Jag kikade på den tyska seriefinalen tidigare i dag – och jag blev besviken. För matchkvaliteten nådde inte alls upp till mina högt ställda förväntningar.
Huvudorsaken till besvikelsen är underlaget. Den stenhårda, och ojämna gräsplanen tillät tyvärr ingen kortpassningsorienterad fotboll. Därför blev det en ganska tråkig historia, där huvuddelen av de målchanser som skapades kom vid fasta situationer.
Tänk om matchen hade spelats på konstgräs i stället, då hade det åtminstone funnits förutsättningar för den typen av supermatch som jag hade förväntat mig av Europas kanske två bästa lag för tillfället.
En uppskattning mellan tummen och pekfingret var att passningskvaliteten sjönk med minst tio procent per passning. Ofta med mer. Det gjorde i sin tur att det närmast blev omöjligt med kombinationer med flera passningar i rad på ett tillslag. Följden blev dels långsamma anfall, dels att det följaktligen blev lätt för lagen att försvara sig.
Frankfurt hade en helt nykomponerad backlinje med Simone Laudehr som mittback och Ana Crnogorcevic som vänsterback. De backade hem, spelade tajt och kontrade. Före paus hade de perfekt kontroll, och tillät bara Wolfsburg skapa en riktig målchans. Däremot hade Celia Sasic ett par lägen för hemmalaget, och skyttedrottningen borde kanske ha gjort något mål.
Wolfsburg ryckte upp sig efter paus, och fick Frankfurt att falla lite djupare ändå, med följd att de inte orkade kontra med mer så många spelare.
Simone Laudehr
0–0 var totalt sett ett rättvist resultat. Det var nog även ett resultat båda lagen var nöjda med. Wolfsburg eftersom de har returmötet, som spelas i allra sista omgången, på hemmaplan. Frankfurt eftersom de fortfarande är serieledare, och kommer att leda serien halvvägs. Dessutom är båda lagen fortfarande obesegrade.
En som led av underlaget var Nilla Fischer. Jag tyckte att hon hade problem med studsar och tempo före paus. Det såg betydligt bättre ut i den andra halvleken, när Frankfurt sjönk djupare. Totalt sett blir det ändå ett godkänt betyg på Fischers insats.
Intressant var det tidiga bytet (62:a minuten) av Lena Goessling. Hon såg arg ut och gick rakt ut i omklädningsrummet. Lider hon av en skada, eller blev blev hon bara förbannad över att ha blivit avplockad från planen. Intressant också Wolfsburg hade sin bästa period just efter det bytet.
Något jag imponerades av var den taktisks disciplinen i Frankfurt. Den har jag inte sett tidigare. Men kanske är det så att tränare Colin Bell har lyckats få stjärnorna att inse betydelsen av att spela smart. Sannolikt har han i så fall haft hjälp av de senaste årens uteblivna framgångar.
Slutligen en notering om trenden på ytterbacksplats, alltså den att forwards eller offensiva yttermittfältare allt oftare placeras som backar. Jag gillar den trenden skarpt. I dag anslöt alltså schweiziska Crnogorcevic till gänget. Hon är normalt en mycket hårt arbetande forward, något som gör att hon borde kunna passa bra på positionen.
Nu har ju redan Schweiz väldigt välbeställt på just vänsterkanten. Man har ju även tänkbara kandidater i Potsdams Lia Wälti och Lyons Lara Dickenmann.
Olivia Schough
* När jag skrev i går att Olivia Schough skulle kunna debutera för Bayern München i morgondagens toppmöte med Turbine Potsdam hade jag inte kollat in Göteborgs-Posten. För på deras hemsida framgår att Schough är lätt knäskadad, och som tidigast kan debutera mot Wolfsburg på tisdag.
GP är tydligen på plats i München – kul, men synd att de inte fick se någon match… På länken ovan finns en färsk tv-intervju med Schough, dock med ganska så dåligt ljud.
* FC Rosengård fortsätter att vara exemplariskt genom att lägga upp videoklipp från sina matcher. Här är ett klipp från veckans träningsmatch mot kazakiska ligaledarlaget Biik Kazygurt, alltså den match där Lisa Ek blev tvåmålsskytt:
* I dagens mest intressanta, svenska träningsmatch vann Eskilstuna U med 2–1 mot Kif Örebro. Örebro tog ledningen genom Sanna Talonen i den första halvleken. Efter paus vände nykomlingen efter mål av kamerunska Gaelle Enganamouit och Annica Svensson. Båda Eskilstunas mål skall ha kommit i samband med hörnor. Med tanke på hur bra frisparks- och hörnskyttar som laget värvat så är det föga överraskande.
* I övrigt i dag har Piteå vunnit med 2–1 mot finska Merilappi United. Piteås målskyttar var Francisca Ordega och Josefin Johansson. Dessutom körde Vittsjö över LB07 med 5–0.
Det har hänt en del sedan jag senast fick ur mig ett inlägg. Här är en spretig sammanfattning av de nyheter jag kommit över.
Den klart tråkigaste nyheten är förstås att Linköpings talang Tilda Heimersson tvingas lägga av. Den landslagsmeriterade mittfältare är därmed en av många spelare som har stoppats av knäskador i ett alldeles för tidigt skede i karriären. Det är förstås riktigt, riktigt tråkigt.
* I tisdags kom uppgifterna att Magdalena Ericsson:s knäskada handlade om ledband, och cirka två månaders frånvaro. Det skulle även göras en magnetkameraundersökning. Något resultat från den har jag inte sett, men förhoppningsvis stämmer det att Ericsson kan vara tillbaka till seriestart.
* Apropå Linköping spelar de träningsmatch mot Åland United i morgon (fredag), klockan 15.00. Den sänds direkt på den här länken.
* När vi ändå är inne på knäskador har tyska Hoffenheim haft ett par tunga dagar på forwardssidan. Först drog Silvana Chojnovski av sitt korsband häromdagen. Sedan skadade kanadensiska nyförvärvet Tiffany Cameron ett ledband i knät, vilket gör att hon missar stora delar av vårsäsongen.
Christen Press
* Tyresö vann i går mot Kif Örebro med 5–0 (3–0) efter att formstarka Christen Press gjort ett äkta hattrick under den första halvleken. Jag minns att motsvarande träningsmatch i fjol slutade 3–3.
Med storförlusten mot Linköping på näthinnan har Örebro haft en tung vecka. Det är dock för tidigt på försäsongen för att kunna dra några slutsatser av det. Kif kan fortfarande vara ett lag för tabellens övre halva om några veckor.
Apropå Christen Press så gjorde Los Angeles Times häromdagen ett reportage om henne och Whitney Engen, och om hur de är uppväxta i samma område, och om hur deras karriärvägar flera gånger har korsats. Nu är de ju lagkamrater både i Tyresö och i landslaget. Texten finns att läsa på den här länken.
* FC Rosengård är på träningsläger i Turkiet. Där besegrade de i dag serieledarna i Kazakstans liga, Biik Kazygurt, med 5–2. Lisa Ek gjorde sin första match från start på nästan 1,5 år – och blev tvåmålsskytt. Kul.
En lång intervju från i fjol om Eks kamp mot skadorna finns på den här länken. Jag har faktiskt bara hunnit läsa inledningen ännu så länge. Men den känns lovande…
* Även Göteborg FC är utomlands. På deras läger på Kanarieöarna har man en provspelare, nämligen amerikanska Maegan Kelly som har draftats av Kansas City FC. Som så många andra amerikanska spelare har hon en video med höjdpunkter från collegetiden på youtube. Den kan du se här:
* Kristianstad spelade i dag träningsmatch mot nykomlingen i elitettan, Halmia. KDFF vann med 5–1. Några uppgifter om målskyttar har jag inte. Däremot noterade jag att Marija Banusic gjorde målet när KDFF föll med 6–1 mot Mjällbys P16 i lördags.
* Vittsjö har värvat den gamle mittfältaren Robert Prytz som forwardstränare. När han var med i Mästarnas mästare skojades det om att han pratade tre språk samtidigt. Bland annat skulle han blanda skånsk svenska och skotsk engelska. Det borde ju dock vara en framgångskombination i skånsk-skotska Vittsjö.
Prytz konstaterade till Skånska dagbladet att han direkt såg på planen vilka de skotska spelarna var – det var de som tränade i kortbyxor även i skånskt vinterrusk.
* I Umeå har UIK hämtat en ny mittback, Lisa Lantz, hos lokalkollegan Umeå Södra. Dessutom har man en portugisisk provspelare på besök. Det återstår att se om Catarina Sousa är bra nog för att få ett kontrakt. Hon lär ju i alla fall vara seriös. För hon har betalat resan till Umeå själv, och enligt bloggen Spelare12 valde hon bort Portugals VM-kvalmatch mot Albanien för att komma maximalt förberedd till Umeå.
* I Norge har fotbollsförbundet valt att lämna Kaurinfallet utan åtgärd. Det blir alltså ingen bestraffning för sexuella trakasserier från förbundet för Stabaektränaren Öyvind Eide. Om det kan man läsa i den här artikeln. Kanske är det här sista avsnittet av den här tragiska historien. Kanske inte…
* I helgens spelades det matcher i den franska cupen. Det franska förbundet har gjort precis som de gör i ligan, alltså satt ihop en målkavalkad från matcherna. Det är således en hel hög mål som finns på det här klippet. En del riktigt snygga:
* Som jag tidigare berättat blev Maria Karlsson målskytt vid Veronas 3–0-seger mot Firenze i helgen. Hon drog även på sig en straff – som dock känns väldigt feldömd. Då fick Stephanie Öhrström visa att hon är värd sin landslagsuttagning. Hon gjorde nämligen en riktigt snygg straffräddning.
Se Karlssons mål, Öhrströms straffräddning och en snygg frispark från kanadensiskan Alyssa Lagonia på det här klippet:
* Slutligen har jag letat höjdpunkter från förra veckans fyrnationsturnering i Kina, Yongchuan cup 2014. Några sådana har jag inte hittat. Däremot har jag hittat länkar med hela matcherna, som här Kina–Nya Zeeland 1–0:
Och på länken nedan kan man se finalen, Kina–Nordkorea, som för övrigt vanns av Kina med 1–0. I matchen om tredje pris vann för övrigt Mexiko med 2–1 mot Nya Zeeland.
Vi är bara ett par veckor in i träningsmatchsäsongen, och korsbandsskadorna har redan börjat slå till.
Jitex var nederlagstippat sedan tidigare. I dag drabbades man av ett riktigt tungt avbräck när Robyn Dekkerblev korsbandsskadad. Den tilltänkta lagkaptenen skadade sig i träningsmatchen mot hennes senaste klubb, Hovås/Billdal. Elitettanlaget vann dessutom med 1–0.
Enligt länkad artikel skall Mölndalsklubben leta ersättare. Det känns nog nödvändigt.
Här är ett klipp med höjdpunkter från dagens match:
Dagens mest anmärkningsvärda resultat var Linköpings 6–0-seger borta mot Kif Örebro. Även om Kif saknade ett par spelare ser LFC riktigt starkt ut. För Örebro är ju ett lag som borde kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan i år. Stämmer formationen på LFC:s hemsida spelade Jonna Andersson vänsterback. Det tycker jag känns som ett intressant experiment.
Kristine Minde känns som ett av de bästa nyförvärven i årets damallsvenska. Hon stod för två av LFC:s mål. Östgötalaget var ju för övrigt inte heller ordinarie. Jessica Samuelsson och Charlotte Rohlin saknades bland annat. LFC har ju redan också drabbats av en korsbandsskada i form av Linda Sällström.
Även LFC skall ha in en ersättare. Enligt den här artikeln tittar man på utländska alternativ.
Lisa Ek
Efter två negativa korsbandsrapporter kommer här en positiv. För Lisa Ek är tillbaka i spel. Mittfältaren spelade 30 minuter när FC Rosengård vann med 2–0 mot Fortuna Hjörring i dag. Rosengårds målskyttar var Anja Mittag och Nathalie Persson.
Flera allsvenska lag har i helgen ställts mot division 1-motstånd. Gissar att tanken är att få träna anfallsspel. Oavsett hade Göteborg det alldeles för lätt mot Mariebo i Huskvarna. Det var 7–0 i halvtid, och 13–0 till slut. Noterbart var att fjolårets Jitexspelare Sofia Skog ingick i Göteborgs trupp.
Fler matcher med division 1-motstånd. I går vann Vittsjö med 2–1 mot Växjö DFF efter mål av Sofie Andersson och Stattenaförvärvet Johanna Ejdelind medan Eskilstuna vann med 6–0 mot Örebro Söder efter att fjolårets skyttedrottning Felicia Karlsson gjort två av målen.
Sofie Andersson
Slutligen vann AIK i dag mot Bollstanäs med 4–3 efter två mål från Sarah Storck.
* Så utomlands. I Australien skrällde sig Brisbane Roar i morse till den stora finalen i W-league. På bortaplan besegrade man grundseriens segrarlag Canberra United med 2–1 efter att alla tre mål kommit i samband med hörnor.
Inför 1148 åskådare i ösregn chockade Brisbane hemmalaget genom att ta ledningen på nick genom Kim Carroll redan i fjärde minuten. Caitlin Munoz nickade in kvitteringen, men i början av den andra halvleken avgjorde Elise Kellond-Knight på ett skott som målvakten borde ha räddat. Se höjdpunkter på det här klippet.
I natt avgörs om det blir Sydney FC eller Melbourne Victory med Jessica Samuelsson som får ta emot Roar i finalen nästa helg.
* Sofia Jakobsson blev första målskytt i dagens tyska svenskmöte. Hon utnyttjade ett misstag från Verena Faisst, och sköt in ledningsmålet ur halvdålig vinkel. Wolfsburg var dock som väntat en klass bättre än Cloppenburg, och Nadine Kessler kvitterade efter ett snyggt anfall tre minuter senare.
Nadine Kessler
Matchen avgjordes i vänster utkant av Cloppenburgs straffområde under ett par minuter i den andra halvleken. Båda gångerna var det Zsanett Jakabfi som fälldes. Först fick Cloppenburgs österrikiska vänsterback Verena Aschauer sitt andra gula kort efter en fällning precis utanför straffområdet.
Strax efter trampade den tysk-turkiska inhopparen Aylin Yaren – som ju har gjort två säsonger för LdB FC Malmö – olyckligt på Jakabfis högerfot, bara centimetrar innanför straffområdet. Domaren pekade korrekt på straffpunkten, från vilken Martina Müller var hur säker som helst.
I underläge 2–1 och med decimerat manskap var Cloppenburg ett slaget lag. Wolfsburg kunde till slut vinna med 4–1. Nilla Fischer var stabil i hemmalagets backlinje. Jakobsson var pigg, och var nära att göra ett mål till. Men hennes hårda skott smet en halvmeter över ribban. Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.
Nästa vecka kan Frauen-Bundesliga avgöras. Då spelas toppmatcherna Frankfurt–Wolfsburg (sänds på Eurosport på lördag) och Bayern München–Turbine Potsdam. Hemmasegrar i båda matcherna, och Frankfurt är nära guldet.
* Slutligen till Spanien. Veronica Boquete har korrekt fråntagits ett av sina mål mot Makedonien, och står numera bara som tvåmålsskytt. På det här klippet ser man att hon och före detta Tyresökompisen Jennifer Hermoso gör två mål vardera.
Men huvudanledningen till att kolla in klippet är Sonia Bermudez fantastiska frispark till 2–0. Det går inte att placera bollen så mycket bättre.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Det här inlägget skulle handla om kvinnliga domare. Men domarna får en tillbakaskjuten roll i inlägget, för det har ju redovisats flera nyheter från Göteborg i dag. Nyheter som har stor påverkan på vårt landslag.
Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren
Den del som rör landslaget är tyvärr den tråkiga delen. För systrarna Kristin och Marie Hammarström lägger av. Där tappar vi två riktigt lojala och nyttiga lagspelare. Vi tappar dels en stabil och säker målvakt. Dels en poängspelare som tillhör världens bästa hörnläggare från höger.
Tvillingarnas besked är väldigt tråkigt för Pia Sundhage. Kanske framför allt är det Kristin som kommer att lämna ett jättehål efter sig. För på målvaktssidan är vi svaga för tillfället. Till Radiosporten målade Sundhage i dag upp en dyster bild. Förbundskaptenen konstaterade att:
* Sofia Lundgren har diskbråck.
* Hedvig Lindahl ska bli mamma tillsammans med sin sambo och ”då kan det hända många saker i hennes skalle”.
* Carola Söberg har tackat nej till landslagets novemberläger. Sundhage spekulerade i att Söberg är på väg att sluta.
Lindahl är just nu given etta igen. Bakom henne är Malin Reuterwall tvåa. Tredjeplatsen känns öppen. Jag har länge tyckt att Italienproffset Stéphanie Öhrström bör testas. I går såg jag på hennes twitter att hon nu får chansen för första gången att visa upp sig för Sundhage. Utöver Öhrström har för övrigt även Umeås Elin Landström, Piteås Emilia Appelqvist och AIK:s Petra Andersson kallats in som reserver till nästa landslagssamling.
Elin Landström
Beskedet om systrarna Hammarströms avslutade karriärer kom inte bara som ett tungt bakslag för landslaget. Det är förstås även besvärligt för Göteborg FC. Redan i somras tappade man Jodie Taylor. Efter avslutad säsong har tränare Torbjörn Nilsson slutat och Anita Asante skrivit på för Malmö. Dessutom såg jag att Yael Averbuch skrev på sin blogg att hon söker ny klubb. Det är således hela vårens offensiva centrallinje som försvinner.
Manon Melis
Därför var det förstås nödvändigt för klubben att också få sända ut lite positiva signaler. I dag presenterade man därför fyra nyförvärv, med Manon Melis som det tyngsta namnet. En målfarlig djupledslöpare behövdes, så jag förstår att man öppnat plånboken för att hämta in holländskan.
Utöver Melis presenterades i dag även Vittsjös holländska målvakt Loes Geurts, Jitex mittback Kathlene Fernström och Jitex finska forwardsstjärna Annica Sjölund.
Loes Geurts
Kathlene Fernström
Annica Sjölund
Extra intressant här är att nye GFC-tränaren Stefan Rehn tidigare har sagt att han inte tänkte ta med sig några spelare från Jitex. Nu har han redan plockat två från Mölndalsklubben, som verkar bli rejält brandskattad. Jitex känns som en högst tänkbar räddningsplanka för årets båda nykomlingar AIK och Eskilstuna.
Mer om det någon annan dag.
Men först måste jag förstås ifrågasätta mediekompetensen i Göteborg FC. För dels skall man inte presentera flera bra nyheter på samma gång – i varje fall inte om man vill ha maximalt utrymme i media. Och att gå ut med alla nyheter samma dag som Sveriges herrar möter Portugal i årets viktigaste match – det är ett slags självmål. Tråkigt.
* Dags för en kort koll utomlands. I veckan har Wolfsburg och Potsdam tydligt visat att Frauen-Bundesliga är Europas bästa liga. Utöver nämnda lag håller ju även Frankfurt och Bayern München högsta Europaklass från den tyska ligan.
När jag i går utnämnde Potsdams bragd mot Lyon som årets skräll så menade jag mer årets prestation. För frågan är om inte årets skräll inträffade i den tyska ligan förra helgen. Då tog nämligen superjumbon Sindelfingen sin första poäng för året. Man gjorde det högst oväntat mot just Bayern München.
Skrällen inträffade bara några dagar efter att jag skrivit att Sindelfingen troligen skulle gå genom ligan utan poäng. Se målen från den tyska superskrällen, och från övriga matcher i omgång 8 på det här klippet.
I helgen är det uppehåll i Frauen-Bundesliga. Det hindrar inte att det spelas en riktig prestigematch i morgon. Frankfurt och Wolfsburg drabbar nämligen samman i tyska cupen klockan 14.00. Vad jag sett är tyvärr inte matchen tv-sänd.
Det tyska cupmötet är hursomhelst utan tvekan helgens mest intressanta i damfotbollsvärlden.
* Därmed är jag slutligen då framme vid domarbiten. Åttondelsfinalerna i Champions League har tyvärr kantats av domarkritik. Jag uppmärksammade ju Therese Sjögran:s utspel mot kvinnliga domare efter Malmös förlust på hemmaplan mot Wolfsburg. Kritiken uppmärksammades på fler ställen. Bland annat tog Dagens Nyheters krönikör Johan Esk upp den i en krönika.
Den krönikan fick Malmös Lisa Ek att se rött, och det visade sig att hon hade många i Damfotbollssverige bakom sig. I ett känsloladdat blogginlägg högg hon stenhårt mog Esks åsikter. Och på Eks twitter rasade de stödjande inläggen in.
Jag är som bekant på Sjögrans och Eks sida. Damfotbollen förtjänar domare som ligger på samma nivå som spelarna. Och där är vi inte nu. Så länge kvinnliga domare får konkurrera med manliga domare, och således döma både herr- och damfotboll tycker jag dessutom att det inte är något stort jämställdhetsproblem att män dömer kvinnor.
Samtidigt så lyssnade jag på Uefas högst uppsatta dam, norska Karen Espelund, när hon vid 2012 års damallsvenska upptaktsträff talade sig varm för satsningen på rakt igenom kvinnliga domare i mästerskapen. Hon menade att damfotbollen kommer att vinna mycket på det över tid.Så är det garanterat. Och jag kan se den fina grundtanken. Fast när effekten blir att internationella toppmatcher en efter en avgörs genom svaga domslut – då bör Espelund med fler tänka om.
Eftermiddagens presskonferens för landslaget var ett öppet hus, där spelarna stod till medias förfogande i 1,5 timmar.
Jag hann med sju, eller möjligen åtta intervjuer samt en enkät. Efter sådana presskonferenser är man helt snurrig.
Jag var så snurrig att jag missade att ta med mig något av alla de exemplar av Expressens EM-bilaga som delades ut på presskonferensen. Så jag får väl köpa tidningen i morgon i stället…
Inför presskonferensen hann jag dock bläddra igenom bilagan, och den såg ut att vara riktigt välgjord. Dock tyckte jag vid en skumning att betygsättningen på alla spelare kändes något tveksam – och byggde på gamla meriter. Flera av spelarna i mitt dreamteam fick ju bara treor…
Nämnt dreamteam presenteras för övrigt i nästa inlägg, som kommer redan om några minuter.
En som verkade riktigt nöjd med Expressens bilaga var Lotta Schelin:
Lotta Schelin bläddrar.
Även Aftonbladet kommer för övrigt med en EM-bilaga i dagarna (den 8 juli). Det är förstås väldigt kul att kvällstidningarna satsar så på mästerskapet. Förhoppningsvis säljer de riktigt bra, så att bilagorna får uppföljare.
* Slutligen vill jag passa på att göra reklam för det här programmet på Eurosport. Där gör Lisa Ek, Linda Sembrant och Thomas Dennerby en lysande genomgång av Sveriges EM-grupp. Rekommenderas absolut.
Jag har nu under våren sett ett antal utspel från förbundskapten Pia Sundhage om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan.
Det senaste gick att läsa i Göteborgs-Posten i förra veckan. Där framförde hon åsikten att spelarna i fjolårets F19-landslag skall spela i damallsvenskan.
Ni som följt den här bloggen under längre tid vet att jag tycker att de 69 utlänningarna i vår högsta serie i princip till 100 procent är en tillgång för svensk fotboll. Inte ett hinder.
Alltså reagerar jag varje gång Sundhage, Lilie Persson (läs här och här), Anette Börjesson, bloggarkollega Anders Nilsson (läs här) eller någon annan uttrycker någon form av oro mot det ökande antalet utlänningar i damallsvenskan.
För vad är det man vill ha? En liga som den norska, med nästan rakt igenom inhemska spelare – men också med tomma läktare och obefintliga sportsliga framgångar på den internationella scenen?
Nilsson vill ju för övrigt precis som EFD att vi skall minska ner antalet lag i damallsvenskan. Det lär inte direkt öka möjligheten för unga svenska talanger att få speltid.
Sundhages senaste utspel tog ändå priset. För de F19-spelare som valt klubbar i det lägre skiktet eller mitten av damallsvenskan är ju redan ordinarie i sina lag – även med alla utlänningar. Och Sundhage om någon borde veta vad drivkrafter betyder för en spelares och människas utveckling.
Jag jobbade sex år som talangutvecklare i den klubb som nu leder svensk herrfotboll – IF Elfsborg. Under de åren noterade jag att det inte i första hand var de 15-åringar som hade den bästa tekniken på elitpojklägret i Halmstad som nådde längst. Det var de som var utrustade med störst vilja och drivkraft.
Att erbjuda F19-landslagsspelarna givna platser i damallsvenskan gagnar inte någon. Varken spelarna själva, klubbarna – eller våra landslag. För det är morötterna som utvecklar spelare.
Lisa Ek
Om jag reagerar med besvikelse varje gång jag ser utspelen mot damallsvenskans utlänningar så blev jag lycklig av att läsa det senaste inlägget på Lisa Ek:s blogg. Det var definitivt det bästa jag har läst i den här debatten. Ett rakt igenom klockrent inlägg.
Läs det. Det är ingen önskan, det är en order. Här är länken.
Eks inlägg slår helt klart Sundhage, med fler, på fingrarna. Eller hur?
Vill man läsa mer i ämnet än bara Eks lysande blogginlägg så har jag bland annat tidigare avhandlat det här och här.
Många namn bollas i luften nu under silly season. Ett jag saknat är Josefine Öqvist.
Hur är det med henne? Kommer hon att spela nästa år? Och i så fall var?
Öqvist borde vara ett intressant namn på marknaden. För som jag förstått det har hennes kontrakt med Tyresö gått ut.
Men sedan den här artikeln i Sydsvenskan har jag inte sett hennes namn nämnas. Hon sa ju till damfotboll.com några veckor tidigare att hon tänker spela, om kroppen tillåter.
Jag såg uppgifter om att Tyresö uppvaktar Christen Press. Stämmer det så måste det väl innebära att mästarinnorna räknar bort Öqvist.
En annan uppgift som förekommit på flera ställen är att Malmö jagar Caroline Seger. Det kan jag verkligen inte förstå. Malmö har ju redan skaffat sig en offensiv av högsta världsklass. Det är ju defensiva spelare de behöver ett par till för att på allvar kunna vara med och slåss om Champions League-titeln till våren. Och för att återigen ta kampen med Tyresö om SM-guldet.
Faktum är ju att Malmö tappade kvalitet i fjol när Seger anslöt från USA. Jag tror att Malmös lag skulle må bäst av att ha mer arbetsvilliga centrala mittfältare som Sara Björk Gunnarsdottir, Lisa Ek och Katrin Schmidt (blir hon kvar?).
Manon Melis är tillbaka i Malmö. Och hon säger sig få ett lönepåslag i den klubb som verkade bankrutt så sent som härom dagen.
Det är så många turer i LdB FC Malmö att man lätt hade kunnat göra en tv-såpa av allt.
Formerna för sammanslagningen med, och namnbytet till, FC Rosengård verkar ännu så länge högst lösa i kanterna. Det enda som känns säkert är att man måste ha fått in en hel hög med pengar. För annars hade man ju knappast kunnat värva Melis, och dessutom betala henne en hög lön. Huvuddelen av pengarna kommer tydligen från Dan Olofsson.
Men utöver att det här verkar lösa ekonomin på kort sikt verkar man bara vara i början av sammanslagningsprocessen. För det väcktes tveklöst fler frågor än vad det gavs svar på dagens presskonferens.
Nej, jag var inte där. Men det känns nästan så, för Sydsvenskans Max Wiman stod för en högklassig rapportering därifrån. Läs den här.
Det kan faktiskt dröja flera år innan FC Rosengård spelar i damallsvenskan. För om Malmö skräller och går till semifinal i Champions League måste den formella sammanslagningen dröja minst till våren 2014.
Man får nämligen inte slå ihop klubbar i en pågående tävling. Och då Champions League och damallsvenskan går in i varandra kan det dröja innan sammanslagningen formellt av. Fast det mest troliga är ju fortfarande att Malmö åker ut mot Lyon i mars, och att det trots allt blir FC Rosengård som spelar i nästa års damallsvenska.
Förutom alla konstiga turer kring Malmös ekonomiska situation måste man ju slutligen konstatera att nya FC Rosengård nu har en offensiv av yttersta världsklass.
Till våren har man Anja Mittag, Ramona Bachmann, Melis, Therese Sjögran och Elin Rubensson.
Jag brukar ju tycka att det är bra för våra unga talanger att tvingas mäta sig med de internationella storstjärnorna. Men det här är ingen kanonsituation för Rubensson. Hon skulle kanske må bäst av en utlåning?
Samma sak gäller för Sofia Anker-Kofoed som riskerar att hamna väldigt långt från startelvan.
Sara Björk Gunnarsdottir
Jag är inte helt uppdaterad på kontraktssituationen, men utöver nämnda spelare finns väl Katrine Veje, Lisa Ek, Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt med i konkurrensen om sex platser på mittfält och i anfall i Malmö?
Lyon vann just finalen av det inofficiella världsmästerskapet för klubblag. Europas bästa lag är alltså även bäst i världen.
Men det satt hårt åt. Spelmässigt skulle jag nog säga att de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa var bäst. Japanskorna ledde också länge efter mål i första halvleken av sydkoreanska Ji So-Yun. Men Lyon kvitterade genom Corine Franco, och avgjorde i förlängningen på straff genom Sonia Bompastor.
Jag har sett delar av matchen. Det var dock spelat cirka 20 minuter när jag hittade en fungerande stream. De sista 25 minuterna av den första halvleken var en japansk uppvisning i kortpassningsspel.
Inac Kobe rullade runt, medan Lyon agerade statister. Bollen gick stundtals som på ett pärlband. Målet från Ji So-Yun kom efter ett av många anfall där japanskorna kom upp i ett tiotal passningar på ett tillslag.
Det skall dock sägas att Lyon låg väldigt bra i sina defensiva positioner, och inte tillät japanskorna att skapa speciellt många högkaratiga målchanser.
Ett par bra kontringar fick fransyskorna också till. Alla signerade glödheta Elodie Thomis.
I paus gick min stream ner. När jag fick bild igen hade det spelats 16 minuter av den andra halvleken – och det var en ny match.
En match där Lyon var det något bättre laget. Fransyskorna hade satt in Lara Dickenmann till vänster, och Laetitia Tonazzi på topp. Med Tonazzi fick man till fler och längre anfall, och det märktes att japanskorna var besvärade av Lyons tyngd och fart.
Fast när Lyon flyttade fram positionerna öppnades kontringslägen. På ett sådant var Shinobu Ohno helt frispelad. Hennes avslut smet dock precis utanför.
Och även om det var Thomis bakom det mesta i Lyon, så blev det backarna som fixade segern. Kvitteringen kom i 80:e minuten och var resultatet av en långboll från mittbacken Wendie Renard. Bollen nådde Franco i bortre delen av straffområdet. Högerbacken vände inåt och satte bollen lågt vid första stolpen med vänsterfoten.
Segermålet kom i den 2×10 minuter långa förlängningens andra halvlek. Tonazzi drogs ner av Junko Kai, och den sydkoreanska domaren pekade på straffpunkten. Bompastor satte straffen via stolpen.
Totalt sett var det en väldigt bra fotbollsmatch, mellan två starka lag. Att Lyon är bra visste vi. Men här visade Kobe att de också håller Lyonnivå. Kul.
Slutligen några ord om Lotta Schelin. Hon spelade hela matchen, och kvitterar ut ett godkänt betyg. Hon var inblandad i några chanser, men utöver en bra nick var hon hela tiden några centimeter från att komma till avslut. Hoppas att hon hittar den 100-procentiga tajmingen under vintern, så vi har en glödhet lagkapten i nästa års EM-slutspel.
* Slutligen snubblade jag över det här bildspelet från Stabaeks guldfest i går.
Där noteras att Lisa Ek var med och firade. Hennes eget fotbollsår har ju varit rätt dystert. Hon lämnade Göteborg – och cupguldet. Hennes nya klubb, Malmö, tappade ett annat guld i de två sista omgångarna av damallsvenskan. Och så drog hon själv av korsbandet i knät.
Kul då för Ek att hon kan få snylta på andras guldfester…
Annars är det väl målvakten Guro Pettersen:s klänning som väcker mest uppmärksamhet i aktuellt bildspel. Snacka om guldklädsel…
Korsbandseländet verkar inte ha någon ände det här året. Alldeles nyss gick Tyresö FF ut med nyheten om att även Linda Sembrant har skadat korsbandet.
Grymt tråkigt för Sembrant själv förstås, men även för Pia Sundhage, som får färre alternativ i bygget av sin backlinje. Jag hoppas att Sundhage nu väljer att satsa på Amanda Ilestedt, men mer om kommande landslagstrupper senare.
Tillbaka till Sembrant, och hennes tråkiga skada. Hon blir den fjärde landslagsspelaren som drabbas av en korsbandsskada i år – den 14:e i damallsvenskan. Och det är nästan genomgående stora profiler som drabbats.
Jag har tidigare konstaterat att det skulle gå att sätta ihop ett lag som skulle konkurrera om en medalj i de stora mästerskapen av de skadade. Med Sembrant upp på den tråkiga listan förstärks den uppfattningen. Framför allt backlinjen skulle hålla högsta världsklass.
Här är återigen den tråkiga listan över alla – för jag har väl inte missat någon? – korsbandsskadade spelare i damallsvenskan:
Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir och Hedvig Lindahl.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin,Therese Sjögran och Lisa Ek.
Piteå IF: Lydia Williams.
Tyresö FF: Linda Sembrant.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.
Det är alltså bara AIK, Djurgården och Umeå som klarat sig undan korsbandsskador i år.
Tillagt i efterhand: På listan saknades Piteås Lena Blomkvist, och senare under året drog även Umeås Linda Molin av ett av sina korsband. Sembrant var alltså 15:e spelare att drabbas av skadan. Och totalt drabbades 16 under året. Eller 18. Där går siffrorna isär.
Det har blivit dags att ifrågasätta det taktiska kunnandet i damallsvenskan igen. För hur tänkte Umeås tränare Joakim Blomqvist när han åkte till Tyresövallen och ställde upp sitt lag 3-4-3 med hög press? Tänkte han alls?
Blomqvist sa till sin klubbs hemsida inför matchen att:
”Vi är väl förberedda och vet vilken uppgift som väntar”
Det verkade inte så. För den självmordstaktik han använde sig av var så naiv att jag undrade om det var sant.
Det värsta är att Umeå uppträdde lika uselt naivt i våras, i hemmamötet med Tyresö. Lagets taktik då skrev jag om här.
Att nu, med vårens överkörning i bakhuvudet, åka till Stockholmsområdet och ställa upp med en trebackslinje var – modigt, för att använda ett positivt ord.
För visst, det kunde möjligen ha sett ut som en bra idé på pappret att försöka pressa stjärnlaget högt.
Fast jag hade aldrig valt den taktiken. Speciellt inte om jag hade använt en trebackslinje. För misslyckas man bara lite i sin press är man vansinnigt sårbar med en högt stående backlinje, framför allt mot ett gäng med så många snabba spelare som Tyresö.
Det höll inte heller. Efter 60 minuter var det 6–0. Och att det stannade där, och inte blev ännu större siffror berodde mest på att Tyresös spelare slog av på takten, och slutade att anfalla. Se målen här.
Nej, Umeås taktik i eftermiddags tar sig in på topplistan över årets kalkoner i damallsvenskan. Och då skall man veta att konkurrensen är hård. För Linköping gjorde ett par sanslösa, taktiska snedsteg i början av serien.
Jag har vid ett par tidigare tillfällen ifrågasatt den taktiska kompetensen i damallsvenskan. Det är läge att ta upp frågan igen.
Alla har säkert träffat på tränare, vars filosofi lyder ungefär så här:
”Vi tar ingen hänsyn till motståndarna. Vi spelar en offensiv, passningsorienterad fotboll. Vi startar vårt försvarsspel högt, och vi går alltid ut för att spela vårt eget spel.”
Den typen av tränare kan leda sina lag till segrar i enstaka matcher. Men de vinner aldrig några titlar. För har man inte ett spelarmaterial á la Barcelonas herrar så funkar det inte att resonera så.
I den moderna fotbollen måste man anpassa sig efter motståndet. Ibland måste man falla hem och köra med ett lågt och cyniskt försvarsspel. Ibland måste man göra det i hela matcher. Ibland i kortare perioder.
På den här punkten ligger internationell herrfotboll enormt långt före damernas.
Efter Tyresö–Umeå kikade jag en stund på Manchester United–Tottenham i herrarnas Premier League. Under den första halvleken dominerade Tottenham. Då backade Manchester United hem så långt att de ofta hade hela sitt lag inom 35 meter från egen målvakt. Alltså 15 meter in på egen planhalva. På sin hemmaplan spelade storlaget Manchester United så defensivt för att freda sig mot en stark motståndare.
Efter paus ändrades matchbilden. Då var det Tottenham som krympte ytor på egen planhalva, och hade alla spelare samlade centralt utanför eget straffområde.
Så tajt och tillbakadraget spelar de allra flesta som möter Barcelona i den spanska herrligan.
Att hålla ihop laget är en av nycklarna till framgång i modern fotboll.
Umeå mötte damallsvenskans Barcelona i dag. Umeå klev fram och gav individuellt överlägsna motståndare yta och tid…
Jaja. Innan jag lämnar den här matchen så hann man bli nervös när Linda Sembrant tvingades kliva av till följd av smärta i ena knät. Det verkade dock inte vara allvarligt. Skönt, då korsbandsskadorna duggat tätt i veckan. Först Hedvig Lindahl, sedan Lisa Ek, som drabbades för tredje gången. Stackare.
* Vi lämnar Tyresö och Umeå och går till bottenstriden. Där tog Djurgården sin absolut sista chans genom att slå Kif Örebro med 3–1. Samtidigt som AIK föll till jumboplatsen genom förlust med 3–0 i Kristianstad.
Därmed har Djurgården nu fyra poäng upp till Örebro på säker mark. AIK har sex poäng upp. Så här ser återstående spelschema ut för lagen:
Kif Örebro: Vittsjö (b), Piteå (h), Göteborg (b), AIK (h).
Djurgården: Tyresö (h), Vittsjö (h), Kristianstad (b), Piteå (h).
AIK: Jitex (h), Malmö (b), Linköping (h), Örebro (b).
Trots dagens förlust har Örebro lättast schema, och klarar kontraktet. Djurgården måste sannolikt ta nio poäng på de fyra matcherna för att hänga kvar. Det gör de inte.
* Så ett kort svep över Europa. De flesta toppmatcherna i helgen spelas i morgon. Men i Norge var det full omgång i dag. Och där vände Arna-Björnar 0–1 till seger med 2–1 mot serieledande Lilleström. Därmed är det nu fyra lag inom två poäng i toppen av Toppserien. För både Stabaek och Röa tog också segrar.
Med fem omgångar kvar känns det som att det ändå är stor fördel Lilleström, som har klart lättas program på slutet. Röa har tuffast schema, men man har å andra sidan saken helt i sina egna händer då man har kvar att möta alla de tre guldkonkurrenterna.
* I Italien tappade Bardolino Verona oväntat två poäng hemma mot Chiasiellis. Matchen slutade 1–1. Men det kunde ha blivit förlust för svensklaget. För Cristiana Girelli:s kvittering kom först i minut 82. Bardolino har nu två poäng efter två omgångar. Kanske inte den start vicemästarna hade hoppats på.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela dagens match.
Som väntat var korsbandet av för Hedvig Lindahl. Därmed lär landslaget ha en ny förstamålvakt till nästa års EM-slutspel.
För det tar sex till åtta månader att komma tillbaka i speldugligt skick efter en sådan här smäll. Och sedan lär det ta ytterligare tid att hitta form och tajming. Så det skall väldigt mycket till om Lindahl blir förstemålvakt i hemma-EM.
Jag har ju förordat ett målvaktsbyte i landslaget. Fast jag hade ju inte velat att det skulle ske på det här sättet. För det här är väldigt tråkigt. För Lindahl själv förstås, och för Kristianstads DFF, men även för landslaget och damallsvenskan.
Listan över korsbandsskadade toppspelare bara växer. Jag gjorde nyligen en sammanställning. Se den här. Det hade gått att bilda ett lag med medaljchans i stora mästerskap av det gänget.
Och när man nu läser om att även Lisa Ek också vridit sitt ena knä blir man ju orolig att listan snart skall vara ännu längre.
* Hanna Ljungberg är kvar i toppen av den totala skytteligan för Europaspelet i ytterligare en vecka. Men mycket talar för att hon kan vara nedpetad någon position redan nästa torsdag, när returerna i 16-delsfinalerna är spelade. För både Anja Mittag och Conny Pohlers blev tvåmålsskyttar i dag. Därmed ser skyttetoppen numera ut så här:
1) Hanna Ljungberg, 39 mål
2) Inka Grings och Anja Mittag, 38 mål
4) Conny Pohlers, 36 mål
* LdB FC Malmö avgjorde för övrigt som väntat sin 16-delsfinal redan i bortamötet. 4–0 mot MTK Hungaria var väl ungefär vad man kunde vänta sig.
Sofia Jakobsson
Alla dagens bortalag tog för övrigt så klara segrar att dubbelmötena kan räknas som avgjorda. Det innebär att vi utöver Malmö även kan räkna med att få se Sparta Prag, Wolfsburg och Rossiyanka i åttondelsfinalerna. För Rossiyanka spelade Sofia Jakobsson hela matchen, dock utan att göra mål. Linnea Liljegärd ingick däremot inte i matchtruppen.
* I går var det genomgående jämnare resultat. En match som var rätt jämn, men där siffrorna ändå blev ojämna var Barcelona–Arsenal. Trots att hemmalaget skapade mycket i början, så vann gästerna med 3–0 efter mål av Jennifer Beattie, Jordan Nobbs och Katie Chapman. Se höjdpunkter från den matchen här.
Den minst jämna matchen var den i Finland. Se höjdpunkterna från Lyons målkalas mot PK-35 Vantaa här.
* Senaste matchen i damallsvenskan var Tyresös 4–0-seger borta mot AIK. Se Marta:s uppvisning här. För den brasilianska storstjärnan gjorde två mål och två assist – och är nu förbi Anja Mittag i toppen av damallsvenskans poängliga. Inte så dåligt av hon som av många ansågs vara damallsvenskans stora besvikelse i våras…
Apropå både damallsvenskan och Womens Champions League är LdB FC Malmö redan klart för nästa års upplaga. Och Tyresö behöver bara två poäng på de återstående fem omgångarna för att säkra sin plats. Så jämn är damallsvenskan anno 2012.
Och i bottenstriden kan all spänning vara borta redan på lördag. För vinner Kif Örebro mot Djurgården samtidigt som Kristianstad slår AIK så är båda Stockholmslagen körda.
Under säsongen har jag haft med mig kameran till de flesta damallsvenska matcher som jag sett. Jag har lagt upp enstaka bilder här i bloggen, men inga större bildspel.
Under den senaste veckan har jag gått igenom bilderna, och även om det är länge sedan vissa matcher spelades så kanske någon tycker det är kul att kika på lite bilder på damallsvenska spelare. Så de kommande dagarna blir det ett par bildspel här i bloggen. Först ut är bilder från Göteborg–Linköping 6–0 den 22 maj. Den matchen har jag även skrivit om här och här.
Detta bildspel kräver JavaScript.
När jag gick igenom bilderna insåg jag hur mycket som förändrats i Göteborg. Fyra av spelarna på bilderna är ju inte kvar i klubben nu i höst. Eller. Efter gårdagens besked om att Jane Törnqvist blir tränare så är det ju tre spelare som lämnat.
I samband med att transferfönstret stängde, och det stod klart att Susan Varli valt att gå från AIK till Djurgården var det en liten debatt kring klubbkänsla inom damfotbollen på twitter.
Det konstaterades att det är tämligen många spelare som spelat för två eller tre av Stockholmslagen AIK, Djurgården och Hammarby. Vi snackar hur som helst om väldigt många fler än på herrsidan. Och alla klubbyten görs nästan utan att att någon höjer på ögonbrynen.
En som uppmärksammade diskussionen var nya Malmöspelaren Lisa Ek. Hon skrev så här:
”Jag tror det handlar om att vi damspelare inte lirar för cash eller status. Vi spelar för att utvecklas max och då sätter vi det som prio ett när vi byter klubb. Så var det i alla fall för mig när jag bytte AIK mot Hammarby. På herrsidan finns grundförutsättningarna (träningsmöjligheter, återhämtning, sjukteam och så vidare) i alla klubbar, på damsidan kan det skilja mycket från klubb till klubb, och från år till år.”
Hon konstaterade också att hon förstås inte kan prata för alla andra som flyttat mellan Stockholmsklubbarna.
Jag har inga speciella åsikter i frågan. Men jag tycker att det är ett intressant område att fundera kring. För överhuvud taget är det fler övergångar inom landets högsta serie bland tjejerna än det är bland herrarna. Visst hänger det delvis på att damallsvenskan är en av världens bästa ligor, medan herrallsvenskan är rätt kass.
Men samtidigt är det intressant att man kan gå från en svensk toppklubb till en annan utan att riskera att få svikarstämpel. Och flera av våra landslagsspelare har också representerat flera olika svenska klubbar.
Det känns lite som flugor till sockerbitar. Under en period på några år kan en klubb vara het, och då dras alla till den. Nästa två- eller treårsperiod är de en annan klubb som satsar, och plötsligt dras alla dit.
Kommer det att fortsätta vara så? Eller kommer tjejerna i framtiden att bli mer trogna sin första damallsvenska klubb?
Jag känner inte att jag har några svar på frågorna, och lämnar därmed det här ämnet för i dag. Men det kanske finns anledning att återkomma.
Innan jag stänger bloggen för kvällen så några ord till om gårdagens landslagstrupp. Samtidigt som Thomas Dennerby vid gårdagens presskonferens sa att han inte ville påbörja en föryngring i landslaget, utan lämnar det till Pia Sundhage, så bjöd han på följande citat:
”Om jag själv skulle driva detta vidare, kunde till exempel Malmös Elin Rubensson blivit aktuell.”
Jaha, men då avslöjade han ju ändå en del av den föryngring han hade tänkt. Var det så genomtänkt?
Och när han ändå sa så kunde han ju lika gärna tagit med Rubensson. Eller?
Dessutom tog han upp en fråga som diskuterats på twitter den senaste tiden, den om åldern på våra bästa målvakter. Och bristen på unga efterföljare. Dennerby sa:
”Den stora frågan är vem som ska ta över målvaktsplatsen i landslaget efter dagens generation, som alla är runt 30 år. Susanne Nilsson i AIK är den enda unga svenska målvakten som spelar i allsvenskan.”
Att få fram en ny generation duktiga målvakter är verkligen svensk damfotbolls största utmaning framöver.
En blogg om internationell damfotboll 