Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.
Caroline Graham Hansen
Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.
Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.
Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).
Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.
På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.
Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.
Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:
”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”
Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.
Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.
För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.
Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.
* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?
* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:
I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.
* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage startelvan till morgondagens VM-kvalmatch. Det visade sig bli en rejäl förändring. Vår förbundskapten sätter in hela sju nya spelare jämfört med Bosnienmatchen. Dessutom får två av de fyra kvarvarande nya positioner.
Efter att ha gjort så många ändringar är det läge att ligga lågt ett tag med alla påståenden om att Sundhage är förändringsovillig. Men jag tycker att det är rätt att testa under den här perioden. Kan man få några pusselbitar att falla på plats kan mycket vara vunnet för framtiden.
Eftersom jag inte sett Bosnienmatchen är det omöjligt att ha synpunkter på hur olika spelare klarade olika roller där, och kring vilka som har spelat bort sig ur startelvan, respektive gjort sig förtjänta av en ny chans.
Hursomhelst. Här är morgondagens svenska elva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Antonia Göransson – Lisa Dahlkvist – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.
Flera saker blir intressanta att följa. Inte minst hur vänsterförsvaret med Ilestedt – som debuterar från start – och Göransson. Det blir även spännande att se hur det funkar centralt med Dahlkvist i den så kallade ettanrollen. Hennes spelvändningar är ju lysande. Däremot kan hon ibland vara slarvig när det gäller de kortare passningarna.
Intressant blir även att se hur Seger fixar sin centrala roll. Jag har ju ofta kritiserat henne för att söka för många passningar på felvänd spelare. För många sådana bör hon undvika i morgon. För i den position hon kommer att inneha vill man ju ha en spelare som kan slå öppnande passningar ut mot kanterna. Gärna bollar som skär mellan motståndarnas mitt- och ytterbackar.
Bland de matcher som spelades i dag konstateras en blytung bortaseger för Norge. Caroline Graham Hansen och Ingvild Stensland gjorde målen när Holland besegrades med 2–1. Hollands mål gjordes för övrigt av megatalangen Vivianne Miedema – som ju gör mål i varje match. Vilken europeisk toppklubb knyter upp 17-åringen?
Jag hittade ingen stream till Holland–Norge, och vet inte så mycket om matchen. Men enligt Uefas livescore var det 8–2 i avslut mot mål i holländsk favör. Men Norge gjorde alltså mål på båda sina.
I Sveriges grupp spelade Nordirland och Bosnien-Hercegovina 0–0.
Jag såg perioder av Tysklands 4–0-seger mot Kroatien. Gästerna höll nollan till halvtidsvilan. Men efter att Celia Sasic nickat in 1–0-målet i minut 52 var det avgjort. Anja Mittag var inblandad i två avslut som gick i mål via motståndaren Helenna Hercigonja-Moulton. 2–0-målet tycker jag att Mittag bör få tillgodoräkna sig, men det bokfördes som självmål. Vid 3–0 går bollen mot Mittag, men där är det ingen tvekan – det är verkligen ett klockrent självmål. Som grädde på moset hade Hercigonja-Moulton även en boll i egen stolpe. Den kroatiska backen kunde alltså ha gjort ett högst ovälkommet hattrick.
Höjdpunkter från den tyska segern går att se på det här klippet.
En annan match jag har hittat bilder från är Irlands bortaseger med 3–0 mot Slovenien. Se höjdpunkter därifrån på den här länken.
Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från Holland–Norge. Utöver att det är tre kanonmål är det värt att notera att det är holländska storbacken Daphne Koster som ger bort bollen vid båda de norska målen:
Tidigt i går morse svensk tid vann USA med 4–1 mot Nya Zeeland. USA:s tredje mål gjordes av Tyresös Christen Press, som för en gångs skull fick chansen från start bredvid Abby Wambach.
Press spelade hela matchen, och i minut 87 fick hon även ett assist till Heather O’Reilly, när högeryttern fastställde slutresultatet 4–1.
Jag satt uppe och såg den första halvleken. Matchen visades streamad på US Soccers hemsida. USA imponerade riktigt stort i matchupptakten, och man gjorde två mål redan de första tolv minuterna. Först vred Megan Rapinoe snyggt in en frispark, och sedan sprang Carli Lloyd igenom och smällde kraftfullt in 2–0.
Press mål kom i slutet av halvleken, och var inte speciellt snyggt. Men det var ett distinkt avslut, och alla mål räknas ju. Noterbart också att Press klubbkompisar i Tyresö Ali Krieger och Meghan Klingenberg också spelade hela matchen. Däremot fick Yael Averbuch och Whitney Engen se hela drabbningen från bänken.
Något klipp med höjdpunkter har jag inte hittat. Men här går det att se hela matchen:
Och här är ett klipp med intervjuer med Tom Sermanni, Rapinoe, Lloyd och Press:
En annan intervju med Christen Press gjorde nyligen The Equalizer, och där säger damallsvenskans skyttedrottning:
”Jag tror jag kommer att spela i NWSL åtminstone en del av nästa säsong.”
Tyresö behöver alltså troligen leta efter en ny spjutspets till nästa år. För Press verkar bara stanna tills Champions League är färdigspelat.
Tyresös lagbygge är ju för övrigt intressant, då både Marta och Veroniqa Boquete också bara har kontrakt till sommaren.
USA:s match var ju bara en träningsmatch. Amerikanskorna spelar ju bara sådana i år. I Europa spelades det ju däremot en mängd VM-kvalmatcher i helgen. Här kommer ett gäng klipp från de matcherna.
Först har ni här ett klipp med alla Tysklands 13 mål i Slovenien. Där blev alltså Celia Sasic och Anja Mittag tremålsskyttar.
Mittag var inte enda damallsvenska spelare att noteras för tre mål i helgens VM-kvalspel. Tyresös norska stjärnskott Caroline Graham Hansen smällde nämligen in tre av Norges sju fullträffar mot Albanien. Ett par av Hansens projektiler är riktigt snygga.
Notera för övrigt hur uselt den albanska målvakten jobbar. Observera också att Albanien har högre världs- och Europaranking än det bosniska lag som Sverige mötte i lördags:
En annan damallsvensk spelare som stod för ett riktigt sevärt mål i helgen var Linköpings holländska mittfältare Renee Slegers. Hennes frispark till 2–0 kan man se om många gånger. Slegers gjorde för övrigt också Hollands första mål. Hon gjorde däremot inte flest i 7–0-segern i Portugal.
För supertalangen Vivianne Miedema, som leder skytteligan i BeNe League på 17 mål på sju omgångar, fortsätter att imponera enormt i höst. Miedama byttes in i minut 75 och hann göra ett äkta hattrick på den tiden. Totalt har 17-åringen spelat nio tävlingsmatcher i höst, och bara lämnat en mållös. Och i den – VM-kvalmötet med Albanien – byttes hon i minut 84.
Se Slegers och Miedemas mål här:
England slog Wales med 2–0. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken. Det första målet som gjordes av Jordan Nobbs var ett läckert one-touch-anfall. Högst sevärt.
Tyresö hade många målskyttar i helgens landskamper. När Spanien slog Estland med 6–0 i söndags gjorde Jennifer Hermoso ett av målen. Hennes 3–0-skott håller också hög estetisk klass. Däremot slog hon en straff som inte var lika bra. Den räddades nämligen av det estniska målvakten.
Noterbart från Spanien är att Bristol Academys vassa forward Natalia Pablos var tillbaka i landslaget efter flera års frånvaro. Och att hon omgående blev målskytt. Höjdpunkter från matchen finns här:
Tillbaka till träningslandskamperna. I fredags slog ju Frankrike vår VM-kvalmotståndare Polen med 6–0. Höjpunkter från den matchen ser du här:
Dagens sista klipp hämtar jag från Sydkorea, där Incheon Hyundai Steel Red Angels blev mästarinnor i WK-league efter finalseger med totalt 4–2 mot Seoul Amazones. Här är ett klipp från den andra finalmatchen, där laget från Incheon avgjorde i den andra halvleken. Den första matchen hade slutat 1–1, och Seoul ledde returen med 1–0 i halvtid.
Men anförda av de brasilianska spelarna Thais Duarte Guedes (nummer 11) och Luana (nummer 28) kunde Incheon vända och ta hem mästerskapet:
Tillagt i efterhand: Jag hittade även ett klipp från matchen Skottland–Nordirland i Sveriges grupp. Där vann skotskorna med 2–0 efter mål av Vittsjös Jane Ross och Montpelliers Jennifer Beattie. Se deras mål här:
Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.
Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.
Caroline Graham Hansen
Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.
Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.
Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.
Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.
Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.
Ramona Bachmann
Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.
För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.
Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.
Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.
Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:
Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…
Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.
Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:
Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.
Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:
I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:
Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.
I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.
Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.
På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.
Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:
I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:
VM-kvalets första tävlingsvecka är över. Och vi fick till slut en liten skräll. Det var Schweiz som vann med 2–0 borta mot Island, och satte isländskorna i ett tufft läge direkt i jakten på en plats i Kanada 2015.
Även Rumänien var på gång att skrälla. Rumänskorna hade 0–0 borta mot Italien efter 90 minuter. Men på tre minuters övertid avgjorde inhopparen Cristiana Girelli för Italien.
Cristiana Girelli
I Reykjavik var det Ramona Bachmann och Lara Dickenmann (straff) som gjorde målen som sänkte Island i nye förbundskaptenen Freyr Alexandersson:s första match på jobbet. Schweiz har inlett kvalet med två imponerande segrar.
Imponerade gjorde också Norge, och Caroline Graham Hansen, vid 4–1-segern mot Belgien. Tyresöspelaren gjorde 1–0 på egen hand och bjöd sedan på ett par läckra framspelningar. Kristine Hegland gjorde Norges övriga tre mål inför 4233 gratisåskådare på Ullevaal.
Det var en ok siffra. För i de sju närmast föregående hemmalandskamperna lockade det norska landslaget totalt 5 923 åskådare. Förstås ett riktigt uselt facit.
Apropå tremålsskytt Hegland gjorde hon ett riktigt läckert volleymål tidigare i höst. Se det här:
Höjdpunkter från Belgiens första kvalmatch, 2–0-segern mot Albanien, ser du här:
Precis som Norge så har Finland fått en bra start på VM-kvalet. Men skall man gå på den officiella statistiken hade man rejält med flyt vid gårdagens 2–1-seger hemma mot Österrike. Gästerna vann nämligen avsluten mot mål med 13–6, och segermålet från Emmi Alanen kom först i minut 86. Segern ger förstås Finland kanonläge i kampen om andraplatsen bakom Frankrike.
För åt fransyskorna skall inte finskorna kunna göra något. Frankrike vann i går med 4–0 borta mot Kazakstan. Det var inga jättesiffror. Men segern var ändå hur trygg som helst. Det var nämligen 3–0 redan efter 22 minuter. Se höjdpunkter från matchen här:
I Sveriges grupp tog Polen en storseger mot Färöarna, 6–0. Skottland var ännu hetare, och vann med 7–0 mot Bosnien. Sveriges två återstående matcher den här hösten lär bli lätta resor. Tvåsiffrigt i båda?
Skottlands sju mål gjordes samtliga av olika målskyttar. Se dem på det här klippet:
England går på i sin grupp. I dag blev det hela 8–0 mot Turkiet. Toni Duggan gjorde tre mål, varav två redan de första tre minuterna. Publiksiffran i Portsmouth var 6293.
OBS: Det här inlägget kommer att byggas på med fler klipp när jag hittar sådana.
Tyresö gjorde som Malmö – vann med uddamålet (2–1) hemma mot ett lag från tabellens nedre halva.
Sett till matchstatistiken så var det dock en betydligt jämnare match på Tyresövallen än det var på Malmö IP i går. Tyresö vann avsluten mot mål med 3–1 – det var alltså bara en målvaktsräddning på hela matchen. Och hörnorna gick till Vittsjö med 5–4.
En av de hörnorna verkar Mandy van den Berg ha slagit rakt in i mål. Först bokfördes målet på Jane Ross, men nu är det holländskan som fått det. Det betydde 0–1 i 28:e minuten. Tre minuter senare kvitterade Caroline Graham Hansen.
Christen Press
Segermålet gjorde Christen Press – vem annars? Det kom i 56:e minuten. Men matchen levde alltså in till sista sekunden. Som jag skrev i går är det ju både kul och bra att lag som Piteå och Vittsjö med fler är så välorganiserade och -utbildade att de kan bjuda topplagen rejält motstånd i 90 minuter på bortaplan.
Men det blev trots allt väntade favoritsegrar för de båda topplagen. Därmed är det fortfarande två poängs upp för Malmö med fem omgångar kvar. Malmö är för övrigt uppe i sex raka segrar nu. Och vad som är mest imponerande är nog att man inte har släppt in mål i någon av sina fyra senaste matcher. Thora Helgadottir har hållit nollan i 379 minuter – ända sedan Line Röddik Hansen:s snygga frisparksmål för exakt en månad sedan.
Hur bra Malmös försvarsspel har blivit får vi ett kvitto på i Champions League. Det skall bli spännande att se.
Tyresö har tre raka segrar, och har släppt in mål i sex av sina åtta senaste matcher. I fjol var det tvärtom. Då radade Tyresö upp nollorna, medan Malmö ofta släppte in något mål i matcherna.
Att Tyresö släpper in fler mål kan bero på att man rört runt mycket i backlinjen. Skall man kunna ta ha hem guldet, och dessutom rå på PSG i Champions League behöver man definitivt hitta tillbaka till den defensiva tryggheten.
I morgon får vi ett nytt stort test på Göteborgspubliken. Det är derby mellan Göteborg och Jitex på Valhalla, och det är fri entré.
Dessutom är det landslagsuppehåll i herrallsvenskan, så den ”hetaste” herrmatchen i Göteborgsområdet i morgon spelas i division 2 mellan Torslanda och Kristianstad. Dessutom är det sagt att vädret skall bli riktigt bra. Så ett bättre läge kan inte damfotbollen i Göteborg att få.
Kristianstad nämnde jag. Där spelas dagens mest intressanta match sportsligt sett. På Vilan kan Mallbacken skicka ner KDFF under nedflyttningsstrecket. Kristianstad har tagit en poäng på sina fem senaste matcher, och har således högst tveksam form. Dock har samtliga matcher varit mot lag på tabellens övre halva. Och när de båda lagen möttes i Värmland vann skånskorna med 2–1. Så KDFF får ändå räknas som ganska klara favoriter.
Söndagens båda matcher – Örebro–Umeå och Sunnanå–Linköping – har inte samma sportsliga laddning som morgondagens. Jag tippar en hemma- och en bortaseger där.
* I morgon 13.00 drar Frauen-Bundesliga i gång med ett intressant toppmöte, Wolfsburg–Bayern München. Det ser ut som att matchen skall direktsändas på DFB-tv. Mer om Frauen-Bundesliga i ett separat inlägg senare.
* Den franska ligan startade förra veckan. Då blev Lotta Schelin målskytt redan efter två minuter vid 4–0-segern borta mot Henin-Beaumont. EM:s skyttedrottning byttes sedan ut i minut 68.
EM:s assistdrottning Kosovare Asllani fick däremot börja på bänken när PSG vann borta Yzeure med 2–0. Svenskan kom in i stället för Kenza Dali i 62:a minuten.
I morgon är det dags för första toppmötet. Det spelas mellan Lyon och Juvisy klockan 18.45. Lyon får se upp med Gaetane Thiney som gjorde tre mål i första omgången.
* I England har Louise Fors blivit målskytt för Liverpool i de två senaste omgångarna. Mot Birmingham satte hon en riktigt snygg frispark. Se den här:
Ligans numera enda svensklag leder WSL. Men guldstriden står mellan tre lag. De andra två är Arsenal och Bristol. Storfavoriten Arsenal tappade poäng i går, då de bara fick 0–0 hemma mot nästjumbon Lincoln. På söndag möts just tvåan Arsenal och trean Bristol. Gissa om Fors och hennes lagkompisar håller tummarna för kryss i den matchen?
* I Norge slutade förra helgens seriefinal i toppserien mellan Stabaek och LSK Kvinner 0–0. Båda lagen är obesegrade i ligan, men det är ändå klar fördel Stabaek som vunnit alla matcher utom de båda mot LSK. Det är således mycket troligt att Caroline Graham Hansen kommer att bli norsk mästarinna. Frågan är om hon också blir svensk?
I går lottades för övrigt semifinalerna i den norska cupen. I Norge är ju cupen ett mästerskap, och har nästan lika hög status som ligan. De båda storklubbarna Stabaek och LSK lottades mot varandra igen. Det innebär att det kommer att bli svensk representation i finalen. För i den andra semifinalen möts svensklagen Avaldsnes och Vålerenga.
* Slutligen återstartar japanska Nadeshiko League i natt, efter ett rekordlångt uppehåll. Under det uppehållet spelade först landslaget det Östasiatiska mästerskapet. Sedan spelades hela ligacupen. Finalen avgjordes förra helgen, och det gick som väntat.
Storlaget Inac Kobe Leonessa vände tidigt underläge mot Okayama Yunogo Belle och vann med 3–1 inför 3781 åskådare i Hiroshima.
På klippet syns hur Saori Arimachi nickskarvar in en fin fripark från Aya Miyama till 1–0. Sedan kvitterar Chiaki Minamiyama innan Beverly Goebel-Yanez utnyttjar en svag utrusning från OS-målvakten Miho Fukumoto till 2–1 för Inac. Vid ställningen 2–1 får vi även se en kanonräddning från VM-målvakten Ayumi Kaihori. Däremot är inte 3–1-målet, som Nahomi Kawasumi gjorde på övertid med på klippet.
Norge var redan utslaget, medan Sverige hade chansen att både nå semifinal och kvala in till nästa års F20-VM.
Det kändes som bra förutsättningar för en svensk EM-seger. Men det slutade med hela 5–0 till Norge. Det slutade också med att det svenska F19-landslaget lämnade mästerskapet i Wales efter att bara haft tre avslut mot mål på hela turneringen.
Jag har inte sett en sekund av EM-slutspelet, vilket gör det meningslöst med att ge sin in på någon djupare analys. Men att bara få till ett avslut mot mål per match är långt ifrån godkänt. I varje fall när motståndarna snittar på sju.
Och lägg till att alla Sveriges tre gruppmotståndare kom till spel utan sina två bästa spelare, och den svenska EM-insatsen måste klassas som ett fiasko.
Samtidigt får man minnas att 94:orna är en förhållandevis svag svensk årgång. Med tanke på vilka resultat som de har gjort tidigare år så överträffade de kanske sig själva bara genom att ens kvala in till EM-slutspelet. Och sedan var det kanske vi som betraktar laget utifrån som övervärderade dem?
I varje fall kan jag för egen del erkänna att jag tittade mer på fjolårets resultat av 93:orna än kollade upp vad 94:orna faktiskt uträttat själva. Dessutom trodde jag att våra duktiga 95:or kanske skulle kunna bära det här laget. Men nu blir det så att varken 94:or eller 95:or kommer att få spela något F20-VM.
Däremot får vi gratulera Finland till landets andra plats någonsin i ett VM-slutspel i fotboll. Kul. Och till turneringen i Kanada kan de även plocka in sina två EM-spelare, och bli ännu bättre.
Finskorna kvitterade för övrigt mot Tyskland i dag, och fick 1–1. Därmed hade vårt lag åkt ut även vid seger. Fast det är ingen ursäkt, för det visste vi inte när baklängesmålen började rasa in.
Semifinalerna av F19-EM spelas för övrigt så här: Tyskland–Frankrike och England–Finland.
För Sveriges del förvånades jag över att få se att trion Marija Banusic, Mimmi Löfwenius och Pauline Hammarlund fick starta på bänken i dag. Sedan såg jag att det har varit skavanker på flera av lagets bästa offensiva spelare, så det var kanske en framtvingad coachning.
* I damallsvenskan drog Piteå i dag på allvar ner Kristianstad i bottenträsket. Matchen KDFF–Mallbacken den 7 september kan bli en ödesmättad historia.
Piteå vann dagens match med klara 3–0 hemma mot Vittsjö, som därmed också fortfarande är indraget i den damallsvenska nedflyttningsstriden.
1007 åskådare såg Piteå visa extrem effektivitet – i varje fall om man skall gå på den officiella statistiken. Vittsjö vann nämligen avsluten mot mål där med 6–3. Det var bara det att hemmalaget satte alla sina tre… Målskyttar var June Pedersen, Josefine Johansson (eller möjligen Faith Ikidi – uppgifterna går isär här) och Clara Markstedt.
June Pedersen
Clara Markstedt
* I norska toppserien blev Tyresöförvärvet Caroline Graham Hansen tvåmålsskytt när Stabaek vann med 4–0 borta mot Medkila. Hon har nu gjort tio mål i serien. Mest imponerande är att hon gjort sitt lags första mål fem gånger. Det är sånt som imponerar på mig.
Caroline Graham Hansen
* Om Graham Hansen imponerar är det inget mot vad Carli Lloyd gör. Tänk om vi hade haft en spelare med sådan förmåga att vara bäst när det gäller i Sveriges landslag.
I natt gjorde Lloyd båda målen när Western New York Flash tog sig till final i NWSL. Det blev just 2–0 mot Sky Blue FC, och båda målen och en kort intervju med Lloyd finns på det här klippet.
Därmed blir det just Western New York Flash som tar emot Portland Thorns i finalen natten mot söndag.
Aya Miyama
* I Japan är det klart för final i ligacupen. Där ställs storfavoriten Inac Kobe Leonessa mot Okayama Yunogo Belle. Kobe vann med 2–1 mot Jef United efter mål av Beverly Goebel-Yanez och Midori Isokane. Yunogo Belle slog ut NTV Beleza med 2–0 efter mål av Aya Miyama och Manami Nakano.
Göteborg–Malmö är förstås helgens klart mest intressanta match i damallsvenskan. För Malmö handlar det om att sätta press på Tyresö i guldstriden. För Göteborg är det lite av sista chansen att haka på de båda andra topplagen.
Den matchen spelas på söndag 18.45 och sänds på Tv4sport. Till matchen är äntligen norska Tysklandsförvärvet Andrine Stolsmo Hegerbergklar för GFC. Jag är högst tveksam till om det räcker – i varje fall i längden.
Känslan är att Göteborg är trubbigare nu än de var i våras, och att laget snart kommer att vara ganska långt bakom de båda topplagen. Men det hindrar ju inte att GFC kan slå till i någon enstaka match. Och på så sätt är det här helt klart en av Malmös allra svåraste matcher i höst.
Veckans omgång är rejält upphackad till följd av det hägrande slutspelet i F19-EM. Utöver Göteborg–Malmö spelar Linköping–Piteå och Vittsjö–Mallbacken på söndag. Där kan Vittsjö lämna nedflyttningsstriden bakom sig – eller dras in rejält.
Omgången kompletteras med Örebro–Tyresö på onsdag – också den sänds av Tv4sport – och av Sunnanå–Kristianstad den 2 oktober.
Till Tyresös match på onsdag är Ashlyn Harris spelklar, och klubben räknar på sin Facebooksida även med att ha med Ali Krieger i matchtruppen. Däremot dröjer det ytterligare någon vecka innan Caroline Graham Hansen blir klar.
Minna Meriluoto
En match i veckans omgång är ju redan spelad, Umeå–Jitex. Där skadade sig Jitex finska EM-målvakt Minna Meriluoto i slutet av matchen. Först befarades tydligen att det kunde vara en ny korsbandsskada. Enligt GT har dock en första undersökning visat att det troligen inte är så illa. Men det verkar vara en ledbandsskada. Och det kan vara rätt illa det också.
GT-artikeln säger inget om hur illa skadad Meriluoto är, och hur länge hon kan bli borta. Men känslan är ju att hon trots allt riskerar att missa resten av säsongen, vilket vore riktigt dåligt för Jitex. Gissa om Stefan Rehn vill ha henne tillbaka åtminstone till hemmamatchen mot Mallbacken den 4 september.
Gudny Björk Odinsdottir
* Apropå knäskador hade jag koll på alla damallsvenska korsbandsskador innan EM. Men nu har jag tappat kollen. Jag vet att Kristianstads Gudny Björk Odinsdottir skadade sig under EM. Och att det var åtta spelare fram till maj, samt att Örebros sommarförvärv Michelle de Jongh skadade sig innan hon hann ansluta. Möjligen är listan längre än tio namn.
Nora Heroum
* På måndag startar för övrigt nämnda F19-EM i Wales. Sverige möter Finland i första matchen. Med tanke att finskorna hade med två spelare, Nora Heroum och Natalia Kuikka, i stora EM är det finska laget lite brandskattat, och Sverige bör kunna ha stora chanser att vinna.
Sverige fick ju som bekant inte med någon F19-spelare i stora EM och vi har därmed med bästa möjliga laget till Wales.
Det känns ju annars lite tråkigt att F19-EM spelas utan att affischnamn som Caroline Graham Hansen, Ada Stolsmo Hegerberg, Melanie Leupolz, Sara Däbritz, Heroum, Kuikka och Karoline Smidt Nielsen ens får chansen att vara med. Men det är nog bra för Sverige, som därmed har lite större chans att kvala in till nästa års F20-VM. Men med tanke på att vi utöver finskorna också har Tyskland och Norge i gruppen blir det inte lätt.
Fotbollshelgen är över. Den har givit oss en tätare damallsvensk guldstrid, polisutryckning till en elitettanmatch och en hel del annat. Det här inlägget kommer huvudsakligen att inriktas på det där andra.
I dag spelades fyra damallsvenska matcher. Umeås 2–0-seger mot Linköping innebär att vårens överraskningslag LFC nu är helt borta från guldstriden, och att man sannolikt också kan glömma spel i nästa års Champions League. Det är ju nämligen åtta poäng upp till de båda topplagen, ett avstånd som man knappast kan ta in.
LFC hade för övrigt bara med sig 13 spelare till Umeå, och man saknade reservmålvakt. Det är alltså fler lag än Göteborg i damallsvenskan som har tunt med spelare. GFC hade för övrigt fem ersättare på laguppställningen i dagens 1–0-seger (mål av Olivia Schough) mot Mallbacken. En av dem var den assisterande tränaren Jane Törnqvist.
Jane Törnqvist
I och med segern skuggar Göteborg toppduon. Man är fyra poäng bakom. Men personligen har jag svårt att tro att GFC skall ha någon chans att haka på Tyresö och Malmö i höst. Det lär i alla fall inte gå om man inte hittar en fullgod ersättare till Jodie Taylor. Engelskan har för övrigt berättat i GT om sina skäl för avhoppet från GFC.
Själv såg jag Jitex och Vittsjö spela 0–0. Oavgjort var helt klart rättvist i en match där det dock borde ha blivit ett par mål. Det var 1–3 i skott i målställningen, men såg jag rätt så styrde Jitex utmärkta målvakt Minna Meriluoto två av de skotten i stolparna, vilket i så fall innebär att hon gick miste om två kanonräddningar i den officiella statistiken.
Minna Meriluoto
Meriluoto gjorde alltså ett par viktiga räddningar. På övertid var det dock Vittsjös målvakt Loes Geurts som stod för matchens kanske viktigaste parad när hon hindrade den frispelade inhopparen Sofia Andersson från att bli matchvinnare.
Spelare som imponerade på mig var Kendall Fletcher, Kirsty Yallop, Emma Sjödahl och Jane Ross hos gästerna samt Meriluoto, Sofia Karlsson, Julia Wahlberg och Fridolina Rolfö hos Jitex. Noterbart var att Annica Sjölund inte var ombytt. Ny skada?
Dagens fjärde match mellan Kristianstad och Örebro blev 2–2 efter att samtliga fyra mål fallit under matchens första 35 minuter. Marija Banusic låg bakom båda hemmamålen, utan att göra något av dem. Tvåmålsskytt blev däremot Sanna Talonen för Örebro.
Resultatet innebär att jag börjar tveka på om KDFF kommer att klara av att klättra upp på tabellens övre hälft. Noterbart här att nyförvärvet Linnea Liljegärd tvingades kliva av skadad redan efter 28 minuter. Hur illa det är har jag inga uppgifter på.
Omgångens näst viktigaste match spelas i morgon. Då är det ödesmatch på alla sätt för Sunnanå. Skall de ens ha kvar minst möjlighet att hänga kvar måste det bli tre poäng i norrderbyt borta mot nästjumbon Piteå.Det är förstås en nästan lika viktig match för Piteå i deras kamp för nytt damallsvenskt kontrakt.
Caroline Graham Hansen
* I Norge kan toppserien har avgjorts i går. Då tappade nämligen regerande mästarinnorna LSK (Lilleström) två poäng genom att spela 0–0 i Osloderbyt mot mittenlaget Vålerenga. Samtidigt vann Stabaek med 4–0 i sitt Osloderby mot Röa – bland annat efter ett mål av Tyresös nyförvärv Caroline Graham Hansen. Därmed leder Stabaek nu serien med fyra poängs marginal till LSK.
Med tanke på att Stabaek har ett kryss och tolv segrar på 13 matcher i år, och de flesta segrarna har varit med stor marginal, så har sannolikt inte LSK råd att ge bort några fler poäng om de skall kunna försvara sin titel.
* I England var det seriefinal i går. Där gjorde Louise Fors 1–1-målet på straff när Liverpool vann med 4–3 borta mot Bristol Academy. Resultatet öppnar för Arsenal, som nu kan gå upp i serieledning om de vinner sina tre hängmatcher.
Efter en svag start verkar nämligen Arsenal har fått upp farten rejält nu efter EM-uppehållet. I dag slog man Everton med hela 5–0, vilket innebär att man noterats för 12–0 på sina tre tävlingsmatcher i augusti månad. Det känns tveklöst som att det trots allt blir Arsenal som till slut står där med pokalen i år igen.
* I USA:s liga NWSL lyckades inget av de fyra slutspelklara lagen (Kansas City, Western New York, Portland och Sky Blue) vinna i helgen. Det är fortfarande helt öppet om de inbördes positionerna.
Så vilka som kommer att få hemmaplansfördel i semifinalerna, och vilka som kommer att mötas avgörs först i grundseriens sista omgång – som spelas nästa helg.
Norska stjärnskottet Caroline Graham Hansen var och kände sig för hos Tyresö i vintras. Sedan dess har hon gång på gång kopplats till den svenska mästarklubben. I dag blev övergången klar.
Därmed fortsätter Tyresö med sin storstädning i truppen. Om jag inte glömt någon så är här alla förändringar i truppen sedan under sommaren:
In: Ashlyn Harris (Washington Spirit), Whitney Engen (Liverpool) och Caroline Graham Hansen (Stabaek).
Med Graham Hansen blir Tyresös anfallskraft ännu bättre. Norskan är användbar både centralt och på en kant. Och med henne på ena sidan och Marta på den andra blir det inte roligt för motståndarnas ytterbackar.
Efter att ha sett Graham Hansen under EM gissar jag att det här klubbytet även är bra för henne. Hon nådde nämligen inte de höjder jag hade trott hon skulle. Känslan var att hon har blivit lite för bollkär. I Tyresö borde hon lära sig att utnyttja sina medspelare bättre än hon gör.
Känslan är att Tyresö nu har ett lag för att verkligen utmana om slutsegern i Champions League.
* Champions League startade för övrigt i dag med gruppspelet. Det slipper våra svenska representanter. Men en svensk spelare var i alla fall med i dagens spel. Det är den 18-åriga Herrljungatjejen Iris Kadric, som i och för sig valt att spela landslagsfotboll för Bosnien-Hercegovina.
Kadric gjorde ett mål för Vara SK i division I norra Götaland i våras. Nu spelar hon för Sarajevo, som vann sin match mot Cardiff med 3–0 i dag. Kadric spelade hela matchen.
* I USA närmar man sig slutspel i NWSL. Dagens stora fråga rör dock inte kampen kring slutspelsstrecket, utan den lyder: hur illa är det med Alex Morgan:s knä?
Morgan fick kliva av gårdagens match mot Boston Breakers till följd av knäproblemen. Och till råga på skadan föll hennes Portland i matchen med 2–1.
Svar om knäskadan förväntas under kvällen amerikansk tid – vilket ju är natten mot fredag, svensk tid.
Alex Morgan
Tillagt i efterhand: Under tiden jag skrev det här inlägget kom beskedet om Morgans skada. Det visade sig inte vara så allvarligt, utan hon skall vara tillbaka om någon vecka, och har således god chans att kunna spela i NWSL-slutspelet.
Som jag nämnt har jag riktat kameran åt både det ena och det andra under EM. Det tar sin tid att gå igenom alla bilderna, och jag har börjat med de senaste. Så här är mina bilder från Friends Arena och EM-finalen mellan Tyskland och Norge:
EM:s triumfbåge
Friends Arena efter finalen
Spår efter Europamästarinnorna
Tyskland
Angerer, domartrion och Stensland.
Trine Rönning har just missat från straffpunkten
Nadine Angerer vrålar ut sig glädje över straffräddning nummer ett
Nadine Angerer har räddat första straffen
Svenja Huth
Lund, Haavi och Kaurin.
Anja Mittag
Anja Mittag
Emilie Haavi
Elise Thorsnes
Lene Mykjåland
Lene Mykjåland
Lene Mykjåland
Isabelle Linden
Tyskorna väntar på slutsignalen
Slutsignalen har ljudit – Tyskland är mästare.
Tysk guldglädje
Tyskland firar guldet
Ingrid Hjelmseth
Deppiga norskor
Silvia Neid
Tysk guldglädje
Maren Mjelde
Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer
Norskorna tackar publiken
Norskorna tackar publiken
Even Pellerud
Nora Holstad Berge
Leni Larsen Kaurin
Even Pellerud på väg upp på podiet
Norge på väg upp på podiet.
Toril Akerhaugen och Trine Rönning.
De norska silvermedaljörerna
Celia Okoyino da Mbabi och Luisa Wensing är glada.
Nadine Kessler håller pokalen
Norge ser på när Tyskland höjer pokalen
Pokalen vandrar mellan tyskorna
En fotograf förevigar vinnare och tvåor.
Alla ville fota tyskorna.
Mästarinnorna i fokus.
Ada Hegerberg intervjuas
Solveig Gulbrandsen
Solveig Gulbrandsen
Bianca Schmidt
Nadine Kessler
Annike Krahn
Nadine Kessler
Celia Sasic
Svenja Huth
Svenja Huth
Isabelle Linden
Isabelle Linden
Norge
Ingrid Hjelmseth
Ingvild Stensland
Ada Stolsmo Hegerberg
Cathrine Dekkerhus
Caroline Graham Hansen
Laura Benkarth
Marita Lund
Marita Lund
Toril Akerhaugen och Leni Kaurin
Celia Sasic
Marit Christensen
Ingvild Stensland
Cathrine Dekkerhus
Ada Stolsmo Hegerberg
Solveig Gulbrandsen
Cathrine Dekkerhus
Cathrine Dekkerhus
Anja Mittag
Anja Mittag
Domarteamet lett av Cristina Dorcioman.
EM-finalen 2013 på Friends Arena
Solveig Gulbrandsen från straffpunkten.
Europamästarinnorna 2013.
Välkommen till finalen
Finalplanen
Två EM-bussar på väg mot Friends Arena.
This is my pictures from Friends Arena in Solna, Sweden and the final between Germany and Norway in the 2013 European championship in women’s football.
Hier können sie meine Bilder von Friends Arena in Solna, Schweden, und die Finale in der Europameisterschaft im Frauenfußball 2013 gegen Deutschland und Norwegen sehen. Die DFB-frauen gegen Fotballjentene.
I morgon spelar Sverige EM-semifinal mot Tyskland. Och med tanke på gårdagens resultat finns det anledning att kalla matchen för en moralisk final.
I varje fall är det självklart att vinnaren i matchen Sverige–Tyskland kommer att vara favorit i finalen. Däremot känns båda semifinalerna vidöppna. Det är faktiskt så nära 50–50 som det bara kan bli.
I finalen lär favoritskapet hamna på typ 65–35 i svensk eller tysk fördel. Fast å andra sidan vet man ju hur starkt Norge brukar vara i en eventuell final. Eller hur det brukar gå för danska lag på svensk mark.
För övrigt är jag lite stolt över att jag flera gånger påtalat att Frankrikes kanske största hot i EM var deras egen medaljfrossa. Dock tippade jag ändå fransk seger mot Danmark, vilket innebar att jag bara satte tre av fyra kvartsfinaler.
Inför dem tippade jag även de åtta lagens startelvor. Utfallet blev hyfsat:
Sverige – 10 rätt
Island – 10 rätt
Tyskland – 9 rätt
Italien – 9 rätt
Norge – 11 rätt
Spanien – 10 rätt
Frankrike – 10 rätt
Danmark – 10 rätt
Notera att jag valde ett upplägg som Pia Sundhage hade varit nöjd med, och skrev hur många rätt – och inte hur många fel – jag hade…
Dags för nya tips. Dock struntar jag i att gissa startelvor den här gången. För det känns svårt nog att pricka in rätt tipstecken i semifinalerna.
* Sverige–Tyskland
Gamla Ullevi i Göteborg, i morgon 20.30
Jag hade inte möjlighet att besöka varken den svenska presskonferensen eller träningen i dag. Men rapporterna därifrån säger att Sundhage kan vara på gång att göra två byten i startelvan. Ut skulle kantspelarna Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist gå, och in skulle Lisa Dahlkvist och Antonia Göransson komma.
Ändringarna känns inte orimliga. Men jag undrar samtidigt lite varför Sundhage skulle visa det öppet för media, när 45 av 60 minuter på träningen var stängda. Kan det kanske handla om ett försök att finta tyskorna?
Medan Sverige har imponerat med en makalös effektivitet, och genom att verkligen använda publikstödet som en hjälp, har Tyskland hackat sig genom turneringen.
Men det finns en enorm potential i det tyska laget. Hittills har dock inte Silvia Neid fått pusselbitarna att falla på plats. Det är givetvis ingen fördel att Celia Okoyino da Mbabi är ett frågetecken inför morgondagens drabbning. Men faktum är att det kan räcka med någon mindre justering för att tyskorna skall få igång sitt spel på allvar.
Inför det här mästerskapet var min känsla att Sverige befann sig på en nivå under Tyskland och Frankrike. Den känslan finns inte längre kvar. Tvärtom är jag övertygad om att vi har chans mot tyskorna – en bra chans. Inte minst med hjälp av stödet från ett fullsatt Gamla Ullevi.
Kampen om mittfältet kommer att bli otroligt viktig. Får Sverige utrymme att sikta in bollar bakom, eller utanför, tyskornas sega mittförsvar har vi en jättechans att vinna. Vår snabbhet i offensiven är nämligen ett tänkbart segervapen. Men om tyskorna i stället vinner kampen om mitten, då blir vårt lag vingklippt, och då kommer vårt försvarsspel att ställas på riktigt svåra prov.
Tipset: Jag skulle inte satsa alla mina besparingar på det, för det är inte så att jag känner mig hundraprocentigt säker på min sak – långt ifrån. Men den känsla jag bär på är att Sverige blir ena laget på Friends Arena på söndag. Det svenska favoritskapet i semifinalen är dock bara 51–49.
* Norge–Danmark
Nya Parken i Norrköping, torsdag 20.30.
Även det här är alltså en ytterst oviss match. Båda lagen har visat grym defensiv stabilitet, men sämre spets.
Det innebär inte att det är två lag med liknande spel som möts – utan nästan tvärtom. Danmark har imponerat genom att vara bolltryggt, och spelskickligt. Dock leder det stora bollinnehavet till alldeles för få avslut.
Jag tycker ju exempelvis inte att 26–4 (som det är justerat till) i avslut till Frankrike i kvartsfinalen känns talande. Danskorna ägde ju minst en halvtimma, och borde ha avlossat fler skott i matchen.
Och faktum är ju att Danmark har säkrat minst ett EM-brons utan att ha vunnit en enda match under 90 minuter. Däremot har man segrat i en lottdragning och i en straffläggning. Det är ju faktiskt ganska udda.
Norge spelar en väldigt rak fotboll. Men de gör det bra, och de har EM:s bästa målvakt hittills i Ingrid Hjelmseth, duktiga mittfältare i Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen och Solveig Gulbrandsen och fart i Kristine Hegland. Dessutom har måltjuven Ada Stolsmo Hegerberg nu spräckt mästerskapsnollan – vilket är ett stort plus för laget.
Man väntar dock fortfarande på att Caroline Graham Hansen skall få till det. Där har norskorna ett stort sparkapital.
Tipset: Det faktum att Norge kontrar med mycket folk, och har en vassare forward än danskorna, gör att jag tippar norsk seger. Fast inte heller här känner jag mig speciellt säker på min sak, utan nöjer mig med 55–45 i norsk favör.
* Slutligen någonting annat. Jag har under EM inte bistått med lika många länkar med mål och höjdpunkter som jag brukar. Men på uefa.com finns en utmärkt videosida, där man kan se alla mål och höjdpunkter.
Inför gruppspelet rankade jag alla EM:s lag, och försökte gissa deras startelvor. Jag prickade inte speciellt rätt varken när det gäller rankingen eller de tolv startelvorna. Eller jo, Sveriges premiärelva satte jag trots allt…
Men trots att utfallet av min förra ranking var tveksam så gör jag ett nytt försök nu inför kvartsfinalerna.
Här är min guide till de fyra kvartsfinalerna:
* Sverige–Island
Örjans vall, Halmstad, i morgon söndag 15.00
Jag kommenterade Island ganska ingående i det förra inlägget. När det gäller Sverige gissar jag att Pia Sundhage kommer att match laget ungefär som hon gjorde mot Finland – alltså sanslöst offensivt.
Det talar för att Lina Nilsson och Sofia Jakobsson återkommer i startelvan trots att Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist var två av Sveriges allra bästa spelare mot Italien.
Det innebär också att jag tror att Therese Sjögran får börja på bänken, trots hennes succéinhopp senast. Men hon lär säkert få göra ett inhopp.
Det här är min teori om hur Sundhage tänker, och skall väl räknas som en kvalificerad gissning.
Hos Island drog Holmfridur Magnusdottir på sig sin andra varning i turneringen i andra övertidsminuten mot Holland. Det innebär att hon är avstängd, vilket är en klar försvagning av den isländska offensiven.
Mitt tips är att Island startar med övriga tio spelare från startelvan mot Holland, och att Magnusdottir ersätts av Harpa Thorsteinsdottir.
Troliga startelvor:
Sverige: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Island: Gudbjörg Gunnarsdottir – Dora Maria Larusdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Dagny Brynjarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Harpa Thorsteinsdottir, Rakel Hönnudottir – Margret Lara Vidarsdottir.
Tipset: 80–20 i svensk favör.
* Tyskland–Italien
Myresjöhus Arena, Växjö, i morgon söndag 18.00
Tysklands nya, unga lag har varit ojämnt hittills. Många av spelarna ingick i det lag som spelade final i F20-VM i fjol, som också var ganska ojämnt. När de fick tidig utdelning spelade de makalöst fin fotboll. När de inte gjorde mål i sin startoffensiv var de däremot inte lika imponerande.
Minns bland annat att de krossade USA i gruppspelet. 3–0-segern var i underkant. Men i finalen förvaltade de inte sina chanser, och i stället kunde USA kontra sönder tyskorna. Det blev ju amerikansk 1–0-seger där.
Det stämmer väl med det tyska lag vi har sett i EM. Mot Island spelade de stundtals uppvisningsfotboll. I matchen efter föll de för första gången på 17 år i en EM-match, 1–0 mot Norge.
Så om Tyskland får hål på Italien på ett tidigt skede lär det kunna bli stora siffror. Annars kan faktiskt italienskorna skrälla. Tyskornas vänsterförsvar känns inte hyperstabilt, och Melania Gabbiadini är en av turneringens allra bästa högeryttrar.
Frågan är hur Silvia Neid resonerar kring sin startelva. Nu när Jennifer Cramer och Lena Goessling åter är tillgängliga gissar jag att hon går tillbaka till de spelare som krossade Island. Fast säker är jag inte. Det skulle kunna bli ett gäng förändringar efter förlusten – även om den inte verkade tynga tyskorna speciellt mycket.
Stämmer det Antonio Cabrini sa inför Sverigematchen så är mittbacken Laura Neboli redo för spel hos Italien. Det lär vara betydelsefullt, då hon håller till i Duisburg och känner till alla de tyska anfallsspelarna. Hon ersätter alltså troligen Roberta d’Adda i mittförsvaret.
Annars lär Italien spela med samma lag som besegrade Danmark med 2–1 i förra veckan. För även om Elisa Camporese åter är spelklar tycker jag att Sandy Iannella var så bra mot danskorna att jag tror att hon åter får förtroendet.
Troliga startelvor:
Tyskland: Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Nadine Kessler – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Melanie Leupolz – Celia Okoyino da Mbabi.
Det här är den på förhand klart mest ovissa kvartsfinalen. Det är två helt olika spelstilar som möts, och jag tror att det här passar Norge bäst.
Spanien kommer att rulla runt bollen, medan norskorna lugnt kan få koncentrera sig på kontringar. Det borde passa dem bra. Norskorna har varit imponerande stabila i defensiven, vilket trots allt är ganska oväntat. Målvakten Ingrid Hjelmseth har utstrålat säkerhet, och hon har ju faktiskt inte släppt in ett enda spelmål.
Känslan har ju varit ett tag att Norge håller på att bygga något bra. Det bör minst leda till brons i EM.
För Spanien är det en framgång att ha nått kvartsfinal. Känslan är att de har blivit lite sämre för varje match, och att de är nöjda med att ha avancerat ur gruppspelet.
Å andra sidan kan de spela avslappnat nu, för medalj vore klart mer än vad någon hade förväntat sig från dem.
När det gäller startelvorna är de inte helt självklara. Spanien har roterat en aning. Men jag tror att de gör som mot Ryssland, alltså satsar på att ha med sina båda 90-talister Alexia Putellas och Vicky Losada i startelvan.
Hos Norge fick Even Pellerud angenäma problem när en reservbetonad uppställning besegrade Tyskland. Jag tror dock att han återgår till det lag som slog Holland i andra omgången. Här känner jag mig dock väldigt långt ifrån säker.
Apropå inget är det anmärkningsvärt att Ingvild Isaksen bokförts för segermålet mot tyskorna när det är så tydligt att Elise Thorsnes, om än ofrivilligt, är sista norska på bollen.
Spanien: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Vicky Losada – Alexia Putellas, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete.
Tipset: Jag ser Norge som knapp favorit till 55–45.
* Frankrike–Danmark
Linköping Arena, måndag 20.45
Frankrike blev enda fullpoängaren i gruppspelet, medan Danmark lottades vidare efter att bara ha tagit två poäng.
Utgången av den här matchen borde alltså vara självklar. Inte minst med tanke på att Frankrike har massor av matchvinnare, medan Danmarks problem är just att man saknar en utpräglad spjutspets.
Fast det finns ett stort MEN här. Frankrike har ju aldrig tagit en medalj i landslagssammanhang. I tre raka mästerskap har de fallit på målsnöret. Nu borde det inte vara möjligt. Men efter att ha sett fransyskorna på ett närmast absurt sätt rada upp missade målchanser i tidigare medaljchanser inser jag att de har en mental barriär att besegra här.
Får fransyskorna hål på danskorna bör det här alltså bli en enkel historia. Men för varje minut som Danmark håller nollan kommer det mentala spöket att växa bland de franska spelarna.
Och jag har sett Danmark ge toppländer bra matcher förr. De har ju flera riktigt bolltrygga spelare, med Katrine S Pedersen och Pernille Harder i spetsen. Frågan är dock om Kenneth Heiner-Möller kör vidare på det lag han hade i början av turneringen, eller det han spelade mot Finland. Jag tror att han återgår till samma startuppställning som mot Sverige och Italien.
Hos Frankrike slutar jag inte att förvånas över att inte förbundskapten Bruno Bini bygger sitt lag kring Lyons centrallinje, utan att spelare som Louisa Necib, Elodie Thomis, Eugenie Le Sommer och Amandine Henry ofta är bänkade från start.
Henry lär inte få spela alls i slutspelet. För övriga tre finns det nog en plats i startelvan, och jag gissar att Necib får den, men det kan lika gärna bli Le Sommer, som är trea i EM:s poängliga med två mål och två assist.
En blogg om internationell damfotboll 