Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.
Caroline Graham Hansen
Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.
Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.
Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).
Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.
På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.
Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.
Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:
”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”
Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.
Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.
För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.
Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.
* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?
* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:
I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.
* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.
Vi är i upptakten av ett år utan stort mästerskap för lagen på vår kontinent. En hel del kul händer dock inom damfotbollen under 2014.
Spelet drar i gång i morgon. Så här är min damfotbollskalender över 2014:
4 januari: Damfotbollsåret inleds med matcher i ligorna i Australien, Spanien och Italien.
9 januari: 2013 års spelare i Afrika koras vid en gala i Lagos, Nigeria.
12 januari: Tyska mästerskapet i inomhusfotboll, Hallenpokal, avgörs i Magdeburg.
13 januari: Ballon d’Or-galan i Zürich. Vem blir världens bästa spelare 2013; Abby Wambach, Marta eller Nadine Angerer? Och försvarar Pia Sundhage sin titel?
14 januari: Träningslandskamp, Spanien–Norge.
17 januari: NWSL håller draft för collegespelare.
19 januari: Franska Feminine division 1 återstartar efter juluppehållet. Det är seriefinal direkt: Lyon–PSG.
31 januari: Träningslandskamp, USA–Kanada.
11–15 februari: Fyrnationsturneringen Yongchuan cup i Kina med värdnationen, Nordkorea, Mexiko och Nya Zeeland.
12–13 februari: VM-kvalet i Europa startar om med åtta matcher, bland annat Holland–Belgien (12/2) och Italien–Tjeckien (13/2).
13–15 februari: Kval till Afrikanska mästerskapet, och tillika VM-kval i Afrika. Omgång 1, match 1. Följande matcher: Algeriet–Marocko, Egypten–Tunisien, Etiopien–Sydsudan, Burkina Faso–Ghana, Elfenbenskusten–Mali, Rwanda–Kenya, Nigeria–Sierra Leone, Guinea Bissau–Senegal, Mozambique–Komorerna, Botswana–Zimbabwe samt Zambia–Tanzania. Returerna spelas 28/2–2/3.
23 februari: Frauen-Bundesliga, omstart efter vinteruppehåll. Med bland annat toppmatcherna Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Turbine Potsdam.
23 februari: Australiens W-league avgörs med stor final. Var den kommer att spelas är inte spikat.
3–12 mars: Cypern cup. Grupp A: England, Italien, Finland och Kanada. Grupp B: Holland, Frankrike, Skottland och Australien.
5–12 mars: Algarve cup. Grupp A: Kina, Tyskland, Island och Norge. Grupp B: USA, Japan, Sverige och Danmark. Sverige spelar så här: 5 mars: Danmark, 7 mars: USA, 10 mars: Japan samt placeringsmatch den 12 mars.
15 mars–4 april: F17-VM i Costa Rica. Tyvärr inte med svenskt deltagande.
22–23 mars: Champions League, kvartsfinal 1: Tyresö–Neulengbach, Wolfsburg–Barcelona, Torres–Turbine Potsdam och Birmingham City–Arsenal.
29–30 mars: Champions League, kvartsfinal 2: Neulengbach–Tyresö, Barcelona–Wolfsburg, Turbine Potsdam–Torres och Arsenal–Birmingham City.
5 april: VM-kval i Europa: Nordirland–Sverige. Dessutom Italien–Spanien och Skottland–Polen.
9–10 april: VM-kval i Europa med 15 matcher, bland annat Frankrike–Österrike (9/4), Schweiz–Danmark (10/4) och Belgien–Norge (10/4).
13 april: Damallsvenskan, premiär: Vittsjö–Göteborg, Piteå–Linköping, Jitex–Umeå, Kristianstad–Tyresö och AIK–Rosengård. Dessutom Eskilstuna–Örebro (14 april).
19–20 april: Champions League, semifinal 1:Birmingham/Arsenal–Tyresö/Neulengbach och Torres/Potsdam–Wolfsburg/Barcelona.
21 april: Toppserien, Norge, premiär.
26–27 april: Champions League, semifinal 2: Tyresö/Neulengbach–Birmingham/Arsenal och Wolfsburg/Barcelona–Torres/Potsdam.
7 maj: VM-kval i Europa, åtta matcher bland annat Belgien–Holland.
8 maj: VM-kval i Europa: Sverige–Nordirland i Växjö. Plus ytterligare nio matcher, bland annat Schweiz–Island.
14–25 maj: VM-kval i Asien: Åtta lag gör upp om fem platser: Grupp A: Vietnam, Australien, Japan och Jordanien. Grupp B: Sydkorea, Kina, Burma och Thailand.
17 maj: Tyska cupfinalen. Spelas i Köln.
22 maj: Champions League, final. Spelas i Lissabon, på Estádio do Restelo.
23–25 maj: Kval till Afrikanska mästerskapet, och tillika VM-kval i Afrika. Omgång 2, match 1. Vinnarna i sju dubbelmöten är klara för Afrikanska mästerskapet. Kamerun, Sydafrika och Ekvatorialguinea går in i kvalet i den här omgången. Returerna spelas 6–8 juni.
25 maj: Damallsvenskan: Tyresö–Rosengård.
29 maj: Svenska cupen, semifinaler.
1 juni: Feminine division 1, sista omgången. Bland annat Lyon–Henin-Beaumont.
8 juni: Frauen-Bundesliga, sista omgången. Bland annat toppmatcherna Wolfsburg–Frankfurt och Turbine Potsdam–Bayern München.
14 juni: VM-kval i Europa: Skottland–Sverige. Ytterligare 13 matcher spelas, bland dem Österrike–Finland.
15 juni: Två matcher i Europas VM-kval, bland annat Danmark–Island.
19 juni: VM-kval i Europa: bland annat Färöarna–Sverige.
26 juni: Lottning av gruppspelet i Champions League 2014/15.
2/3 juli: Svenska cupen, final.
15–27 juli: F19-EM i Norge.
5–24 augusti: F20-VM i Kanada. Tyvärr utan svenskt deltagande. Däremot är Finland en av Europas fyra representanter. Läget i kvalet finns här.
21 augusti: VM-kval i Europa: Polen–Sverige. Plus ytterligare sex matcher, bland annat Island–Danmark.
28 augusti: Lottning av Champions League, två första utslagningsomgångarna. Alltså sextondels- och åttondelsfinalerna.
10–20 september: VM-kval i Oceanien, avgörs i Nya Zeeland. En VM-plats står på spel.
13 september: VM-kval i Europa: Sverige–Bosnien-Hercegovina. Samt ytterligare 15 matcher, bland dem Finland–Frankrike.
17 september: VM-kval i Europa, sista omgången: Sverige–Skottland. Plus ytterligare 20 matcher, bland annat Tyskland–Irland, Norge–Holland och Frankrike–Finland.
23 september: Lottning av Europas VM-playoff.
1 oktober: Damallsvenskan: Rosengård–Tyresö.
8–9 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 1:2.
11–24 oktober: Afrikanska mästerskapen, tillika VM-kval för Afrika. Arrangeras i Namibia. Åtta lag gör upp om mästerskapet och tre VM-platser.
15–16 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 2:2.
19 oktober: Damallsvenskan, sista omgången.
25–26 oktober: VM-kval i Europa, playoff, semifinal 1, match 1, för de fyra bästa grupptvåorna.
29–30 oktober: VM-kval i Europa, playoff, semifinal 1, match 2, för de fyra bästa grupptvåorna.
November: Sydamerikanska mästerskapet, Copa America, tillika VM-kval för Sydamerika. 2,5 platser står på spel. Plats och datum för mästerskapet verkar inte vara fastställda.
8–9 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 1:2.
12–13 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 2:2.
22–23 november: VM-kval i Europa, playoff, final, match 1.
26–27 november: VM-kval i Europa, playoff, final, match 2.
4 december: Lottning av Champions League, kvarts- och semifinaler.
Notera att det inte finns några datum klara för det nordamerikanska VM-kvalet. Datumen är inte heller klara för spelstart i elitettan, NWSL och WSL.
Observera också att datumen i det här inlägget kan komma att ändras.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
I kväll har Lotta Schelin tagit ett stort steg mot ett nytt franskt mästerskapsguld – utan att spela.
Kvällens derby och toppmöte mellan PSG och Juvisy slutade nämligen med bortaseger, 1–0. Sandrine Bretigny gjorde målet som innebär att Juvisy nu är uppe jämsides med PSG. Båda lagen står på vardera två förluster, medan Lyon är utan poängförlust.
Fast jag är inte helt säker på läget kring Juvisy. Det sades ju tidigare i höst att de skulle drabbas av poängavdrag på fyra poäng. Fast några poäng är inte dragna i den officiella tabellen. Så Juvisy har kanske sluppit undan.
Hursomhelst blir det nog för svårt för PSG eller Juvisy att ta in sex poäng på Lyon. Så i praktiken skulle man nog kunna säga att Lyon säkrade sitt guld i kväll.
* I dag har det även presenterats en landslagstrupp för ett läger i januari. Den truppen hittar du här. Mest intressant tycker jag är att Stéphanie Öhrström står skriven i Jitex i truppen. Det måste väl vara fel, för det är väl ingen etablerad spelare som går till Mölndalsklubben i vinter. Alla lämnar ju.
Senast hörde jag att Rebecca Johnson skall varva ner i en Boråsklubb, Bergdalen.
Emma Wilhelmsson
Apropå Jitexspelare är Emma Wilhelmsson på provspel i Chelsea. Hon spelade från start i semifinalen av inofficiella klubblags-VM i veckan. På söndag 13.10 (japansk tid, 04.10 svensk…) är det final, då Chelsea ställs mot japanska storfavoriten Inac Kobe Leonessa. Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
Den matchen kan bli den sista för Leonessas amerikanska skyttedrottning Beverly Goebel-Yanes. Hon presenterades nämligen i dag som nyförvärv hos Seattle Reign för andra säsongen i NWSL.
* Utöver den inofficiella VM-finalen är det final i F17-EM på söndag. 18.00 ställs Tyskland mot Spanien. Dessutom är det seriefinal i Frauen-Bundesliga när tvåan Turbine Potsdam tar emot ettan FFC Frankfurt på söndag 14.00.
Både Potsdam och Frankfurt är obesegrade, och man har vardera två kryss. Så på många sätt kan man säga att de ligger jämsides inför matchen. Tyvärr sänds inte seriefinalen på DFB-tv. Där går i stället morgondagens svenskmöte mellan Nilla Fischer och Sofia Jakobsson. Wolfsburg–Cloppenburg börjar 13.00, och en länk till matchen hittar du här.
Tillagt i efterhand: Den sändes inte på DFB-tv, men här är en länk till den tyska seriefinalen Potsdam–Frankfurt.
* Slutligen så påminner jag igen om att vi är inne på sista dygnet av Johanna Almgren:s auktion för Cancerfonden. In och bjud! Själv har jag lagt ett par bud, men snabbt blivit överträffad. Kanske att jag gör något försök till…
Häromdagen undrade jag vad förbundskaptenerna tycker om att allt fler landslagsspelare väljer utländska klubbar. I dag fick jag svaret genom Aftonbladet. Tack för det.
Kul att kvällstidningarna är på hugget – även om faktakollen angående antalet svenska spelare i Frauen-Bundesliga var lite sisådär i artikeln. För inte har väl Sara Thunebro skrivit på för en tysk klubb igen?
Vad säger då Pia Sundhage till Bladet? Jo, att:
”Personligen ser jag hellre att de stannar i allsvenskan. Visst är det fantastiskt att vi har tjejer som Marta i Tyresö och Ramona Bachmann i Malmö. Faran är när vissa lag har sju utländska spelare i sin startelva. För svensk damfotbolls utveckling är det bättre om vi har sju svenska spelare och att laget kryddas av fyra utländska.”
Sundhages uppfattning stämmer bra med hennes åsikter kring utlänningar i damallsvenskan. Och det är ju bra att hon håller en rak linje i frågan.
Men personligen tror jag att våra landslagsspelare mår bra av att prova på andra ligor några år. Det är utvecklande för individen, precis på samma sätt som det var utvecklande för Sundhage att jobba för Kina och USA.
Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns utlänningarna nödvändiga för att bibehålla klassen och intresset för damallsvenskan. För hur många spelare av hög internationell klass har vi i Sverige?
Med Sundhages upplägg uppskattar jag att våra toppspelare räcker till tre klubbar. Om alla hade stannat på hemmaplan.
Så till damallsvenskans silly season. Där är nykomlingen AIK hetaste klubben för tillfället. Det känns som att man bygger sitt lag smart. I förra veckan blev det klart att man lånar in Malin Levenstad från Malmö. I går gjorde man även klart med Finlands lagkapten Maija Saari, som återvänder från Mallbacken. Även om Saaris hälsa är ett litet frågetecken, då hon varit korsbandsskadad sedan i somras, så borde AIK här ha fått ett riktigt bra mittlås. Det handlar om två ledartyper som bör kunna styra lagets defensiv på ett bra sätt.
AIK behöver förstås även en stabil målvakt. Under hösten lånade de Jessica Höglander från Tyresö. Nu finns tydligen uppgifter om att Gudbjörg Gunnarsdottir är aktuell. Det vore ett bra nyförvärv. 2012 års AIK-målvakt Sussie Nilsson kommer däremot inte att återvända till Solnaklubben till nästa år. Hon har nämligen förlängt med Sunnanå.
Sofia Lundgren
Personligen hade jag gissat att Sofia Lundgren borde vara aktuell för en återkomst till AIK. Fast Lundgren är ett intressant fall. Jag gissar att hon med sin meritlista är relativt dyr. Dessutom dras hon med en lurig skada (diskbråck), som gör det till en chansning att värva henne. En av få klubbar som borde ha råd att ha Lundgren som backup är Tyresö. Eller vågar någon annan?
Tillbaka till AIK. I dag presenterade de Siriustalangerna Filippa Angeldahl och Nathalie Björn som nyförvärv. Båda fyller 17 år nästa år, och de borde kunna vara aktuella för att få en hel del speltid i damallsvenskan. Minns jag rätt från F17-EM har Angeldahl ett fantastiskt tillslag, vilket gör henne till ett dödligt vapen på alla fasta situationer. En sådan spelare gör jättenytta för alla lag – inte minst för en nykomling, som behöver ta de chanser man får framåt.
Olivia Schough är tydligen klar för Bayern München. Därmed är snart alla offensiva spelare i Sveriges landslag baserade i utlandet.
Och för vårt landslag tror jag att det är alldeles utmärkt. Spelare som skolats i en svensk spelstil, och som gjort några år i damallsvenskan, får chansen att testa andra spelstilar, och möta nya motståndare.
Det faktum att i princip alla våra offensiva toppspelare sticker utomlands gör ju att det blir nödvändigt för de damallsvenska klubbarna att fortsätta satsa på utländska förstärkningar. Som bekant har ju våra båda förbundskaptener flera gånger uttryckt att de anser att alla utländska spelare i damallsvenskan är ett hot mot svensk damfotboll. Det hade varit intressant att höra vad de tycker om alla svenska spelare i utlandet.
Mimmi Löfwenius
Apropå sådana skall ju även Mimmi Löfwenius spela utomlands nästa säsong. Som jag meddelade för knappt två veckor sedan lämnar hon Jitex för norska LSK Kvinner.
Det händer alltså väldigt mycket i de båda Göteborgsklubbarna. Känslan är att båda kommer att få jobbiga säsonger på olika nivåer. Jitex skrev jag om här. GFC har tappat Kristin Hammarström (slutar), Marie Hammarström, Anita Asante (Malmö), Camille Levin (Western Sydney Wanderers, Australien), Yael Averbuch (klubb ej klar), Jessica Landström (klubb ej klar) och då Olivia Schough. Dessutom stack ju Jodie Taylor redan i somras.
GFC hade tunn trupp redan tidigare. Nye tränaren Stefan Rehn:s lagbygge kommer att bli riktigt tuff när man nu tappat ytterligare sju spelare samtidigt som man säger att man skall ha en bredare trupp. Visst har man värvat fyra spelare också. Men skall man kunna bredda truppen på nödvändig storlek behöver man minst sju spelare till. Kanske tio.
Medan klubbar som Malmö och Linköping verkar i princip klara med sina trupper inför 2014 lär alltså Göteborg fortsätta vara aktivt på spelarmarknaden i vinter. Det borde även Tyresö vara. För man har flera spelare som bara har kontrakt fram till sommaren. Och ännu så länge den här hösten har det mest varit uppgifter om spelare som lämnar, eller är på väg att lämna. Exempelvis har Sara Thunebro tydligen varit och känt sig för hos nykomlingen Eskilstuna United.
Landslaget är samlat på Bosön, och tydligen kollar man bland annat på hur man kan förbättra det kollektiva huvudspelet.
Jag noterade att även AIK:s Emma Lundh fått en sen inbjudan till lägret. Kul för henne, men borde inte Lundhs kompis Louise Fors ha gått före?
Emma Lundh
Apropå landslaget kom nyligen lottningen till Algarve cup, där vi har hamnat i en riktigt tuff grupp tillsammans med USA, Japan och Danmark. Danskorna som för övrigt i går vann sin sista VM-kvalmatch för året med 5–0 borta mot Malta. Nadia Nadim blev tvåmålsskytt, medan Linköpings skyttedrottning Pernille Harder fick nöja sig med ett mål.
Nadia Nadim
Nästa VM spelas ju i Kanada. Och värdnationen spelade sent i går kväll svensk tid 0–0 mot Mexiko. Höjdpunkter från den matchen ser du här:
Som synes på bilderna satsar Kara Lang på att göra comeback. Ni minns kanske Lang från VM-semifinalen i USA 2003, där hon var den 16-åriga megatalangen som gav Kanada ledningen mot Sverige?
Lang tog beslutet att avsluta sin karriär redan vid 25 års ålder, i januari 2011, efter att ha varit förföljd av knäskador under flera år. Presskonferensen där hon meddelade sitt beslut finns på det här klippet:
Sedan dess har hon bland annat jobbat som tv-expert. Men inför hemma-VM har nu förbundskapten John Herdman lyckats övertala den nu 27-åriga mittfältaren att göra ett nytt försök som spelare på högsta nivå. Kan hon komma tillbaka till den klass hon höll tidigare så är det här en jätteförstärkning för värdnationen.
Det är för övrigt en värdnation som kommer att ha ett massivt stöd under VM. Gårdagens vänskapslandskamp lockade 21 217 åskådare till BC Place i Vancouver. Imponerande.
Apropå Kanada så skall de spela Cypern cup till våren. Där får de tuffare motstånd än i våras. Frankrike och Australien tillkommer nämligen till turneringen, som därmed närmar sig Algarve cup i klass.
Jag glömde ju att nämna de andra grupperna i Algarve cup. Den andra elitgruppen består av Tyskland, Norge, Kina och Island. Medan Portugal, Österrike, Ryssland och Nordirland spelar i ”division 2”.
I Cypern cup spelar Kanada mot England, Italien och Finland i grupp A. Grupp B består av Holland, Frankrike, Skottland and Australien. Medan division 2 här innehåller Nya Zeeland, Sydkorea, Schweiz och Irland.
Det här inlägget skulle handla om kvinnliga domare. Men domarna får en tillbakaskjuten roll i inlägget, för det har ju redovisats flera nyheter från Göteborg i dag. Nyheter som har stor påverkan på vårt landslag.
Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Den del som rör landslaget är tyvärr den tråkiga delen. För systrarna Kristin och Marie Hammarström lägger av. Där tappar vi två riktigt lojala och nyttiga lagspelare. Vi tappar dels en stabil och säker målvakt. Dels en poängspelare som tillhör världens bästa hörnläggare från höger.
Tvillingarnas besked är väldigt tråkigt för Pia Sundhage. Kanske framför allt är det Kristin som kommer att lämna ett jättehål efter sig. För på målvaktssidan är vi svaga för tillfället. Till Radiosporten målade Sundhage i dag upp en dyster bild. Förbundskaptenen konstaterade att:
* Sofia Lundgren har diskbråck.
* Hedvig Lindahl ska bli mamma tillsammans med sin sambo och ”då kan det hända många saker i hennes skalle”.
* Carola Söberg har tackat nej till landslagets novemberläger. Sundhage spekulerade i att Söberg är på väg att sluta.
Lindahl är just nu given etta igen. Bakom henne är Malin Reuterwall tvåa. Tredjeplatsen känns öppen. Jag har länge tyckt att Italienproffset Stéphanie Öhrström bör testas. I går såg jag på hennes twitter att hon nu får chansen för första gången att visa upp sig för Sundhage. Utöver Öhrström har för övrigt även Umeås Elin Landström, Piteås Emilia Appelqvist och AIK:s Petra Andersson kallats in som reserver till nästa landslagssamling.
Elin Landström
Beskedet om systrarna Hammarströms avslutade karriärer kom inte bara som ett tungt bakslag för landslaget. Det är förstås även besvärligt för Göteborg FC. Redan i somras tappade man Jodie Taylor. Efter avslutad säsong har tränare Torbjörn Nilsson slutat och Anita Asante skrivit på för Malmö. Dessutom såg jag att Yael Averbuch skrev på sin blogg att hon söker ny klubb. Det är således hela vårens offensiva centrallinje som försvinner.
Manon Melis
Därför var det förstås nödvändigt för klubben att också få sända ut lite positiva signaler. I dag presenterade man därför fyra nyförvärv, med Manon Melis som det tyngsta namnet. En målfarlig djupledslöpare behövdes, så jag förstår att man öppnat plånboken för att hämta in holländskan.
Utöver Melis presenterades i dag även Vittsjös holländska målvakt Loes Geurts, Jitex mittback Kathlene Fernström och Jitex finska forwardsstjärna Annica Sjölund.
Loes Geurts
Kathlene Fernström
Annica Sjölund
Extra intressant här är att nye GFC-tränaren Stefan Rehn tidigare har sagt att han inte tänkte ta med sig några spelare från Jitex. Nu har han redan plockat två från Mölndalsklubben, som verkar bli rejält brandskattad. Jitex känns som en högst tänkbar räddningsplanka för årets båda nykomlingar AIK och Eskilstuna.
Mer om det någon annan dag.
Men först måste jag förstås ifrågasätta mediekompetensen i Göteborg FC. För dels skall man inte presentera flera bra nyheter på samma gång – i varje fall inte om man vill ha maximalt utrymme i media. Och att gå ut med alla nyheter samma dag som Sveriges herrar möter Portugal i årets viktigaste match – det är ett slags självmål. Tråkigt.
* Dags för en kort koll utomlands. I veckan har Wolfsburg och Potsdam tydligt visat att Frauen-Bundesliga är Europas bästa liga. Utöver nämnda lag håller ju även Frankfurt och Bayern München högsta Europaklass från den tyska ligan.
När jag i går utnämnde Potsdams bragd mot Lyon som årets skräll så menade jag mer årets prestation. För frågan är om inte årets skräll inträffade i den tyska ligan förra helgen. Då tog nämligen superjumbon Sindelfingen sin första poäng för året. Man gjorde det högst oväntat mot just Bayern München.
Skrällen inträffade bara några dagar efter att jag skrivit att Sindelfingen troligen skulle gå genom ligan utan poäng. Se målen från den tyska superskrällen, och från övriga matcher i omgång 8 på det här klippet.
I helgen är det uppehåll i Frauen-Bundesliga. Det hindrar inte att det spelas en riktig prestigematch i morgon. Frankfurt och Wolfsburg drabbar nämligen samman i tyska cupen klockan 14.00. Vad jag sett är tyvärr inte matchen tv-sänd.
Det tyska cupmötet är hursomhelst utan tvekan helgens mest intressanta i damfotbollsvärlden.
* Därmed är jag slutligen då framme vid domarbiten. Åttondelsfinalerna i Champions League har tyvärr kantats av domarkritik. Jag uppmärksammade ju Therese Sjögran:s utspel mot kvinnliga domare efter Malmös förlust på hemmaplan mot Wolfsburg. Kritiken uppmärksammades på fler ställen. Bland annat tog Dagens Nyheters krönikör Johan Esk upp den i en krönika.
Den krönikan fick Malmös Lisa Ek att se rött, och det visade sig att hon hade många i Damfotbollssverige bakom sig. I ett känsloladdat blogginlägg högg hon stenhårt mog Esks åsikter. Och på Eks twitter rasade de stödjande inläggen in.
Jag är som bekant på Sjögrans och Eks sida. Damfotbollen förtjänar domare som ligger på samma nivå som spelarna. Och där är vi inte nu. Så länge kvinnliga domare får konkurrera med manliga domare, och således döma både herr- och damfotboll tycker jag dessutom att det inte är något stort jämställdhetsproblem att män dömer kvinnor.
Samtidigt så lyssnade jag på Uefas högst uppsatta dam, norska Karen Espelund, när hon vid 2012 års damallsvenska upptaktsträff talade sig varm för satsningen på rakt igenom kvinnliga domare i mästerskapen. Hon menade att damfotbollen kommer att vinna mycket på det över tid.Så är det garanterat. Och jag kan se den fina grundtanken. Fast när effekten blir att internationella toppmatcher en efter en avgörs genom svaga domslut – då bör Espelund med fler tänka om.
Silly season har varit i gång i ett par veckor. Jag har inte följt varje övergång här på bloggen, men har väl tänkt ta ett större grepp någon gång här framöver.
Dragkampen om Manon Melis är dock värd att uppmärksamma direkt. Det är Sydsvenskan som i dag skriver att Göteborg har erbjudit Melis ett jättekontrakt, och att holländskan verkar vara på gång att acceptera av ekonomiska skäl.
Det hela är extra intressant då Malmö ju redan har värvat en av Göteborgs nyckelspelare de senaste två säsongerna, Anita Asante.
Melis är ju en spelartyp som Göteborg saknat sedan Jodie Taylor lämnade i somras, så det är lätt att förstå intresset. Personligen tyckte jag att Melis var blek i våras. Men hon gjorde flera avgörande mål för Malmö i höst, och kom därmed att spela en viktig roll för LdB i guldstriden.
Annars är en annan holländska glödande het i höst. Jag tänker på 17-åriga Vivianne Miedema, som fortsätter att ösa in mål. I går gjorde hon två när hennes Hereenveen tappade 2–0 till 2–4 mot Standard Liege i BeNe League. Därmed står Miedema på fantastiska 20 mål på åtta omgångar. Bara fyra av ligans 15 lag har fått ihop en så god målskörd.
Minst lika imponerande är Miedemas facit i VM-kvalet. Där har hon spelat 111 minuter – och gjort fyra mål. Fullträffen mot Norge senast var läcker. Den går att se på den här länken. Melis har för övrigt gjort tre mål i VM-kvalet, på 180 minuters spel. Det är också starkt.
Frågan är om Göteborg kan sno Melis framför ögonen på Malmö. Frågan är också vilken storklubb som värvar Miedema – som för övrigt heter Anna i förnamn på Uefas hemsida.
Från Holland är avståndet inte långt till varken Tyskland eller Frankrike. I deras ligor var det ganska väntade resultat i helgen. Mest anmärkningsvärt i Tyskland var att Turbine Potsdam var illa ute mot Freiburg. Men man vände 0–1 till 2–1-seger efter att Johanna Elsig avgjort i slutminuterna. Antonia Göransson började på bänken, men kom in i underläge och var med om vändningen. Målen från veckans omgång i Frauen-Bundesliga ser du på den här länken.
I Frankrike vann Juvisy toppmötet med Montpellier med 2–1 efter att Gaetane Thiney gjort båda målen. Juvisy är sex poäng bakom Lyon, och tre bakom PSG.
Jag vet att Juvisy riskerar att tappa ytterligare fyra poäng eftersom de missade att skriva upp Camille Catala på laguppställningen vid segermatchen mot Saint-Etienne. Men ännu så länge står Juvisy som segrare med 2–0 i den matchen i det franska förbundets ligatabell.
Det blev inga svenskmål i Frankrike i helgen. Lyon vann bara med 1–0 borta mot Yzeure. Wendie Renard nickade in segermålet en kvart från slutet. Se det målet, och alla övriga från omgången här:
Malmö är på god väg mot en riktig kraftmätning med mäktiga Wolfsburg i Champions League. 3–1 borta mot LSK Kvinner är att bra resultat. Våra blivande svenska mästarinnor verkar ha kontrollerat matchen rätt bra.
Jag hittade en skakig stream, på vilken jag försökte följa matchen. Men det var så hackigt att jag ganska snart gav upp.
Resultatet 3–1 är dessutom så stabilt att LSK nästan kan ge upp. De behöver alltså nu göra minst tre mål på Malmö stadion. Det är bara Lyon som har lyckats med göra tre mål mot LdB FC i Malmö de senaste två åren. Så det är en riktigt tuff utmaning för norskorna.
I övrigt i dag så vann Potsdam en planenlig 5–0-seger i Ungern. Antonia Göransson spelade för övrigt från start, men byttes ut i minut 66. Att österrikiska Neulengbach skulle få med sig 2–1 hem från Cypern var inte lika självklart. Men Nina Burger:s två mål gör förstås att Österrikes mästarlag ligger väldigt bra till för avancemang. Dagens skräll var helt klart att turkiska Konak vann med 2–1 hemma mot polska Raciborz. Fast det är å andra sidan den klart sämsta av alla sextondelsfinaler.
I går vann ju Tyresö med 2–1 mot PSG. Höjdpunkter därifrån finns på det här klippet:
Jag såg matchen i sin helhet i morse, och tycker nog att det var en väldigt bra match – även om passningskvaliteten i perioder inte var på topp. Men det fanns en intensitet och spänning som gjorde att det aldrig kändes tråkigt.
Jag upplevde gästerna som det bättre laget före paus. Framför allt ägde de planen centralt. Det är inte ofta Tyresö möter lag som innehåller fler bolltrygga spelare.
Jag noterade Paris för 3–2 i klara målchanser i halvtid. Men från 10–15 minuter in i den andra halvleken hände något. För plötsligt fick Tyresö bättre kontroll i defensiven. Shirley Cruz var inte längre dominant på mittfältet, och PSG:s anfall blev kortare, medan Tyresös kontringar bet bättre.
Utöver det skott från Tobin Heath på övertid, som strök över Tyresös ribba, så noterade jag inte en enda riktigt målchans för Paris efter paus. Tyresö hade däremot fyra, och gjorde ju dessutom mål på en av dem.
Det blir en väldigt intressant retur nästa vecka. Som jag skrev i går ser jag PSG som favoriter. Men fransyskorna lär ha stor respekt för Tyresös kontringar. Och ett tidigt bortamål skulle öppna för svensk seger.
Pia Sundhage har just presenterat sin trupp till årets två sista tävlingsmatcher. Och det var en skrällfri, och faktiskt ganska tråkig trupp. Den finns i sin helhet här.
Sundhage tar ut hela 20 utespelare och två målvakter. Det fattas alltså bara en målvakt för att bli en lika stor trupp som vi hade i EM. Jämfört med EM har Hanna Folkesson och Elin Rubensson tillkommit, medan Sofia Lundgren (skadad) samt Elin Magnusson och Stina Segerström saknas.
Jag känner att jag inte har så mycket att tillägga till det jag skrev i går. Så det här blir ett kort inlägg.
I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.
Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.
Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.
Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.
Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.
Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.
Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.
Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.
En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.
Jessica Samuelsson
Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.
Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.
Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.
Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.
Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.
När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.
Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.
Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.
På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.
Caroline Seger
Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?
Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.
I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.
Therese Sjögran
På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.
För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?
På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.
Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.
För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.
Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.
Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.
På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.
De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.
Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.
”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”
Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.
I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…
Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.
Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.
Lina Hurtig
Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.
Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.
Publiksiffran i Malmö i lördags var bra för att vara damfotboll i Sverige, men ändå en missräkning. Däremot noterade jag i dag den glädjande nyheten att Sverige–Polen trots allt var den match i helgen som hade flest tittare i vårt land.
Och då kallades ju ändå helgen för en superhelg, där det både var Manchester- och Romderby, samt den franska toppmatchen ”El Cashico” mellan PSG och Monaco. Det just den sist nämnda matchen som hade näst flest tittare. Zlatan Ibrahimovic och Falcao lockade nämligen 210 000. 20 000 fler, alltså 230 000 såg landslaget mot Polen i lördags.
Även om det svenska spelet var högst beskedligt fick vi ju de tre poäng som vi ville ha – och en bra start på VM-kvalet. Men vi fick också med oss en massa frågor in i framtiden. Mer om dem i kommande inlägg. Nu tänkte jag bara snabbt gå igenom lite resultat från helgens matcher.
Skall man en riktigt snabbgenomgång kan man konstatera att det var rakt igenom favoritsegrar. Utöver Sveriges 2–0 mot Polen var det dessutom stora favoritsegrar.
För när elva matcher är spelade i VM-kvalet, lär de som försöker argumentera för att damfotbollen i Europa har blivit jämnare nog gråta en skvätt. För jämnt har det inte varit.
Jag kollade faktiskt hur det ser ut i herrarnas VM-kval i Europa för att jämföra. I det kvalet är de flesta matcherna spelade – bara två omgångar återstår. De tre största resultaten där har varit 9–0, 8–0 och 8–1.
Redan efter nio matcher hade damkvalet överträffat den listan. För både Schweiz och Tyskland är noterade för segrar med 9–0. Och Rumänien vann med 9–1. Mest anmärkningsvärd är Tysklands 9–0-seger. Den kom ju nämligen inte mot någon blåbärsnation, utan mot Ryssland – som blev nia i EM efter att ha lottats bort.
De nio tyska målen kan du för övrigt se på den här länken. Jag valde bort den matchen, men siffrorna säger ju allt om hur starkt det tyska laget är nu när deras skadade spelare börjar komma tillbaka.
Likt Sverige så vilar Tyskland i veckan när det är VM-kvalets andra speldag. Men på onsdag går Frankrike in i kvalet borta mot Kazakstan.
Samma dag spelar våra två närmaste grannländer nyckelmatcher i det här kvalet. Norge tar emot Belgien och Finland tar emot Österrike. Österrike, som ju vann sin premiärmatch med 4–0 hemma mot Bulgarien. Målen därifrån, och en kort intervju med Laura Feiersinger, ser du på det här klippet:
Även Norges motståndare, Belgien, inledde kvalet med hemmaseger. Svenska domaren Linn Andersson blåste två mål för belgiskorna, noll för Albanien.
På torsdag är den dags för ett tredje nordiskt land att spela riktig nyckelmatch på hemmaplan. Islands nya förbundskapten Freyr Alexandersson hamnar i hetluften direkt då ett formstarkt Schweiz kommer på besök.
Schweiz krossade Serbien med 9–0 i lördags. Tyvärr fick jag inte igång livesändningen från matchen. Men alla nio målen går att se på den här länken.
Noterbart att samtliga schweiziska mål gjordes av utlandsproffs. Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic var värst med fyra. Malmös Ramona Bachmann gjorde två, medan Lara Dickenmann (Lyon), Lia Wälti (Potsdam) och Vanessa Bürki (Bayern München) satte varsitt.
I Sveriges grupp vann Skottland som väntat över Färöarna. Ölandet fick två tröstmål på slutet, och matchen ändade 7–2. Vittsjös Jane Ross gjorde ett av skotskornas mål. Det, och matchens övriga åtta ser du på det här klippet:
Av klippet känns Färöarnas målvaktsspel direkt uselt. På herrsidan har det lilla öriket en riktig toppmålvakt. Det epitetet går knappast att sätta på damlagets målvakt Randi Wardum efter söndagens match…
Däremot var det roligt att se glädjen över hemmamålen från Heidi Sevdal. Vid båda målen gör Sevdal för övrigt högklassiga prestationer.
Skottland och Färöarna kvalar vidare på torsdag. Färöarna skall till Polen, och skotskorna tar emot Bosnien-Hercegovina.
För Skottlands grannar i söder, England, blev första matchen utan Hope Powell en succé. Sannolikt stärkte den tillfällige förbundskaptenen Brent Hills sina aktier att få bli permanent på jobbet. Han valde att bänka Stephanie Houghton, Anita Asante och Jill Scott.
Jag såg den första halvleken i 6–0-segern, och en som stärkte sina aktier på planen var förstås tremålsskytte Karen Carney. Men även vänsterbacken Lucy Bronze och innermittfältaren Jordan Nobbs imponerade.
Mål från den matchen hittar du på det här youtubekontot:
Det spelas landskamper även utanför Europa. Japan slog Nigeria med 2–0, i en match där målskytten Yuki Ogimi verkar ha skadat knät. Bilder från den matchen hittar du här.
Japans U-landslag vann för övrigt Sydostasiatiska mästerskapen i söndags efter straffseger mot Australiens U-lag i finalen.
Apropå U-lag så har Sveriges F19 vunnit sina två första EM-kvalkamper riktigt klart. Mot Estland blev det 8–1 sedan Stina Blackstenius gjort fyra mål. Och i dag mot Litauen blev det 10–0 sedan Lina Hurtig blivit fyramålsskytt. I dag gjorde Blackstenius bara tre…
Det kvalet avslutas på torsdag, då F19-landslaget möter Portugal i gruppfinal. Oavgjort räcker för svensk gruppseger.
Slutligen till vänskapscupen Valais cup i Schweiz. Där blir det överraskande final mellan Nya Zeeland och Kina. Nya Zeeland slog Brasilien med 1–0 i sin semifinal. Målnickare efter hörna var Tysklandsproffset (USV Jena) Amber Hearn, som dessutom kostade på sig att bränna en straff. Se höjdpunkter från den matchen här:
Kina besegrade Mexiko med 1–0 i sin semifinal. Målet gjorde Wang på straff. Höjdpunkter därifrån ser du här:
Mexiko funderar för övrigt fortfarande på om de skall fortsätta att släppa spelare till NWSL. De tycker att deras spelare har fått för lite speltid. Mer om det går att läsa här.
Caroline Seger avgjorde alltså gårdagens VM-kvalkamp för Sverige. Det var hennes första tävlingsmål för Sverige på över tre år.
Segers senaste tävlingsmål kom den 21 augusti 2010, och var också i dubbel bemärkelse ett Segermål. Då vann vi nämligen i det förra VM-kvalet mot Tjeckien med 1–0.
Seger gör alltså sällan mål. Men de senaste hon har gjort i tävlingsmatcher har varit betydelsefulla. Det visar sig vara tvärtemot hur det ser ut för vår andra lagkapten, Lotta Schelin.
Jag har ju ofta förr skrivit att jag vill se Lyonstjärnan göra fler matchvinnande mål. Men jag hade faktiskt inte trott att hennes siffror var så dåliga som de är. För när jag efter gårdagens seger satte mig och kollade upp vilka spelare som har gjort landslagets viktiga mål de senaste åren var det Schelins statistik som förvånade.
Pia Sundhage och Lilie Persson
Det visade sig att vår forwardsstjärna nästan aldrig är matchvinnare i landslaget. Jag tycker att de uppgifterna jag fått fram är riktigt intressanta – och väl värda för Pia Sundhage och Lilie Persson att ta en funderare över.
Eftersom vi inte behövde kvala till EM handlar det om målen från VM 2011, OS 2012 och från EM i år. Totalt ser den svenska poängligan i tävlingsmatcher 2011–13 ut så här, inklusive gårdagens match:
Så långt allt gott för Schelin. Tio mål är förstås bra i sig.
Fast personligen tycker jag alltså att den viktigaste poängligan är den över vilka som gör de poänggivande insatserna. För att ni skall förstå hur jag räknar redovisar jag alla poänggivande insatser här:
OS 2012
Sydafrika, 4–1
2: Dahlkvist (7), 1: Fischer (3)
Japan, 0–0
1: Lindahl (3)
Kanada, 2–2
1: Sofia Jakobsson
EM 2013
Danmark, 1–1
1: Fischer (4)
Finland, 5–0
2: Fischer (6), 1: Kristin Hammarström
Italien, 3–1
2: Schelin (3), 1: Självmål
Island, 4–0
2: Marie Hammarström (4), 1: Kristin Hammarström (2)
Lisa Dahlkvist
Totalt ger det följande lista över fixade poäng från de tre mästerskapen:
7) Lisa Dahlkvist
6) Nilla Fischer
4) Marie Hammarström
3) Hedvig Lindahl och Lotta Schelin
2) Jessica Landström och Kristin Hammarström
1) Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och självmål.
* Räknar man in gårdagens match skall Caroline Seger in på två poäng och Kristin Hammarström upp på tre.
Det innebär att Lotta Schelins totalt tio mål under treårsperioden bara lett till tre svenska poäng. Hennes mål är således bara värda 0,3 poäng i snitt.
Motsatsen i det här fallet är Lisa Dahlkvist, som gjort fyra mål – alla av avgörande betydelse. Tyresömittfältaren har ordnat sju svenska poäng, vilket gör att hennes mål i snitt givit 1,75 poäng.
Det finns ju brister i aktuellt sätt att räkna, bland annat kan ju 2–0-mål ibland ge två poäng, ibland noll.
Därför kollade jag också hur många gånger olika spelare har givit Sverige ledningen, eller kvitterat, under aktuell period. Det visades sig dock inte gynna Lotta Schelin.
Som en parentes noterade jag att Sverige bara gjort ett kvitteringsmål under perioden, men desto fler ledningsmål. Total fick jag följande utfall:
4: Nilla Fischer (tre ledningsmål och en kvittering)
3: Marie Hammarström
2: Lisa Dahlkvist
1: Jessica Landström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Lotta Schelin och Caroline Seger. Plus ett självmål.
Nilla Fischer
Schelin har alltså bara gjort ett lednings- eller kvitteringsmål på tre år. Utan hon har gjort nio av sina mål när vi redan varit i ledning. Noterbart också att hennes nuvarande forwardskollega Kosovare Asllani inte alls finns med i statistiken över viktiga mål. Det här är verkligen inga bra siffror för ett forwardspar i ett av världens högst rankade landslag. Eller hur?
Det finns anledning för mig att återkomma till de här siffrorna längre fram. Men en spontan tanke är ju att Pia Sundhage borde se till att trion Fischer, Dahlkvist och Hammarström finns i närheten av motståndarnas mål när matcher avgörs, eller när Sverige jagar mål i slutet av matcher.
Halvtid i Malmö, och det som vårt svenska landslag har visat upp hittills är uselt. För många tillslag, passningar till felvända eller stillastående spelare och svaga avslut.
Polen gör det jättebra, och bromsar vårt spel. Men framför allt är vårt lag dåligt. Vår stjärna Lotta Schelin har fått två kanonlägen, och levererat två usla avslut. Hon och övriga måste lyfta sig rejält efter paus.
Efter att England krossat Vitryssland med 6–0 och Tyskland följt upp med fantastiska 9–0 på starka Ryssland så tippade jag 5–0 till Sverige mot Polen.
Mitt tips kan förstås fortfarande slå in. Men efter den första halvleken får man nog vara glad om vi ens vinner.
En blogg om internationell damfotboll 