I morgon är det påskafton, och under eftermiddagen avgörs de första mötena av Champions Leagues semifinaler. Det borde vara en stor dag för damfotbollen. Fast det är det inte. Tvärtom är det rena mörkret.
Damfotbollen har på senare år flyttat fram sina positioner på många fronter. Men ibland blir det ändå sorgligt tydligt hur enormt lång sträcka sporten har kvar att vandra. Speciellt på klubbnivå.
Det jag tänker på är hur tillgängliga matcherna är. Svaret är att de är högt otillgängliga för de som inte har möjlighet att besöka arenorna. Ingen av matcherna är nämligen tv-sänd – inte i något land. Trots att två av Tysklands tre bästa lag möts i ena matchen finns det ingen tysk kanal som köpt rättigheterna. För mötet Birmingham–Tyresö finns det inte ens en produktion att köpa. SVT kommer dock att vara på plats och göra ett inslag till Sportnytt klockan 19.45 i morgon.
Två av årets allra hetaste matcher i europeisk damfotboll går alltså inte att se. Eller. Det tyska mötet skall streamas av något som heter RBB. Om den streamen går att se utanför Tyskland vet jag inte. Här är i alla fall en länk.
Tyvärr har även svensk damfotboll i år drabbats av ett rejält bakslag när det gäller tv-sändningarna. Tv4 har flyttat Tv4sport till en kanalplats som väldigt många färre svenskar har tillgång till. Det innebär att årets damallsvenska matcher med största sannolikhet kommer att ses av en betydligt mindre publik än tidigare år.
Det innebär i nästa led att sporten, och serien, riskerar att bli mindre intressant för sponsorer. Tråkigt.
Men nu till själva matcherna. Här är mina tips:
* 1. FFC Turbine Potsdam – VfL Wolfsburg Påskafton 14.00
Tips: 51–49
TV: Streamas av RBB – se länk ovan.
Det här är verkligen en otroligt svårtippad drabbning. Närmare 50–50 än så här går inte att komma. Säsongens ligamöte lagen emellan blev 1–1. Lagens fyra senaste inbördes tävlingsmatcher har slutat med två segrar vardera.
Wolfsburg har en mer namnkunnig, och bredare trupp. Dessutom är man regerande mästare, och har aldrig förlorat en match i Champions League.
Potsdam är årets positiva överraskning i Tyskland. Man leder Frauen-Bundesliga, och man har slagit ut Lyon ur Champions League.
Dessutom har Potsdam gått som tåget i år. Man har vunnit alla sina sju tävlingsmatcher efter årsskiftet. Wolfsburg är inte långt efter, utan står på fem raka segrar nu.
Någonting säger mig ändå att det kommer att bli Potsdamseger. Laget har Lisa Evans i en fantastisk form, samt flera glödheta och formstarka målskyttar. Men det lär bli jämnt. Riktigt jämnt.
* Birmingham City Ladies FC – Tyresö FF Påskafton 15.00 svensk tid
Tips: 20–80
TV: finns ingen tv-produktion. Ett inslag kommer dock på SVT sport 19.45.
Birmingham är turneringens stora skräll. Man har ett ungt, och relativt orutinerat lag, som presterat mer än någon kunde förvänta sig. I semifinalreturen mot Arsenal senast hade man bara två spelare i startelvan som inte var födda på 1990-talet. Yngst var 16-åriga Jessica Carter (född i oktober 1997) närmast före 18-åriga Aofie Mannion (född i september 1995).
Karen Carney
Lagets affischnamn är förstås rutinerade lagkaptenen Karen Carney. Som jag ser det har Tyresö bättre spelare på samtliga positioner, och borde vinna det här dubbelmötet hur lätt som helst. Speciellt som det unga Birminghamlaget lär vara nervöst inför en semifinal i den största klubbturneringen.
Birminghams chans är att vinna och hålla nollan på hemmaplan. Matchen spelas på gräs på lilla Damson Park, med bara 280 sittplatser, och total kapacitet för 3050 åskådare. Tyresö gynnas av sitt konstgräs, där deras snabba passningsspel kommer till sin rätt. Men man bör även kunna få med sig ett bra resultat från England.
Det största hotet mot Tyresö är att de haft skavanker på nyckelspelare som Marta, Veronica Boquete och Caroline Seger. Och förstås allt strul kring den ekonomiska situationen. Fast spelarna verkar motiverade att prestera i Champions League. Därmed räknar jag med svensk finalplats.
* Där lämnar jag Champions League, och kollar lite på vad som hänt sedan mitt senaste inlägg. I damallsvenskan fick Eskilstuna en drömstart genom 2–0 mot Kif Örebro. Bilder från den matchen ser du här:
Ett lag som fått en väldigt mycket sämre start är Vittsjö. 0–5 mot Göteborg och 1–7 mot Rosengård är hemska resultat. Jag tänker inte räkna ut det nordskånska laget ännu. Men klart är att hemmamatchen mot AIK i nästa vecka kommer att bli riktigt, riktigt viktig.
Några mål från Rosengårds storseger finns på det här klippet:
Jitex står precis som Vittsjö på två raka förluster. I dag föll Mölndalslaget med 2–0 borta mot Örebro. Målvakten Jennifer Falk lär ha storspelat igen. Falk var bra även mot Umeå. Bilder från den stormiga matchen finns här:
Damallsvenskan har nu tagit påsklov, och återstartar på tisdag.
* I Tyskland spelas däremot ligamatcher under helgen. På måndag 14.00 är det toppmöte mellan Bayern München och Frankfurt. Den direktsänds på DFB-tv.
* I Frankrike är det full omgång. De fyra topplagen ställs dock mot lag på lägre placeringar, vilket bör innebära att det blir oförändrade poängavstånd i tabelltoppen.
* I veckan startade engelska WSL med fyra matcher. Premiäromgångens drottning blev japanska stjärnforwarden Yuki Ogimi som gjorde båda målen när Chelsea, där Emma Wilhelmsson spelade hela matchen, vann med 2–0 borta mot fjolårets ligatvåa Bristol Academy.
Ogimis båda mål ser du på det här klippet:
Regerande mästarinnorna Liverpool vann också. Klipp från den matchen, och från övriga två matcher i premiäromgången finns på den här länken. Den här typen av klipp med höjdpunkter hade jag gärna sett att vi kunde få se från damallsvenskan framöver. När blir det verklighet?
Noterbart för övrigt att Birmingham bara fick 0–0 mot Everton i sin premiärmatch. Inget vidare genrep för morgondagens möte med Tyresö alltså.
* I NWSL i USA spelas tre matcher natten mot söndag och en natten mot måndag. Alla fyra streamas live, och går att se via den här länken. Där kan du även hitta klipp med höjdpunkter från den första omgången. Där blev för övrigt Kim Little tvåmålsskytt för Seattle och Vicky Losada för Western New York.
* Slutligen så är det premiär i norska toppserien på måndag. Där tippar jag Stabaek. Jag tror att de lagt vinterns såpa bakom sig, och försvarar sin titel.
Sverige föll med 2–1 mot Japan, och på onsdag blir det tredjeprismatch mot Island. Min tanke var att jag skulle kunna skriva en längre analys av Japanmatchen nu i kväll.
Men Eurosport förstörde mitt tänkta upplägg. Och då tänker jag inte bara på att de inte visade matchens första 22,5 minuter. Det var ju så att jag visste att jag inte skulle kunna titta koncentrerat på matchen på jobbet, så jag hade laddat inspelningen hemma. Men eftersom sändningen flyttades från Eurosport2 till Eurosport1 spelade jag in snooker och USA–Danmark – vilket i och för sig verkar ha varit en intressant match.
Nu blev det så att jag bara kollade koncentrerat när jag hörde kommentator Marcus Bühlund höja rösten, vilket innebär att det blev ganska sönderhackat. Det jag inte kunde undgå att notera var att Linda Sembrant var inblandad i väldigt mycket. Och att Sverige återigen var starkt på fasta situationer.
När det gäller Sembrant stod hon först i positivt fokus, då hon påpassligt nickade in Therese Sjögran:s frispark till 1–0. Sembrant är riktigt vass i luftrummet, men här hade hon inte gjort mål om hon inte fått hjälp av att bollen touchade Shinobu Ohno och lurade backarna. Se det målet på det här klippet.
Tyvärr hamnade Sembrant i fokus även vid båda målen i negativ riktning. Vid 1–1 var det dock en riktigt svag hemåtpassning från Jessica Samuelsson som var största problemet.
Dock blev Sembrants bristande snabbhet högst påtaglig i löpduellen med Yuki Ogimi. Sembrant var verkligen chanslös, och såg inledningsvis nästan ut att stå still. Ogimi är en av världens bästa spelare, och får inte bjudas på frilägen. Se 1–1-målet här.
Ogimi är för övrige en smart spelare, och jag såg hur hon efter det målet ofta sökte sig in på ytan bakom Sembrant. Det var nära att ge ett friläge till just efter 1–1.
Med 13 minuter kvar hade Sverige två jättelägen att avgöra. Först en dubbelchans när först Aya Miyama nickade i egen stolpe, och sedan Lotta Schelin var nära att slå in returen. Sedan när Schelin gav inhopparen Antonia Göransson öppet läge från straffpunkten. Avslutet gick dock rakt på japanska målvakten Ayumi Kaihori.
Det blev i stället Japan som avgjorde i slutminuterna. Bollen träffade Sembrants hand, och straffen är odiskutabel. Se själv på det här klippet. Carola Söberg var nära att rädda Miyamas skott. Fast bara nära. Japan vann med 2–1, och spelar final.
Sverige möter alltså Island i tredjeprismatchen. Isländskorna vann mot Kina med 1–0 efter att Fanndis Fridriksdottir avgjort i 91:a minuten. Det sämsta med att Sverige missade finalen är att det bara är den som är tv-sänd. Vi kommer alltså inte att få se onsdagens landskamp. Tråkigt.
Fanndis Fridriksdottir
* Annars var ju Danmarks 5–3-seger mot USA dagens stora bomb i damfotbollsvärlden. Danskorna gjorde alltså totalt fem mål på alla sina fem matcher i EM. USA hade aldrig förr släppt in fem mål i en landskamp. Aldrig på 29 år och 530 landskamper.
Hur det svaga danska laget kunde lyckas med bedriften är en gåta. Men svaret på den gåtan har jag ju inspelat, så jag skall alldeles strax kolla in det.
Dagens resultat innebär att det blir följande placeringsmatcher i Algarve cup:
Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg: Final: Tyskland–Japan 3:e plats: Sverige–Island 5:e plats: Danmark–Nordkorea 7:e plats: Kina–Ryssland 9:e plats: USA–Österrike 11:e plats: Norge–Portugal
I Cypern cup fortsätter Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland att imponera. I dag vann man med 4–2 mot Australien efter tre mål av Vittsjös Jane Ross. Skotskorna var ytterst nära en finalplats. Men när Wendie Renard gjorde 3–0 för Frankrike mot Holland i 94:e minuten mot Holland så snodde fransyskorna finalplatsen på målskillnad. Så här spelas placeringsmatcherna i Cypern cup:
Den här uppställningen är felaktig, se nästa inlägg: Final: Frankrike–England 3:e plats: Skottland–Kanada 5:e plats: Australien–Sydkorea 7:e plats: Italien–Irland 9:e plats: Holland–Schweiz 11:e plats: Finland–Nya Zeeland
* Tyresö fick i dag sin rekonstruktion godkänd. Om det går att läsa här.
* I dag vann F19-landslaget med 1–0 mot Skottland i spanska La Manga. Segerskytt var inhopparen Tove Almqvist. Här är ett klipp från den matchen:
Här är även ett klipp från helgens 3–3-möte med USA. Slutsatsen man lätt drar av att titta på det här klippet är att laget är ojämnt. För precis lika vassa som lagets toppar är offensivt, lika darriga är backarna i defensiven:
* Mitt under Algarve cup offentliggörs en kontroversiell övergång i Tyskland. Landslagsbacken Babett Peter lämnar nämligen serieledande Frankfurt efter säsongen för Wolfsburg.
Årets Algarve och Cypern cup är extra viktiga för de asiatiska lagen. De skall ju nämligen spela slutspel i Asiatiska mästerskapen, vilket även räknas som VM-kval, i mitten av maj.
I fjol åkte Japans landslag Nadeshiko till Algarve med ett lite yngre, och mer orutinerat lag än de haft i de senaste VM- och OS-turneringarna. När förbundskapten Norio Sasaki häromdagen presenterade årets Algarvetrupp innehöll den däremot alla de välbekanta namnen.
I truppen, som bland annat skall möta Sverige, finns bland annat målvakterna Ayumi Kaihori och Miho Fukumoto, backarna Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai och Aya Sameshima, mittfältarna Homare Sawa, Kozue Ando, Asuna Tanaka, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi samt forwardsen Yuki Ogimi, Shinobu Ohno och Megumi Takase.
Det är alltså exakt de spelare som nådde final både i VM och OS. Noterbart här är att den japanska startelvan klarat sig väldigt bra ifrån skador de här senaste åren. Man frågar sig om det bara är tur, eller om vi i Sverige exempelvis kan lära oss något av japanskorna?
Dessutom frågar man sig om det inte någon av de yngre spelare som coach Sasaki släppte in i fjol är redo att att matchas in i startelvan. Den frågan fick man delvis svar på i den här artikeln från Japans fotbollsförbunds hemsida.
Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi
I den aktuella truppen är bara en ung spelare, 18-åriga backen Miyake Shiori, uttagen i A-laget. Men parallellt med Algarve cup spelas en U23-turnering i La Manga, där Japan också har ett lag. Sasaki säger sig hoppas på flera av spelarna där:
”Några av de unga spelarna visade hög klass på vårt senaste läger, och jag var nära att ta med dem i A-landslaget. Om de gör bra ifrån sig nu har de bra chans att komma med i truppen i maj.”
Sasaki säger också att Japan åker till Algarve för att vinna:
”Jag vill att våra etablerade spelare visar att de är värda sina platser. Det här är förberedelse inför turneringen i maj, och där vill jag ha bästa möjliga trupp.”
Utöver unga Shiori finns ett par spelare som jag inte känner till så bra i Japans Algarvetrupp. En av dem är 24-åriga Nanase Kiryu, som i veckan blev klar för Sky Blue FC i NWSL.
Allt fler japanskor är numera utlandsproffs. Inte mindre än elva av spelarna i Algarvetruppen skall i år spela i Europa eller USA. Kiryu blev den tredje japanska spelaren efter Sameshima (Houston) och Kawasumi (Seattle) att skriva på för ett NWSL-lag i år.
I och med att den NWSL i år utökar sin kvot av så kallade utländska spelare – alltså spelare som inte är från USA, Kanada eller Mexiko – till tre per lag är det lite intressant att se varifrån utlänningarna hämtas. Utöver Japan verkar Australien ligga bra till. I veckan har exempelvis Portland Thorns kontrakterat den australiska mittbacken Stephanie Catley, som därmed blir femte australiska spelaren i ligan.
Jag gjorde en liten koll på vilka utlänningar som hittills är klara för NWSL-klubbar i år. Här är namnen:
Boston Breakers:
* Kyah Simon, Australien
* Lianne Sanderson, England
* Melissa Ortiz, Colombia
Seattle Reign:
* Jessica Fishlock, Wales
* Kim Little, Skottland
* Kawasumi, Japan
Sky Blue FC:
* Lisa De Vanna, Australien
* Caitlin Foord, Australien
* Kiryu, Japan
Washington Spirit:
* Jodie Taylor, England
* Vakant
* Vakant
Jodie Taylor
Western New York Flash:
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Samantha Kerr, Australien
* Vakant *
* Vakant (har bytt till sig en fjärde utlänning från Kansas)
Totalt finns det alltså plats för ytterligare tio utländska spelare. Chicago Red Stars har kvar att fylla alla sina tre lediga platser, medan Washington Spirit och Western New York Flash har två var. Några klubbar kanske väljer att inte fylla kvoten. Men Flash lär ju i alla fall göra det. För annars hade man ju inte bytt bort sitt andraval i nästa års draft för att få ha en fjärde utlänning.
Som en parentes så kan det finnas plats för elva utlänningar. För jag är lite osäker på hur Nikki Krzysik egentligen räknas. Hon är ju amerikanska med polskt pass. Men eftersom hon valt att spela landslagsspel för Polen verkar hon räknas som utlänning.
Alex Morgan skall intervjuas
* Apropå USA och NWSL så har Alex Morgan återigen fotats i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. Och hon gör alltså även reklam för Coca-cola. Man kan ha en hel del invändningar mot det lämpliga i det, och jag måste säga att jag i grunden är väldigt splittrad.
Men jag väljer ändå nu att vara svagt positiv, eftersom att det ändå är väldigt bra för damfotbollen att dess stjärnor profileras och syns.
* Tillagt i efterhand: Redan samma kväll som det här inlägget skrevs presenterade Western New York Flash en av sina två sista utländska spelare. Det handlar om Nya Zeelands Emma Kete, som det senaste året spelat i Bad Neuenahr och Sydney FC.
Samtidigt presenterade Flash även före detta Rossiyankaspelaren Kristen Edmonds som nyförvärv. Hon har tidigare spelat för Stjarnan på Island.
Det var sista dagen på det internationella transferfönstret i går. I de stora damligor som var berörda gjordes inga riktigt stora värvningar.
Jag tänker förstås på ligorna i Frankrike och Tyskland. I den franska har jag faktiskt inte noterat någon sen värvning alls. I Frauen-Bundesliga gjordes en handfull sena värvningar, varav en med svenskintresse. Jag tänker på att Bayern München lade beslag på fjolårets Linköpingsspelare Eunice Beckmann.
Dessutom knöt MSV Duisburg upp kroatiska Kristina Sundov samt polskorna Agata Tarczynska och Patrycja Pozerska som ersättare till de tre spelare, bland annat Göteborgs nyförvärv Lieke Martens, som valde att lämna i samband med att alla kontrakt nyligen skrevs om.
Alla vinterövergångar i Tyskland finns på den här länken.
Emma Wilhelmsson
* Den allra mest intressanta övergången i går för svensk del var ändå att Emma Wilhelmsson skrev på för Chelsea. Den före detta Malmö- och Jitexspelaren provspelade ju med den engelska klubben under Mobcast cup, alltså inofficiella klubblags-VM, i fjol.
Jag tyckte att Wilhelmsson var en besvikelse i Jitex i fjol. Hon hade ju svårt att ta en ordinarie tröja i Stefan Rehn:s lag. Kanske kan hon få ett lyft i ett Chelsea som skaffat väldigt många nya spelare i vinter. Och det kanske inte är slutvärvat ännu. Inom damfotbollen har ju England precis som Sverige sitt stora fönster nu, vilket gör att det går att värva i ytterligare två månader.
Det mest intressanta i Chelsea i år är att man har två av Asiens allra bästa spelare under 2013 i laget i form av Yuki Ogimi och Ji So-Yun.
Sara Lindén
* Stefan Rehn är just nämnd. Han ledde i går Göteborg FC för första gången i match. Det blev seger med 3–1 (0–1) mot Bröndby sedan också nämnda Martens fixat en straff och stått för ett målpass. Det var dock två ”gamla” göteborgare som stod för målskyttet. Sara Lindén gjorde spelmål till 1–1 och 3–1, medan Marlene Sjöberg satte 2–1-målet på straff.
* I dag kommer träningsmatchandet i gång på lite bredare front för de damallsvenska lagen. Mest intressant är utan tvekan Rosengårds möte med Turbine Potsdam. I övrigt spelar Tyresö mot finska Honka, Kif Örebro mot ett pojklag och så skall Göteborg även möta Fortuna Hjörring.
* Internationellt är det franska topp- och svenskmötet PSG–Montpellier i kväll 18.45 den mest intressanta tävlingsmatchen i helgen. Hittar jag en länk till matchen kommer jag att lägga upp den här.
Inlägget uppdaterat 15/1, eftersom det var några felaktigheter i den lista Framba.de först publicerade. I dag kom den officiella listan. De båda svenska spelarna ligger dock kvar på de placeringar som angavs från början i det här inlägget:
Lotta Schelin var världens sjätte bästa spelare 2013. Och Nilla Fischer den nionde bästa. I varje fall placerade de sig så i Ballon d’Or.
Så här såg det ut:
1) Nadine Angerer 18,85% av rösterna.
2) Abby Wambach 15,02%
3) Marta Vieira da Silva 14,02%
4) Lena Goessling 11,98%
5) Alex Morgan 11,74%
6) Lotta Schelin 7,87%
7) Saki Kumagai 7,19%
8) Yuki Ogimi 5,15%
9) Nilla Fischer 4,25%
10) Christine Sinclair 3,93%
Och så här fördelades rösterna i tränarkategorien:
Som mest kan man få 55,5 procent av rösterna. Således är Silvia Neids notering riktigt stark. Hon tog verkligen en utklassningsseger.
Däremot är de väldigt jämnt i spelarkategorien. Och det är logiskt, då det var väldigt svårt att hitta världens bästa spelare i fjol. EM blev förstås avgörande för Nadine Angerers vinst, men som jag har frågat förr: hur stor roll skall egentligen EM spela i den här omröstningen?
Mitt svar på den frågan är att prestationer i EM inte borde påverka mer än prestationer i de stora ligorna. Jag ser att jag har stöd i den uppfattningen av åtminstone en av de som röstade i Ballon d’Or, The Equalizers Jeff Kassouf. Han hade därmed inte med Angerer på sin topp tre.
Lotta Schelin blev alltså sexa. Vad krävs då för att hon skall kunna ta ytterligare ett par kliv på listan ovan? Givetvis först och främst att hon fortsätter att vräka in mål. Men det lär även krävas att hon spelar den riktiga huvudrollen i en avgörande final. Eftersom Lyon redan är utslaget ur Champions League, och det inte är några mästerskap för de europeiska lagen i år, så lär inte vår svenska världsstjärna få chansen att slå sig in tre i topp förrän tidigast 2015. Tyvärr.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Sent omsider är det dags att sammanfatta helgens damfotboll. Först till Japan där alltså Inac Kobe Leonessa vann inofficiella klubblags-VM.
Inför 3521 åskådare i Tokyo gjordes det japanska målen av Megumi Takase, Beverly Goebel-Yanez, Ji So-Yun och Emi Nakajima. De två sista Kobemålen, 3–0 och 4–2, är riktigt snygga. Se dem, och Chelseas båda reduceringar från Rachel Williams och Hannah Blundell på det här klippet: Notera för övrigt att Emma Wilhelmsson är upphov till den straff om gav 2–0.
* Så till Tyskland och seriefinalen i Frauen-Bundesliga. Där vann alltså Frankfurt hur säkert som helst med 3–0 borta mot Potsdam. Antonia Göransson byttes in de sista 27 minuterna för Potsdam.
I Frankfurt är Celia Sasic tillbaka i den hysteriska målform som hon hade 2012, innan hon började få skadeproblem. Skyttedrottningen gjorde ett av målen, och står nu redan på 14 mål, vilket innebär överlägsen ledning i skytteligan. Förra säsongen vann för övrigt Yuki Ogimi den på 18 mål. Det är ingen vild gissning att Sasic kommer att krossa den noteringen.
Sasics 14:e mål, samt de båda andra målen (Simone Laudehr och Lira Bajramaj) från Frankfurts prestigeseger finns på det här klippet:
Jag tycker att Potsdams svaghet finns på målvaktssidan. Fast kanske inte så länge till. Det verkar nämligen som att isländska Gudbjörg Gunnarsdottir från Avaldsnes skall ha skrivit på för klubben. Det tycker jag känns som en bra värvning.
Alla mål från helgens omgång i Tyskland finns för övrigt på det här klippet. Där noteras att Bayern Münchens formsvacka fortsätter. Olivia Schough:s nya klubb tappade 2–0-ledning till 2–2 mot nykomlingen och nästjumbon Hoffenheim. Hoffenheims 1–2-mål av Theresa Betz är i högst grad sevärt. Det handlar om en frisparksvariant med hög svårighetsgrad.
Lieke Martens
Krisdrabbade Duisburgs holländska stjärna Lieke Martens har kopplats till Göteborg. Hon höjde nog marknadsvärdet med sitt 2–0-mål mot Jena, i det som kan ha varit Duisburgs sista match.
* Helgens enda svenskmål i den franska ligan stod Lotta Schelin för. Hon tog snyggt ner bollen med bröstet och stötte in 5–0-målet mot Guingamp, och fastställde samtidigt Lyons segersiffror. Det var Schelins tionde fullträff för året, och målet ses på slutet av det här klippet med alla helgens mål från Feminine Division 1:
* Los Angeles segermål från finalen i NCAA finns på det här klippet. Jag tror inte att lagen NCAA-slutspelets final four hade gjort bort sig i damallsvenskan. Vad tror ni?
* I Italien gjorde Maria Karlsson i helgen sitt tredje mål i årets ligaspel. Hon tryckte in bollen från nära håll till 4–1 när Verona vann med 5–1 borta mot Napoli. Målet ses på klippet nedan. Mest anmärkningsvärt på klippet är annars den sanslösa målvaktstavlan vid 1–0 och Valeria Pirone:s snygga frispark till 1–1.
* Jessica Samuelsson spelade 90 minuter när Melbourne vann med förkrossande 6–0 mot tabelljumbon Newcastle i Australiens W-league.
För andra året i rad arrangerar Johanna Almgren en auktion i förmån för Cancerfonden. I fjol var det OS-prylar som bjöds ut till högsta budgivare. I år är det diverse tröjor och skor från diverse olika idrottspersoner.
I första hand handlar det om damfotbollsprylar, såsom tröja och skor från Lotta Schelin, tröjor från Marta, Josefine Öqvist, Lara Dickenmann och Alex Scott med många fler. Det handlar även om tröjor från aktiva och före detta herrfotbollsstjärnor som Sergio Kun Aguero, Albin Ekdal, Kennet Andersson och Niclas Alexandersson.
Alex Scott
Dessutom är det ett antal ”lagtröjor”, i form av en signerad Liverpooltröja (herrfotboll), en signerad landslagströja (damfotboll), en signerad PSG-tröja (herrfotboll), en signerad LFC-tröja (damfotboll) och så vidare. Många fantastiska julklappar finns alltså i samlingen.
Och det är ju dubbla julklappar det handlar om eftersom prylarna dels kommer att glädja den som ropar in dem, dels kommer hela förtjänsten att gå till Cancerfonden.
Almgren har för övrigt börjat så smått att träna med laget igen efter sin senaste knäoperation. Det är nog för tidigt att säga om hon kommer att kunna spela mer, men hoppet lever i alla fall. Så det är bara att hålla tummarna för att kroppen håller några år till.
* I dag har semifinalerna i det inofficiella klubblags-VM spelats. Efter dem står det klart att söndagens final kommer att spelas mellan storfavoriten Inac Kobe Leonessa och engelska Chelsea.
De japanska mästarinnorna vann mot chilenska Colo Colo med 3–0 efter mål av Beverly Goebel-Yanez, Nahomi Kawasumi och Emi Nakajima.
Nahomi Kawasumi
I den andra semifinalen vann Chelsea med 3–2 mot Sydney FC. Sydney, som i helgen slog NTV Beleza i turneringens enda kvartsfinal. Chelseas mål gjordes av Laura Coombs, Eniola Aluko och Yuki Ogimi. Sydneys båda reduceringar kom sista kvarten, och gjordes av Renee Rollason och Sverigebekanta Jodie Taylor.
Eniola Aluko
* Slutligen så har Lisa Dahlkvist i dag förlängt sitt kontrakt med Tyresö över hela nästa år. Det var förstås en viktig pusselbit i fjolårsmästarnas jakt på att återta Kronprinsessan Victorias pokal under 2014.
Publiksiffran i Malmö i lördags var bra för att vara damfotboll i Sverige, men ändå en missräkning. Däremot noterade jag i dag den glädjande nyheten att Sverige–Polen trots allt var den match i helgen som hade flest tittare i vårt land.
Och då kallades ju ändå helgen för en superhelg, där det både var Manchester- och Romderby, samt den franska toppmatchen ”El Cashico” mellan PSG och Monaco. Det just den sist nämnda matchen som hade näst flest tittare. Zlatan Ibrahimovic och Falcao lockade nämligen 210 000. 20 000 fler, alltså 230 000 såg landslaget mot Polen i lördags.
Även om det svenska spelet var högst beskedligt fick vi ju de tre poäng som vi ville ha – och en bra start på VM-kvalet. Men vi fick också med oss en massa frågor in i framtiden. Mer om dem i kommande inlägg. Nu tänkte jag bara snabbt gå igenom lite resultat från helgens matcher.
Skall man en riktigt snabbgenomgång kan man konstatera att det var rakt igenom favoritsegrar. Utöver Sveriges 2–0 mot Polen var det dessutom stora favoritsegrar.
För när elva matcher är spelade i VM-kvalet, lär de som försöker argumentera för att damfotbollen i Europa har blivit jämnare nog gråta en skvätt. För jämnt har det inte varit.
Jag kollade faktiskt hur det ser ut i herrarnas VM-kval i Europa för att jämföra. I det kvalet är de flesta matcherna spelade – bara två omgångar återstår. De tre största resultaten där har varit 9–0, 8–0 och 8–1.
Redan efter nio matcher hade damkvalet överträffat den listan. För både Schweiz och Tyskland är noterade för segrar med 9–0. Och Rumänien vann med 9–1. Mest anmärkningsvärd är Tysklands 9–0-seger. Den kom ju nämligen inte mot någon blåbärsnation, utan mot Ryssland – som blev nia i EM efter att ha lottats bort.
De nio tyska målen kan du för övrigt se på den här länken. Jag valde bort den matchen, men siffrorna säger ju allt om hur starkt det tyska laget är nu när deras skadade spelare börjar komma tillbaka.
Likt Sverige så vilar Tyskland i veckan när det är VM-kvalets andra speldag. Men på onsdag går Frankrike in i kvalet borta mot Kazakstan.
Samma dag spelar våra två närmaste grannländer nyckelmatcher i det här kvalet. Norge tar emot Belgien och Finland tar emot Österrike. Österrike, som ju vann sin premiärmatch med 4–0 hemma mot Bulgarien. Målen därifrån, och en kort intervju med Laura Feiersinger, ser du på det här klippet:
Även Norges motståndare, Belgien, inledde kvalet med hemmaseger. Svenska domaren Linn Andersson blåste två mål för belgiskorna, noll för Albanien.
På torsdag är den dags för ett tredje nordiskt land att spela riktig nyckelmatch på hemmaplan. Islands nya förbundskapten Freyr Alexandersson hamnar i hetluften direkt då ett formstarkt Schweiz kommer på besök.
Schweiz krossade Serbien med 9–0 i lördags. Tyvärr fick jag inte igång livesändningen från matchen. Men alla nio målen går att se på den här länken.
Noterbart att samtliga schweiziska mål gjordes av utlandsproffs. Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic var värst med fyra. Malmös Ramona Bachmann gjorde två, medan Lara Dickenmann (Lyon), Lia Wälti (Potsdam) och Vanessa Bürki (Bayern München) satte varsitt.
I Sveriges grupp vann Skottland som väntat över Färöarna. Ölandet fick två tröstmål på slutet, och matchen ändade 7–2. Vittsjös Jane Ross gjorde ett av skotskornas mål. Det, och matchens övriga åtta ser du på det här klippet:
Av klippet känns Färöarnas målvaktsspel direkt uselt. På herrsidan har det lilla öriket en riktig toppmålvakt. Det epitetet går knappast att sätta på damlagets målvakt Randi Wardum efter söndagens match…
Däremot var det roligt att se glädjen över hemmamålen från Heidi Sevdal. Vid båda målen gör Sevdal för övrigt högklassiga prestationer.
Skottland och Färöarna kvalar vidare på torsdag. Färöarna skall till Polen, och skotskorna tar emot Bosnien-Hercegovina.
För Skottlands grannar i söder, England, blev första matchen utan Hope Powell en succé. Sannolikt stärkte den tillfällige förbundskaptenen Brent Hills sina aktier att få bli permanent på jobbet. Han valde att bänka Stephanie Houghton, Anita Asante och Jill Scott.
Jag såg den första halvleken i 6–0-segern, och en som stärkte sina aktier på planen var förstås tremålsskytte Karen Carney. Men även vänsterbacken Lucy Bronze och innermittfältaren Jordan Nobbs imponerade.
Mål från den matchen hittar du på det här youtubekontot:
Det spelas landskamper även utanför Europa. Japan slog Nigeria med 2–0, i en match där målskytten Yuki Ogimi verkar ha skadat knät. Bilder från den matchen hittar du här.
Japans U-landslag vann för övrigt Sydostasiatiska mästerskapen i söndags efter straffseger mot Australiens U-lag i finalen.
Apropå U-lag så har Sveriges F19 vunnit sina två första EM-kvalkamper riktigt klart. Mot Estland blev det 8–1 sedan Stina Blackstenius gjort fyra mål. Och i dag mot Litauen blev det 10–0 sedan Lina Hurtig blivit fyramålsskytt. I dag gjorde Blackstenius bara tre…
Det kvalet avslutas på torsdag, då F19-landslaget möter Portugal i gruppfinal. Oavgjort räcker för svensk gruppseger.
Slutligen till vänskapscupen Valais cup i Schweiz. Där blir det överraskande final mellan Nya Zeeland och Kina. Nya Zeeland slog Brasilien med 1–0 i sin semifinal. Målnickare efter hörna var Tysklandsproffset (USV Jena) Amber Hearn, som dessutom kostade på sig att bränna en straff. Se höjdpunkter från den matchen här:
Kina besegrade Mexiko med 1–0 i sin semifinal. Målet gjorde Wang på straff. Höjdpunkter därifrån ser du här:
Mexiko funderar för övrigt fortfarande på om de skall fortsätta att släppa spelare till NWSL. De tycker att deras spelare har fått för lite speltid. Mer om det går att läsa här.
I går tittade jag på Bayern München–Freiburg. Redan innan dess att Lena Lotzen hade nickat in 1–0 började jag fundera över nickstarka forwards. Och framför allt över bristen på sådana i Sverige.
Lena Lotzen
Mina funderingar började när jag hörde den tyska kommentatorn konstatera att Sarah Hagen har Abby Wambach som sin förebild. Precis som sin idol har Hagen blivit makalöst duktig i luftrummet. USA har en till ung, talangfull powerforward i PSG-stjärnan Lindsey Horan.
Jag satt och försökte komma på fler utpräglade powerforwards när Lotzen nickade in sitt mål. Hon är egentligen mer en löpstark djupledsspelare. Men hon är även riktigt stark i luftrummet.
I den tanken slog det mig att Sverige måste vara det enda landet på världsrankningens topp tio som saknar en nickstark forward. Till och med kortväxta Japan har bättre nickstyrka i sina offensiva led, främst genom Yuki Ogimi, men även genom Homare Sawa som kompenserar sin korthet med en lysande tajming.
Vi i Sverige har verkligen inte en enda nickspecialist. Och vad värre är, vi verkar inte vilja ha några heller. För vi verkar bara till 100 procent prioritera snabbhet på elitnivå.
Och jag håller med om att snabbhet är den klart viktigaste egenskapen för forwards i damfotboll. Eftersom tjejernas plan är 10–15 procent större än herrarnas (sett till de fysiska förutsättningarna) ökar snabbhetens betydelse ungefär med minst samma procentsats.
Men ju jämnare och tätare matcherna blir på högsta elitnivå, desto viktigare blir det att kunna variera ett rakt spel i djupled med ett inläggsspel.
I övriga länder i världstoppen får man nu fram forwards som både har snabbhet och bra huvudspel. Jag tänker bland annat på Alex Morgan, Lotzen, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg.
Ada Stolsmo Hegerberg
Sverige brukar ha den längsta truppen av alla lag i mästerskapen. Trots det har vi inte en enda offensiv spelare som kan vinna en regelrätt nickduell. Det är ett vansinnigt underbetyg till vår spelarutbildning.
För kolla på spelarna i vårt A-landslag. Lotta Schelin hade kunnat vara bra i luften, men lider av migrän och måste undvika nickande. Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Jenny Hjohlman, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Antonia Göransson är inga spelare du lyfter in höga inlägg mot.
Det här är ju Pia Sundhage väl medveten om. Följden blev att Sverige struntade i de traditionella inläggen i EM och i stället valde att ta sig ner till kortlinjen och spela snett inåt bakåt.
Problemet är att jag inte hittar några nickspecialister bland forwards i flicklandslagen heller. Det verkar alltså som att förbundskaptenerna för våra ungdomslandslag till 100 procent letar snabbhet när de letar forwards och yttermittfältare.
De lite mer storväxta spelarna, de som kan nicka, de placeras som mittbackar eller möjligen defensiva innermittfältare. Eftersom vi har nickstyrka i backlinjen gör vi en del nickmål på fasta situationer. I EM gjorde vi fyra nickmål. Men bara ett av dem var i vanligt spel.
Ett problem är att medan nickstyrka närmast är en förutsättning för att lyckas inom herrfotbollen så kommer du väldigt långt inom damfotbollen bara på snabbhet. Många tar sig hela vägen till damallsvenskan utan att kunna nicka. Det gör att många forwards saknar drivkraften att lära sig att nicka – de klarar ju sig ändå.
Det där är förödande för landslaget, som ju skriker efter en nickstark anfallsspelare.
När folk frågar om varför tjejer ofta är mindre bolltrygga än killar brukar jag skylla på skolgårdarna. Där spelar killar och tjejer tillsammans, men det är killarna som har bollen mest, medan tjejerna mest är kompletteringsspelare. Och det man tränar på blir man bättre på. Alltså blir killarna bättre på att hålla i bollen, medan tjejerna blir bättre på att vara kompletteringsspelare.
Men på skolgårdarna utvecklar man sällan något huvudspel. Så i det här fallet kan man inte skylla på dem. Boven är snarare den redan nämnda bristen på behov av huvudspel inom all flickfotboll och inom damfotboll under högsta elitnivå.
Den verkligheten är inte lätt att ändra på. Så frågan är hur vi skall få fram nickstarka spelare. Den har jag inget svar på. Inte mer än att jag tycker att flicklandslagens förbundskaptener bör prioritera spelare med tajming i luftrummet när de väljer forwards.
En talang som har ett utvecklingsbart huvudspel är Lina Hurtig. När hon vuxit till sig, och fått några kilo muskler till på kroppen borde hon kunna bli en bra nickare. Frågan är dock om hon spelar forward då.
När hon spelar i flicklandslag används hon dock ofta som central mittfältare, eftersom hon dessutom är bolltrygg och kreativ. Och den typen av mittfältare har vi ju också ett skrikande behov efter.
Lina Hurtig
Men en uppmaning till unga, talangfull forwards som exempelvis Hurtig, Marija Banusic och Stina Blackstenius är att träna nickning. Varje dag. Det kommer både ni och vårt landslag ha nytta av.
* För övrigt blev det tre mål i den där tyska matchen. Alla tre kom på nickar i samband med fasta situationer. München gjorde två och Freiburg ett. De går att se på det här klippet.
Nästa vecka är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Och för första gången på nästan tre år skall Sverige spela tävlingslandskamp i ett sådant uppehåll.
Men innan vi går in i VM-kvalet skall det spelas en mängd ligamatcher runt om på vår kontinent. Företrädelsevis är det söndag som är matchdag under helgen. I damallsvenskan omgången uppdelad mellan söndag och måndag.
Med både Malmö och Tyresö i lätt sviktande form är ju varje match hyperintressant nu i den damallsvenska guldstriden. Malmö spelar på söndag, och borde plocka tre säkra pinnar borta mot Jitex. Men Mölndalslaget höll emot bra i våras, så kanske…
Är det förresten något som hört något om läget med Jitex finska affischnamn Minna Meriluoto och Annica Sjölund? De har varit borta rätt länge nu. Kommer de att spela något mer den här säsongen, tro?
Jitex erbjuder för övrigt fri entré på matchen. Undra vad det kan innebära för publikintresset?
Tyresö spelar på måndag i Umeå. Det borde också vara tre säkra poäng, då UIK är väldigt formsvagt. Bara Vittsjö och Sunnanå har tagit färre poäng än Umeå på sina fem senaste matcher.
Apropå Tyresö presenterade Washington Spirit i går sin nya manager. I texten, som går att läsa här, framgår även att Ashlyn Harris skall återvända till klubben nästa säsong. Därmed väcks frågan om vem som blir Tyresös förstamålvakt efter jul. Det känns som att mästarklubben lär få jobba hårt under nästa transferfönster också…
Här är förresten målen från Tyresös 2–1-seger mot Vittsjö:
I nedflyttningsstriden börjar klockan klämta för Mallbacken. Laget behöver nog ta tre poäng hemma mot Kif Örebro på söndag för att blåsa liv i spänningen i botten. För i sina fyra sista matcher skall värmländskorna möta både Malmö och Tyresö – matcher där det lär bli svårt att få med sin någon trepoängare.
Läget för Mallbacken blir inte bättre av att både Vittsjö och Piteå har goda chanser till varsin trepoängare på söndag. Vittsjö tar emot Sunnanå och för formstarka Piteå väntar hemmamatch mot Kristianstad.
Den sista matchen i omgången är matchen om tredje pris mellan Linköping och Göteborg. Den spelas på måndag.
* I Frankrike spelar alla de fyra topplagen i helgen mot lag de bör besegra. Av svensklagen har PSG bortamatch i morgon i Soyaux, medan både Montpellier och Lyon har söndagsmatcher på hemmaplan mot Yzeure Allier respektive Muret.
Jag har kollat runt, och hittar ingen uppgift om att någon av helgens matcher skall tv-sändas. Hittar jag ändå någon länk kommer jag att lägga upp den här.
* I Tyskland är helgens hetaste möte också veckans livematch på DFB-tv. Det handlar om mötet mellan fjolårets båda positiva uppstickare, Bayern München och Freiburg. Den sänds i morgon klockan 12.00. Båda lagen vimlar av unga, spännande framtidsnamn som Leonie Maier, Lena Lotzen, Laura Feiersinger, Erika Tymrak, Laura Benkarth, Sara Däbritz och Melanie Leupolz.
I övrigt spelar de tippade topplagen på söndag, och de spelar matcher som de bör vinna. Wolfsburg med Nilla Fischer spelar exempelvis borta mot Jena.
* I går berättade jag om Louise Fors guldläge i WSL. Här är höjdpunkter från gårdagens derbyseger mot Everton.
Sofia Jakobsson tyckte däremot tydligen inte att fotbollslivet i England var guld. Chelsea var inte proffsigt nog. Om det kan man läsa här. Ännu mer om den bristfälliga satsningen i storklubben går att läsa här.
Tråkigt att Chelsea inte verkar vara seriösa i sitt upplägg. Man undrar lite hur länge prestigevärvningen Yuki Ogimi blir kvar?
Apropå Fors så vet hon och hennes lagkamrater på söndag kväll vilka förutsättningar som gäller inför sista omgången. För klockan 15.00 spelar både Bristol och Arsenal sina matcher i näst sista omgången.
* Englands grannar i norr, Skottland, ingår ju i Sveriges VM-kvalgrupp. Deras trupp till de två inledande kvalmatcherna mot Färöarna och Bosnien finns att läsa här.
Apropå Skottland kommer Glasgow City säkra sitt sjunde raka mästerskap där på söndag. Ja, i praktiken är titeln redan klar, för man har full poäng, och leder med en marginal av 13 med fem omgångar kvar att spela.
Hur som är, här är ett klipp med lite uppsnack med bland annat lagkapten Rachel Corsie inför söndagens match:
Förra veckan inleddes franska Feminine Division 1. Det är en serie där det bara går att tippa ett segrarlag – Olympique Lyonnais.
Trots att det finns ytterligare tre riktigt bra lag i serien, och Lyon har gått lite minus under sommarens transferfönster så lär man vinna i år igen.
Lika självklart känns det att tippa PSG som tvåa. Laget har breddat truppen ytterligare med Laura Georges, Sara Gama och framför allt Marie-Laure Delie, och man kan kanske utmana Lyon.
Sara Gama
Trea och fyra lär Juvisy och Montpellier komma. Juvisy känns starkare än i fjol med nyförvärv som Laure Lepailleur, Sandrine Bretigny och andramålvakten i landslaget, Celine Deville.
Även Josefine Öqvist:s nya lag Montpellier har värvat intressant. Utöver svenskan har man hämtat Marina Makanza hos Freiburg och Jennifer Beattie hos Arsenal. Trots det tror jag laget får svårt att slå sig in på topp tre i tabellen.
Övriga åtta lag i serien är en bra bit bakom tätkvartetten. De lägger jag därför inte tid och kraft på här.
Då finns det fler intressanta lag i tyska Frauen-Bundesliga. Både i franska och tyska ligorna har vi i vinter tre svenska spelare. I Frankrike är det förstås utöver nämnda Öqvist också Lotta Schelin (Lyon) och Kosovare Asllani (PSG). I Tyskland är det Antonia Göransson (Potsdam), Nilla Fischer (Wolfsburg) och Sofia Jakobsson (Cloppenburg).
Precis som damallsvenskan är det en stor mängd utlänningar i Europas bästa liga, Frauen-Bundesliga. Inte mindre än 74 stycken när serien drar i gång i dag. Framba.de har gjort en genomgång – här finns hela listan.
Ingrid Wells och Louise Fors
På listan noteras att det är tolv amerikanskor i serien. Sist in var fjolårets Göteborgsspelare Ingrid Wells, som kontrakterats av Turbine Potsdam.
Flest amerikanska spelare har Bayern München – hela sex stycken. Bland dem finns hypertekniska Erika Tymrak, som man lånat in fram till jul. En riktigt intressant spelare, som fick debutera i USA:s landslag mot Mexiko häromdagen.
Även i Tyskland är det fyra lag som ligger lite före de andra. Fast avståndet ner till övriga lag är klart mindre än i Frankrike.
Känslan i år är att guldstriden kommer att stå mellan Wolfsburg och Frankfurt – de båda lag som byggt mest kring tyska spelare.
Vårens tvåa, Potsdam känns klart svagare än förra säsongen, och lär få slåss med Bayern om tredjeplatsen.
Almuth Schult
Wolfsburg får räknas som favoriter att försvara sin ligatitel. Man har kvar alla de viktigaste spelarna från det lag som vann trippeln i våras. Dessutom har man spetsat med Nilla Fischer och Almuth Schult.
Frankfurt har underpresterat flera år i rad nu. Ja, i princip ända sedan Birgit Prinz slutade. Men nu har man värvat Celia Sasic, och det borde kunna ge laget den spets man saknat de senaste åren. Frankfurt blir första utmanare till Wolfsburg.
Jag gissar också att förbundskapten Silvia Neid tycker att det är väldigt bra att forwardsparet Sasic och Dzsenifer Marozsan spelar ihop i klubblaget.
Att Nadine Angerer lämnar bör inte vara så kostsamt. För även om Angerer var lysande i EM så gjorde hon ingen vidare säsong i klubblaget i fjol. Desiree Schumann är en utmärkt ersättare, och kan kanske till och med göra Frankfurt mer stabilt.
Kampen om tredjeplatsen bör stå mellan de båda främlingslegionerna Potsdam och München. Jag tror att Bayern drar det längsta strået. Utöver sina sex amerikanskor har man tre duktiga spelare från Österrike samt de båda talangfulla tyska Europamästarinnorna Lena Lotzen och Leonie Maier.
Leonie Maier
Potsdam klarade andraplatsen med ett nödrop i våras, och har tappat Yuki Ogimi och duktiga målvakten Alyssa Naeher. Visst har de redan en bra ersättare till Naeher i Anna Sarholz, men sin japanska skyttedrottning får man svårt att ersätta.
Det är nog tanken att Ada Stolsmo Hegerberg skall få jobbet. Hon är ett stort framtidsnamn, men att hon redan skall kunna ersätta en världsspelare som Ogimi känns inte rimligt.
Potsdam blir således fyra. Freiburg var femma i våras, och bör ha bra chans att behålla den positionen. Deras unga Europamästarinnor Melanie Leupolz och Sara Däbrits är ett år bättre, och kan nog tillsammans fylla luckan efter flyktade Marina Makanza.
Från plats sex till elva känns det rätt öppet. Klart är att alla – inklusive de själva – tror att Sindelfingen kommer sist. Laget fick den vakanta plats som uppstod när Bad Neuenahr tvingades dra sig ur.
Men lag som Essen, Leverkusen, Jena och Duisburg kommer att slåss med nykomlingarna Cloppenburg och Hoffenheim om att undvika den andra nedflyttningsplatsen. Jag tippar att Essen och Leverkusen slåss om sjätteplatsen, medan Hoffenheim gör Sindelfingen sällskap ner i andraligan. Om nu inte något annat lag går i konkurs. Duisburg har ju exempelvis varit illa ute förr.
I dag börjar serien. För de som är intresserade, så här är alla övergångar i Frauen-Bundesliga.
Sofia Jakobsson lämnar Chelsea, och går till tyska nykomlingslaget Cloppenburg. Det meddelar klubben på sin hemsida i dag.
I allra sista stund innan transferfönstret stängde skrev tydligen Jakobsson på för Cloppenburg, som vann den norra serien av tyska andraligan 2. Frauen-Bundesliga i våras. Då var lagets två främsta målskyttar polska Agnieszka Winczo och makedonska Gentijana Rochi.
Efter uppflyttningen har klubben nu satsat på att värva två mer etablerade forwards. Utöver Jakobsson har man även knutit till sig pålitilga målsytten Mandy Islacker från Duisburg. Islacker gjorde 15 mål i fjol, och slutade med det trea i skytteligan bakom Yuki Ogimi (18) och Conny Pohlers (16).
Jag måste säga att jag blir lite förvånad över Jakobssons nya flytt. Även om det varit lite av fiaskostämpel på Chelseas storsatsning så känns ändå Londonklubben mer intressant än en tysk nykomling. Å andra sidan är ju Frauen-Bundesliga klart bättre än WSL, och Jakobsson får nu spela mot riktigt bra lag och spelare varje vecka. Så det här är kanske ett bra val.
Några kommentarer från Jakobssons sida har jag inte sett ännu. Så vi får väl vänta och se hur hon har tänkt med det här bytet.
Utöver Jakobsson värvade Cloppenburg också i sista stund svenskans före detta lagkompis i Rossiyanka och Chelsea, den brasilianska mittfältaren Ester.
Tyska Eurosport har för övrigt beslutat sig för att börja sända matcher från Frauen-Bundesliga från och med den här säsongen. Huruvida det innebär att vi även kommer att kunna se de matcherna från Sverige återstår att se. För nu har vi ju tre svenska spelare i serien. Utöver Jakobsson förstås också Antonia Göransson (Potsdam) och Nilla Fischer (Wolfsburg).
Dock verkar tyska förbundet fortsätta visa matcher på DFB-tv. I varje fall ligger högintressanta matchen Wolfsburg–Bayern München inne i tablån på lördag klockan 13.00.
Lotta Schelin
* Klockan 12.30 lottas Women’s Champions League. Lottningen kan man se live på uefa.com. I samband med lottningen får vi också veta om Lotta Schelin blir Europas bästa spelare, eller om titeln går till Nadine Angerer eller Lena Goessling.
Sydkorea blev Nordkoreas hjältinnor i årets stora mästerskap i Asien. Det är inte minst intressant på storpolitiska grunder.
Det här inlägget innehåller egentligen några veckor gamla nyheter. Men jag har inte läst om det Östasiatiska mästerskapet någon annanstans i europeisk media – så jag tycker att det är värt att uppmärksammas.
För parallellt med EM spelades i Sydkorea slutspelet för Asiens näst största fotbollsturnering för landslag, East Asian Championships – Östasiatiska mästerskapet. Eftersom alla Asiens bästa nationer kommer just från världsdelens östra del var det hög klass på de fyra slutspelslagen.
Det lägst rankade laget var Sydkorea som numera delar plats 17 på världsrankningen med Spanien. Klassen på turneringen visas också av att Australien åkte ut i kvalet. Och Australien är ju rankat på åttonde plats i världen, man har exempelvis bara tre europeiska nationer (Tyskland, Sverige och Frankrike) före sig.
Men det var inte bara klassen på mästerskapet som gör det värt att uppmärksamma. Det är ju alltså även storpolitiskt intressant. Det finns ju som bekant stora politiska spänningar mellan flera av regionens stormakter, numera framför allt mellan Nord- och Sydkorea.
De deltagande nationerna var utöver de båda koreanska staterna även Japan och Kina. De regerande världsmästarinnorna från Japan var regerande mästarinnor och förstås storfavorit till att åter kamma hem slutsegern. Men japanskorna stannade på fyra poäng – och fick nöja sig med silvermedaljer.
Det blev i stället Nordkorea som tog hem guldet – med stor hjälp av Sydkorea, som i sin tur blev trea och tog bronsmedaljerna. Just de båda koreanska nationerna möttes i ett prestige- och känsloladdat möte i den första omgången. Då vann Nord med 2–1 efter att ha rest sig från 1–0-underläge genom två mål av Ho Un-Byol. Samtidigt vann Japan mot Kina med 2–0.
Turneringen spelades som ett gruppspel, och den moraliska finalen gick i omgång två, där japanskorna och nordkoreanskorna spelade 0–0 efter att Nordkoreas målvakt Hong Myong-Hui gjort tre fantastiska räddningar på högkaratiga japanska chanser.
Eftersom Kina samtidigt besegrade Sydkorea med 2–1 stod det klart att tre lag hade guldchans inför den sista omgången:
Japan +2 4
Nordkorea +1 4
Kina –1 3
Sydkorea –2 0
Japan låg alltså bäst till, då de dels hade bäst målskillnad, dels skulle möta det enda poänglösa laget, Sydkorea. Dessutom var det så att matcherna i slutomgången spelades efter varandra. Japanskorna skulle därmed kunna gå på Nordkoreas resultat, vilket självklart är en stor fördel.
Nordkorea vann sin match med 1–0 mot Kina, efter mål av Ri Un-Hyang på lobbnick efter hörna redan i den andra minuten.
För Japan räckte det därmed med uddamålsseger mot värdnationen för att säkra sin tredje raka seger i Östasiatiska mästerskapen. Det visade sig dock att Sydkorea var berett att offra sig för sin annars så avskydda systernation i norr.
Sydkorea tog nämligen tidigt (13:e minuten) ledningen mot Japan genom stjärnan Ji So-Yun – som ju spelar för japanska storklubben Inac Kobe Leonessa. So-Yun skruvade läckert in en frispark i första krysset. I den andra halvleken gjorde hon också 2–0 innan Japan och Yuki Ogimi reducerade.
Sydkorea höll dock ledningen matchen ut – och gjorde alltså så att Nordkorea kunde ta hem guldmedaljerna.
Jag gissar att en och annan som är intresserad av internationella relationer tycker att det här är ett högintressant faktum. För relationerna mellan nationerna har ju varit frostigare än vanligt på senare tid till följd av Nordkoreas provskjutningar med kortdistansrobotar tidigare i år.
Tillbaka till fotbollen. Klippen med höjdpunkter nedan tyder på att det verkligen var jämna och högklassiga matcher i Östasiatiska mästerskapet.
Som bekant är Nordkorea avstängt från VM 2015 på grund av dopningsskandalen i det senaste VM:et. Men då Asien har fem platser till VM i Kanada lär övriga tre nationer i det Östasiatiska mästerskapet spela VM om två år. Det lär även Australien göra, och troligen också Thailand. Där lär de asiatiska lagen kunna bli farliga, för känslan är att världsdelen håller på att flytta fram sina positioner rätt rejält.
Slutligen, här är klipp med höjdpunkter från samtliga turneringens sex matcher:
* Sydkorea–Kina 1–2 – kolla in den sydkoreanska kvitteringen till 1–1 av Kim Na-Rae. Där vi ytterligare en kandidat till årets mål i världen. Vi kan väl i varje fall slå fast att det är årets skott hittills?
I dag på twitter har Malmös tränare Jonas Eidevall svingat mot både Uefa och Svenska Fotbollförbundet.
Kritiken mot det svenska förbundet handlar om alla fel i den officiella assistligan. Som bekant delar jag till 100 procent Eidevalls uppfattning att man inte skall ha statistik som inte stämmer. Som det är nu innehåller assistligan så många fel att den borde strykas rakt av.
Alternativt så bör förbundet gå till klubbarna och be dem hjälpa till att rätta alla fel. De kan ju börja med att ge Therese Sjögran hennes läckra assist till Ali Riley:s 4–0-mål i gårdagens match…
Och framöver är det rimligt att matchrapportören kollar med klubbarna om målskyttar och passningsläggare, så att åtminstone statistiken för resten av hösten blir riktig.
Eidevalls kritik mot Uefa är intressant. Den handlar om priset till bästa spelaren i Europa, Best Women’s Player in Europe Award. Eidevall är en av de 20 tränare/förbundskaptener som har fått rösta. Men han skriver i ett inlägg att han var ombedd att ta ut fem spelare. Länken nedan visar formuläret han fick:
”when I voted I was requested to pick 5 players. Why is the nomination procedure changed?” pic.twitter.com/vCeg24LQRy
På länken kan man för övrigt läsa att att priset alltså skall gå till den bästa spelaren i Europa – och inte Europas bästa spelare. Det innebär alltså att även utomeuropeiska spelare som representerar europeiska klubbar skall räknas in.
Fast ingen icke-europé platsade på den lista över topp tio som presenterades i går – konstigt. Jag tycker nog att exempelvis spelare som Yuki Ogimi, Marta och Christen Press borde gå före ett par av de som kom med på den listan.
Tillbaka till Eidevalls kritik, som fortsätter i ett andra twitterinlägg:
”Also the player I picked for 5 points. But in total she has received less than 5 points…”
Det här är ju i högsta grad anmärkningsvärt.
Tillagt i efterhand: Texten på Uefas hemsida visade sig vara felaktig – och är nu ändrad. Så här gick det till: Först röstade de 20 tränarna/förbundskaptenerna. De tio spelare med högst poäng där gick vidare, och det var på de tio som de 18 journalisterna fick rösta. Röstningen är alltså redan avklarad, och Uefa vet vem som vinner. Fast de håller på beskedet ett tag.
Slutligen, apropå Eidevall och hans Malmö är här en länk till en artikel om kontraktsläget för Anja Mittag och Ramona Bachmann.
En blogg om internationell damfotboll 