Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.
Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.
Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.
Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:
”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”
Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.
I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.
Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.
Detta bildspel kräver JavaScript.
I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.
Lieke Martens
Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.
Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.
Jubel över Martens 1-0-mål
Göteborg jublar över 2-0-målet
Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.
Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.
Kristianstad har gjort 2-1
Marlene Sjöberg gör 3-1
Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.
Marija Banusic
Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.
Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.
Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.
I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.
Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.
Vi framme vid en av årets trevligaste fotbollshelger. I dag startar elitettan, och i morgon drar damallsvenskan i gång.
Det är nu jag borde ha gjort en sådan där genuint detaljerad genomgång av alla lag som jag gjort de senaste åren. Men tiden har tyvärr inte räckt till.
Faktum är att jag har brottats med tanken att lägga bloggen i träda i några månader. Bakgrunden är att jag under de närmaste sex månaderna kommer att ha andra arbetsuppgifter på Borås Tidning, med fler arbetstimmar som följd. Dessutom har jag efter flera års kamp mot knäskador nyligen kunnat göra comeback som spelare, vilket tar ytterligare timmar. Plus att jag dessutom tränar ett lag.
Totalt har jag de här senaste två veckorna insett att jobb och egen fotboll kommer att ta åtta–tolv timmar mer av min tid jämfört med föregående år. En av de saker som kommer att ta stryk är den här bloggen.
Jag har dock beslutat mig för att försöka hålla i gång den så gott det går. Men jag tycker inte om att göra saker halvdant, så skulle jag om några veckor inse att det inte funkar så kommer jag att ta bloggpaus. Det om det.
Jag måste ju förstås i alla fall komma med ett litet tips på hur årets damallsvenska slutar. Faktum är att det är den mest svårtippade upplagan på flera år. Tipsen för ettan och tolvan föll sig ganska självklara, men platserna där emellan är desto svårare att förutspå.
För ganska många lag är rejält svårplacerade. Skadefria, och med en bra start, kan de slåss om Champions Leagueplats. Fast med lite otur kan de lika gärna hamna i bottenstrid.
Innan jag går in på tipsen så tänkte jag uppmärksamma att det även är premiär i USA:s NWSL i morgon. Alla matcher i ligan kommer att gå att se gratis på Youtube, vilket förstås är en härlig nyhet för alla intresserade. För full info om alla lag rekommenderar jag den här länken. Skall jag tippa tror jag att det finns god chans att Portland Thorns försvarar sin titel. Känslan är att fjolårets bottenlag Seattle Reign kan skrälla, och kanske till och med är en tänkbar finalist.
I övrigt utanför Sveriges gränser är det cuphelg både i Tyskland och Frankrike. Tyska cupen har nått semifinaler. Där möts Essen och Freiburg i dag och Frankfurt och skrällgänget Sand i morgon. Två matcher i Frauen-Bundesliga spelas för övrigt också i morgon. Turbine Potsdam skall försöka ta över serieledningen hemma mot Hoffenheim och Wolfsburg skall försöka haka på toppduon hemma mot Duisburg.
I franska cupen är det kvartsfinaler, som alla spelas i morgon. Mest intressant är mötet Lyon–Montpellier. Det var ju motsvarande cupmöte i fjol, som Montpellier vann, fast ändå inte. Domaren kunde ju inte reglerna i straffläggningen, utan dömde under skandalartade omständigheter bort Montpellier.
Därmed är jag framme vid mitt damallsvenska tips för 2014. Jag börjar bakifrån:
12) Jitex Mölndal
Ett väntat, och tråkigt tips. Men med tanke på att man tappat hela fjolårets lag så är det ofrånkomligt. Årets trupp är dock intressant, då den till mycket stor del består av unga, svenska talanger. Det borde innebär att före detta Jitexspelaren Pia Sundhage håller båda sina tummar för Mölndalslaget, som numera har kommuntillhörigheten inskriven även i klubbnamnet. Hon vill ju att fler svenska lag skall satsa på talanger.
11) AIK
Det här är ett tips som jag inte är jättenöjd med. Någonstans känner jag nämligen att det är en ganska god chans att de båda nykomlingarna kommer att hänga kvar i år. Men till slut blev det ändå Solnagänget som placerades under strecket. Kanske för att jag har ett frågetecken för deras norska målvakt Hilde Gunn Olsen. Det frågetecknet bygger på att jag aldrig har sett henne spela. Men å andra sidan har hon ju två riktigt pålitliga spelare framför sig. Maija Saari och Malin Levenstad är två kanonförvärv. Frågan är dock hur länge Levenstad blir kvar. Mycket talar väl för att hon trots allt lämnar i sommar.
10) Piteå IF
Lyfte till slut ändå upp till sjunde plats i fjol. Har dock tappat flera viktiga spelare, och känns spontant som en självklar nedflyttningskandidat. Hade det inte varit för att man vet hur tufft det är att komma till Piteå och spela så hade jag placerat laget ett hack längre ner. Framför allt är det defensiven som är ett frågetecken för PIF. Lydia Williams är en världsmålvakt. Det är inte ersättaren Hilda Carlén. Även i backlinjen har man ett par tunga tapp. Offensivt ser det däremot bättre ut. Hanna Pettersson är tillbaka, Francisca Ordega är inspelad i svensk fotboll och Pauline Hammarlund är ett spännande nyförvärv. Kanske är det offensiven som räddar Piteå?
Lydia Williams
9) Kristianstads DFF
Ytterligare ett svårtippat lag. KDFF var fjolårets besvikelse med sin niondeplats. Har dessutom tappat måldrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Med tanke på att ekonomin är ansträngd får man nog klara sig med de spelare man har. I fjol var det defensiven som kollapsade. Trots att man har landslagsmålvakten Hedvig Lindahl som sista utpost var det bara usla Sunnanå släppte in fler mål i serien. I år måste nog Elisabet Gunnarsdottir:s lag hitta bättre organisation i försvarsspelet. Annars riskerar man att bli rejält indraget i nedflyttningsstriden. Å andra sidan finns det offensiv kraft i laget, och med rätt medvind från start så kan det bli en placering flera snäpp uppåt i tabellen.
Hedvig Lindahl
8) Eskilstuna United
Det här är en chansning. Men Eskilstuna gick upp på defensiv stabilitet, vilket är en mycket bra grund. Dessutom har man värvat klokt genom att ta in ytterligare stabilitet. Frågetecknet har varit offensiven, men Gaelle Enganamouit och Pamela Conti känns som ett spännande forwardspar. Dessutom känns Eskilstuna som ett lag man inte vill ge fasta situationer på offensiv planhalva. I truppen finns nämligen ett antal fina fötter, och flera starka huvudspelare. Eskilstuna är en riktigt intressant debutant.
7) Vittsjö GIK
Ytterligare ett svårtippat lag. Ett tag i vintras såg jag laget som nedflyttningskandidater. Men känslan är ändå att man till slut fått ihop en stark trupp. Finska målvakten Minna Meriluoto är en personlig favorit. Kan hon bara bli frisk, och hålla sig skadefri, så har Vittsjö en rejäl trygghet som grund. Framåt tror jag att formstarka Jane Ross kommer att göra de mål som krävs för att hålla distansen till nedflyttningsstriden.
Minna Meriluoto
6) Tyresö FF
Här är det allra mest svårtippade laget. Ingen vet ju hur truppen ser ut efter sommaren. Jag hoppas att Tyresö klarar krisen. Jag hoppas också att klubbledningen inser hur viktig den här våren är för deras framtid. Man får helt enkelt inte göra några misstag. Det enda rätta är att bygga om från grunden, genom att skapa förtroende både hos spelare och sponsorer. Låt det ta några år. Och se till att ha någon eller några miljoner på banken innan man börjar en ny satsning. Även om det blir en total nystart efter sommaruppehållet gissar jag att laget har samlat så många poäng i serieupptakten att det räcker för övre halvan. Men det kan ju lika gärna bli konkurs – och jumboplats. Noterbart är att sex spelare kommer nästan direkt från andra sidan jorden till morgondagens premiär. Så jetlag kan fälla Tyresö i Skåne i morgon.
5) Göteborg FC
Ett av seriens allra mest svårtippade lag. På pappret har man en trupp för topp tre. Men pappret kan ju inte spela. Man brukar ju säga att kontinuitet är ett segervapen, och det är alldeles för många förändringar i både trupp och startelva för att jag skall våga tippa GFC högre upp i tabellen. Laget har av tradition varit trögstartat i serien. Med en dåligt samspelad startelva talar mycket för att våren blir avgörande även i år. Framåt höstkanten borde nämligen det här laget vara riktigt starkt. Och holländska nyförvärvet Lieke Martens kommer att bli en attraktion i årets serie. Som boråsare varnar jag även för Sara Lindén, som verkar vara tillbaka på allvar.
Lieke Martens
4) Umeå IK
Med Lina Hurtig och Jenny Hjohlman som vasst anfallspar och med Emma Berglund tillbaka i mittförsvaret bör UIK kunna vara ett lag för medaljstriden. Men det är långt ifrån självklart. Man har en ny tränare och man har bytt ut några etablerade spelare och ersatt med unga talanger. Med skador på fel spelare, och en dålig start, så kan det bli undre halvan.
Emma Berglund
3) Kif Örebro
Det här är en chansning. Laget var väldigt starkt i fjol, men slutade ändå ”bara” sexa. Man var nämligen väldigt beroende av Sarah Michael. Så när nigerianskan saknades för skada hade laget en djup svacka. Nu har Michael skadeproblem från start på serien, vilket är illavarslande. Klart är även att Nigerias VM-kval krockar med de två sista omgångarna. Och utan sin starka forward skulle Kif lika gärna kunna hamna på seriens undre hälft. Två unga Kifspelare som jag är nyfiken på inför den här säsongen är Linda Hallin och Michelle De Jongh. Båda är stora talanger som missade fjolåret på grund av knäskador. Genombrott i år?
Sarah Michael
2) Linköpings FC
Hade det inte varit för att nyckelspelaren Pernille Harder missar serieinledningen så hade jag kunnat tänka mig att tippa LFC som etta. I fjol tappade laget guldchansen direkt i serieupptakten, där man bara tog tre poäng på de fyra första matcherna. Höstspurten var däremot mäktig, och man har värvat klokt. Exempelvis kan har norska Kristine Minde förutsättningar att bli en av seriens stora attraktioner i år. Dessutom är ju Stina Blackstenius ett år bättre. Hon borde kunna göra 15–20 mål i år, vilket ger laget förutsättningar för att kvala in till Champions League 2015/16.
Pernille Harder
1) Rosengård
De regerande mästarinnorna från Malmö är med rätta skyhöga favoriter. Även om truppen känns tunnare i år än i fjol så är också konkurrensen sämre. Så om bara spelare som Ramona Bachmann, Therese Sjögran och Anja Mittag hittar formen borde det kunna bli en minst lika stor segermarginal som i fjol.
Det var årets damallsvenska tips. Elitettan har jag dålig koll på. Men känslan är väl att vi hittar nästa års två damallsvenska lag i kvintetten Sunnanå, Mallbacken, Hammarby, Djurgården och Kvarnsveden.
Snart (14.00) är det avspark i Norges första VM-kvalkamp för året, borta mot Grekland. Det lär blir tre säkra poäng. Och dagens match i all ära. Det var i går som norskorna tog sin största seger den här veckan.
Då spelade nämligen huvudkonkurrenterna Holland och Belgien 1–1 i Zwolle inför 7000 åskådare. Den blivande superstjärnan Vivianne Miedema gav Holland ledningen. Det var en studsig, lurig boll hon fick, men avslutet höll makalöst hög klass. På slutet kvitterade Belgien snyggt genom lagkaptenen Aline Zeler.
Jag såg delar av matchen, och återigen imponerades jag av Miedema. Spontant kan jag inte hitta någon annan forward i världstoppen som är en bättre avslutare. Det är stora ord om en 17-åring, men 31 mål på 16 matcher i ett mittenlag i BeNe League är imponerande siffror. Åtta mål på 291 spelminuter i VM-kvalet är ännu bättre. Hon har alltså gjort mål var 36:e minut i kvalet. Sverige har gjort mål var 33:e minut, och då har vi ändå mött blåbärsnationer som Färöarna och Bosnien.
I det holländska laget startade fem damallsvenska spelare. Göteborgs nyförvärv Lieke Martens hade en jobbig dag, som slutade med tårögd sorti efter rött kort. Den första varningen såg jag inte, men den andra var oturlig, och lite hårt dömd. Skönt för Martens och Holland att man har förhållandevis lätt motstånd i den kommande matchen där Martens kommer att vara avstängd.
Bilder från matchen ser du här:
Den lilla vinnaren i kryssmatchen var Belgien, som har kvar hemmamatcher mot huvudkonkurrenterna Holland och Norge. Den stora vinnaren var alltså Norge, som nu har råd att förlora minst en match, och ändå vinna gruppen.
Jag hade faktiskt kollat kalendern dåligt, och blev lite överraskad av att det var VM-kval den här veckan. Så jag var dåligt förberedd när det plötsligt dök upp målrapporter från Schweiz bortamöte med Israel. Matchen slutade 5–0 till Schweiz som har full poäng och noll insläppta mål i kvalet. Ramona Bachmann vilade. Det gjorde inte Fabienne Humm som stod för ett äkta hattrick i den första halvleken. De två sista målen gjorde Lara Dickenmann och Ana Crnogorcevic.
I dag är jag inte överraskad, utan vet att utöver Grekland–Norge spelas även matcher som Italien–Tjeckien och Spanien–Makedonien. Den senare börjar 18.45 och är tv-sänd i Spanien. Den här länken skall enligt uppgift funka.
Det spelas även träningslandskamper i dag. Finland möter Skottland 15.00 och i natt spelar USA mot Ryssland med avspark 01.30 svensk tid. Finlands match går att se på den här länken. Och USA–Ryssland direktsänds på ussoccer.com.
* I Kina fortsätter Yongchuan cup. Kina och Nordkorea vann även sina andra matcher, vilket innebär att de möts i en direkt avgörande final på lördag. I morse svensk tid vann kinesiskorna med 3–1 mot Mexiko och nordkoreanskorna med 1–0 mot Nya Zeelands football ferns.
Ballon d’Or är utdelad, men det kommer fortfarande rankinglistor över världens bästa spelare och lag. Några som ger ut intressanta listor är IFFHS – organisationen för internationella fotbollshistoriker och -statistiker.
Listorna är intressanta eftersom en sammanslutning med historiker och statistiker borde vara påläst. Fast när det gäller damfotboll är inte IFFHS speciellt kunnigt. Deras listor är väldigt spretiga, och innehåller en del närmast pinsamma inslag.
Hope Solo
Den första lista de kom med var över världens bästa målvakter 2013. Och lite kul var att man sticker ut och låter den listan toppas av Hope Solo, och inte av Nadine Angerer.
Annars verkar det som att Arsenal har många supportrar bland fotbollshistorikerna. Det märks på alla listorna, inte minst den här. För visst är Arsenals irländska landslagsmålvakt Emma Byrne duktig, men nog är hon rankad alldeles för högt här – fyra?
Personligen hade jag nog gärna sett Ingrid Hjelmseth på en riktig topposition. Noterbart också att Kristin Hammarström är med som åtta.
I förra veckan kom listan över världens bästa speluppläggare 2013. Den toppas av Lena Goessling, vilket känns som en okej vinnare. Det finns större anledning att ifrågasätta om det verkligen är rimligt med två fransyskor (Camille Abily och Louisa Necib) topp fyra, och framför allt undrar jag hur Lara Dickenmann kan vara femma och Alex Scott sexa? Dickenmann är en riktigt bra spelare. Men speluppläggare? Knappast va.
Alex Scott
Inte heller Scott är väl i första hand speluppläggare, även om hon är så mycket speluppläggare som man kan vara som ytterback. Men varken hon och Englands landslag lär väl minnas 2013 som ett toppenår… När det gäller fransyskorna tycker jag att Gaetane Thiney var deras bästa spelare i EM.
Anmärkningsvärt på den här listan är att varken någon amerikansk eller japansk spelare finns med. Personligen tycker jag att Lauren Holiday, Aya Miyama och kanske även Carli Lloyd borde varit med. Det borde även Katrine S Pedersen och Ramona Bachmann ha varit.
Häromdagen rankade idrottshistorikerna världens bästa domare 2013. Där placeras Jenny Palmqvist som tvåa bakom Bibiana Steinhaus – en rimlig ranking. Sverige får även med Pernilla Larsson på topplistan.
Bibiana Steinhaus
Idag kom så den sista listan för året, den över 2013 års bästa klubblag i världen. Den toppas av Wolfsburg närmast före Lyon och Portland Thorns. Det går att ha synpunkter på den inbördes ordningen, men de tre lagen skall utan tvekan vara med i toppen. Tyresö är sjua, vilket också känns ganska rimligt.
Men tyvärr gör fotbollsstatistikerna bort sig rätt rejält med resten av listan. Att placera Arsenal som fyra och Torres som femma känns inte ett dugg trovärdigt. Och att FC Zürich finns bland världens tio bästa lag är ju totalt galet.
Man verkar inte ha så bra koll på internationell klubb-damfotboll. Topplag som jag saknar på listan är japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa, svenska mästarinnorna LdB FC Malmö, samt FFC Frankfurt och de tre amerikanska topplagen Western New York Flash, Kansas City och Sky Blue FC. De här sex borde ha varit på topplistan ihop med de fyra jag nämnde först.
Det är kul att fotbollshistorikerna i fjol även började uppmärksamma damfotbollen. Men deras rankinglistor visar alltså på ganska rejäla brister. Tråkigt.
Det är förresten bara Hope Solo som toppat en lista båda åren. 2012 års vinnare var i övrigt Marta, Olympique Lyonnais och Jenny Palmqvist.
* Troligen gjorde Lotta Schelin inte fyra mål i Lyons cupmatch i helgen, som jag uppgav igår efter att ha kollat in annars välinformerade footofeminin.fr. Schelin verkar i stället ha gjort fem av målen. I varje fall har hon tilldelats så många på klubbens egen hemsida.
* Ghana är senast land att bli klart för U20-VM i Kanada. Det västafrikanska landet vann playoffreturen mot Ekvatorialguinea efter straffläggning. Båda matcherna slutade 1–0 till hemmalaget.
* I BeNe League fortsätter holländska supertalangen Vivianne Miedema att vräka in mål i en sällsynt stor omfattning. I fredags gjorde hon ytterligare fem, vilket innebär att 17-åringen nu leder skytteligan på 31 mål – 16 fler än tvåan Ellen Jansen.
Miedema hade lite måltorka just innan årsskiftet, då hon bara gjorde två mål på 2013 års fyra sista matcher. 2014 har hon däremot inlett makalöst bra. Åtta mål på två matcher är ju ett hyfsat facit…
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Vi är framme vid årets allra sista dag. Därmed har det blivit hög tid att äntligen publicera det här inlägget, som påbörjades redan dagarna efter damallsvenskans avslutning.
Nu kan jag inte vänta längre. För man vill ju inte ta med sig 2013 års damallsvenska in i 2014. Så här är inlägget.
Från början var det tänkt som en genomgång av säsongen, lag för lag. Men ju längre tiden har gått, har det mer blivit framåtsyftande. Ett tag var det en silly seasongenomgång. Men på den fronten har ju Spelare12 och damfotboll.com varit så föredömliga att jag valt att inte redovisa alla klara övergångar här.
Inför avspark i damallsvenskan 2013 skrev jag i mitt tips att serien kommer att bli väldigt förutsägbar, och lättippad. Och i stora drag var det ju precis så det blev. För även om jag bara tippade två lag på helt rätt placering, så var jag max en plats ifrån korrekt tips på 75 procent av lagen, alltså nio av tolv. Det tionde, Linköping, missade jag med två placeringar.
Årets två svårplacerade lag var Kif Örebro och Kristianstads DFF. Det förstnämnda stod var den positiva överraskningen, medan KDFF var den negativa.
Här är hela genomgången, som dock mer ser framåt än tittar tillbaka. Lagen är placerade efter årets placering:
1) FC Rosengård (LdB FC Malmö) Mitt tips: 2
Jag trodde inför seriestart att ett bristande försvarsspel skulle kosta Malmö guldet. Fast de svagheter som fanns under 2012 och under försäsongens Champions Leaguespel jobbade laget sakta men säkert bort. Till slut imponerade Malmö med att rada upp hållna nollor.
Dessutom visade Ramona Bachmann under hösten att hon håller allra högsta världsklass, och borde ha funnits med bland toppkandidaterna till Ballon d’Or.
Känslan är att man gjort ett bra jobb med sin spelartrupp under hösten. Visst spelade Manon Melis en riktigt viktig roll genom att göra flera viktiga mål. Men att hon lämnar bör inte behöva vara så tungt. Kirsten vad de Ven är ju ett bra nytillskott, och den något minskade konkurrensen på kanterna öppnar dörren för exempelvis Elin Rubensson. Är hon redo att ta nästa steg?
Anita Asante
I mittförsvaret skall Anita Asante ersätta Malin Levenstad. Sett till spelskicklighet kommer den engelska landslagsspelare att fylla luckan. Det frågetecken man kan sätta här är huruvida Levenstads ledaregenskaper kommer att saknas eller inte.
I övrigt får Katrine Veje lämna, liksom Yoreli Rincon. De ersätts inte utifrån, utan klubben låter de många egna produkterna komma lite närmare startelvan.
Mot Wolfsburg i Champions League noterades att Malmö inte helt hade lyckats jobba bort de defensiva bristerna. Tränare Jonas Eidevall får slipa vidare under vintern.
Noterbart är också att LdB FC Malmö har gjort sin sista match. Från och med nu heter man ju FC Rosengård. Klubbens resa är värd att fundera över. Minns att man ursprungligen är Malmö FF:s damsektion. Därifrån slog man sig fri, för att prova de egna vingarna. När man inte klarade ekonomin där fick man återigen gå upp i en förening som även har herrfotboll på agendan.
2) Tyresö FF Mitt tips: 1
Under våren såg mitt guldtips klockrent ut. Marta dominerade stort i serien, och mästarlaget gick fram som en slåttermaskin. Men med Martas ryggskada kom det in rejält med grus i maskineriet.
Guldet försvann i princip i de båda seriefinalerna, där målvaktsspelet fällde Tyresö. Carola Söberg bjöd Malmö på billiga mål i båda matcherna, mål som blev väldigt dyra för TFF.
Till slut blev 2013 ett misslyckat år, helt utan titel. Till slut var avståndet klart kortare till trean Linköping än till Malmö. Segern över PSG i Champions League räddade dock äran, och känslan är att 2014 kan bli riktigt kul. I varje fall fram till sommarens transferfönster.
En av de saker som fällde Tyresö i år var bristen på kontinuitet i truppen. Spelare kom och gick, och Tony Gustavsson fick gång på gång bygga om sitt lag.
Känslan är att 2014 inte heller kommer att innebära lugn och kontinuitet. För flera spelare, bland annat Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete, har bara kontrakt fram till sommaren.
Och hur långt kommer man att skriva med amerikanskorna? Viktiga skyttedrottningen Christen Press har ju exempelvis sagt sig vilja spela i NWSL under kommande år.
Madelaine Edlund
Hittills under silly season har man värvat en ny målvakt i starka finska landslagsspelaren Tinja-Riikka Korpela. Dessutom kommer Madeleine Edlund tillbaka efter ett års uppehåll för barnafödande.
På minuskontot finns Kirsten vad de Ven, Sara Thunebro, Jennifer Egelryd och Ashlyn Harris. Dessutom lär de flesta av alla klubbens utlånade spelare försvinna. För inte kommer väl exempelvis Annica Svensson tillbaka?
3) Linköpings FC Mitt tips: 5
Unga LFC visade sig vara klart starkare än väntat. Trots att laget tappade Nilla Fischer i somras gjorde man en urstark höst. Och efter avslutad säsong har tränare Martin Sjögren fortsatt med sitt jobb att samla 2012 års F19-Europamästarinnor i Östergötland.
Fridolina Rolfö
Jitex duktiga vänsterytter Fridolina Rolfö är senaste tillskottet från det laget. Man har dessutom gjort en av damallsvenskans allra mest spännande värvningar i Kristine Minde.
Minde? Vem är det kanske några av er undrar. Det är Norges ytterst talangfulla kantspelare Kristine Wigdahl Hegland som gift sig till ett nytt efternamn.
Känslan är att Linköpings offensiv kan bli riktigt jobbig att möta nästa år. Med spelgeniet Pernille Harder bakom sprinters som Minde, Linda Sällström och Stina Blackstenius lär det bli riktigt farligt att ge LFC ytor att anfalla på.
När det gäller målvaktsfrågan har man ersatt Sofia Lundgren och Brianna Davey med Katie Fraine. Det känns också stabilt. LFC har byggt sitt lag på ett klokt sätt, och känns som 2014 års givna outsiders.
4) Göteborg FC Mitt tips: 3
Även om Göteborg bara kom en placering sämre än mitt tips var laget en av seriens tre största besvikelser. Vid EM-uppehållet hade man fortfarande kontakt med topplagen. Men efter att Jodie Taylor stack var laget närmast pinsamt uddlöst.
Tränare Torbjörn Nilsson tog ansvaret för höstens ras och avgick. Med honom försvann också stora delar av årets lag. På minuskontot finns utöver Taylor även Anita Asante, tvillingarna Kristin och Marie Hammarström, Yael Averbuch, Camille Levin, Olivia Schough och Jessica Landström. Dessutom finns det fortfarande ett stort frågetecken för om Johanna Almgren kommer att kunna spela något mer.
Kathlene Fernström
Nye tränaren Stefan Rehn kommer alltså att få bygga ett helt nytt lag. Hittills har man värvat holländskorna Manon Melis och Loes Geurts samt Jitextrion Kathlene Fernström, Annica Sjölund och Julia Wahlberg.
Med tanke på hur tunn årets trupp var kommer det att behövas ytterligare minst tre–fyra etablerade spelare i truppen.
Intressant dock att klubben äntligen skall skaffa ett F19-lag. GFC har varit damallsvenskans svarta får när det gäller talangutveckling. Nu verkar det vara en skärpning på gång.
Men förändringarna i laget är så stora att det känns som att laget kan få svårt att hamna på medaljplats även 2014. Men den som lever…
5) Umeå IK Mitt tips: 6
Umeås framtvingade satsning på svenskt och hemvävt gav god utdelning under året. Under sitt sista år som tränare för laget lyckades Joakim Blomqvist slipa bort delar av den naivitet som kännetecknat laget tidigare.
UIK var stabilare än väntat. Och att Emma Berglund drog av korsbandet på ett tidigt stadium kostade antagligen en medalj.
Nu är Berglund tillbaka. Däremot slutar Katrin Jonsdottir, och Ogonna Chukwudi lämnar. Dessutom är Jenny Hjohlman knäskadad. Hon skall kunna vara tillbaka till seriestart, men spelare som får sin försäsong söndertrasad av skador riskerar att drabbas av en mellansäsong.
Lina Hurtig
Däremot hoppas man att Lina Hurtig är redo att ta sista steget in i A-landslaget. Med sina tio mål blev hon bästa svenska målskytt i damallsvenskan redan 2013. Nästa år borde hon kunna ta ytterligare ett steg.
Den mest intressanta nyheten i UIK hittills i vinter är de nye tränaren Jonas Wikström. För mig är han ett stort frågetecken. Men kan han tajta till lagets defensiv ytterligare kan både han och laget bli ett stort utropstecken under 2014.
6) Kif Örebro Mitt tips: 10
Det är bara att bocka och buga för årets skrällgäng. Jag borde ha insett lagets styrka redan på försäsongen när jag såg dem spela 3–3 mot Tyresö. Men känslan av att truppen var för tunn gjorde att jag tippade närkingarna just ovanför nedflyttningsstrecket.
Sarah Michael
I stället var laget med i kampen om medaljerna ändå in på mållinjen. Framtidsrecepten hette organisation, disciplin – och Sarah Michael. Och om bara nigerianskan konserverar formen, och laget inte drabbas av ett riktigt stort skadeelände bör de kunna fortsätta slåss på tabellens övre halva nästa år.
För hittills ser det ut som att man får behålla hela truppen utöver Helén Eke. Dessutom ansluter Chukwudi från Umeå samt att talangerna Linda Hallin och Michelle de Jongh bör vara tillbaka från korsbandsskador.
7) Piteå IF Mitt tips: 7
Se där – ett lag jag tippade på helt rätt placering. Likt Örebro är Piteå ett riktigt välorganiserat lag. Man var rätt länge indraget i bottenstriden, men när Josefin Johansson började ösa in mål på hösten så kom lyftet för laget.
Till nästa år står man inför ett målvaktsbyte. Den duktiga australiska landslagsmålvakten Lydia Williams lämnar, eftersom klubben har inte råd att behålla henne. Hon ersätts av Hilda Carlén, som får sannolikt slåss med Maria Rönnbäck om målvaktsplatsen.
Maria Rönnbäck
Lämnar gör även flera andra spelare, bland annat Hallbera Gisladottir (Torres Calcio) och Anna Westerlund (LSK Kvinner). Men Piteå får behålla nyckelspelarna Johansson, Faith Ikidi och June Pedersen. Känslan är att norrbottningarna till slut kommer att få ihop ett lag som är jämbördigt med årets.
8) Vittsjö IK Mitt tips: 8
Precis som med Piteå var jag helt rätt ute när jag tippade Vittsjös slutplacering. Laget var lite trögstartat i våras, men när Jane Ross började göra mål lyfte också skånskorna upp på säker mark i tabellen.
Jane Ross
Under hösten har man bytt målvakt. Loes Geurts har lämnat, och ersatts av Jitex finska landslagsmålvakt Minna Meriluoto. Som jag ser det har man bytt upp sig. Dessutom har man ökat sitt antal skotska spelare genom att hämta Hayley Lauder från Mallbacken.
Ifeoma Dieke har fått 1,5 år förstörda av knäproblem. Om hon kan få vara hel och frisk är hon dessutom som ett nyförvärv.
Även om det ännu finns ganska många frågetecken kvar kring truppen, bland annat kring vad som händer med höstlånet Annica Svensson, så känns det som att Nordskånes bästa lag 2013 kommer att få ihop en slagkraftig trupp även till 2014.
9) Kristianstads DFF Mitt tips: 4
Här var jag verkligen helt fel ute. Med Josefine Öqvist som affischnamn skulle Kristianstad utmana om de ädlaste medaljerna. Öqvist hann med fyra mål innan hon stack till Frankrike.
Och ett tag var topptippade KDFF rejält indraget i nedflyttningsstriden. Mycket på grund av att man släppte in alldeles för många mål. Till nästa år har man mycket att bevisa, inte minst i defensiven. Och med en världsback som Sif Atladottir i truppen borde det vara möjligt att minska läckaget rätt rejält.
Sif Atladottir
Offensivt stod man sig bra, och blev fyra i tabellen över antalet gjorda mål. Ett rejält avbräck här är dock att lagets skyttedrottning Margret Lara Vidarsdottir (13 mål) missar hela den kommande säsongen på grund av barnafödande.
Det innebär ett ökat tryck på talangen Marija Banusic. Hon visade periodvis högsta klass, men fick hösten sönderhackad av skador. Till slut blev det fyra mål på 18 matcher – det skall dock konstateras att hon bara spelade sex hela matcher. Om Kristianstad åter skall lyfta upp på tabellens övre halva måste nog Banusic spela en nyckelroll i offensiven nästa år.
10) Jitex BK Mitt tips: 9
Trots massor av skador klarade man kontraktet. Med någorlunda ordinarie uppställning var 2013 års Jitex välorganiserat och vasst på fasta situationer. Det var ingen tvekan utan att Stefan Rehns lag höll damallsvensk klass.
Men ekonomin har varit svag, och organisationen kring laget minst sagt svajig. Det har märkts efter säsongen, då i princip hela årets lag har stuckit. Det ser inte ut som att någon av de spelare som gjorde tio matcher eller fler kommer att finnas kvar under 2014.
Även tränare Rehn har lämnat. Tidigare klubbchefen Anders Holmvén tar nu klivet ut på planen. Känslan är att han står inför ett närmast omöjligt uppdrag. Med ett helt nytt, och dessutom ungt och oprövat, lag skall han försöka hålla Jitex kvar i damallsvenskan.
Jennifer Falk
Visst är Emily Zurrer ett riktigt bra nyförvärv. Och Jennifer Falk är en intressant målvakt. Men klarar Jitex av att hänga kvar trots förluster av Minna Meriluoto, Annica Sjölund, Kathlene Fernström, Sofia Karlsson, Fridolina Rolfö, Mimmi Löfwenius, Frida Höglund, Elin Sandgren, Julia Wahlberg med fler – då har man gjort en riktig bragd.
11) Mallbackens IF Mitt tips: 12
Mallbacken visade att en stabil defensiv kan bära långt. Väldigt få trodde på värmländskorna inför avspark. Men hade det inte varit för ett högst olyckligt domslut borta mot Jitex, så kunde man faktiskt ha hängt kvar.
Laget var välorganiserat, och svårspelat. Men avsaknaden av en riktig måltjuv blev till slut lagets fall. Ingen Mallbackenspelare gjorde fler än tre mål, och det håller förstås inte.
Efter säsongen har man tappat sina utländska förstärkningar till damallsvenska klubbar. Viktiga målvakten Katie Fraine går till Linköping, mittbacken Maija Saari till AIK och yttermittfältaren Hayley Lauder till Vittsjö.
Mimmi Larsson
Men man har lyckats hålla kvar huvuddelen av sina svenska spelare, bland annat lovande forwarden Mimmi Larsson. Och hittar man bara en ny, stabil målvakt bör Mallbacken bli ett topplag i elitettan nästa år.
12) Sunnanå SK Mitt tips: 11
Om Göteborg och Kristianstad var besvikelser var Sunnanå rena fiaskot. Försvaret läckte som ett såll, och man gick igenom serien helt utan trepoängare.
De enda tabeller man toppade var den över flest insläppta mål – och den över 2000-talets sämsta damallsvenska lag alla kategorier.
Visst ställde skador till det för Skellefteklubben. Men lagets offensiva, och rejält naiva, grundspel var största misstaget. Det krävs otroligt mycket av en nykomlings anfallsspel om det skall kunna bära laget i damallsvenskan.
Carina Holmberg
Men anfallsspelet höll inte heller, och Sunnanå var aldrig nära att hänga kvar. Nu får de kliva ner i elitettan. Man behåller nyckelspelare som målvakten Susanne Nilsson och utespelarna Carina Holmberg och Perpetua Nkwocha samt får tillbaka Nina Jacobsson från korsbandsskada.
Det gör att chansen finns att man blir ett topplag i näst högsta serien. Men om man har planer på att bli en damallsvensk klubb igen bör årets huvuduppgift vara att organisera upp defensiven,
Eskilstuna United Jag tippade ju aldrig elitettan, men att Eskilstuna skulle spela i damallsvenskan 2014 hade jag inte kunnat ana.
Jag har inte sett laget, och vet inte så mycket om det. Men att man bara åkte på två förluster och att man inte släppte in fler än 21 mål är lovande. För det vittnar ju om en god grundstabilitet – något som är otroligt viktigt i högsta serien.
Efter uppflyttningen stod det klart att klubben hittat en huvudsponsor som går in med 7,5 miljoner kronor över en treårsperiod. Det ger möjlighet att bygga ett riktigt starkt lag.
Sara Thunebro
Prestigevärvningen av regionens stora dotter, Sara Thunebro, visar att United inte tänker bli strykflickor i allsvenskan. I övrigt har man säkrat upp Kim Ekebom Arodin, Elena Sadiku, Siriusduon Emelie Almesjö och Alyssha Chapman samt intressanta forwarden Gaelle Enganamouit.
Känslan är att Eskilstuna kommer att få ihop ett slagkraftigt lag. Frågan är hur stark deras offensiv blir. Men minns jag rätt hade Göteborg problem med att stoppa Enganamouit i fjolårets Champions League. Och det känns ju lovande. Det blir även intressant att se hur årets 14-målsskytt Felicia Karlsson klarar sig i damallsvenskan.
AIK Det blev bara ett år i näst högsta serien för AIK. Man återvänder till damallsvenskan med ett ungt och lovande lag. Dessutom har man spetsat med två hyperstabila mittbackar i Malin Levenstad och Maija Saari.
Känslan är att AIK kommer att stå på en stabil, defensiv grund inför comebacken. Frågetecknen sätts för offensiven. Det krävs oftast att man har en riktig måltjuv för att hävda sig i damallsvenskan.
I år hade alla de nio bäst placerade lagen minst varsin spelare som gjorde nio mål eller fler. Tian Jitex bästa målskytt noterades för sex fullträffar, medan båda 2013 års nykomlingslag inte hade någon målskytt som gjorde fler än tre mål.
Emma Lundh
Men kanske kan någon ur kvartetten Daniella Chamoun, Emma Lundh, Jessy Sharro eller Sarah Storck ta för sig i skytteligan.
I dag presenterades de tre finalisterna i de olika kategorierna till Fifas pris till världens bästa spelare och ledare 2013, Ballon d’Or. I klassen för damfotbollstränare står det mellan Pia Sundhage och två tyskar – Silvia Neid och Ralf Kellermann.
Däremot har vi inget svenskt i finalen av spelarkategorien. Däremot har vi allsvenskt, då Marta är med som vanligt. Hon ställs mot Abby Wambach och Nadine Angerer, och mitt tips är att amerikanskan tar hem priset för andra året i rad.
Även om det nästan alltid är väldigt svårt att kora världens bästa spelare i lagsporter tycker jag att Ballon d’Or är kul. Fast priset är roligast på herrsidan, där det finns chans att göra ett riktigt val.
Inom damfotbollen är däremot möjligheterna att göra rättvisa val högst begränsade. Framför allt ett år som i år, då inga stora mästerskap har avgjorts.
Någon av er säger kanske att EM ju faktiskt har spelats i år. Visst är det så, men inom damfotbollen är ju Europa bara den tredje bästa kontinenten för tillfället, så bara en liten del av världens bästa spelare fanns med i Sverige. Alltså borde inte juryn till Ballon d’Or gå så hårt på resultaten i EM.
Juryn kan inte heller titta speciellt mycket på Champions League, eftersom den europeiska klubbfotbollen på damsidan inte står i särklass på samma sätt som bland herrarna. Tvärtom tror jag att topplagen i Asien och Nordamerika står sig väldigt väl i konkurrensen.
Således är det vansinnigt svårt att hitta rätt i damklasserna i årets Ballon d’Or. Vansinnigt svårt.
Inte blir det lättare av att väldigt få matcher är tv-sända, vilket gör att många av de som sitter i juryn sannolikt knappt har sett kandidaterna spela under året. Det är förstås en av orsakerna till att namnkunnighet är så viktigt här. Jag är helt säker på att Martas plats i topp tre helt och hållet beror på hennes namn. För hur många i juryn har sett henne spela i damallsvenskan i år?
Jag skrev om röstningsproblematiken redan i januari, när fjolårets priser delades ut. Läs det inlägget här.
Hur tycker jag då att det borde ha sett ur i år?
Bra fråga. För det här är alltså verkligen inte lätt. Börjar vi med tränarsidan så är det en kategori som alltid är sanslöst svår. För hur värderar man Tom Sermanni:s insats i USA? Hans landslag har inte förlorat i år, utan står på 13 segrar och tre kryss på 16 matcher. De har å andra sidan bara spelat träningsmatcher.
Sverige har också spelat 16 landskamper, med facit tio segrar, fem kryss och en förlust. Men Pia Sundhage vann kategorien i fjol, och kom sannolikt med igen i år på sitt namn. Även om hennes facit förstås trots allt är starkt.
De båda andra kandidaterna borde dock vara starkare. För Ralf Kellermann ledde ju uppstickaren Wolfsburg till en historisk trippel, och Silvia Neid blev ju Europamästarinna. Min röst tillfaller Kellermann, men jag skulle inte bli förvånad om Sundhage vann igen.
Bland spelarna är det ju intressant att Tysklands bästa spelare säsongen 2012/13 blev Martina Müller – och inte Angerer. Bästa spelaren (MVP) i USA:s liga NWSL blev Lauren (Cheney) Holiday – inte Wambach – och damallsvenskans bästa spelare blev Ramona Bachmann – inte Marta.
Själv har jag ju flera gånger i höst skrivit att jag tycker att Bachmann är bäst i världen för tillfället, och det står jag för.
Abby Wambach
I fjol tyckte jag Christine Sinclair var solklar världsetta, och Alex Morgan var tvåa. Fast det var Wambach som vann. I år har Wambach imponerat stort på mig varje gång jag sett henne i landslaget, och hon kom tvåa i MVP-omröstningen i NWSL. Därför skulle jag trots allt se henne som en värdig vinnare, om det blir hon som vinner även i år.
Jag har under dagen sett att flera svenska tyckare har velat ha in Lotta Schelin på topp tre. Den åsikten tycker jag är lite väl blågul. Visst har Schelin fantastisk målstatistik för 2013, och hon förtjänar sin plats på tio i topp. Men så högt som en av världens tre bästa spelare rankar jag henne inte.
Mitt topp tre under 2013 är istället Bachmann, Wambach och Yuki Ogimi. Fast som sagt, det har varit sanslöst svårt i år.
Tillagt i efterhand: För att förtydliga varför jag inte tycker att EM borde räknas speciellt högt i det här sammanhanget tänkte jag bara påvisa att europeiska spelares status har varit högst begränsad kontra spelare från andra världsdelar de senaste åren. Exempelvis har ingen europé varit på topp fem i Ballon d’Or varken 2011 eller 2012. 2011 fick spelare från Europa totalt 14 procent av rösterna, och 2012 gick 7,7 procent av rösterna till Europa. Skulle européerna i år ha passerat amerikanskor och japanskor i kvalitet bara för att det har varit EM?
Det är intressant att se vad kring damfotbollen som blir stora nyheter. Bilgate väcker uppenbarligen riktigt heta känslor. Och det förstås med rätta.
Men att huvudpersonen Therese Sjögran i morgon spelar en av svensk damfotbolls allra viktigaste matcher för året verkar däremot inte engagera så många. För är det någon som sett en enda artikel om den avgörande matchen i Champions League mellan svenska och tyska mästarinnorna?
Tyvärr är intresset för damfotboll på klubbnivå minimalt. Det är landslagen som gäller, nästan till 100 procent. Det förstår man ju inte minst av att toppmatchen Wolfsburg–Malmö inte går att se på någon annan svensk kanal än Eurosport. Det trots att det är landslagsuppehåll inom herrfotbollen, med följd att det inte spelas några matcher i morgon kväll.
Men här i bloggen tänkte jag i alla fall uppmärksamma de åtta matcher som spelas i morgon och på torsdag. Det handlar om årets sista matcher i Champions League. Vi skall få fram de åtta lag som lottas in i kvartsfinalerna i Nyon, Schweiz klockan 14.00 den 21 november. För det är nästa steg på väg mot den final som spelas den 22 maj på Estádio do Restelo i Lissabon.
Jag har inte uppmärksammat helgens matcher tidigare eftersom jag jobbade med annat och inte hade någon möjlighet att se matcherna. Jag har fått nöja mig med klippen med höjdpunkter som är bifogade här nedan.
Hursomhelst, här är en lägeskoll i samtliga åtta åttondelsfinaler:
VfL Wolfsburg–LdB FC Malmö. Står 2–1.
Avspark i morgon 19.00.
Tips: 75–25 till Wolfsburg. TV: Sänds på Eurosport med start 19.00.
* Malmö ser ut att ha gjort en kanonmatch i lördags. Men vad hjälper det när man ändå förlorade. För hemmaförluster brukar vara väldigt dyrköpta i dubbelmöten av det här slaget.
Nu måste ju Malmö göra minst två mål i Wolfsburg. Det blir riktigt svårt, då tyskorna är ett extremt målsnålt lag, som inte har släppt in två mål på hemmaplan på just över ett år. Ramona Bachmann verkar dock ha konserverat formen, vilket ger Malmö visst hopp. Och på bilderna såg Manon Melis pigg ut, trots att hon missade flera öppna lägen. Hemmalaget får klara sig utan fotskadade Maren Tetzlaff. Men det bör inte vara något större problem, då Wolfsburg har en stark och bred trupp.
Eftersnacket till lördagens match handlade bland annat om varför det finns krav på att använda kvinnliga domare i Champions League. Jag står bakom Therese Sjögran i den kritik hon framför i länkad artikel. Däremot förstår jag att domaren blåser straff till Alexandra Popp. På några av reprisbilderna ser man att det inte skall vara straff. Men på några ser det ut som att Malin Levenstad är ett halvsteg efter, vänder ryggen till, sträcker ut högerbenet mot Popp, som faller. I det läget hade jag blåst straff. Så där hade Malmö otur.
Bilder på straffsituationen, och målen från matchen, i Malmö finns här:
Och här är länk till ett klipp med betydligt fler höjdpunkter.
FC Zürich–FC Barcelona. Står 0–3.
Avspark i morgon 19.00.
Tips: 5–95. TV: Sänds av Barcelona på fcbarcelona.cat.
* I ett blåsigt Barcelona hade Barca rejäl medvind i helgen. Segern med 3–0 ger laget ett läge som man knappast kan tappa i bortamötet i Schweiz. Zürich måste anfalla, men får inte släppa in några mål. För gör Barca ett, då måste Zürich plötsligt göra fem. Det här vinner Barca. Det blir alltså spanskt i kvartsfinal.
Höjdpunkter från första matchen ser du på den här länken. Känslan från klippet är att nivån på de båda lagen egentligen inte är tillräcklig för WCL-kvartsfinal. Men det gäller flera av lagen i åttondelsfinalerna. Och som bekant gav ju seedning och lottning tyvärr utrymme för att topplagen skulle slå ut varandra redan på ett tidigt stadium.
Glasgow City–Arsenal Ladies. Står 0–3.
Avspark i morgon 20.00.
Tips: 1–99. TV: Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
* Det är utsålt på Petershill Park i Glasgow. Fast det hjälper knappast hemmalaget. Arsenal är minst ett nummer för stort i det här mötet. Och 3–0 är ett fantastiskt bra resultat. Precis som för Barca i Zürich gäller ju att om Arsenal kontrar in ett mål – då måste Glasgow göra fem. Men jag tror inte Glasgow ens har kapacitet att vinna matchen. Utan jag tror att Arsenal defilerar vidare mot kvartsfinal.
Birmingham City–FC Zorkij Krasnogorsk. Står 2–0.
Avspark i morgon 20.00.
Tips: 90–10. TV: Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
* Birmingham har förstås ett kanonläge här. Lag som vinner med två mål på bortaplan brukar i princip aldrig tappa i hemmareturen. Starkt av det engelska laget, då det nästan är 1,5 månader sedan deras liga färdigspelades.
Det borde ha varit bra läge för Zorkij. Men de båda ryska representanterna är sämre i år än i fjol. Zorkij ligger trea i ligan, hela tio poäng bakom ledande Ryazan. Och att ryskorna skall kunna vända det här i Birmingham, det känns inte alls troligt.
Målen från första matchen ser du här:
ASD Torres Calcio–WFC Rossiyanka. Står 0–1.
Avspark torsdag 15.00.
Tips: 51–49. TV: Sänds på något som heter Blu Live. Har tyvärr inte hittat någon länk till rätt sida.
* Det här är helt klart den allra mest ovissa åttondelsfinalen. Efter en usel start har Rossiyanka ryckt upp sig i den ryska ligan. Man är nu fyra, med hyfsad kontakt med tvåan och trean.
Och läget för ryskorna inför returen på Sardinien är okej. För 1–0 är ett riktigt bra hemmaresultat. Gör Rossiyanka mål måste ju Torres göra tre. Italienskorna är dock väldigt hemmastarka, och jag håller ändå dom som favoriter här. Men som sagt, det här är den mest ovissa matchen.
NÖSV Neulengbach–Konak Belediyesi. Står 3–0.
Avspark torsdag 19.00.
Tips: 99,9–0,1. TV: Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
* Här är det redan avgjort. Turkiska Konak är det sämsta laget som är kvar. De föll med 3–0 hemma, och de lär inte kunna nå ett bättre resultat på bortaplan.
Österrikiska Neulengbach kommer således att spela kvartsfinal till våren. Och Nina Burger som gjorde alla tre målen i bortamötet är nu uppe på totalt 38 i Champions League. Efter hemmareturen kan hon vara uppe på prispallen i tidernas skytteliga. Hur den såg ut inför åttondelsfinalerna går att se i det här inlägget.
För att få en bild av nivån på Konak rekommenderas det här klippet från deras möte med Cardiff i kvalet till Champions League:
Tyresö FF–Fortuna Hjörring. Står 2–1.
Avspark torsdag 19.15.
Tips: 85–15. TV: TV4 sport sänder med start 19.10.
* De två mål Christen Press gjorde i Hjörring lär ta Tyresö vidare i cupen. Hjörring är inte dåligt. Men att de skulle kunna vända det här – nej, så bra är de inte.
För precis som Malmö måste Hjörring nu göra minst två mål på bortaplan. Minst. Jag tror nämligen att Tyresö kommer att göra något mål även på hemmaplan. Så allt talar för att vi kommer att ha minst ett svenskt lag i kvartsfinal.
Höjdpunkter från den första matchen finns på den här länken.
Olympique Lyonnais–FFC Turbine Potsdam. Står 1–0.
Avspark torsdag 20.00.
Tips: 90–10. TV: Sänds på den franska betal-tv-kanalen BeIN-Sport. Här är en länk som skall funka. Och här är en länk till för säkerhets skull.
* Från det här klippet med höjdpunkter anar jag att det första mötet var en kanonmatch. En match där Lyon skapade flest målchanser, och verkar ha vunnit rättvist. Potsdam hade dock två superchanser i första halvleken, där Ada Hegerberg först nickade i stolpen. Sedan spelade norskan fram Genoveva Anonma, som dock missade öppet mål.
Lotta Schelin såg ut att ha en jättechans. Sveriges superstjärna byttes ut i minut 71, och såg från bänken hur Louisa Necib avgjorde i minut 83.
Skall man förlora på hemmaplan är 1–0 det bästa resultatet. Men jag ger ändå bara Potsdam mycket små möjligheter att vända det här. Lyon är ju hyperstarkt på hemmaplan, och lär inte släppa det här.
Faktum är att Lyon har 33 raka segrar hemma på Stade Gerland. Senaste krysset kom den 3 december 2011. Men kryss räcker ju inte för tyskorna – de måste vinna.
Och Lyons senaste hemmaförlust ligger makalösa 114 matcher tillbaka i tiden. Vi får backa ända till den 10 september 2006, då Juvisy vann med 1–0. Då spelade Schelin för övrigt fortfarande för Göteborg FC…
I dag har några intressanta elvor presenterats. Dels de elva mål som är kandidater till Årets mål. Dels har damallsvenskan för första gången har fått ett allstarteam.
De elva kandidaterna till Årets mål hittar, och röster ni på här. Tre av de elva kommer att gå vidare till nästa måndags fotbollsgala. Bara ett av de elva målen kommer från damfotbollen, och inget talar för att det kommer att vara kvar när galan börja om ganska exakt en vecka. Mer om galan om tänkbara vinnare där i ett senare inlägg.
Sarah Michael
Tillbaka till det nominerade damfotbollsmålet. Det handlar om Sarah Michael:s härliga bomb i krysset mot Tyresö. Faktum är att det inte bara är ett snyggt mål. Det var även en fullträff som fick en avgörande betydelse i guldstriden, eftersom det innebar att Malmö passerade Tyresö i toppen. Målet finns på den här länken.
Men som sagt. Michaels mål får svårt att ta sig vidare. Det känns ganska garanterat att det kommer att vara tre herrfotbollsmål som gör upp om priset nästa vecka. Själv håller jag nog faktiskt Tobias Hysén:s fantastiska volley mot Tyskland som något vassare än Zlatan Ibrahimovic:s spektakulära bicycletalobb mot England.
Utöver de elva kandidaterna till Årets mål har vi alltså fått ett damallsvenskt allstarlag i dag. Det är spelarna själva som har röstat på Spelarföreningens initiativ, så det är en kunnig jury som gjort jobbet. Här är den framröstade elvan:
Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Nilla Fischer, Line Röddik Hansen, Ali Riley – Ramona Bachmann, Pernille Harder, Caroline Seger, Veronica Boquete – Anja Mittag och Christen Press.
Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen
Flest röster av alla fick Bachmann, som därmed rättvist prisas som Årets spelare. Det var ett logiskt val, för jag tycker ju till och med att hon är världens bästa för tillfället. Fast som jag tidigare konstaterat är hon född i fel land. Därför finns inte schweiziskan med bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or – priset till världens bästa spelare.
Noterbart däremot är att Marta kan bli världens bästa. Däremot platsar hon inte i damallsvenskans allstarelva. Där har spelarjuryn gjort ett misstag.
Noterbart också att laget ovan bara innehåller två svenska spelare. De som hävdar att alla utländska förstärkningar förstör för svensk damfotboll bör nog tänka till. De kan även läsa den här artikeln om att det engelska herrlandslaget i fotboll har blivit bättre sedan Premier League började översvämmas av utländska spelare.
Det senaste var en parentes.
Nu till hur jag skulle ta ut mitt allstarlag från årets säsong. Som vanligt när man skall ta ut ett lag av det här slaget är det forwardssidan som är svårast. Där föll Anja Mittag på målfoto mot Sarah Michael. Nigerianskan har varit fantastiskt viktig för Örebro, och är värd att vara med här:
Helgadottir – Klingenberg, Fischer, Faith Ikidi, Riley – Sara Björk Gunnarsdottir – Harder, Bachmann, Marta – Michael och Press.
Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen
Jämfört med spelarnas allstarlag väljer jag alltså även bort Tyresöduon Röddik Hansen och Seger till förmån för Ikidi och Björk Gunnarsdottir.
Jag inser förstås att det officiella allstarlaget inte är uppsatt för att kunna fungera på planen. Mittfältet är ju exempelvis hyperoffensivt. Och det består av fyra centrala spelare.
När jag satte samman mitt lag ville jag att det skulle bestå av spelare som skulle kunna funka hyfsat ihop. Och även om mitt lag också är hyperoffensivt har jag balanserat upp mittfältet med Björk Gunnarsdottir, samt även tagit med en kantspelare i Marta.
* Slutligen tänkte jag slå ett slag för ett välgörande ändamål. Kif Örebros Helén Eke har under en tid arrangerat en auktion till förmån för Cancerfonden. I några dagar till går det att bjuda på Annica Svensson:s signerade VM-tröja från 2011 och Mariann Gajhede Knudsen:s tröja från sommarens EM.
Jag har precis kommit hem från Göteborg och Gamla Ullevi. Föreställningen där var ju inte speciellt rafflande. Men 5–0 och tre kassaskåpssäkra poäng blev det, och de är ju poängen som är det viktigaste i tävlingsmatcher.
Jag är lite trött, och känner inte att jag orkar ge mig in på någon mer djupgående analys så här just efter midnatt. Men här är i alla fall ett långt klipp med alla målen:
Jag pratade för övrigt publiksiffror med spelare och ledare efteråt. Det var liksom svårt att gå förbi jämförelsen med den förra 5–0-matchen på Gamla Ullevi – den mot Finland. Artiklarna kring publikintresset kommer i dagens BT. Jag lär få anledning att ta upp ämnet här också framöver.
Utöver Sverige–Färöarna spelades det ett antal intressanta matcher i kväll. Mest intressant var nog Danmark–Schweiz 0–1. Den var så intressant att jag hade på den andra halvleken på datorn samtidigt som jag såg Sveriges första halvlek på Gamla Ullevi.
Schweiz mål gjordes förstås av världens nu bästa spelare, Ramona Bachmann. Hon lyckades med lite hjälp av Lara Dickenmann ta sig igenom en yta där det stod fyra eller fem danskor. Det var verkligen en prestation av högsta klass. Och av högsta betydelse. För nu har Schweiz skaffat sig ett makalöst bra läge att nå VM i Kanada. Man har mött båda huvudkonkurrenterna Island och Danmark på bortaplan – och tagit full poäng.
För EM-bronsmedaljörerna Danmark känns det redan som att fokus i resten av kvalet måste vara att se till att bli tvåa, och ta så många poäng att man blir en av de fyra tvåorna som får spela playoff. För Danmark kan inte längre vinna gruppen av egen kraft.
Margret Lara Vidarsdottir
Nämnda Island vann för övrigt med 2–1 borta mot Serbien. Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir gav isländskorna ledningen.
Även Spanien vann en hyperviktig seger i går kväll. Italien besegrades med 2–0 efter mål av Sonia Bermudez och Natalia Pablos. Därmed har spanjorskorna kopplat greppet om grupp 2. Se höjdpunkter från matchen här.
I Sveriges grupp vann Skottland vid lunchtid med 4–0 borta mot Polen. Vittsjös Jane Ross gjorde de tre första målen, vid två av dem stod Mallbackens Hayley Lauder för framspelningen. Jag såg nästan hela matchen på det polska förbundets hemsida. I halvtid tyckte jag synd om polskorna, som så långt hade varit väl så bra spelmässigt. Skillnaden så långt var Ross effektivitet. För Polen hade haft ett par bra lägen, bland annat ett ribbskott och ett friläge där bollen gick precis utanför.
Fast ju längre matchen led, desto mer påtagligt blev det att Skottland hade väldigt mycket bättre spets än Polen. Inte minst genom Ross. Men även om 4–0 kanske var lite för stora siffror så gick det till slut inte att snacka bort skotskornas seger. Den var solklar. Se höjdpunkter på den här länken.
Skottlands södra granne vann också med 4–0 på bortaplan. Höjdpunkter från Englands seger i Turkiet finns på det här klippet:
Eniola Aluko:s 1–0-mål är sevärt.
Sevärda är också ett par av Frankrikes mål. Fransyskorna vann nämligen den kniviga bortamatchen i Österrike med klara 3–1. Louisa Necib, Amandine Henry och Wendie Renard gjorde de franska målen. Carina Wenninger reducerade. Höjdpunkter finns på den här länken.
Frankrike är ihop med Finland lagen utan poängförlust i grupp 7. Finskorna vann ”bara” med 1–0 mot Kazakstan på hemmaplan. Målet stod Jitexforwarden Annica Sjölund för just före paus. Dock tre poäng, och bra läge i gruppen för minst en finsk andraplats. För det unga österrikiska laget har vägen till Kanada däremot blivit väldigt mycket snårigare efter höstens förluster mot gruppens båda övriga topplag.
Så till två träningsmatcher från andra sidan Atlanten. Först till USA. Där lyckades Nya Zeeland spela 1–1 mot USA i lagens andra möte på några dagar. Sydney Leroux gav amerikanskorna ledningen:
I minut 87 lobbsköt Hannah Wilkinson in kvitteringen. Något klipp specifikt på det målet har jag inte hittat. Men hela den andra halvleken går att se här:
Sedan till VM:s kommande värdnation Kanada. De besegrade Sydkorea med 3–0. Målen gjordes av Christine Sinclair, Brittany Timko och Adriana Leon. De går att se här:
På klippet noteras även flera högklassiga räddningar från den före detta Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod. Utöver en utmärkt målvakt är McLeod även konstnär. Se exempel på hennes tavlor på den här länken.
I den andra halvleken vaktades för övrigt Kanadas mål av Örebros målvakt Stephanie Labbé. Huruvida hon brukar göra några tavlor vet jag inte. Några mål släppte hon däremot inte in…
Tillagt i efterhand: På den här länken går det för övrigt att se de tre målen från Holland–Norge. Alla tre är fina skott. Snyggast är helt klart det från holländska supertalangen Vivianne Miedema.
Mitt förra inlägg, det om hur förbundet följer upp EM-succén, har fått bra mottagande. Flera högt uppsatta personer i Damfotbollssverige har hört av sig, och alla har varit positiva. Och ämnet är viktigt, och bör behandlas på högsta ort.
Även om det börjar bli sent. Jag frågade ju mig redan i det här inlägget innan EM huruvida förbundet var redo att ta tillvara en eventuell succéturnering. Svaret verkar tyvärr vara nej.
Det finns garanterat anledning att återkomma till ämnet. Men nu till lite sport, för det spelas ju viktiga VM-kvalmatcher runt om i Europa i dag och i morgon. För svensk del är det som bekant hemmamöte med Färöarna i morgon 19.00 i Göteborg.
Färöarna är ett land med färre än 50000 invånare. Det är alltså mindre än en tiondel av Göteborgs befolkning. Det lilla öriket bör vi göra tvåsiffrigt på när vi spelar hemmaplan. Men nu är det ju anfallskris i vårt landslag (läs bland annat här och här), och vi kanske får vara nöjda med fem–sex mål framåt…
Men det är i morgon. Redan i dag spelas ett antal matcher, där den tidiga gruppfinalen i grupp 5, Holland–Norge med avspark 19.00, är den klart mest intressanta. Jag har inte hittat någon länk till matchen, som jag vet funkar i Sverige. Men matchen sänds i Norge på Tv2 Sumo. Om länken funkar i Sverige vet jag inte. Gör den inte det, kommer jag att lägga upp en ny länk här – om jag hittar någon sådan.
Däremot skall matchen Tyskland–Kroatien, som startar en timme tidigare, bland annat att gå att se överallt på den här länken.
Utöver Holland–Norge är det dock i morgon de viktigaste matcherna spelas. Då har vi i Sveriges grupp mötet Polen–Skottland, som bör vara matchen om andraplatsen. Den börjar redan 11.00.
Minst lika intressanta är matcherna Danmark–Schweiz (18.00), Österrike–Frankrike (18.00) och Spanien–Italien (20.00). Här är länkar till två av de matcherna: Dan–Sch och Öst–Fra.
För Danmark är det bara andra matchen. Men det är ändå inte helt fel att prata om ödesmatch, då avståndet till Schweiz skulle vara oroväckande stort vid en förlust. Och Schweiz har flera spelare i toppform, så det här kan bli väldigt tufft för danskorna. Jag tänker förstås på Ramona Bachmann, men även på bland annat Lia Wälti, Lara Dickenmann och Vanessa Bürki.
Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.
Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.
Caroline Graham Hansen
Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.
Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.
Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.
Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.
Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.
Ramona Bachmann
Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.
För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.
Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.
Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.
Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:
Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…
Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.
Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:
Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.
Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:
I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:
Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.
I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.
Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.
På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.
Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:
I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:
Malmö är på god väg mot en riktig kraftmätning med mäktiga Wolfsburg i Champions League. 3–1 borta mot LSK Kvinner är att bra resultat. Våra blivande svenska mästarinnor verkar ha kontrollerat matchen rätt bra.
Jag hittade en skakig stream, på vilken jag försökte följa matchen. Men det var så hackigt att jag ganska snart gav upp.
Resultatet 3–1 är dessutom så stabilt att LSK nästan kan ge upp. De behöver alltså nu göra minst tre mål på Malmö stadion. Det är bara Lyon som har lyckats med göra tre mål mot LdB FC i Malmö de senaste två åren. Så det är en riktigt tuff utmaning för norskorna.
I övrigt i dag så vann Potsdam en planenlig 5–0-seger i Ungern. Antonia Göransson spelade för övrigt från start, men byttes ut i minut 66. Att österrikiska Neulengbach skulle få med sig 2–1 hem från Cypern var inte lika självklart. Men Nina Burger:s två mål gör förstås att Österrikes mästarlag ligger väldigt bra till för avancemang. Dagens skräll var helt klart att turkiska Konak vann med 2–1 hemma mot polska Raciborz. Fast det är å andra sidan den klart sämsta av alla sextondelsfinaler.
I går vann ju Tyresö med 2–1 mot PSG. Höjdpunkter därifrån finns på det här klippet:
Jag såg matchen i sin helhet i morse, och tycker nog att det var en väldigt bra match – även om passningskvaliteten i perioder inte var på topp. Men det fanns en intensitet och spänning som gjorde att det aldrig kändes tråkigt.
Jag upplevde gästerna som det bättre laget före paus. Framför allt ägde de planen centralt. Det är inte ofta Tyresö möter lag som innehåller fler bolltrygga spelare.
Jag noterade Paris för 3–2 i klara målchanser i halvtid. Men från 10–15 minuter in i den andra halvleken hände något. För plötsligt fick Tyresö bättre kontroll i defensiven. Shirley Cruz var inte längre dominant på mittfältet, och PSG:s anfall blev kortare, medan Tyresös kontringar bet bättre.
Utöver det skott från Tobin Heath på övertid, som strök över Tyresös ribba, så noterade jag inte en enda riktigt målchans för Paris efter paus. Tyresö hade däremot fyra, och gjorde ju dessutom mål på en av dem.
Det blir en väldigt intressant retur nästa vecka. Som jag skrev i går ser jag PSG som favoriter. Men fransyskorna lär ha stor respekt för Tyresös kontringar. Och ett tidigt bortamål skulle öppna för svensk seger.
Damallsvenskan 2013 är avgjord. I varje fall i praktiken.
För utöver Sunnanås nedflyttning är inget av det här är 100-procentigt klart. Men allt talar för att Malmö tar guld, och får med sig Tyresö ut i nästa års Champions League. Linköping blir trea, och Göteborg lägger beslag på den fjärde och sista medaljen. De båda nykomlingarna Mallbacken och Sunnanå åker ur, och får börja om i elitettan.
Även om helgens resultat innebär att Malmö kan boka festlokal och även leta artister som kan sköta underhållningen, så väntar jag med att skicka någon grattishälsning. För det finns ju fortfarande en teoretisk chans att skånskorna skall slarva bort det här. Fast känslan är att Tyresö kan tappa poäng i Linköping i sista omgången, vilket i så fall innebär att Malmö redan har tagit tillräckligt många poäng för att vinna serien.
Ramona Bachmann
Det var Marta:s och Tyresös vår. Det har utan tvekan varit Ramona Bachmann:s och Malmös höst.
Bachmann och Malmö var heta även förra hösten. Då stod laget på 13 raka segrar inför de två sista omgångarna. Och man ledde med fem poängs marginal – när man drabbades av guldfrossa. Bachmann gjorde bort sig mot Umeå, och Anja Mittag missade straff hemma mot Tyresö.
Nu står Malmö på nio raka segrar, och man leder med sex poängs marginal. I dag missade Mittag straff, och i nästa omgång väntar Umeå…
Fast nej, någon sådan extrem frossa att Malmö missar SM-guldet även i år lär vi inte få uppleva.
Det finns förstås många faktorer bakom Malmös guld. Bachmann är nämnd. Viktigare ändå är målvaktssidan. Det jag har sett vinner Thora Helgadottir på knockout mot Tyresös båda målvakter. Carola Söberg gav bort båda seriefinalerna, och Ashlyn Harris har inte alls motsvarat högt ställda förväntningar.
Thora Helgadottir
Sedan har Malmö fler matchvinnare. Jag har flera gånger under året ifrågasatt Manon Melis. Jag tycker fortfarande inte att holländskan har gjort någon bra säsong. Fast nu när det drar ihop sig har hon klivit fram – vilket förstås är värt stor respekt.
Hon gjorde segermålet senast mot Kristianstad. Och hon satte viktiga 1–0 i dag mot Örebro. Dessutom spelade Melis läckert fram till Bachmann vid det vackra 3–0-målet.
Höjdpunkter från 4–2-segern ser du för övrigt här:
Innan jag lämnar guldstriden vill jag återigen påminna om att varken Marta eller Bachmann fanns med när förbundskaptener, Champions Leaguetränare och journalister röstade fram Europas tio bästa spelare.
Det är ofattbart för mig. Jag ser duon som vår högsta series två klart bästa spelare.
Från toppen till botten. Där blev det i dag i praktiken klart att Mallbacken ur. För efter 1–1 hemma mot Sunnanå kan bara ett mirakel rädda värmländskorna. Ett mirakel som innefattar att Skelleftelaget besegrar Jitex, samt att Mallbacken själva slår Malmö. Det känns förstås inte så sannolikt.
Utöver det egna poängtappet så var det Annica Sjölund som sparkade ut Mallbacken ur damallsvenskan. Åländskan frälste Jitex hemma mot Kristianstad.
Samtidigt höll comebackande Minna Meriluoto nollan. Jag har bara sett den officiella statistiken. Men går man på den var det en konstig match. För det var 7–2 i avslut mot mål till Jitex. Men 0–3 i ramträffar. Den sista hade Mia Carlsson på övertid. Det här var helt enkelt Jitex dag.
Renée Slegers
Ett sent segermål från Renee Slegers fixade Linköpings 2–1-seger mot Vittsjö. Det innebär att östgötskorna som sämst blir trea i serien.
Höstens stora besvikelse är utan tvekan Göteborg FC. Laget har inte gjort mål på fem omgångar, och det är lätt att sätta en krisstämpel på Torbjörn Nilsson:s lag. GFC är enda lag i serien som är helt utan poäng i de fyra senaste omgångarna. Att avsaknaden av Jodie Taylor skulle bli kostsam förstod jag direkt när jag såg GFC efter EM-uppehållet. Men att det skulle vara så här illa gick inte att förstå.
I dag föll GFC borta mot Umeå med 3–0. Lina Hurtig gjorde det andra målet. Därmed blev hon första svenska spelare att nå tvåsiffrigt i skytteligan i år. Kanske blir Hurtig inte bara den första, utan även den enda svenska tiomålsskytten i årets damallsvenska. Det svaret får vi vänta i två veckor på.
Trots Göteborgs genomusla form tror jag att laget blir fyra. Jag tror att det räcker med tre poäng till för att ta medalj, och laget avslutar ju hemma mot Sunnanå. Den matchen kan väl inte ens GFC misslyckas med att vinna?
Kristianstad vann programenligt i Skellefteå och säkrade därmed sitt damallsvenska kontrakt för 2014.
Siffrorna blev 4–1, och för Sunnanå är det nu bara tre matcher kvar att samla de poäng som gör att man slipper toppa den mindre smickrande tabell som jag presenterade i det här inlägget. Alltså tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan.
I dag gav Margret Lara Vidarsdottir KDFF ledningen redan i första minuten. Sett till statistiken hängde Sunnanå med bra spelmässigt. Men målmässigt var gästerna alltså bäst. Och Vidarsdottir gjorde ytterligare ett mål.
Margret Lara Vidarsdottir
Islands skyttedrottning står högt på listan över spelare som KDFF vill förlänga med över nästa år. Det kan man läsa om i den här artikeln. Där framgår även att Tyresö har visat intresse för att värva Marija Banusic.
Det är förstås intressant. Frågan är om talangen skulle vinna på att göra en sådan flytt redan nu. Jag tror det kanske inte. Men mycket hänger ju förstås på vad Tyresö mönstrar för forwards nästa säsong.
Apropå Tyresö har de förlängt kontraktet med Veronica Boquete. Fast bara fram till nästa sommar. Det är lika lång tid som de säkrat upp Marta.
Risken finns alltså att de båda storstjärnorna försvinner mitt i nästa säsong. Dessutom är det frågetecken för hur länge klubbens alla amerikanskor blir kvar. Jag måste nog säga att jag tycker att det ser fortsatt ganska instabilt ut i Tyresö på spelarfronten.
Malmö har ju lyckats bättre sportsligt sett hittills i år. Och jag tycker absolut att de även haft betydligt större framgång i förlängningsrummen. De presenterade i dag att Ramona Bachmann stannar i klubben i ytterligare två år. Tidigare har Katrin Schmidt förlängt med ett år samt Lina Nilsson, Ali Riley och Amanda Ilestedt med två år, Anja Mittag med 2,5 och Sara Björk Gunnarsdottir med tre. Det borgar för god framtida kontinuitet.
* I Japan har storlaget Inac Kobe Leonessa förlorat en ligamatch. Det är något som är nästan lika sällsynt som att Lyon förlorar. Leonessas senaste ligaförlust dessförinnan kom den 11 oktober 2010 mot NTV Beleza.
Den här gången var det Okayama Yunogo Belle som stod för bedriften. Lagets storstjärna Aya Miyama gjorde båda målen när Leonessa besegrades med 2–1 inför 4145 åskådare i Kobe. Något klipp från matchen har jag inte hittat. Men segermålet kom på straff.
En blogg om internationell damfotboll 