva serien:

Kvarnsveden   24–30    11
Vittsjö             12–18     11
Hammarby     13–17     10
——————————-
Örebro            10–17     10
Göteborg        16–31       9

* Kampen om den sista damallsvenska platsen till 2018 är däremot inte avgjord. Däremot försvann skrällaget Assi ur kampen i går när man föll på hemmaplan mot Växjö med 3–2. Gästernas tre mål ser du här:

Därmed är det klart att antingen IFK Kalmar eller AIK spelar i damallsvenskan 2018. Det är fördel Kalmar, som är tre poäng före. Därmed räcker det med en Kalmarpoäng hemma mot Assi på söndag för att IFK Kalmar skall gå upp.

AIK spelar hemma mot Holmalund, i omgångens allra mest laddade match. Båda lagen har ju nämligen enormt mycket att spela för – men ingen av dem har sitt öde i egna händer.

Holmalund har ju trillat ner under nedflyttningsstrecket, med nio måls sämre målskillnad än Böljan. Det är stor fördel för Falkenbergsklubben, som avslutar hemma mot nedflyttningsklara Östersund.

Om Holmalund flyttas ned innebär det en mardrömsstart för den nya damfotbollssatsningen i Alingsås – den som skall kallas Alingsås FC. Överhuvud taget har det varit ett uselt år för västsvensk damfotboll med Göteborg FC i damallsvensk bottenstrid och risk att både Holmalund och Hovås Billdal åker ur elitettan. Dessutom misslyckades Jitex med att kvala sig upp.

* Så till England där det visade sig att Jessica Samuelsson drabbades av en värre fotskada mot Ungern i Borås än man hade trott.

Hon har opererats i dag, och risken är att Arsenalspelaren är borta i ett halvår. Därmed är två kantspelare borta ur landslagstruppen inför landskampen med Frankrike i slutet av november. Peter Gerhardsson lär få fundera lite över hur hans landslag skall möta snabba, franska anfallsspelare.

* Apropå England och Arsenal, så gjorde Fara Williams ett spektakulärt mål för Reading när man vann med 2–1 mot just Arsenal i i WSL Cup i helgen. Se själv:

* Så till Frankrike där PSG stärkte sina aktier i kampen om en Champions Leagueplats. Emma Berglund:s lag vann mot svensklaget Montpellier med 3–1, vilket gör att PSG nu är fyra poäng före Montpellier i tabellen.

* Slutligen till Tyskland, där Frauen-Bundesliga numera leds av uppstickaren Freiburg. Jag kan inte säga att jag är så säker på att de kommer att hålla hela vägen. Men Freiburg har verkligen ett ungt och otroligt intressant lag.

Man vann lördagens seriefinal mot Wolfsburg med 1–0 efter segermål från 18-åriga Giulia Gwinn. Det var Gwinns femte mål, vilket gör att hon delar andraplatsen i skytteligan med 23-åriga klubbkompisen Lina Magull.

Närmast bakom dem med fyra mål finns ytterligare en Freiburgtalang, den ännu 16-åriga Klara Bühl (född den 7 december 2000). Gwinn och Bühl är långt ifrån de enda tonåringarna som får speltid i obesegrade Freiburg, som nu leder tabellen med en poäng före Bayern München och tre poäng före Wolfsburg och Frankfurt. Utöver Freiburg är Turbine Potsdam enda obesegrade laget i ligan. Men Amanda Ilestedt:s gäng har för många kryss och är trots noll förluster redan åtta poäng från serieledning.

Pernille Harder

Ledaren av den tyska skytteligan är för övrigt Wolfsburgs Pernille Harder, som gjort sex mål. Men hon lämnade alltså Freiburg mållös. Så höjdpunkter från seriefinalen här.

Sett till länkat klipp ser Wolfsburg ut att ha haft ett rejält tryck mot Freiburgmålvakten Laura Benkarth i den andra halvleken. Och Freiburg hade tur, för Nilla Fischer:s lag verkar ha fått ett till synes korrekt mål bortdömt på slutet. För nog ser det ut som att Ewa Pajor befinner sig bakom bollen när Sara Björk Gunnarsdottir spelar fram?

Tankar om att Kif Örebro åker ur

Publicerad den av
1

Djurgården vann i kväll i Örebro med 3–0, ett resultat som innebär att stockholmarna har en god chans att sluta trea i årets serie.

Man är nu femma med två poäng upp till Eskilstuna och fyra mål upp till Piteå. För Djurgården återstår bortamatch mot Göteborg och hemmamatch mot just Piteå. Med tanke på att Eskilstuna har kvar en resa till Linköping kan sex Djurgårdspoäng räcka till litet silver.

Men ok då, huvudnyheten kring dagens resultat är förstås att Kif Örebro bara har damallsvensk status i ytterligare två matcher. Sedan blir det att bygga om truppen för elitettan.

Skall man ge en anledning till att den klubb som spelade i Champions League för två år sedan nu åker ner i elitettan är det just alla ombyggen.

Sarah Michael

I sista omgången 2014 säkrade Kif Örebro de stora silvermedaljerna via 2–0-seger hemma mot Eskilstuna. Närkingarnas startelva såg ut så här: Stephanie Labbé – Susanna Lehtinen, Marina Pettersson Engström, Eve-Marie Nault, Elin Magnusson – Lucie Martinkova, Irena Martinkova, Annika Kukkonen, Ogonna Chukwudi – Sanna Talonen, Sarah Michael. Laget leddes av prisade tränaren Rickard Nilsson.

Hanna Folkesson

Redan till 2015 tappade man flera av spelarna i 2014 års startelva. Men på förhand såg ersättarna spännande ut. Tvillingarna Martinkova ersattes exempelvis av duon Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist. Men Folkesson drog av korsbandet inför seriestart, och gjorde inte en enda match för Örebro. Och Dahlkvist stack till PSG på sommaren.

När Kif Örebro på hösten spelade 1–1 hemma (5976 åskådare) och 0–0 borta mot just PSG i Champions League stod alltså lagets stora prestigevärvning på motsatt planhalva. Trots att laget var brandskattat blev det en femteplacering i damallsvenskan 2015.

Men fallet skulle fortsätta. Efter PSG-matcherna slutade tränare Nilsson, under vintern blev Kif även av med traditionsbärare som Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Plus att Sarah Michael missade hela den damallsvenska säsongen 2016 till följd av en korsbandsskada.

Sanna Talonen

Följden av alla förändringar blev att laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden under våren. Men trots att man var på uppgång, och tog åtta poäng på de fyra sista omgångarna innan OS-uppehållet, fick nye tränaren Giorgos Papachristou lämna under sommaren. I det läget hade Örebro 14 poäng, och låg fem poäng över nedflyttningsstrecket.

Officiellt uppgavs att det dels var ekonomiska skäl, dels en organisationsförändring som låg bakom. Dock hade klubben ekonomi nog att värva hem Lisa Dahlkvist igen dagarna innan tränarbytet.

Ny tränare blev Martin Skogman. Under hans ledning tog Örebro nio poäng på säsongens tio sista omgångar. Med totalt 23 poäng slutade man på åttondeplatsen, med god marginal ner till nedflyttningsstrecket.

I vintras väntade nya ommöbleringar i truppen. Tanken var att Kif Örebro skulle spela helsvenskt under 2017. Så har det också varit, med ett undantag. I somras värvade man in amerikanska målvakten Nora Abolins som reserv till Carola Söberg. Abolins har spelat en halvlek i årets allsvenska.

Men trots att Örebro har använt hela nio spelare som var uttagna i landslagstrupper under Pia Sundhage har laget inte räckt till.

När nedflyttningsplatsen i kväll blev klar såg startelvan ut så här: Söberg – Hanne Gråhns, Emelie Andersson, Petterson Engström, Freja Olofsson – Julia Spetsmark, Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de Jongh – Jenny Hjohlman, Emma Jansson.

Marie Hammarström

In byttes Frida Svensson och comebackande Marie Hammarström-Liljesson. Av de 13 som spelade i kväll fanns alltså bara Pettersson Engström kvar från startelvan i sista omgången för tre år sedan. Det är verkligen en otroligt stor omsättning på spelare.

En andra spelare från den där 2014-elvan ledde laget. I dag gjorde ju Elin Magnusson sin första match som damallsvensk tränare.

Martin Skogman fick som bekant lämna efter 6–1-förlusten mot Hammarby senast. Hans facit på på 29 damallsvenska omgångar som Örebrotränare blev 21 poäng.

Jag har förvånats över att han inte valde att ändra i sitt mittförsvar, för jag tycker att man tappat många poäng på brister i mittlåset. Jag noterar att Magnusson tycks hålla med, för hon testade ju ett nytt mittförsvar i dag. Sett till höjdpunkterna från damallsvenskan.tv blev det dock ingen förbättring.

I övrigt är jag inte man att säga hur mycket som hängt på tränaren och hur mycket som berott på spelarna. Men klart är att ett lag med så många landslagsaktuella spelare borde klara av att hänga kvar i damallsvenskan.

Spontant kan man nog hävda att Sundhage har övervärderat några av spelarna. Samtidigt tycker jag att Örebro har flera väldigt intressanta spelare i truppen. Spelare som borde kunna göra väldigt mycket bättre resultat än de gjort.

Lisa Dahlkvist

Personligen har jag exempelvis trott mycket på Michelle de Jongh, och jag hoppas fortfarande på henne. Men i år har det tyvärr inte lyft ett dugg för mittfältaren.

En annan spelare som haft det tungt är Dahlkvist. Jag hörde henne på radion för en stund sedan. Där gjorde hon klart att hon inte spelar i elitettan nästa år.

Det blir intressant att se var hon hamnar. Personligen tycker jag att hon borde kunna bli en bra mittback. Hon har en bra speluppfattning, och när hon får tid har hon väldigt bra spelvändningar. Och som mittback har man oftast lite mer tid med bollen än som central mittfältare.

Dahlkvist lär inte bli den enda som lämnar Örebro. De spelare som fortfarande drömmer om landslaget bör ju spela i damallsvenskan.

Under sina 15 raka säsonger i damallsvenskan har Kif Örebro byggt en damfotbollstradition i Närke. En tradition som bör vara en tillgång i det här läget. Å andra sidan finns en liknande tradition i Umeå, och som bekant blev UIK söndervärvat i vintras.

Örebro lär som sagt också få bygga om laget igen i vinter. Här gäller det för klubbledningen att både visa fingertoppskänsla och vara handlingskraftig, att snabbt visa att man har som mål att omgående återvända till hösta serien. I så fall kan sejouren i näst högsta serien bli kortvarig.

* I övrigt i dag har Rosengård förlängt kontraktet med Zecira Musovic fram till och med 2020. Enligt den här långa intervjun kommer både Erin McLeod och Ella Masar McLeod att lämna Malmöklubben. Den förstnämnda har inte erbjudits nytt kontrakt, medan Masar McLeod sägs välja att flytta till ny europeisk klubbadress.

Enligt den här artikeln i Sydsvenskan är det även osäkert med Anita Asante:s framtid i Rosengård. Även om det är på en annan nivå än i Örebro krävs det nu fingertoppskänsla även från Rosengårds klubbledning. För två raka andraplatser utan att ens vara nära guldet är inte godkänt i Malmö.

 

Blytunga förluster för Kvarnsveden och Örebro

Publicerad den av
Svara

Kring 14.40 i dag jublades det i Örebro, Göteborg, Vittsjö, på Söder i Stockholm – och i Malmö. Då gjorde nämligen Mia Persson LB07:s segermål mot Kvarnsveden.

En dryg halvtimme senare jublades det ännu mer på Söder, medan Örebro plötsligt hade väldigt lätt att hålla sig för skratt när baklängesmålen rasade in ett efter ett.

Det mål som föll vid 14.40 (i den 86:e matchminuten) innebär att LB07 kan planera fullt ut för damallsvenskan även 2018. Det innebär också att Kvarnsveden däremot ligger farligt nära elitettan. Det insåg också lagets spelare och ledare. För det var väldigt tomma blickar hos Jonas Björkgren och hans spelare när slutsignalen ljöd drygt sju minuter senare.

Med en trepoängare i dag hade Kvarnsveden satt en vansinnigt tuff press på Göteborg inför de kommande omgångarna. Nu blev det inte så, utan istället kan det bli så att Kvarnsveden kommer att vara tvunget att vinna en av de två kommande matcherna mot Rosengård och Linköping för att ha en bra chans till nytt kontrakt.

I dagens två sena matcher vann Hammarby och tog sig upp på 22 poäng, medan Vittsjö fick kryss och nu har 21. Därmed höjdes de båda lagens chanser att hänga kvar med flera procent.

Helt klara är de inte ännu. Men i nuläget talar det mesta för att två av Kvarnsveden, Göteborg och Örebro spelar i elitettan nästa år. Och med tanke på hur uselt Örebro spelade i dag ger jag inte dem mer än en procents chans att hänga kvar.

Lisa Dahlkvist såg ju knappast hoppfull ut i intervjun efter 6–1-förlusten mot Hammarby. Hon sa att hon blir sur av att titta på tabellen, och att hon nästan blev ännu surare att få veta att Kvarnsveden hade förlorat i Malmö. Fast det skall hon vara väldigt glad för. Om Kvarnsveden hade vunnit skulle nämligen Örebro i praktiken vara klart för elitettan redan nu.

Klara för elitettan har i dag Lidköpings FK och Asarums IF blivit. Grattis till båda. I morgon får de sällskap upp av Ljusdals IF eller Notvikens IK. Där är det fördel Ljusdal, som vann i Luleå med 2–0 förra helgen.

Apropå elitettan har AIK just besegrat Uppsala med 1–0. Därmed är AIK numera bara en poäng bakom Assi på allsvensk plats, och det är tre omgångar kvar att spela. Även IFK Kalmar är med i kampen. Assi är enda laget som har avgörandet i egna händer, ändå tycker jag att AIK har bäst utgångsläge.

När det gäller Assi var jag nog lite trött i går kväll, för jag glömde att skriva med några spaningar jag gjorde angående laget och klubben. När jag kollade ledarstaben kände jag igen lagets fystränare, Joakim Abrahamsson. Han har en bakgrund som förbundskapten på skidor, och blev ju bland annat utnämnd till Årets ledare i svensk idrott året 2010. Han borde ju ha förutsättningar att se till att laget blir konditionsstarkt.

En annan spaning gällde lagets innermittfält. När jag kollar in för mig helt nya lag brukar jag inte titta på laguppställningen förrän en stund in i matchen. Jag vill nämligen få en första bild av laget och spelarna utan alltför många förutfattade meningar.

När det gäller Assi visste jag ju att Fernanda da Silva var lagets bästa målskytt. Och man vet ju hur målskyttar från Brasilien är – alltså tekniska och huvudsakligen fokuserade på anfallsspel.

Ganska tidigt i matchen började jag fundera över om da Silva verkligen var med. Ingen av Assis forwards såg ju speciellt ”brasiliansk” ut. Efter en koll i laguppställningen visade det sig att da Silva var en av de stenhårt arbetande innermittfältarna. Av den här artikeln att döma har det inte alltid varit så.

Bredvid sig på Assis innermittfält har da Silva lagkaptenen Lina Henriksson, som verkligen agerade som en riktig ledare på planen. Henriksson styrde hela tiden vilsna lagkompisar till rätt positioner, och såg därmed till att styra Assis utmärkta lagspel. Har man sådana spelare i centrallinjen har man också förutsättningar för att göra väldigt bra resultat.

Grattis Växjö – och snart även Linköping

Publicerad den av
8

Växjö DFF

I dag har vi fått ett nytt damallsvenskt lag. Strax innan 15.00 säkrade nämligen Växjö DFF sin plats i damallsvenskan 2018.

Man gjorde det genom att Assi tappade poäng hemma mot Mallbacken. Därmed ligger både AIK och Assi 15 poäng bakom Växjö med fem omgångar kvar att spela. Och eftersom de möts i nästa omgång kan inte båda lagen passera Växjö.

Stort grattis till Växjö som gjort en fantastisk säsong. Ändå måste man nog stärka upp laget en aning inför nästa säsong. De föll mot Vittsjö i Svenska cupen i veckan, vilket ger en föraning om att steget upp är väldigt stort. Samtidigt har ju lagen från elitettan klarat övergången bra de senaste åren. Därför blir det intressant att följa Växjö framöver.

Vilka de ersätter i damallsvenskan är ännu långt ifrån klart. I dag var jag och såg Göteborg och Kvarnsveden spela 2–2 på Valhalla. Jag återkommer med lite fler tankar kring den ångestladdade matchen.

Resultatet var som en förlust för båda lagen. Dagens stora vinnare i botten var istället Hammarby som tog tre blytunga poäng mot Eskilstuna. Därmed finns det rätt stora möjligheter att Stockholm har tre damallsvenska lag nästa år. För jag håller AIK som favoriter i kampen om andraplatsen i elitettan.

Och Hammarby har nu fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket. Och det svårtippade Södergänget lär nog ta minst en trepoängare till – vilket borde räcka.

Slutligen så kan Svenska Fotbollförbundet börja jobba på transporten av Kronprinsessan Victorias pokal mot Östergötland. I dag gjorde Linköping alla tre målen (Kristine Minde, Anna Oskarsson och ett självmål av Maja Kildemoes) när Djurgården bortabesegrades med 2–1. Resultatet innebär nio poängs serieledning med fem omgångar kvar. Och det kan inte LFC tappa. Det går inte.

Noterbart i toppstriden är att de lag som jagar LFC har extremt dålig form. Kollar vi de tre senaste omgångarna är det just Rosengård, Eskilstuna och de tre nedflyttningskandidaterna som tagit minst antal poäng av alla:

Kvarnsveden  5–6   2
Rosengård     5–6   2
Eskilstuna       3–4   2
—–
Göteborg       4–6   1
Örebro           4–7   1

Den tabellen leder Kristianstad på nio poäng, närmast före Piteå och Linköping på sju.

Även om vi tittar på de fyra senaste omgångarna återfinns Rosengård långt ner i formtabellen:

Kvarnsveden  8–9    3
Rosengård     7–8    3
LB07             3–9     3
—–
Örebro          7–10   2
Göteborg       4–8    1

Här leder Piteå på tio poäng och bättre målskillnad än Linköping, som också tagit tio. Trots att det blev kryss i seriefinalen mellan Rosengård och LFC har alltså Linköping dragit ifrån med sju poäng de senaste fyra omgångarna. Anmärkningsvärt.

Just Linköping och Piteå är för övrigt de två lag som tagit flest poäng efter EM-uppehållet, 13 vardera.

Här är mer kritik mot domarna

Publicerad den av
17

Efter gårdagens match i damallsvenskan mellan Rosengård och Vittsjö har domarna hamnat i fokus. Dels de som dömde den aktuella matchen, dels hela domarupplägget i damallsvenskan.

Den som står bakom kritiken är Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen, en man som inte lindar in sina åsikter. Enligt Kvällsposten sa han så här på presskonferensen efter matchen:

”Vi måste ha bättre domare, jag skiter om det är killar eller tjejer eller fan vad det är. Men vi måste ha bättre domare i damallsvenskan. Det kan inte vara rätt att det ska avgöras på det här sättet.”

Och:

”Det är Kalle Anka-domarsystem!”

Först kan vi ju slå fast att Majgaard Jensen svingade i affekt efter poängförlusten. Uttalandet…

”Det var ett klart mål efter hörnan, det kan alla se.”

… är ju inte ett dugg trovärdigt. På tv-bilderna är det ju exempelvis fullständigt omöjligt att se om hela bollen är inne eller inte. Det är möjligt att det är mål, men det är väldigt långt ifrån säkert. Man måste ju stå på den förlängda mållinjen för att kunna se det säkert.

Två som befann sig på den förlängda mållinjen var Caroline Seger och den assisterande domare Camilla Stendahl. Och de hade helt olika uppfattningar om huruvida det var mål eller inte. Till Sydsvenskan säger Seger att:

”Efter nicken står jag bakom mål och ser hur hon [målvakten] står inne i målet. Då är bollen inne. Sedan är det inte kameror från alla vinklar i damfotbollen och det är svårt att se det, men nu spelar det ingen roll för det är redan färdigt”

Först har ju Sydsvenskan missuppfattat citatet. Det var ju Lisa Klinga som stod inne i målet, inte målvakten. Sedan har Seger missuppfattat reglerna, att den spelare som räddar är inne i målet är ingen garanti för att hela bollen är i mål.

Huvuddomare Sara Persson, Stendahl och övriga i domarteamet bedömde det inte som mål. Det kan ha varit ett korrekt domslut, däremot är det otroligt dåligt att hon inte blåser straff för Vittsjö minuten senare. Persson står perfekt placerad, men struntar i att blåsa när Emmi Alanen fälls av Ida Lyberg. Fast den situationen nämnde väl inte Majgaard Jensen i sitt utspel?

Jack Majgaard Jensen var alltså väldigt enögd i sin kritik kring gårdagens match. Till hans försvar ser jag att han konstaterade till Sydsvenskan att Rosengård inte borde ha tilldömts den omdiskuterade hörnan, för det var ju Ella Masar som skickade ut bollen över sidlinjen, inte någon Vittsjöspelare.

Om vi lämnar de avgörande situationerna i matchen Rosengård–Vittsjö och ser till den större bilden håller jag med Majgaard Jensen. Svensk damfotboll har ju nämligen ett jätteproblem på domarsidan. Ett jätteproblem.

Jag har skrivit om det här vid flera tillfällen. För tillfället har vi tyvärr inte någon kvinnlig domare som hänger med på internationell nivå. Våra bästa domare brukar numera skickas hem från mästerskapen innan vårt lag. Vår högst rankade domare, Pernilla Larsson, fick ju exempelvis bara döma en match i EM – och där missade hon mästerskapets tydligaste hands i straffområdet. Nämnda Sara Persson som stod i fokus för Rosengårds kritik är ju för övrigt Sveriges andra internationella domare.

Faktum är att de kvinnliga domare som håller damallsvensk klass är lätträknade. Min uppfattning är att standarden på spelarna är överlägset bättre än den på domarna. Domarna gör massor av enkla misstag, och vad värre är – de gör även väldigt många stora misstag. Framför allt när det gäller straffar. De damallsvenska domarna verkar vara livrädda för att döma ut straffar, även solklara sådana. I ett inlägg i fjol skrev jag att:

”Domare som blåser för skitsaker ute på planen har tyvärr ofta tio gånger högre tröskel i straffområdet. Det är inte rimligt.

Tyvärr är min bild att orsaken ligger i att domarstandarden är för dålig. Domarna behärskar inte situationen, är osäkra – och struntar i att blåsa för solklara straffar för att de inte vill avgöra matcher. Men genom att undvika att blåsa straffar avgör de ju ändå matcherna. Tråkigt.”

Det där gäller i högsta grad även i år. I aktuell omgång såg jag utöver den straff Vittsjö gick miste om även att Linköping skulle ha haft straff i slutet av den halvlek (den första) jag sett i matchen mot Göteborg. Även där stod domaren välplacerad, men blundade/vågade inte blåsa för en väldigt tydlig förseelse. Jag har väldigt svårt att tro att hon hade struntat i att blåsa om samma sak hänt vid mittlinjen.

Men det är inte bara i damallsvenskan som problemet finns. I elitettan är problemet ännu större, där är domarstandarden ett gigantiskt problem. Vid de matcher jag har sett i år har det stundtals varit rent parodiskt. Domare som inte är redo att döma elitfotboll tycks ha flyttats upp alldeles för snabbt genom divisionerna. Därmed blir domaren matchens klart sämsta aktör, vilket snabbt leder till gnäll och dålig stämning på planen. Tråkigt.

Det är självklart inte lätt att vara domare. Jag är inte avundsjuk på de som dömer. Men precis som för målvakter kräver man att domare skall minimera sina misstag. De som gör tavlor i mer eller mindre varje match är helt enkelt på fel nivå.

I den länkade artikeln i Kvällsposten säger domare Persson att:

”Man kan inte säga att det är vi domare som avgör damallsvenskan. Jack måste vara mer konkret och förklara vad vi gör för fel. Jag vill ha mer konstruktiv kritik. Vi blir inte bättre om vi inte får reda på vad vi gör för fel.”

Visst är det bra med konstruktiv kritik. Men ibland är det otroligt svårt att ge sådan. Vid flera av de solklara straffsituationer där domarna vinkat avvärjande har de varit bra placerade och har sett situationen, men har ändå struntat i att blåsa. Hur ger man konstruktiv kritik på sådant? Det är ju tyvärr bara för dåligt.

Som jag ser det måste de domaransvariga på Svenska Fotbollförbundet svälja stoltheten och lägga ner tanken på att damfotboll skall dömas av damer. I varje fall för tillfället. Varken domarna eller lagen gynnas av att matcherna döms av personer som inte håller klassen.

Det blir ju för övrigt inte lättare för domarna nu i den damallsvenska slutspurten när Jack Majgaard Jensen har satt press på hela domarkåren. Hur kommer domarna att tackla det?

Engagemang, fula tilltag och guldfirande

Publicerad den av
49

I dag har Eskilstuna hängts av från toppstriden, Djurgården har lämnat bottenstriden och Vittsjö har lämnat nedflyttningsplatsen.

Jag hoppade mellan dagens tre matcher på damallsvenskan.tv. Men innan jag ger mig in på lite tankar om det jag sett något annat.

Jag såg i en kommentar på en av de andra bloggarna att man konstaterade att en mycket stor andel av er som förekommer i kommentatorsfältet på de olika damfotbollsbloggarna är LFC-supportrar.

Det är en spaning som jag också har gjort, och som jag funderat lite över. Det är ju inte helt logiskt, eftersom det är andra klubbar som har det största publiksnittet. Det borde ju finnas flest Eskilstuna- och Piteåsupportrar, ändå gör de supportergrupperna nästan inget väsen av sig.

Dessutom har ju Rosengård ungefär lika stort stöd som Linköping. Men kanske är det så att Linköpings supportrar är de mest engagerade. Eller så har de andra supportrarna andra forum än bloggarna för sina diskussioner.

Dagens mest intressanta match ut toppsynpunkt var förstås Rosengård–Eskilstuna. Av det jag såg var hemmalagets 1–0-seger helt i sin ordning, även om gästerna gjorde en rätt bra andra halvlek.

Dock orkade Eskilstuna inte få till någon riktigt desperat kvitteringsjakt. Kanske hade det med ork att göra. Om jag varit Unitedsupporter hade jag i alla fall funderat över varför två av lagets backar drabbades av kramp.

I Rosengård tyckte jag att det var tydligt att Lieke Martens har lämnat ett stort hål efter sig, ett hål som Caroline Seger inte lär ha kapacitet att fylla. Ansvaret för att täcka den kreativitet man tappat med Martens lär behöva spridas på flera spelare, i första hand sannolikt Anja Mittag och Sanne Troelsgaard. Mittag är ännu långt ifrån den nivå hon höll när hon lämnade för PSG för två år sedan.

Seger är också sämre än hon var för något år sedan. Hon kommer från ett svagt EM och jag var inte imponerad av hennes damallsvenska comeback. Visst skötte hon som vanligt sig i det bollvårdande passningsspelet. Men hennes bidrag i offensiven var högst begränsat. Och i defensiven såg hon stundtals lite trög ut. Hon har mycket att bevisa framöver.

Apropå Seger var hon inblandad i en mycket intressant situation med Petra Johansson. Det var precis framför Rosengårdsbänken, där alla blev galna. Från tv-bilderna tyckte jag att det såg ut som att Seger sprang in i axeln på en stillastående Johansson. Jag såg ingen rörelse från Eskilstunaspelaren.

Kanske att jag hade haft en annorlunda uppfattning om jag sett situationen från en annan vinkel, exempelvis den Rosengårdsbänken hade. Men av det jag sett kändes det som en situation där Seger hade fått en offensiv foul om det varit basket.

Matchens resultat innebär att Eskilstuna nu sannolikt bara kan drömma om spel i Champions League nästa år. De är nu åtta poäng bakom Rosengård och risken är uppenbar att det inte ens räcker med full poäng i de tio sista omgångarna för United. Rosengård har ju bara tappat just åtta poäng på de tolv omgångar som spelats.

För topplagen Linköping och Rosengård väntar däremot en spännande period där de båda möts i cupfinalen nästa söndag och i damallsvensk seriefinal om tre veckor. Utifrån den damallsvenska upptakten kan det bli intressanta matcher.

Kanske får vi se någon sådan här godbit då…

Djurgården lämnade bottenstriden genom att vinna i Kristianstad. De perioder jag såg av matchen var hemmalaget minst lika bra, spelmässigt sett. Det såg ut att bli oavgjort.

Segermålet dröjde nämligen till den 90:e minuten och var en gåva från hemmalaget, där Hanna Sandström nickade ett Djurgårdsinlägg i den enda riktning hon inte skulle nicka. Mia Jalkerud tackade och avgjorde.

Den spaning jag gjorde från matchen var att Johanna Rytting Kaneryd bara blir bättre och bättre. Hon är en bolltrygg och kreativ spelare som börjar bli redo för ett test i landslaget. Vågar man hoppas att hennes namn är med på Peter Gerhardsson:s lista nästa måndag?

I streckmatchen i botten kopplade Vittsjö ett tidigt grepp på Kvarnsveden genom en fin hörnnick från Lisa Klinga. Matchen i matchen var mellan skytteligans etta Tabitha Chawinga och tvåan Linda Sällström. Båda skulle också komma med i protokollet. Sällström på en säker straff i den andra halvlekens upptakt, medan Chawinga nickade in ett tröstmål på slutet.

Eftersom nästan alla lag är inblandade i bottenstriden spelas många matcher av intresse för kampen kring nedflyttningsstrecket. På onsdag är förstås Göteborg–Hammarby en hyperviktig match. Samma dag är det derby mellan Vittsjö och Kristianstad. Vinnaren i den matchen skaffar sig lite andrum.

I dag har det även spelats flera matcher i elitettan. Och som vanligt i år jublas det mest i Småland. Både Växjö och Kalmar vann nämligen. Däremot försämrade Kungsbacka sina chanser till uppflyttning genom 1–0-förlust borta mot Mallbacken.

I botten klev Böljan upp över nedflyttningsstrecket på bättre målskillnad än Sundsvall och Östersund.

Den damallsvenska seriefinalen kommer alltså allt närmare. I Norge var det seriefinal i torsdags. Där vann LSK med 1–0 mot Avaldsnes efter segermål från Silje Blakstad. Höjdpunkter från den matchen ser du här:

Under EM var det upprört i det svenska laget sedan en italiensk spelare hade dragit Kosovare Asllani i håret.

En liknande förseelse gjordes i förra veckan i amerikanska NWSL. Det var Tyler Lussi som drog Danielle Colaprico i håret, och sedan trampade på Colapricos arm. Lussi kom undan utan varning.

Som skrevs i en kommentar här på bloggen så är det där ju vansinnigt fult – och farligt. Den typen av förseelse kan leda till riktigt allvarliga skador, det kan till och med vara livsfarligt.

Hoppas verkligen att NWSL:s disciplinnämnd kliver in och ger Lussi ett riktigt kännbart straff. För det här är ju inte acceptabelt:

I morgon är det final i F19-EM. Klockan 20.15 sänder Eurosport 2 matchen Spanien–Frankrike, en drabbning som borde kunna bli både spännande och välspelad.

Slutligen så pågår guldfirandet fortfarande i Nederländerna. I går firades Danielle van de Donk så här i sin födelseort Valkenswaard…

https://twitter.com/_Valkenswaard/status/898627608732106752

…och i dag uppvaktades förbundskapten Sarina Wiegman i sin hemstad:

Riktig stjärnsmäll för svagt Örebro

Publicerad den av
10

Vi har bara kommit tre matcher in på den damallsvenska höstsäsongen och vi har numera åtta bottenlag.

När det var tio minuter kvar av matchen LB07–Hammarby var nio lag indragna i nedflyttningsstriden, men sedan kvitterade Anna Welin och LB tog en viktig poäng.

En poäng som gör att Malmölaget nog går att räkna in bland bottenlagen. Med 17 poäng är man dock inte på helt fast mark ännu, för i den här jämna serien lär det nog behövas drygt 20 poäng för nytt kontrakt. Men de där poängen lär LB ta.

Jag såg bara mycket korta sekvenser från LB–Hammarby på damallsvenskan.tv och kan inte säga så mycket om matchen, inte mer än att den dödstråkiga färgen på konstgräset på Limhamns IP gör att jag får division 5-känsla varje gång jag ser en match därifrån.

Göteborgs seger i går och Hammarbys poäng i dag gör att det numera är Kif Örebro och Vittsjö som ligger under nedflyttningsstrecket. Vittsjös möte med Kvarnsveden i morgon blir otroligt intressant. Båda lagen är ju nu rejält insyltade i nedflyttningsstriden.

Det är även Göteborg, även om gårdagens 1–0-vinst i Piteå skapade andrum. Det gav även en indikation om att Göteborg hittat den stabilitet som krävs för att laget skall kunna lämna bottenstriden.

Den stora förloraren i bottenstriden i den här omgången är Örebro. Dels för att de lag som låg närmast båda har tagit poäng, dels för att man åkte på en riktig stjärnsmäll i återstarten.

Linköpings 5–0-seger var ju nämligen frukten av både effektivt anfallsspel från hemmalaget och av uselt försvarsarbete från Örebro. Gästernas agerande inne i eget straffområde höll ju nämligen stundtals rena korpen-klassen.

Vid 1–0-målet struntar exempelvis Frida Svensson i att nicka bort bollen. Hon står istället med armen upp i luften och vinkar för offside på en spelare som inte får bollen. Svensson låter därmed tre LFC-spelare komma först på inlägget. Det är så amatörmässigt att jag inte vet vad jag skall säga.

Vid 3–0 är örebroarna passiva och vid 4–0 släpper Fanny Andersson bara Marija Banusic inne i straffområdet. När Banusic barnsligt enkelt kan stöta in bollen lyfter Andersson armen och vinkar för offside, trots att Banusic är bakom bollen vid passningsögonblicket. Återigen vansinnigt amatörmässigt av Örebroförsvaret.

Så amatörmässigt att man faktiskt undrar om Örebrospelarna kan offsideregeln.

För Örebro lär det bli otroligt viktigt att hitta självförtroende i de nästkommande omgångarna. För annars kan dagens smäll bli dyr.

För Linköping lär 5–0-seger däremot varit en riktig självförtroendekick. Och alla mål berodde ju inte på dåligt försvarsspel. Banusics frispark till 2–0 var så nära perfekt man kan komma. Kanske har vi en kandidat till årets mål där?

LFC satte därmed press på Rosengård inför Malmölagets hemmamatch mot Eskilstuna i morgon.

Dags för allsvensk återstart

Publicerad den av
4

I kväll drar damallsvenskan igång igen efter EM-uppehållet. Serien fick ett fint erkännande häromdagen, när Uefa tillkännagav vilka tre spelare som är i final om priset som bästa spelaren i och från Europa under säsongen 2016/17.

Två av de tre finalisterna Lieke Martens, Pernille Harder och Dzenifer Marozsan har ju nämligen spelat i vår högsta svenska serie under aktuell säsong.

Otroligt kul för damallsvenskan. Tyvärr är ju ingen ur trion kvar nu i höst, utan nu får nya profiler bära serien.

Kvällens match går mellan Piteå och Göteborg, det är en match som är av stort intresse för tabellens undre halva. Göteborg har ju firat sommarledighet som jumbo och är i stort behov av poäng. Man har värvat en ny målvakt och en ny mittback för att stärka upp defensiven. Det känns som kloka tankar.

Piteå var ett av de formsvagaste lagen i vårspurten, med bara fyra poäng på de fem sista omgångarna. Laget har bara en poäng upp till LB07 på den sista medaljplatsen, men det är å andra sidan bara fem poäng ner till nedflyttningsplats. Hemmaförlust i kväll, och laget löper risk att bli akut indraget i bottenstriden. Det finns alltså förutsättningar för en spännande match i kväll.

En spännande match blir det garanterat även i norska toppserien i dag. Det är nämligen seriefinal mellan LSK och Avaldsnes med avspark 19.35. Inför matchen leder Avaldsnes tabellen med en poäng före LSK. De senare har dock en match mindre spelad. LSK har även fått hem Emilie Haavi efter ett halvårs äventyr i USA.

I Norge har det varit en intressant debatt om damfotbollens status de senaste dagarna. Jag tror att allt började med den här krönikan om att norsk damfotboll inte är i närheten av att få ut den potential som finns.

Efter diverse turer, där bland annat storlaget Rosenborgs motstånd till damfotboll kom upp…

…skrev Stabaek-ledaren Richard Jansen i går ett debattinlägg i tidningen VG om att norsk fotboll i grunden diskriminerar kvinnor.

Ett inlägg förbundsledningen svarade på:

Det blir intressant att se vad som kommer ut ur den här debatten.

Utöver seriematcher i både Sverige och Norge är det tv-sända semifinaler i F19-EM i dag. 16.00 på Eurosport 1 spelar Nederländerna–Spanien och 20.00 på samma kanal gör Tyskland och Frankrike upp. Det känns som två hyperintressanta matcher mellan fyra länder med framtiden för sig.

De fyra lagen har för övrigt säkrat sina platser till nästa års F20-VM. Europa har även en femte plats. Den kvalar England och Skottland om i kväll 20.00.

Så en sväng till Asien, där Sydostasiatiska mästerskapen är i gång i Kuala Lumpur. Turneringen är lite intressant eftersom mycket talar för att ett av lagen därifrån kommer att kunna kvala in till VM 2019.

Fem lag gör upp i mästerskapet, där Thailand är favoriter närmast före Vietnam. Men i premiäromgången visade Myanmar att man är på frammarsch och skakade Thailand. Thailändskorna kunde dock till slut vända och vinna med 3–2.

Tillbaka till där inlägget började, alltså Uefa Women’s Player of the Year Award. Vinnaren avslöjas den 24 augusti, och placeringarna 4–10 ser ut så här:

4: Vivianne Miedema
5: Eugénie Le Sommer
6: Wendie Renard
7: Jackie Groenen
8: Lucy Bronze
9: Jodie Taylor
10: Shanice van de Sanden

Notera här att van de Sanden inte platsade i Uefas EM-elva, men alltså räknas som en av de tio bästa spelarna i Europa under det senaste året. Anmärkningsvärt.

Senare i dag kommer även de tio nominerade till Fifas pris till världens bästa spelare att presenteras, alltså damernas motsvarighet till Ballon d’Or. Juryn som tar ut kandidaterna består av de här sex meriterade profilerna:

Det blir väldigt intressant att se hur stor påverkan EM har haft på listan. Gissar att det kan vara rätt stor. Dock borde ju någon australisk spelare (Sam Kerr), någon amerikansk samt förstås Marta finnas med.

Marta och Alex Morgan gör för övrigt succé ihop i NWSL och Marta ligger nu tvåa både i skytteligan och assistligan. I förra veckan stod hon exempelvis för det här läckra målet, efter väggspel med Morgan:

Asllani mot Seger

Publicerad den av
14

Det har varit en rekordsommar här på bloggen. Juli är den månad som haft flest sidvisningar någonsin, med 39 914.

Det var cirka 2 500 fler visningar än under EM 2013 och 6 000 fler än under VM 2015 och OS 2017.

Dock hade bloggen ”bara” 9 473 unika besökare under juli, vilket är klart färre än exempelvis VM-månaden juni 2015, då hela 13 489 klickade in här.

Som det ser ut kommer 2017 att bli det klart bästa året någonsin på bloggen. Hittills har det varit närmare 181 000 sidvisningar i år (41 500 unika besökare), vilket ger ett snitt på cirka 25 000 per månad. Fjolåret är bästa året hittills, då stannade räkneverket på 228 950 visningar (19 079 per månad).

Kosovare Asllani

Och nu har vi slagit ett nytt rekord, det gällande flest kommentarer till ett inlägg. Inlägget det handlar om är det föregående, och debatten har framför allt handlat om Kosovare Asllani, och mer precist om hur bra nyförvärv hon är.

Mitt svar på den frågan är att hon borde vara ett väldigt bra nyförvärv. Så här på förhand känns det som att Asllani borde vara bättre för Linköping än Caroline Seger för Rosengård.

Caroline Seger

Åter till det strax. Först har jag funderat lite kring förändringarna i de båda topplagens trupper. Det ser ut så här:

Rosengård:
Ut: Lieke Martens (Barcelona), Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam), Emma Berglund (PSG), Sofie Junge Pedersen (Levante), Hanna Persson (Bröndby) och Emma Pennsäter (lån, Bröndby).
In: Caroline Seger (Lyon), Simone Boye Sörensen (Bröndby), Glodis Perla Viggosdottir (Eskilstuna) och Jenna Hellstrom (Kent State).

Linköping:
Ut: Magdalena Eriksson (Chelsea) och Jessica Samuelsson (klubb ej klar).
In: Kosovare Asllani (Manchester City), Nicoline Sörensen (Bröndby) och Anna Oscarsson (Hammarby).

Med förlusten av Samuelsson och skadan på Janni Arnth har Linköping tyngre förluster i backlinjen än Rosengård. Däremot är det stort plus för LFC när det gäller offensiven.

Rosengård har tappat både Marta och Martens på mindre än ett halvår, det är en gigantisk förlust när det gäller kreativitet och mål/assist. Och som bekant är varken kreativitet eller mål/assist Segers stora styrka. Hon är duktigt på det korta passningsspelet samt att behandla och hålla i bollen samt på att styra anfallstempot. Däremot slår Seger väldigt få avgörande passningar.

Känslan är att det är Sanne Troelsgaard och Iva Landeka som måste kliva fram när det gäller avgörande passningar från mittfältet i Rosengård. Dessutom väntar Malmöklubben förstås på att Anja Mittag skall hitta sin ”gamla” form. I så fall har man en pålitlig poängspelare där.

I Linköping blir det intressant att se hur man ersätter Samuelsson. Ett alternativ är att spela Anna Oskarsson som ytterback. En annan lösning är att flytta ner allroundkunniga Kristine Minde får ge plats åt Asllani i anfallslinjen, och att norskan i stället får ansvar för högerkanten.

LFC har vunnit med 1–0 mot Hammarby i träningsmatch i kväll (Marija Banusic segerskytt). Jag har inte sett någon laguppställning, någon som vet hur LFC ställde upp?

När det gäller Asllani tycker jag att hon har tagit stora steg de senaste åren. Hon har gått från att vara en envägsspelare till att vara tvåvägs. Hon var dessutom en av Sveriges två–tre bästa spelare i EM. När det gäller hennes status i Manchester City var den väl dock inte jättehög.

Hon spelade bara från start i tre av sju matcher i vårens ligaspel. Och hon fick inte ens plats på bänken i FA-cupfinalen.

Däremot fick Asllani förtroende i Champions League. Hon startade i alla årets fyra matcher. I kvartsfinalerna mot Fortuna Hjörring blev hon utbytt i 67:e respektive 72:a minuten. Och i semifinalerna mot Lyon blev hon målskytt i, och spelade hela den första matchen. I returen blev hon utbytt i 69:e minuten.

I Linköping kommer Asllani att ha en större roll än hon haft i Manchester City, på så sätt är det ett klokt beslut att flytta hem. Det är nu hon skall visa att hon kan bära ett lag. Det blir spännande att följa.

Det blir även mycket spännande att se vilken påverkan Caroline Seger får på Rosengårds spel. Det blir även spännande att se hur mittfältet kommer att formeras. För Seger personligen är det ett naturligt val att flytta hem. Hon har inte fått speciellt mycket speltid i de stora matcherna för Lyon, utan har mest fått spela i ligan mot sämre lag. I Malmöklubben växer hennes roll rejält.

Det dröjer dock en vecka innan damallsvenskan drar igång igen. I morgon är det däremot sex matcher i elitettan. Den mest intressanta är den mellan fyran Kungsbacka och trean AIK. Det är matchen om vilket lag som skall ta upp jakten på andraplacerade Kalmar. Vid kryss i Kungsbacka börjar det se riktigt ljust ut för de båda Smålandslagen Växjö och Kalmar.

Växjö skall till Umeå på måndag. Där föll UIK häromdagen med 1–0 mot klubbens legendarer från tidigt 2000-tal. Att spela en sådan match mitt i säsongen känns ju lite lätt tveksamt. För det är förstås inte roligt för det nuvarande A-laget att ta stryk av ett veteranlag huvudsakligen bestående av spelare som lagt av. Att påminnas om att allt var bättre förr stärker knappast dagens spelare.

I dag har andra gruppspelsomgången i F19-EM spelats. Där åkte Sveriges banekvinnor från kvalet, Italien, på en riktig stjärnsmäll. Italienskorna föll med hela 6–1 mot Frankrike, ett resultat som innebär att italienskorna är utslagna.

I dagens toppmatch vann Tyskland med 2–0 mot Spanien i det som kan vara en försmak på finalen. Fast Nederländerna vill nog ha ett ord med i spelet. De vann mot England med 2–0 och har säkrat sin semifinalplats.

Slutligen tillbaka till EM. Uefa har nominerat turneringens tio snyggaste mål.

Personligen röstar jag på Vivianne Miedema mot England som etta, Ana Maria Crnogorcevic som tvåa och Jodie Taylor som trea.

Av rättighetsskäl lade Uefa inte upp några klipp från matcherna under turneringen. Men nu har man alltså börjat göra det. Utöver klippet ovan med de tio snyggaste målen har man även satt ihop en kavalkad av samtliga 68 mål från turneringen. Det klippet är på just under elva minuter, du ser det här:

Det händer grejer i Rosengård

Publicerad den av
6

FC Rosengård i mars 2016

Spelmässigt verkar Rosengård ha fått upp flytet. Över de fem senaste omgångarna har Malmölaget tagit flest poäng i serien, 13. Det är en poäng mer än Linköping och fyra fler än LB07 och Djurgården.

Rosengård har dessutom hållit nollan i fyra av de fem matcherna, och verkar som sagt ha hittat rätt.

Därför kommer sommaruppehållet högt olämpligt för Rosengård. Inte minst eftersom det verkar bli en rejäl utseendeförändring på spelartruppen. Och vid stora förändringar är det inte ovanligt att det hackar lite innan man fått balans i elvan. Och med fem poängs avstånd upp till Linköping tål inte Rosengård mycket hackande.

Vad är det då som händer i Malmöklubben?

Klart är att Amanda Ilestedt lämnar för tyska Turbine Potsdam och att danska Sofie Junge Pedersen inte får förlängt kontrakt. De båda avtackades i går. Klart är också att Simone Boye Sörensen anländer ifrån Bröndby.

Emma Berglund

I dag avslöjades först den för klubben positiva nyheten att Anja Mittag förlängt sitt kontrakt med två år. Dessutom har Sydsvenskan kommit med två betydligt sämre nyheter för Rosengård. Dels att PSG vill köpa Emma Berglund, dels att Barcelona vill köpa Lieke Martens.

För Berglund skulle det kunna vara ett lyft att komma till den franska storklubben. Jag tycker inte att hennes utvecklingskurva har pekat åt rätt håll de senaste två åren. Kanske kan en flytt bidraga till ett välkommet lyft för mittbacken.

För Martens ser utvecklingskurvan mycket mer positiv ut. Det gör i sin tur att förlusten av den nederländska stjärna känns tyngst för klubben. Det innebär inte att det är bra att tappa halva backlinjen på en gång.

Rosengård tappade man ju även Marta precis innan avspark i damallsvenskan. Klubben situation börjar alltmer likna hur det ser ut i toppklubbar i exempelvis Nederländerna och Frankrike på herrsidan. Alltså att de får räkna med att de kan bli söndervärvade i varje övergångsfönster. Tråkigt.

Kanske kan det här avgöra den damallsvenska guldstriden. För nu talar ju det mesta för att den kommer att stå mellan Linköping och Rosengård – om det nu blir någon strid. LFC har ju varit väldigt stabilt. Östgötarna har inte vunnit med lika överlägsna siffror som i fjol, men de har i alla fall vunnit nio av tio matcher, vilket är mycket imponerande.

För Rosengård väntar en tuff bortamatch i Piteå innan EM-uppehållet. Den spelas på torsdag, samtidigt drabbar Eskilstuna och Linköping samman. Det är Eskilstunas chans att återigen ta sig in i guldstriden.

Den elfte omgången startar redan i morgon. Då tar formstarka Djurgården emot formsvaga jumbon Kif Örebro. Det rimliga tipset är en säker etta. Men i årets damallsvenska verkar det inte finnas så många säkra tips vid sidan av Linköping.

Ett annat säkert tips är att Tabitha Chawinga gör mål i varenda match. Och skall man tro Kvarnsvedens tränare Jonas Björkgren finns det hopp om att målfesten fortsätter året ut. Som jag skrev i förra inlägget, ta chansen ni som har möjligheten att se henne live innan hon flyttar söderut.

I elitettan det också ett bergsäkert tips – Växjö DFF. I dag vann fullpoängaren borta mot Uppsala med 4–0 efter två mål av skytteligaledaren Anna Anvegård, som dock själv bara trodde att hon gjort ett. Växjö kommer att ha minst sex poäng ner till strecket efter elva omgångar.

Det har även spelats en toppmatch i Norge i kväll. För andra gången på två veckor vann Lilleström med 1–0 mot en toppkonkurrent. I kväll var det Stabaek som föll. LSK leder med fem poängs marginal efter halva toppserien. I skytteligan är LSK:s Guro Reiten i topp med elva mål. Hon är tre före Röas Lisa-Marie Utland.

Slutligen höll jag på att glömma ytterligare en positiv sak från Malmö – publiksiffran på gårdagens derby. 3307 åskådare är årets hittills bästa siffra i damallsvenskan. Jag hade kanske hoppats på ännu fler, men över 3000 är ju ändå bra.

Nyheter av diverse olika slag

Publicerad den av
2

* I går förmiddag kom nyheten om att SVT skall gå in och sända åtta damallsvenska matcher. Det är förstås väldigt positivt för svensk damfotboll att seriens toppmatcher får bättre spridning. Förhoppningsvis kan klubbarna göra lite pengar på det också.

* Strax efter den trevliga nyheten kom en betydligt tråkigare, nämligen att Skottlands storstjärna Kim Little är korsbandsskadad. Det var verkligen det värsta som kunde hända för det skotska laget. Dessutom innebär det att EM-turneringen blir av med en av de allra största profilerna.

I länken ovan finns för övrigt en genomgång av skotska korsbandsskador. Bland annat framgår det att Eskilstunas Fiona Brown redan har drabbats av två stycken.

Little spelar ju numera för Arsenal. Samma dag som skotskan drog av sitt korsband fick hon en vass lagkompis, då Vivianne Miedema skrev på för Londonklubben. Tyvärr lär det dröja till 2018 innan de båda världsstjärnorna får spela ihop.

* Apropå Eskilstuna har Olivia Schough nu stått för fantastiska mål två damallsvenska matcher i rad. Den här frisparken är ju nämligen högklassig:

https://twitter.com/WoSoComps/status/867485685548294145

Det blir hårt i kampen om Årets mål 2017. För även Örebros Emma Jansson har stått för två drömmål, och så har vi Tabitha Chawinga:s fantastiska solomål mot Vittsjö.

I veckans omgång blev det hattrick i de tre första matcherna. Mimmi Larsson, Maja Kildemoes och Linda Sällström såg alla till att avancera rejält i skytteligan.

Linda Sällström

Nu är i princip en tredjedel av serien spelad. Som jag ser det hittar vi både seriens flipp och flopp i Malmö.

Flippen är LB07 som med sina tio poäng har tagit plats på tabellens övre halva. LB är en sportslig flipp, deras publiksiffror är däremot ingen rolig läsning. De har haft seriens tre sämsta hittills.

Damallsvenskans flopp så här långt är de flestas stora guldfavorit FC Rosengård, som redan har tappat åtta poäng och halkat efter i guldstriden. Framför allt överraskas man av sättet Rosengård har tappat.
I nuläget ligger Hammarby och Örebro under nedflyttningsstrecket. På sina möten med de båda bottenlagen har Rosengård tagit totalt en poäng. Däremot har det blivit storsegrar mot tippade topplag som Göteborg och Linköping.

Senast hade Rosengård tur mot Örebro. Deras 1–1-kvittering där Ella Masar McLeod hoppar med ryggen före in i Carola Söberg borde aldrig ha godkänts. Å andra sidan har ju Rosengård fått ett liknande mål emot sig också – borta mot Eskilstuna. Så man kan ju säga att det jämnat ut sig för Rosengård.

I Kvällsposten noterar krönikör Jan Peter Andersson att matchen Rosengård–Örebro dömdes av en domare från Malmö, Tess Olofsson. Förr i tiden undvek man att tillsätta domare från det ena lagets stad. Det har luckrats, troligtvis delvis av ekonomiska skäl. Men det känns tveksamt, inte minst ur domarens synvinkel. Den löper rätt stor risk att bli kallad hemmadomare.

När det gäller Rosengård behöver de få tillbaka Anja Mittag till forna tiders form. Med Mittag på förväntad nivå skall laget inte behöva tappa många poäng.

Anja Mittag

I övrigt efter sju omgångar noteras att tre lag har 8–14 i målskillnad. Deras placeringar är sex (LB07), tio (Djurgården) och tolv (Örebro).

Jag noterar också att vi har Stockholmslagen i botten, samt att Göteborg har fallit ner på undre halvan efter en poäng på fyra matcher, laget behöver få tillbaka Jennifer Falk. Gissningsvis kommer dock Göteborg att avancera framöver. De har ju nämligen nu avverkat alla sina vårmatcher mot de fyra topplagen. Jag gissar att Göteborg är fyra när serien vänder.

Nuvarande fyran Piteå har ju däremot kvar att möta alla de tre lag som ligger före i tabellen i de fyra omgångar som återstår till halvtid. Även femman Vittsjö har ett rätt tufft program den kommande tiden.

I botten har Örebro och Hammarby ett på pappret något lättare schema än Djurgården i de kommande fyra matcherna. För Djurgården väntar närmast Eskilstuna innan derbyt mot Hammarby den 18 juni.

Allra tuffast schema av lagen på undre halvan har Kristianstad. För dem återstår att möta Rosengård, Göteborg och Eskilstuna innan man avslutar vårsäsongen borta mot Kvarnsveden.

Slutligen då till guldstriden. Där är Eskilstuna den stora överraskningen. Jag gjorde ju mitt damallsvenska tips efter premiäromgången. Där placerade jag laget som trea, med följande invändning:

”Efter premiäromgången vacklar jag dock i det här tipset. Det Eskilstuna visade upp i går var inte högklassigt. Laget kändes besvärande uddlöst i premiären.”

Sedan har vassa Mimmi Larsson kommit tillbaka. Och så länge hon håller sig frisk och hel kan nog laget hänga med där uppe. Men känslan är att lagets guldhopp står och faller med Larsson.

Här måste man förstås även nämna Malin Diaz, som gjort en kanonvår. Efter några rätt bleka säsonger har hon blommat ut när hon blivit forward. Att flytta upp henne var verkligen ett genidrag av tränare Viktor Eriksson.

Diaz har för övrigt nu uttalat sig om sitt nej tack till landslaget. Undrar om svaret rymmer hela sanningen.

Jag hade Linköping som guldfavorit, och LFC har startat bra – trots massor av skador. Dock måste det ju kännas tryggt att truppen rymmer flera backar som kan agera skyttedrottningar om de flyttas fram i planen.

Både Jessica Samuelsson och Maja Kildemoes har ju gjort succé som högerforwards. Det är dock skadorna som känns som det stora hotet mot LFC. Där är smärtgränsen absolut nådd.

Det blir för övrigt väldigt viktigt att Samuelsson matchas smart de kommande veckorna, för hon kommer att behövas i EM.

* Så till elitettan där vi har en riktig skräll i topp. Serien leds numera av Assi IF från Risögrund i Kalix. Hemma på Billerud Korsnäs Arena stod man för en stark vändning mot Umeå IK i torsdags. När det blev 0–1 trodde jag att Assis svit skulle spricka. Men nykomlingen verkar urstark. 2–1-segern var imponerande, och sju segrar av sju möjliga är ännu mer imponerande.

I dag 14.00 möts de båda andra topplagen, Växjö–Kalmar i ett spännande Smålandsderby, se den matchen här. Efter toppmötet vet vi om Assi kommer vara ensamma i topp efter sju omgångar, alltså drygt en fjärdedel av serien.

* I Frankrike är ligan nu färdigspelad. Lite överraskande åkte Saint-Etienne ut. Bordeaux tog en poäng vardera mot Juvisy och PSG i de två sista omgångarna, vilket räckte till att passera Saint-Etienne med en poängs marginal i botten.

I skytteligan delade Eugenie Le Sommer och Ada Stolsmo Hegerberg på segern med 20 mål. De var fyra mål före trean Marie-Laure Delie och sex före fyran Sofia Jakobsson. Det är ju bara spekulation, men om inte Jakobsson hade dragit av korsbandet hade hon nog vunnit.

Övriga svenska placeringar i den franska skytteligan: 16) Stina Blackstenius 7 mål, 71) Linda Sembrant 1 mål. Caroline Seger blev mållös.

* Det är en helg där det spelas sparsamt med toppmatcher. De damallsvenska matcherna gick tidigare i veckan, likaså den sista omgången i Frankrike.

Helgens höjdpunkt är den tyska cupfinalen mellan SC Sand och Wolfsburg som spelas i dag, lördag 16.15. På den här länken skall det gå att se matchen.

Klart är att Wolfsburg är jättefavoriter, även om de avslutade ligaspelet blekt med förlust i Freiburg och kryss hemma mot Jena. Men det troliga är att Nilla Fischer lyfter pokalen någon gång strax efter 18.00 i kväll.

Andersson – en mycket överraskande uttagning

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har nyss tagit ut truppen till landskamperna mot USA och Skottland. I den saknas vårens hetaste spelare Marija Banusic. Däremot har Örebros Fanny Andersson fått plats.

Uttagningen av Andersson var en jätteskräll. Att Sundhage tar ut två centrala mittfältare från det lag som ligger tabelljumbo i damallsvenskan är ju faktiskt anmärkningsvärt.

När det gäller Andersson skall det direkt sägas att jag inte sett henne tillräckligt för att göra en riktig analys. Jag har sett henne på tv, då har jag tyckt att hon är en ok spelare – men inte mer än så.

Det är första gången någonsin Fanny Andersson ingår i landslagstruppen. Bland de 24 spelarna finns det ytterligare två som ännu inte spelat någon A-landskamp, det handlar om Emelie Lundberg och Tove Almqvist.

Uttagningen av Almqvist gillar jag. Hon är en spelare som kan göra skillnad i matcher, alltså perfekt att ha som inhoppare. Att Lundberg är tillbaka är inte oväntat eftersom Zecira Musovic har darrat lite under våren. Jag hade förstås hellre sett Jennifer Falk, men vet inte hur illa det är med hennes hjärnskakning. Eftersom redan Hedvig Lindahl är satt ur spel hade det kanske inte varit så smart att ta ut ytterligare en målvakt som riskerade att inte kunna spela.

Utöver Musovic har för övrigt även Katrin Schmidt fått lämna från Kanadatruppen.

I övrigt noteras att Sundhage inte har någon stor förkärlek till dagsform. Glödheta duon Malin Diaz och Marija Banusic har inte fått förbundskaptenens förtroende. Det tycker jag utan tvekan att de borde ha fått.

Däremot finns den i Eskilstuna bänkade Hanna Glas fortsatt med. Jag har skrivit det förr, och gör det igen, jag tycker att Elin Rubensson borde vara det självskrivna alternativet till Jessica Samuelsson på högerbacken.

Det som förvånar mig lite är att det nu finns en hel hög rätt jämna och till spelstilen liknande centrala mittfältare i truppen. Jag tänker på Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Petra Andersson, Josefin Johansson och Hanna Folkesson. Jag tycker nog att Sundhage borde ha nöjt sig med två eller tre av nämnda fem för att göra plats för Banusic och Diaz.

Tillagt i efterhand: Ser nu i GP att Elin Rubensson trots allt verkar vara uttagen som ytterback och inte mittfältare. Det är alltså nio backar i truppen.

Det om landslaget.

I damallsvenskan händer det grejer. Vi har nu Eskilstuna United i topp, vilket är väldigt kul av flera skäl. Bland annat för att United har störst publikstöd i serien och för att det alltid är roligt när det inträffar positiva skrällar.

I nuläget känns det faktiskt som att Eskilstuna kan hänga med i toppen ett bra tag. I varje fall våren ut. Man har ju nämligen hittat bra balans i laget.

Eskilstuna är för övrigt även väldigt bra på att fira segrar. Så här firade de helgens seger i Göteborg:

När jag ändå är inne på firande är det lätt att glida över på matchen Linköping–Rosengård. Där gav Malmölaget snabbt alla tvivlare svar på tal. Jag hade inte tid att kolla speciellt koncentrerat på matchen.

Men den känslan jag fick var att Linköping aldrig var riktigt nära, utan att Rosengård var bättre på det mesta i lördags.

När Ella Masar McLeod publicerade ett klipp från Rosengårds firande passade hon på att kommentera artikeln i Dagens Nyheter om missnöjet med tränare Jack Majgaard Jensen.

I övrigt i damallsvenskan fortsätter Tabitha Chawinga att bära Kvarnsveden. Man har ju hört att toppklubbar i Frankrike och Tyskland ligger på hårt för att få köpa loss den damallsvenska skytteligaledaren. Det är lätt att förstå varför när man ser Chawinga springa rakt igenom de damallsvenska försvaren.

Kollar man in tabellen är känslan att trion Eskilstuna, Linköping och Rosengård kommer att glida ifrån, och lägga beslag på de tre topplaceringarna. Sedan är Piteå ganska klar fyra och Göteborg lika klar femma.

Just nu ligger Vittsjö på sjätte plats, och där tror jag nu att de även kommer att sluta. De har ett bra försvarsspel, flera blixtsnabba kontringsspelare plus några bra passningsfötter som kan sätta upp kontringarna. Jag tror att Vittsjö slipper undan nedflyttningsstrid i höst.

Fast säker kan man ju inte vara. Alla lag från femman Göteborg känns ju faktiskt just nu indragna i den jämna bottenstriden.

Av lagen på undre halvan visade LB07 kvalitet när man vann mot Djurgården trots en ganska lång skadelista. Starkt.

Innan jag lämnar Sverige konstateras att Växjö DFF fortsätter att imponera stort i elitettan. Anna Anvegård gjorde alla tre målen när AIK bortabesegrades med 3–1. Vinner Växjö även Smålandsderbyt mot Kalmar på lördag gör nog klubbledningen bäst i att börja dra upp planerna för damallsvenskan nu direkt.

Bredvid Växjö gör även Assi en fantastisk vår. Sex raka segrar och 18–3 i målskillnad är otroligt imponerande av en nykomling. I de kommande sex omgångarna sätts Assi på prov på riktigt. Där väntar i tur och ordning Umeå, Mallbacken, Kungsbacka, AIK, Kalmar och Växjö. Det skall bli väldigt spännande att se hur Assi tar sig genom den tuffa perioden.

Så en liten kort utlandsgenomgång. I Frankrike vann alltså Lyon cupfinalen efter straffläggning. Se alla straffarna här:

https://twitter.com/WoSoComps/status/865684605961203713

Jag vet inte om det var någon större tröst, men PSG och Cristiane gjorde i alla fall matchens klart läckraste mål:

https://twitter.com/WSUasa/status/865802753339162624

Apropå Frankrike har Lyon nu presenterat sin nya manager. Det blir Reynald Pedros som tar över i sommar.

Så till Tyskland, där Bayern München tog andraplatsen och därmed får spela i Champions League till hösten.

I övrigt noteras i sluttabellen att Potsdam och Freiburg var årets stora skrällar. Trean Potsdam ledde ju vintertabellen, men tappade på våren. Fyran Freiburg har helt klart närmat sig storlagen. Man har en ung och intressant trupp och kan kanske till och med utmana om titeln framöver.

Besvikelsen var väl klassiska Frankfurt, som slutade femma. De hade 17 poäng upp till segrande Wolfsburg och hela tio poäng till Freiburg på fjärdeplatsen.

I skytteligan vann dock Frankfurt. Mandy Islacker var med sina 19 mål överlägset bäst. Tvåa med 14 mål, kom Bayerns Vivianne Miedema, som för övrigt aviserat att hon skall ha ny klubb i höst. Som trea och fyra slutade Freiburgduon Hasret Kayikci (12) och Lina Magull (11).

I Spanien blev gick Atletico Madrid igenom ligan utan förlust. Eftersom Barcelona föll mot Levante i sista omgången vann Madrid guldet med tre poängs marginal. De firades av en härligt stor hemmapublik i helgen. Jag får faktiskt ståpäls av den underbara inramning som är kring matchen. Kolla själva:

https://twitter.com/WoSoComps/status/866415826118823937

Slutligen till Island, där Icelandair har tagit fram en läcker reklamfilm inför sommarens EM-slutspel. Den är väl värd att titta på.

Så här slutar (inte) damallsvenskan 2017

Publicerad den av
19

Damallsvenskan är i gång. Jag lyckades alltså inte få klart min stora genomgång av alla lagen till avspark i söndags. Men den som väntar…

I och med att jag blev lite sen har jag fått en omgång på mig att kolla in lagen, vilket ju är lite fusk, men ett fusk som har förbättrat och fördjupat kommentarerna.

Inför avspark blir det ju rätt mycket gissningar. De här kommentarerna innehåller fortfarande en hel del gissningar, men vissa saker klarnade när man fick se lagen i riktiga tävlingsmatcher.

Förra fredagsförmiddagen satt jag och kikade på den damallsvenska upptaktsträffen. Den var rätt bra i år. Dock retade jag mig på att resultaten från mentometeromröstningarna låg kvar i bild alldeles för kort tid. Jag hann således inte skriva ner alla resultat.

Klart är att man lät de närvarande rösta två gånger på vilket lag de tror tar hem SM-guldet. FC Rosengård vann båda omröstningarna klart. Från den första noterade jag:

  1. FCR 73,7%
  2. LFC 17,5%
  3. EskU 3,5%
  4. GFC och DJU 1,8%

Från den andra såg jag:

  1. FCR 66,7%
  2. LFC 12,1%
  3. EskU och LB07 6,1%
  4. DJU 3,0%

Det var tydligt att alla inte tog den andra omröstningen på allvar, för hur stor är sannolikheten att drygt sex procent av de närvarande verkligen trodde på att LB07 skall vinna årets serie?

Klart är att många förväntar sig att damallsvenskan skall bli en jämn historia i år. Det skulle i så fall vara en stor omställning mot fjolåret, då serien var extremt ojämn. Så ojämn att bara fyra lag slutade på plusmålskillnad. Anmärkningsvärt nog tog Piteå medalj med minusmålskillnad – det kan det inte vara många som har lyckats med tidigare.

Fjolårets serie var uppdelad i fyra delar. Det var två lag som var helt överlägsna i toppen och tre lag som ganska tidigt hängdes av i botten. Däremellan blev det två grupper, en om tre lag som gjorde upp om de två sista medaljerna och en grupp om fyra lag som slogs om den sista platsen på tabellens övre halva.

Hur tror då jag att det kommer att se ut i år?

Först finns det ju bara en sak man kan vara säker på när man tippar en serie – och det är att man inte kommer att få rätt. Det är därför jag lade in parentesen i rubriken. Trots att man alltså vet att man kommer att få fel är det kul att göra ett försök.

Och det kommer nog att bli jämnare än i fjol eftersom toppen känns svagare och botten starkare. De båda topplagen ser ju nämligen inte lika starka ut på pappret, samtidigt som inget lag känns chanslöst på nytt kontrakt. Det finns ingen given slagpåse.

Att Linköping och Rosengård kommer topp två känns rätt givet. Lika givet känns att Eskilstuna, Göteborg och Piteå kommer att vara med i kampen om medaljerna. Där skulle även Örebro och ytterligare något lag kunna blanda sig i.

Jag tror att Hammarby är för tunt framåt, och kommer att vara ett bottenlag. Men övriga fyra lag är svårtippade. De kan hamna på övre halvan om de får till det, men de kan också åka ur.

Jag har alltså fegat i botten och tippat ur de båda nykomlingarna. Man gör lätt det, eftersom det är de lag man har sämst koll på. Men faktum är att fem av de sex senaste nykomlingarna har klarat sig kvar, så oddsen är ändå rätt goda för LB07 och Hammarby.

2014 höll ju både AIK och Eskilstuna sig kvar, 2015 var det Mallbacken som fixade kontraktet, medan Hammarby åkte ur. Och i fjol slutade både Kvarnsveden och Djurgården på rätt sida strecket – ingen av dem var ens indragen i nedflyttningsstriden på slutet.

Kollar vi kvaliteten på damallsvenskan är nog tyvärr serien sämre än på länge. Det kan vi se vi på de svenska resultaten i Champions League. Man kan även se det på att klubbarnas budgetar minskar till följd av uteblivet tv-avtal. En annan sak som sänker kvaliteten på serien är att det är färre utländska spelare i år, samtidigt som många svenska landslagsspelare är utlandsproffs.

Det om serien i allmänhet. Nu till genomgången lag för lag. Hur jag tippar tabellen har jag redan avslöjat i ett tidigare inlägg. Här är motiveringarna:

När det gäller spelarövergångar finns alla här.

Kristine Minde

1) Linköpings FC
I fjol: Etta

Bara för några veckor sedan såg jag LFC som självklar tvåa – då hade jag aldrig kunnat tro att jag till slut skulle tippa att mästarinnorna försvarar guldet.

Men jag tvärvände när LFC visade stabilitet på försäsongen samtidigt som Rosengård först hackade sportsligt, och sedan sålde Marta. Där öppnades stora möjligheter för Linköping.

LFC visade i fjol både en fantastisk jämnhet och en grym vinnarinstinkt. Att ta 62 poäng av 66 möjliga är närmast bragdartat. Laget klarade sig dessutom otroligt bra på skadefronten, de flesta i den ordinarie startelvan spelade över 20 matcher.

Defensivt har man kvar tryggheten i och med att alla ordinarie backar finns kvar även i år. Det är en av de faktorer som gör att jag vågar tippa nytt guld till Östergötland. Det trots att offensiven har förändrats rätt rejält.

Under vintern har ju LFC tappat otroligt viktiga Pernille Harder. Man har även tappat Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Mariann Gajhede Knudsen, Renee Slegers – och nyförvärvet Johanna Rasmussen. Det är tunga tapp, speciellt var Harder och Rolfö lagets offensiva hjärnor.

Men medan Rosengård rört om i sin offensiv sista veckan innan seriestart har LFC fått mer tid på sig att spela ihop sina anfallslinjer. Där har man fått in Lina Hurtig, Marija Banusic och Irma Helin – tre smarta fotbollsspelare. Sedan tidigare fanns även norska Kristine Minde, som är en klasspelare vilken position hon än placeras på. Dessutom har jag rätt stort hopp till att Tove Almqvist skall få sitt genombrott i år. Nyköpingsprodukten är en skön typ, en poängspelare.

Jag tror inte att LFC gör lika många mål som ifjol (då gjorde man 73). Jag tror inte heller att man tar lika många poäng. Men jag tror alltså ändå att man kan ta hem guldet.

Ebba Wieder

2) FC Rosengård
I fjol: Tvåa

För några veckor sedan var alltså Rosengård min självklara guldfavorit. Sedan gjorde man några dåliga matcher och åkte ur Champions League. Och så stack Marta. Det fick varningslampan att börja blinka i mitt huvud.

Blinkandet lindras något av att Anja Mittag tillkommit istället, vilket innebär målgaranti. Men känslan inför avspark var ändå att Rosengård ändå inte är självklara vinnare, och att det faktum att man måste bygga om laget skulle kunna kosta Malmöklubben guldet.

Nu har premiären spelats, och där slocknade den offensiva varningslampan tidigt. För Rosengård spelade en fantastisk fin anfallsfotboll och radade upp målchanserna mot Kvarnsveden.

Det frågetecken som finns kvar gäller defensiven, och framför allt bristen på en riktigt bra bollvinnare på centralt mittfält. Rosengård har ju nämligen inte ersatt Sara Björk Gunnarsdottir med någon liknande spelartyp. Så länge hon var kvar i laget i fjol gick man fram som en ångvält och hade nio segrar och ett kryss på tio matcher. Under den perioden släppte man dessutom bara in fyra mål.

Efter att isländskan lämnade för Wolfsburg tappade Rosengård i kvalitet. På de sista tolv omgångarna blev det sju segrar, tre kryss och två förluster. Det innebar ett poängsnitt på 2,8 med Björk Gunnarsdottir och ett snitt på 2,0 poäng per match utan isländskan.

Jag skall inte säga att Rosengård har jättestora problem i defensiven – man släppte ändå in minst mål av alla i fjolårets serie. Men känslan den här våren är att försvarsspelet inte har varit lika tätt och stabilt som för ett år sedan. Och alltså att det är på mittfältet problemen finns.

Det innermittfält Rosengård mönstrade i den damallsvenska premiären är väldigt bollskickligt, men sämre när motståndaren har bollen. Iva Landeka är väldigt passningsskicklig, men ingen försvarsspelare. Kollegan Ebba Wieder är smart, står ofta på rätt ställe. Men hennes brist ligger i aggressiviteten, hon är ännu så länge lite för snäll.

Sammanfattningsvis är Rosengård det lag i serien som har den både bredaste och vassaste uppsättningen av anfallsspelare. Med Mittag, Lotta Schelin, Sanne Troelsgaard, Lieke Martens och Ella Masar Mcleod är fem spelare med kapacitet att alla vara med på topp tio i skytteligan. Fortsätter Rosengård att göra sju mål per match kommer mitt tips att bli felaktigt – då hamnar guldet i Malmö.

Men får man lite måltorka och det fortsätter att trilla in två mål bakåt i matcherna, då riskerar Malmöklubben att gå miste om Kronprinsessan Victorias pokal i år också.

Petra Johansson (Larsson)

3) Eskilstuna United
I fjol: Trea

Det är lite tråkigt, men även när det gäller tredjeplatsen fortsätter jag att placera lagen precis som de slutade förra året.

Efter premiäromgången vacklar jag dock i det här tipset. Det Eskilstuna visade upp i går var inte högklassigt. Laget kändes besvärande uddlöst i premiären.

Men vi tar väl det roliga först, Eskilstuna är förstås jättefavorit till att återigen vinna publikligan. När det gäller publiken har klubben gjort ett jättebra jobb, och drygt 2000 i premiären är förstås mer än godkänt. Slår man fjolårets 1 897?

För att kunna göra det gäller det att nivån på den underhållning som lagets trogna supportrar erbjuds blir hög, och att laget gör bra resultat.

Efter att ha sett delar av premiären undrar jag om inte tappet av Louise Quinn är tyngre än jag hade tänkt mig. Irländskan var inte bara en kugge i backlinjen, hon var även ett jättehot i samband med alla fasta situationer. Med sina fem mål var hon lagets tredje bästa målskytt i fjol bakom Mimmi Larsson (12) och Marija Banusic (6).

På pluskontot finns förstås att Petra Johansson är tillbaka. I fjol lyckades laget inte riktigt fylla luckorna efter henne och Gaelle Enganamouit. I år fyller Johansson upp luckan efter sig själv.

Men det är i offensiven frågetecknen finns. Nya skotskan Fiona Brown ser pigg ut, men gör hon tvåsiffrigt antal mål? Sannolikt kommer Mimmi Larsson att vara lagets klart viktigaste spelare i år. Hon måste göra minst lika många mål som ifjol, minst. Sedan måste självklart Olivia Schough visa varför just nu är ordinarie i Pia Sundhage:s elva. Schough gjorde bara tre mål under fjolårssäsongen – en svag siffra för en landslagsforward. Hon måste bli bättre på att hamna i avslutningslägen.

En annan nyckelspelare i år blir målvakten Emelie Lundberg. I fjol tyckte jag att hon saknade den stabilitet jag upplevde att hon hade året innan. Skall Eskilstuna sluta topp tre måste nog Lundberg tillbaka till 2015 års form.

Jennifer Falk och Loes Geurts

4) Kopparbergs Göteborg FC
I fjol: Femma

På den damallsvenska upptaktsträffen jämförde tränare Stefan Rehn sitt lag med att gå på Liseberg. Det är mycket upp och ner…

Den liknelsen köper jag rakt av. Så var det i fjol, och så har det varit på försäsongen i år. Målkalas framåt har varvats med målkalas bakåt.

Kollar man fjolårets KGFC var det ett lag som trots allt hade en ganska stabil defensiv. Målvakten Jennifer Falk höll nollan i sju av 15 matcher, och vann målvaktsligan med en räddningsprocent på 86. Fjolårets andra målvakt, holländska Loes Geurts blev trea i målvaktsligan (80 procent) och hade en nolla.

En målvakts räddningsprocent behöver inte säga så mycket om målvaktens kvalitet, det är skillnad på lag som bara släpper till långskott och lag som släpper till frilägen. Men att båda målvakterna ligger med så bra kan innebära att laget som helhet tvingar motståndarna till svåra avslut. Och det faktum att Göteborg inledde årets serie med en nolla är förstås lovande.

När jag gjorde det här tipset kändes det som en chansning att sätta Göteborg på medaljplats. Jag kände att laget lika gärna kan komma sexa–sjua. Men efter premiären  är känslan att jag kanske tvärtom har underskattat laget en aning, att de faktiskt kan ta tredjeplatsen i år.

I fjol var det till slut fem poäng upp till Eskilstuna. Och känslan är att Göteborg faktiskt är bättre i år än i fjol. Det trots att man fortsatt att föryngra.

Jag har tidigare kritiserat Kopparbergs Göteborg FC för bristfällig kontinuitet och för att man övergivit det attraktiva spelsätt som man hade för några år sedan och börjat spela mer rakt.

Nu har man föryngrat klart och det raka spelet börjar sätta sig. Med måltjuvar som Pauline Hammarlund och Rebecka Blomqvist kan Göteborg äntligen ha något spännande på gång igen efter några tråkiga år.

Det jobbiga nu är frågan hur klubben skall kunna vinna tillbaka publik- och medieintresset i Göteborg? Fjolårets publiksnitt låg på närmast pinsamma 378, och årets premiär mot Kif Örebro sågs bara av 366 personer. Här är Göteborg mycket att jobba med.

En del här handlar ju om att profilera sina stjärnor. Lagkapten Elin Rubensson är en väldigt bra spelare, men tyvärr hon gör sig inget vidare i mediesammanhang, hon är nämligen rätt grå i intervjuer. Här har klubbledningen en jätteutmaning att matcha fram sina mest färgstarka personligheter. Det behövs både en Johanna Almgren och en Lisa Ek för att KGFC skall få rubriker igen.

När det gäller nyckelspelare är några nämnda i Falk, Rubensson samt forwardsparet Hammarlund och Blomqvist. Viktigast av alla kanske nya amerikanskan Sarah Teegarden blir. KGFC har kämpat med att hitta defensiv balans på mittfältet ända sedan Maren Mjelde lämnade. Teegarden känns intressant, hon kan vara den som styr upp Göteborgs mittfält.

Ellen Löfqvist

5) Piteå IF
I fjol: Fyra

Stellan Carlsson:s Piteå fortsätter att tappa landslagsspelare varje vinter. Ändå kan det mycket väl bli tredje raka medaljen i höst.

I fjol tog bärgade man sin bronsmedalj, trots att laget slutade på minusmålskillnad. I år tror jag på ett stabilare PIF. De visade redan i höstas att de började hitta rätt genom att vara väldigt svårslaget under hela slutdelen av fjolårets serie.

I vinter har man tappat Irma Helin, vilket är ett tungt tapp. Men man har fått in bland annat Julia Karlernäs och Madelen Janogy från Mallbacken, har fått tillbaka Hanna Pettersson från skada och dessutom har Piteå många unga spelare som bör vara redo att kliva in i allt mer betydelsefulla roller.

Duon Ronja Aronsson och Ellen Löfqvist tror jag exempelvis väldigt mycket på. Jag hoppas att Peter Gerhardsson har dem under lupp det här året. Aronsson är en spelskicklig ytterback och Löfqvist är smart i det defensiva positionsspelet och hittar fram med alltfler konstruktiva passningar. Spännande.

Nyckeln till Piteås framgång är alltså stabiliteten. Den personifieras av Hilda Carlén, som är en mycket stabil allsvensk målvakt, och Faith Ikidi, som är en klippa i mittförsvaret. Mittfältet är också stabilt med spelare som Löfqvist, Josefin Johansson och Karlernäs.

Problemet i fjol var den offensiva spetsen. Man gjorde bara 29 mål – minst av lagen på den övre halvan. Felicia Karlsson blev bästa målskytt med sju mål. Om Piteå får upp någon som gör det dubbla är man en given kandidat till tredjeplatsen i serien.

Jag såg inte speciellt mycket av Piteås premiär. Men av det jag såg blir fasta situationer otroligt viktiga för laget. Framför allt är June Pedersen:s hörnor ett vasst vapen. Norskan är sannolikt damallsvenskans bästa leverantör av högerhörnor och inläggsfrisparkar. Jag noterade också att man har ett annat spännande vapen i Frida Abrahamsson:s långa inkast.

Utgångstipset för Piteå är alltså femma. Men laget kan hamna var som helst mellan tredje och åttonde plats. Alltså, man räcker inte till för guldstrid, men är å andra sidan alldeles för bra för nedflyttningskamp.

Marina Pettersson Engström

6) Kif Örebro
I fjol: Åtta

Svenska Kif Örebro är ett svårtippat lag. Man hade ett struligt 2016 där laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden i ungefär halva serien. På sommaren bytte man tränare, Giorgos Papachristou lämnade och Martin Skogman kom in.

I vintern har det hänt mycket på spelarfronten. Man har tappat tio spelare, där de flesta var med och slogs om platser i startelvan. Som ersättare har man plockat in åtta nya, där mittbacken Marina Pettersson Engström och forwarden Jenny Hjohlman är de tunga namnen.

Personligen har jag även ganska stora förhoppningar på Fanny och Emelie Andersson, som hämtats i Kolbotn respektive Mallbacken. Två spännande spelare.

Överhuvud taget blir Örebro intressant att följa. Får man ihop det bör laget absolut kunna vara med och slåss om medaljerna – vilket också är lagets målsättning. Nyckelspelare blir förstås Lisa Dahlkvist ihop med Pettersson Engström och Hjolman. Det blir även spännande att se hur talangerna Michelle De Jongh och Freja Olofsson utvecklas under året.

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

7) Kristianstads DFF
I fjol: Tia

Det här tipset är en liten chansning. För KDFF känns svårtippat, man kan bli ett bottenlag, men man kan också sluta på övre halvan. I fjol hade man jätteproblem med målskyttet. Laget skapade tillräckligt med chanser för en klart bättre tabellplacering, men kunde inte andas ut förrän efter en helt avgörande ångestmatch mot Umeå i sista omgången.

Risken är att problematiken med målgörandet även följer med in i årets säsong. Fjolårets bästa målskytt (Johanna Rasmussen, 5 mål) har lämnat och belgiska forwardsvärvningen Tine Schryvers är långtidsskadad.

Ändå tror jag att Kristianstad kommer att få ett lyft i år. När jag träffade tränare Elisabet Gunnarsdottir tidigare i vår pratade hon om en intressant nystart utan ekonomiska problem. Dessutom har laget haft bättre träningsförhållanden på försäsongen än tidigare år.

Lägg till att man i Rita Chikwelu har ett av seriens allra bästa nyförvärv. Hon kommer att stå för tyngden i laget. Hon är inte bara bra i spelet hon är även stark i luftrummet på fasta situationer. Man har dessutom fått in ytterligare stabilitet i Becky Edwards och fart i Hanna Sandström.

När jag sett KDFF har Amanda Edgren sett riktigt spännande ut. Hon gjorde inte ett enda mål i fjol, trots att hon var nära massor av gånger. Känslan är att om hon bara får spräcka nollan så kan KDFF ha ett riktigt vasst vapen i den kreativa forwarden från Öjersjö utanför Göteborg.

Defensivt är målvaktsbiten en nyckelfråga. I fjol hade man tre olika målvakter, och årets förstakeeper Brett Maron slutade sist i den damallsvenska målvaktsligan med bara 52 i räddningsprocent. Nu är ju som sagt inte räddningsprocenten något fullt tillförlitligt mått på en målvakts kapacitet, men Maron behöver ändå allt höja den procenten rätt rejält i år.

Sandra Adolfsson

8) Vittsjö GIK
I fjol: Sjua

Vittsjö är ytterligare ett mycket svårtippat lag, ett lag som kan komma femma – men också åka ur.

Ifjol var Vittsjö hela tiden mittemellan. Känslan är att man knappast blir fågel i år heller. Fjolårets stora utropstecken var Sandra Adolfsson på centralt mittfält. Har hon konserverat 2016 års form kan nog den nordskånska klubben slippa ifrån bottenstriden.

På den damallsvenska upptaktsträffen konstaterade tränare Thomas Mårtensson att Vittsjö gjort lite av en bragd genom att nu göra sin sjätte raka säsong i högsta serien – något som är ovanligt för lag från så små samhällen som Vittsjö.

Klubbledningen har gjort ett jättebra jobb och varje år byggt starka lag med begränsade resurser. I år har man fått behålla hela tolv av fjolårets 18 spelare, vilket bör innebära en skön grundtrygghet.

Jag tror inte att Vittsjö kommer att vara indraget i bottenstriden. Om Clara Markstedt och Linda Sällström hittar rätt kanske man i stället kan nosa på tabellens övre halva.

9) Kvarnsvedens IK
I fjol: Nia

Borlängelaget imponerade under sin damallsvenska premiärsäsong. Framför allt gjorde man en riktigt stark höst, där man faktiskt inte var speciellt långt ifrån sjätteplatsen.

Efter förra säsongen tyckte tränare Jonas Björkgren att de experter som kommenterar damallsvenskan borde få sparken med tanke på hur dåligt man tippade hans lag. Skall man ursäkta sig lite berodde ju en del av succén på sommarvärvningar, som var svåra att förutse när serien tippades i april.

Kanske kan sommarvärvningar lyfta laget även i år. Sett till premiären kan nämligen Kvarnsveden få det tufft. Hade man inte haft Tabitha Chawinga hade jag nog tippat Kvarnsveden på nedflyttningsplats i år.

Men Chawinga är sannolikt den spelare i damallsvenskan som har allra störst potential. Njut av henne så länge det går – för redan i sommar lär franska, tyska och engelska storklubbar stå i kö för att få hennes namnteckning på sitt kontrakt.

Chawinga blev ju trea i skytteligan i fjol på 15 mål – vilket var exakt hälften av lagets fullträffar. Om hon hade haft samma uppbackning under våren som hon hade på hösten, hade hon kunnat vinna hela skytteligan.

Tabitha Chawinga är mer än en vanlig nyckelspelare – känslan är att det är hon som avgör hur bra det går för Kvarnsveden i år. Om hon håller sig frisk och stannar kvar hela säsongen, då kommer nog klubben att hänga kvar. Annars lär man få det tufft.

En annan viktig post i Kvarnsveden är målvakten. Jag tyckte att man hade ett av damallsvenskans svagaste kort där i Adelaide Gay. I år får Lina Lundqvist förtroendet. Hon hade en tuff premiär, och det blir en utmaning för henne att skapa trygghet i Kvarnsvedens försvarsarbete.

Gudbjörg Gunnarsdottir

10) Djurgården
I fjol: Sexa

Jag missbedömde Djurgården rätt rejält i fjol, då jag tippade dem på sista plats. Kanske att jag gör en ny missbedömning i år. Försäsongen har varit långt ifrån imponerande, men så slog man till med en meriterande bortaseger i Piteå i premiären. Imponerande.

Jag har ändå under våren haft svårt att tro att årets Djurgården skall komma lika högt upp i tabellen som fjolårets. Det kändes som att man överpresterade lite grand, plus att jag tyckt att korsbandsskadan på viktiga Emilia Appelqvist på årets allra första träning borde kosta någon eller några placeringar.

Men redan efter en omgång börjar jag vackla i mitt tips. Fjolårets lagbygge var snyggt. Man skapade en defensiv grundstabilitet med duktiga målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir samt starka innermittfältet med Appelqvist och Katrin Schmidt. Dessutom visade Mia Jalkerud med sina nio mål att hon håller i damallsvenskan.

Årets nyförvärv är intressanta, och kanske ändå att Djurgården kan göra om sin prestation från fjolåret – och sluta på övre halvan. Hade jag tippat i dag skulle jag flyttat upp Stockholmslaget några pinnhål, men tippat är tippat.

Ett område där Djurgården har mycket att göra är publiken. I fjol hade man tre av seriens fyra sämsta publiksiffror, och snittet slutade på svaga 376. Det är inga roliga siffror.

Anna Welin

11) LB07
I fjol: Vann elitettan

En del av mig ville gärna lyfta LB07 några snäpp i det här tipset, men det är väldigt svårt att tippa lag man aldrig har sett. Därför placerade jag LB07 på nedflyttningsplats, trots att man gjort lovande resultat på försäsongen.

Känslan är att man ändå är ganska stabila, och således inte blir något strykgäng. Jag kikade på de första 20 minuterna av premiären mot Linköping. Där såg jag att LB07 är ett spelande gäng, faktiskt lite väl spelande i perioder.

Malmöklubben hade ett väldigt bra presspel som gjorde det svårt för Linköping att spela sig fram. LB var dessutom modigt och vågade kliva upp och sätta en ganska hög press på de svenska mästarinnorna.

Dock var LB-spelarna ofta lite väl plottriga och överkonstrutiva när man vann boll. Första kvarten mot de svenska mästarinnorna har man inte råd att slå en massa femmeterspassningar direkt efter bollerövring, då måste man spela loss bollen snabbt.

Dessutom saknades lite aggressivitet på defensiva fasta situationer. Just kvaliteten på hörnor och inläggsfrisparkar är mycket högre i damallsvenskan än i elitettan, något LB lär erfara.

För LB07 kommer att lära sig allteftersom. Dessutom kommer man inte möta så starkt motstånd som LFC i alla matcher. Det blir intressant att följa nykomlingen, som ju gjorde hela 84 mål i elitettan i fjol.

På spelarfronten har LB07 ett spännande centralt mittfält med Nellie Lilja och Anna Welin. Welin såg jag i Vittsjö för några år sedan, och minns att jag gillade hennes spelstil. Och Lilja har man hört mycket gott om.

Anna Oskarsson

12) Hammarby IF
I fjol: Tvåa i elitettan

Hammarby kommer till spel med ett helsvenskt manskap. Jämfört med det lag som kom tvåa i elitettan i fjol har man plockat in många spelare, dock inte några riktigt etablerade.

Målvakten Emma Holmgren och skadeförföljda Elena Sadiku är väl de mest namnkunniga nyförvärven. Jag tror inte att det räcker.

Jag tror helt enkelt inte att Hammarby har tillräcklig offensiv tyngd och spets för att klara kontraktet. Den bilden förstärktes av de 35 minuter jag såg av premiärmötet med Eskilstuna. Där skapade inte Stockholmslaget någonting alls.

Mycket av försnacket kring Hammarby handlar om Anna Oskarsson. Det är en spelare jag såg en hel del i Jitex häromåret. Jag gillar hennes arbets- och kampvilja, men ser henne inte som någon poängspelare.

Av det jag sett saknar Oskarsson både den kreativitet och passningskvalitet som krävs för att fixa mål och assist i någon större utsträckning. Min gissning är att hon kommer att sluta som back eller defensiv mittfältare. Men det är bara att hoppas att jag får fel, för poängspelare med den arbetskapaciteten som Oskarsson har är eftertraktade.

I övrigt är det klart att målvakt Holmgren blir otroligt viktig. Hon har gjort en kostsam groda, det får inte bli speciellt många till. Skall Hammarby kunna klara kontraktet måste man ha en riktigt stabil målvakt.

* Det var motiveringarna till mitt damallsvenska tips för 2017. Förutom tabellen tänkte jag även tippa toppen av skytteligan. Här är facit…

1) Anja Mittag
2) Marija Banusic
3) Lotta Schelin
4) Tabitha Chawinga
5) Pauline Hammarlund
6) Kristine Minde
7) Mimmi Larsson
8) Ella Masar McLeod
9) Jenny Hjohlman
10) Rebecka Blomqvist

Närmast utanför topp tio hamnar: Mia Jalkerud, Lieke Martens, Sanne Troelsgaard, Linda Sällström, Hanna Pettersson och Rita Chikwelu.