Kategoriarkiv: Flyeralarm Frauen-Bundesliga

Den tyska fotbollsligan för damer. Rankad som nummer ett i Europa.

Sträck på er i FC Rosengård

Publicerad den av
15

Det har gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Under de dagarna har det spelats fem damallsvenska matcher, dessutom har vi fått veta att Uefa anser att damallsvenska Lieke Martens var den bästa spelaren i eller från Europa under 2016/17.

Jag tänkte börja med det senare, alltså Uefas finaste damfotbollspris, Best Women’s Player in Europe Award.

Det gick alltså till en damallsvensk spelare, vilket är väldigt kul för vår serie. Ja, jag vet att hon numera tillhör FC Barcelona, och att deras president var stolt över både henne och någon skäggig herrspelare…

https://twitter.com/jmbartomeu/status/900780000110137345

Men sanningen är ju att Martens får priset för en säsong hon helt och hållet har spelat i damallsvenskan. Inför prisutdelningen hade hon bara varit i sin nya klubb i tre dagar, och hon hade dessutom aldrig spelat någon match för dem.

Så sträck på er i FC Rosengård, det här är väldigt mycket er ära. Även Göteborg FC har gjort mer för Martens utveckling än den katalanska storklubben.

Tyvärr tror jag dock att hon hade nytta av sin nya klubbtillhörighet vid omröstningen. Det är ju alldeles för mycket folk som lägger mer vikt vid titlar och fina namn än på själva sakfrågan.

Efter sin fina EM-insats och efter att ha varit damallsvenskans bästa spelare under våren tycker jag att Martens är en värdig vinnare.

Fast personligen tycker jag ändå att det borde ha gått till Pernille Harder, som varit fullständigt lysande under hela den aktuella säsongen. Hon vann damallsvenskan med LFC hösten 2016 plus den damallsvenska skytteligan och blev dessutom utnämnd till damallsvenskans bästa spelare. Våren 2017 fick hon fart på Wolfsburg, förde upp dem i topp av Frauen-Bundesliga och vann dessutom tyska cupen. Dessutom ledde hon ett skadedrabbat danskt lag till EM-final. Det tycker jag borde ha smällt högst.

Apropå Danmark har deras förbundskapten Nils Nielsen i veckan lämnat sin post med omedelbar verkan. Det känns inte som något som är bra för det danska laget. Det innebär samtidigt att det sannolikt kan vara bra för Sverige eftersom vi ju möter danskorna snart i VM-kvalet.

Populäre Nielsen som hade förbundskaptensjobbet i fyra år ersätts tillfälligt av F19-förbundskaptenen Sören Randa-Boldt.

* När jag ändå är inne på landslag konstaterar jag att Vietnam vann de Sydostasiatiska mästerskapen på två måls bättre målskillnad än Thailand. Deras inbördes match slutade 1–1. Sannolikt kommer ett av Thailand och Vietnam att kvala in till VM i Frankrike 2019.

I nästa års Asiatiska mästerskap gör åtta lag upp om fem VM-platser. Australien, Japan, Kina och Sydkorea bör ta de fyra första, och Filippinerna samt värdnationen Jordanien är mest med som utfyllnad. Plats fem lär alltså stå mellan Thailand och Vietnam, en kamp som känns rätt oviss så här ett år i förväg.

* Så till damallsvenskan där Piteås seger i Linköping var veckans skräll. En skräll som innebär att Rosengård numera fullt ut är inbjudet till guldstrid.

Jag satt på Landskrona IP och kollade på en osannolik cuprysare mellan Landskrona Bois och Elfsborg under onsdagens damallsvenska omgång. I efterhand har jag sett höjdpunkterna från alla matcher, och cirka 80 minuter av matchen mellan Linköping och Piteå. Där var det väldigt tydligt att nya LFC inte är samspelt. Dessutom var laget väldigt passivt i början. Ett samtrimmat och högt pressande Piteå tvingade hemmaspelarna att slå långt, och det verkade LFC inte ha någon plan för.

Under matchens första 20 minuter var Tove Almqvist den enda LFC-spelaren som jag tycker skall ha godkänt. Hon var rörlig, ville ha bollen, medan många andra blåklädda var väldigt stillastående.

I Piteå var det desto fler spelare som inledde starkt. Inte minst Josefin Johansson, som gjorde en kanonmatch. Piteå fick tidigt matchen dit de ville. Mycket genom att laget visade upp en effektivitet som det inte haft tidigare i år.

Efter cirka en kvart orkade Piteå inte hålla upp den höga och aggressiva pressen och då föll man ner i en 5–4–1-uppställning i försvar, allt enligt framgångsrik österrikisk EM-modell. Jag imponerades av hur bra Pitespelarna är på att hjälpa varandra vid de långa passningarna. De hade ofta väldigt bra positioner i andrabollsspelet.

När det gäller Linköpings lag är ju extra intressant den här helgen eftersom det är cupfinal i morgon. Jag tyckte att LFC verkade sakna Magdalena Eriksson något enormt – hon kanske trots allt inte var så överskattad som vissa av er skrivit i kommentatorsfältet här på bloggen? Framför allt saknade jag hennes ledaregenskaper. Jag tyckte nämligen inte att det såg ut som att det fanns någon hemmaspelare som ledde laget i försvarsspelet.

Det var ju nämligen exempelvis otroligt slött försvarsspel på den frispark som ledde fram till Josefin Johanssons läckra ledningsmål. LFC-försvaret var samlat, men ändå inte närvarande. Det var likadant vid 2–0. Hela LFC var hemma på hörna, ändå fick tre Pitespelare stå fria i mitten på Johanssons inlägg i andravågen.

Visst skall väl Cajsa Andersson rädda Hanna Pettersson:s nick, men personligen tycker jag utespelarnas försvarsspel är väldigt mycket sämre än målvaktsinsatsen i aktuell situation.

Den första halvlekens sista 25–30 minuter hade Linköping bollen. Då visade Claudia Neto vilken stabil passningsspelare hon är. Tyvärr rörde sig inte hennes medspelare speciellt mycket, utan de gjorde det ganska lätt för Piteå att försvara sig. Det blev för mycket tramp på bollen i hemmalaget, och för få löpningar.

Dock skall det sägas att Linköping ju faktiskt skapade två superchanser före paus, både Lina Hurtig och Nicoline Sörensen missade trots att de hade öppet mål. Båda chanserna var egentligen bättre än de Piteå gjorde mål på.

I stället bjöd hemmalaget på 3–0 i början av den andra halvleken. Den här gången var det Maja Kildemoes som var kvar i omklädningsrummet. En svag mottagning ihop med bra arbete från Josefin Johansson gjorde att danskan tappade bollen och gav Piteå superläge.

Även efter paus var gästerna vassare än hemmaspelarna. Marija Banusic missade ju exempelvis ett friläge i minut 60. Hon kompenserade ju i och för sig det en minut senare när hon gjorde 1–3. LFC hade även bra nicklägen för både Janni Arnth i 67:e och Hurtig i 71:a. Den andra nicken var bra, men där gjorde Hilda Carlén en mycket fin räddning. Piteå var alltså både vassare i chanserna och hade dessutom den hetaste målvakten.

Ett problem i Linköping var löpningen. Fotboll är en löpsport, men varken Hurtig, Asllani eller Banusic känns speciellt löpvilliga. De ville helst ha bollen till sig, och såg stundtals väldigt stationära ut. Och när de sprang var det mycket rälsbuss, alltså lättläst löpning rakt fram – som om man sprang på raka järnvägsspår.

Almqvist var den som sprang mest, men hon känns inte heller som någon utpräglad djupledslöpare. Kanske att LFC-ledningen måste bygga om lite i laget. Djupledslöparen Emma Lennartsson är exempelvis nedflyttad i backlinjen. Hon behövs nog längre fram i planen.

Det blir spännande att se hur LFC klarar sig i morgondagens cupfinal (avspark 17.45, sänds på TV12) mot Rosengård, som ju lär sätta en ännu hårdare press. Och som dessutom borde ha förutsättningar att orka pressa lite längre tid än Piteå gjorde.

Om jag snabbt går igenom intrycken från damallsvenskan.tv:s höjdpunkter från de andra tre matcherna har en fantastisk räddning av Hammarbys Emma Holmgren på Nathalie Persson:s närskott etsat sig fast. Var det där årets räddning i damallsvenskan?

Det är verkligen otroligt starkt av Holmgren att inte bara hinna ner utan även att kunna hålla den bollen.

Kollar man Göteborg var det andra raka nollan, vilket naturligtvis är väldigt viktigt för självförtroendet. En som verkar ha lite lågt självförtroende för tillfället är Pauline Hammarlund. Hon var dock framme och hade flera farliga lägen, något som talar för att hon snart kommer att göra mål igen.

I matchen Kvarnsveden–Djurgården reagerade jag över att Kvarnsveden gick miste om en straff. För som jag uppfattat handsregeln är det där solkart. Och dessutom bör det vara ett kort på Djurgårdsförsvararen. Förr i tiden skulle det ha varit rött, jag vet inte om den tolkningen har ändrats.

Den målchansutvisning som drabbade Petronella Ekroth kändes odiskutabel. Intressant dock att läsa hennes egen berättelse om hur tufft det var att åka på sitt första röda kort. Jag förstår att det var kämpigt, men inte borde hon behöva skämmas för att hon kom lite snett i en tackling. Det var ju inget överfall.

I Vittsjö gjorde Hannah Wilkinson ett riktigt klassmål. Det var en snygg passning, en kontrollerad mottagning och ett distinkt avslut. I den matchen visade även belgiska Tine Schryvers att hon har ett härligt tillslag. Jag gillar när man skjuter in inläggsfrisparkar som hon exempelvis gjorde vid Mia Carlsson:s kvitteringsmål.

* I elitettan vann tre av de fem topplagen i dag. Bland förlorarna fanns Kungsbacka, som nu är tio poäng ifrån damallsvensk plats och väl därmed kan börja räknas bort från toppstriden.

Kvar är fyra lag, och Växjö och Kalmar får allt större marginal neråt. Växjö har nu tolv poäng och Kalmar fem till trean AIK och fyran Assi. Nästa vecka möts AIK och Kalmar i något som alltmer utvecklas till en måstematch för Solnaklubben.

Växjö håller för övrigt på att bygga upp sin ekonomi inför allsvenskan. Den här nyheten kom i veckan:

* Slutligen en notering kring några internationella träningsmatcher. Där har de engelska lagen haft det väldigt tufft mot franskt och tyskt motstånd. Eller vad sägs om siffrorna:

Lyon–Liverpool 6–0
Montpellier–Manchester City 4–2
Turbine Potsdam–Arsenal 3–0
Wolfsburg–Chelsea 3–1

Asllani mot Seger

Publicerad den av
14

Det har varit en rekordsommar här på bloggen. Juli är den månad som haft flest sidvisningar någonsin, med 39 914.

Det var cirka 2 500 fler visningar än under EM 2013 och 6 000 fler än under VM 2015 och OS 2017.

Dock hade bloggen ”bara” 9 473 unika besökare under juli, vilket är klart färre än exempelvis VM-månaden juni 2015, då hela 13 489 klickade in här.

Som det ser ut kommer 2017 att bli det klart bästa året någonsin på bloggen. Hittills har det varit närmare 181 000 sidvisningar i år (41 500 unika besökare), vilket ger ett snitt på cirka 25 000 per månad. Fjolåret är bästa året hittills, då stannade räkneverket på 228 950 visningar (19 079 per månad).

Kosovare Asllani

Och nu har vi slagit ett nytt rekord, det gällande flest kommentarer till ett inlägg. Inlägget det handlar om är det föregående, och debatten har framför allt handlat om Kosovare Asllani, och mer precist om hur bra nyförvärv hon är.

Mitt svar på den frågan är att hon borde vara ett väldigt bra nyförvärv. Så här på förhand känns det som att Asllani borde vara bättre för Linköping än Caroline Seger för Rosengård.

Caroline Seger

Åter till det strax. Först har jag funderat lite kring förändringarna i de båda topplagens trupper. Det ser ut så här:

Rosengård:
Ut: Lieke Martens (Barcelona), Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam), Emma Berglund (PSG), Sofie Junge Pedersen (Levante), Hanna Persson (Bröndby) och Emma Pennsäter (lån, Bröndby).
In: Caroline Seger (Lyon), Simone Boye Sörensen (Bröndby), Glodis Perla Viggosdottir (Eskilstuna) och Jenna Hellstrom (Kent State).

Linköping:
Ut: Magdalena Eriksson (Chelsea) och Jessica Samuelsson (klubb ej klar).
In: Kosovare Asllani (Manchester City), Nicoline Sörensen (Bröndby) och Anna Oscarsson (Hammarby).

Med förlusten av Samuelsson och skadan på Janni Arnth har Linköping tyngre förluster i backlinjen än Rosengård. Däremot är det stort plus för LFC när det gäller offensiven.

Rosengård har tappat både Marta och Martens på mindre än ett halvår, det är en gigantisk förlust när det gäller kreativitet och mål/assist. Och som bekant är varken kreativitet eller mål/assist Segers stora styrka. Hon är duktigt på det korta passningsspelet samt att behandla och hålla i bollen samt på att styra anfallstempot. Däremot slår Seger väldigt få avgörande passningar.

Känslan är att det är Sanne Troelsgaard och Iva Landeka som måste kliva fram när det gäller avgörande passningar från mittfältet i Rosengård. Dessutom väntar Malmöklubben förstås på att Anja Mittag skall hitta sin ”gamla” form. I så fall har man en pålitlig poängspelare där.

I Linköping blir det intressant att se hur man ersätter Samuelsson. Ett alternativ är att spela Anna Oskarsson som ytterback. En annan lösning är att flytta ner allroundkunniga Kristine Minde får ge plats åt Asllani i anfallslinjen, och att norskan i stället får ansvar för högerkanten.

LFC har vunnit med 1–0 mot Hammarby i träningsmatch i kväll (Marija Banusic segerskytt). Jag har inte sett någon laguppställning, någon som vet hur LFC ställde upp?

När det gäller Asllani tycker jag att hon har tagit stora steg de senaste åren. Hon har gått från att vara en envägsspelare till att vara tvåvägs. Hon var dessutom en av Sveriges två–tre bästa spelare i EM. När det gäller hennes status i Manchester City var den väl dock inte jättehög.

Hon spelade bara från start i tre av sju matcher i vårens ligaspel. Och hon fick inte ens plats på bänken i FA-cupfinalen.

Däremot fick Asllani förtroende i Champions League. Hon startade i alla årets fyra matcher. I kvartsfinalerna mot Fortuna Hjörring blev hon utbytt i 67:e respektive 72:a minuten. Och i semifinalerna mot Lyon blev hon målskytt i, och spelade hela den första matchen. I returen blev hon utbytt i 69:e minuten.

I Linköping kommer Asllani att ha en större roll än hon haft i Manchester City, på så sätt är det ett klokt beslut att flytta hem. Det är nu hon skall visa att hon kan bära ett lag. Det blir spännande att följa.

Det blir även mycket spännande att se vilken påverkan Caroline Seger får på Rosengårds spel. Det blir även spännande att se hur mittfältet kommer att formeras. För Seger personligen är det ett naturligt val att flytta hem. Hon har inte fått speciellt mycket speltid i de stora matcherna för Lyon, utan har mest fått spela i ligan mot sämre lag. I Malmöklubben växer hennes roll rejält.

Det dröjer dock en vecka innan damallsvenskan drar igång igen. I morgon är det däremot sex matcher i elitettan. Den mest intressanta är den mellan fyran Kungsbacka och trean AIK. Det är matchen om vilket lag som skall ta upp jakten på andraplacerade Kalmar. Vid kryss i Kungsbacka börjar det se riktigt ljust ut för de båda Smålandslagen Växjö och Kalmar.

Växjö skall till Umeå på måndag. Där föll UIK häromdagen med 1–0 mot klubbens legendarer från tidigt 2000-tal. Att spela en sådan match mitt i säsongen känns ju lite lätt tveksamt. För det är förstås inte roligt för det nuvarande A-laget att ta stryk av ett veteranlag huvudsakligen bestående av spelare som lagt av. Att påminnas om att allt var bättre förr stärker knappast dagens spelare.

I dag har andra gruppspelsomgången i F19-EM spelats. Där åkte Sveriges banekvinnor från kvalet, Italien, på en riktig stjärnsmäll. Italienskorna föll med hela 6–1 mot Frankrike, ett resultat som innebär att italienskorna är utslagna.

I dagens toppmatch vann Tyskland med 2–0 mot Spanien i det som kan vara en försmak på finalen. Fast Nederländerna vill nog ha ett ord med i spelet. De vann mot England med 2–0 och har säkrat sin semifinalplats.

Slutligen tillbaka till EM. Uefa har nominerat turneringens tio snyggaste mål.

Personligen röstar jag på Vivianne Miedema mot England som etta, Ana Maria Crnogorcevic som tvåa och Jodie Taylor som trea.

Av rättighetsskäl lade Uefa inte upp några klipp från matcherna under turneringen. Men nu har man alltså börjat göra det. Utöver klippet ovan med de tio snyggaste målen har man även satt ihop en kavalkad av samtliga 68 mål från turneringen. Det klippet är på just under elva minuter, du ser det här:

Den stora guiden till EM:s kvartsfinaler

Publicerad den av
1

I kväll drar kvartsfinalerna i EM i gång. Jag noterar att jag, trots att jag hade flera fel i min stora EM-guide, lyckades pricka sju av de åtta kvartsfinallagen. Det är bara Norge som misslyckats, och Danmark som tillkommit.

Jag har även ännu så länge rätt segrare i skytteligan, för Jodie Taylor leder ju på fyra mål, trots att hon bara har spelat 148 minuter.

Nu är det dags för nya tips. För nu är det nollställt, den enda som hänger kvar från gruppspelet är positiva eller negativa känslor. Så här är mina tankar om de fyra kvartsfinalerna som drar igång i kväll med två riktigt öppna och ovissa drabbningar:

Nederländerna–Sverige
Stadion De Vijverberg i Doetinchem, lördag 18.00

Tips: 49–51
Tv: SVT2 och Eurosport1.

Kommentar: Jag har hela tiden haft en bra känsla inför att möta Nederländerna. Det är en match där alla de ”gamla” svenska spelarna borde ha lätt att tända till lite extra. Det är även en match där Sverige inte behöver känna press att ”det här måste vi vinna”.

Tvärtom slår ju vårt svenska lag nu lite ur underläge, vilket brukar vara en fördel. Tankarna kring laget har ju för övrigt svängt rejält, efter två matcher var vi heta guldkandidater, nu efter Italienmatchen har förväntningarna sänkts betydligt.

För hemmanationen är det annorlunda. Man har tre raka uddamålssegrar i ryggen har laget medvind, och man kommer dessutom att ha stöd från drygt 10 000 supportrar. Men faktum är att jag var lite besviken på de orange supportrarna när jag såg Nederländerna–Danmark. De skapade inte alls det tryck som jag hade förväntat mig, i varje fall inte under matchen. Däremot var det skön stämning inför avspark.

Vem vet, kanske blir det bättre tryck på lilla De Vijverberg (uttalas Fajferbärsch) i Doetinchem. Men jag tror faktiskt att den svenska klacken har hyfsade chanser att hävda sig rätt bra.

Rent sportsligt har alltså Nederländerna imponerat. Framför allt har man öppnat alla tre matcherna väldigt starkt. Här är det förstås otroligt viktigt för Sverige att hålla emot i matchupptakten. Dels för att inte ge hemmalaget extra energi, dels för att vårt lag ju har haft det väldigt jobbigt när det kommit i underläge.

De är ju så att de sju senaste gångerna motståndarna har gjort matchens första mål har Sverige förlorat. Möjligen kan man se det som positivt att senast vi fick kryss från 1–0-underläge var just mot Nederländerna i OS-kvalet i mars i fjol. Och att senaste svenska segern från 1–0-underläge också var mot Nederländerna – i VM-genrepet i slutet av maj 2015.

Det skall dock sägas, att när man tittar tillbaka på 1–1-matchen i Rotterdam förra våren blir man lätt lite skraj. Då hade vi väldig tur som fick 1–1 mot ett nederländskt lag som saknade skadade Lieke Martens, och där man inte hade hittat matchat in spelskickliga Jackie Groenen. Nu i EM har de båda lyft hemmalaget rejält.

Minns att Nederländerna tog en tidig ledning i den där OS-kvalmatchen och att de hade total kontroll på den första halvleken. Ända fram till slutminuten, där mittbacken Kelly Zeeman slog en svag bakåtpassning som Olivia Schough snappade upp och förvaltade på bästa sätt.

Knappt 1,5 år senare är alltså hemmanationen ett par strån vassare i offensiven. Å andra sidan har Sverige byggt en stabilare defensiv, så det där kan kanske jämna ut sig.

Sveriges stora fördel i matchen är att vi har den överlägset största erfarenheter av avgörande utslagsmatcher. Ingen i det nederländska laget spelade senast landet vann en utslagsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen i EM 2009.

Där är det alltså plus för svenskt vidkommande, ett plus som lär växa för varje minut som går av matchen. Det svenska laget är tryggt i att ta matcher till förlängning och straffar. Vi borde också ha lite bättre fysik, speciellt som bara två svenskor har spelat full tid hittills, medan Nederländerna har tvingats slita hårt på sin startelva.

Tyvärr ser det ut som att Pia Sundhage ger Nederländerna lite handikapp genom att inte starta med starkaste elvan. Trots att hon nu har sett att det finns ett väl fungerande anfallspar i Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt att Lotta Schelin funkar utmärkt på kanten, var känslan från gårdagens presskonferens att Sundhage tänker starta med forwardsduon Schelin/Blackstenius i kvartsfinalen. Gör hon det måste jag säga att jag har väldigt svårt att förstå hur hon tänker.

Däremot gillar jag att hon pratar om riskmiminering under den första kvarten. Sverige får som sagt inte bjuda hemmaspelarna på något i matchupptakten, för då kan det här bli riktigt jobbigt. Hemmaspelarna har sett trötta ut i slutet av matcherna, det är då Sverige skall slå till.

När det gäller den nederländska offensiven har den imponerat. Man har ett passningsskickligt mittfält och en väldigt stark anfallslinje. Men det är värt att poängtera att man trots det bara har gjort två spelmål. Alltså trots allt ett färre än Sverige.

Och det är värt att tänka på att det inte behöver vara en fördel att det har gått väldigt bra i gruppspelet. I utslagsmatcher nollställs allt, och om ett lag som gått som tåget plötsligt får lite motgång kan spelarna börja fundera. Och då kan de lag som slår ur underläge plötsligt få ett mentalt övertag. Här har man ju OS-ishockeyn 2002 som bästa exempel. Ni kommer väl ihåg hur Sverige hade tagit full poäng efter att bland annat spelat ut Kanada, medan Vitryssland kom till kvartsfinalen med två raka 8–1-förluster i bagaget. Om ni har glömt hur det gick kan ni ju alltid googla på Tommy Salo…

Tyskland–Danmark
Sparta Stadion i Rotterdam, lördag 20.45

Tips: 49–51
Tv: TV12, Eurosport1 och Cmore Fotboll.

Kommentar: Tyskland är det lag i EM som jag har sett minst av. Jag såg deras match ot Sverige på tv, men de andra två tyska matcherna har ju krockat med Sverige, vilket gjort att jag bara sett väldigt sporadiskt.

Dock har jag noterat att Tyskland har gått runt på mycket folk. Och det känns inte som att det berott på att man tänkt vila spelare, utan på att Steffi Jones inte har fått ihop laget och fortsatt håller på att testa sig fram. Senast provade hon exempelvis mittfältaren Lena Goessling som mittback.

Tyskorna har dessutom bara gjort ett godkänt spelmål, vilket är anmärkningsvärt. När det gäller Danmark har jag sett dem två gånger, mot Nederländerna och mot Norge. Och jag har blivit imponerad. Man hade i och för sig lite flyt mot norskorna på slutet. Däremot var det inte långt ifrån att man snodde både en och tre poäng från värdnationen. Danskorna har kvaliteter som borde passa Tyskland rätt dåligt. Exempelvis skulle ju Pernille Harder:s rörlighet kunna ställa till en del problem.

Danskorna har dessutom ingen som helst press på sig, alla tror ju att de skall åka ut. Eller, inte riktigt alla. Jag tror nämligen på god skrällchans här. Men det förutsätter förstås att Danmark verkligen tror på det, och inte viker ner sig av att ställas mot ”omöjliga Tyskland”.

Minns att Danmark slog ut Frankrike i kvartsfinal i det förra Europamästerskapet. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om de står för en jätteknall även den här gången.

Österrike–Spanien
Koning Willem II Stadion i Tilburg, söndag 18.00

Tips: 60–40
Tv: TV4, Eurosport1 och Cmore Live.

Kommentar: Österrike var min skrällvarning i det här mästerskapet. Så långt är jag stolt över mitt tips.

Inför avspark tippade jag att Dominik Thalhammer:s lag skulle gå till kvartsfinal, men jag gav dem ändå bara sju procents chans att erövra en medalj. Den procentsatsen är alltså nu uppe i 60.

Det österrikiska laget har ju nämligen varit ännu bättre än jag trott. För vem hade för några veckor sedan kunnat tro att laget skulle vinna grupp C före Frankrike? Österrike har dansat sig fram till kvartsfinal på ett imponerande sätt.

Fast det där med dansen gäller bara efter slutsignalerna. Under matcherna är det stenhårt jobb som varit Österrikes framgångsrecept. Laget har ett imponerande presspel, där flera spelare springer kopiösa sträckor.

När jag såg Österrike spela 1–1 mot Frankrike imponerades jag mest av lagkaptenen och speldirigenten Viktoria Schnaderbeck samt av fantastiskt löpstarka Nicole Billa. I de båda matcher Österrike har vunnit har skadedrabbade Schnaderbeck bara agerat inhoppare. Man har alltså viss bredd i truppen också.

Sett till gruppspelet är alltså Österrike klara favoriter i den här kvartsfinalen. Spanien är ju nämligen en besvikelse. Laget har massor av duktiga passningsspelare, men man saknar offensiv genombrottskraft.

Efter att ha bjudits på två mål av ett taffligt portugisiskt mittförsvar i den första halvleken av öppningsmatchen har Spanien spelat fem halvlekar utan att göra mål. Tänkta skyttedrottningen Jennifer Hermoso, som öst in mål tidigare under säsongen – både i ligan och i landslaget – verkar helt ur form.

Efter torsdagens 1–0-förlust mot Skottland pratade jag med en spansk radiojournalist. Jag frågade henne bland annat hur förbundskaptenen motiverat att inte Vero Boquete är med i EM. Svaret var:

”Han säger att han har 23 spelare som är bättre.”

Men ingen målskytt.

”Nej, han har lämnat Boquete hemma och även Atletico Madrids skyttedrottning Sonia Bermudez. Vi har fått en fantastisk lottning. Men vi trodde att Skottland skulle vara en lätt match. Men se hur det gick, vi klarade inte av att gå vidare själva, utan räddades av England. Hur skall det gå mot Österrike?”

Ja, den frågan känns motiverad. Speciellt som Spanien har problem i backlinjen. Där är framför allt mittbacken Andrea Pereira det svaga kortet. Hon är långsam i vändningarna och både England och Skottland har haft ganska klara strategier att hela tiden söka in med bollar på ytan bakom henne.

Det lär även kontringsstarka Österrike göra.

England–Frankrike
Stadion De Adelaarshorst i Deventer, söndag 20.45

Tips: 65–35
Tv: SVT1 och Eurosport2.

Kommentar: Det här blir den sista matchen jag kommer att se på plats innan jag vänder hem till Sverige. Jag hoppas att min EM-resa skall få en riktigt skön avslutning.

För det är ju en match mellan det lag som varit klart bäst i gruppspelet, England, och det lag som har klart störst potential, Frankrike.

Ännu så länge har jag inte lyckats se de engelska lejoninnorna på plats. Men jag har sett de två matcher där de spelade med sitt A-lag på tv, och man har verkligen en härlig trygghet och stabilitet i försvarsspelet.

Dessutom har man ju glödheta Jodie Taylor som hugger på allt. Hittills har hon gjort mål var 37:e minut i EM. Det är grymt imponerande. Hon har dessutom på egen hand gjort fler än vad Frankrike gjort på tre matcher.

För Frankrike är en besvikelse så här långt. Laget tog sig vidare ur gruppspelet med ett nödrop. Jag har sett deras två senaste matcher på plats, och båda gångerna har de haft extremt svårt att spela sig till målchanser.

På tre matcher har man inte heller gjort ett enda spelmål, utan de tre mål man har gjort har alla kommit på fasta situationer.

På presskonferenserna har deras förbundskapten Olivier Echouafni har hittat olika saker att gnälla på, inte minst på motståndare som backar hem och krymper ytor. Det känns som ett tecken på frustration över att han inte kunnat få ordning på lagets anfallsspel sedan skadan som gjorde att Amel Majri missade EM.

Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney är fantastiska bollspelare, rörliga och med skön bolltouch – men ingen av dem känns helt i toppform. Det tredje forwardsalternativet Marie-Laure Delie är statisk och lättläst, vilket gör att Echouafni lär ha en hel del funderingar över hur han skall lösa anfallsgåtan mot England.

Han får även fundera lite över backlinjen. Ytterbacken Eve Periset är ju avstängd till följd av sin målchansutvisning mot Schweiz, dessutom har mittbacken och lagkaptenen Wendie Renard dragit på sig två gula kort och får också se matchen från läktaren.

Framför allt Renard är ett stort avbräck. Även om både Griedge Mbock Bathy och Laura Georges är mycket duktiga mittbackar har de inte spelat så mycket ihop. Och Renard är ju kanske världens bästa försvarsspelare.

Frankrike har även historiken emot sig. Det är i medaljmatcherna det roliga brukar ta slut för franska lagen. Egentligen ser jag inget som talar för att det här laget skall vara mentalt starkare än tidigare franska upplagor.

Det var ju mer ett grovt schweiziskt misstag än fransk styrka som gjorde att fransyskorna lyckades gå vidare till kvartsfinal. Och när jag efter Österrikematchen pratade med Frankrikes bästa spelare hittills i EM, Amandine Henry, kändes det inte som att hon var övertygad om att laget skulle få ordning på spelet.

Ser man till den fysiska biten har England vilat hela sitt A-lag. Man spelade ju med en ren reservuppställning mot Portugal. Där är det alltså fördel England.

Jag tror alltså på engelsk seger. Men jag kastar in två brasklappar. Den ena är att England faktiskt inte har besegrat Frankrike sedan damfotbollens barndom – 1974. Det andra är att dagens Frankrike är väldigt svårt att besegra. Laget har världens längsta nu löpande sviten av landskamper utan förlust, den är uppe i 14 raka matcher.

Senaste förlusten kom mot Kanada den 13 augusti i fjol. Och just det, det var ju senaste gången fransyskorna spelade en kvartsfinal i ett stort mästerskap…

Svenska startelvan bekräftad

Publicerad den av
5

Alldeles nyss kom bekräftelsen, Pia Sundhage kör på den startelva som Fotbollskanalen avslöjade tidigare i dag.

Italien startar så här: Laura Giuliani – Alia Guagni, Elena Linari, Cecilia Salvai, Linda Tucceri Cimini – Aurora Galli, Daniela Stracchi, Martina Rosucci – Melania Gabbiadini, Daniela Sabatino, Barbara Bonansea.

Lena Goessling

I dagens andra match, där ju Tyskland måste ta poäng mot Ryssland för att avancera, där gör tyskorna flera ändringar i sin startelva. Där kommer bland annat Lena Goessling och Sara Doorsoun-Khajeh in. Goessling står uppsatt som mittback, men nog borde väl Kristin Demann flytta ner där och lämna plats på mittfältet för Goessling?

Med hjärtat i motståndarlägret

Publicerad den av
1

Under måndagen avslutas grupp A med matcherna Nederländerna–Belgien och Norge–Danmark.

Därmed är det läge att berätta historien om Jackie Groenen (uttalas Schroonen), den nederländska mittfältsstjärnan som ville spela för Belgien – men stoppades av Fifa.

Jackie Groenen

22-åriga Groenen är en idrottstalang lite utöver det vanliga. Redan som 17-åring värvades hon till Duisburg i Frauen–Bundesliga. Då valde hon att lägga ner den judokarriär som bland annat givit ett JEM-brons och en mängd nederländska mästerskapstitlar. Efter Duisburg har hon gjort en säsong i Chelsea och nu två i Frankfurt.

Groenen är född i Tilburg i Nederländerna, men uppvuxen i Poppel, som ligger i Belgien, precis vid gränsen mot Nederländerna. Trots att hon bodde i Belgien representerade hon Nederländerna på ungdomsnivå, både i fotboll och judo.

När hon blev senior ville dock Groenen byta landslag till Belgien. Det fanns bara ett krux, hon hade inget belgiskt pass. Och Fifa gjorde klart att de bara godkände nationsbytet om Groenen skaffade sig belgiskt medborgarskap.

När det stod klart att processen skulle ta flera år ångrade sig Groenen. Strax innan OS-kvalet förra våren förklarade den spelskickliga mittfältaren att hon trots allt ville spela för Nederländerna. Och nu är det alltså dags för Groenen att för första gången spela en tävlingsmatch för Nederländerna mot det lag hon helst vill representera, Belgien.

Mariann Gajhede Knudsen

Saken är att det finns en liknande historia i måndagskvällens andra match. Fast där handlar det om en ledare, och inte en spelare. Det är den före detta Linköpingsspelaren Mariann Gajhede Knudsen spelade den första halvan av EM-kvalet för Danmark. I vintras rekryterades hon som fystränare av Martin Sjögren och Norge.

Tillbaka till Groenen. Personligen tycker jag att hon är en av EM:s mest intressanta spelare så här långt. Hon var lysande i 90 minuter mot Norge och i 45 mot Danmark. Hon är exempelvis fantastiskt bra på att sticka in precisa passningar bakom motståndarnas backlinje, ofta till snabba Shanice van de Sanden.

Jag satt och studerade Groenen under den nederländska uppvärmningen och såg hur bra hon rör sig. Hon ville hela tiden ha bollen och såg alltid till att vara spelbar. Dessutom gör nog judoträningen att hon har en väldigt bra balans, trots att hon är liten och inte speciellt muskulös.

För Nederländerna gäller följande i kvällens match mot Belgien:
1) Tar man poäng vinner man gruppen.
2) Vid förlust blir man grupptvåa – om Norge samtidigt tar poäng av Danmark.
3) Om Nederländerna förlorar och Danmark samtidigt slår Norge riskerar däremot Nederländerna att åka ut. Då avgörs avancemanget på de inbördes resultaten mellan Nederländerna, Belgien och Danmark. Den tabellen ser just nu ut så här:

1) Nederländerna  1  1–0   3 (+1 mot Norge)
2) Danmark           2  1–1   3 (har inte mött Norge)
——
3) Belgien              1  0–1   0 (+2 mot Norge)

Men om Belgien vinner med två måls marginal faller Nederländerna ner i botten på tabellen. Skulle Belgien vinna med 1–0 hamnar alla tre lika. Då avgör resultatet mot Norge, och där ligger Nederländerna i alla fall bakom Belgien.

För Belgien gäller följande mot Nederländerna:
4) Laget går vidare om man vinner mot Nederländerna. Man gör det som gruppetta, om Danmark samtidigt tappar poäng.
5) Om man slår Nederländerna med 1–0 samtidigt som Danmark vinner mot Norge med 2–0 går Belgien och Danmark vidare, den inbördes placeringen avgörs av Fair play. Där ligger Danmark illa till med sju gula kort, mot Belgiens tre.
6) Belgien kan även gå vidare vid kryss, men då gäller att Norge samtidigt måste vinna mot Danmark.
7) Belgien kan även gå vidare vid förlust, men då måste Norge vinna med ett eller två måls marginal mot Danmark. I det läget blir det nämligen inbördes möte mellan Belgien, Danmark och Norge. Och den tabellen ser just nu ut så här:

1) Belgien     2    2–1   3
2) Danmark  1    1–0   3
——
3) Norge       1    0–2   3

För Danmark gäller följande mot Norge:
8) Tar man fler poäng än Belgien går man vidare som grupptvåa.
9) Blir det kryss i båda matcherna går Danmark också vidare som grupptvåa.
10) Om Belgien vinner sin match med uddamålet, och gör fler mål än ett (alltså 2–1, 3–2 och så vidare) är Danmark utslaget oavsett resultat mot Norge.
11) Om Danmark vinner, samtidigt som Belgien vinner med två mål eller fler mot Nederländerna är danskorna vidare som grupptvåa.
12) Om Danmark vinner med 1–0 mot Norge samtidigt som Belgien vinner med 1–0 mot Nederländerna är Belgien klara gruppsegrare. Vilka av Danmark och Nederländerna som blir tvåa avgörs av vilka som skött sig bäst i Fair Playligan. Där är det fördel Nederländerna, som bara har ett gult kort hittills, medan Danmark har sju.
13) Vinner Danmark med minst två måls marginal mot Norge samtidigt som Belgien vinner med 1–0 mot Nederländerna är Danmark vidare.
14) Danmark kan inte gå vidare vid förlust mot Norge.

Slutligen gäller följande för Norge:
15) Enda chansen att gå vidare är att vinna mot Danmark med minst tre måls marginal samtidigt som Belgien förlorar mot Nederländerna. Då blir det tabellen under punkt sju som gäller, och där måste alltså Norge upp på plusmålskillnad.

Jag kan ha missat något scenario, men tror att jag fick med de flesta. Båda matcherna spelas för övrigt 20.45.

Snack med Amandine Henry och Nicole Billa

Publicerad den av
1

I dag är första dagen sedan jag kom ner till Nederländerna där jag inte kommer att åka och se någon match. Visst har det känts lockande att åka till Breda och se England–Spanien, men samtidigt är det nödvändigt med lite vila. Det tar en hel del energi att både haka på Sverige och resa runt på matcher.

Men efter den här vilodagen väntar fyra raka matchdagar. Planeringen är att i tur och ordning se Norge–Danmark i Deventer, Sverige–Italien i Doetinchem, Schweiz–Frankrike i Breda och Skottland–Spanien i Deventer.

Kanske kan någon av de matcherna nå upp till samma nivå som den match jag såg i går kväll. För som jag skrev redan då, Frankrike–Österrike är den klart bästa matchen jag sett hittills. Den engagerade mig exempelvis mycket mer än Nederländerna–Danmark.

Kanske att det där hade med förväntningar att göra. Jag hade skruvat upp hoppet rejält om Nederländerna–Danmark, medan jag inte riktigt trodde att Österrike skulle kunna stå upp mot fransyskorna.

Faktum är ju i grupp C att Österrike nu har det klart bästa utgångsläget inför slutomgången. Om Frankrike gör sitt jobb och tar poäng av Schweiz är Österrike klart för kvartsfinal. Då behöver österrikiskorna inte ens ta poäng av redan utslagna Island.

För Frankrike däremot är poäng mot Schweiz ett måste – i varje fall på förhand. För om fransyskorna förlorar samtidigt som Österrike tar poäng av Island, då är Frankrike utslaget.

Och det märktes både under och efter gårdagens match att det franska lägret är lätt skakat. Jag gillar ju både Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney som spelare. De har båda underbar bolltouch och dessutom såväl härligt rörelseschema som speluppfattning.

Men i går var Thiney inblandad i baklängesmålet – man får inte försöka klacka i eget straffområde när det finns andra alternativ…

Och Le Sommer hängde med huvudet lite för mycket. Det känns för övrigt som hennes stora svaghet, att hon inte kan släppa missar utan bär med sig dem alldeles för lång tid.

Den tredje franska forwarden, Marie-Laure Delie, kändes alldeles för statisk. Hon stod ofta ganska stilla i ytan framför de österrikiska mittbackarna och väntade på bollen. Det är ju en dröm för en försvarsspelare att hela tiden ha sin motståndare stående framför sig.

Olivier Echouafni

På presskonferensen uttryckte förbundskapten Olivier Echouafni frustration över att motståndarlagen backat hem och använt sig av en ”destruktiv taktik” i båda de första matcherna. Han tyckte att motståndarna borde prova att spela med en mer konstruktiv  spelidé.

När Österrikes förbundskapten Dominik Thalhammer hörde det sa han att den taktik Österrike använder sig av är konstruktiv för dem, och så tillade han att:

”Vi har inga spelare av världsklass.”

Det har Frankrike. Bäst av dem i går var målskytten Amandine Henry. Jag fick en två minuter lång, exklusiv intervju med henne i den mixade zonen efteråt. Först ursäktade sig Portlandstjärnan med att hon inte pratar perfekt engelska. Det hade hon inte behövt, för även om hennes svar kanske inte var grammatiskt perfekta, var det ju inga problem att förstå henne.

Amandine Henry

Min första fråga till henne var om hon i besvikelsen över två tappade poäng kunde se att det fanns något positivt i att damfotbollen växer och att lag som Österrike flyttar fram sina positioner. Här är svaret:

– Ja, det är positivt eftersom matcherna blir jämnare, alla lag har chansen att vinna – eller förlora. Vi såg i går hur Tyskland hade besvär att vinna mot Italien och nu det här. Men vi har ju fortfarande chansen att gå vidare genom ett bra resultat mot Schweiz, så vi är fortsatt positiva.

Ja, för ni är ju fortfarande en av de stora favoriterna att vinna hela turneringen.
– Jag vet inte om vi är favoriter eller inte. Vi måste vinna mot Schweiz först – efter det får vi se. Det kommer att bli svårt, men allt är möjligt.

Slutligen berömde jag Henry för att hon kom upp väldigt högt när hon nickade in kvitteringsmålet.

– Ja, jag vet. Men det var hörnans förtjänst, bollen kom perfekt till mig.

Om det var nedslaget och lätt oroligt i det franska lägret var det eufori i det österrikiska. Spelarna hade inte bråttom genom den mixade zonen, utan verkade vilja prata hur mycket som helst om den oväntade poängen.

Min tyska är inte klockren, men tillräcklig för att förstå rätt mycket. Jag lyssnade först både på målvakten Manuela Zinsberger, som var mycket stolt över sina fina räddningar på slutet, och på målskytten Lisa Makas. Det var inte svårt att uppfatta att den senare var överlycklig både över sitt mål – och över poängen. Hon sa bland annat att:

”När man lyckas med en sådan laginsats måste man naturligtvis få dansa lite efteråt för att fira.”

För ungefär en kvart efter slutsignalen både sjöng och dansade det österrikiska laget för sina supportrar:

I varje match utnämns en matchens spelare. Ofta känns det som att det priset lite av slentrian går till någon som gör ett avgörande mål, och inte till den som varit bäst. I går var jag dock helt på juryns sida när den valde ut den hårt arbetande Hoffenheimmittfältaren Nicole Billa. Hon imponerade stort på mig med sin löpkapacitet och sin sköna tajming i presspelet.

Nicole Billa

Jag fick en exklusiv intervju på några minuter med henne på engelska. Fast först lyssnade jag på när en österrikisk reporter snackade med henne på österrikisk tyska. Han frågade:

Hur känns det att bli matchens lirare i en match där ni lyckas ta poäng mot Frankrike, något ingen hade räknat med?
– Man är förstås stolt över laginsatsen. Periodvis fick vi kämpa mycket, periodvis fick vi till lite eget spel, men som underdog får man räkna med att det blir mycket kämpande mot ett lag som Frankrike.

Teoretiskt räcker det nu med en poäng mot Island för att gå till kvartsfinal. Hur tänker ni kring det?
– Vi har sagt att vi tar det match för match. Naturligtvis får man drömma, men Island är ett svårt motstånd, det blir säkert en tuff kamp.

Om ni skulle gå vidare, vilka vill ni helst möta – England eller Spanien?
– Det blir svårt vilket som. Men först måste vi går vidare, så vi får se.

Det har varit höga tittarsiffror på era matcher och ni hade en stor supportergrupp på plats här. Hur ser ni på intresset kring er hemifrån Österrike?
– Naturligtvis är vi glada och stolta över att så många är intresserade. Jag hoppas att de märker vilken fin laganda vi har både på och vid sidan av planen, och att den kan inspirera

Där tog jag över intervjun, och gav Billa en nyhet som gjorde att hennes breda leende blev ännu bredare. Jag meddelade henne att om Frankrike tar poäng av Schweiz är Österrike redan vidare.

– Va, vad säger du? Hur gick den andra matchen, jag har inte hört resultatet.

Schweiz vann med 2–1, så Island är utslaget. Om Frankrike tar poäng mot Schweiz går ni vidare med de fyra poäng ni redan har.
– Ok, det låter fantastiskt. Men vi kan inte lita på det, utan måste försöka klara av den sista matchen mot Island, som kommer att bli väldigt tuff. Skulle vi gå vidare hade det varit en stor dröm, vi är redan väldigt stolta över vad vi gjort i EM.

21-åriga Billa spelar alltså för Hoffenheim i Frauen-Bundesliga. Där blev det tre mål på 17 matcher från start och fyra inhopp den senaste säsongen. Jag kollade vad hon har för framtidsdrömmarm rent klubbmässigt.

– Jag har skrivit ett tvåårskontrakt eftersom jag utbildar mig till skolsköterska. Efter det får vi se vart jag kan hamna. Jag har ingen drömklubb, i nuläget är utbildningen viktigast, så jag skapar mig en bra framtid.

Du sprang väldigt långa sträckor i dag. Gör du alltid det?
– Ja, det är min stil att sätta hög press på motståndarna. Det är ett tufft jobb, men en sådan här dag är det okej…

Hela ert lag var bra på att sätta press.
– Ja, i defensiven vill vi spela ett intensivt presspel, där vi ligger kompakt. När vi vinner bollen vill vi ställa om snabbt framåt.

Du blev utbytt i 85:e minuten, hur var det att sitta på bänken och se trötta lagkamrater kämpa på slutet? Ni var ju dessutom bara tio spelare från minut 88.
– Det var många som var trötta, och det var nästan katatstrofalt nervöst att följa slutminuterna från bänken. Men nu är vi både stolta och glada.

Slutligen, vad var det för sång ni sjöng för era supportrar efter matchen?
– ”I am from Austria” en väldigt traditionell sång i Österrike som alla kan. Det var kul, det var ett speciellt ögonblick och då får man göra något extra.

 

 

Den stora EM-guiden – De vinner

Publicerad den av
Svara

Det har blivit dags för den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Det är således dags att avslöja hur guld och silver fördelas i mitt tips. Mina finallag är alltså England och Tyskland.

Innan jag fortsätter vill jag klargöra att procentsiffrorna i guiden vad gäller guld- och medaljchans är bedömda chanser nu, alltså inför mästerskapet. Jag har försökt att hålla isär de bedömningarna och mina tips. Det har exempelvis gjort att min bedömning är att Sverige på förhand har större medaljchans än Norge, mycket beroende på att svenskorna har en på pappret enklare grupp.

För er som har missat de fyra tidigare delarna av guiden finns de här:
* Del 1, lag 13–16
* Del 2, lag 9–12
* Del 3, lagen som åker ut i kvartsfinal
* Del 4, bronsmedaljörerna, plus skytteligan

Nu till de båda lag jag tippat fram till finalen. Medan nästan alla experter nämner Tyskland och Frankrike som de stora guldfavoriterna har England fått smyga med i skymundan. Det känns lite konstigt, eftersom det engelska laget är högklassigt.

Det är dessutom ett lag som har byggts upp under en längre tid och är väl samspelt. Det blev bästa europeiska lag i VM för två år sedan, där man tog bronset efter seger mot just Tyskland i matchen om tredje pris. Där var ju laget dessutom smärtsamt nära en finalplats, ni minns väl att man föll på ett självmål i 92:a minuten mot Japan i semin.

En del av mig vill sticka ut hakan och tippa engelskt guld. Men jag har ju dragit fram Tyskland till finalen, och i stora finaler har ju tyskorna haft en makalös förmåga att vinna. Tyskland har totalt varit i tolv finaler i OS, VM eller EM – och vunnit elva. England har nått två finaler – och förlorat båda.

Därför ser mitt tips ut så här:

2) England
Världsrankning: 5 – har som bäst varit rankat som nummer 4.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Skottland den 19 juli 20.45, 2) Spanien den 23 juli 20.45, 3) Portugal den 27 juli 20.45.
Guldchans: 20 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner sin grupp, tar sig till final – men där förlorar man mot Tyskland.
Profiler: Stephanie Houghton, Lucy Bronze och Jordan Nobbs.
Trolig startelva: Karen Bardsley – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Toni Duggan, Jade Moore, Jill Scott, Jordan Nobbs – Francesca Kirby och Jodie Taylor.

Kommentar: England gjorde fiaskoresultat vid EM i Sverige 2013. Laget tog bara en poäng, blev sist i sin grupp – och fick åka hem med svansen mellan benen. Misslyckandet blev slutet på posten för förbundskapten Hope Powell.

Hon ersattes av Mark Sampson, som nu haft nästan fyra år på sig att bygga sitt lag. Han lär känna sig färdig, i varje fall drar jag den slutsatsen ifrån att han tog ut sin EM-trupp redan den 3 april, alltså tre månader innan han behövde och även innan den engelska ligan drog i gång för året.

Den rekordtidiga uttagningen var förstås bra för de uttagna, som kunde känna trygghet under våren. Men det var ju förstås tveksamt för spelare på gång uppåt. De fick ju aldrig chansen.

England är nu rankat som tredje bästa europeiska lag bakom Tyskland och Frankrike. Och engelskorna skall verkligen ses som första utmanare till de stora favoritnationerna. Under året har förbundskapten Sampson i princip spelat med två olika landslag – och båda har visat klass.

Man har i och för sig förlorat med uddamålet både mot just Tyskland och Frankrike, men man har vunnit med 1–0 borta mot USA…

…och på sistone visat god form genom att rada upp segrar mot Österrike, Schweiz samt Danmark.

Kollar man på truppen skulle jag säga att svagheten finns på målvaktssidan, även om jag fått känslan av att båda alternativen Karen Bardsley och Siobhan Chamberlain är betydligt säkrare nu än de var för några år sedan.

I backlinjen har man många intressanta spelare. Jag tycker ju att England just nu har världens bästa högerback i Lucy Bronze. Hon är duktig defensivt, och dessutom ett offensivt vapen. Lödet i hennes högerdoja går ju inte av för hackor. Framför allt har hon smällt en ett par grymma mål på halvvolley.

Man har även en väldigt bra frisparksskytt i mittbacken Steph Houghton. Hon ställde in siktet under lördagen:

Offensivt kommer garanterat den lilla liraren Jordan Nobbs att ligga bakom mycket. Hon smyger in från kanten och letar efter luckor för att slå precisa genomskärare. Nobbs är en underskattad speluppläggare med härlig speluppfattning och bra känsla i de fasta situationerna. Min uppfattning är att hon redo att få ett brett internationellt genombrott.

https://twitter.com/WoSoComps/status/886563412490235904

Och skulle Nobbs ha en dålig dag kan England alltid kasta in pålitliga Karen Carney, som ju också är en kreativ spelare som utgår från kanten. Centralt är Jill Scott en duktig djupledslöpare.

Längst fram på topp har man fyra heta forwards. Fran Kirby och Jodie Taylor har varit förstavalen under våren, de har också båda varit vassa på att hitta målet. På sistone har dock även Ellen White visat het målform, vilket innebär angenäma problem för förbundskapten Sampson.

Som grädde på moset finns ju även spektakulära Toni Duggan, som blev klar för Barca i förra veckan.

Jag skriver spektakulära eftersom Duggan är lite av expert på att göra drömmål. Utöver Duggan är alla i det engelska laget hemmabaserade. Att de engelska klubblagen numera erbjuder professionell träning har förstås också hjälp till att lyfta landslaget.

Och i det här mästerskapet kommer England att gå vidare ur gruppspelet. Laget skall slå Skottland och Portugal. Frågan är bara hur långt det bär. Jag tror att engelskorna har bra chans i en kvartsfinal, även om man skulle stöta på Frankrike.

Men mer troligt är att det blir som mitt EM-tips, alltså att England vinner grupp D och slipper fransyskorna i kvarten. Vilket det än blir av Schweiz, Island eller Österrike är det en match England skall vinna. Engelskorna känns även som klara favoriter i semifinalen mot Norge eller Sverige. Men något engelskt guld tror jag alltså inte på. Guldet går nämligen till…

Tyskland

1) Tyskland
 Världsrankning: 2 – har som bäst varit rankade som nummer 1.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Sverige den 17 juli 20.45, 2) Italien den 21 juli 20.45, 3) Ryssland den 25 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 70 procent
Tips: Tar EM-guld – som alltid.
Profiler: Dzsenifer Marozsan och Sara Däbritz.
Trolig startelva: Almuth Schult – Anna Blässe, Kristin Demann, Babett Peter, Carolin Simon – Sara Däbritz, Linda Dallmann, Lina Magull – Dzsenifer Marozsan – Svenja Huth, Hasret Kayikci.

Kommentar: Tyskland har en fantastisk EM-historia. Efter ett inledande misslyckande 1984 – man missade topp åtta i det första Europamästerskapet – har man dominerat stort. Tyskorna har vunnit åtta guld på de senaste nio EM:en.

Till slutspelet i Sverige 2013 kom man med ett nytt och orutinerat lag. Man inledde också svagt med kryss mot Nederländerna och förlust med Norge, vilket väckte massor av frågetecken. Men till slut stod tyskorna ändå där med guldmedaljerna – som de brukar. Ni minns väl Anja Mittag:s guldmål?

Lagbilden en bit upp i inlägget är för övrigt Tysklands startelva från finalen på Friends Arena för fyra år sedan. Där hade man följande uppställning (4–2–3–1): Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Nadine Kessler, Lena Goessling – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Simone Laudehr – Celia Sasic (hette då Okoyino da Mbabi).

Det är inte många spelare från det guldlaget som är kvar fyra år senare. Tyskland har inte bara bytt förbundskapten från stenhårda Silvia Neid till mjukare Steffi Jones, man har också genomfört en närmast total generationsväxling.

Faktum är att man även får klara sig utan stora delar av det gäng som vann OS-guld i fjol. Trion Melanie Behringer, Krahn och Bartusiak har slutat att spela med landslaget. Dessutom har startspelarna Alexandra Popp och Melanie Leupolz fallit bort på grund av skador. Goessling ingår i truppen, men är matchotränad efter att ha missat hela våren till följd av skador.

Även i OS inledde Tyskland för övrigt knackigt, man föll bland annat mot Kanada i gruppspelet. Men återigen reste sig tyskorna och stod till slut där med guldet. Man har helt enkelt en svårslagen vinnarkultur, som gör att man lätt tippar tyskt.

Nu är det långt ifrån självklart med tyskt guld i Nederländerna. Det är fler lag än vanligt som utmanar, och generationsväxlingen har gjort att årets tyska lag alltså är ännu mer oprövat än det som vann 2013.

Tyskland har ändå massor av högklassiga spelare, så många att man ju återigen har ansett sig ha råd att peta Lyonspelaren Pauline Bremer – precis som i OS. Man frågar ju sig vad hon kan ha gjort förbundskaptenerna för ont. För i min värld borde hon vara självklar i den tyska truppen.

Trots få profiler och avsaknad av Bremer tycker jag att nya förbundskaptenen Steffi Jones håller på att skapa något spännande. Hon har lämnat den gamla tyska stilen med fysik och tyngd för att bygga ett lag som spelar på teknik och fart. Spelstilen är ett 4–3–3 där lagkaptenen och storstjärnan Marozsan har en fri roll. Det är just hon som skall bära laget.

Men det finns fler spännande spelare i den preliminära startelvan. I genrepet mot Brasilien hade Jones exempelvis valt ett otroligt offensivt balanserat tremmannamittfält. Det bestod av Sara Däbritz, Linda Dallmann och Lina Magull – tre rätt småväxta spelare som jag snarare ser som forwards än bollvinnare. Det blir spännande att se hur deras arbetsfördelning kommer att se ut.

Här är förresten ett väldigt roligt litet tips till Pia Sundhage på hur man effektivt kan stoppa Magull…

Linda Dallmann är en annan ny bekantskap på mittfältet. Hon har en grym teknik, är en riktig bolltrollare som blir spännande att följa.

Men det saknas alltså en mer utpräglad bollvinnare på det tyska mittfältet. Det är överhuvud taget stora frågetecken för defensiven. Målvakt Almuth Schult blandar och ger. I genrepet mot Brasilien bjöd hon exempelvis på ett väldigt billigt mål.

Det finns även frågetecken för mittförsvaret. Där hade tyskorna problem i fjol, och det känns inte starkare i år. Ändå är jag alltså så tråkig att jag tror att det går som vanligt – att Tyskland ändå vinner.

Jag tror nämligen att tyskornas anfallsspel kommer att vara såpass bra att det kompenserar försvarsbristerna. När det gäller målgörandet är det inte självklart vem det är som skall kliva fram.

Tyskorna gjorde 35 mål i EM-kvalet, Alexandra Popp var bästa målskytt med sina fem fullträffar. Ingen annan gjorde fler än tre mål.

Nu när Popp är skadad är det upp till andra att ta över. Som det har sett ut på våren kommer Steffi Jones satsa mer på kvicka, tekniska och rörliga forwards än på fysiska. Det var exempelvis duon Hasret Kayikci (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam) som startade på topp i genrepet. Lite intressant att Jones valt oprövade Kayikci som blev trea i Frauen-Bundesligas skytteliga på tolv mål före vinnaren Mandy Islacker, som gjorde 19.

Slutligen en liten kommentar till tipsen kring tyskorna. Jag tror att laget vinner grupp B, mycket beroende på att de möter Sverige i första omgången, och svenskorna aldrig brukar vara bra i sina öppningsmatcher.

I kvartsfinal tippar jag en spännande drabbning mot Nederländerna, en match som borde kunna bli rätt målrik. Men både där och i semin mot Spanien tror jag att den tyska vinnarmentaliteten väger tungt. Det gör den även i finalen mot England – och därmed fastnar jag vid ett förutsägbart och allmänt dödstråkigt tips: Tyskland tar guld igen.

Det var min presentation av alla EM-lagen. Vill ni läsa fler genomgångar rekommenderas de som finns i engelska tidningen The Guardian. Den är förstås på engelskal, och där har skribenter från respektive land fått kommentera sitt eget lag i ett kort stycke. Det är mycket läsvärt.

Så här med mindre än 24 timmar till avspark tänkte jag även passa på att dela ut en titel till Island.

Det är ju inte mycket som talar för att laget kommer att vinna någon medalj i EM. Men islänningarna vinner uppladdningen på knockout. Man blir ju närmast rörd när man ser bilderna från när laget i går lämnade flygplatsen Keflavik för att åka till Nederländerna:

Om det finns en risk att det inte blir någor firande efter EM gäller det att passa på innan. Guld till Island i den disciplinen alltså.

Det blir isländskt guld även i disciplinen om från vilket land de mest påkostade och väl genomarbetade reklamkampanjerna med EM-spelare kommer. Har ni inte sett dem är det bara att njuta av de här båda klippen:

Nu är det dags att sätta punkt, och börja ladda för söndagens öppningsmatch mellan Nederländerna och Norge.

Förutsättningarna för den beskrivs här på holländska av Sverigebekanta Kirsten van de Ven. Trots att jag normalt tycker att holländska är ett omöjligt språk förstår man ju vad hon säger i det här inslaget. Eller hur?

Det händer grejer i Rosengård

Publicerad den av
6

FC Rosengård i mars 2016

Spelmässigt verkar Rosengård ha fått upp flytet. Över de fem senaste omgångarna har Malmölaget tagit flest poäng i serien, 13. Det är en poäng mer än Linköping och fyra fler än LB07 och Djurgården.

Rosengård har dessutom hållit nollan i fyra av de fem matcherna, och verkar som sagt ha hittat rätt.

Därför kommer sommaruppehållet högt olämpligt för Rosengård. Inte minst eftersom det verkar bli en rejäl utseendeförändring på spelartruppen. Och vid stora förändringar är det inte ovanligt att det hackar lite innan man fått balans i elvan. Och med fem poängs avstånd upp till Linköping tål inte Rosengård mycket hackande.

Vad är det då som händer i Malmöklubben?

Klart är att Amanda Ilestedt lämnar för tyska Turbine Potsdam och att danska Sofie Junge Pedersen inte får förlängt kontrakt. De båda avtackades i går. Klart är också att Simone Boye Sörensen anländer ifrån Bröndby.

Emma Berglund

I dag avslöjades först den för klubben positiva nyheten att Anja Mittag förlängt sitt kontrakt med två år. Dessutom har Sydsvenskan kommit med två betydligt sämre nyheter för Rosengård. Dels att PSG vill köpa Emma Berglund, dels att Barcelona vill köpa Lieke Martens.

För Berglund skulle det kunna vara ett lyft att komma till den franska storklubben. Jag tycker inte att hennes utvecklingskurva har pekat åt rätt håll de senaste två åren. Kanske kan en flytt bidraga till ett välkommet lyft för mittbacken.

För Martens ser utvecklingskurvan mycket mer positiv ut. Det gör i sin tur att förlusten av den nederländska stjärna känns tyngst för klubben. Det innebär inte att det är bra att tappa halva backlinjen på en gång.

Rosengård tappade man ju även Marta precis innan avspark i damallsvenskan. Klubben situation börjar alltmer likna hur det ser ut i toppklubbar i exempelvis Nederländerna och Frankrike på herrsidan. Alltså att de får räkna med att de kan bli söndervärvade i varje övergångsfönster. Tråkigt.

Kanske kan det här avgöra den damallsvenska guldstriden. För nu talar ju det mesta för att den kommer att stå mellan Linköping och Rosengård – om det nu blir någon strid. LFC har ju varit väldigt stabilt. Östgötarna har inte vunnit med lika överlägsna siffror som i fjol, men de har i alla fall vunnit nio av tio matcher, vilket är mycket imponerande.

För Rosengård väntar en tuff bortamatch i Piteå innan EM-uppehållet. Den spelas på torsdag, samtidigt drabbar Eskilstuna och Linköping samman. Det är Eskilstunas chans att återigen ta sig in i guldstriden.

Den elfte omgången startar redan i morgon. Då tar formstarka Djurgården emot formsvaga jumbon Kif Örebro. Det rimliga tipset är en säker etta. Men i årets damallsvenska verkar det inte finnas så många säkra tips vid sidan av Linköping.

Ett annat säkert tips är att Tabitha Chawinga gör mål i varenda match. Och skall man tro Kvarnsvedens tränare Jonas Björkgren finns det hopp om att målfesten fortsätter året ut. Som jag skrev i förra inlägget, ta chansen ni som har möjligheten att se henne live innan hon flyttar söderut.

I elitettan det också ett bergsäkert tips – Växjö DFF. I dag vann fullpoängaren borta mot Uppsala med 4–0 efter två mål av skytteligaledaren Anna Anvegård, som dock själv bara trodde att hon gjort ett. Växjö kommer att ha minst sex poäng ner till strecket efter elva omgångar.

Det har även spelats en toppmatch i Norge i kväll. För andra gången på två veckor vann Lilleström med 1–0 mot en toppkonkurrent. I kväll var det Stabaek som föll. LSK leder med fem poängs marginal efter halva toppserien. I skytteligan är LSK:s Guro Reiten i topp med elva mål. Hon är tre före Röas Lisa-Marie Utland.

Slutligen höll jag på att glömma ytterligare en positiv sak från Malmö – publiksiffran på gårdagens derby. 3307 åskådare är årets hittills bästa siffra i damallsvenskan. Jag hade kanske hoppats på ännu fler, men över 3000 är ju ändå bra.

Schough istället för Rubensson

Publicerad den av
Svara

Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage den elva som möter USA klockan 19.30 på torsdagskvällen på Gamla Ullevi (sänds av TV12). Det blev till tio elftedelar den elva hon använde på tisdagens träning.

Den enda skillnaden blev att Elin Rubensson fick ge plats åt Olivia Schough på vänstermittfältet. Med tanke på hur Sundhage brukar ranka sina spelare är det inte speciellt överraskande, Schough står ju oerhört högt i kurs hos vår förbundskapten.

Personligen känner jag att det är vänsterkanten med Jonna Andersson och Schough som skall upp till bevis i morgon. För Andersson blir det kanske karriärens tuffaste utmaning. Jo, jag vet att hon ställts mot Marta tidigare. Men det här är absolut på samma nivå, och på spel står en plats i EM-startelvan. USA är ett av världens bästa lag, och de brukar alltid ha snabba kantspelare.

Den svenska elvan ser ut så här i sin helhet: Hilda Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Schough – Fridolina Rolfö och Lotta Schelin.

I övrigt kan konstateras att det inte var någon fara med Pauline Hammarlund. Flamingolindningen gjorde susen, och hon var med och tränade redan i dag.

Det som kanske har givit flest rubriker kring landslaget i veckan är Caroline Seger:s uttalanden om att hon inte fick spela för Lyon i Champions Leaguefinalen. Det har kallats sågning av tränaren. Och Pia Sundhage försökte mildra uttalandena.

Men personligen tycker jag att både Seger och Lyons avgående tränare Gérard Prêcheur har gjort rätt. Seger har full rätt i att vilja spela, och som ersättare skall hon förstås vara frustrerad över att sitta på bänken.

Samtidigt tycker jag att Prêcheur gjorde rätt i att inte byta in svenskan. Om Lyon hade tagit ledningen kunde det ha varit ett bra drag att sätta in Seger, som ju är bra på att hålla i bollen och spela bort tid. Men när laget behövde göra mål hade tränaren mer konstruktiva mittfältare att tillgå, vilket gjorde att det kändes korrekt att Seger blev kvar på bänken hela Champions Leaguefinalen.

Apropå landslaget har det nu fått en egen sida på Svenska Fans. Den hittar ni här.

USA har kommit till Sverige med en trupp som innehåller rätt många nya spelare. En av de mer etablerade är Lindsey Horan, hon gjorde ett kanonmål i NWSL i den senaste helgen:

* Jag har inte skrivit något om helgens matcher i damallsvenskan. Där lyckades Linköping och Rosengård ta trepoängare utan att imponera. Eftersnacket till det senare lagets match handlade om en utebliven straff för Kristianstad.

Det är omöjligt att se på tv-bilderna var bollen tar, men det är ju intressant att KDFF tydligen inte har fått en enda straff på 3,5 år.

Apropå Rosengård var det intressant att se att Amanda Ilestedt lämnar för Turbine Potsdam. Jag gissar att det är en övergång som både Ilestedt och Rosengård kan ha nytta av. Ilestedt får lära sig ett nytt spelsätt, vilket skulle kunna ge ett lyft. Och Rosengård får chansen att spela in en ny, lite mer bolltrygg mittback.

Det som slog mig mest i Champions Leaguefinalen var hur Frankrike hela tiden får fram spelskickliga och snabba mittbackar. Våra svenska mittbackar är oftast antingen snabba eller spelskickliga. Men i Frankrike finns nu Wendie Renard, Laura Georges, Griedge Mbock Bathy och nu även Grace Geyoro som både är snabba och har ett konstruktivt passningsspel. Den sistnämnda imponerade enormt på mig.

Apropå Champions Leaguefinalen och att imponera så gjorde både PSG-fansen och målvakt Katarzyna Kiedrzynek det efter matchen. Kolla på det här:

En amerikansk spelare som tyvärr inte är med i Göteborg i morgon är skadade storstjärnan Alex Morgan.

Efter att hon varit med i Lyon och vunnit Champions League har nu den snart 28-åriga forwarden vunnit följande titlar: VM, OS, Champions League, NWSL, WPS, Franska ligan och Franska cupen. En hyfsad meritlista…

* I Nederländerna vann Ajax cupfinalen mot PSV Eindhoven i det som blev sista matchen i karriären för både Daphne Koster och Anouk van Hoogendijk. Höjdpunkter här:

* I Spanien kvalade sig Sevilla upp i högsta ligan via 3–2-förlust på bortaplan mot Femarguin, vilket innebar totalt 4–4 och fler bortamål än motståndarna. Så här togs Sevillaspelarna emot på hemmaplan efter avancemanget:

https://twitter.com/Olguitasiete/status/871503527662821377

Den stora guiden till Champions Leaguefinalen 2017

Publicerad den av
2

I morgon 20.45 är det dags för årets största match i klubbsammanhang, finalen av Champions League. Här är min stora guide till det franska gigantmötet:

Final i UEFA Women’s Champions League 2016/17
Torsdag den 1 juni 20.45:
Olympique Lyonnais–Paris Saint-Germain

Plats: Cardiff City Stadium, Cardiff, Wales
Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland. Assisterande domare: Katrin Rafalski och Christina Biehl, båda Tyskland. Fjärdedomare: Riem Hussein, Tyskland.

Bibiana Steinhaus

TV: Eurosport 1 20.45, kommentatorer Marcus Bühlund och Sara Thunebro.
Tips: 65–35
Lagens tio senaste möten i tävlingssammanhang:
19/5 2017, cupfinal (neutral plan): Lyon–PSG 1–1, Lyon vann efter straffläggning.
13/5 2017, ligan: Lyon–PSG 3–0
17/12 2016, ligan: PSG–Lyon 1–0
2/5 2016, Champions League: PSG–Lyon 0–1
24/4 2016, Champions League: Lyon–PSG 7–0
5/2 2016, ligan: PSG–Lyon 0–0
27/9 2015, ligan: Lyon–PSG 5–0
21/2 2015, ligan: PSG–Lyon 0–4
12/11 2014, Champions League: Lyon–PSG 0–1
8/11 2014, Champions League: PSG–Lyon 1–1
Totalt: Lyon sex segrar (varav en efter straffäggning), PSG två segrar och två oavgjorda matcher. Målskillnad (utan straffar) 24–4 till Lyon.

Troliga startelvor:
Lyon: 16 Sarah Bouhaddi – 29 Griedge Mbock Bathy, 3 Wendie Renard (kapten), 21 Kadeisha Buchanan – 5 Saki Kumagai – 8 Jessica Houara d’Hommeaux, 10 Dzsenifer Marozsán, 23 Camille Abily, 7 Amel Majri – 13 Ada Stolsmo Hegerberg, 9 Eugénie Le Sommer. Tränare: Gérard Prêcheur.

PSG: 1 Katarzyna Kiedrzynek – 5 Sabrina Delannoy, 4 Laura Georges, 14 Irene Paredes – 12 Ashley Lawrence, 24 Formiga, 26 Grace Geyoro, 28 Shirley Cruz Traña (kapten), 17 Eve Perisset – 18 Marie-Laure Delie, 10 Cristiane. Tränare: Patrice Lair.

Kommentar: Fransk damfotboll är glödhet. Sedan Olivier Echouafni tog över som förbundskapten i september har Frankrike varit världens bästa lag. Man har inte förlorat en enda landskamp under Echouafni, och då har man ändå mött lag som Tyskland, USA, England (två gånger), Spanien, Nederländerna och Brasilien.

Dessutom kommer alltså båda lagen i Champions Leaguefinalen för första gången från Frankrike. Det är andra gången två lag från samma land ställs mot varandra. 2006 möttes tyska storklubbarna Frankfurt och Potsdam.

För 2010-talets europeiska suveräner Lyon är det här den sjätte finalen. Man har chansen att ta sin fjärde titel och därmed tangera Frankfurt i flest antal segrar.

Lyon har alltså totalt sett varit världens bästa klubblag under 2010-talet – och är det troligtvis fortfarande. Svensklaget är således storfavoriter i den här finalen. Lyon har både historiken och formen på sin sida, dessutom har man den bästa spelartruppen. Man har ju bland annat alla tre forwardsen från Fifpros världslag.

Lyon har även ett fantastiskt kantspel, världens bästa försvarsspelare i Wendie Renard och ett par otroligt passningsskickliga centrala mittfältare i Saki Kumagai, Camille Abily och Dzsenifer Marozsan.

Det mesta talar alltså för att man försvarar sin titel. Svensklaget har ju alltså 24–4 på PSG i lagens tio senaste möten. På de 14 senaste har man 30–5.

Ändå vill jag kasta in en liten varning för PSG. Det är andra gången Parisklubben är i en Champions Leaguefinal. De har ett bättre lag den här gången än de hade 2015, då man föll mot Frankfurt. I höstas var ju faktiskt PSG Frankrikes bästa lag, de vann mot Lyon i höstmötet och ledde ligan utan poängförlust vid juluppehållet.

Men under trettondehelgen kom nyheten som sänkte PSG i ligan. Det visade sig att laget missat att skriva upp en spelare i laguppställningen vid 4–0-segern mot Albi. Där förlorade PSG fyra poäng, och i förlängningen också en plats i höstens Champions League.

PSG måste alltså vinna finalen för att få spela i Champions League till hösten. På så sätt är det tung press på Parisklubben. Även om Lyon har den större vinnarkulturen har PSG flera rutinerade och meriterade spelare som Laura Georges, Shirley Cruz samt brasilianska duon Formiga och Cristiane.

PSG var starkt i cupfinalen härom veckan, där gjorde för övrigt Cristiane ett fantastiskt mål. Jag har lagt upp det här klippet förr, men det går att se om många gånger:

https://twitter.com/WSUasa/status/865802753339162624?ref_src=twsrctfw&ref_url=https%3A%2F%2Fdamfotboll.blog%2F2017%2F05%2F22%2Fandersson-en-mycket-overraskande-uttagning%2F

Cristiane känns för övrigt som det stora hotet mot Lyon. Hon är fortfarande en av världens allra bästa forwards. Minns hur Brasilien tappade i kvalitet i fjolårets OS när Cristiane sträckte sig, och inte längre klarade av att spela 90 minuter.

Spelar Lyon på sin toppnivå vinner man finalen med flera måls marginal. Men faktum är att Lyon hittills aldrig spelat på sin toppnivå i en UWCL-final. Och utöver alla styrkor har man förstås även några svagheter.

En svaghet är att det brukar kunna se lite spänt ut i stora finaler. En annan är att målvakt Sarah Bouhaddi ibland kan göra rätt grova missbedömningar. Och en tredje är att den kanadensiska mittbacken Kadeisha Buchanan ibland satsar lite vårdslöst i sina tacklingar, och därmed drar på sig rätt många fasta situationer i och kring straffområdet.

De troliga startelvor jag tagit ut ovan bygger på hur lagen ställde upp i den franska cupfinalen härom veckan. Möjligen kan Veronica Boquete vara aktuell för att starta i PSG, annars tror jag inte på så många förändringar i Parislagets elva från cupfinalen.

Hos Lyon gissar jag på fler ändringar. I varje fall tror jag att Méline Gérard, som vaktade målet i cupfinalen, och Elodie Thomis får ge plats i startelvan för Sarah Bouhaddi och Jessica Houara d’Hommeaux. Men även Pauline Bremer och Alex Morgan skulle kunna vara tänkbara för spel från start. I Morgans fall är hon tillbaka i truppen efter sin skada (bristning i baksida lår på vänsterbenet). Om hon hade varit frisk under någon vecka tror jag att hon hade startat, trots att hon gjort förhållandevis få mål i Lyontröjan – exempelvis ”bara” fem på åtta matcher i ligan.

När det gäller Caroline Seger är hon inte riktigt nära startelvan. Kanske, kanske att det kan bli aktuellt med ett inhopp.

* På svensk mark fick vi en skräll i dag när Djurgården vann med 1–0 mot Eskilstuna i damallsvenskan. Jag kan inte säga att jag kollade matchen speciellt koncentrerat. Men av det jag såg kunde det ha gått hursomhelst. Båda lagen hade chanser att vinna.

Resultatet innebär att en redan jämn tabell blir ännu jämnare. I helgen kan det bli ännu mer rafflande. Det är ju nämligen tre matcher där bottenlag ställs mot lag i mitten. Vinner bottenlagen Kvarnsveden (mot LB07), Kif Örebro (mot Vittsjö) och Hammarby (mot Göteborg) kommer väldigt många lag vara indragna i nedflyttningsstriden.

Om Rosengård reser sig och slår Kristianstad kan laget plötsligt ha riktig kontakt i guldstriden igen, för Linköping har en tuff bortamatch i Piteå på söndag. Även om LFC är favoriter i matchen utesluter jag inte ett kryss där.

* Jag hade helt tappat bort cupsemifinalerna i mitt förra inlägg. Där gick det som förväntat, alltså med segrar för just Linköping och Rosengård. Det blir en kul cupfinal i höst.

* Ovan har jag nämnt Frankrike och deras landslag. I går presenterades deras EM-trupp. Den ser ut så här:

Det är förstås en grymt stark trupp. På pappret har fransyskorna det bästa laget. Det är som vanligt deras bristfälliga vinnarkultur som talar emot dem. Frankrike har ju som bekant aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap på seniornivå ännu.

* I går presenterades även vinnaren i BBC:s pris till årets bästa spelare i världen. Det gick till Ada Hegerberg. Jag hade kanske inte valt norskan just nu, men nog är man bra när man vinner den franska skytteligan även när man har en lite sämre säsong.

* I England pågår vårserien, en serie som jag egentligen inte förstår vad den är bra för. Såvitt jag förstått är det mest en träningsserie i väntan på EM.

Jämnt är det i alla fall. Med en omgång kvar ligger fyra lag inom en poäng. Arsenal vann med 1–0 mot Manchester City i helgen. Där stod Jordan Nobbs för ett snyggt frisparksmål:

Det spelades en full omgång i dag. Där vann de tre topplagen Chelsea, Man City och Arsenal sina matcher. Chelsea leder tabellen inför slutomgången på bättre målskillnad än Man City.

* Slutligen till USA där helgens TV-match i Houston väckte känslor. Redan innan avspark fick matchtiden kritik, eftersom det ansågs vara för varmt i Texas mitt på dagen under den här årstiden.

Kritikerna fick vatten på sin kvarn när engelska Rachel Daly kollapsade just efter slutsignalen.

https://twitter.com/WoSoComps/status/868588721611960320

Det gjordes även snygga mål i NWSL i helgen. Inte minst det här frisparksmålet av Debinha:

Harder och Anvegård förlängde sviterna

Publicerad den av
2

Linköpingsförvärvet Pernille Harder avslutade sin succévår i Wolfsburg med en ny succé. Danskan gjorde båda målen när Wolfsburg vann cupfinalen mot SC Sand med 2–1.

Tyvärr visade den länk jag hade hittat sig vara geoblockad, så jag har inte sett matchen. Men här är ett klipp på Harders första mål:

https://twitter.com/WSUasa/status/868494554072219650

Även det andra målet skall ha varit en nick. Utöver Harder har även norska Caroline Graham Hansen gjort en stark vår. Det är hon som slår hörnan ovan.

Det var tredje året i rad Wolfsburgs lagkapten Nilla Fischer fick höja cuppokalen – en imponerande svit som inte blir mindre imponerande av att det var lagets fjärde vinst på fem år.

En annan imponerande svit hålls av Växjö DFF. I och med dagens 2–1-seger mot Kalmar har elitettans serieledare nu 25 raka seriematcher utan förlust. Fast dagens seger satt hårt åt. Lagets skyttedrottning Anna Anvegård gjorde iskallt segermålet i 91:a minuten. Se målen på den här länken:

Jag såg matchens sista 65 minuter. Och där kan jag inte säga att jag blev speciellt imponerad av Växjö. Jag tyckte nog att de hade tagit mig lite väl mycket på orden och joggade för mycket i anfallsspelet, medan Kalmar hade högre fart.

Fram till Anvegårds snygga segermål var min uppfattning att Kalmar borde ha vunnit. Visst hade Växjö mycket boll, men de skapade inte mycket. Däremot gav Kalmars snabba kontringar flera 100-procentiga målchanser.

Dagens resultat innebär att Växjö och Assi nu har sju poäng ner till strecket. De ”jagas” närmast av just Kalmar.

Nyheter av diverse olika slag

Publicerad den av
2

* I går förmiddag kom nyheten om att SVT skall gå in och sända åtta damallsvenska matcher. Det är förstås väldigt positivt för svensk damfotboll att seriens toppmatcher får bättre spridning. Förhoppningsvis kan klubbarna göra lite pengar på det också.

* Strax efter den trevliga nyheten kom en betydligt tråkigare, nämligen att Skottlands storstjärna Kim Little är korsbandsskadad. Det var verkligen det värsta som kunde hända för det skotska laget. Dessutom innebär det att EM-turneringen blir av med en av de allra största profilerna.

I länken ovan finns för övrigt en genomgång av skotska korsbandsskador. Bland annat framgår det att Eskilstunas Fiona Brown redan har drabbats av två stycken.

Little spelar ju numera för Arsenal. Samma dag som skotskan drog av sitt korsband fick hon en vass lagkompis, då Vivianne Miedema skrev på för Londonklubben. Tyvärr lär det dröja till 2018 innan de båda världsstjärnorna får spela ihop.

* Apropå Eskilstuna har Olivia Schough nu stått för fantastiska mål två damallsvenska matcher i rad. Den här frisparken är ju nämligen högklassig:

https://twitter.com/WoSoComps/status/867485685548294145

Det blir hårt i kampen om Årets mål 2017. För även Örebros Emma Jansson har stått för två drömmål, och så har vi Tabitha Chawinga:s fantastiska solomål mot Vittsjö.

I veckans omgång blev det hattrick i de tre första matcherna. Mimmi Larsson, Maja Kildemoes och Linda Sällström såg alla till att avancera rejält i skytteligan.

Linda Sällström

Nu är i princip en tredjedel av serien spelad. Som jag ser det hittar vi både seriens flipp och flopp i Malmö.

Flippen är LB07 som med sina tio poäng har tagit plats på tabellens övre halva. LB är en sportslig flipp, deras publiksiffror är däremot ingen rolig läsning. De har haft seriens tre sämsta hittills.

Damallsvenskans flopp så här långt är de flestas stora guldfavorit FC Rosengård, som redan har tappat åtta poäng och halkat efter i guldstriden. Framför allt överraskas man av sättet Rosengård har tappat.
I nuläget ligger Hammarby och Örebro under nedflyttningsstrecket. På sina möten med de båda bottenlagen har Rosengård tagit totalt en poäng. Däremot har det blivit storsegrar mot tippade topplag som Göteborg och Linköping.

Senast hade Rosengård tur mot Örebro. Deras 1–1-kvittering där Ella Masar McLeod hoppar med ryggen före in i Carola Söberg borde aldrig ha godkänts. Å andra sidan har ju Rosengård fått ett liknande mål emot sig också – borta mot Eskilstuna. Så man kan ju säga att det jämnat ut sig för Rosengård.

I Kvällsposten noterar krönikör Jan Peter Andersson att matchen Rosengård–Örebro dömdes av en domare från Malmö, Tess Olofsson. Förr i tiden undvek man att tillsätta domare från det ena lagets stad. Det har luckrats, troligtvis delvis av ekonomiska skäl. Men det känns tveksamt, inte minst ur domarens synvinkel. Den löper rätt stor risk att bli kallad hemmadomare.

När det gäller Rosengård behöver de få tillbaka Anja Mittag till forna tiders form. Med Mittag på förväntad nivå skall laget inte behöva tappa många poäng.

Anja Mittag

I övrigt efter sju omgångar noteras att tre lag har 8–14 i målskillnad. Deras placeringar är sex (LB07), tio (Djurgården) och tolv (Örebro).

Jag noterar också att vi har Stockholmslagen i botten, samt att Göteborg har fallit ner på undre halvan efter en poäng på fyra matcher, laget behöver få tillbaka Jennifer Falk. Gissningsvis kommer dock Göteborg att avancera framöver. De har ju nämligen nu avverkat alla sina vårmatcher mot de fyra topplagen. Jag gissar att Göteborg är fyra när serien vänder.

Nuvarande fyran Piteå har ju däremot kvar att möta alla de tre lag som ligger före i tabellen i de fyra omgångar som återstår till halvtid. Även femman Vittsjö har ett rätt tufft program den kommande tiden.

I botten har Örebro och Hammarby ett på pappret något lättare schema än Djurgården i de kommande fyra matcherna. För Djurgården väntar närmast Eskilstuna innan derbyt mot Hammarby den 18 juni.

Allra tuffast schema av lagen på undre halvan har Kristianstad. För dem återstår att möta Rosengård, Göteborg och Eskilstuna innan man avslutar vårsäsongen borta mot Kvarnsveden.

Slutligen då till guldstriden. Där är Eskilstuna den stora överraskningen. Jag gjorde ju mitt damallsvenska tips efter premiäromgången. Där placerade jag laget som trea, med följande invändning:

”Efter premiäromgången vacklar jag dock i det här tipset. Det Eskilstuna visade upp i går var inte högklassigt. Laget kändes besvärande uddlöst i premiären.”

Sedan har vassa Mimmi Larsson kommit tillbaka. Och så länge hon håller sig frisk och hel kan nog laget hänga med där uppe. Men känslan är att lagets guldhopp står och faller med Larsson.

Här måste man förstås även nämna Malin Diaz, som gjort en kanonvår. Efter några rätt bleka säsonger har hon blommat ut när hon blivit forward. Att flytta upp henne var verkligen ett genidrag av tränare Viktor Eriksson.

Diaz har för övrigt nu uttalat sig om sitt nej tack till landslaget. Undrar om svaret rymmer hela sanningen.

Jag hade Linköping som guldfavorit, och LFC har startat bra – trots massor av skador. Dock måste det ju kännas tryggt att truppen rymmer flera backar som kan agera skyttedrottningar om de flyttas fram i planen.

Både Jessica Samuelsson och Maja Kildemoes har ju gjort succé som högerforwards. Det är dock skadorna som känns som det stora hotet mot LFC. Där är smärtgränsen absolut nådd.

Det blir för övrigt väldigt viktigt att Samuelsson matchas smart de kommande veckorna, för hon kommer att behövas i EM.

* Så till elitettan där vi har en riktig skräll i topp. Serien leds numera av Assi IF från Risögrund i Kalix. Hemma på Billerud Korsnäs Arena stod man för en stark vändning mot Umeå IK i torsdags. När det blev 0–1 trodde jag att Assis svit skulle spricka. Men nykomlingen verkar urstark. 2–1-segern var imponerande, och sju segrar av sju möjliga är ännu mer imponerande.

I dag 14.00 möts de båda andra topplagen, Växjö–Kalmar i ett spännande Smålandsderby, se den matchen här. Efter toppmötet vet vi om Assi kommer vara ensamma i topp efter sju omgångar, alltså drygt en fjärdedel av serien.

* I Frankrike är ligan nu färdigspelad. Lite överraskande åkte Saint-Etienne ut. Bordeaux tog en poäng vardera mot Juvisy och PSG i de två sista omgångarna, vilket räckte till att passera Saint-Etienne med en poängs marginal i botten.

I skytteligan delade Eugenie Le Sommer och Ada Stolsmo Hegerberg på segern med 20 mål. De var fyra mål före trean Marie-Laure Delie och sex före fyran Sofia Jakobsson. Det är ju bara spekulation, men om inte Jakobsson hade dragit av korsbandet hade hon nog vunnit.

Övriga svenska placeringar i den franska skytteligan: 16) Stina Blackstenius 7 mål, 71) Linda Sembrant 1 mål. Caroline Seger blev mållös.

* Det är en helg där det spelas sparsamt med toppmatcher. De damallsvenska matcherna gick tidigare i veckan, likaså den sista omgången i Frankrike.

Helgens höjdpunkt är den tyska cupfinalen mellan SC Sand och Wolfsburg som spelas i dag, lördag 16.15. På den här länken skall det gå att se matchen.

Klart är att Wolfsburg är jättefavoriter, även om de avslutade ligaspelet blekt med förlust i Freiburg och kryss hemma mot Jena. Men det troliga är att Nilla Fischer lyfter pokalen någon gång strax efter 18.00 i kväll.

Andersson – en mycket överraskande uttagning

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har nyss tagit ut truppen till landskamperna mot USA och Skottland. I den saknas vårens hetaste spelare Marija Banusic. Däremot har Örebros Fanny Andersson fått plats.

Uttagningen av Andersson var en jätteskräll. Att Sundhage tar ut två centrala mittfältare från det lag som ligger tabelljumbo i damallsvenskan är ju faktiskt anmärkningsvärt.

När det gäller Andersson skall det direkt sägas att jag inte sett henne tillräckligt för att göra en riktig analys. Jag har sett henne på tv, då har jag tyckt att hon är en ok spelare – men inte mer än så.

Det är första gången någonsin Fanny Andersson ingår i landslagstruppen. Bland de 24 spelarna finns det ytterligare två som ännu inte spelat någon A-landskamp, det handlar om Emelie Lundberg och Tove Almqvist.

Uttagningen av Almqvist gillar jag. Hon är en spelare som kan göra skillnad i matcher, alltså perfekt att ha som inhoppare. Att Lundberg är tillbaka är inte oväntat eftersom Zecira Musovic har darrat lite under våren. Jag hade förstås hellre sett Jennifer Falk, men vet inte hur illa det är med hennes hjärnskakning. Eftersom redan Hedvig Lindahl är satt ur spel hade det kanske inte varit så smart att ta ut ytterligare en målvakt som riskerade att inte kunna spela.

Utöver Musovic har för övrigt även Katrin Schmidt fått lämna från Kanadatruppen.

I övrigt noteras att Sundhage inte har någon stor förkärlek till dagsform. Glödheta duon Malin Diaz och Marija Banusic har inte fått förbundskaptenens förtroende. Det tycker jag utan tvekan att de borde ha fått.

Däremot finns den i Eskilstuna bänkade Hanna Glas fortsatt med. Jag har skrivit det förr, och gör det igen, jag tycker att Elin Rubensson borde vara det självskrivna alternativet till Jessica Samuelsson på högerbacken.

Det som förvånar mig lite är att det nu finns en hel hög rätt jämna och till spelstilen liknande centrala mittfältare i truppen. Jag tänker på Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Petra Andersson, Josefin Johansson och Hanna Folkesson. Jag tycker nog att Sundhage borde ha nöjt sig med två eller tre av nämnda fem för att göra plats för Banusic och Diaz.

Tillagt i efterhand: Ser nu i GP att Elin Rubensson trots allt verkar vara uttagen som ytterback och inte mittfältare. Det är alltså nio backar i truppen.

Det om landslaget.

I damallsvenskan händer det grejer. Vi har nu Eskilstuna United i topp, vilket är väldigt kul av flera skäl. Bland annat för att United har störst publikstöd i serien och för att det alltid är roligt när det inträffar positiva skrällar.

I nuläget känns det faktiskt som att Eskilstuna kan hänga med i toppen ett bra tag. I varje fall våren ut. Man har ju nämligen hittat bra balans i laget.

Eskilstuna är för övrigt även väldigt bra på att fira segrar. Så här firade de helgens seger i Göteborg:

När jag ändå är inne på firande är det lätt att glida över på matchen Linköping–Rosengård. Där gav Malmölaget snabbt alla tvivlare svar på tal. Jag hade inte tid att kolla speciellt koncentrerat på matchen.

Men den känslan jag fick var att Linköping aldrig var riktigt nära, utan att Rosengård var bättre på det mesta i lördags.

När Ella Masar McLeod publicerade ett klipp från Rosengårds firande passade hon på att kommentera artikeln i Dagens Nyheter om missnöjet med tränare Jack Majgaard Jensen.

I övrigt i damallsvenskan fortsätter Tabitha Chawinga att bära Kvarnsveden. Man har ju hört att toppklubbar i Frankrike och Tyskland ligger på hårt för att få köpa loss den damallsvenska skytteligaledaren. Det är lätt att förstå varför när man ser Chawinga springa rakt igenom de damallsvenska försvaren.

Kollar man in tabellen är känslan att trion Eskilstuna, Linköping och Rosengård kommer att glida ifrån, och lägga beslag på de tre topplaceringarna. Sedan är Piteå ganska klar fyra och Göteborg lika klar femma.

Just nu ligger Vittsjö på sjätte plats, och där tror jag nu att de även kommer att sluta. De har ett bra försvarsspel, flera blixtsnabba kontringsspelare plus några bra passningsfötter som kan sätta upp kontringarna. Jag tror att Vittsjö slipper undan nedflyttningsstrid i höst.

Fast säker kan man ju inte vara. Alla lag från femman Göteborg känns ju faktiskt just nu indragna i den jämna bottenstriden.

Av lagen på undre halvan visade LB07 kvalitet när man vann mot Djurgården trots en ganska lång skadelista. Starkt.

Innan jag lämnar Sverige konstateras att Växjö DFF fortsätter att imponera stort i elitettan. Anna Anvegård gjorde alla tre målen när AIK bortabesegrades med 3–1. Vinner Växjö även Smålandsderbyt mot Kalmar på lördag gör nog klubbledningen bäst i att börja dra upp planerna för damallsvenskan nu direkt.

Bredvid Växjö gör även Assi en fantastisk vår. Sex raka segrar och 18–3 i målskillnad är otroligt imponerande av en nykomling. I de kommande sex omgångarna sätts Assi på prov på riktigt. Där väntar i tur och ordning Umeå, Mallbacken, Kungsbacka, AIK, Kalmar och Växjö. Det skall bli väldigt spännande att se hur Assi tar sig genom den tuffa perioden.

Så en liten kort utlandsgenomgång. I Frankrike vann alltså Lyon cupfinalen efter straffläggning. Se alla straffarna här:

https://twitter.com/WoSoComps/status/865684605961203713

Jag vet inte om det var någon större tröst, men PSG och Cristiane gjorde i alla fall matchens klart läckraste mål:

https://twitter.com/WSUasa/status/865802753339162624

Apropå Frankrike har Lyon nu presenterat sin nya manager. Det blir Reynald Pedros som tar över i sommar.

Så till Tyskland, där Bayern München tog andraplatsen och därmed får spela i Champions League till hösten.

I övrigt noteras i sluttabellen att Potsdam och Freiburg var årets stora skrällar. Trean Potsdam ledde ju vintertabellen, men tappade på våren. Fyran Freiburg har helt klart närmat sig storlagen. Man har en ung och intressant trupp och kan kanske till och med utmana om titeln framöver.

Besvikelsen var väl klassiska Frankfurt, som slutade femma. De hade 17 poäng upp till segrande Wolfsburg och hela tio poäng till Freiburg på fjärdeplatsen.

I skytteligan vann dock Frankfurt. Mandy Islacker var med sina 19 mål överlägset bäst. Tvåa med 14 mål, kom Bayerns Vivianne Miedema, som för övrigt aviserat att hon skall ha ny klubb i höst. Som trea och fyra slutade Freiburgduon Hasret Kayikci (12) och Lina Magull (11).

I Spanien blev gick Atletico Madrid igenom ligan utan förlust. Eftersom Barcelona föll mot Levante i sista omgången vann Madrid guldet med tre poängs marginal. De firades av en härligt stor hemmapublik i helgen. Jag får faktiskt ståpäls av den underbara inramning som är kring matchen. Kolla själva:

https://twitter.com/WoSoComps/status/866415826118823937

Slutligen till Island, där Icelandair har tagit fram en läcker reklamfilm inför sommarens EM-slutspel. Den är väl värd att titta på.

Fransk final, 30+ och helgens damallsvenska matcher

Publicerad den av
11

Som väntat blir det en helfransk final i Champions League. Jag såg stora delar av Lyon–Manchester City, och även om Lyon aldrig var riktigt illa ute levde matchen trots allt hela vägen – vilken man ju inte hade förväntat.

Det är ju nämligen högst oväntat att Lyon nu har förlorat två raka hemmamatcher i WCL med 1–0. I går gjorde man det trots att man dominerade spelet och att Manchester City inte förmådde skapa mycket av egen kraft. Målet fick ju exempelvis Carli Lloyd till skänks av Sarah Bouhaddi:

https://twitter.com/WSUasa/status/858413005964488705

Under matchen imponerades jag mest av Wendie Renard och Saki Kumagai. Deras skicklighet är grunden i Lyons spel. Renard är snabb, stark, passningssäker, bra i luftrummet – hon har i princip alla de egenskaper en mittback önskar. Kumagai är bolltrygg, passningsskicklig, placeringssäker och alltid spelbar – en klockren defensiv innermittfältare.

Saki Kumagai

Att man sedan har tre av världens allra bästa forwards gör ju inte saken sämre. I går var ingen av dem speciellt effektiv, men så lurades Lyon också på ett par kanonlägen av domaren.

Det är ju så tråkigt att det på höginternationell nivå ofta är domaren som är klart sämst på planen. Så var det även i den här matchen. Bland annat missade den schweiziska huvuddomaren en given straff när Karen Bardsley mejade ner Alex Morgan vid straffområdesgränsen. Domaren dömde också bort Lyon när Morgan fick öppet läge i Citys straffområde efter en nickduell. I andra riktningen fick målskytten Lloyd gult kort efter att ha stått för en klockren brytning.

Morgans straffsituation var ännu mer solklar än den här som PSG fick straff mot Barca för:

https://twitter.com/WSUasa/status/858355574282620928

I finalen blir förstås Lyon storfavoriter. PSG är bra, men det känns som att det bara är nerver som kan sänka Lyon i Cardiff.

Innan jag går vidare till damallsvenskan tänkte jag rapportera om skilda världar för fjolårets två största stjärnor i serien.

Publiken i Wolfsburg gav stående ovationer när Pernilla Harder byttes ut efter 61 minuter och tre mål mot Mönchengladbach i dag. I USA däremot frågasattes Marta av egna lagkaptenen Ashlyn Harris. Hårt att ge sig på en lagkompis som knappt varit i laget i en vecka…

Så till damallsvenskan. Innan jag går in på matcherna tänkte jag bara berätta om en liten upptäckt jag gjort i dag.

Jag funderade lite över lite äldre och rutinerade svenska spelare, och började kolla hur många i damallsvenskan som fyllt 30 år. Av de svenska spelarna hittade jag bara sju stycken. Inte ens om man lägger man till de (Lina Nilsson, Hanna Pettersson och Sandra Adolfsson) som kommer fylla 30 under kalenderåret får man ihop en elva.

Jag kan ha missat någon, men här är de svenska 30+-spelare jag hittade i året damallsvenska:

* Carola Söberg,
* Annica Svensson,
* Marie Salander,
* Lisa Dahlkvist,
* Katrin Schmidt,
* Madeleine Tegström,
* Lotta Schelin .

Utomlands finns ytterligare fem svenska elitspelare som fyllt 30, i Hedvig Lindahl, Stephanie Öhrström, Linda Sembrant, Nilla Fischer och Caroline Seger. Men jag måste säga att jag ändå blev lite förvånad. Jag hade inte tänkt på att vi har sådan brist på rutinerade svenska spelare.

Så till matcherna i den tredje omgången. Det började med Örebro–Hammarby, en match jag bara har sett den första halvleken av. Där var Hammarbys inledande press imponerande vass. Den första kvarten var Bajen överlägset, och stressade sönder ett betydligt mer namnkunnigt motstånd. Man hade betydligt bättre passningskvalitet och hade så långt överlägset mycket större bolltrygghet.

Även om Hammarby gjorde det bra kan jag inte låta bli att vara besviken på Örebros start. Laget var passivt, och visade upp ett otroligt svagt passningsspel. Så dålig kvalitet får inte ett lag med massor av landslagsmeriterade eller -aspirerande spelare ha i sitt uppbyggnadsspel. Faktum är att hemmaspelarna inledningsvis såg ut som träben, eller som att de spelade i träskor.

Det kändes faktiskt som att Örebrospelarna varken hade kompetens eller någon strategi för hur de skulle spela sig förbi en hög press. Mitt i halvleken bedarrade dock Bajens press, samtidigt som Örebro började få ordning på sitt passningsspel. Hemmalaget jobbade sig in i matchen och lyfte spelet, dock utan att kunna spela till sig en enda riktig målchans före halvtidsvilan.

Eller, en bra chans hade man ju. Örebro blev ju faktiskt bestulet på ett mål av domaren Malin Johansson. För det är ju ett otroligt svagt domslag att ge Emma Holmgren frispark när målvakten släppte in en frispark från mittplan i 28:e minuten.

Målet berodde ju på bristfällig tajming från Holmgren, inte på någon ojusthet. Jag har haft höga förväntningar på Holmgren inför hennes debutsäsong i damallsvenskan, men i de tre första omgångarna har målvaktstalangen inte hållit den nivå jag hoppats på. Hon har blandat och givit alldeles för mycket. Vi får se om hon kan lyfta sig framöver.

I den andra halvlek jag bara sett höjdpunkter från reste sig till slut Örebro och Julia Spetsmark gjorde två snygga mål. Örebro känns som ett mittenlag.

Kul för Hammarby att ta första poängen, och dessutom lyfta över nedflyttningsstrecket. De passerade den andra nykomlingen, LB07 som vek ner sig rejält i vattenmassorna på Limhamns IP i omgångens andra match. Så där håglöst får inte Malmölaget uppträda om man skall spela vidare i damallsvenskan även 2018. De fina intentionerna från de två första omgångarna var som bortblåsta.

Kristianstad däremot visade klass i Skånederbyt. 3–0-segern måste ha smakat mumma för Elisabet Gunnarsdottir och hennes spelare. Faktum är att laget hade elva raka damallsvenska matcher med insläppta mål bakom sig, och man hade inte gjort fler än två i en damallsvensk match sedan mötet med AIK i sista omgången 2015 (seger med 5–0).

Nu höll man nollan och gjorde dessutom tre mål i samma halvlek. Det här kan visa sig bli en nyckelseger för KDFF. Inte minst om det visar sig att det lossnade för tvåmålsskytten Amanda Edgren. Jag har gillat hennes irrationella och kreativa spelstil ändå sedan jag såg henne göra korta inhopp för Göteborg. Edgren har potential att vara en damallsvensk stjärna – om hennes självförtroende bara når samma nivå som hennes talang.

Om det var monsunregn i Malmö i går var det snö i Piteå i dag. Där inledde hemmalaget genom att visa dåligt självförtroende i mötet med Kvarnsveden. Framför allt fick Madelen Janogy stora darren när chanserna dök upp. Även hon fick dock spräcka nollan till slut – något Piteå kan ha nytta av framöver.

Jag har gillat Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. I dag visade hon mod och tajming när hon nickade in de två första målen. Medan övriga spelare duckade eller tittade bort gick Karlernäs distinkt mot bollen.

Utöver Karlernäs var matchens huvudpersoner June Pedersen – seriens bästa hörnläggare hade tre assist, samt duon Hilda Carlén och Tabitha Chawinga. Chawinga hade en handfull högkaratiga målchanser, men varje gång stod Carlén i vägen. Pitemålvakten är oftast bra på närspelet, i dag var hon briljant. Det var verkligen en match som passade Carlén, och hon visade hög klass.

Chawinga däremot får fila lite på avsluten. Kanske att hon kan gå i skola hos Marija Banusic. I dag hade jag hoppats för kolla in skytteligaledaren mer noggrant. Men hon var inte i speldugligt skick, och följde matchen från läktaren.

Då klev i stället Jessica Samuelsson fram som matchvinnare. Högerbacken vikarierade som högerforward, och när även Kristine Minde tvingdes kliva av i paus var det Samuelsson som stod för tyngden i LFC:s anfall. Faktum är att jag skrattade till lite när Samuelsson missade tajmingen vid något inlöp på inlägg i början av matchen. Jag tänkte, att ”ok då, hon är ju back egentligen”.

Men därefter omvärderade jag min bild av Samuelssons löpningar i straffområdet. Den rörelse hon hade vid 1–0-målet var nämligen bättre än vad man brukar får se från flera av våra landslagsforwards. Har ni tillgång till höjdpunkterna på damallsvenskan.tv, kolla gärna hur Samuelsson stannar till, backar (och får samtidigt med sig Hallbera Gisladottir någon meter bakåt) innan hon sätter fart in i den lucka som bildats. Högklassigt forwardsarbete!

Även om det satt hårt åt var ju LFC:s seger helt i sin ordning. Lina Hurtig var väldigt bra ute på vänsterkanten, men hamnade inte i avslutningslägen. Tove Almqvist var också bra, och hade tre kanonchanser. Avsluten var dock både för tama och för snälla. Skönt då för LFC att Samuelsson var på hugget. Två mål, ett ribbskott och ett friläge är ju mer än godkänt facit för en vikarie…

Slutligen några ord om elitettan. Där är Växjö och Assi enda fullpoängarna efter tre omgångar. Växjö vann tippade toppmötet med Umeå med 1–0 efter mål av Anna Anvegård på frispark. Jag har inte sett det, men det är officiellt bokfört som självmål eftersom bollen tydligen ändrade riktning på en Umeförsvarare.

Assi vann klart mot Sundsvall och känns som ett stabilt mttenlag, kanske med chans på övre halvan. Om Kalixgänget däremot hänger med i kampen om de allsvenska platserna någon längre period skulle det vara en skräll.

Känslan efter tre av 26 omgångar är att kampen om de två topplatserna kommer att stå mellan Växjö, Umeå, Kalmar och kanske även AIK.

Däremot verkar det som att jag övervärderade Mallbacken rätt rejält när jag såg dem göra en bra halvlek mot Göteborg FC i våras. Värmländskorna står på noll poäng och får nog svårt att blanda sig i den absoluta toppstriden.

Vid dagens förlust i Kalmar gjorde Amanda Fredriksson hattrick. Det går att se på den här länken. Apropå Kalmar har deras lagkapten Mathilda Johansson Prakt dragit av korsbandet, och därmed spelat klart för i år.

 

Champions League och damallsvenskan, omgång 3

Publicerad den av
Svara

Det är långhelg och i damfotbollsvärlden borde de flesta i första hand ha sitt fokus riktat mot semifinalreturerna i Champions League.

Men tyvärr känns det ju redan avgjort efter dubbla franska 3–1-segrar förra helgen. Jag sätter 99–1 i fransk favör i båda matcherna. Det räcker ju inte ens med 2–0-segrar för Barca och Manchester City, de måste göra minst tre mål på bortaplan för att avancera. Och det känns ju tyvärr osannolikt.

Kosovare Asllani

Från de första semifinalerna passerade det ganska obemärkt förbi att vi hade en svensk målskytt i Kosovare Asllani. Det som är glädjande är att hon gjorde målet (1–1) när matchen levde – vilket ger det mer tyngd. Glädjande också att Asllani fick spela hela matchen, det visar att hon nog har högre status i Manchester Citys trupp än vad jag befarat under försäsongen.

Däremot blev Caroline Seger kvar på Lyons bänk under hela matchen. Svenskan känns som första reserv till ordinarie mittfältstrion Saki Kumagai, Camille Abily och Dzsenifer Marozsan. För även om Lyon officiellt sätter upp sitt lag 4–4–2 nuförtiden tycker jag nog att det mest sett ut som 3–5–2 de gånger jag sett dem.

Vi får se hur mycket speltid Asllani och Seger får. Båda semifinalreturerna spelas i morgon, lördag. Avsparkstiderna är:

17.00: PSG–Barcelona
20.45: Lyon–Manchester City

Som vanligt den här säsongen är det ingen svensk kanal som sänder matcherna. Jag hittade inga bra länkar till PSG-matchen, men Lyon–City går att se på Citys Facebooksida. Länken har du här.

Med Champions League-semifinalerna redan i praktiken avgjorda känns det faktiskt mycket mer intressant med helgens omgång i damallsvenskan. Den är utspridd på fem olika matchdagar från i dag och fram till och med onsdag.

Inför omgången är fjolårets båda topplag Linköping och Rosengård de enda som står på full poäng. Det känns lite synd, för det hade varit roligt om något annat lag hade kunna blanda sig i guldstriden, åtminstone nu i inledningen av serien. Både Göteborg och Eskilstuna hade chansen, men tappade av olika skäl poäng i förra omgången. Mer om det strax.

I botten är Hammarby och Kristianstad de enda lagen som står på noll poäng. Det är förstås alldeles för tidigt att dra några slutsatser, men båda har känts väldigt uddlösa, det lilla jag sett av dem. Jag trodde på KDFF inför seriestart, hittills känns det som att jag kanske har överskattat dem.

Det här är en omgång där alla matcher är intressanta. Det startar i kväll 19.00 med Örebro–Hammarby.

Det är en match mellan seriens två helsvenska lag, en match där hemmalaget är klara favoriter. Jag hade Örebro på övre halvan, och har ingen anledning att omvärdera det tipset ännu. Fast det är klart att det lyser en liten varningslampa över att man bara gjort ett mål hittills. Men man har ändå kommit till många avslut, totalt 13 mot mål – vilket gör att jag tror att det kommer att lossna.

För Hammarby gäller det att snart ta sin första poäng, så att man på allvar känner att man är med i serien. Laget har inlett bra defensivt sett, och gjort klart godkända resultat mot tippade topplag. Bajen känns inte som någon slagpåse, men har fått en riktigt lurig lottning i serieupptakten. Efter Örebro väntar ju Piteå och Rosengård – alltså fem lag som tippas på övre halvan i de fem första omgångarna.

I morgon lördag spelas en match, och den är verkligen högintressant. Det handlar nämligen om Skånederbyt LB07–Kristianstad, avspark 15.00.

Sett till de första två omgångarna hade jag tippat en etta här, men garderat med kryss. LB har imponerat på mig med ett modigt och bra presspel, medan KDFF är enda laget som ännu inte gjort mål. Det är förstås lite oroande för det Kristianstad som gjorde näst minst mål förra året, att man tagit med sig måltorkan in i 2017. För lagets offensiva självförtroende hade man behövt få sätta lite bollar de närmaste omgångarna.

På söndag spelas det två matcher. Först Piteå–Kvarnsveden 14.00 och därefter Linköping–Djurgården 16.00.

Piteå har öppnat serien poängmässigt svagt, men har haft övertag i antalet avslut i båda matcherna, och jag tror fortfarande att man har ett lag för övre halvan. Gissningen är att den första trepoängaren kommer mot Kvarnsveden.

Dock såg jag delar av Kvarnsvedens match mot Göteborg. Och Borlängelaget är intressant eftersom det är svårdefinerat. Kvarnsveden har redan släppt in tio mål, och det är ingen slump – man har visat upp seriens klart sämsta försvarsspel så här långt.

Dock visade man mot Göteborg att man både har offensiv spets och tyngd, vilket bör göra att Kvarnsveden ändå är jobbiga att möta. Spetsen i form av fantastiska Tabitha Chawinga har vi ju vetat om sedan tidigare. Det nya var att laget även var väldigt starkt på fasta situationer, samt att man fick bra tryck på Göteborg när man började lyfta lite längre på slutet. Det där kan ju framöver visa sig mer vara en svaghet hos Göteborg än en styrka hos Kvarnsveden.

Marija Banusic

När det gäller Linköping–Djurgården är LFC förstås klara favoriter. När lagen möttes på försäsongen vann LFC med 3–1 efter att Marija Banusic gjort hattrick på tio minuter. Banusic har tillsammans med Rosengårds Lieke Martens varit seriens två stora spelare så här långt.

Banusic har redan kommit till 15 avslut på två matcher, varav fyra blivit mål, ytterligare fyra gått mot mål och en i målställning – det är imponerande siffror. Banusics styrka är att hon gör sina mål med båda fötterna, och med huvudet. Hon är således väldigt svår att försvara mot. Känslan har ju varit att våra förbundskaptener gjort allt för att hålla Banusic utanför sina trupper. Hur länge håller det i sig?

På måndag 17.00 är det möte mellan två av seriens tre fyrapoängare, Göteborg–Vittsjö. Här är det återigen en etta som utgångstips, men Vittsjö har varit väldigt effektivt i upptakten så jag garderar nog med kryss.

Utöver effektivitet har det nordskånska laget även haft lite flyt så här långt. Men bra lag har tur, och Vittsjö behöver inte skämmas över sina fyra poäng. Noterbart är ju att uppsnackde nyförvärvet Emma Lundh ännu inte kunnat spela någon match, där har Vittsjö ett bra sparkapital.

Omgången avslutas på onsdag 19.00 med toppmötet Eskilstuna–Rosengård. Tyvärr tror jag att det blir en ganska säker tvåa. Jag skriver tyvärr eftersom jag gärna hade sett att det blivit jämnt och spännande, inte minst hade Uniteds stora hemmapublik förtjänat det.

Mimmi Larsson

Eskilstuna var svagt i premiären, men vann. Jag såg inte matchen mot Vittsjö, men på klippet med höjdpunkter såg det ut som att man skapade klart fler målchanser än mot Hammarby. Klart är att United blev berövat på ett ledningsmål i Skåne. Det syns tydligt på skuggorna att det inte var offside på Mimmi Larsson, utan att Ifeoma Dieke upphävde med minst någon meter. Det var ett mycket svagt ingripande från den assisterande domaren.

I Rosengård blir det otroligt spännande att följa Martens framfart. Hon har vuxit flera klasser när hon fått en fri roll. Kanske även att Lotta Schelin är redo att gå in från start.

Det om damallsvenskans kommande omgång. I elitettan väntar en spännande omgång där man kan få en indikation på om vissa lag är fågel, fisk eller mittemellan. I morgon lördag spelas ju bland annat tänkta toppmötet Växjö–Umeå – alltså två av de fyra lag jag såg som givna topplag inför serien. Det blir upp till bevis för storfavoriten Växjö, som ju inlett med två ”lätta” matcher.

I morgon sätts även fullpoängarna Kungsbacka och Holmalund på prov genom svåra bortamatcher mot AIK och Uppsala. En tredje fullpoängare, nykomlingen Assi, bör ha stora möjligheter att ta ytterligare en trepoängare när poänglösa Sundsvall kommer på besök. I morgon är det även nykomlingsmöte mellan Böljan och BK30 – en väldigt viktig match för båda lagen.

På söndag spelas två matcher, två intressanta sådana. Medan Östersund–Hovås Billdal gäller kampen för nytt kontrakt – ja, det känns faktiskt så även vi bara är i tredje omgången – så handlar Kalmar–Mallbacken om toppstriden. Mallbacken har inlett med två raka förluster och behöver en seger för att inte helt tappa kontakten med topplagen. Som sagt, en genomgående intressant omgång i elitettan.

Utöver Champions League spelas det förstås en hel del ligafotboll runt om i världen i helgen. I Tyskland har alla tre topplagen matcher de bör vinna. Wolfsburg tar emot Mönchengladbach på söndag, Potsdam skall till Jena i morgon och Bayern München tar emot Hoffenheim på måndag. Den sistnämnda matchen sänds på DFB-TV med start klockan 13.30. Vad jag förstått är fortfarande Fridolina Rolfö skadad, någon som hört någon prognos på hennes frånvaro?

I Italien kan Fiorentina med Stephanie Öhrström i praktiken säkra ligatiteln på lördag genom seger borta mot Cuneo. I Frankrike spelas bara en ligamatch i helgen, viktiga bottenmötet St Etienne–Metz.

Slutligen till USA, där NWSL har inletts på ett otroligt jämnt sätt. Alla tio lag har tagit poäng redan i de två första omgångarna, och bara North Carolina har vunnit båda sina matcher.

En spännande match i tredje omgången är just North Carolina som tar emot seriejumbon Orlando, alltså Marta:s lag på lördag kväll, 22.00 svensk tid. Jag har inte riktigt hängt med på NWSL:s nya tv-upplägg, men det skall tydligen gå att se matcherna live på ligans officiella hemsida.