Etikettarkiv: Nicole Barnhart

Den stora damfotbollsguiden till OS 2016

Publicerad den av
10

I morgon 18.00 svensk tid sparkar Sverige och Sydafrika igång OS 2016. Det har således blivit hög tid för min stora guide till spelens damfotbollsturnering.

Jag gjorde en ranking av de tolv lagen i april, inför lottningen. Det är dock 3,5 månader sedan, och en del har hänt. Mest positivt är att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning sedan dess, medan flera av favoritlagen har hackat.

Innan jag går in på rankingen kommer här lite grundfakta. Det är tre grupper med fyra lag i varje. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna går vidare till kvartsfinal. Slutspelsträdet finns i botten av det här inlägget.

Här är gruppindelningen:

Grupp E
Brasilien
Kina
Sydafrika
Sverige

Grupp F
Australien
Kanada
Tyskland
Zimbabwe

Grupp G
Colombia
Frankrike
Nya Zeeland
USA

Spelschemat finner du här. Notera att man kan ändra matchtid till sin tidszon, till höger just under datumraden.

Alla spelartrupper finner du här.

Det statistiska underlaget för turneringen finns här.

Reglerna finns här.

En genomgång av alla domarteamen finns här.

Därmed har vi kommit fram till min rankinglista av de tolv lagen i OS-turneringen. Trevlig läsning:

12) Zimbabwe
Världsranking: 93
Antal OS: första
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Tyskland, 23.00

Laget som kallas The Mighty Warriors gör sitt första stora mästerskap. Och man tog en mycket konstig väg till Rio, förhoppningsvis en väg inget annat lag någonsin kommer att ta.

För det bär ju ett löjets skimmer över damfotbollen att Zimbabwe lämnade walkover i en av kvalmatcherna, men ändå kan spela OS. Det var i bortamatchen mot Elfenbenskusten som Zimbabwe inte kom till spel. I returen lämnade i stället Elfenbenskusten wo, och innan man hade löst nya datum för lagens möten drog sig Elfenbenskusten ur OS-kvalet. Zimbabwe var hastigt och lustigt i kvalfinal mot Kamerun.

Där klev lagets stora stjärna fram, det handlar om journaliststudenten Rudo Neshamba, som gjorde tre av lagets fyra mål i kvalet. Bland annat stod hon för båda målen mot ett Kamerun som kom till spel utan Gaelle Enganamouit.

Zimbabwe vann dubbelmötet genom att förlora med 2–1 borta och vinna med 1–0 hemma och således avancera genom bortamål.

Avancemanget har gjort att laget uppmärksammats enormt i sitt hemland. Kul – det är bra om damfotbollen kan få ett lyft i några afrikanska länder. Men så kul lär inte Zimbabwe få det i Rio. Laget har lottats i samma grupp som Tyskland, Australien och Kanada och lär få åka hem med tre rejäla förluster i bagaget.

Att ställas mot tyskorna i första matchen känns som tuffast möjliga öppningsmatch. Tyskland brukar vara mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Och utan att ha sett Zimbabwe spela kan man nog slå fast att det här är OS klart sämsta lag. Kanske till och med det sämsta någonsin.

Greklands bottenrekord med tre raka förluster och målskillnaden 0–11 känns klart i farozonen.

Jag har letat klipp på Zimbabwe, men utan någon större lycka. Här är dock ett från en drygt två år gammal träningsmatch mot Sydafrika:

11) Sydafrika
Världsranking: 52
Antal OS: andra – tog en poäng 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Sverige, 18.00

Sydafrikas Banyana Banyana gör sitt andra OS. De tog en poäng mot ett reservbetonat Japan för fyra år sedan, fast det var en match där japanskorna inte hade något emot att spela oavgjort.

Under förbundskaptenen Vera Pauw har laget blivit lite mer stabilt. Man har gjort bra resultat både mot Nederländerna (0–2) och USA (0–1) den här sommaren. Ändå vore det en skräll om Sydafrika tog några poäng i Rio.

Skall man göra det hänger mycket på starka målvakten Roxanne Barker och mittbacken och tillika lagkaptenen Janine Van Wyk. Offensivt har Banyana Banyana stort mod och vågar anfalla med mycket folk. Man har även hyfsad kvalitet på några spelare, inte minst det tidigare Rysslandsproffset Pumi Nyandeni.

Men defensivt är det ibland virrigt. Laget spelar med man-man-försvar med stort hjärta, och man vill gärna kliva upp i hög press. Då riktigt rusar spelarna på, vilket innebär att om motståndaren kan spela förbi förstapressen bildas det lätt stora ytor. Dessutom har Sydafrika det ofta tufft på defensiva fasta situationer.

Trots att jag ändå har både charmats och överraskats lite av Banyana Banyana den här våren tippar jag att laget åker hem med noll poäng från OS.

Mer om laget finns att läsa här och här.

10) Colombia
Världsranking: 24
Antal OS: andra – blev både poäng- och mållöst 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 1 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Frankrike, 03.00 natten mot torsdag.

Colombia lämnade London-OS med noll poäng och mållskillnaden 0–6. Men sedan dess har laget utvecklats. Man visade i fjolårets VM att man har flyttat fram positionerna rejält. Där skrällslog man ju bland annat Frankrike, plus att man skakade USA i åttondelen.

Ett revanschsuget Frankrike väntar i årets öppningsmatch, och tyvärr känns det som att Colombia inte kommer att ha lika mycket att sätta emot i år.

Visst gynnas colombianskorna av att vara välbekanta med det sydamerikanska klimatet. Men det väger nog inte upp att laget kommer till spel utan sina båda centrala mittfältsstjärnor från fjolårets VM, Yoreli Rincon (skadad) och Daniela Montoya (petad). Apropå Montoya satte hon det här historiska målet i fjolårets VM-turnering, Colombias första VM-mål någonsin:

Efter den fina VM-insatsen var det bråkigt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner. Obekräftade uppgifter gör gällande att Montoya har petats från OS för att hon protesterade för högljutt mot hur förbundet har behandlat sitt damlandslag.

Den oron som följt på det, avsaknaden av nyckelspelarna samt det faktum att man fått en tuff lottning gör att jag tror att Colombia får åka hem efter gruppspelet den här gången. Man har chans mot Nya Zeeland om tekniska Lady Andrade visar toppform. Men det troliga är att Colombia blir sist i gruppen.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 17
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 2 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: USA, midnatt, natten mot torsdag.

Nya Zeelands Football Ferns är ett fysiskt och hårt arbetande lag, ett lag som är väldigt jobbigt att möta. Större delen av truppen är utlandsproffs, bland annat spelar ju trion Ali Riley, Anna Green och Kirsty Yallop i damallsvenskan.

Duktiga målvakten Erin Nayler, som nyligen skrev på för Sky Blue FC i USA:s NWSL, är viktig. Det är även viktiga mittbacken Abby Erceg som återfinns i samma liga (Western New York Flash). Offensivt är Tysklandsproffset (Jena) Amber Hearn viktig med sin tyngd.

För fyra år sedan gick Nya Zeeland till kvartsfinal, där de pressade USA. I VM i fjol var man en hårsmån från att gå vidare ur gruppspelets jämnaste grupp. Ferns har god chans att bli grupptrea, men den tuffa lottningen gör att man får svårt att ta fler än tre poäng. Därmed talar mycket för att man får lämna turneringen innan slutspelet.

8) Kina
Världsranking: 12
Antal OS: femte – som bäst silvermedaljörer 1996.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 10 procent
Troliga startelva: Zhao Lina – Wu Haiyan, Zhao Rong, Li Dongna, Liu Shanshan – Wang Shanshan, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Wang Shuang – Zhang Rui – Ma Xiaoxu.
Öppningsmatch: Brasilien, 21.00.

Tidigare i våras hade jag Kina som utmanare om guldet. Stålrosorna, som laget kallas, slog USA på bortaplan i december. Sedan följde en imponerande svit på 13 matcher utan förlust. Där besegrade man även Japan och kryssade mot Australien. Laget såg hur stabilt ut som helst.

Man har sin styrka i försvarsspelet, där spelarna inte tar många steg åt fel håll. De är otroligt väldrillade, vilket märktes i fjolårets VM. Då tog man sig till kvartsfinal, där man skakade USA, men till slut föll med 1–0.

Den senaste tiden har dock det kinesiska laget tappat i kvalietet. I slutet av juli noterades först förlust mot Kanada (1–0) och sedan hela 3–0 i baken mot Frankrike.

Ett stort skäl till den försämrade formen är säkert lårskadan på centrala mittfältaren Ren Guixin. Jag imponerades enormt av henne när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval. Hon kändes som lagets klippa, och självklart är det ett jättestort bakslag för förbundskapten Bruno Bini att han inte kan spela Guixin i Rio.

Bini har för övrigt petat VM-stjärnorna Wang Fei och Wang Lisi. Mot Frankrike saknades inte minst stabila målvakten Fei. Just målvaktsspelet är ett frågetecken i Kinas lag.

Defensivt kommer lagkaptenen Li Dongna vara väldigt viktig. Offensivt har Kina ett bra inläggsspel. Man har både bra precision på inläggen, bland annat från duktiga Wang Shanshan, och bra tajming inne i straffområdet.

Jag tror att Kina går till kvartsfinal. Men lagets dipp den senaste tiden gör att jag skiftar dem från gruppfavoriter till trolig grupptrea. Därmed väntar sannolikt USA i kvartsfinal, och då tar OS slut för årets kinesiska lag.

7) Kanada
Världsranking: 10
Antal OS: tredje – som bäst bronsmedaljörer 2012.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Troliga startelva: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.
Öppningsmatch: Australien, 20.00.

Kanada tog brons för fyra år sedan, och nu kommer man med ett mycket intressant lag. Faktiskt ett lag som känns klart mycket bättre än det man mönstrade i fjolårets hemma-VM. I sommar har man bland annat vunnit mot Brasilien, efter segermål av Janine Beckie i 94:e minuten.

I VM 2015 föll man på problem i mittförsvaret. Nu har förbundskapten John Herdman hittat en bra lösning genom att spela Shelina Zadorsky bredvid försvarsstjärnan Kadeisha Buchanan.

Kanada har även fått en bättre offensiv spets och fart genom tillskottet av nya unga spelare som Beckie, Jessie Fleming och Deanne Rose.

Faktum är att Herdman har en mängd bra alternativ när han skall sätta upp sin startelva. Dock är det fortfarande så att mycket vilar på Christine Sinclair:s axlar. Kanadas superstjärna är inte bara en grymt bra avslutare, hon är även otroligt viktig i anfallsuppbyggnaden med sin fina kreativitet.

Frågetecknet finns på målvaktssidan. Ex-allsvenska Stephanie Labbé är utmärkt på mållinjen. Men frågan är hur hon klarar av spelet i luftrummet. Där har hon brister, och där avgörs alltfler internationella matcher.

Jag tror att Kanada säkert tar sig vidare ur gruppspelet. Det rimliga är att man åker i kvartsfinalen, men med rätt lottning kan det bli medalj. Kanadas lag ser som sagt väldigt spännande ut. Läs mer om det här.

6) Sverige
Världsranking: 6
Antal OS: sjätte – som bäst fyra 2004.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 23 procent
Troliga startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Öppningsmatch: Sydafrika, 18.00.

Sverige är det lag som har bäst facit av alla sedan fjolårets VM – tio segrar, ett kryss och bara ett insläppt mål. Det bör dock konstateras att Sverige inte har mött något lag på världsrankingens topp fem sedan debaclet i Kanada.

Den senaste tiden har det hänt saker i det svenska spelet som gör att mitt hopp om vår första OS-medalj någonsin har vuxit. Det handlar framför allt om hur Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö kommit in och lyft laget. En mer ingående analys av det svenska spelet finns här.

Mycket kommer att avgöras i gruppspelet. Vid svensk gruppseger ligger vägen mot medaljerna öppen. Då ställs vi nämligen mot en grupptrea i kvartsfinalen. Vid andra- eller tredjeplats i gruppen lär vi få en tuffare placering i slutspelsträdet. Känslan är också att Sverige har en bra chans att ta hem gruppen. Jag ser det som 40–45–15 mellan vårt lag, Brasilien och Kina.

5) Brasilien
Världsranking: 8
Antal OS: sjätte – som bäst silvermedaljörer 2004 och 2008.
Guldchans: 4 procent
Medaljchans: 27 procent
Troliga startelva: Barbara – Poliana, Erika, Monica, Tamires – Debinha, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Beatriz, Cristiane.
Öppningsmatch: Kina, 21.00.

Brasilien har varit på nedgång under ett par år. Nu kan det dock vända. Man har en spännande trupp, en trupp som känns klart bättre än fjolårets i VM. Man har även fördelar i att man kan de vädermässiga förhållandena bättre än konkurrenterna och förstås genom publikstödet.

Det skall sägas direkt, om inte Brasilien hade haft hemmaplan skulle jag inte placerat dem så här högt. Då hade nog både Sverige och Kanada gått före.

Men med publiken i ryggen och med en Marta i bra form kan Brasiliens lag lyfta mot medaljmatcher. I grunden gäller samma sak för brasilianskorna som för Sverige, alltså att gruppspelet blir väldigt avgörande. Vid gruppseger finns en god medaljchans. Blir man tvåa eller trea i gruppen blir det däremot mycket tuffare att ta sig upp på pallen.

I genrepet mot Australien var Brasilens lag otroligt offensivt balanserat. I mittförsvaret var offensiva halvvolleydrottningen Erika tillbaka. Hela mittfältet bestod i princip av spelare som även kunde ha varit uppsatta som forwards. Och av forwards har dubbla olympiska skyttedrottningen Cristiane hittat målet igen i PSG.

Noterbart är att Formiga har varit med och spelat i alla fem OS-turneringarna. Jag tyckte att den superrutinerade innermittfältaren var Brasiliens bästa spelare i fjolårets VM. I år verkar hon dock börja från bänken.

Offensivt är alltså Brasilien väldigt starkt. Ett lag med massor av individuellt skickliga spelare. Defensivt är laget klart sämre. Största frågetecknet finns på målvaktssidan, där Barbara knappast utstrålar säkerhet.

4) Australien
Världsranking: 5
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2004.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Lydia Williams – Caitlin Foord, Laura Alleway, Alanna Kennedy, Stephanie Catley – Elise Kellond-Knight, Emily van Egmond, Katrina Gorry – Samantha Kerr, Michelle Heyman, Lisa De Vanna.
Öppningsmatch: Kanada, 20.00.

Australien har aldrig varit nära medalj i ett stort mästerskap. Nu kan det vara dags. The Matildas har med sig ett jätteintressant lag till Brasilien. I Asiens OS-kval dominerade man bollinnehavet mot alla lag, alltså även mot bollskickliga gäng som Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea.

Australiens lag är bolltryggt, och framför allt har man blixtsnabba omställningar. Inget annat lag är så vasst i djupled som The Matildas. Lägg till att man dessutom har många väldrillade spelare som lärt sig hur man springer för varandra.

Jag imponerades enormt av dem i det asiatiska OS-kvalet. I startelvan har man inga svaga positioner. Före detta Piteåspelaren Lydia Williams är en världsmålvakt, man har några av världens mest spännande unga backar i Alanna Kennedy och Steph Catley. Man har smarta och passningsskickliga offensiva mittfältare i Katrina Gorry och Emily Van Egmond och vassa forwards i Sam Kerr, Michelle Heyman och Lisa De Vanna. Helt enkelt ett lag som kan lämna Rio med guldet.

Det som talar mot Australien är bristen på vinnarkultur – och på att truppen är lite tunn på vissa positioner. Lagets är således rätt känsligt för skador. Det kan också få lida av att det är ett mördande spelprogram i OS.

Lottningen där man har Zimbabwe i gruppen gör att Australien dock kommer att kunna vila folk i minst en gruppmatch, och ändå avancera till kvartsfinal.

I gruppspelet tror jag att Australien har god chans på gruppsegern. Jag tycker att deras snabba omställningsspel borde passa Tysklands sega mittförsvar extremt dåligt. Men frågan är om det inte är bättre att komma tvåa eller trea i den här gruppen. Ettan ställs ju nämligen mot antingen Frankrike eller USA i kvartsfinal.

Australien är svårtippat. De tar sig säkert till kvartsfinal. Där avgörs deras chanser av lottningen. Med rätt väg framåt kan The Matildas faktiskt gå hela vägen.

3) Tyskland
Världsranking: 2
Antal OS: femte – som bäst brons 2000, 2004 och 2008.
Guldchans: 14 procent
Medaljchans: 50 procent
Troliga startelva: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Isabel Kerschowski – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Simone Laudehr – Alexandra Popp.
Öppningsmatch: Zimbabwe, 23.00.

Tyskland är svårbedömt. Man har massor av talangfulla spelare, men man har inte hittat det perfekta lagbygget.

Sedan fjolårets VM, där tyskorna blev fyra, har man tappat stabila målvakten Nadine Angerer och skyttedrottningen Celia Sasic. Man har heller inte hittat någon ersättare till effektiva tvåvägsmittfältaren Nadine Kessler, som ju 2013 ledde laget till deras senaste mästerskapsguld.

Förbundskapten Silvia Neid gör sitt sista stora mästerskap på posten. De senaste tre åren har hon testat sig fram för att få ihop laget på bästa sätt. Till OS verkar hon satsa på en så kallad julgransuppställning, alltså spelsystemet 4-3-2-1.

Om Tyskland får ihop sitt lagspel kan det bära hela vägen till OS-guld. Men jag känner mig långt ifrån säker på att det blir så. Almuth Schult är en ojämn målvakt, med grym högstanivå, men också med låg lägstanivå. Rutinerade mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak är bra när de får kliva framåt, men har stora brister i snabbheten.

På mittfältet finns massor av talang, sannolikt för mycket. Frågan Neid får brottas med är hur hon skall få ut max ur alla sina duktiga mittfältare, framför allt ur spelgeniet Dzsenifer Marozsan. Lyons nyförvärv har inte lyft i landslaget ännu. Gör hon det i OS? Personligen gillar jag Melanie Leupolz skarpt. Men hon fick inte plats i genrepet.

Bland forwards har Alexandra Popp haft en rätt svag säsong. Men hon har visat bättre och bättre form på sistone, det är ett gott omen för tyskorna.

Tyskland kommer att gå vidare till kvartsfinal. Laget är mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Eftersom de inleder mot Zimbabwe tippar jag måltjuven Anja Mittag som hela OS-turneringens skyttedrottning. Hon utmanas i första hand av Popp.

Eftersom jag tippar Tyskland som grupptvåa tror jag att de ställs mot tvåan i Sveriges grupp i kvarten. Där blir Tyskland storfavorit, vilket innebär att laget kommer att ha god medaljchans.

2) Frankrike
Världsranking: 3
Antal OS: andra – som bäst fyra 2012.
Guldchans: 18 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Amel Majri – Elise Bussaglia, Amandine Hendy – Kadidiatou Diani, Camille Abily, Louisa Cadamuro (tidigare Necib) – Eugenie Le Sommer.
Öppningsmatch: Colombia, 03.00 natten mot torsdag.

Frankrike blir bara bättre och bättre. Det fyller hela tiden på med intressanta talanger från ungdomslandslagen. Och hade det inte varit för den franska medaljfrossan – hade jag lyft procentsiffrorna på fransk guld- och medaljchans ytterligare.

Men det är ju så att Frankrikes landslag aldrig har tagit en mästerskapsmedalj. De har darrat till varje gång de varit på väg att ta medalj de senaste åren. Se bara här:

2009, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2011, VM: Förlust i bronsmatch mot Sverige, trots numerärt överläge.
2012, OS: Förlust i bronsmatch mot Kanada.
2013, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2015, VM: Ut på straffar i kvartsfinal.

Rent spelmässigt känns det franska laget som första utmanare till USA, som ett lag som mycket väl skulle kunna åka hem mot guldmedaljerna. Frankrike har världens bästa mittbackspar i Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, skickliga ytterbackar, ett grymt starkt centralt mittfält, där eleganta spelgeniet Louisa Cadamuro (tidigare Necib) gör sina sista matcher innan hon slutar. Hon är värd att få kröna karriären med en OS-medalj.

Frågetecknen finns som vanligt på forwardssidan. Smarta Gaetane Thiney är petad, och fjolårets succéspelare Eugenie Le Sommer har inte nått samma nivå i år. Le Sommer har en makalöst hög högstanivå. Kanske att hon har lyckats toppa formen till OS. I så fall blir Frankrike livsfarligt i Rio.

Fransyskorna kommer att göra upp med USA om den viktiga gruppsegern. Det kan bli en väldigt stor skillnad mellan motstånd i kvartsfinal för ettan och tvåan, så gruppsegern är viktig. Även om jag tycker att det franska laget rent kapacitetsmässigt borde kunna skaka amerikanskorna är historiens makt stor. Jag tippar således att Frankrike blir grupptvåa, och får en riktigt tuff kvartsfinal – sannolikt mot Tyskland eller Australien.

1) USA
Världsranking: 1
Antal OS: sjätte – guld 1996, 2004, 2008 och 2012
Guldchans: 50 procent
Medaljchans: 95 procent
Troliga startelva: Hope Solo – Kelley O’Hara, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Mallory Pugh, Morgan Brian, Lindsey Horan, Tobin Heath – Carli Lloyd – Alex Morgan.
Öppningsmatch: Nya Zeeland, midnatt – natten mot torsdag.

De regerande världsmästarna har aldrig vunnit OS. Det är en av de saker som starkast talar emot USA inför mästerskapet i Rio.

På pappret är Jill Ellis lag verkligen jättestora guldfavoriter. USA har vunnit de tre senaste stora mästerskapen, och man har vunnit fyra av fem OS-turneringar.

Men, det finns faktiskt en hel del men med i spelet i år. USA har agerat knackigt ända sedan senhösten i fjol. Man har fortfarande en stabil defensiv i ryggen. På målvaktssidan har exempelvis USA en grym bredd.

Bakom ohotade ettan Hope Solo finns en hel hög världsmålvakter. Att Nicole Barnhart inte längre ens är med bland de fyrafem målvakter som ingått i diskussionen kring att ta plats i OS-truppen är ju närmast makalöst. Barnhart hade sannolikt varit en kandidat till platsen som förstemålvakt i alla andra landslag i den här OS-turneringen.

Sedan VM är även den stabila backlinjen intakt. Men på mittfältet är det många förändringar sedan fjolårets VM-guldlag, och alla har inte varit till det bättre. Den stora frågan är hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday.

Den passningssäkra mittfältaren/forwarden saknas inte bara i spelet. Hon saknas även vid fasta situationer. Där saknas även Megan Rapinoe, som ingår i OS-truppen efter sin korsbandsoperation, men som sannolikt inte är aktuell för någon längre speltid förrän tidigast i ett slutspel. Att ta med Rapinoe var en chansning, men en rimlig sådan med tanke på bristen på känsliga fötter vid fasta situationer.

Tanken är att gradvis matcha in Rapinoe i turneringen, ungefär som man gjorde med Alex Morgan i fjolårets VM. Nu är Morgan frisk och i god form. Blir viktig. Det blir även lagets i särklass mest intressanta framtidsnamn, 18-åriga Mallory Pugh. Hon har den fart, blick och kreativitet som kommer att känneteckna framtidens stora damfotbollsspelare.

Ytterligare ett offensivt frågetecken är Carli Lloyd. Hon har avgjort de senaste två OS-finalerna och den senaste VM-finalen. Vinnarskallen finns där alltså, men hur är det med formen? Hon har inte imponerat i de matcher hon spelat sedan vårens skadefrånvaro.

Trots att USA:s spel alltså har hackat under våren håller jag laget som stor guldfavorit. De brukar hitta vägar till seger, även när de spelar dåligt. Och i truppen finns en hel hög potentiella matchvinnare – med Lloyd som ständig huvudkandidat.

Jag tippar att USA tar hem sin grupp, och väl i slutspelet blir laget väldigt svårslaget.

TIPS:

* Skyttedrottning: Anja Mittag

* Slutspelsträdet tror jag kommer att se ut så här:

Brasilien–Kanada
USA–Kina

Sverige–Tyskland
Australien–Frankrike

* Slutligen skall jag förstås tippa första gruppspelsomgången. Här är mina odds för matcherna:

Sverige–Sydafrika           85–12–3
Kanada–Australien         30–30–40
Brasilien–Kina                40–40–20
Zimbabwe–Tyskland    0,1–0,4–99,5
USA–Nya Zeeland          90–8–2
Frankrike–Colombia       80–15–5

Spelen kan börja…

Drömmål av Jakobsson när Schelin avgjorde cupfinalen

Publicerad den av
Svara

Ett måltjuvsmål från Lotta Schelin betydde 2–1-seger mot Montpellier i franska cupfinalen och fixade fjärde raka dubbeln för Lyon.

Jag satt och kikade på den välspelade matchen i går kväll. Jag hade en bra stream, som bara strulade under en minut av de 90. Under den minuten lyckades jag dock missa segermålet. Tur då att Franska fotbollförbundet är snabba med att lägga upp höjdpunkter från sina matcher.

Schelins mål är behärskat och avgörande, men det är definitivt Sofia Jakobsson:s 1–0-mål man kommer att minnas från matchen. Den prestation hon gör är fantastisk. Att i hög fart röra sig bort från målet med en världsförsvarare innanför sig och ändå med full kraft få upp bollen i nättaket på det vis Jakobsson gör – det är definitivt världsklass:

Det var som synes stor skandinavisk prägel på den franska cupfinalen. Norska Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att visa härligt rörelsemönster inne i straffområdet. Hennes nickmål till 1–1 är också hög klass.

Skönt för Schelin att få sätta segermålet, hon får gärna kliva in i matchvinnarrollen på allvar nu under sommaren. Det är ju målskyttet som är hennes viktigaste arbetsuppgift. Fast ärligt talat var Lyons svenska forwardsstjärna rätt blek spelmässigt sett – hon var exempelvis klart sämsta svenska spelare i matchen.

Linda Sembrant, eller ”Tsembraa” som kommentatorn kallade henne, gjorde nämligen en mycket stabil insats i Montpelliers backlinje och Jakobsson var en av planens bästa spelare – kanske den allra bästa. Hon uppehöll stundtals Lyons backlinje på egen hand.

Nu var det en matchbild som passar Jakobsson bra, där det fanns stora ytor att jobba på bakom motståndarnas backlinje. Där är för övrigt Schelin och Jakobsson ju väldigt lika som forwards, båda är bäst i ett kontringsspel. Båda har snabbheten, men medan Jakobsson är mer löpstark och därmed gör större nytta i defensiven har Schelin en bättre bollbehandling och är säkrare i avsluten.

Med tanke på att även Kosovare Asllani gjorde en stark insats i går blir valet av forwardspar i VM en angenäm gåta för Pia Sundhage.

Slutligen gjordes det ett antal riktigt läckra mål i NWSL i natt. Jag rekommenderar speciellt en koll på Washingtons Christine Nairn:s frispark till 3–1 mot mästarna Kansas City. Mer perfekt i krysset än så kan man knappast skjuta en frispark. Trots att duktiga Nicole Barnhart står i det hörnet är hon chanslös. Godbiten finns 3,55 in i det här klippet:

Marta, Press, Diaz, Kessler, Blackstenius, Angerer med fler

Publicerad den av
7

Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.

Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.

Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.

För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?

Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?

Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.

Se höjdpunkter från matchen här:

Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.

Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.

Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.

Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:

Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…

Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.

Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.

Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.

De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.

Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.

Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.

Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.

När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.

Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.

Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.

Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.

Höjdpunkter från matchen ser du här:

Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.

Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.

Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…

För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.

I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.

Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.

I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.

I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng  i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.

I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.

Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.

Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…

Oj, vilken bredd USA har

Publicerad den av
5

Jag förstörde min nattsömn genom att kliva upp och kika på landskampen USA–Kanada. Jag fick bland annat se Tyresös Whitney Engen kliva av matchen i andra halvleken till följd av en skada.

Det såg inte så allvarligt ut, och jag har inte sett någon diagnos i efterhand. Så förhoppningsvis behöver inte Engen riskera någon längre bortavaro. Fast man vet aldrig.

USA:s mittbackar spelade annars huvudroller i en ganska tråkig match. Engen gjorde ett offsidemål, och hade ytterligare en chans. Och kollegan Becky Sauerbrunn fixade segermålet när USA vann med 1–0.
Sauerbrunn drev upp bollen mot straffområdet, väggade snyggt med inhopparen Christen Press, och spelade sedan i sidled till en helt fristående Sydney Leroux – som inte kunde missa, trots att det var en liten riktningsförändring. Målet och fler höjdpunkter finns på det här klippet:

Annars skrev jag härom dagen i ett svar på en läsarkommentar att jag uppskattar det till att USA skulle kunna sätta ihop minst fem-sex landslagselvor som skulle kunna vara med och slåss om medaljer i OS och VM.

Även om nattens USA-elva inte gjorde någon kanonmatch var de klart bättre än OS-bronslaget Kanada. Och det blev uppenbart att coach Tom Sermanni minst kan sätta ihop två eller möjligen tre elvor som skulle kunna vinna ett OS eller VM. I natt startade Sermanni med följande manskap: Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Whitney Engen, Stephanie Cox – Heather O’Reilly, Morgan Brian, Lauren Holiday, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Sydney Leroux. Brian har jag inte sett så mycket av tidigare, men hennes insats gav mersmak – hon visade att hon är en spelskicklig, central mittfältare.

Med den A-uppställningen skulle Sermanni kunna ställa upp sitt B-lag så här: Nicole Barnhart – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Van Hollebeke (tidigare Buehler), Kelley O’Hara – Meghan Klingenberg, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Tobin Heath – Alex Morgan och Christen Press.

Tobin Heath

Tobin Heath värmer upp

Och det lämnar följande spelare till C-laget: Jill Loyden – Crystal Dunn, Julie Johnston, Leigh Ann Robinson, Kristie Mewis – Christine Nairn, Erika Tymrak, Lori Lindsey, Samantha Mewis –  Amy Rodriguez och Lindsey Horan.

Därmed blir spelare som Ashlyn Harris, Kealia Ohai, Sarah Hagen, Yael Averbuch, Camille Levin, Allie Long, Amber Brooks, Beverly Goebel-Yanez med många fler över till D- och E-uppställningarna.

Det enda landet som ens är nära en liknande bredd är Tyskland. De vann EM-guld med ett halvt B-lag i somras. Men känslan är att de bara har knappt två elvor av högsta världsklass.
De andra lagen i högsta världseliten är tunnare. Exempelvis saknar Japan den bredd som man kanske hade behövt ha för att hänga med i toppen över en längre tid.

Tillbaka till USA. Det är inte bara bredden som imponerar där. Intresset är fortsatt enormt. Publiksiffran på 20862 åskådare i Frisco, Texas var den största på en träningslandskamp på drygt tio år. Det är för övrigt nästan lika länge sedan Danmark var senaste lag att slå amerikanskorna på hemmaplan. Sviten utan hemmaförlust är nu uppe i drygt 9,5 år och hörde jag rätt var det 77 matcher.

Kanada då? Jo, de spelade så här: Erin McLeod – Rhian Wilkinson (Sura Yekka, 74), Kadeisha Buchanan, Lauren Sesselmann, Marie-Éve Nault (Carmelina Moscato, 81) – Diana Matheson (Jonelle Filigno, 86), Desiree Scott, Sophie Schmidt – Josée Bélanger (Brittany Baxter, 71), Christine Sinclair, Adriana Leon (Kaylyn Kyle, 61).

Laget skapade en bra chans i vardera halvlek. Men som vanligt handlade det mesta och kraft och organisation. Kanadensiskorna har väldigt svårt att spela sig fram till chanser.

Noterbart är att Sura Yekka får allt större plats i laget. Hon är född 1997, och känns som ett riktigt spännande framtidsnamn.

* Jag lovade i går att lägga upp en länk till franska toppmatchen PSG–Montpellier, om jag hittade någon. Det var dock så fullt upp på jobbet i kväll att jag inte ens hann tänka fransk toppmatch. Hoppas ni som sökte hittade länkar.

Jag vet bara att PSG vann matchen med 2–0, och håller spänningen vid liv i guldstriden. Och att Kosovare Asllani spelade de första 78 minuterna, men blev mållös.

I dagens andra match vann Lyon borta mot Arras med de udda siffrorna 11–2. Noterbart här är att mästarlaget hade sju olika målskyttar. Lotta Schelin var dock inte bland de sju. Hon spelade nämligen inte i matchen. Varför hon stod över vet jag inte.

* Fjolårets båda allsvenska topplag Tyresö och Rosengård spelade båda träningsmatcher i dag, fast med helt olika utfall. Det skall ju dock poängteras att det ju var ganska rejäl klasskillnad på motståndet.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

Tyresö vann med 5–0 hemma mot finska Honka efter att Veronica Boquete gjort tre mål. Rosengård föll däremot borta mot Turbine Potsdam med 4–1. Malmölagets mål gjordes av Katrin Schmidt.
När det gäller matchreferat på egen hemsida vinner Tyresö över Rosengård med utklassningssiffror. Dock saknar jag matchfakta även hos Tyresö. När det gäller träningsmatcher är jag nämligen mest intresserad av att se hur lagen ställt upp, och hur mycket speltid olika spelare får. Så skriv gärna ett referat, men inte utan matchfakta inklusive laguppställning med byten.

Blir Sunnanå sämst på 2000-talet?

Publicerad den av
1

Som väntat vann Tyresö och Örebro varsin säker seger i dag. Tyresö vann med 5–0 mot ett sargat Jitex.

Mölndalslaget hade sannolikt inte haft mycket att sätta emot ens om de varit ordinarie. Nu saknade man både skadade nyckelspelarna Minna Meriluoto och Annica Sjölund samt de båda F19-EM-spelarna Julia Wahlberg och Mimmi Löfwenius.

Efter två mållösa matcher i rad gjorde Christen Press åter mål. Hon har nu gjort 17 i damallsvenskan, men står på 16 i officiella skytteligan. Det är inte mycket som talar för att någon skall kunna komma ikapp, även om Anja Mittag verkar ha vaknat till.

Sanna Talonen

Sanna Talonen

I Örebro tog Sarah Michael och Sanna Talonen varsitt kliv uppåt i skytteligan när laget vann med hela 6–1 mot svaga Sunnanå. Michael gjorde tre mål och Talonen två, vilket tar dem upp på åtta respektive sju mål totalt. Båda kliver därmed in på topp tio i skytteligan. Faktum är att bara en av de elva spelarna i den ligans topp är svensk – nämligen Umeås Jenny Hjohlman.

För Sunnanå kan det bli en riktigt jobbig höst. Nytt kontrakt i damallsvenskan kan man glömma. I första hand får nog lagets mål bli att vinna en match. I andra hand att slippa komma in på listan här nedan, över 2000-talets sämsta lag i vår högsta serie.

Listan visar de elva lag som misslyckats med att komma upp i tvåsiffrigt i poängkolumnen. Faktum är att Sunnanå fortfarande lider stor risk att ta topplaceringen på den föga smickrande listan.

För efter 14 omgångar har man tre poäng och målskillnaden 12–56. Håller man det snittet säsongen ut slutar laget på fem poäng och målskillnaden 19–88 – vilket skulle göra Skelleftelaget sämst av alla under det pågående årtusendet.

1) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
2) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
3) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
4) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
5) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52
6) Trion (2003) 9 poäng, 16–84
7) Astrio (2000) 9 poäng, 22–86
8) Umeå Södra (2008) 9 poäng, 13–73
9) Öster (2003) 9 poäng, 20–69
10) Piteå (2009) 9 poäng, 16–59
11) QBIK (2007) 9 poäng, 16–55

I och med att Sirius vann med 3–1 mot Eskilstuna i dagens toppmöte i elitettan är racet fortfarande öppet om vilka lag som kommer att ersätta Sunnanå i allsvenskan. Sirius får ju nu dessutom extra förstärkning genom Tyresös Jennifer Egelryd. Däremot var dagens bud från mästarlaget att de värvat färdigt för hösten, och att Egelryd således alltså inte kommer att ersättas.

* Om Sunnanå har det tufft är det inget emot vad Doncaster Belles upplever under den här veckan i engelska WSL. I onsdags föll man med 6–0 hemma mot Arsenal. I dag blev det en ännu värre smäll på hemmaplan, då Liverpool vann med hela 9–0. På de sju första omgångarna hade Doncaster släppt in 14 mål. Nu har det blivit 15 baklängesmål på två hemmamatcher och tre dagar.

Louise Fors gjorde för övrigt ett av Liverpools mål. Det var en straff som betydde 2–0 i sjätte matchminuten. Flest mål gjorde annars Natasha Dowie med fyra.

Apropå England kommer deras U23-kapten Brent Hills att leda landslaget i inledningen av VM-kvalet, i väntan på att en permanent förbundskapten utnämns.

Tobin Heath

Tobin Heath

* I NWSL blev Portland första laget i final efter en dramatisk vändning i den första semifinalen. Kansas City ledde med 2–0 i den första halvleken, men Portland kom ikapp efter mål av Tobin Heath och inhopparen Tiffany Weimer, som ju tidigare spelat för bland annat AIK och danska Fortuna Hjörring. Efter 90 minuter var det 2–2.

Jag hade väldigt svårt att hitta en fungerande länk till matchen. Men lagom till förlängningen hittade jag en som fungerande.

Där fick jag inledningsvis se Kansas dominera. Sedan hade Portland två bra minuter – och gjorde 2–3. Den före detta PSG-spelaren Allie Long sköt först ett distansskott som Nicole Barnhart gjorde en fantastisk räddning. Minuten senare hittade dock Longs skott förbi Kansasmålvakten.
Jag undrade ju i förra veckan varför Kansas underbart tekniska mittfältare Erika Tymrak inte är landslagsaktuell. Jag fick kanske svaret på den frågan i samband med 3–2-målet. Hon hade nämligen en bra chans att bryta i förstaläget, när Weimer förde fram bollen. Tymraks försök att ta bollen med hjälp av en helikoptersnurr misslyckades dock kapitalt, bollen gick till Long – och vidare i mål. Att försvara som Tymrak gjorde brukar inte leda in i landslagstrupper.

Portland var inledningsvis ligans klart bästa lag, anförda av anfallsduon Christine Sinclair och Alex Morgan. Sedan har de tappat formen, och dalat i tabellen. Trots att Morgan är skadad, och inte kunde spela i dag, tog sig laget till final.

Tyskland, USA, Australien och Japan

Publicerad den av
Svara

Jag råkade tidigare komma åt publicera-knappen i bloggprogrammet alldeles för tidigt. Därför gissar jag att ni som prenumererar på bloggen fick utkasten till de två senaste inläggen på mejl.
De var rätt stolpiga, så jag är övertygad om att ni har större utbyte av inläggen om ni läser om dem i nuvarande skepnad…

Det här inlägget skulle egentligen bara handla om damfotbollsvärldens främsta nationer utanför EM. Men som rubriken avslöjar blir det även lite Tyskland.

För jag måste ju berömma intresset för det tyska laget. Gårdagens träningsmatch mot Skottland sågs av över en miljon tv-tittare. Och förbundet har sålt närmare 40000 biljetter till EM-genrepet mot Japan i München.

Det känns som att Sverige får svårt att locka 40000 åskådare till vårt genrep på Skarsjövallen i Ljungskile…

Därmed lämnar jag Europa. I natt spelade USA träningsmatch hemma mot Sydkorea inför 13035 åskådare på Gillette Stadium i Foxborough, Massachusetts.

Amerikanskorna vann med 4–1 och matchens behållning var Kristie Mewis leende efter att hon gjort sitt första landslagsmål någonsin. Leendet blev nog inte mindre av att hon slog till i sin hemtrakt.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

Utöver Mewis hette USA:s målskyttar Lauren Cheney, Carli Lloyd och Abby Wambach. Den sistnämnda gjorde sitt mål på straff på övertid. Hon är därmed bara två mål bakom Mia Hamm i jakten på titeln som tidernas målskytt.

Det är lätt att konstatera att förbundskapten Tom Sermanni fortsätter att testa friskt. Han lät nämligen ytterligare en U20-världsmästare debutera i den här matchen, nämligen Morgan Brian.

Sermanni bytte ju friskt även i Australien, och han har nu låtit sju olika spelare göra landslagsdebut i år. Utöver Mewis och Brian handlar det om Ashlyn Harris, Christen Press, Crystal Dunn, Julie Johnston och Lindsey Horan.

Så här spelade USA mot Sydkorea: Nicole Barnhart (Hope Solo, 46) – Christie Rampone, Rachel Buehler (Ali Krieger, 70), Becky Sauerbrunn, Mewis – Heather O’Reilly, Lloyd (Yael Averbuch, 67), Cheney (Brian, 77), Tobin Heath – Sydney Leroux (Wambach, 46), Alex Morgan.

Vi stannar lite i USA. Trots nattens landskamp rullar NWSL vidare. Det är i sådana här lägen man ser bredden på lagens trupper. Dessutom är det intressant att se hur stort intresset är för lagen när de saknar sina affischnamn.

En match spelades parallellt med landskampen i natt. 4630 åskådare var på plats för att se Western New York Flash bortabesegra Washington Spirit med 2–0. Det måste man väl ändå säga var ganska lovande?

* I en annan del av världen spelade Australien och Nya Zeeland sin andra inbördes landskamp på kort tid. Den här gången slutade det 1–1. Eller ja, det slutade 5–3 till Australien efter straffläggning. Fast jag tycker ändå att 1–1 är det relevanta resultatet.

Enligt referatet på det australiska förbundets hemsida var det Nya Zeelands Football Ferns som dominerade matchbilden. Det var dock the Matildas som tog ledningen i elfte minuten genom Clare Polkinghorne. 17 minuter senare kvitterade dock Tysklandsproffset Sarah Gregorious.

Kirsty Yallop

Kirsty Yallop

För Nya Zeeland spelade Malmös Ali Riley hela matchen, medan Vittsjös Kirsty Yallop byttes in de sista 24 minuterna.

I torsdags möttes lagen också. Då vann Australien med 1–0 efter segermål från Michelle Heyman. Då saknade Nya Zeeland dock sina damallsvenska spelare.

* En liga jag följde hyfsat noga i fjol var den japanska, Nadeshiko League. Eftersom japanskorna inte är med i EM, och vi inte har några svenska spelare där har jag minskat ner på Japankollarna.

Men jag konstaterar att Inac Kobe Leonessa går som tåget även i årets ligaspel. Med halva serien spelad har mästarlaget nio raka segrar och målskillnaden 37–5. Dessutom leder deras amerikanska forward Beverly Goebel-Yanez skytteligan på åtta mål, ett före klubbkompisen Nahomi Kawasumi samt Belesas Mina Tanaka.

Därför var det en skräll i går när 4456 åskådare fick se Inac Kobe Leonessa tappa poäng i ligacupen. Det blev nämligen 0–0 mot Albirex Niigata.

Ligacupen spelas inledningsvis som ett gruppspel, med fem lag i varje grupp. NTV Beleza leder den ena gruppen, medan Kobes grupp nu leds av Okayama Yunogo Belle med två poängs marginal. Men Okayama och Kobe möts i nästa omgång.

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Japans landslag skall för övrigt först möta Nya Zeeland på torsdag. Sedan åker de till Europa för att möta England och Tyskland. Truppen till mötet med Nya Zeeland är uttagen, och den innehåller en mängd välbekanta namn.
Minns att förbundskapten Norio Sasaki valde att vila Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando under Algarve cup i våras. Nu är alla de fem tillbaka i truppen.

Oj vad det smäller i Toronto

Publicerad den av
Svara

Kanada och USA har spelat en halvlek (0–0) i lagens vänskapsmatch i Toronto. Men speciellt vänskapligt är det inte inför 22000 åskådare i en fullsatt arena.

Framför allt är det kanadensiskorna som smäller på rejält i duellerna. Rejält. Redan under matchens allra första minuter visade Lauren Sesselman och Desiree Scott vägen genom att dela ut varsin rejäl tackling.

Det är inte fult, men väldigt, väldigt fysiskt. Det känns att det ligger hur mycket prestige som helst i potten mellan de båda grannländerna. I bakgrunden finns ju det sanslösa semifinalmötet i fjolårets OS.

Sedan OS har båda lagen bytt ut några spelare. USA har Ali Krieger, Crystal Dunn och Whitney Engen i sin backlinje samt Nicole Barnhart i mål, och Kanada har 17-åriga Kadeisha Buchanan som högerback – en spelare som jag ser för första gången.

Det har varit väldigt chansfattigt. USA hade ett hyfsat läge i den 32:a minuten när Heather O’Reilly nickade från nära håll. Men halvlekens enda riktiga målchans hade Kanada tio minuter senare. Christine Sinclair frispelades till höger, men vinkeln var dålig, och Barnhart var ute fint och täckte till hörna.

I Kanadas startelva ingår inte mindre än 3,5 spelare som jag kunnat se på nära håll i Dalsjöfors, nämligen Erin McLeod, Emily Zurrer, Melissa Tancredi samt den halva, i form av Carmelina Moscato som gjorde ett par matcher i den konkursdrabbade Boråsklubben.

Kanada startade så här: McLeod – Buchanan, Zurrer, Moscato, Sesselmann – Rhian Wilkinson, Diana Matheson, Scott, Sophie Schmidt – Sinclair (c) och Tancredi.

USA startade så här: Barnhart – Krieger, Engen, Christie Rampone, Dunn – O’Reilly, Carli Lloyd, Lauren Cheney, Tobin Heath – Alex Morgan och Abby Wambach.

Matchen går att se på den här länken.

Mittag kvitterade mot USA

Publicerad den av
1

I morgon skall jag ta en sväng till Växjö och se hur landslaget ligger till med EM-förberedelserna.

I kväll har jag sett att den största guldfavoriten Tyskland håller riktigt hög klass – trots att förbundskapten Silvia Neid inte har hittat rätt i sitt lagbygge ännu.

Matchen mot USA i kväll slutade 3–3, sedan tyskorna kommit ikapp från 1–3 de sista sex minuterna.

Neid håller på att föryngra sitt lag ganska rejält. Som ett led i det projektet provar hon en mängd olika bitar för att få pusslet att gå ut.
Ännu känns det som att hon har en bit kvar innan hon är klar. Men Tyskland har så många klasspelare att de kan ta EM-guld, även om Neid inte är klar med sitt arbete i juli.Neid startade i dag med fyra nya spelare som inte ens var med i VM-truppen 2011, nämligen Luisa Wensing, Leonie Maier, Nadine Kessler och Dzsenifer Marozsan.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Jag missade de första 25 minuterna, men fick ändå intrycket att hela den första halvleken gick svagt i tysk fördel. Efter paus låg Megan Rapinoe bakom ett rejält ryck från USA. Först stod Lyonspelaren för ett läckert förarbete – som inkluderade en tunnel på Verena Faisst – till Abby Wambach och 1–0. Sedan pricksköt Rapinoe själv in 2–0 med vänstern.

Tyskland och Kim Kulig gjorde 1–2 efter fint förarbete av Kessler och Bianca Schmidt, men även efter riktigt svagt försvarsjobb av Crystal Dunn.

Halvleken såg länge ut att gå i USA:s och Rapiones riktning. Hon blev lurad på ett andra assist när hon slog en frispark, som Lauren Cheney snyggt nickade in. Domaren dömde dock felaktigt bort målet för offside.

I minut 71 gjorde i stället Alex Morgan 3–1 på en läcker lobb, efter en minst lika läcker djupledspassning från Cheney. Det handlade verkligen om ett riktigt vackert fotbollsmål.

Där kändes den amerikanska segern klar. Tyskorna var bleka, och hade svårt att skapa målchanser.

Men man kan aldrig räkna bort Tyskland. Aldrig.

Först gjorde Celia Okoyino da Mbabi 2–3 på en distinkt straff, efter att hon själv fällts av Christie Rampone. Eller. Huruvida hon verkligen fälldes var inte helt lätt att se, men straff blev det i alla fall. Det inträffade i matchminut 85.

Anja Mittag

Anja Mittag

Två minuter senare satte Malmös Anja Mittag kvitteringen i tomt mål. Shannon Boxx tvekade när hon skulle rensa, vilket gjorde att tyskorna kunde få till ett anfall på vänsterkanten.
Faisst fina inlägg gick mellan Nicole Barnhart och Okoyino da Mbabi. I läge två damp den ner framför Mittags fötter – och 3–3 var ett faktum.

Fast USA var snubblande när att hinna slå tillbaka. För i 94:e minuten räddade Faist en nick mållinjen. Det var verkligen en spektakulär räddning, med högerfoten högt upp. Nicken tror jag kom från inhopparen Sydney Leroux. Det såg i alla fall ut som att nickaren hade en tvåa på tröjan.

Det var verkligen en högklassig andra halvlek, där tyskorna visade hög moral. De blir som sagt att räkna med i sommar.

Så här startade lagen:

Tyskland
Nadine Angerer – Maier, Wensing, Saskia Bartusiak, Babett Peter – Melanie Behringer, Kulig, Kessler, Linda Bresonik – Marozsan och Okoyino da Mbabi.

USA
Barnhart – Dunn, Whitney Engen, Rampone, Christie Mewis – Heather O’Reilly, Boxx, Cheney, Rapinoe – Wambach och Morgan.

Som synes ställde USA upp med en ganska orutinerad backlinje. Tom Sermanni håller verkligen på att testa friskt. Dock noteras att han bara gjorde två byten, och lät de fyra backarna spela hela matchen.

* I går spelade en annan av de fyra stora medaljfavoriterna i EM en intressant träningsmatch. Frankrike tog emot Kanada med 1–1 som slutresultat. Jag har haft mycket att göra på jobbet i veckan, och har inte sett mer än det här klippet med höjdpunkter.

Av det verkar fransyskorna ha dominerat ganska rejält chansmässigt, men haft svårt att få hål på fjolårets Dalsjöforsmålvakt – Erin McLeod.
Elodie Thomis var ensam om att lyckas. Det gjorde hon på övertid i den första halvleken. Och som hon gjorde det. Här snackar vi hårt skott i krysset…

I regnet ser det ut som att Kaylyn Kyle hade alla Kanadas målchanser. Det blev fjärde gången gillt. För i minut 93, avslutade Kyle ett snyggt anfall till 1–1.
Bra gjort av Kanada. Frankrike ser ut att fortsatt spela fin fotboll, men utan att ha den där riktiga udden. Ungefär som i VM och OS alltså.

Pauline Hammarlund

Pauline Hammarlund

* I går spelade även Sveriges F19-landslag EM-kval. Här handlar det om huruvida 94:orna kan klara av att försvara det guld som 93:orna bärgade i fjol. Den andra kvalomgången började i alla fall bra, då värdnationen Holland besegrades med 1–0. Bilder från matchen finns här.

Klippet inleds med Pauline Hammarlund:s segermål.

Hattrick av Morgan, Solos man gripen

Publicerad den av
Svara

Jo, jag var uppe och såg USA:s match mot Irland. Så mycket match var det väl inte, utan mer uppvisning. Den slutade 5–0 (3–0).

Irland orkade hålla uppe laget i 25 minuter i första halvlek, och ungefär tio i andra. Resten av tiden liknade det mer handboll, med Irlands lag uppställt just utanför eget straffområde.
Två spelare som hade roligt från början var Megan Rapione och Alex Morgan. Rapinoe spelade på hemmaplan i Portland. Hon möttes av ovationer, och tackade genom att bjuda på ett par tekniska läckerheter.

Roligast hade ändå Morgan. Hon gjorde i och för sig tre mål mot Sverige i Algarve, men då delade hon upp målen mellan halvlekarna. I dag gjorde hon sitt första tvättäkta hattrick i landslaget, genom att sätta alla USA:s tre i första halvlek. Det var hennes mål nummer 25, 26 och 27 under det här kalenderåret. Lägg till 18 assist, och hon är klar etta i USA:s interna poängliga i år. Minns då att hon inte var ordinarie vid årsskiftet.

Alex Morgan utmanar Sara Thunebro

Målen föll med tio minuters mellanrum, i 24:e, 34:e och 44:e minuten. 1–0 gjorde hon helt på egen hand. 2–0 serverades hon av Lauren Cheney och vid 3–0 fick hon bollen av Abby Wambach, och sköt först med vänstern, fick tillbaka bollen och satte den med högern.

Sydney Leroux

Både Rapinoe och Morgan byttes ut i 59:e minuten. Då ändrade USA spelsystem till 3-4-3, och in kom supersub Sydney Leroux. Hon nickade in 4–0 på ett fint inlägg från Heather O’Reilly, och satte 5–0 på en bredsida som inte borde gått in. Leroux hade också lägen till ett hattrick, men är ändå uppe i tolv mål i år, varav elva som inhoppare. Imponerande.

En som inte hade en lika rolig dag var Hope Solo, eller framför allt hennes äkta man, Jerramy Stevens. Han greps nämligen i Florida strax innan matchstart. Läs mer om det här. Solo stod i första halvlek, och fick sedan lämna över till Nicole Barnhart.

Slutligen några ord om Irland. Spelmässigt var laget förstås chanslöst. Arsenalmålvakten Emma Byrne gjorde några räddningar, men hade ändå ingen toppdag. 5–0-målet var exempelvis en rejäl tavla. Offensivt handlade det mesta om Fiona O’Sullivan, som gjorde vad hon kunde som ensam forward, och som nog borde haft en straff i första halvlek.

Här är en länk med fler höjdpunkter, samt en länk med intervjuer med bland annat Alex Morgan.

Hegerberg och Kessler har varit helgens stora spelare

Publicerad den av
2

Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.

I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.

Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.

Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.

Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.

Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.

* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.

Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.

Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.

Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.

Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.

Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.

Och jag menar verkligen lag.

För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.

Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.

Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.

Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.

Höjdpunkter från seriefinalen ser du på den här länken. Vill du se hela matchen finns en länk här.

* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.

Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.

* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.

Blondiner mot brunetter

Publicerad den av
Svara

När jag senast var och tittade på det amerikanska landslagets träning körde de blondiner mot brunetter i olika tävlingar.

Det verkar vara ett återkommande tema för amerikanskorna. I varje fall indikerar den här bilden det.
I min lilla klubb kör vi ofta gamla mot unga. Men indelning efter hårfärg kanske är lika bra…

Även om herrarnas EM av naturliga skäl hamnar i fokus för tillfället så är det ju bara drygt två dagar till tjejernas trenationsturnering mot just USA och Japan, och man börjar lite lätt bygga upp förväntningarna.
För det skall bli väldigt intressant att se hur det svenska laget står sig mot två av världens tre bästa lag. När jag såg matcherna mot Tyskland och USA i Algarve väcktes väldigt många tvivel på det svenska försvarsspelet.

Skadan på Charlotte Rohlin, och det faktum att Sara Larsson inte hinner komma i matchform till OS, har inte minskat min oro. Jag hoppas verkligen att vi kan få några positiva svar den kommande veckan.

Såväl USA som Japan kommer med absolut starkast tänkbara trupp, så det blir två rejäla värdemätare på lördag och onsdag.

USA har sin OS-trupp. Jag har ju redan berättat att Pia Sundhage sedan en tid offentliggjort vilka 18 spelare hon satsar på till spelen i London. Men jag har ju inte skrivit ut truppen. Den ser ut så här:

Målvakter: Hope Solo och Nicole Barnhart,
Backar: Rachel Buehler, Amy LePeilbet, Heather Mitts, Kelley O’Hara, Christie Rampone och Becky Sauerbrunn.
Mittfältare: Shannon Boxx, Lauren Cheney, Tobin Heath, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, och Megan Rapinoe.
Forwards: Sydney Leroux, Alex Morgan, Amy Rodriguez och Abby Wambach.

De fyra reserver som kommer att åka med till London blir målvakten Jill Loyden, backen Meghan Klingenberg, mittfältaren Lori Lindsey samt Göteborgs forward Christen Press.

Japan har inte offentliggjort sin OS-trupp ännu. Men förbundskapten Norio Sasaki har med följande spelare till Sverige:
Målvakter: Ayumi Kaihori (INAC Kobe Leonessa) och Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle).
Backar: Yukari Kinga (Inac), Kyoko Yano (Urawa Reds Ladies), Azusa Iwashimizu och Saori Ariyoshi (NTV Beleza), Aya Sameshima (Montpellier) och Saki Kumagai (FFC Frankfurt).
Mittfältare: Homare Sawa, Nahomi Kawasumi och Asuna Tanaka (INAC Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), Megumi Kamionobe (Albirex Niigata Ladies), Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza) och Rumi Utsugi (Montpellier).
Forwards: Kozue Ando (Duisburg), Shinobu Ohno och Megumi Takase (INAC Kobe Leonessa), Yuki Nagasato (Turbine Potsdam), Ami Otaki (Lyon) och Karina Maruyama (Speranza F.C. Osaka Takatsuki).

Notera att Mana Iwabuchi från NTV Beleza har tvingats lämna återbud på grund av skada. Hennes ersättare är Maruyama, och just det, det var ju hon som tystade Tysklands VM-drömmar i fjol.

Aftonbladet kör dagens kråkvinkel

Publicerad den av
Svara

Kul att Aftonbladet uppmärksammar det nordamerikanska OS-kvalet. Fast vinkeln? Den känns något hårddragen…

Rubriken är: ”Ödesmatch för Sundhages USA – riskerar missa OS”.
Det är ju förstås inte fel, men rejält skruvat. Av artikeln kan man tro att USA har haft en snårig väg mot London. Det framgår inte på något sätt att Pia Sundhage:s lag gått fram som en ångvält genom kvalet, eller att det enda sättet för nordamerikanska lag att nå OS är just det här kvalet.

Bladet skriver om USA:s skadeproblem, och nämner att målvakten Hope Solo riskerar att missa nattens match på grund av den skada hon ådrog sig mot Mexiko. Fast det är ju inte något stort problem, då reserven Nicole Barnhart troligen tillhör världens fem bästa målvakter. Och att det troligen inte blir några skott mot USA:s mål.

För det som inte framgår är att Costa Rica sett högst mänskligt ut hittills i kvalet, medan USA har gjort 31–0 på tre matcher. Jag tippar 6–0 till USA i natt.

USA:s mål är för övrigt fördelade så här:
6 mål: Amy Rodriguez (3 assist),
5 mål: Carli Lloyd (1 assist) och Sydney Leroux.
4 mål: Abby Wambach (3 assist) och Heather O’Reilly (3 assist).
2 mål: Lauren Cheney (6 assist).
1 mål: Alex Morgan (4 assist), Rachel Buehler (2 assist), Megan Rapinoe (1 assist), Tobin Heath och Lori Lindsey.
3 assist: Kelley O’Hara
1 assist: Ali Krieger och Heather Mitts.

Flest mål av alla i kvalet har dock Kanadas Christine Sinclair gjort. Hon står på sju fullträffar. Tider och hur du kan se nattens avgörande kvalmatcher finns i botten av det här inlägget.