Om en dryg vecka samlas landslaget igen på Bosön. Ganska stort fokus på lägret kommer att ligga på försvarsspel. Det säger i alla fall Pia Sundhage i slutet av tv-klippet på den här länken.
Då kan man ju tycka att det är ganska olyckligt att förbundskapten Sundhage ännu inte har presenterat den assisterande förbundskapten som skall vara ansvarig för just försvarsspel.
Som bekant är Lilie Persson assisterande förbundskapten med fokus på anfallsspel. Den assistent som skall ta hand om försvarsbiten skulle presenteras vilken dag som helst, sades det i samband med landskampen mot Schweiz den 23 oktober.
Nästan två och en halv månad senare är ännu inte aktuellt namn avslöjat. Tvärtom har de namn som ansågs vara huvudkandidater strukits från listan ett efter ett:
* Tony Gustavsson – skall träna Tyresö.
* Anna Signeul – blir kvar som förbundskapten för Skottland.
* Jörgen Petersson – skall vara assisterande tränare för Östers IF i herrallsvenskan.
* Calle Barrling – blir förbundskapten för både U23- och F19-landslaget.
* Martin Sjögren – har förlängt sitt kontrakt med Linköping med 2+1 år.
Även om det skulle presenteras en assisterande förbundskapten med ansvar för försvarsspel under den vecka som återstår innan Bosönlägret, så känns det inte som att denne skulle få speciellt stor påverkan på landslagets spel. För hur försvarsspelet skall skötas måste ju Sundhage redan ha bestämt. Annars är det ingen idé att lägga viktig träningstid på det.
Apropå försvarsspel, så pratar Sundhage i det videoklipp jag länkade till i början av det här inlägget, om Nilla Fischer som mittback.
Och när vi är inne på omskolningar så säger Susanne Moberg i den här artikeln i Kristianstadsbladet att hon är tillsagd att hon i första hand konkurrerar som yttermittfältare i landslaget.
De båda sakerna talar för att det kan ligga något i Anders Nilsson:s blogginlägg om att EM-laget i princip redan är klart.
Jag hoppas att han har fel. För den startelva som presenteras där känns alldeles för offensivt balanserad. Där finns bara en bollvinnare på mittfält eller i anfall. Så offensivt balanserat är inte ens Barcelonas herrlag.
Blir det aktuell uppställning hade jag jublat om jag varit förbundskapten för Italien, Finland eller Danmark. Och jag hade redan nu börjat planera för att utsätta Sveriges högerkant för ett rejält hållfasthetsprov.
Det är knappt 3,5 månader kvar tills damallsvenskan sparkar i gång, och det har blivit dags för en andra genomgång av hur klubbarna står sig i silly season.
Vid min senaste lägeskoll såg Göteborg ut att kunna bli lågsäsongens segrarlag. Sedan dess har klubben tappat skyttedrottningen Christen Press, och GFC är tillbaka på nollnivå igen.
Det är alltså lång tid till avspark, så man skall inte dra för stora slutsatser av dagsläget. Men som det ser ut nu är det inget lag som ser ut att flytta fram sina positioner rejält jämfört med fjolåret.
I den ekonomiska krisens tid verkar det snarare mest handla om att inte backa för mycket. Som jag ser det nu är det bara de båda topplagen Tyresö och Malmö/Rosengård som i nuläget ser ut att få ett starkare premiärlag i år än 2012.
De stora förlorarna är som väntat de båda nedflyttade Stockholmslagen. Framför allt har Djurgården snart tappat hela sin startelva.
Sofia Jakobsson
En spelare som inte förekommit alls i media den senaste månaden är Sofia Jakobsson. Senast jag såg henne nämnas var när GP skrev att hon lämnat Rossiyanka. Då gjorde jag det här inlägget.
Sedan har det varit tyst. Jag började tro att GP var fel ute, och att vår landslagsforward skall vara kvar i Ryssland. För om Jakobsson letar ny klubb borde hon väl låta världen veta det?
Men i går fick uppgifterna om att hon brutit med Rossiyanka ny fyr när Anders Nilsson skrev om dem i sin blogg. Det blir intressant att se vem som rätar ut frågetecknet som finns kring Jakobsson?
Om jag rätar ut så många frågetecken här nedan kan man nog diskutera. Men här är i alla fall en genomgång av läget i silly season:
Meghan Klingenberg stannar
1) Tyresö FF
In: – Ut: – Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet. Inga tunga nyförvärv, men inte heller några besvärande förluster ännu. Det har ryktats om Christen Press och om Malin Diaz.
Men de tyngsta nyheterna är att man får behålla spelare som Marta, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete, Line Röddik Hansen, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger samt tränare Tony Gustavsson.
Kontinuitet är ett väl beprövat segerrecept – och med samma starka trupp ett år till blir Tyresö förstås megafavoriter till guldet även i år.
Manon Melis
2) LdB FC Malmö (FC Rosengård) In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (???), Kommentar: Malmö – eller skall vi redan kalla dem Rosengård? – visar att de tänker ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.
Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Med henne har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.
Som jag ser det behöver man en till högklassig back för att få en trupp som inte blir känslig för skador. Kanske också en central mittfältare till.
Magdalena Ericsson
3) Linköpings FC In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Melbourne Victory, Australien), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Matilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (???) och Manon Melis (Malmö) Kommentar: Linköping ser över utgifterna, och har därför tvingats banta truppen. Stommen finns dock kvar – och är stabil. Klarar man sig utan skador på nyckelspelare som Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder bör LFC blir svårslaget. Defensivt har det dessutom ryktats om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.
Men vem skall göra målen?
Fem av lagets sex främsta målskyttar från i fjol lämnar. Följden är att av LFC tappar 38 av sina 50 mål från 2012. Kostsamt.
Christen Press
4) Göteborg FC In: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Ut: Christen Press (???), Ingrid Wells (???), Kommentar: För en månad sedan ledde GFC silly season klart. Men sedan lyckades man inte få behålla skyttedrottningen Christen Press. Med reservation för att jag har dålig koll på Dyngvold så känns det som att klubben är tillbaka på nollnivå.
Press var ju nämligen halva GFC:s offensiv under 2012. Hon gjorde 17 av lagets 48 mål i damallsvenskan, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League. Det är inte många spelare som har kapacitet att ersätta Press.
Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC behöver bredda för att inte vara extremt känsliga för skador.
Susanne Moberg
5) Kristianstads DFF In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island) Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (???), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren??). Kommentar: 2013 års upplaga känns ungefär jämnstark med 2012 års. Offensiven är vass. Margret Lara Vidarsdottir kan säkert producera ihop med danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.
Men känslan är att laget behöver minst en riktigt stark kraft till på centralt mittfält för att kunna utmana riktigt i kampen om platserna i Champions League. Dessutom har man just nu tunn besättning på ytterbacksplats.
Danesha Adams
6) Vittsjö GIK In: Jane Ross (Glasgow City) och Elin Nilsen (Kristianstad) Ut: Emma Kullberg (Umeå Södra) och Josefine Mårtensson (Glimåkra) Kommentar: Vann nyligen dragkamperna om Elin Nilsen och om skotska skyttedrottningen Jane Ross. Det känns som två bra tillskott.
Många frågor återstår dock att få svar kring Vittsjös trupp. Inga av 2012 års spelare hade tvåårskontrakt, så en stor del av arbetet fram till nu har bestått av att förlänga med nyckelspelare.
Om Ross möjligen är ersättare för fjolårets bästa målskytt, Danesha Adams, har skotskan mycket att leva upp till. För amerikanskan var oerhört nyttig i offensiven med sin tyngd.
Och vad händer med Ifeoma Dieke? Hon höll ihop försvaret lysande innan hon drog av korsbandet i OS.
Hanna Folkesson och Mattias Eriksson
7) Umeå IK In: Hanna Folkesson (AIK) Ut: – Kommentar: Här har vi ytterligare en klubb som kämpar med ekonomin. AIK:s Umebördiga lagkapten Hanna Folkesson är den enda som har skrivit på Och det är även en klubb där det varit väldigt få nyheter hittills under silly season.
Fast de har försökt. De har haft Olivia Schough på besök, men forwarden valde att stanna i Göteborg. De jagade Marija Banusic, som hamnade i Kristianstad.
På målvaktssidan spelar Caroline Jönsson våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?
8) Piteå IF In: Clara Markstedt (AIK), Johanna Andersson (Assi). Ut: Jennifer Nobis (slutar), Ann Marie Dovland (Klepp, Norge), Jessica Olofsson (???), Camilla Johansson (???) Kommentar: Man har ett tungt avbräck i poängspelaren Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Men det är sportsligt viktigt att Faith Ikidi stannar. Här kommer man dock in på ekonomi. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och borde kanske hålla lite i pengarna i vinter. Trots det har man kontrakterat Ikidi utan att ha ekonomisk täckning. Riskabelt.
Jakten på Nobis ersättare är i full gång. Man förlorade kamperna om amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor, isländska landslagsspelarenFanndis Fridriksdottir – som gick till norska Kolbotn – och om skotska skyttedrottningen Jane Ross.
På minuskontot finns även Lena Blomkvist som dragit av korsbandet, och blir borta minst halva säsongen.
Katri Nokso-Koivisto
9) Jitex BK In: Emma Wilhelmsson (Malmö), Ut: Nanna Jansson (Hovås-Billdal), Katri Nokso-Koivisto (LSK Kvinner, Norge), Caroline Lindblad (???) Kommentar: Här verkar det också väldigt lugnt på spelarfronten. Det talar för att Stefan Rehn får ungefär samma lag att jobba med som i fjol, även om både Kristin Carlsson och Elin Carlsson ännu så länge är osäkra på framtiden.
En nyckel för Jitex blir att kunna korta ner skadelistan, som varit besvärande lång de senaste säsongerna. För med frisk trupp har Jitex ett lag som kan utmana om en plats på tabellens övre hälft.
Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.
10) Kif Örebro In: – Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir (???), Emelie Lundberg (???), Linda Fransson (???), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar). Kommentar: Kanske kan Kif få ihop ett starkare lag än jag först trodde. För känslan var att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man nog i alla fall ihop ett gäng som har chansen till nytt kontrakt.
Inga nyförvärv är ännu presenterade, men det var förstås oerhört viktigt att klubbledningen fick Sara Larsson att stanna. Stannar gör också Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och Linda Hallin. Klubben förlängde nyligen också med kanadensiska målvakten Stephanie Labbé och nigerianska forwarden Sarah Michael.
Man skall ha klart med en ny back. Det kan handla om Tyresös Helén Eke, som har varit i Örebro och provtränat.
Gudbjörg Gunnarsdottir
11) Djurgården In: – Ut: Gudbjörg Gunnarsdottir, Mia Jalkerud och Freja Hellenberg (alla Avaldsnes, Norge), Magdalena Ericsson (Linköping), Anna Lindblom (Hammarby), Annika Kukkonen (Sunnanå), Renee Slegers (Holland), Katrin Jonsdottir (???), Katrine Petrous (???), Caroline Frånberg (???) och Natalia Rickne (???). Kommentar: Här är det spelarflykt i den högre skolan. Och man lär tappa fler. För inte kommer väl Jessica Landström och Susan Varli spela med ett lag som riskerar att bli bottenlag i elitettan?
För där är känslan just nu. Djurgården måste stoppa utströmningen, och dessutom få in ett par etablerade spelare. För annars lär det bli ett riktigt jobbigt år i elitettan.
12) AIK In: Julia Molin och Lisa Petersson (båda Kristianstad), Ut: Nazanin Vasegpanah (slutar), Elin Borg (Kristianstad), Maija Saari (Mallbacken), Clara Markstedt (Piteå), Hanna Folkesson (Umeå IK), Elin Bragnum (???). Kommentar: Har hittills klarat sig klart bättre under silly season än Djurgården. Fast flera av AIK:s talangfulla spelare är attraktiva på marknaden. Man får svårt att behålla Malin Diaz, Jennie Nordin och Sussie Nilsson.
Men stannar spelarflykten där bör AIK kunna klara sig hyfsat i elitettan. Kanske till och med bli ett topplag.
13) Sunnanå SK In:Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), Ut: Anna Bodén (Morön) Kommentar: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver garanterat ett par etablerade spelare till för att inte bli indragna i nedflyttningsstriden från omgång ett.
Har jobbat hårt för att hitta de nyförvärven, dock utan någon större framgång. Man hade exempelvis AIK-duon Elin Borg och Malin Diaz på besök, men fick nej från båda. Man hoppades på, men gick miste om Alexandra Nilsson, som stannar ett år till i Umeå.
14) Mallbackens IF In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK), Emmie Johansson (QBIK) Ut: Anna Arnfeldt (slutar), Felicia Edgren (QBIK) Kommentar: Mallbacken lär bli extremt nederlagstippade. Man hade en stabil defensiv i söderettan. Den måste man kunna luta sig mot i allsvenskan. Gissningsvis behöver man ytterligare minst två–tre rutinerade nyförvärv.
Jag tänker inleda det här året med att dra lite i handbromsen. För jag antar att ni redan har hört det sägas eller skrivas: ”2013 – året då Sverige tar EM-guld”.
Så länge meningen uttrycker en målsättning eller förhoppning är den förstås mer än ok. För vi hoppas självklart på svenskt guld, precis som vi gör i alla stora mästerskap. Och laget måste förstås ha som mål att gå hela vägen.
Men när så kallade experter börjar utmåla Sverige som storfavorit till EM-guldet är det dags att sätta stopp. För den som ser vårt gulblå landslag som guldfavorit är nämligen inte speciellt insatt i europeisk damfotboll.
Som jag ser det tillhör vi i högsta grad medaljkandidaterna, och med den lottning vi fått har vi bra chans att ta oss till final. Men guldfavorit? Nej, den pressen förtjänar vi definitivt inte.
Minns ni eftersnacket till OS-turneringen i somras? Då sades det att Japan och USA hade dragit ifrån de övriga länderna i världen.
Jag sade emot alla de experter som framförde den åsikten.
För de glömde ju bort en av damfotbollens riktiga stormakter – Tyskland.
Tyskland – givna guldfavoriter i EM
Och visst var det lätt att glömma tyskorna i somras, eftersom de inte fick spela i OS. Men orsaken till att de missade OS var ju snarare att Europa har en usel modell för sitt kval, än för att laget inte var bra nog.
Ni minns säkert att det var Japan som spelade bort Tyskland från OS – och inte något av de övriga europeiska lagen som slogs om platserna.
Trots att tyskorna missade OS är de tveklöst Europas bästa lag, och de hör hemma i topp tre i världen tillsammans med USA och Japan. Under 2012 förlorade Tyskland inte en enda match. Och då mötte de ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike. Tyskland har genomgått en generationsväxling, och deras nya lag känns minst lika starkt som det dubbla VM-guldlag som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.
Är det förresten någon som minns när Tyskland senast förlorade en mästerskapsmatch (inklusive kvalmatcher) mot ett annat europeiskt land?
Man får ha bra minne.
För rätt svar är den 24 september 2000 – alltså snart 12,5 år sedan. Då föll tyskorna mot Norge med 1–0 i OS-semifinal.
Och skall man hitta senaste gången tyskorna förlorade en EM-match får man backa nästan 17 år – till den 5 maj 1996, då Norge vann med 3–1 i kvalet.
Faktum är att den matchen är den enda Tyskland har förlorat sedan EM började spelas vart fjärde år. I slutspel har tyskorna sedan dess noterat 18 segrar och tre kryss. Eller möjligen 19 segrar och två kryss, om man räknar in förlängningar. De har alltså inte en enda förlust i ett EM-slutspel. Inte en enda.
Visst har Sverige hemmaplan, men det hindrar inte att det är fullständigt självklart att Tyskland är gigantiska guldfavoriter i sommarens EM-slutspel.
Och att få slå ur underläge borde väl passa Sverige bra. Eller hur?
Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?
Så här är 2013 års damfotbollskalender:
5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.
7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?
9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.
12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.
12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.
18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.
3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.
9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.
13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.
17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.
4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.
6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina. 8 mars: Algarve cup: Sverige–Island. 11 mars: Algarve cup: Sverige–USA. 13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.
15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.
20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.
27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.
3–8 april: Datum för landskamper.
4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.
5 april: Landskamp, USA–Tyskland.
13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.
13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.
16 april: VM, Europas kval lottas.
20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.
12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.
23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.
26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.
29 maj–2 juni: Datum för landskamper.
15–20 juni: Datum för landskamper.
29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.
30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
LdB FC Malmös chanser att ta sig förbi kvartsfinalen i Champions League minskar ytterligare. I dag har nämligen superlaget Lyon blivit ännu mer super.
Först kom nyheten om att Japans tekniska yttermittfältare/forward Shinobu Ohno lämnar Inac Kobe Leonessa för att skriva på ett tvåårskontrakt med världens bästa klubb. Sedan kom tämligen säkra uppgifter om att även USA:s stjärnmittfältare Megan Rapinoe kommer att spela för Lyon under våren. Uppgifterna kom nämligen från pappa Jim Rapinoe. Läs mer här.
Shinobu Ohno har fått Kelley O’Hara på fall
Megan Rapinoe
Lyon har ju gått genom det här året helt utan förluster. På 37 tävlingsmatcher har man 36 segrar och ett kryss. Lägger man till de båda matcherna i det inofficiella klubblags-VM:et blir facit 37 segrar, två kryss och noll förluster.
Det var alltså en gigantiskt svår uppgift för Malmö – eller skall man kanske börja skriva FC Rosengård? – redan tidigare. Med värvningarna av ytterligare två världsspelare lär det inte bli lättare i WCL-kvartsfinalen.
Tillskotten av Ohno och Rapinoe är intressanta, då Lyon redan tidigare hade starka kantspelare som Elodie Thomis och Lara Dickenmann i truppen. Jag skulle nog säga att Lyon nu kanske till och med har världens tre bästa yttermittfältare. Det är väl det som brukar kallas mördande konkurrens?
Lyon har för övrigt även nyligen förlängt kontrakten med tränaren Patrice Lair samt med spelarna Louisa Necib, Amandine Henry, Eugénie Le Sommer, Lara Dickenmann, Camille Abily och Laetitia Tonazzi.
Det blir intressant att se vad det här innebär för Lotta Schelin, och hennes speltid i laget. Med fler utpräglade kantspelare i truppen lär ju Le Sommer nu i första hand konkurrera om den enda forwardsplatsen med Schelin, Tonazzi och japanska Ami Otaki.
Rent spontant känner jag inte att Schelin och Rapinoe är en klockren kombination. Jag hade velat ha en riktigt nickstark forward som måltavla för Rapinoes precisa inlägg. Och när det gäller huvudspelet känner jag att exempelvis Tonazzi ligger före, trots att Schelin är såpass lång att hon borde vara bra i luftrummet. Men jag hoppas för Schelins och landslagets skull att hon passar klockrent med Rapinoe.
Men som sagt. Det blir spännande att se hur Lair formerar Lyons startelva i vårens avgörande matcher i ligan och Champions League.
I Europa har damfotbollen legat nere under julen. Men i Japan har det spelats två matcher av intresse.
På julafton vann Inac Kobe Leonessa finalen i Kejsarcupen (Emperors cup) mot Jef United. Resultatet blev 1–0, och målet föll på övertid, efter hörna, och gjordes av skyttedrottningen Asuna Tanaka. Se det på det här klippet. Det var för övrigt ”bara” 4064 åskådare på cupfinalen.
Homare Sawa
Däremot kom fantastiska 30674 personer för att se juldagens fotbollsjippo, där Japans A-landslag först spelade en halvlek mot sitt U20-landslag, och sedan en halvlek mot ett herrlag. Bilder därifrån finns här.
Mot U-laget vann Nadeshiko med 3–0 efter mål av Homare Sawa, Azusa Iwashimizu och Aya Sameshima. Sedan blev det förlust med 2–1 mot herrlaget. Där gjorde Yuki Ogimi damernas ledningsmål.
Att en jippomatch lockar 7,5 gånger fler åskådare än en cupfinal är värt en fundering. En fundering som slutar i frågan om hur man skall gå till väga för att öka intresset kring klubbfotbollen?
Och det är en fundering som inte bara görar tas i Japan, utan i hela världen. För det finns ju inga klubblag någonstans som ens är i närheten av det engagemang som finns i herrfotbollen.
Med tanke på den gigantiska skillnaden i intresse är det nästan skrattretande att se hur damfotbollen nu kvoteras in på diverse bästalistor i svensk media.
För kvotering är det. Jag har själv varit med när det skapats bästalistor, där man plötsligt inser att det riskerar att bli pinsamt få tjejer. Därför kvoterar man in idrottare, som egentligen inte borde platsa.
Johanna Almgren
Ett typexempel är Göteborgs-Postens lista över 2012 års 50 hetaste idrottare i Göteborgsområdet. Johan Rylander har gjort urvalet, och hela fyra av de 50 är fotbollsspelare som spelat för Göteborg FC under året. Nämligen:
11) Johanna Almgren
18) Olivia Schough
27) Linnea Liljegärd
35) Lisa Ek
Att det här kvotering märks av att GFC på listan anses vara lika hett som stadens klubbar i herrallsvenskan. Här är antalet spelare från fotbollsklubbar på heta listan:
1) BK Häcken: 5
2) IFK Göteborg och Göteborg FC: 4 vardera
4) Gais: 3
5) Elfsborg, Utsikten och Örgryte: 1 vardera
GP har under året valt att hålla ner sin damallsvenska bevakning, och man hade bara en bisats om GFC:s kvartsfinallottning i Champions League.
Och jag tycker att det är med rätta, då varken GFC eller Jitex klarar av att engagera göteborgarna.
Fast tidningen underkänner ju sig själv när den nu slår fast att GFC varit lika hett som Blåvitt, och hetare än Gais.
Och när fyra GFC-spelare finns med på listan så känns det väl ändå väldigt konstigt att den enda som varit sportsligt glödhet under 2012 – Christen Press – saknas på listan?
Emma Berglund
En annan aktuell lista är Expressens över Sveriges 100 största idrottsutövare under 2012. Även där får damfotbollen rejält med utrymme. Se här:
2) Pia Sundhage
11) Lotta Schelin
27) Caroline Seger
31) Kosovare Asllani
36) Elin Rubensson
58) Emma Berglund
77) Tony Gustavsson
92) Vittsjö GIK
Den här listan är värd att spara för klubbar och förbund. Den går nämligen att använda som argument mot Expressen när/om de har minimal bevakning av damfotbollen framöver…
Julafton närmar sig och jag hade tänkt att släppa damfotbollen, och i stället ägna mig åt lite julklappsrim, samtidigt som jag skall lyssna till Jussi Björling.
Eftersom fotbollsserierna nu tar några dagars paus tänkte jag också ta lite julledigt de närmaste dagarna. Men det handlar inte om någon långsemester, utan jag är tillbaka i mellandagarna.
Fast innan jag går på ledighet tänkte jag erbjuda en liten julklapp, kanske framför allt för alla Göteborgssupportrar.
För jag hade lite bilder från säsongen kvar i datorn. De kommer från finalen i Svenska cupen tidigare i höst. Den spelades som bekant mellan Göteborg FC och Tyresö FF en mörk och kall kväll. Min fotoutrustning/fotograftalang visade sig otillräcklig, för det blev en väldigt stor andel oskarpa bilder.
Här är ett galleri med de minst oskapa: God jul.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här bilderna en och en:
Tyresö jublar över Martas 1-1-mål
Marta är steget före Marlene Sjöberg
Prisbordet
Marta prisas
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Marta Viera da Silva
Pauline Hammarlund
Pauline Hammarlund, Annica Svensson och Lisa Klinga
Veronica Boquete med Anita Asante i ryggen
Göteborg jublar på slutsignalen
Marlene Sjöberg går mot straffpunkten
Vinnare och förlorare
Johanna Almgren
Meghan Klingenberg
Yael Averbuch
Den avgörande straffen
Mästarskylten
Olivia Schough med bollen. Vero och Klingenberg tittar på.
Petra Larsson gör succé i Melbourne Victory. I morse svensk tid gjorde Linköpingsmittfältaren dessutom sitt första mål i Australiens W-league.
Larsson kvitterade till 1–1 i svenskmötet med Louise Fors och Western Sydney Wanderers. Målet föll i elfte minuten, och skall enligt matchrapporten på ligans officiella hemsida ha varit ett läckert skott i krysset.
Till slut vann Melbourne med 3–1 efter att amerikanskan Jessica McDonald gjort lagets övriga två mål. Lollo Fors fick ett assist. Hon slog nämligen den frispark som nickades i mål av Vanessa Hart redan i den andra minuten. Även Fors får mycket beröm för sin höst i W-league.
Jag skrev ju inledningsvis att Larsson gör succé i Melbourne. Hon har nämligen lyckats få till åtta assist på de sju matcher hon nu har spelat. Plus ett mål nu då. Det är imponerande, inte minst med tanke på att Victory bara gjort 19 mål totalt på tio omgångar.
Jag har inte lyckats hitta några tv-bilder från målet ännu. Men matchen tv-sändes i Australien, så förr eller senare borde det går att hitta lite höjdpunkter.
Däremot har jag hittat ett klipp från Melbournes förra match, där Larsson snyggt spelade fram walesiskan Jessica Fishlock till segermålet på övertid. Segermålet kommer 1,45 in i klippet.
Resultatet innebär för övrigt att Victory börjar få fast mark under fötterna, medan nykomlingen Western Sydney Wanderers – med Fors och Malmömålvakten Thora Helgadottir – kan få svårt att ta sig till slutspel. Vinner Sydney FC i natt mot jumbon Newcastle växer Wanderers avstånd upp till slutspelsstrecket till fyra poäng.
* I Sverige har Piteå skrivit nytt treårskontrakt med Faith Ikidi. Det var förstås väldigt viktigt för klubben på många sätt. Men när man läser den här texten från presskonferensen undrar man lite hur de vågar. Det fattas alltså fortfarande 40 procent av pengarna, och klubben har bara två månader på sig att få in dem. Visst låter det som att man tar en rövare?
Klubben presenterade samtidigt AIK:s forward Clara Markstedt som nyförvärv. Hon är en intressant spelare – stark, och snabb som blixten. Men hur är det med effektiviteten? Tre mål på 27 avslut i årets damallsvenska är inte direkt imponerande siffror.
* I Italien blev det ingen riktigt god jul för svensklaget Bardolino Verona. Laget föll borta mot suveräna serieledarna Torres Calcio med 1–0 efter ett sent straffmål av Raffaella Manieri, samtidigt som serietvåan Tavagnacco vann borta mot Chiasiellis med 3–1.
Därmed har Bardolino nu fem poäng upp till Tavagnacco, som dessutom har en match mindre spelad. Klar fördel för Tavagnacco i kampen om den andra Champions League-platsen bakom Torres alltså.
* I Belgien skrällde Beerschot sig till den åttonde och sista platsen i BeNe League A. Man slog överraskande de suveräna grundseriesegrarna Standard Liege med 2–1 på bortaplan. Samtidigt föll Sint-Truiden med 4–3 borta mot Club Brügge. Bakom siffrorna döljer sig ett riktigt drama.
För att Beerschot skulle ta fjärdeplatsen krävdes egen seger samtidigt som Sint-Truiden var tvunget att förlora. Och när båda matcherna gick in i slutminuterna var det kryss i båda. Men första fick Beerschot hjälp av Club Brügges Yana Haesebroeck, som gjorde 4–3-målet mot Sint-Truiden i minut 90.
Sedan slog Riana Nainggolan in Beerschots segermål mot Standard Liege på tre minuters övertid. Gissningsvis blev det hyfsat med jubel i det lilaklädda laget efter den avslutningen…
Därmed blir det Ajax, Twente, ADO Den Haag och PSV Eindhoven från Holland och Standard Liege, Lierse, Anderlecht och Beerschot från Belgien i BeNe League A efter helgerna.
Man skulle kunna tro att det är julvila i ligorna runt om i världen. Men så är det inte.
I dag har Ajax anslutit till Twente, ADO Den Haag och PSV Eindhoven bland Hollands representanter i BeNe-league A efter jul. Ajax spelade 0–0 mot Zwolle, och tog därmed den poäng de på förhand behövde för att säkra platsen i Belgien och Hollands högsta liga.
Från vänster: Daphne Koster, Anouk Hoogendijk, Tessel Middag och Leonne Stentler.
Annars har det nybildade, och namnkunniga Ajaxlaget inte alls motsvarat högt ställda förväntningar i höst. Truppen innehåller ändå fem spelare som startade för Holland på Gamla Ullevi i september: Daphne Koster, Leonne Stentler, Petra Hogevoning, Tessel Middag och Anouk Hoogendijk. Dessutom har Ajax ytterligare tre spelare (Laura Du Dy, Mandy Versteegt och Desiree van Lunteren) som satt på bänken i 2–1-förlusten mot Sverige. Man tycker att ett så stjärnspäckat lag borde kunna bli att räkna med efter jul.
Skytteligan i den holländska delen av ligan vanns av Renate Jansen från ADO Den Haag på tio mål. Det var idel hemmaspelare på tio i topp.
I morgon spelas sista omgången i den belgiska delen av ligan. Där är Standard Liege, Lierse och Anderlecht redan klara för BeNe League A. Det åttonde och sista laget i A-serien blir troligen Sint-Truiden. Även Beerschot har chansen, men då måste Antwerpenlaget vinna borta mot fullpoängaren Standard Liege samtidigt som Sint-Truiden förlorar borta mot seriesexan Club Brügge.
Jag har bara följt höstens resultat i serien flyktigt. Men jag tycker att det är högintressant och kul att både de holländska och belgiska toppklubbarna på herrsidan – Ajax, Twente, PSV Eindhoven, Standard Liege, Club Brügge och Anderlecht – också verkar ha ambitioner med sina damlag.
* För svensk del spelas helgens mest intressanta match i Melbourne tidig lördagsmorgon, svensk tid. Där är det för första gången någonsin svenskmöte i Australiens W-league. Petra Larsson och Melbourne Victory tar emot Louise Fors och Western Sydney Wanderers.
Det är ett viktigt möte i den jämna kampen om de fyra slutspelsplatserna. Sydneylaget ligger lite pyrt till, och har defintivt störst behov av poäng.
* En annan högintressant match med svenskintresse är morgondagens toppmöte i italienska ligan. Där tar fullpoängaren Torres Calcio emot svensklaget Bardolino Verona i Sassari på Sardinien.
Bardolino har satt sig i en jobbig situation, och riskerar att halka ohjälpligt efter i kampen om den andraplats som innebär spel i Champions League till hösten – om man inte vinner.
För det krävs nog att både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson gör riktiga kanoninsatser i årets sista match.
I morse listade jag diverse prisvinnare runt om i världen. I kväll har det tillkommit en – Turbine Potsdams anfallsstjärna Genoveva Anonma valdes nämligen till Afrikas bästa spelare.
Dessutom valdes Anonmas landslag, Ekvatorial-Guinea, till årets lag i Afrika. Som noteras av den här länken så är det ingen speciellt jämställd gala i Afrika. Det delas ut massor av priser till herrar, och tas ut ett all star team med herrar – med det är bara två priser för damer.
När det gäller Anonma kändes priset rätt självklart. Hon vann skytteligan i Frauen-Bundesliga på 20 mål i våras, och hon blev även skyttedrottning när Ekvatorial-Guinea vann afrikanska mästerskapet nu i höstas. Då på sex mål.
Huruvida Anonma har vunnit priset tidigare verkar lite osäkert. Jag har sett uppgifter på att hon vann även 2008. Fast det året finns även uppgifter där Alice Mattlou från Sydafrika står som segrare.
Bland herrarna prisades Manchester City-spelaren Yaya Touré från Elfenbenskusten. Det känns också som ett klockrent val.
Noterar i kväll att Anders Nilsson:s damfotbollblogg åter har fått liv. Den finns numera på den här adressen, http://ingavisor.wordpress.com/.
Det var en välkommen nyhet. För det är kul och viktigt med fler starka röster om damfotbollen.
Däremot är jag inte lika nöjd med mitt försök att kolla in Sveriges blivande EM-motståndare, Danmark. Jag hade ju tänkt att se gårdagens match mot Brasilien.
Först gick jag efter det danska fotbollsförbundets hemsida, som sa att avspark var 20.50. Det visade sig vara fel.
Då gick jag på uppgiften att det var 20.50 brasiliansk tid – alltså 02.50 svensk tid. Men när jag klev upp för att se matchen var den redan spelad. Avspark var tydligen 23.50 svensk tid.
Men jag vet att matchen slutade 2–2, och jag vet hur målen gick till. De går att se på det här klippet.
Där noteras att det var ett straffmål i respektive riktning (Andressa och Johanna B Rasmussen), och att Brasiliens 2–0-mål (Fabiana) föregicks av en grov miss av danska backen Janni Arnth Jensen. Kvitteringen nickade Sofie Junge Pedersen in på ett snyggt högerinlägg från Theresa Nielsen.
Eftersom Brasilien vann gruppspelet vann de turneringen – som ju heter Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol – på oavgjort.
Därför krävdes det således dansk seger för totalseger. Och danskorna skapade tydligen en bra målchans att vinna matchen. Men de danska målen gjordes i minuterna 84 och 88, vilket gav lite väl kort tid att även få till ett segermål. Men i matchens allra sista sekunder hade danskorna enligt det här referatet en bra dubbelchans.
Hursom helst hade jag hoppats få lite bättre koll på danskorna i går, men så blev det alltså inte. Det enda jag noterat på klippen med höjdpunkter från Sao Paulo är att Nielsen slagit flera riktigt vassa inlägg från högerkanten. Där har danskorna ett fint anfallsvapen som vi får se upp med.
Ytterligare en damallsvensk spelare kan bli årets spelare i sitt hemland. Göteborg FC:s engelska mittfältare Anita Asante är nämligen kvar efter den sista gallringen i priset, the England Women’s Player of the Year award.
Jag gissar dock att landslagets målfarliga vänsterback, Stephanie Houghton, borde ligga bra till för att vinna. Hon gjorde tre mål i OS för Storbritannien, bland annat på den här frisparken mot Nya Zeeland.
Houghton gjorde även tre mål i EM-kvalet, vilket gjorde henne till lagets bästa målskytt tillsammans med ytterligare fyra spelare.
Vill man rösta på Asante, eller på någon av de andra kandidaterna, så gör man det på den här länken. Via länken ser man även de fem kandidaterna till att bli bästa spelare på herrsidan. Där noteras att två av kandidaterna (Steven Gerrard och Glen Johnson) kommer från Liverpool, en klubb som ju ligger på undre tabellhalvan i Premier League.
Tillbaka till damerna. Ett antal damallsvenska spelare har sedan tidigare fått utmärkelser som årets spelare i sina länder. Jag tänker på Malmös Thora Helgadottir på Island, AIK:s (numera Mallbackens) Maija Saari i Finland och Linköpings Pernille Harder i Danmark.
Här är några vinnare till:
* I Sverige fick ju Lotta Schelin diamantbollen som årets spelare.
* I Norge tog Caroline Graham Hansen priset som årets spelare.
* Asiens bästa blev japanskan Aya Miyama.
* USA:s bästa blev Alex Morgan. Hon blev även utnämnd till årets kvinnliga idrottare, i lagkategorien.
* I Tyskland prisades Celia Okoyino da Mbabi som årets spelare.
* I Kanada blev Christine Sinclair årets idrottare alla kategorier.
Har jag uppfattat det rätt spelar Danmark final i Sao Paulo-turneringen i kväll 20.50. För motståndet står värdnationen Brasilien. Matchen skall direktsändas på en brasiliansk tv-kanal.
Det blev alltså trots allt Danmark och Brasilien som nådde finalen även i årets upplaga av Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol. Inför söndagens matcher räckte det ju med att Mexiko skulle slå Portugal för att mexikanskorna skulle ta ena finalplatsen.
Men Portugal skrällde och vann med 1–0, trots att det på det här klippet med höjdpunkter verkar som att mexikanskorna hade ett massivt övertag i målchanser.
När sedan Brasilien vann med 2–1 mot Danmark innebar det resultatet att båda lagen nådde final. Bilder därifrån finns på det här klippet. Där syns hur Erika nickade in 1–0 och Debinha placerade in 2–0 innan Line Röddik Hansen reducerade på straff på övertid. Där syns också att danskorna hade ett par riktigt bra frisparkar, som var nära att resultera.
Danmark kan bli en svår nöt för Sverige att knäcka i nästa års EM-slutspel. Utöver att de utgör ett svårt motstånd är det premiär, och stort hemmatryck. Det lär bli en intressant match.
Lina Hurtig är en av spelarna i Pia Sundhage:s 28 spelare stora trupp till landslagets januariläger på Bosön. Det tycker jag om.
Avestatjejen Hurtig är en av Sveriges största talanger. Kanske den allra största. När Sundhage tar ut en bred trupp är förstås rätt att hon ger framtidsnamnen chansen. Jag tyckte ju att Hurtig borde ha varit med redan under det förra lägret på Bosön.
17-åringen sa i den här radiointervjun i fjol att hon skulle vara med i A-landslaget 2014 – om hon fick drömma. Det är inte omöjligt att drömmen slår in redan 2013.
I övrigt i truppen reagerar jag över att det återigen är tre 30-åriga målvakter. En eller två tycker jag är ok, men nog borde väl ändå någon lite yngre få chansen? Jag hade tagit med Sussie Nilsson eller Stephanie Öhrström på Carola Söberg:s bekostnad.
Borta ur den förra truppen är Sara Larsson och Jessica Landström. Någon motivering har jag inte sett. Jag gissar att det handlar om en föryngring. Att Landström är borta förstår jag rakt av. Hon har inte presterat på rätt nivå på länge.
Att Larsson är borta är jag mer splittrad till. Hon var lysande i VM i fjol, och har inte spelat sig ur laget. Hon är ”bara” 34 år nästa år, och det är ingen ålder för en mittback. Hennes rutin av mästerskap kan vara guld värd i ett hemma-EM. Samtidigt är det inte bra att ha en 34-åring på bänken. Fast jag hade definitivt haft med Larsson i en 28 spelare stor trupp.
En spelare som är med i truppen är Kosovare Asllani. Hon har haft en stark, och lång säsong, men har dippat lite i form på sistone. I går var hon bänkad i PSG, men byttes in i 82:a minuten. Nio minuter senare blev hon målskytt. Det målet finns mer på det här klippet.
