En oväntat positiv slutrapport

Publicerad den 14 januari, 2015 av Johan Rydén

När jag skrev det förra inlägget trodde jag inte att det skulle bli någon speciellt positiv slutrapport från årets första landskamp. Men det som såg så mörkt ut i halvtid blev till slut en 3–2-seger med en hel del positiva inslag.

Det bästa var förstås att vårt landslag fick känna att de kan vända underlägen mot hyfsat starka motstånd. I den andra halvleken gjordes också en hel del riktigt bra individuella prestationer, något som förstås är glädjande. Dock tycker jag inte att man skall ta till de överord om insatsen som noterats från en del håll, bland annat från förbundskapten Sundhage.

Om vi börjar med det negativa, alltså försvarsspelet i den första halvleken. Utöver de två målen var det ytterligare någon gång som Isabell Herlovsen sprang ifrån vår alltför högt stående backlinje. Då slogs bollarna dock mot hörnflaggorna, vilket innebar att det inte blev några farligheter.

TV12:s expert Malin Swedberg var inne på att backarnas höga positioner kan ha berott på att man är vana vid att ha Hedvig Lindahl bakom sig, en målvakt som jobbar väldigt långt ut. Det kan förstås ligga något i det, men jag har kollat målen igen och så långt ut som målvakten hade behövt vara för att avstyra dem jobbar knappast några målvakter – alltså inte ens Lindahl.

Trine Rönning

Vid det första målet läste Herlovsen spelet lysande och chansade på att Trine Rönning:s rensning skulle bli rak och lång – vilket den också blev. Den svenska backlinjen såg inte riskerna innan det var för sent. Eller. Här kunde Carola Söberg ha avstyrt om hon läst situationen bättre.

Att Söberg är långt ute i förstaläget tycker jag är helt i sin ordning. Men när Emma Berglund är så nära Herlovsen måste Söberg backa in i målet igen.

Vid det andra målet klandrar jag däremot inte Söberg. Hon har en bra position för att ta emot den hemåtnick som Nilla Fischer ser ut att vilja göra. När Fischer totalmissar innebär det samtidigt att Söberg hamnar i en hopplös position.

Fischers första halvlek är den sämsta jag sett henne göra i landslaget defensivt sett. Däremot gillar jag hennes bidrag till anfallsspelet, alltså att hon hela tiden försöker vara konstruktiv i sitt passningsspel, både det korta och det långa.

Mia Carlsson

Men trots Fischers svaga insats blev det Emma Berglund och Mia Carlsson som fick bära hundhuvudet. Jag trodde faktiskt att bytena i halvtid var förbestämda, men här blir det klart att Carlssons inte var det. Däremot säger Berglund här att hennes var en försiktighetsåtgärd.

Den slutsats man kan göra av det här är att Carlsson är borta ur diskussionen om vem som skall vara vänsterback i VM. För om Pia Sundhage tänker ge Carlsson chansen fler gånger var bytet väldigt opsykologiskt. Det sätter nämligen en sanslös press på Carlsson nästa gång hon kliver in på planen i landslagsdressen. Onödigt. Det var det negativa.

Nu till det positiva. Allra mest positiv var Hanna Folkesson. Hon var bäst i den första halvleken och tillhörde de bästa även i den andra, vilket totalt gör henne till matchens lirare.

Den som fixade vändningen var dock Kosovare Asllani som själv gjorde två mål och dessutom hade ett läckert assist. Asllanis andra halvlek är alltså ännu ett stort glädjeämne. Har du inte sett målen finns de för övrigt på det här klippet.

Personligen gladdes jag även ganska rejält över Lotta Schelin:s insats. Jag upplevde det som att hon inte blev lika stillastående och passiv som i många av de senare landskamperna. Schelin var ofta på språng, något som ledde till flera bra chanser och till slut även till ett mål.

Framför allt är Schelins löpning vid 3–2-målet ett stort glädjeämne. Jag tycker ju som bekant att hon alltför ofta startar sina löpningar i mitten och springer ut mot hörnflaggorna. Hon börjar alltså vid en mittback och springer in bakom en ytterback. Vid 3–2-målet började Schelin ute hos den norska högerbacken och sprang in bakom mittbackarna. Det är precis den löpning jag vill se henne göra mycket oftare.

Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72

Även om det var mer slumpartat den gången gjorde Schelin även samma löpning vid det friläge som Ingrid Hjelmseth räddade via stolpen. Plus ytterligare någon gång. Lovande.

Att även Pia Sundhage vill se Schelin springa mer blev tydligt när tv-kommentatorerna rapporterade att Sundhage skrek på Lotta att mata djupledslöpningar de sista tio minuterna.

Mitt minne av Schelin från VM 2011 var att det blev målchanser i princip varenda gång hon fick bollen. Hon var rörlig och kom ofta rättvänd in i straffområdet. Den Schelin tycker jag mig inte ha sett speciellt ofta de senaste åren. Men i den här matchen såg jag hoppfulla tendenser. För skall Sverige lyckas i VM måste vi ha en Lotta Schelin som hela tiden är ett hot mot motståndarnas backlinje.

Vad var då den här insatsen värd?

Det är faktiskt en rätt svår fråga. Ser man till laguppställningarna skall Sverige nog vinna med fler än ett mål. Vi hade nämligen det närmaste en VM-elva vi kan komma i dagsläget, medan Norges lag var väldigt reservbetonat. Dessutom hade vi fem spelare i startelvan som är i tävlingssäsong. Norge hade såvitt jag kan se ingen. Till norsk fördel fanns å andra sidan att de haft några fler träningar tillsammans inför matchen medan Sverige bara hade haft ett pass.

Ingvild Stensland

Kollar vi vilka spelare lagen saknade var vi utan två bärande spelare i Lindahl och Caroline Seger. Norge saknade däremot en hel hög nyckelspelare. Bland de elva som spelade flest matcher i VM-kvalet för Pelleruds gäng saknades Nora Holstad Berge, Ingvild Isaksen, Caroline Graham Hansen, Elise Thorsnes och så nöjde sig Ada Stolsmo Hegerberg med att hoppa in den sista halvtimman.

Utöver den kvintetten har man ordinarie lagkaptenen Ingvild Stensland på väg tillbaka efter en korsbandsskada. Norge var alltså ganska långt från sin förstauppställning, medan vi var ganska nära. Oavsett kvaliteten på det norska laget skall vi dock vara nöjda med att ha vänt 0–2 till 3–2 och inlett VM-året 2015 med en seger.

Elvan som skall rädda Sundhages jobb

Publicerad den 12 januari, 2015 av Johan Rydén

I en artikel i Expressen i dag säger Pia Sundhage att hon tror att hon får sparken om Sverige misslyckas i sommarens VM:

”Då åker jag ut med huvudet före. Det borde jag göra. Det står i förbundets strategidokument att det är medalj som gäller. Jag har svårt att se att jag överlever om vi förlorar en kvartsfinal.”

Jag tror faktiskt att hon har fel och att hon absolut kommer att sitta kvar även vid förlust i kvartsfinal, i varje fall om laget kvalar in till OS. För klarar vi OS-kvalet lär Sundhage knappast behöva vara rädd för sin sysselsättning fram till och med mästerskapet 2016.

Thomas Dennerby

Minns att Thomas Dennerby hängde kvar på jobbet trots fiaskoinsatser både i VM 2007 och i EM 2009. Visst, det är kanske nya tider nu men Sundhages namn är fortfarande så stort i Damfotbollssverige att jag tror att hon har råd med ett misslyckande. Det som möjligen skulle kunna förändra situationen är om spelarna tappar förtroendet för henne.

I kväll fick vi veta vilka spelare som har Sundhages förtroende. Hennes startelva till morgondagens match mot Norge ser nämligen ut så här:

Carola Söberg – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Mia Carlsson – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.

Om det hade varit VM-premiär i morgon hade vi alltså ställt upp med aktuell elva. Det är till nio elftedelar samma elva som Sundhage ställde upp med i förra årets två viktigaste matcher, de båda VM-kvalmatcherna mot Skottland.
Det är således ingen tvekan om att det här även är den elva Sundhage hade spelat om det hade varit VM-premiär i morgon.

Den ena ändringen från Skottlandsmatcherna är naturlig, det handlar om att opererade Hedvig Lindahl lämnar plats i målet för Carola Söberg.

Mia Carlsson

Den andra ändringen är både anmärkningsvärd och intressant. Det handlar förstås om att Mia Carlsson får förtroendet som vänsterback. Hon är så ny i landslagstruppen att förbundets hemsida inte har lärt sig att hon stavar efternamnet med C…
Jag skall ärligt säga att jag inte sett Kristianstadsbacken så ofta heller och att jag inte kan bedöma hennes kvaliteter som vänsterback. Däremot vet jag ju förstås att hennes huvudspel är av högsta klass, vilket är intressant. Och ytterbacksplatserna är ju öppna för tävling under våren så Carlsson kommer garanterat att ha ögonen på sig i morgon.

Om någon undrar spelade Lina Nilsson och Sara Thunebro i varsin Skottlandsmatch i fjol. Det är alltså på deras bekostnad som Carlsson kommer in i Sundhages förstaelva.

En annan intressant notering är att Sundhage har valt att spela vidare med det 4–1–3–2-upplägg som hittills har funkat väldigt dåligt mot starkt motstånd. Vi får hoppas att det vänder i morgon.

Damallsvenskan 2014 och 2015

Publicerad den 29 december, 2014 av Johan Rydén

Svara

Året är snart slut och det är hög tid för min sammanfattning av damallsvenskan 2014. Jag passar på att slå två flugor samtidigt genom att kombinera tillbakablicken med en koll på hur lagen ligger till i silly season.

Dessutom stämmer jag av med mina förhandstips. Där fick jag rätt på ettan och på de tre sista lagen. Fast de tre jumbolagen placerade jag ändå på fel placering i och med att jag inte förutsåg Tyresös konkurs…

När det gäller silly season finns fortfarande ett stort antal svenska spelare ute på marknaden, inte minst ett gäng målvakter i Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg samt landslagsaktuella spelare som Lisa Dahlkvist, Marija Banusic, Emma Lundh och Hanna Folkesson. Det blir intressant att se var de hamnar nu när klubbarnas spelarbudgetar börjar ta slut.

FC Rosengård, svenska mästarinnor 2014

1) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Att pricka Rosengårds placering den här säsongen var tyvärr (för seriens skull) lite för lätt – och inget tyder på att det blir svårare 2015. Den stora frågan för nästa år är om de kan klara av att bryta Wolfsburgs dominans i Champions League.

2014 var överlägsenheten i damallsvenskan så stor att den största dramatiken var att man skiftade i klubbledningen. Först lämnade klubbchefen Niclas Carlnén för MFF vid seriestart och under sommaruppehållet gick tränaren Jonas Eidevall till danska Lyngby. Under sommaren hade man även ganska stor genomströmning i truppen, sannolikt väl så stor som det blir nu i vinter.

Efter säsongen har man nämligen tvingats hålla lite i plånboken. Det innebär dock inte att man försvagat truppen. På minuskontot finns att man har tappat underskattade karaktärsspelaren Katrin Schmidt och användbara Elin Rubensson.

Det vägs upp av att man värvat den snabba mittback som saknats i Emma Berglund och skrivit långtidskontrakt med Marta. Dessutom finns en hel hög duktiga, unga talanger och bankar på dörren.

När jag såg Rosengård slå Göteborg med 3–2 i höstas var känslan att storstjärnorna Marta, Ramona Bachmann, Anja Mittag och i viss mån även Therese Sjögran inte hade hittat rätt rollfördelning. Jag tyckte mest att de var felvända och att alla samlades kring bollen.

För tränare Markus Tilly är utmaningen att hitta rätt roller för alla stjärnor, och få dem att turas om att springa i djupled. Klarar han det kan Rosengård nå riktigt långt, för Tilly har numera en trupp som är redo att vinna internationella titlar. Rosengård har exempelvis tre spelare på min lista över världens 20 bästa det här året. Bara Wolfsburg, Lyon och Seattle Reign har lika många.

Sarah Michael

2) KIF Örebro
Mitt tips: 3

Många tyckte att det var en skräll att Kif lade beslag på Sveriges andra Champions Leagueplats. Jag tillhörde dock den skara som inte chockades.

Med tanke på den stabilitet som Örebro visade 2013 och att man hade kvar både succétränaren Rickard Nilsson och i princip hela truppen så förväntade jag mig att laget skulle slåss i toppen. Utöver premiärförlusten mot Eskilstuna var också Kif precis så stabilt som jag väntat mig. Och när man i somras först bortaslog Linköping med 4–0 och sedan även vann hemmareturen med 2–0 förstod man att det stora silvret troligen skulle hamna i Närke.

Kif har fortsatt kontinuitet på tränarsidan och det ser även ut som att man skall kunna få behålla hela spelartruppen vilket gör att om bara skyttedrottningen Sarah Michael håller sig frisk är målvaktsfrågan det enda hotet mot att det blir toppstrid även nästa år.
Det mesta talar ju för att årets succémålvakt Stephanie Labbé kommer att ingå i Kanadas storsatsning inför hemma-VM, vilket innebär att hon först kan vara aktuell för damallsvenskan efter sommaren.

Om ersättaren heter Kristin Hammarström lär det jublas både i Örebro och i förbundsborgen i Solna. För det skulle ju även gynna en svensk VM-satsning. I övrigt hoppas garanterat Kif-ledningen på att Lisa Dahlkvist flyttar hem.

Uppdaterat i efterhand: Ungefär samtidigt som det här inlägget publicerades stod det klart att Kif Örebro har löst målvaktsfrågan. Det blir Carola Söberg som tar över efter Stephanie Labbé, en lösning som bör kunna bli bra för laget.

Maren Mjelde

3) Göteborg FC
Mitt tips: 5

I går skrev GP:s Johan Rylander att GFC floppade i allsvenskan i år. Jag tycker tvärtom att de lyckades klart bättre än vad man kunde förvänta sig.

Laget genomgick ju en närmast total förvandling efter förra säsongen och inför avspark ställde jag mig frågande till om man skulle kunna få ihop sitt nya lag tillräckligt tidigt för att blanda sig i toppstriden. Starten var sensationellt bra, men efter ett par omgångar blev det tydligt att man hade problem på det centrala mittfältet.

De problemen löstes under sommaren när Maren Mjelde anlände från Potsdam. Mjelde får sällan några stora rubriker, men jag skulle definitivt ranka henne som en av damallsvenskans tre toppvärvningar under året – kanske den allra bästa.
Tyvärr klarade inte juniorlandslagets lagkapten Julia Wahlberg av att bära laget under våren. På hösten fick Wahlberg bara fyra inhopp på totalt 20 minuter. Förhoppningsvis kan Wahlberg lära sig av Mjelde så att det förväntade lyftet kommer under 2015.

Göteborg hade greppet om den viktiga andraplatsen inför bortamötet med Kristianstad i näst sista omgången. Förlusten där kostade dock en Champions Leaguesatsning inför nästa år. Nu kommer budgeten inför 2015 att ligga på samma nivå som årets, vilket innebär att GFC återigen lär slåss med Linköping och Örebro om Sveriges andra Champions Leagueplats.

I somras anslöt även Lisa Ek och efter säsongen har Sabrina Viguier (Saint-Etienne) och Annica Sjölund tvingats lämna, medan man värvat Elin Rubensson, Filippa Curmark och Adelina Engman. De värvningarna antyder att man tänker spela Mjelde som mittback kommande säsong. Eller är det även en mittback på väg in?

Intressant också att man säger att man ser Rubensson som yttermittfältare, medan det nog är som ytterback hon kan slå sig in i en VM-trupp.

Fridolina Rolfö

4) Linköpings FC
Mitt tips: 2

Fjärdeplatsen var helt klart en missräkning för Linköpings talangfulla lag som får trösta sig med att man vann cuptiteln och är kvar i Champions League.

I damallsvenskan visade det sig att laget var för ojämnt för att sluta topp två – man hade en otroligt hög högstanivå men kunde också spela väldigt dåligt.

Efter att det portugisiska passningsgeniet Claudia Neto anslöt i somras gick laget som tåget i en månad och vann fem raka matcher. Bland annat besegrades Rosengård på bortaplan. Då talade det mesta för att man skulla ta hand om andraplatsen. Men på senhösten slutade man göra mål och 0–0 hemma mot Eskilstuna och 1–1 borta mot AIK förstörde Europadrömmen.

Utöver Neto var som väntat norska Kristine Minde ett kanontillskott som användes i en mängd olika roller. Dessutom fick Fridolina Rolfö ett lyft in i rampljuset och landslaget. Jag lanserade Rolfö till nationselvan för flera år sedan, bland annat i det här inlägget från hösten 2012. När hon bytte från Jitex till ett topplag insåg även landslagsledningen Rolfös storhet. Kul.

Mindre kul var att följa Stina Blackstenius utveckling under året. Jag skrev inför avspark att talangen borde kunna göra 15–20 mål i år. Det blev tre – och ganska mycket tid på bänken. Nu behöver inte det här vara ett minus för 18-åringen, för de spelare som har psyke att resa sig efter motgångar är också de som har möjlighet att nå hela vägen.

Under silly season har LFC hittills tappat fyra spelare utan att ha fyllt på med någon ny. Dock ingick ingen av de fyra i den ordinarie elvan, vilket innebär att förlusterna inte bör betyda så mycket. LFC kommer att vara med och slåss topp fyra även nästa år. Förhoppningsvis kan de pricka in nästa formtopp redan i mars när Bröndby väntar i WCL-kvartsfinal.

Elisabet Gunnarsdottir

5) Kristianstads DFF
Mitt tips: 9

KDFF stod för ett av årets stora positiva lyft. Man studsade tillbaka upp på tabellens övre halva efter den stora besvikelsen ifjol. Framför allt kom lyftet eftersom tränare Elisabet Gunnarsdottir lyckades hitta receptet för hur man skulle täta till i defensiven.

43 insläppta mål 2013 sjönk till fina 18 under 2014. I snitt innebar det att man gick från 1,95 insläppta per match till 0,90 – en förändring som självklart gör det lättare att vinna matcher.

Klubben har länge brottats med ekonomiska besvär. Den brottningsmatchen är långt ifrån över med följd att man har svårt att behålla uppvaktade nyckelspelare, samtidigt som man har svårt att ge sig in i dragkamper om tänkbara, attraktiva ersättare.

Man har tappat Hedvig Lindahl, Therese Björck, Marija Banusic och höstlånet Becky Edwards efter säsongen. Dessutom lär man inte kunna räkna med gravida Sif Atladottir.
Man har hittills ersatt med talangfulla spelare från lägre divisioner och så har man fått tillbaka Margret Lara Vidarsdottir – vilket bör garantera en fortsatt vass offensiv.

Skall man bli ett lag för den övre tabellhalvan även 2015 bör man självklart även hitta en stabil ersättare till Lindahl samt ytterligare någon eller några defensiva kuggar.

Tillagt i efterhand: Så här löser KDFF målvaktsfrågan.

Emma Berglund

6) Umeå IK
Mitt tips: 4

UIK hamnade precis mitt i tabellen, vilket var lite sämre än både jag och klubben själv hade trott och hoppats.

Laget var inledningsvis väldigt stabilt och målsnålt, något som gav hopp om att man skulle kunna blanda sig i striden om andraplatsen. Men under sommaren visade det sig att UIK inte räckte till mot de fem topplagen. Från den 8 juni och tre månader framåt vann man inte en enda match, utan inkasserade sju raka förluster och föll som ett sänke genom tabellen.

En hyfsad avslutning gjorde att man ändå hamnade på sjätte plats – ett hack sämre än 2013. Risken är att man faller ytterligare något snäpp till nästa år. För även om man har en fin talangutveckling är det oroande att man tappar sin stora ledare Emma Berglund och att Emmelie Konradsson lägger av. Dessutom har det funnits uppgifter om att även Hanna Folkesson skulle kunna vara på väg bort. Där har bland annat Piteå nämnts.

Klart är att man byter tränare för andra året i rad. Jonas Wikström lämnar över till Maria Bergqvist. Några fler nykomlingar har man inte presenterat, men man får i alla fall behålla skyttedrottningen Jenny Hjohlman och talangen Lina Hurtig. Hurtig fick inte det lyft man hoppats på och hade ett mellanår precis som sina kollegor i det svenska F19-EM-laget Wahlberg och Blackstenius.

Precis som för de två andra får vi hoppas att Hurtig får sitt lyft nästa år i stället. Det lär ju inte minst UIK-ledningen hoppas på, för Hurtig har potential att lyfta laget upp på den övre tabellhalvan.

Malin Diaz

7) Eskilstuna United
Mitt tips: 8

Inför avspark tyckte jag att Eskilstuna kändes som en riktigt intressant nykomling och chansade genom att tippa dem så högt upp som på åttonde plats. Det visade sig tidigt att jag borde ha tagit i lite till.

För Eskilstuna fick en kanonstart där de inledde med att besegra Örebro och Tyresö och man spelade seriefinal mot Rosengård i mitten av maj. Därefter tappade man som väntat lite fart, men det var aldrig någon fara för kontraktet.

Eskilstuna hade värvat förnuftig. Backlinjen med Sara Thunebro, Vaila Barsley, Louise Quinn och Annica Svensson var stabil och framåt gav Gaelle Enganamouit nödvändig tyngd. Efter Tyresös konkurs anslöt dessutom Malin Diaz med kreativitet och teknik.

Framför allt hade man sin hemmapublik som ett extra vapen. Snittet på 1940 åskådare var kanske årets roligaste nyhet i damallsvenskan. Förhoppningsvis var det inte bara nyhetens behag utan vi får hoppas att man kan ligga kvar på över 1500 i snitt även nästa år.

Under silly season har man förstärkt truppen ytterligare genom tillskotten av Glodis Perla Viggosdottir, Petra Larsson och Olivia Schough. Enda tyngre förlusten hittills är Kim Arodin som slutar. Eskilstuna blir minst ett stabilt mittenlag 2015.

Minna Meriluoto

8) Vittsjö GIK
Mitt tips: 7

Nordskånskorna hade en riktigt tung vår och tog bara åtta poäng under de första tolv omgångarna. Man var således länge under någon form av nedflyttningshot – om man nu kan prata om något sådant i år. Efter sommaren växlade Vittsjö dock upp och man tog 15 poäng på de sista åtta omgångarna vilket ledde till en slutlig åttondeplats.

Efter säsongen har det dock varit väldigt oroligt i leden. På tränarsidan lämnar Simon Sjöfors och ger plats till Denise Reddy bredvid Thomas Mårtensson. Man tappar också en hel hög bärande spelare i Minna Meriluoto, Hayley Lauder, Sofie Andersson, Mandy van den Berg, Elin Nilsen och underskattade Emma Sjödahl.

Visst blir Antonia Göransson nästan som ett nyförvärv och man har hittills även knutit upp Linda Sällström och ett par talangfulla spelare. Men det lär behövas fler etablerade nytillskott om man skall kunna undvika att vara indraget i nedflyttningsstriden hela nästa år.

Faith Ikidi

9) Piteå IF
Mitt tips: 10

Piteå fick en bra start och hade 14 poäng och tätkänning efter åtta omgångar. Sedan tappade man lite av den defensiva stabiltet som man hade inledningsvis och laget föll sakta men säkert genom tabellen. Det var aldrig så man var illa ute, men hösten blev som en enda lång transportsträcka.

Trots att det bara blev sju poäng på de sista tolv omgångarna noterade man fina 1130 i publiksnitt, seriens tredje bästa bakom Eskilstuna och Linköping.

Den starka våren gjorde att såväl Emilia Appelqvist, Josefin Johansson som Hilda Carlén fick känna på landslagsluften. Carlén finns med även i 2015 års första trupp, något som överraskar mig. Jag har nämligen aldrig sett den Ystadsbördiga målvaktens storhet, men förhoppningsvis får jag möjlighet att upptäcka den framöver.

Lagbygget inför nästa år tyder hittills på att laget blir ungefär jämnstarkt med årets – alltså ett lag just över nedflyttningsstrecket. Nyckeln blir att lösa defensiva nyckelspelaren Faith Ikidi. I övrigt har man ett intressant nyförvärv i Sunnanås Nina Jakobsson.

Det har alltså ryktats om att Hanna Folkesson skulle vara på väg in, något som skulle innebära ytterligare ett lyft för en Piteåtrupp som har många unga, talangfulla framtidsnamn.

AIK

10) AIK
Mitt tips: 11

Jag tippade AIK näst sist och så blev det. Fast genom Tyresös konkurs slapp man nedflyttning. Solnalaget var väldigt tunt och blekt under våren. Efter halva serien stod man på sex poäng och hade målskillnaden 5–28. På hösten hittade man lite mer stabilitet, även om det bara blev åtta poäng och 8–20 i målskillnad under de sista tio omgångarna.

Klart är att laget måste höja sig minst en klass om man skall spela kvar i damallsvenskan även 2016. Faktum är ju att Tyresös nämnda konkurs borde kunna innebära ett lyft för AIK och Hammarby, då de är de enda damallsvenska lagen från Stockholmsregionen.

Bland de nämnda namnen i det här inläggets ingress skulle nog flera helst vilja spela i Stockholmsklubbar, fast under förutsättningen att man gör rätt satsning. Vad jag förstått har tyvärr inte AIK de musklerna.

Värvningarna av Jennie Nordin och Juliette Kemppi är lovande. Nordin kommer in med stabilitet och Kemppi är en snabb kontringsspelare.
På minuskontot finns Emma Lundh som har deklarerat att hon tänker lämna. Det borde vara ett stort avbräck att tappa en landslagsspelare, men personligen har jag uppfattat Lundh som en stor besvikelse. Hon gjorde ju exempelvis bara två mål på hela säsongen.

Emily Zurrer

11) Jitex BK
Mitt tips: 12

Var given jumbo på förhand och infriade förväntningarna… Men att Mölndalslaget skulle sluta på noll poäng hade jag inte trott. Tvärtom tippade jag ju att de skulle kämpa till sig så många pinnar att de fick bättre facit än 2013 års jumbo Sunnanå.

Jitex stora brist var att man var i total avsaknad av spets. Defensivt skötte man sig oftast riktigt bra. Jennifer Falk är en klassmålvakt och Emily Zurrer en mittback av världsklass. Fast inte ens duktiga försvarsspelare klarar av att hålla emot när man i match efter match tvingas tillbringa minst 85 minuter på egen planhalva.

Så var det för Jitex i år. Bristen på duktiga forwards gjorde att man aldrig fick fast bollen på offensiv planhalva. Målchanserna bestod oftast i fasta situationer, gärna slagna mot nickstarka Zurrer.

Inför årets säsong tappade Jitex hela laget. Trots att det blir nedflyttning har man bättre kontinuitet den här vintern. Visst tappar man Falk och Zurrer samt Filippa Curmark, men i övrigt blir de flesta kvar. I en elitetta som i nuläget känns rätt öppen kanske Jitex unga lag kan hävda sig väl.

Förbundskapten Pia Sundhage brukar ju för övrigt så ofta hon får chansen plädera för att klubbar skall satsa på unga svenska spelare. Jitex följde hennes önskemål och släppte fram en mängd talangfulla juniorlandslagsspelare – facit blev alltså att man tog noll poäng.
Matchen på Åbyvallen mellan Jitex och AIK, som ju också satsar ungt och svenskt, är den sämsta damallsvenska match jag sett på väldigt många år. Hoppas inte Sundhage vill att vår högsta serie skall hålla den nivån.

Fabiana

12) Tyresö Fotboll
Mitt tips: 6

Vad kan man säga mer än att Tyresö stod för det historiskt stora fiaskot inom svensk damfotboll. Som första klubb någonsin tvingades man dra sig ur allsvenskan mitt i säsongen till följd av konkurs. Det är förstås ett rekord som inte kan slås – bara tangeras.

Jitex tog alltså noll poäng, vilket också är svårslaget. Men man hade i alla fall vettet att dra i den ekonomiska handbromsen innan man gick under. Mölndalsklubben släppte alla dyra spelare och körde ungt och billigt. Tyresö däremot gick in i året med tomt bankkonto och miljonskulder – ändå värvade man in fyra dyra brasilianska spelare under januari.

Dyrast av de fyra var Fabiana, som man inte lyckades få arbetstillstånd till innan klubben försattes i rekonstruktion. Där fick således vi skattebetalare stå för en lön till en spelare som inte tilläts spela en minut i sin svenska klubb.

På frågan om framtiden sa ordförande Hans Lindberg gång på gång att det inte var någon risk för att man skulle tvingas lägga ner verksamheten. Han försäkrade bland annat på den damallsvenska upptaktsträffen att Tyresö skulle ha ett elitlag även 2015.

Jag var skeptisk och fick lite skit i bloggens kommentarsfält från supportrar som tyckte att jag gjorde osmakliga övertramp mot Tyresöledningen. Tyvärr visade det sig att situationen till och med var värre än jag hade befarat.

Svenska Fotbollförbundet tvingades gå in och betala klubbens resa till Lissabon och Champions Leaguefinalen. Redan på kvällen efter att Tyresö hade förlorat med 3–2 mot Wolfsburg splittrades laget. Och ytterligare några dagar senare var konkursen och urdragningen ur damallsvenskan ett faktum.

Nykomlingarna:

Eilish McSorley

Mallbackens IF Sunne
Vann elitettan

Mallbacken imponerade genom att omgående marschera tillbaka till högsta serien. Värmländskorna var väldigt stabila hela säsongen – om man undantar en märkligt riktigt djup svacka i somras där man med några dagars varsel föll med 7–1 mot Djurgården och 5–0 mot Hammarby.

Utöver de båda rasen gick man som tåget och vann serien på starka 59 poäng. Eftersom man var uppe så sent som 2013 är såväl klubbledning som ett stort antal spelare medvetna om vad som krävs för att klara sig i damallsvenskan.

Mimmi Larsson är en klasspelare, Jennifer Falk ett utmärkt nyförvärv på målvaktssidan och skotska Eilish McSorley känns intressant. Men att Julia Karlenäs lämnar för Hammarby var inte bra för klubben. I nuläget känns Mallbacken som en given avstigningskandidat.

Katrin Schmidt

Hammarby IF Damfotboll
Tvåa i elitettan

Hammarby låg bara fyra i elitettan efter halva serien, men var starkast av alla på hösten där man bland annat tog in fyra poäng på suveräna Mallbacken.

Som jag skrev om AIK ovan finns det goda öppningar för satsningar för lagen från Stockholmsregionen. Och sedan uppflyttningen blev klar har Söderbönorna förstärkt truppen på ett mycket intressant sätt. Katrin Schmidt är en riktig klassmittfältare som inte minst blir ovärderlig vid fasta situationer med sitt starka huvudspel. Julia Karlenäs borde kunna bli ett klockrent komplement till Schmidt på centralt mittfält.

Man har även värvat Clara Markstedt som ju är en riktig murbräcka framåt. Känslan är att Bajen så smått börjar få ihop ett lag som kanske kan klara kontraktet.

2014 års utmärkelser

Publicerad den 27 december, 2014 av Johan Rydén

Det tredje och sista inlägget från underlaget till rankningen av världens 20 bästa spelare 2014 innehåller en mängd utmärkelser och allstarlag.

Jag har uppdaterat och bland annat lagt till priset till bästa spelaren i Concacaf som tilldelas Abby Wambach. Det priset fick hon som en tidig julklapp den 23 december. Wambach vann närmast före Shirley Cruz Trana.

Nominerade till Ballon d’Or 2014

Finalister:
Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård
Abby Wambach, USA/WNY Flash
Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg

Platserna 4–10
Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
Veronica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Aya Miyama, Japan/Okayama Yunogo Belle
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
Lotta Schelin, Sverige/Lyon

Nadine Kessler

Best Women’s Player in Europe 2013/14

1) Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
2) Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
3) Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
4) Lena Goessling, Tyskland/Wolfsburg
5) Verónica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt och Lotta Schelin, Sverige/Lyon
7) Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård, Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg och Caroline Seger, Sverige/Tyresö/PSG
10) Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
11) Lena Lotzen, Tyskland/Bayern München
12) Melanie Behringer, Tyskland/Frankfurt/Bayern München, Karen Carney, England/Birmingham, Louisa Necib, Frankrike/Lyon och Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
16) Kim Little, Skottland/Arsenal/Seattle Reign, Anja Mittag, Tyskland/Rosengård, Wendie Renard, Frankrike/Lyon och Julia Simic, Tyskland/Potsdam
20) Patrizia Panico, Italien/Torres

Bästa spelare i Asien 2014
Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisband Roar

Övriga nominerade:
Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign

Aya Miyama

Bästa spelare (MVP) i Asiatiska mästerskapen 2014
Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle

Bästa spelare i Afrika, Caf Awards
Nominerade:
Annette Ngo Ndom, Kamerun/Amazon Grimstad
Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels
Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp

Bästa spelare i Afrikanska mästerskapen 2014
Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels

Bästa spelare i D1 Feminine 2013/14
Gaetane Thiney, Juvisy

Övriga nominerade
Camille Abily, Frankrike/Lyon
Lotta Schelin, Sverige/Lyon

Bästa spelare, Tyskland 2013/14 (Fussballerin des Jahres)
Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg

Concacaf, Female player of the year

1) Abby Wambach, USA/WNY Flash
2) Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
3) Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United

Hope Solo

VM-kval, Concacaf, allstarlag

Hope Solo, USA/Seattle Reign
Diana Sáenz, Costa Rica/University of Southern Florida
Christie Rampone, USA/Sky Blue
Whitney Engen, USA/WNY Flash
Meghan Klingenberg, USA/Houston Dash
Kennya Cordner, Trinidad och Tobago/Seattle Sounders
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
Christen Press, USA/Chicago Red Stars
Abby Wambach, USA/WNY Flash
Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United

USA:s bästa spelare 2014. Pris utdelat av US Soccer

Lauren Holiday

Övriga nominerade:
Sydney Leroux
Carli Lloyd
Christen Press
Abby Wambach

Bästa spelare (MVP) i USA:s liga NWSL

Kim Little, Seattle Reign/Skottland

Nahomi Kawasumi

Allstarlag i NWSL 2014

Alyssa Naeher, USA/Boston – årets målvakt
Kendall Fletcher, USA/Seattle Reign
Ali Krieger, USA/Washington
Christie Rampone, USA/Sky Blue
Becky Sauerbrunn, USA/Kansas City – årets back
Veronica Boquete, Spanien/Portland
Jessica Fishlock, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
Kim Little, Skottland/Seattle Reign
Lauren Holiday, USA/Kansas City
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Amy Rodriguez, USA/Kansas City

Sveriges bästa spelare 2014 – Diamantbollen

Lotta Schelin

Damallsvenskans bästa spelare 2014

Anja Mittag

Allstarlag i damallsvenskan 2014

Stephanie Labbé, Kanada/Kif Örebro
Ali Riley, Nya Zeeland/Rosengård
Anita Asante, England/Rosengård
Emma Berglund, Sverige/Umeå
Faith Ikidi, Nigeria/Piteå IF
Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
Sara Björk Gunnarsdóttir, Island/Rosengård
Pernille Harder, Danmark/Linköpings FC
Lieke Martens, Holland/Göteborg FC
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – årets spelare
Manon Melis, Holland/Göteborg FC.

MVP i Nadeshiko League 2014

Michi Goto, Japan/Urawa Reds

Allstarlag i Nadeshiko League 2014

Miho Fukumoto, Japan/Yunogo Belle
Azusa Iwashimizu, Japan/NTV Beleza
Shiho Kohata, Japan/Urawa Reds
Ruka Norimatsu, Japan/Urawa Reds – även årets nykomling
Saori Ariyoshi, Japan/NTV Beleza
Mizuho Sakaguchi, Japan/NTV Beleza
Aya Miyama, Japan/Yunogo Belle
Hikaru Naomoto, Japan/Urawa Reds
Megumi Kamionobe, Japan/Niigata
Yuika Sugasawa, Japan/Chiba
Megumi Takase, Japan/Inac Kobe Leonessa

Bästa spelaren i Kanada 2014
Omröstning:

1) Christine Sinclair, Portland Thorns
2) Erin McLeod, Houston Dash
3) Sophie Schmidt, Sky Blue

Players Player of the Year, engelska WSL

Ji So Yun, Sydkorea/Chelsea LFC

Schelin, Tyskland, Berglund, AIK och Australien

Publicerad den 15 december, 2014 av Johan Rydén

Svara

Lotta Schelin har hittat målformen lagom till juluppehållet. Med två mål i helgens omgång har hon gjort sex på de två senaste omgångarna.

Därmed kommer Schelin upp på 20 totalt under kalenderåret 2014. Har jag räknat rätt innebär det att hon är trea i 2014 års skytteliga i D1 Feminine. Täten ser ut så här:

24 mål: Eugenie Le Sommer
22 mål: Gaetane Thiney
20 mål: Schelin
19 mål: Ada Stolsmo Hegerberg

Eftersom Hegerberg gick mållös av planen vid 5–1-segern borta mot Montpellier är Schelin dessutom uppe i delad ledning av säsongens skytteliga. Där ser toppen ut så här efter 13 av 22 omgångar:

19 mål: Schelin och Stolsmo Hegerberg
18 mål: Le Sommer
10 mål: Thiney och Kosovare Asllani

Även såväl Asllani som Caroline Seger blev tvåmålsskyttar i helgen. Deras PSG vann med hela 9–0 borta mot Metz. Seger står på fem mål, ett färre än Sofia Jakobsson. Sista svenskan i D1 Feminine är Linda Sembrant som gjort ett mål i höst.

Eftersom alla tre topplagen vann är det oförändrat i toppen. Lyon har full poäng, PSG står på en förlust och Juvisy på två.

Klippet med helgens mål ligger inte klart. Men här är målen från förra helgen, där Schelin satte fyra och Jakobsson tre:

* Även i tyska Frauen-Bundesliga är det dags för juluppehåll. Alla fyra topplagen vann i helgen vilket innebär att de fyra topplagen går till vila med 35–33–31–28 poäng. Lagen i rätt ordning är Wolfsburg–Bayern München–Potsdam–Frankfurt. Med nio omgångar kvar att spela är Wolfsburg och Bayern obesegrade. För Frankfurt gäller att de nog måste gå rent för att kunna vinna guldet.

* Jag har medvetet legat lågt kring svenska silly season, men hoppas få tid till ett större grepp inom kort. Dock gjordes under förra veckan några intressanta värvningar som jag gärna kommenterar nu direkt.

Att Emma Berglund skulle skriva på för Rosengård var väntat. Men det gör inte värvningen mindre bra. Jag tror att övergången kan bli ett lyft både för Berglund och för Rosengård. Hon känns precis som den spelare laget behöver.

På samma sätt tycker jag att AIK värvat klokt när de knutit upp finska talangen Juliette Kemppi. Det jag såg av henne i sommarens F20-VM var mycket lovande. Hon verkar vara en rapp och målfarlig kontringsspelare – precis var AIK behöver. Solnalaget behöver även lite tyngd. Visst har man hämtat hem Jennie Nordin från Linköping, men jag hade gärna sett att man även knyter upp en lite mer kraftfull mittfältare.

Jennie Nordin

* Slutligen en sväng till andra sidan jordklotet. I Australien är nu kandidaterna till årets mål i W-league nominerade. Min röst går till Katrina Gorry närmast före Christine Nairn och Ashleigh Sykes. Men det är helt klart en smaksak.

Mer viktigt än årets mål är trots allt att det även ör klart för mästerskapsfinal. Där ställs suveräna seriesegrarna Perth Glory mot uppstickarna Canberra United.

Perth vann sin semifinal med 3–0 mot Sydney, bland annat efter känsligt lobbmål från Sverigebekanta (AIK, Sunnanå, LdB FC Malmö och Linköping) Kate Gill. Gill vann för övrigt skytteligan i W-leagues grundserie. Höjdpunkter från matchen ser du här. Som kommentatorn säger är Perths tredje mål en riktig julklapp från Sydneys försvar. Visst har man lite otur med studsen, men…

Canberra United tog sig till final efter straffseger mot mästarna Melbourne Victory. Att döma av det här klippet med höjdpunkter var Canberras seger helt i sin ordning sett till målchanser.
För under ordinarie speltid gjorde den före detta Linköpingsmålvakten Brianna Davey flera fina räddningar, plus att hon hade hjälp av sina stolpar.

Det blev dock den andra målvakten, Chantel Jones, som gjorde straffläggningens enda räddning och det var en annan Sverigebekant som satte det avgörande målet. Den före detta Vittsjöbacken Kendall Fletcher sköt nämligen Canberra till final.

Kendall Fletcher

Både Jones och Fletcher är ju amerikanskor. Inför finalen kommer fokus i Canberra att sättas på en tredje amerikanska. Matchen till helgen lär bli karriärens sista för Lori Lindsey. Får hon avsluta med en titel?

Lori Lindsey

Frågetecken höjda för Sundhage

Publicerad den 26 november, 2014 av Johan Rydén

Nilla Fischer är en av de 13 kandidaterna till att vinna Jerringpriset 2014. I den juryn stod sig alltså hennes meriter starkare än Lotta Schelin:s. Vad jag tycker om det vet ni ju redan…

Eftersom jag på sistone ifrågasatt Schelin flera gånger går det nog att tro att jag har något emot Schelin. Därför vill jag informera nytillkomna bloggläsare om att jag känner stor beundran för Schelin. Hon är en fantastisk representant för svensk damfotboll, inte minst eftersom hon är en person som alltid sprider en positiv energi runt sig.
Jag tycker absolut att Lotta Schelin är förtjänt av sin plats på listan över de 20 mest omskrivna svenska idrottspersonligheterna. Hon är dessutom en av våra bästa fotbollsspelare.

Schelin finns ju också med i dagens startelva mot Kanada. Återigen är det avspark i Los Angeles kring 23.30, och återigen är det en match vi som inte är på plats på arenan inte kan se. Tråkigt. Inte minst eftersom Pia Sundhage mönstrar många nya ansikten i startelvan. Den ser ut så här:

Malin Reuterwall (debut) – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Mia Carlsson – Caroline Seger – Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Marija Banusic – Emma Lundh och Schelin.

Det blir åtta nya spelare jämfört med i måndags. Tanken var att Emma Berglund skulle ha spelat på Ilestedts bekostnad, men magsjuka sätter stopp för den 26-åriga mittbacken som är på väg bort från Umeå IK.

Eftersom jag lobbat för test av nya spelare är jag glad att flera nya ansikten får chansen. Dock hade jag hellre sett att man testat ett par åt gången. Att byta åtta spelare från match till match brukar inte vara något framgångsrecept. Det är få lag som klarar att hålla kvaliteten när man ändrar så mycket. Å andra sidan verkar det svenska spelet ha varit så dåligt senast att det kanske inte kan bli mycket sämre…

I dag har jag för första gången sett att Sundhage ifrågasätts. Det är på twitter som flera insatta i svensk damfotboll börjar tveka på om vår förbundskapten verkligen är rätt person på rätt plats.
Jag har ju också haft synpunkter på hur hon sköter sitt jobb, framför allt på hur hon tagit sig an föryngringsprocessen. Det innebär dock inte att jag vill byta förbundskapten. Jag kommer självklart att ha synpunkter på laguttagningarna framöver också, men jag tycker att Sundhage skall få sin chans fullt ut att bygga lag över VM.

Precis som Schelin är ju Sundhage en fantastisk ambassadör för damfotbollen och jag hoppas verkligen att hon vet vad hon håller på med och att hon kan få landslaget att lyfta i Kanada nästa sommar.
Det vore förresten inte helt fel om hon kunde få ett par positiva svar redan de närmaste timmarna…

Kvällens landskamp går att följa på Twitter, dels via Kanadas fotbollförbund, dels via Radiosportens Annika Greder Duncan.

Tankar kring landslaget – och Schelin

Publicerad den 24 november, 2014 av Johan Rydén

Alldeles strax spelar Sverige träningsmatch i Kanada. Det är ytterligare en av de många bortamatcher som inte går att se om man inte är på plats på arenan. Man kan nog dock höra den, för Radiosporten har utlovat rapportering.

Den svenska startelvan ser ut så här: Carola Söberg – Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Therese Sjögran, Hanna Folkesson, Malin Diaz – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Mest intressant är ju backlinjen – den rejält ålderstigna backlinjen. Visst har skador gjort att varken Elin Rubensson eller Jessica Samuelsson är aktuella, men man reagerar ändå över lagets ålderstruktur. Här är de elva startspelarnas ålder: 32 – 27, 33 (blir 34 nästa vecka), 30, 35 – 29 – 37, 26, 20 – 24 och 30. Hela lagets snitt är 29,5 år. Väljer man bara ut målvakt och backlinje blir snittet 31,4 år.

Jag ser inte föryngring som ett självändamål, men känner ändå att man måste våga prova nya spelare. Om det är i några matcher innan VM man skall testa nya spelare är det i matcher som de här två mot Kanada.

Charlotte Rohlin

Mest intressant är ändå kampen om vem som skall bli partner till Nilla Fischer i mittförsvaret. Man trodde nog kanske att Rohlin var på väg bort från Sundhages lag. Men i kväll får hon chansen igen. Det skapar ytterligare frågetecken om hur den inbördes statusen är mellan Rohlin, Linda Sembrant och Emma Berglund hos förbundskapten Pia Sundhage.

Motståndarna Kanada är ett fysiskt och svårspelat lag som sällan förlorar med stora siffror. Dock känner jag att de har varit klart sämre i år än de var för två år sedan då de tog brons i OS och dessutom var snubblande nära att slå ut USA i semifinalen.
Ett stort skäl till försämringen är att storstjärnan Christine Sinclair haft ett tungt år. 2012 såg jag henne som världens bästa spelare. I år har hon däremot sett trög ut.

Jag lär inte kunna analysera Kanadamatcherna speciellt ingående. Däremot har jag kollat vår senaste match noga, alltså 2–1-förlusten mot Tyskland i Örebro. Något blogginlägg om mina iakttagelser har jag dock inte fått till. Det är således hög tid nu.

Therese Sjögran

Det var ju den där matchen där Therese Sjögran nådde fantastiska 200 landskamper och Lotta Schelin hyllades som tidernas svenska landslagsmålskytt efter att hon gjort sitt mål nummer 73. Matchens mål ser du här:

Matchen var konstig. Delar man in den i fyra delar spelade Sverige väldigt bra och hade tryck på tyskorna under den första fjärdedelen – alltså de första 22,5 minuterna. Så långt var Tyskland dåligt. Tyskorna såg pressade ut och hade bara korta anfall.
Trots det vann tyskorna klart antalet heta målchanser under den perioden, 0–3.

Den första halvlekens andra hälft fick Tyskland mer boll och längre anfall. Sverige föll tillbaka och spelade ett kompakt försvarsspel. Så slutade min räkning över heta målchanser 1–1. Totalt sett gick alltså den första halvleken till Sverige sett till spelet. I målchanser vann Tyskland med 4–1.

Den tredje 22-minutersperioden var jämn på alla sätt, bland annat genom 0–0 i målchanser. Den sista fjärdedelen var den enda där Sverige vann min statistik över heta målchanser, siffrorna blev 3–2. Dock gjorde tyskorna då mål på båda sina…

Mycket var alltså ologiskt. Logiskt dock att det lag som vann målchanserna med 6–4 också vann matchen med 2–1.

Lotta Schelin

Efter att jag kollat igenom matchen började jag fundera över vad vår storstjärna Lotta Schelin hade uträttat mer än ett mål. Jag kunde inte komma på en enda grej. Jag funderade på vad det berodde på och valde att snabbspola mig genom matchen igen och bara följa Schelin.

Som bekant är hon en utpräglad målskytt. Hon är snabb, stark och teknisk. Jag skulle säga att hon är en av världens allra bästa spelare när hon kommer rättvänd med boll.
Jag skall också direkt här säga att min uppfattning är att en forward som gör mål alltid skall ha ett godkänt betyg, oavsett vad hon/han uträttat i övrigt. Jag ger alltså Lotta Schelin godkänt för Tysklandsmatchen.

Men hennes rörelsemönster var väldigt långt ifrån godkänt. Vet man som Schelin att man är som bäst när man kommer rättvänd med bollen borde man hela tiden sträva efter att få göra just det – komma rättvänd med bollen.
Sverige var alltså spelmässigt bra i den första halvleken mot tyskorna. Dock skapade vi bara en målchans. En orsak kan ha varit att Schelin bara var rättvänd med bollen en enda gång under de första 45 minuterna. Och då var hon stillastående med flera motståndare runt sig.

Det som förvånade mig mest var hur förutsägbart vårt anfallsess rörde sig. Oftast hade hon en utgångsposition i mitten där båda de tyska mittbackarna utan problem kunde se och kontrollera henne. När vi fick kontringslägen tog Schelin fart i riktning mot hörnflaggorna, bort från målet. När vi spelade mot ett uppställt tyskt försvar kom Schelin ner och mötte bollföraren. Efter att hon spelat tillbaka blev hon ofta kvar i samma yta, vilket innebar att hon dels var felvänd, dels i vägen för sina medspelare.

I den andra halvleken hade Schelin bollen rättvänd fyra gånger. En av dem fick hon turligt bollen efter en tysk miss. Bara en gång vände hon upp själv.
En gång blev det mål. När jag kollade in Schelins första halvlek var det lätt att fråga sig om hon har någon som helst speluppfattning. Men vid målet visade hon storhet – och speluppfattning. För det syns på klippet ovan hur tidigt hon läser att det kan bli en andra tysk bakåtpassning. Och avslutningen är ju mästerlig.

Fridolina Rolfö

Lotta Schelin hade alltså bollen rättvänd fem gånger i matchen. I minut 85 byttes Fridolina Rolfö in. Under sina minuter på planen lyckades Linköpingsspelaren röra sig så att hon kom rättvänd med bollen fem gånger.

Min slutsats är att Lotta Schelin med ett bättre rörelsemönster skulle kunna vara världens bästa spelare. Nu är hon ”bara” en av världens bästa målskyttar – vilket ju trots allt ändå är rätt ok…

En tanke som jag inte kan låta bli att dela med mig av väcktes när jag läste att Anja Gatu på Sydsvenskan uppgav att Diamantbollens jury hade valt Schelin i år delvis på grund av att Nilla Fischer saknar den höga jämnheten. Det är ett intressant resonemang.

En back måste ju nämligen ha en extrem jämnhet. Den måste hela tiden röra sig rätt, för ett misstag kan göra den till syndabock. En forward behöver däremot inte alls vara jämn. Den kan ju göra hur många misstag som helst, bara den gör en eller två riktigt bra grejer som leder till mål. Världen är allt bra orättvis ibland.

Med det sagt hoppas jag att både Schelin och Fischer visar hög jämnhet i den match som börjar nu.

Här är min VM-trupp till Kanada 2015

Publicerad den 6 juni, 2014 av Johan Rydén

I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.

För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.

Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.

Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.

På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.

Men nog om det. Här är min trupp:

Hedvig Lindahl

Målvakter (3):
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Jennifer Falk

Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.

Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.

Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.

Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.

Jessica Samuelsson

Backar (8):
* Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson

Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.

Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.

Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…

Marija Banusic

Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz

Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.

Stina Blackstenius

Forwards:
* Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Stina Blackstenius
* Lina Hurtig

Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.

De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.

Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?

Skadad Rohlin och vasst Göteborg

Publicerad den 23 april, 2014 av Johan Rydén

Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.

Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.

Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.

Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:

”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”

Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.

I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.

Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.

Lieke Martens

Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.

Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.

Jubel över Martens 1-0-mål

Göteborg jublar över 2-0-målet

Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.

Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.

Kristianstad har gjort 2-1

Marlene Sjöberg gör 3-1

Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.

Marija Banusic

Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.

Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.

Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.

I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.

Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.

Berglund tillbaka – som väntat

Publicerad den 22 april, 2014 av Johan Rydén

Svara

Emma Berglund

Som jag gissade i inlägget från den damallsvenska premiärmatchen mellan Jitex och Umeå så är Emma Berglund tillbaka i landslaget i samband med VM-kvalmatchen mot Nordirland. Kul och efterlängtat.

Pia Sundhage tog i dag ut truppen. Och med tanke på hur trupperna sett ut på sistone var det inte några större skrällar. Jag saknade först Emma Lundh, men ser att hon står på AIK:s skadelista, så där är nog förklaringen till det. Även Elin Rubensson står utanför truppen till följd av skada.

Hela truppen till matchen som spelas i Växjö den 8 maj finner du här.

Jitex är nog inget nytt Sunnanå

Publicerad den 13 april, 2014 av Johan Rydén

Vi är bara fem matcher in i damallsvenskan, och det blev en riktigt intressant start på årets serie. Själv åkte jag ner till Mölndal och fick se Umeå vinna med 1–0 mot bottentippade Jitex.

Det var en match som blåstes sönder. Vinden var nämligen periodvis sanslöst hård, och gjorde att huvuddelen av matchen spelades på den långsida av Åbyvallen där gamla läktaren står. Publiken på den nya, fina läktaren kom däremot långt ifrån händelsernas centrum.

Det går inte att dra speciellt många slutsatser av matchen. En är att Emma Berglund ser ut att vara redo för nästa landslagstrupp. Hon imponerade med säkerhet och fint passningsspel.

Dock skall sägas att Jitex var väldigt uddlöst, och egentligen bara skapade en riktigt bra målchans. Å andra sidan skapade inte Umeå speciellt många fler heller. Min känsla efter att ha sett Jitex nya lag för första gången är att bottentipsen antagligen är befogade. Mest beroende på att de såg uddlösa ut i offensiven.

Defensivt var däremot Mölndalslaget välorganiserat, och målvakten Jennifer Falk fortsätter att imponera på mig. Hon kommer att bli en nyckelspelare för de lila.
Spontant känns inte Jitex som något nytt stryklag a la Sunnanå. De som tror att de bara kan åka till Mölndal och hämta tre poäng riskerar att bli överraskade. För i dag fick verkligen Umeå kämpa för poängen.

Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att Jitex dominerade 15 minuter, att 45 var jämna, och att Umeå var bäst under 30. Även om Umeå såg lite vassare ut i offensiven så hade inte 0–0 var orättvist. Inte alls.

Men det blev alltså 0–1. Det var inhopparen Hanna Sandström som slog till ganska exakt när matchuret tickade upp på 80 minuter. Jag stod och lekte fotograf just då, och fick de här bilderna på henne just innan skottet, och på bollen just innan den slog i ribban och gick in:

Hanna Sandström på väg att göra mål.

Och:

Hanna Sandströms skott på väg mot målet.

Jitex tog ingen poäng, men visade ändå överraskande bra klass. Två andra lag som är tippade på undre halvan lyckades däremot ta meriterande segrar.

Piteå vann nämligen med 1–0 hemma mot Linköping. Statistiken gör gällande att gästerna hade ett ganska stort spelövertag, men att det var Pauline Hammarlund som blev enda målgörare på LF Arena.

Även Kristianstad tog en oväntad trepoängare. Jag hörde på Radiosporten att 2–0-segern dessutom var helt i sin ordning sett till matchbilden. Skånskorna var helt enkelt klassen bättre än krislaget Tyresö.
Jag skrev i går om att Tyresös klubbledning nu måste bygga förtroende hos spelare och sponsorer. Man blir lätt oroad över hur det arbetet sköts när man läser sånt här.

Bilder från dagens match finns för övrigt här:

Ett mer väntat resultat var mästarinnorna Rosengårds 4–0-seger borta mot nykomlingarna AIK. Kul där att se hur många unga spelare mästarklubben har just utanför sin startelva. Ingen på bänken hade ju fyllt 20 år.
Och det var ju inte bara utanför startelvan ungdomarna höll till. 15-åriga Sara Mellouk ingick ju till och med i dagens startelva – och blev målskytt.
Se ett klipp från matchen, och intervju med henne här:

Slutligen imponerade Göteborg och Manon Melis stort i Vittsjö. GFC brukar vara trögstartat. Och man brukar vara sämre på gräs. Men 5–0 i premiären är riktigt respektingivande. Att Melis blev tremålsskytt lär glädja Göteborgsledningen extra mycket.

* Så en snabbgenomgång av vad som hänt utanför Sveriges gränser i helgen. I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina ligamatcher med klara siffror. Antonia Göransson hoppade in sista 21 minuterna när Potsdam tog över serieledningen genom 3–0 mot Hoffenheim. Och Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 6–0 mot Duisburg.
De båda semifinalerna i tyska cupen slutade med segrar för Essen och Frankfurt. De senare blir förstås stora favoriter i finalen.

* I Frankrike blev det favoritsegrar i helgens cupkvartsfinaler. Lyon, PSG, Juvisy och Soyaux avancerade nämligen till semifinal. Vi fick inga svenskmål, men väl ett anmärkningsvärt resultat i mötet mellan svensklagen Lyon och Montpellier. Där vann nämligen ligaledarna med hela 6–0.

Ami Otaki. Framför henne Aya Sameshima

* I Japan är Urawa Reds enda laget utan poängförlust efter tre omgångar. Inför 3464 åskådare besegrade man Elfen Saitama (tidigare Elfen Sayama) med 5–0 efter att före detta Lyonspelaren Ami Otaki gjort sina två första mål i Nadeshiko League.

Inac Kobe Leonessa tog sina tre första poäng för året genom 2–0 hemma mot Albirex Niigata. Noterbart var att endast 2129 åskådare var på plats i Kobe. Det var klubbens sämsta publiksiffra sedan VM-guldet 2011.

* I USA lockade Houston Dash 8097 personer till sin premiär i NWSL. Det blev dock förlust med 1–0 mot mästarlaget Portland Thorns. Allie Long var segerskytt. Mellan Kansas City och Sky Blue FC slutade det 1–1. Höjdpunkter från den matchen går att se här:

I skrivande stund pågår det en match i NWSL, Washington Spirit–Western New York Flash. Den står 0–1 och går att se här. På samma länk hittar du även matchen Seattle–Boston som startar 01.00. New Yorks mål har för övrigt gjorts av spanska debutanten Vicky Losada.

* Losada blev spansk mästarinna i förmiddags. Hennes före detta klubb Barcelona säkrade nämligen ligaguldet i Spanien tidigare i dag via 3–0-seger borta mot serietrean Atletico Madrid.

* Slutligen gamla nyheter. Men här är ett av veckans allra trevligaste klipp, det från F19-landslagets 1–0-seger i EM-kvalet borta mot världsmästarna Frankrike:

Tankar kring damallsvenskan 2014

Publicerad den 12 april, 2014 av Johan Rydén

Svara

Vi framme vid en av årets trevligaste fotbollshelger. I dag startar elitettan, och i morgon drar damallsvenskan i gång.

Det är nu jag borde ha gjort en sådan där genuint detaljerad genomgång av alla lag som jag gjort de senaste åren. Men tiden har tyvärr inte räckt till.

Faktum är att jag har brottats med tanken att lägga bloggen i träda i några månader. Bakgrunden är att jag under de närmaste sex månaderna kommer att ha andra arbetsuppgifter på Borås Tidning, med fler arbetstimmar som följd. Dessutom har jag efter flera års kamp mot knäskador nyligen kunnat göra comeback som spelare, vilket tar ytterligare timmar. Plus att jag dessutom tränar ett lag.

Totalt har jag de här senaste två veckorna insett att jobb och egen fotboll kommer att ta åtta–tolv timmar mer av min tid jämfört med föregående år. En av de saker som kommer att ta stryk är den här bloggen.

Jag har dock beslutat mig för att försöka hålla i gång den så gott det går. Men jag tycker inte om att göra saker halvdant, så skulle jag om några veckor inse att det inte funkar så kommer jag att ta bloggpaus. Det om det.

Jag måste ju förstås i alla fall komma med ett litet tips på hur årets damallsvenska slutar. Faktum är att det är den mest svårtippade upplagan på flera år. Tipsen för ettan och tolvan föll sig ganska självklara, men platserna där emellan är desto svårare att förutspå.

För ganska många lag är rejält svårplacerade. Skadefria, och med en bra start, kan de slåss om Champions Leagueplats. Fast med lite otur kan de lika gärna hamna i bottenstrid.

Innan jag går in på tipsen så tänkte jag uppmärksamma att det även är premiär i USA:s NWSL i morgon. Alla matcher i ligan kommer att gå att se gratis på Youtube, vilket förstås är en härlig nyhet för alla intresserade. För full info om alla lag rekommenderar jag den här länken. Skall jag tippa tror jag att det finns god chans att Portland Thorns försvarar sin titel. Känslan är att fjolårets bottenlag Seattle Reign kan skrälla, och kanske till och med är en tänkbar finalist.

I övrigt utanför Sveriges gränser är det cuphelg både i Tyskland och Frankrike. Tyska cupen har nått semifinaler. Där möts Essen och Freiburg i dag och Frankfurt och skrällgänget Sand i morgon. Två matcher i Frauen-Bundesliga spelas för övrigt också i morgon. Turbine Potsdam skall försöka ta över serieledningen hemma mot Hoffenheim och Wolfsburg skall försöka haka på toppduon hemma mot Duisburg.

I franska cupen är det kvartsfinaler, som alla spelas i morgon. Mest intressant är mötet Lyon–Montpellier. Det var ju motsvarande cupmöte i fjol, som Montpellier vann, fast ändå inte. Domaren kunde ju inte reglerna i straffläggningen, utan dömde under skandalartade omständigheter bort Montpellier.

Därmed är jag framme vid mitt damallsvenska tips för 2014. Jag börjar bakifrån:

12) Jitex Mölndal
Ett väntat, och tråkigt tips. Men med tanke på att man tappat hela fjolårets lag så är det ofrånkomligt. Årets trupp är dock intressant, då den till mycket stor del består av unga, svenska talanger. Det borde innebär att före detta Jitexspelaren Pia Sundhage håller båda sina tummar för Mölndalslaget, som numera har kommuntillhörigheten inskriven även i klubbnamnet. Hon vill ju att fler svenska lag skall satsa på talanger.

11) AIK
Det här är ett tips som jag inte är jättenöjd med. Någonstans känner jag nämligen att det är en ganska god chans att de båda nykomlingarna kommer att hänga kvar i år. Men till slut blev det ändå Solnagänget som placerades under strecket. Kanske för att jag har ett frågetecken för deras norska målvakt Hilde Gunn Olsen. Det frågetecknet bygger på att jag aldrig har sett henne spela. Men å andra sidan har hon ju två riktigt pålitliga spelare framför sig. Maija Saari och Malin Levenstad är två kanonförvärv. Frågan är dock hur länge Levenstad blir kvar. Mycket talar väl för att hon trots allt lämnar i sommar.

10) Piteå IF
Lyfte till slut ändå upp till sjunde plats i fjol. Har dock tappat flera viktiga spelare, och känns spontant som en självklar nedflyttningskandidat. Hade det inte varit för att man vet hur tufft det är att komma till Piteå och spela så hade jag placerat laget ett hack längre ner. Framför allt är det defensiven som är ett frågetecken för PIF. Lydia Williams är en världsmålvakt. Det är inte ersättaren Hilda Carlén. Även i backlinjen har man ett par tunga tapp. Offensivt ser det däremot bättre ut. Hanna Pettersson är tillbaka, Francisca Ordega är inspelad i svensk fotboll och Pauline Hammarlund är ett spännande nyförvärv. Kanske är det offensiven som räddar Piteå?

Lydia Williams

9) Kristianstads DFF
Ytterligare ett svårtippat lag. KDFF var fjolårets besvikelse med sin niondeplats. Har dessutom tappat måldrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Med tanke på att ekonomin är ansträngd får man nog klara sig med de spelare man har. I fjol var det defensiven som kollapsade. Trots att man har landslagsmålvakten Hedvig Lindahl som sista utpost var det bara usla Sunnanå släppte in fler mål i serien. I år måste nog Elisabet Gunnarsdottir:s lag hitta bättre organisation i försvarsspelet. Annars riskerar man att bli rejält indraget i nedflyttningsstriden. Å andra sidan finns det offensiv kraft i laget, och med rätt medvind från start så kan det bli en placering flera snäpp uppåt i tabellen.

Hedvig Lindahl

8) Eskilstuna United
Det här är en chansning. Men Eskilstuna gick upp på defensiv stabilitet, vilket är en mycket bra grund. Dessutom har man värvat klokt genom att ta in ytterligare stabilitet. Frågetecknet har varit offensiven, men Gaelle Enganamouit och Pamela Conti känns som ett spännande forwardspar. Dessutom känns Eskilstuna som ett lag man inte vill ge fasta situationer på offensiv planhalva. I truppen finns nämligen ett antal fina fötter, och flera starka huvudspelare. Eskilstuna är en riktigt intressant debutant.

7) Vittsjö GIK
Ytterligare ett svårtippat lag. Ett tag i vintras såg jag laget som nedflyttningskandidater. Men känslan är ändå att man till slut fått ihop en stark trupp. Finska målvakten Minna Meriluoto är en personlig favorit. Kan hon bara bli frisk, och hålla sig skadefri, så har Vittsjö en rejäl trygghet som grund. Framåt tror jag att formstarka Jane Ross kommer att göra de mål som krävs för att hålla distansen till nedflyttningsstriden.

Minna Meriluoto

6) Tyresö FF
Här är det allra mest svårtippade laget. Ingen vet ju hur truppen ser ut efter sommaren. Jag hoppas att Tyresö klarar krisen. Jag hoppas också att klubbledningen inser hur viktig den här våren är för deras framtid. Man får helt enkelt inte göra några misstag. Det enda rätta är att bygga om från grunden, genom att skapa förtroende både hos spelare och sponsorer. Låt det ta några år. Och se till att ha någon eller några miljoner på banken innan man börjar en ny satsning. Även om det blir en total nystart efter sommaruppehållet gissar jag att laget har samlat så många poäng i serieupptakten att det räcker för övre halvan. Men det kan ju lika gärna bli konkurs – och jumboplats. Noterbart är att sex spelare kommer nästan direkt från andra sidan jorden till morgondagens premiär. Så jetlag kan fälla Tyresö i Skåne i morgon.

5) Göteborg FC
Ett av seriens allra mest svårtippade lag. På pappret har man en trupp för topp tre. Men pappret kan ju inte spela. Man brukar ju säga att kontinuitet är ett segervapen, och det är alldeles för många förändringar i både trupp och startelva för att jag skall våga tippa GFC högre upp i tabellen. Laget har av tradition varit trögstartat i serien. Med en dåligt samspelad startelva talar mycket för att våren blir avgörande även i år. Framåt höstkanten borde nämligen det här laget vara riktigt starkt. Och holländska nyförvärvet Lieke Martens kommer att bli en attraktion i årets serie. Som boråsare varnar jag även för Sara Lindén, som verkar vara tillbaka på allvar.

Lieke Martens

4) Umeå IK
Med Lina Hurtig och Jenny Hjohlman som vasst anfallspar och med Emma Berglund tillbaka i mittförsvaret bör UIK kunna vara ett lag för medaljstriden. Men det är långt ifrån självklart. Man har en ny tränare och man har bytt ut några etablerade spelare och ersatt med unga talanger. Med skador på fel spelare, och en dålig start, så kan det bli undre halvan.

Emma Berglund

3) Kif Örebro
Det här är en chansning. Laget var väldigt starkt i fjol, men slutade ändå ”bara” sexa. Man var nämligen väldigt beroende av Sarah Michael. Så när nigerianskan saknades för skada hade laget en djup svacka. Nu har Michael skadeproblem från start på serien, vilket är illavarslande. Klart är även att Nigerias VM-kval krockar med de två sista omgångarna. Och utan sin starka forward skulle Kif lika gärna kunna hamna på seriens undre hälft. Två unga Kifspelare som jag är nyfiken på inför den här säsongen är Linda Hallin och Michelle De Jongh. Båda är stora talanger som missade fjolåret på grund av knäskador. Genombrott i år?

Sarah Michael

2) Linköpings FC
Hade det inte varit för att nyckelspelaren Pernille Harder missar serieinledningen så hade jag kunnat tänka mig att tippa LFC som etta. I fjol tappade laget guldchansen direkt i serieupptakten, där man bara tog tre poäng på de fyra första matcherna. Höstspurten var däremot mäktig, och man har värvat klokt. Exempelvis kan har norska Kristine Minde förutsättningar att bli en av seriens stora attraktioner i år. Dessutom är ju Stina Blackstenius ett år bättre. Hon borde kunna göra 15–20 mål i år, vilket ger laget förutsättningar för att kvala in till Champions League 2015/16.

Pernille Harder

1) Rosengård
De regerande mästarinnorna från Malmö är med rätta skyhöga favoriter. Även om truppen känns tunnare i år än i fjol så är också konkurrensen sämre. Så om bara spelare som Ramona Bachmann, Therese Sjögran och Anja Mittag hittar formen borde det kunna bli en minst lika stor segermarginal som i fjol.

Det var årets damallsvenska tips. Elitettan har jag dålig koll på. Men känslan är väl att vi hittar nästa års två damallsvenska lag i kvintetten Sunnanå, Mallbacken, Hammarby, Djurgården och Kvarnsveden.

Spelet kan börja…

Många tv-sända VM-kvalmatcher trots allt

Publicerad den 5 april, 2014 av Johan Rydén

Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.

Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.

Vår startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Hanna Folkesson – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia Schough – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.

Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.

Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.

Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.

Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.

Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…

* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:

15.00: Ryssland–Slovenien
15.30: Italien–Spanien
16.00: Irland–Tyskland
16.00: Schweiz–Malta
18.30: Skottland–Polen
20.50: Frankrike–Kazakstan

Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.

Toni Duggan

En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.

* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira Musovic – Elin Björklund, Nathalie Björn, Elin Karlsson, Nellie Karlsson – Filippa Curmark, Fanny Andersson, Julia Wahlberg, Lotta Ökvist – Stina Blackstenius, Lina Hurtig.

* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.

Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.

De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.

Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.

Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.

* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.

Står Tyresö för tidernas skandal inom damfotbollen?

Publicerad den 16 mars, 2014 av Johan Rydén

Ju mer uppgifter som kommer fram om Tyresö, desto mer blir känslan att klubbens fantastiska resa kommer att sluta med tidernas kollaps.

Tyvärr har vi ju här i Boråsområdet haft ett antal krisklubbar i olika sporter de senaste åren. Och erfarenheten från de kriserna är att sponsorer inte är speciellt intresserade av att hjälpa de klubbar som är illa ute, utan tvärtom helst flyr sjunkande skepp. Ingen vill nämligen pumpa in pengar i ett konkursbo.

Jag har således svårt att se hur Tyresö skall kunna klara krisen utan konkurs. Det enda som skulle kunna tänkas vara räddningen är om någon miljardär nu direkt är beredd att kliva in och rädda verksamheten, som Dan Olofsson gjorde när LdB FC Malmö var illa ute i fjol.

För fattar jag rätt får inte Tyresös rekonstruktör chansa, och likt klubbledningen hoppas på att Champions League skall lösa allt. Han måste agera direkt. Och med en miljon kronor per månad i lönekostnader så är tiden knapp. För skuldberget riskerar ju att bara växa och växa. Jag tror att han tycker att 7,8 miljoner kronor är illa nog.

Här bör poängteras att den statliga lönegarantin bara är ett lån. Om bolaget överlever rekonstruktionen måste pengarna betalas tillbaka. Så även om det blir ett ackord där skulderna skrivs ner med 75 procent kommer lönebördan att vara riktigt tung för klubben framöver.
Visst blir den bördan nästan halverad när kontrakten för Marta, Veronica Boquete och Caroline Seger löper ut. Frågan är ju dock om klubben har råd att ens behålla Marta och Vero så länge. Lönegarantin har ju tydligen ett tak på knappt 200 000 kronor. Och risken är väl att det taket redan överskrids i den löneutbetalning som ligger tio dagar framåt i tiden.

Många frågor väcks kring den här soppan.

Och de senaste dagarna har vi presenterats ganska många svar. Inte från klubben, utan från media. Jag tycker att vi har fått se en väldigt balanserad, bred och totalt sett mycket bra mediebevakning av krisen. Det har inte varit något drev, utan alla artiklar har känts relevanta. Här skall nog Tyresö vara lyckligt att man sysslar med damfotboll och inte herrfotboll eller herrishockey – för då hade krisen inte skildrats så här återhållsamt.

Spontant känns det ju numera som att soppan kan bli ihågkommen som damfotbollsvärldens största skandal någonsin. Någon som kan komma på någon skandal som når upp till den här nivån?

Tänk er vilken katastrof det skulle vara för sporten om Tyresö vinner Champions League i maj, bara för att gå i konkurs någon månad senare.

Här har fotbollen ett problem. Det går alltså att fuska sig till den finaste av titlar utan att man kan bli stoppad på vägen. I andra sporter kan man diska segrare i efterhand, men sådana åtgärder går inte att ta till mot ekonomisk dopning inom fotbollen.

Gissa om någon i Uefas ledning önskar att Tyresö skall vinna Champions League? Knappast va. Jag är rätt säker på att många tummar kommer att hållas i smyg för att Neulengbach skall skrälla redan i kvartsfinalen, så att man slipper fokus på dålig ekonomi under resten av turneringen. Lika lite lär Svenska Fotbollförbundet önska att Tyresö skall vinna Svenska cupen eller damallsvenskan i år.

Jag såg att damfotboll.com i sin blogg tycker att Stockholmspressen tävlar om vem som är bäst på att ”kunna vrida runt kniven ytterligare varv i det blödande Tyresö FF AB.” Det är en vansinnigt dålig skrivning. Inte bara för att det inte finns något Tyresö FF AB. Som jag ser det är Tyresös egen klubbledning de enda som har vridit kniven. Den klubbledningen som i januari skrev så här på sin hemsida när man presenterade de ekonomiskt oförsvarbara värvningarna av fyra brasilianska landslagsspelare:

”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”

Kreativt tänk…

Uefa och Svenska Fotbollförbundet ser garanterat helst att Tyresö löser sin kris i eftermiddag. För risken är annars att klubben kommer att förstöra hela den här säsongen för europeisk och svensk damfotboll.
Damallsvenskan lär Tyresö nog få svårt att vinna med en trupp där spelare efter spelare troligen kommer att tvingas lämna. Men den 6 (eller 7) augusti är det sannolikt så att klubben spelar final i Svenska cupen. Då kan förbundet tvingas fira en klubb som redan har dömts till tvångsnedflyttning för fusk.

I går började de hårda krönikorna om Tyresös fusk att dyka upp. Simon Bank i Aftonbladet skrev att ”idrottsmoraliskt är det inget annat än kriminellt”. Och Sydsvenskans Max Wiman tyckte att man måste agera mot den ekonomiska dopningen.

Att Tyresö i fjol tog hjälp av 4,5 miljoner kronor som inte fanns borde få konkurrenterna att koka av ilska. Nu har ju dock många andra klubbar liknande problem med ekonomin, fast i mindre skala. Det har gjort att opinionen hittills varit ganska lugn.

I går tog dock Vittsjös tränare Thomas Mårtensson bladet från munnen. I den här artikeln fördömer han Tyresös ledning, och han säger att han skall uppmana dem att söka till Lyxfällan…

Mårtensson har anledning att vara upprörd. För lagen i damallsvenskan riskerar att bli stora förlorare i den här soppan. Den tvångsnedflyttning som verkar oundviklig lär inte verkställas förrän inför nästa års seriespel. Förbundet kommer ju inte vilja göra om i serierna så här nära avspark.
Det gör just nu lagen i elitettan till soppans vinnare. Reglerna säger nämligen att det tvångsnedflyttade lagets plats – förutsatt att det har slutat topp tio – skall fyllas av det tredjeplacerade laget från elitettan.

Är tvångsnedflyttningen klubbad innan seriestart hoppas jag dock att förbundet och EFD här kan få till en tillfällig ändring, så att bara ett lag (utöver Tyresö då) flyttas ner från damallsvenskan i år.

* Fotbollsmässigt vann AIK med 5–0 mot Kvarnsveden i cupen i går. I en träningsmatch vann Umeå med samma siffror mot Sunnanå. Där var Emma Berglund målskytt.

* F17-VM drog i gång i natt. Resultat och tv-klipp därifrån går att se på den här länken.

Comeback av Emma Berglund

Publicerad den 8 mars, 2014 av Johan Rydén

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup:

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

En blogg om internationell damfotboll

Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå

Etikettarkiv: Emma Berglund

En oväntat positiv slutrapport

Elvan som skall rädda Sundhages jobb

Damallsvenskan 2014 och 2015

2014 års utmärkelser

Schelin, Tyskland, Berglund, AIK och Australien

Frågetecken höjda för Sundhage

Tankar kring landslaget – och Schelin

Här är min VM-trupp till Kanada 2015

Skadad Rohlin och vasst Göteborg

Berglund tillbaka – som väntat

Jitex är nog inget nytt Sunnanå

Tankar kring damallsvenskan 2014

Många tv-sända VM-kvalmatcher trots allt

Står Tyresö för tidernas skandal inom damfotbollen?

Comeback av Emma Berglund