De här senaste dagarna har mästerskapströttheten slagit till. Jag har fått försöka använda tiden på bästa sätt för att klara det tuffa program som jag satt upp, med tio matcher på de 13 dagar jag kommer vara här nere i Nederländerna.
I går var jag i Breda och såg Schweiz–Frankrike 1–1 i grupp C. Mer om den gruppen strax, men jag tänkte börja med Sverige. Sedan förra inlägget har jag varit på två pressträffar, sett en ”avbytarträning” samt läst ikapp mig på vad som rapporterats kring Italienmatchen.
Och jag måste säga att jag är lite chockad över hur mycket kritik Pia Sundhage har fått för matchningen av laget. Det är nästan som att Italienmatchen anses ha varit viktig.
Nu, med facit på hand, är det klart att Sverige sannolikt på pappret hade fått en ”lättare” väg till finalen vid gruppseger.
Det troliga är ju att övre halvan blir:
England–Frankrike
Nederländerna–Sverige
Och den undre:
Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien
Men det där visste inte Sundhage inför avspark i tisdags. Hon kunde inte heller ta för givet att det räckte med seger mot Italien för att vinna gruppen. Det fanns ju anledning att tro att Tyskland skulle kunna vinna med bra mycket större siffror än 2–0.
Sundhage valde att se till att det egna laget fick maximala förutsättningar inför slutspelet. Det tycker jag att hon borde få beröm för. Nu vet jag förstås inte hur England och Spanien matchar sina trupper i kväll, men av de sex lag som är framme i kvartsfinal har Sverige minst slitage på sina nyckelspelare. Det är något som vi bör ha nytta av nu när det inte längre går att spara spelare.
Till helgen nollställs ju allt, vid avspark i Doetinchem har Nederländerna inte någon sportslig nytta av att de tog nio poäng i gruppspelet och Sverige bara fyra. Det kommer att vara 0–0 och lika förutsättningar för båda lagen ändå.
Fysiskt kommer i stället Sverige att ha fördel av att de har matchat sina spelare klokare, medan Nederländerna har varit tvunget att slita stenhårt på sin startelva för att ta sig vidare. Möjligen jämnas det där ut av att Nederländerna har haft en vilodag mer.
Rätt många hävdar för övrigt att Danmark är en väldigt mycket lättare motståndare än Nederländerna. Det tycker inte jag. Dels tror jag att det är bättre för Sverige att möta Nederländerna, för svenska lag är bättre när de får slå lite ur underläge. Och mot värdnationen blir inte Sverige den klara favorit som många hade sett vårt lag som om vi ställts mot danskorna.
Dels såg jag gruppfinalen mellan Nederländerna och Danmark i Rotterdam i förra veckan, och visst var Nederländerna klart bäst de första 20 minuterna. Där stod hemmalaget för en imponerande startoffensiv, som gav ledning med 1–0 på en solklar, men onödig straff. Efter 20 minuter hade jag 3–0 i klara målchanser till Nederländerna.
Men efter 90 minuter hade jag 6–3 i klara målchanser till Danmark. Danskornas dominans under den andra halvlekens första 30 minuter var så stor att jag kände att Danmark är ett klart underskattat lag. Jag tror exempelvis inte att Tyskland skall jubla för mycket över att ställas mot Pernille Harder och de andra på lördag.
För svensk del på lördag gäller det att stå emot hemmalagets startoffensiv. Nederländerna har varit väldigt bra i matchupptakten på alla tre matcherna. Däremot har man tröttnat rätt rejäl på slutet. Tiden talar alltså för Sverige.
Dessutom har ju Pia Sundhage visat att hon är bra på att leda lag i utslagningsmatcher. Det är ju bara Tyskland som besegrat hennes svenska landslag i en direkt avgörande match.
Sedan Italienmatchen har Sveriges spelare fått ytterligare vila. I går var det rehab för de som spelade, medan övriga tio körde ett fotbollspass. I dag har alla fått träningsledigt.
Jag kikade på träningen i går, och utöver att Sundhage visade fin känsla när hon matade inlägg till forwards på slutet, var det Emma Berglund som fick min uppmärksamhet.
Eller snarare Berglunds fantastiska passningsteknik. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på det tidigare. Men jag fick upp ögonen på uppvärmningen inför Italienmatchen, när Berglund och Nilla Fischer stod och slog korta passningar till varandra.
Medan Fischers bollar ofta hoppade och studsade gick nästan varenda passning från Berglund spikrakt. Bollen gled liksom fram på gräset och kom perfekt till Fischer.
På gårdagens träning stod jag och studerade spelarnas passningstillslag, och Berglunds var verkligen i särklass. Kul att se ett så vackert tillslag.
Det var däremot ingen riktigt vacker match jag fick se i Breda i går. Vackra bilder kom däremot ifrån Rotterdam, från Österrikes firande av sin gruppseger. De ser ut att ha kul, de österrikiska tjejerna:
Medan Österrike dansade sig till gruppsegern snavade sig Frankrike fram till andraplatsen. Man gjorde det via 1–1 mot Schweiz i en match där man tilldömdes en vansinnigt tuff målchansutvisning redan i 17:e minuten.
Som grädde på moset gjorde Schweiz mål på frisparken. Det är för övrigt ett fantastiskt vackert nickmål. Ana Maria Crnogorcevic kan knappast få bättre träff med pannan.
— UEFA Women's Nations League (@WEURO) July 27, 2017
Frankrike var utslaget i 56 spelminuter. Under den tiden hade man trots det numerära underläget stort övertag i bollinnehav. Men man skapade bara en riktig målchans, och känslan var att man inte hade den mentala styrka som krävdes för att kvittera. Men i minut 76 fick man frispark strax utanför straffområdet. Och där räddades Frankrike av en jättegroda från Schweiz målvakt Gaelle Thalmann på en frispark från Camille Abily.
Det blev 1–1. Österrike vann gruppen och får troligen möta Spanien i kvartsfinal. För Frankrike väntar med stor sannolikhet alltså England. Österrike spräckte för övrigt också sin målnolla vid 3–0-segern mot Island efter en anmärkningsvärd målvaktstavla.
Gudbjörg Gunnarsdottir, som varit lysande tidigare i turneringen, hanterade den blöta bollen som en badrumstvål, och gav Sarah Zadrazil öppet mål.
Sarah Zadrazil capitalises on goalkeeper error to put Austria ahead.
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) July 26, 2017
Island och Schweiz åkte ut. I schweiziskornas fall berodde det mest på förlusten mot Österrike i öppningsmatchen. I går i Breda visade för övrigt Ramona Bachmann den supernivå som gjorde att jag kallade henne världens bästa spelare för några år sedan. Bachmann har ju varit nere i en svacka under en längre tid. Men i går fanns det där igen, det där otroliga rycket.
Bachmann är för övrigt precis den spelare Frankrike hade behövt. För som det franska laget har uppträtt i de två matcher jag har sett vet jag inte hur de skall kunna skaka England. Frankrike har inte lyckats göra ett enda spelmål ännu. Deras tre mål i turneringen har kommit på straff, hörna och frispark. Och det värsta är att fransyskorna har haft otroligt svårt att ens komma till målchanser i spelet.
Den stora EM-guiden är framme vid den fjärde och näst sista delen. Och fyra lag återstår.
Det är dags att presentera de två lag som jag tror tar bronsmedaljerna, plus att jag tippar vilka spelare som kommer att finnas i toppen av skytteligan. På köpet får ni förstås även veta vilka jag tror möts i finalen.
I del ett presenterades lag 13–16, i del två lag 9–12 och i del tre de lag som enligt mitt tips får åka hem efter kvartsfinalerna. Det ledde fram till följande semifinaler:
England–Norge
Tyskland–Spanien
Nedan ser ni vilka jag tror vann de båda drabbningarna. För här är mina bronsmedaljörer:
Norges finallag 2013
3) Norge
Världsrankning: 11 – har som bäst varit rankade som nummer 2.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Nederländerna den 16 juli 18.00, 2) Belgien den 20 juli 18.00, 3) Danmark den 24 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 35 procent
Tips: Vinner gruppen. Slår Sverige i kvartsfinal, men förlorar mot England i semi.
Profiler: Maren Mjelde, Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.
Trolig startelva (4–3–1–2): Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maria Thorisdottir, Nora Holstad Berge, Elise Thorsnes – Frida Leonhardsen Maanum, Maren Mjelde, Andrine Stolsmo Hegerberg – Caroline Graham Hansen – Kristine Minde, Ada Stolsmo Hegerberg.
Kommentar: Norge brukar nästan alltid ha starka lag i de stora turneringarna. Till Nederländerna kommer Fotballjentene med EM:s på pappret allra bästa forwardspar. För första gången kommer nämligen båda de 22-åriga affischnamnen Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg till ett seniormästerskap skadefria.
Det är ett faktum som gör att det finns anledning att höja ett varningens finger för norskorna, även om Hegerberg hittills inte varit någon fullträff i mästerskap. Men kanske att den smarta straffområdesspelaren hittar målet på allvar nu när hon backas upp av härligt kreativa Graham Hansen.
Norge har nu genomfört sin generationsväxling, och känslan är att man har varit på uppgång i några år nu. Man nådde ju överraskande EM-finalen 2013 med en blandning av gammalt och ungt. Och spelmässigt sett var man ännu bättre i VM för två år sedan. Fast där slarvade man bort kvartsfinalplatsen mot England.
Sedan dess har man gjort två byten på förbundskaptenspositionen. Nu är det fjolårets damallsvenska guldtränare i Linköping, Martin Sjögren, som styr. Han har lovat att ge Graham Hansen en fri roll, vilket borde få motståndarna att darra.
Norge lär faktiskt ställa upp med fyra forwards på planen i premiären. Utöver Hegerberg och Graham Hansen hade Kristine Minde i genrepet mot Frankrike (länk nedan) samma roll som i Linköping i fjol. Det innebär att hon anföll som forward, men föll ner som vänster yttermittfältare i försvar. Dessutom har Norge även en forward som vänsterback i Elise Thorsnes. Hon spelar forward i klubblaget Avaldsnes och alltså ytterback i landslaget.
Mot USA för några veckor sedan (1–0-förlust) var Thorsnes väldigt bra i den första halvleken. Hon kom gång på gång farande längs vänsterkanten. I genrepet var däremot vänsterkanten Norges akilleshäl.
När Thorsnes klev framåt öppnades stora ytor bakom henne för snabba Elodie Thomis. Innanför sig hade Thorsnes före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge, som inte har imponerat på mig i de båda landskamper jag sett i år.
Holstad Berge är en av de spelare som ibland blir väldigt stirrig i eget straffområde, precis som många andra i det norska laget. Ett undantag är Maren Mjelde. Som jag ser det är Mjelde en av världens bästa defensiva spelare, hon har en grym defensiv speluppfattning. Troligen kommer förbundskapten Sjögren att spela den före detta Göteborgsspelaren som defensiv innermittfältare.
I genrepet överraskade Sjögren genom att låta då 17-åriga mittfältaren Frida Leonhardsen Maanum göra landslagsdebut. Jag kan förstå valet, för Maanum var så klok och spelskicklig att hon nog till och med får en startplats i 18-årspresent på sin födelsedag i morgon. Som parentes kan nämnas att Maanum är fostrad i den norska talangfabriken Lyn – precis som Graham Hansen.
Kollar vi på den troliga startelvan ovan är jag övertygad om att Sjögren gärna hade velat ha in Ingvild Landvik Isaksen där. Men hon är skadad och troligen inte i speldugligt skick till den viktiga premiären mot Nederländerna i morgon. Risken finns att Isaksen missar hela EM-turneringen.
Sjögren har flyttat runt lite i sin elva, och utöver de nämnda är det här andra spelare som är tänkbara för en start: Emilie Bosshard Haavi (istället för Minde), Ingrid Schjelderup (för Maanum) och Ingrid Spord (på centralt mittfält om Mjelde spelar mittback).
Norge spelar alltså i stentuffa grupp A. Där känns det som blir lite av gruppfinal direkt, när norskorna ställs mot värdnationen i EM:s öppningsmatch. Efter 1–1 i genrepet, borta mot Frankrike tror jag dock att Norge skaffat sig tillräckligt självförtroende för att vinna gruppen.
Det innebär att man enligt mitt tips kommer att ställas mot Sverige i kvartsfinal. Det känns verkligen som ett vidöppet prestigemöte, där mästerskapshistorien talar för norsk seger. Fast på senare år har vi skapat oss ett litet mentalt övertag på våra grannar i väster. Vi vann ju exempelvis den senaste tävlingsmatchen, den i fjolårets OS-kval.
Men då saknade Norge sin stabila förstamålvakt Ingrid Hjelmseth. Nu är hon tillbaka, plus att det känns som att det norska laget är mer välbyggt är i fjol. Så även om kvartsfinalen känns vidöppen är min magkänsla, och således också mitt tips, att Norge vinner kvartsfinalen.
Däremot tror jag att det roliga tar slut för norskorna mot ett starkt och underskattat England i semifinalen. Mitt tips är alltså att det blir bronsmedaljer för Sjögrens tjejer. Men det är ett öppet EM-slutspel, där skillnaden mellan succé och fiasko är liten. Inte minst för lagen i jämna grupp A. Norge är ett av de lag som kan vinna hela EM. Men får man inte till spelet direkt kan man även åka ut redan i gruppspelet.
Jennifer Hermoso
3) Spanien
Världsrankning: 13 – det är Spaniens högsta ranking någonsin.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Portugal den 19 juli 18.00, 2) England den 23 juli 20.45, 3) Skottland den 27 juli 20.45.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 55 procent
Tips: Går vidare ur gruppen som tvåa. Skräller mot Frankrike i kvarten, men faller mot Tyskland i semifinal.
Profiler: Sandra Panos, Irene Paredes och Jennifer Hermoso.
Trolig startelva: Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Andrea Pereira, Leila Ouahabi – Silvia Meseguer, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Amanda Sampedro och Jennifer Hermoso.
Kommentar: Spanien tog brons i EM 1997. Sedan dess har man aldrig varit riktigt nära att få kliva upp på pallen igen. Man nådde i och för sig kvartsfinal senast, men medaljen var ändå inte riktigt nära. I kvarten föll man nämligen med klara 3–1 mot Norge.
I år är förutsättningarna bättre. Med en klockren lottning skulle faktiskt det unga laget kunna ta sig hela vägen till guldmedaljerna. Men Spanien har inte fått någon klockren lottning, utan måste nog slå alla Europas tre bästa lag för att vinna guldet.
Förutsättningarna skulle förbättras sannolikt något om man vinner sin grupp, där man lottats mot starka England. Segrarna i Spaniens grupp D spelar kvartsfinal mot tvåan i grupp C, vilket troligen blir Schweiz eller Island. Skulle spanjorskorna gå den vägen har man en jättechans att ta sig till semifinal. Och väl där kan det boll- och passningssäkra laget talang bli livsfarligt. Spanien har ju under våren vunnit Algarve cup bland annat efter segrar mot Norge, Japan och Kanada.
Man har även vunnit mot Schweiz, och man ledde mot Brasilien så länge man spelade ordinarie. Nyligen besegrade man Belgien med 7–0, ett resultat som bekräftar att det här är ett gäng som är fullt med självförtroende inför det här mästerskapet.
I truppen saknas i och för sig Spaniens största stjärna på senare tid, Vero Boquete. Hon var lagets bästa målskytt i kvalet, men är ändå petad. Förbundskapten Jorge Vilda gjorde nämligen tvärtemot Pia Sundhage – han satsade ungt och lämnade alla spelare som fyllt 30 år hemma.
Men Spanien går ju alltid långt i ungdomsmästerskapen, så unga talanger är ingen bristvara. Och det saknas profiler i den spanska truppen. Ovan har jag valt ut den stabila målvakten Sandra Panos, den meriterade PSG-mittbacken Irene Paredes och lagets forwardsstjärna, den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso.
Men egentligen skulle jag kunna plocka ut rätt många offensiva spelare som profiler. Jag gillar exempelvis Alexia Putellas och Mariona Caldentey väldigt mycket. De är kreativa spelare som dessutom har förmågan att på egen hand slå sin spelare och skapa målchanser. Amanda Sampedro är en annan hyperintressant, offensiv spelare. Och i Marta Torrejon har man en skicklig frisparksskytt. Det här klippet är från torsdagens träning:
— Pedro Castilla Ramos (@PedroCastilla74) July 13, 2017
Offensiven är alltså urstark. Men eftersom Spaniens brister finns i försvarsspelet kommer målvakt Panos och försvarare Paredes bli väldigt viktiga i EM. Duon måste sannolikt storspela om det skall kunna bli spansk medalj.
Mitt tips blir ändå att Spanien slutar grupptvåa bakom ett starkt England. Jag gissar att den engelska fysiken passar spanjorskorna dåligt. Därmed väntar med stor sannolikhet spansk kvartsfinal mot Frankrike.
Där får Spanien slå ur underläge, vilket jag tror passar spanjorskorna utmärkt. Mitt tips där är att de vinner mot ett nervöst och darrigt Frankrike. Det innebär att Spanien får sin andra EM-medalj. Någon final blir det nog däremot inte.
I semifinalen väntar enligt mitt tips Tyskland, ett motstånd som sannolikt passar spanjorskorna rätt dåligt. Så det blir bara en spansk skräll den här gången. Men vänta några år. Redan till VM 2019 lär Spanien vara en riktigt seriös utmanare om guldet.
Enligt mitt tips kommer alltså finalen att se ut så här:
England–Tyskland
Mitt tips kring hur jag tror att finalen slutar kommer i den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Men innan jag sätter punkt för det här avsnittet hade jag tänkt kolla lite på skytteligan.
I de senaste EM-slutspelen har det krävts fyra till sex mål för att bli skyttedrottning. 2005 och 2009 vann tyska Inka Grings på fyra respektive sex mål och 2013 blev Lotta Schelin skyttedrottning med fem fullträffar.
Det brukar inte vara så många spelare som gör tre mål eller fler i Europamästerskapen. Och att hitta de som kommer att göra det i år känns långt ifrån lätt.
När jag tippar skytteligor i mästerskap brukar jag utgå från grupplottningen, alltså kolla vilka lag som har en lottning där de har förutsättningar att göra många mål. Sett till det tror jag att Spanien och England har bra förutsättningar. Jag tror även att Tyskland kan göra många mål på Ryssland. Fast där finns en lurighet. Tyskorna kan ju redan vara klara inför Rysslandsmatchen, så de kanske spelar reservbetonat.
Jodie Taylor
Kollar vi mina finallag har Jodie Taylor och Ellen White varit heta under våren i det engelska laget, men även Fran Kirby kan komma att göra tre mål eller fler.
I Tyskland verkar kvartetten Hasret Kayikci, Svenja Huth, Lina Magull och Sara Däbritz få förtroendet i startelvan. Alla de har möjlighet att bli minst tremålsskyttar i mästerskapet. Men det har ytterligare några tyskor, som exempelvis Dszenifer Marozsan – även om hon ju normalt inte är någon utpräglad målskytt. Anja Mittag är en annan bubblare. Hon har haft dålig form under våren, och börjar nog på bänken. Men hon skulle å andra sidan kunna få spela 90 minuter mot ryskorna.
Jag tror alltså även att Spanien kan komma att göra många mål. Där är Jennifer Hermoso en glödhet kandidat till att vinna hela skytteligan, intressanta Amanda Sampedro skulle kunna vara en annan. Spanien brukar dock sprida målen på ganska många spelare, så det är många som med rätt flyt skulle kunna bland sig i skytteligatoppen.
I Norge kanske det är dags för Ada Stolsmo Hegerberg att kliva fram i ett stort mästerskap. Hon brukar ju vara en pålitlig målskytt. I Frankrike står målhoppet till Eugenie Le Sommer och Marie-Laure Delie, men jag hade inte satsat några pengar på duon – de känns båda rätt formsvaga.
Jag hade inte heller satsat några pengar på någon av de svenska spelarna. Däremot måste ju förstås Vivianne Miedema nämnas. Blir EM hennes stora mästerskap? I hemmalaget känns även Lieke Martens som en tänkbar kandidat.
Sedan har vi ju Danmark där Pernille Harder och Nadia Nadim är pålitliga målskyttar. Men går danskorna tillräckligt långt? Samma sak gäller för Schweiz, där Ramona Bachmann och Lara Dickenmann är två tänkbara skyttedrottningar.
Dagny Brynjarsdottir
Islands Dagny Brynjarsdottir, Skottlands Jane Ross, Österrikes Nina Burger och Belgiens Tessa Wullaert är alla normalt väldigt duktiga målskyttar. Men jag är inte så säker på att deras lag kommer att göra så många mål. Därför väljer jag bort dem.
Dags att sätta ner foten, och ta ett beslut. Jag går återigen på min magkänsla, mitt tips kring skytteligan blir att följande spelare slutar i topp:
1) Jodie Taylor
2) Vivianne Miedema
3) Hasret Kayikci
Sedan tror jag även att Jennifer Hermoso, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer, Sara Däbritz, Ellen White, Amanda Sampedro, Lieke Martens, Stina Blackstenius och Pernille Harder gör minst två mål vardera.
Dags för del två av fem av Den stora EM-guiden. I den här delen presenteras de fyra lag som jag tippar som grupptreor. I den första delen tippade jag vilka lag jag tror kommer sist i de respektive grupperna. Därmed har jag i och med det här inlägget offentliggjort vilka åtta lag jag tror går vidare, och vilka som får åka hem efter tre matcher.
Rent allmänt tycker jag att det är ett ovanligt öppet och svårtippat EM-slutspel som väntar. Visst finns det givna topp- och bottenlag, men det finns också rätt många skrällchanser. Därför har jag vacklat fram och tillbaka kring en hel del tips.
I dagens genomgång finns ett par lag som mycket väl skulle kunna spela semifinal om ett par veckor, men som jag alltså ändå placerar som grupptreor.
Som ni säkert har sett har jag även roat mig med att försöka gissa startelvorna i premiärmatcherna. I vissa länder känns det som att man borde kunna pricka åtminstone nio–tio spelare. I andra har förbundskaptenerna rullat rätt rejält, vilket gör det väldigt svårttippat hur man startar.
Med det sagt, här är de lag jag tippar på placeringarna 9–12:
12) Skottland
Världsrankning: 21 – har som bäst varit rankade som nummer 19.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) England den 19 juli 20.45, 2) Portugal den 23 juli 18.00, 3) Spanien den 27 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent.
Medaljchans: 0 procent.
Tips: Åker ut i gruppspelet, blir trea i gruppen.
Profiler: Lisa Evans och Jane Ross.
Trolig startelva: Gemma Fay – Frankie Fantom Brown, Ifeoma Dieke, Rachel Corsie, Hayley Lauder – Joelle Murray, Leanne Crichton – Lisa Evans, Caroline Weir, Fiona Brown – Jane Ross.
Kommentar: Skottland har svensk förbundskapten, precis som Sverige och Norge. Men oddsen för stora framgångar för Anna Signeul är betydligt sämre än vad de är för Pia Sundhage och Martin Sjögren.
Efter tolv år på posten står Signeul inför sin sista uppgift som skotsk förbundskapten. Inte ens med ordinarie trupp hade det känts speciellt sannolikt att laget skulle kunna ta sig vidare ur grupp D, där England och Spanien är storfavoriter. Och efter att både talangen Lizzie Arnot och sedan även Kim Little drabbats av korsbandsskador och sedan även Jennifer Beattie åkt på en fotskada som gör att hon missar EM, känns avancemang som en ouppnåelig dröm för skotskorna.
Kim Little
Nämnda Kim Little är ju en av Europas och världens allra bästa spelare, och hade lämnat en stor lucka efter sig i samtliga EM-lag. Hon är en tvåvägsspelare som hade kunnat förse vassa Jane Ross med rätt bollar.
Nu finns det ändå flera helt okej spelare i Skottlands EM-trupp, men det finns för få internationella toppnamn för att kunna skaka England eller Spanien. Men skotskorna bör ha en bra chans att vinna mot Portugal i den andra gruppmatchen.
Bland spelarna att hålla lite extra koll på är forward Jane Ross redan nämnd. Hon har ett härligt tillslag och kan göra mål både från distans och i straffområdet. Målvakten Gemma Fay är rutinerad och rätt stabil. Mittbackarna Jennifer Beattie och Rachel Corsie håller god klass och Caroline Weir har en fin speluppfattning.
För några år sedan höll Lisa Evans högsta världsklass som kantspelare. Evans har dock två rätt svaga säsonger i Bayern München bakom sig. Nu skall hon starta om i Arsenal, och faktum är – skall Skottland ha minsta chans att skaka England och Spanien måste kvicka Evans hitta tillbaka till toppformen.
Skottland var ju i Växjö och mötte Sverige för ett tag sedan. Då ägnade man cirka 88 av de 90 minuterna till att slå ifrån sig. Visst höll man emot länge, men den starkaste känslan jag fick kring det skotska laget på Myresjöhus Arena var att det är ett väldigt uddlöst lag.
11) Italien
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 10.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Ryssland den 17 juli 18.00, 2) Tyskland den 21 juli 20.45, 3) Sverige den 25 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 5 procent
Tips: Åker ut i gruppspelet.
Profiler: Melania Gabbiadini
Trolig startelva: Laura Giuliani – Sara Gama, Cecilia Salvai, Elena Linari, Elisa Bartoli – Melania Gabbiadini, Alia Guagni, Daniela Stracchi, Barbara Bonansea – Ilaria Mauro och Cristiana Girelli.
Kommentar: Italiensk damfotboll har haft en väldigt negativ trend de senaste åren, och laget har fallit på rankingen.
Dock har man en ganska stolt historia – och hittills har Italien slutat topp åtta i alla de EM-turneringar som spelats. Samma sak gäller för övrigt för Sverige. Men i år talar allt för att en av de sviterna kommer att spricka. För inte missar väl Tyskland kvartsfinal?
Med tanke på resultaten de senaste åren ligger det närmast till hands att tippa att det blir Italien som missar kvartsfinalspelet. I EM-kvalet kom Antonio Cabrini:s lag tvåa i sin grupp bakom Schweiz. Där föll man mot schweiziskorna med 3–0 hemma och 2–1 borta. I övrigt samlade man full poäng mot Tjeckien, Nordirland och Georgien.
2017 har sportsligt sett varit ett katastrofalt år för Italien. I Cypern cup föll man exempelvis med 3–0 mot Nordkorea, 4–1 mot Belgien och hela 6–0 mot Schweiz.
Trots det har den svenska Italienspionen Thomas Dennerbyskickat en varning för det italienska laget, som han menar är tuffare än man tror. Kanske bygger han den varningen på att italienskorna har gjort ett kanonresultat i år – 1–1 mot England i april:
Englandsmatchen gav dock inte bara positiva besked till det italienska laget. Man drabbades av ett blytungt avbräck i minut 37 när Alice Parisi bröt både sken- och vadbenet i samma ben – en skada som förstås gör att mittfältaren missar EM-slutspelet. Parisi är en nyckelspelare för Italien och hon kommer att vara mycket saknad i Nederländerna.
Mot England vaktade Katia Schroffenegger det italienska målet. Hon släppte en del konstiga returer, något svenska forwards bör ha i åtanke om det blir Schroffenegger som får förtroendet mot Sverige i EM. Troligtvis får dock Laura Giuliani förtroendet som italiensk förstamålvakt i EM. Läs mer om henne, och om alla andra italienska målvakter och backar i den här utmärkta genomgången.
Det är ju troligt att matchen Sverige–Italien blir helt avgörande för vilka som skall avancera till kvartsfinal. I grunden skall Sverige inte behöva vara speciellt nervöst. Går vårt lag bara in med 100-procentig inställning till matchen är dagens Italien ett lag vi skall klara av att slå.
10) Danmark
Världsrankning: 15 – har som bäst varit rankade som nummer 6.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Belgien den 16 juli 20.45, 2) Nederländerna den 20 juli 20.45, 3) Norge den 24 juli 20.45.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 20 procent
Tips: Utslagna i gruppspelet – slutar trea i grupp A.
Profiler: Pernille Harder
Trolig startelva (3–4–3): Stina Lykke Petersen – Simone Boye Sörensen, Janni Arnth, Line Röddik Hansen – Theresa Nielsen, Line Sigvardsen Jensen, Sofie Junge Pedersen, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder, Sanne Troelsgaard.
Kommentar: Danmark är ett av de lag som jag bedömer ha viss chans att kunna gå hela vägen. Ändå tippar jag att man åker ut redan i gruppspelet. En av orsakerna är den tuffa grupplottningen.
För fyra år sedan tog Danmark medalj utan att vinna en enda match under ordinarie tid. Men trots bara två poäng i gruppspelet gick man vidare som näst bästa grupptrea efter lottdragning mot Ryssland.
Sedan skrällvann danskorna efter straffläggning mot Frankrike i kvartsfinalen innan det blev nya straffar – och förlust mot Norge i semifinalen.
Då var det Katrine S Pedersen och Pernille Harder som tillsammans med målvakten och straffexperten Stine Lykke Petersen bar fram laget. När passningssäkra Pedersen slutade hamnade hela det danska laget i en rätt djup svacka.
Katrine S Pedersen
Men efter några tunga år är Danmark på väg upp igen. Och det är spelgeniet Harder som skall göra det. Hon är numera en av världens allra bästa spelare och hon måste vara i absolut toppform om danskorna skall kunna förstöra mitt tips och ta sig vidare till kvartsfinal.
Fram till i förra veckan trodde jag hårt på dansk kvartsfinal. Man har gjort rätt stabila insatser under hela det här året. Man har uddamålsförluster mot starka England och Kanada, kryss mot likväl starka Australien samt storsegrar mot Portugal, Ryssland och Finland.
Men mitt tips ändrades när danskorna var i Österrike förra veckan och åkte på en riktig käftsmäll. Hemmalaget sprang i cirklar kring förvirrade danskor, och Österrikes segersiffror (4–2) var klart i underkant.
Den smällen tror jag riskerar att ställa till det rätt mycket i det danska självförtroendet. Och man är i en grupp där man inte kommer att få något gratis. Mot Norge och Nederländerna slår man ur litet underläge och även om man besegrade Belgien i höstas vet Danmark att belgiskorna kan vara farliga. Belgien vann nämligen med 2–1 i Algarve förra året.
9) Schweiz
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankade som nummer 15.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Österrike den 18 juli 18.00, 2) Island den 22 juli 18.00, 3) Frankrike den 26 juli 20.45.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Tips: Åker ut i gruppspelet.
Profiler: Ramona Bachmann och Lara Dickenmann
Trolig startelva: Gaelle Thalmann – Ana Maria Crnogorcevic, Caroline Abbé, Rahel Kiwic, Noelle Maritz – Lara Dickenmann, Vanessa Bernauer, Lia Wälti, Eseosa Aigbogun – Vanessa Bürki, Ramona Bachmann.
Kommentar: På pappret är det Schweiz som skall ta den andra kvartsfinalplatsen från grupp C. Man har ett spännande lag med ett stort antal spelare som spelar på högsta internationella nivå.
Men när jag såg schweiziskorna i genrepet mot England för några veckor sedan blev jag väldigt frågande. Det schweiziska laget var direkt uselt, och 0–4 var smickrande siffror.
Visst saknades många spelare i den matchen på grund av skador. Men även om alla ordinarie kommer tillbaka till EM-premiären mot Österrike riskerar man ha lite för många matchotränade spelare på planen samtidigt.
Lite förvånande för övrigt att Schweiz valt att inte spela en enda landskamp de sista fem veckorna innan EM-slutspelet. De flesta spelarna har ju inte heller haft matcher med sina klubblag under den perioden, vilket borde innebära att Martina Voss-Tecklenburg:s lag kan vara rejält ringrostigt i premiären.
Fast får Voss-Tecklenburg ihop det, och Ramona Bachmann prickar sin formtopp – då är Schweiz plötsligt en tänkbar medaljnation. Då är det faktiskt ett lag som skulle kunna gå hela vägen.
Schweiz har spelare från internationella toppklubbar på i princip alla positioner, utom målvakt. Man har också många olika spetsegenskaper i laget. Bachmann är den vassa genombrottsspelaren, Lara Dickenmann och AnaMaria Crnogorcevic har farten, Vanessa Bernauer är en utmärkt närkampsspelare, Lia Wälti har spelskickligheten och långa Rahel Kiwic är stark i luftrummet.
Jag tror alltså att skadeproblemen gör att Schweiz slutar trea i intressanta grupp C. Men det tipset bygger mest på en känsla. För egentligen skall alltså Schweiz vara tvåa bakom Frankrike. Mycket avgörs för schweiziskorna redan i premiären. Seger mot grannen Österrike och det känns som att vägen ligger öppen mot kvartsfinal. Och väl där väntar sannolikt Spanien, en match där Schweiz långt ifrån är chanslöst.
Hur det schweiziska laget står sig musikaliskt får andra bedöma. Men för sammanhållningen skadar det nog inte att man själva har sjungit in sin kampsång ”United in red”. Det är backen Rachel Rinast som är ledsångare:
Därmed har jag gått igenom vilka åtta lag jag tror kommer att få resa hem efter gruppspelet. Mitt tips är att vi får följande fyra kvartsfinaler:
England–Österrike
Norge–Sverige
Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien
I del 3 avslöjar jag hur jag tror att de fyra matcherna slutar.
Det är rätt många EM-lag som är igång och spelar träningsmatcher i dagarna. I kväll har jag kikat på Schweiz–England 0–4.
Jag hade hyfsat stora förväntningar på det som på förhand kändes som ett möte mellan två medaljkandidater i EM. Båda lagen bör ju nämligen ha goda chanser att ta sig vidare från gruppspelet, och är faktiskt tänkbara motståndare i en kvartsfinal.
I gruppspelet ställs Schweiz mot Frankrike, Österrike och Island medan England möter Spanien, Skottland och Portugal. Det är inte osannolikt att Schweiz blir tvåa i sin grupp, medan England vinner sin – vilket skulle innebära att lagen stöter samman i kvartsfinalen.
Förväntningarna visade sig dock vara överdrivna. För det här var en riktigt dålig match. Framför allt berodde den dåliga spelkvaliteten på att hemmalaget Schweiz var en jättebesvikelse.
Jag är inte helt säker på skadesituationen i den schweiziska truppen, men vet att Ramona Bachmann vilade på grund av en liten känning. Förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg valde att ställa upp med en startelva där även Vanessa Bernauer, Vanessa Bürki, Caroline Abbé, Lara Dickenmann, Martina Moser, Cinzia Zehnder och Fabienne Humm saknades.
Jag vet inte om Voss-Tecklenburg ville testa bredden på sin trupp, eller möjligen ge nya spelare chansen att slå sig in i EM-truppen. Hennes spelare hade hur som helst svårt att slå två passningar i rad till rätt adress, och Schweiz såg verkligen inte ut som något kommande slutspelslag i EM.
England behöver inte testa vilka som skall med till EM, förbundskapten Mark Sampson tog ju ut den engelska truppen redan innan vårens ligaspel drog i gång. I dag tyckte jag inte att England spelade speciellt bra, men det behövde de å andra sidan inte. För de hade 4–0 i mål och 3–0 i ramträffar redan efter 63 minuter.
Då gjorde Sampson fem byten på en gång, samtidigt som Schweiz började byta in några av de ovan nämnda spelarna. Den sista halvtimman blev mållös, men det var varken speciellt kul eller välspelat.
Jordan Nobbs gjorde Englands första mål och spelade fram till de två sista. Nobbs fullträff ser du här:
England lär göra upp med Spanien om segern i grupp D. Båda känns faktiskt som rejäla utmanare om guldet. Men det lag som kommer tvåa får en tuff väg mot finalen, för det ställs sannolikt mot Frankrike redan i kvartsfinal.
Spanien har också spelat landskamp i dag. De mötte Brasilien, ledde med 1–0, men tappade till 1–2 på slutet. Jag har ingen koll på hur spanjorskorna bytte, men här är målen från matchen.
Första det spanska ledningsmålet som Vicky Losada rullade in från straffpunkten i mitten av den första halvleken:
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) June 10, 2017
Spanien öppnar EM med möte med grannlandet Portugal. Sannolikt har portugisiskorna EM:s svagaste lag. Den uppfattningen förstärktes när laget föll hemma mot Wales med 2–1 i torsdags.
Det walesiska 1–0-målet av Hayley Ladd är värt att även se ur en annan vinkel…
We're back underway in Portugal… But first, 👀 at this goal from @HayleyLadd!
Portugals mål gjordes av Linköpings Claudia Neto, från höjdpunkterna ovan kan man konstatera att hon är otroligt viktig för sitt landslag. Hon är ju inblandad i alla portugisiska anfall. Neto och övriga portugisiskor får chans till revansch i morgon, då lagen möts igen. Då är det även returmöte mellan Ryssland och Serbien. I torsdags vann ryskorna med 5–2 efter att Serbien haft ledningen med 2–0.
Den sista matchen med EM-intresse som spelades i torsdags var Irland–Island 0–0. Därifrån har jag inte sett några bilder.
Även i går spelades det några landskamper. Den mest intressanta var Nederländerna–Japan 0–1. Där bjöd Kumi Yokoyama på ett fantastiskt segermål:
Sverige–Skottland spelas på tisdag. Då har vi även intressanta matcher som Belgien–Japan, Nederländerna–Österrike och Island–Brasilien. Redan i morgon spelar Norge–USA. I morgon spelar även Kanada och Costa Rica returmöte. De spelade även natten mot i går. Då vann Kanada med 3–1. Ett klipp med lite annorlunda kameravinklar från den matchen finns här:
Linköping har presenterat sin nya tränare. Det blev lite oväntat Kim Björkegren, senast i Hovås Billdal.
Hovås Billdals bänk
Eftersom Björkegren är från Linköping och hjälpte dem som scout så sent som hösten 2014 antar jag att klubben har bra koll på sin nya tränare.
Själv kände jag till honom innan gårdagens besked, dock utan att veta något om hans fotbollssyn. Det jag noterat är att han var omtyckt i sina senaste klubbar, samt att han hoppat väldigt mellan olika jobb de senaste åren.
2013 tränade han Älta i elitettan, 2014 hade han hand om Tyresös F19 fram till konkursen, 2015 var han i herrtvåan i Gauthiods herrlag och 2016 var han drygt ett halvår i Hovås Billdal, innan han hoppade av. Nu är tanken att han skall tillbringa tre år i LFC.
Irma Helin
I dag presenterade LFC dessutom ett bra nyförvärv i Irma Helin. Det är en spelare jag imponerats av i Piteå i år. Det skall bli kul att se vad hon kan göra hos de svenska mästarinnorna.
Kollar man in deras trupp tycker jag att man har väldigt väl förspänt i backlinje och på mittfält. Det är de där utpräglade målskyttarna som saknas. I nuläget har man egentligen bara Marija Banusic som är en utpräglad forward. Nya duon Lina Hurtig och Johanna Rasmussen är ju båda spelare som går att använda både på mittfält och som forwards.
Jag antar att LFC jagar ytterligare en utpräglad forward. Jag har inte sett någon uppgift på hur de tänker. Ni som håller till i Linköpingstrakten, har det skrivits något om klubben planerar ytterligare värvningar?
Strax efter mitt förra inlägg exploderade närmast silly season i franska D1 Feminine. Först presenterade PSG Kanadas duktiga vänsterspelare Ashley Lawrence, sedan kontrade Lyon med att värva tyska mittbacken Josephine Henning.
Det har även förekommit spekulationer om att Kanadas mittback Kadeisha Buchanan skall vara på gång till Lyon. Hon är duktig, men personligen tycker jag att Buchanan är överskattad. Som signaturen noone konstaterade i en kommantar till min årskrönika var det just hon som gav bort en helt onödig straff till Tyskland i OS-semifinalen. En jättemiss som på sätt och vis kostade ett starkt Kanada en finalplats.
Apropå Lyon och nya spelare har Alex Morgan nu landat i Frankrike. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Europas bästa lag.
En annan amerikanska som skall till Europa är Crystal Dunn. Hon gör Hedvig Lindahl sällskap i Chelsea. Jag måste nog säga att det var en lite oväntad värvning. Personligen tycker jag att Dunn i spelstilen är väl lik Chelseas andra prestigevärvning den här vintern, Ramona Bachmann. Känslan är att de båda kan ta ut varandra.
Vi fortsätter på temat amerikanska flyttar. Nattens bomb i amerikansk damfotboll var uppgifterna att mästarlaget i NWSL Western New York Flash skall vara sålt, och att laget verkar flytta från Rochester i delstaten New York till Cary i North Carolina.
Fram till nu har det ju varit ganska lugnt kring lagen i NWSL. Det har ju inte varit några nedläggningar eller flyttar under de första fyra säsongerna. Men nu är det alltså oro i leden.
Så till Afrika. Där utnämndes i går Nigerias och Arsenals Asisat Oshoala till kontinentens bästa spelare 2016. Grattis.
Hoppar vi vidare till Asien blev Indien Sydasiatiska mästarinnor efter klar seger mot Bangladesh i onsdagens final.
Slutligen en liten koll på Australiens W-league. Där har lagen nu bara tre eller fyra matcher kvar till slutspelet. Sydney FC leder och är i princip slutspelsklara. Det ser även bra ut för Perth Glory och Canberra United. Kampen om den sista slutspelsplatsen står i första hand mellan mästarinnorna Melbourne City och Western Sydney Wanderers.
Melbourne City gör för övrigt ett tränarbyte mitt i säsongen. Fjolårets guldcoach Joe Montemurro flyttar över till herrlaget, vilket gör att Jessica Fishlock blir spelande tränare för damerna.
I det här inlägget tänkte jag ta en sväng runt jordklotet genom att fundera lite kring nyheter från alla världsdelar.
Jag startar i Europa, för gårdagens stora nyhet i damfotbollsvärlden var ju att Ramona Bachmann lämnar Wolfsburg och går till Chelsea. Vissa kallade det för en bomb. Personligen kan jag inte säga att jag var jätteöverraskad.
Ramona Bachmann
Bachmann har inte varit så dominant som man kanske trodde hon skulle vara i Wolfsburg, och ryktena säger ju att Pernille Harder kommer att presenteras som nyförvärv i den tyska storklubben vilken dag som helst.
Man hade således lite på känn att Bachmann var på väg bort. Med tanke på vilken lönenivå hon haft i Wolfsburg fanns det inte många alternativ – ingen damallsvensk klubb har exempelvis råd med Bachmann. Engelska ligatvåan Chelsea var ett av de alternativ som var rimligt, även om det förstås innebär att schweiziskan tar ett trappsteg ner, rent kvalitetsmässigt.
Samtidigt är det tydligt att England som damfotbollsnation hela tiden flyttar fram positionerna. WSL-lagen blir allt starkare, och Chelseas laguppställning håller numera hög kvalitet. Det blir intressant att se hur Bachmann lyckas i Londonklubben. Klubbmässigt har hon ännu så länge bara lyckats visa sin enorma kapacitet i damallsvenskan. Både i USA och Tyskland har det gått lite halvdant för den spelare som jag tycker i sina bästa stunder kandiderar om titeln världens bästa spelare.
Dagens svenska övergång är Jenny Hjohlman:s flytt från Umeå till Kif Örebro. Inte heller det var någon skräll. Örebro håller på att bygga ett riktigt vasst gäng, medan Umeå nu har tappat alla sina landslagsaktuella toppspelare.
Jenny Hjohlman
* Nästa anhalt på min lilla sväng runt jorden blir Oceanien. För det blev ju Nordkorea som tog hem guldet i F20-VM, anmärkningsvärt och imponerande med tanke på att det ju inte är så länge sedan nationen även vann F17-VM.
F20-segern var definitivt inte oförtjänt. Nordkorea hade kanske inte den största maxkapaciteten i turneringen, men man hade helt klart den högsta lägstanivån.
Jag tycker att bronsmedaljörerna Japan var det lag som hade högst toppkapacitet, men japanskorna hade en akilleshäl – mittförsvaret. De få gånger det japanska laget sattes under press blev det väldigt virrigt centralt i backlinjen. Det är för övrigt en tendens jag sett hos fler japanska landslag. Det fantastiskt välspelande F17-laget hade också den bristen, och även i A-landslaget skriker man efter starka mittbackar.
Även Spanien visade hög kapacitet, man besegrade ju Japan i gruppspelet och hade Nordkorea på gaffeln i kvartsfinalen. Även spanjorskorna hade dock lite för djupa dalar.
Tillbaka till Nordkorea. Världsmästarlaget är väldig passningsorienterat och bollskickligt. Jag skulle säga att man vann F20-VM på god organisation. Ibland tyckte jag nog att laget var lätt ”sönderorganiserat”, med det menar jag att man alltid sökte passningar – även i lägen där spelarna borde ha tagit individuella initiativ.
Just det faktumet att spelarna sällan tar individuella initiativ gör att det oftast krävs rätt många tv-matcher för att hitta spelare som glänser i det här nordkoreanska laget. Men i den här upplagan hittade jag snabbt en favorit i mittbacken och tillika lagkaptenen Choe Sol Gyong. Hade hon spelat i Japans lag är jag säker på att japanskorna skulle ha tagit guldet.
Sol Gyong höll ihop det nordkoreanska försvaret på ett imponerande sätt. Framför allt var hon aggressiv, stark i luftrummet och tillräckligt elak för att sätta sig i respekt. Det blir intressant att följa henne framöver.
Det blir även intressant att följa Nordkorea i framtiden. I bloggen Hattrick kunde man häromdagen läsa en intressant notering om att risken är att spelarna inte kommer att nå så mycket längre än så här eftersom Nordkorea spelar för få tuffa matcher och spelarna är fast i hemlandet. Det låter rimligt, det är ju i tuff konkurrens som man kan ta de där extra stegen.
Sammanfattningsvis var det lagen från Europa och Asien som imponerade mest i F20-VM, tyvärr med undantag för Sydkorea och Sverige. Det blev ganska tydligt hur vi halkat efter rent spelmässigt. Stina Blackstenius kraft räckte inte, även om hon tog en fin tredjeplats i skytteligan på samma antal mål (fem) som ettan Mami Ueno från Japan och tvåan Gabi Nunes från Brasilien. Ueno och Nunes placerades som etta och två beroende på att de hade fler assister än Blackstenius.
Apropå Blackstenius väntar vi ju med spänning på hennes besked om framtiden. Det borde väl snart komma.
Caitlin Foord
* Så till Asien där man i helgen korade kontinentens bästa spelare 2016. Det priset gick till Australiens Caitlin Foord – ett välförtjänt pris till en rejält allsidig spelare. Hon är lika bra som central spjutspets som hon är som högerback. Kul att allsidighet kan betala sig.
* Nästa anhalt blir USA, där den haussade collegecupen NCAA avgjordes i helgen. Segern gick till USC Trojans från Los Angeles. Vid en koll på vinnarskolans trupp noteras ett svenskt namn, före detta Djurgårdenspelaren Olga Langenskiöld. Hon var dock inte med i slutspelet, och jag är osäker på hur mycket hon har spelat i mästerskapet.
En som har spelat en huvudroll är Katie Johnson. 22-åringen visade att hon är en iskall avslutare när hon rullade in det 2–1-mål som avgjorde finalen. Sedan punkterade hon även finalen med sitt 3–1-mål. Johnson är intressant eftersom hon är en av många amerikanskor som valt att spela landslagsfotboll för Mexiko. I F20-VM visade ju Mexiko att man är ikapp USA på ungdomssidan, mycket eftersom man lyckats fånga upp många amerikanskor med mexikanskt påbrå.
Mexikanska Johnson blev alltså matchvinnare, men de två största stjärnorna i NCAA-finalen var från Kanada. I det förlorande laget, West Virginia University ingick nämligen de båda OS-bronsmedaljörerna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence.
Här är ett något USC-vinklat finalklipp:
* Nästa hållplats blir Afrika. Där vann Nigerias Super Falcons återigen de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via 1–0-seger mot Kamerun inför 40 000 åskådare i Kameruns huvudstad Yaounde.
Vad jag sett var den nigerianska segern en stöld. Kamerun dominerade matchen stort och radade upp målchanser – utan att hitta rätt. I stället avgjorde Desire Oparanozie för Nigeria i slutminuterna. Se målet här:
I Nigerias segrande lag ingick flera Sverigebekantingar: Rita Chikwelu och Faith Ikidi och Ngozi Okobi. Dessutom var Perpetua Nkwocha assisterande förbundskapten.
* Så ett litet stopp till i Sverige. I veckan har blivande förbundskaptenen Peter Gerhardsson varit på besök hos podden Fotbollsarena Radiosporten. Hör honom här.
Det jag tyckte var mest intressant var snacket om att ett aggressivt försvarsspel är modernt. Det låter intressant, men rent spontant känns det som att det nog skulle vara kostsamt för ett svenskt damlandslag med ett relativt långsamt mittförsvar.
Vi får se vilken typ av spel Gerhardsson kommer att förorda när han har bättre koll på sitt material. Det blir även spännande att se vilka har tänker har runt sig. Jag tycker att det skulle vara önskvärt med nya ansikten på de assisterande posterna också.
* Slutligen återstår en kontinent att besöka, Sydamerika. En spelare därifrån, Venezuelas Daniuska Rodriguez, har blivit den andra kvinna någonsin att nå finalen i Puskas Award – priset för årets snyggaste mål.
Det är verkligen en fin prestation hon gör, och det är kul med damfotbollsmål i en sådan här final, men jag kan faktiskt inte säga att hennes mål tillhör någon av mina favoriter.
I dag samlas landslaget igen, och sedan mitt förra inlägg har Lina Hurtig återigen tvingats tacka nej, hon ersätts av Josefin Johansson. Även Lotta Schelin är skadad och riskerar missa de kommande två landskamperna.
För svensk del finns det dock ingen större nerv i den här samlingen. Troligen tar vi EM-platsen även vid två förluster, men tipset är att vårt lag går igenom kvalet med full poäng.
I Frankrike har det varit större drama de senaste dagarna. Ganska tätt inpå det här landslagsfönstret fick Philippe Bergerôo sparken som förbundskapten. Han ersattes av före detta Sochaux-tränaren Olivier Echouafni.
Det är en förändring som väckt en hel del förvåning i Frankrike. Bland annat är många överraskande av att Echouafni skrev på ett tvåårskontrakt, vilket innebär att hans tid löper ut mittemellan EM och VM. Det rimliga hade ju varit att han antingen kontrakterats bara över EM (knappt ett år) eller över EM och VM (tre år).
I sin första trupp väljer Echouafni att röra om rejält jämfört med OS-truppen. Exempelvis är Gaetane Thiney tillbaka, medan tre startspelare från OS-kvartsfinalen saknas. Nu har jag ärligt talat dålig koll på skadeläget i Frankrike så det kan vara skador som spökar för Jessica Houara d’Hommeaux, Amel Majri och Sakina Karchaoui. Bortplockade var även Elodie Thomis och Sabrina Delannoy.
Där lämnar jag landslagsfotbollen och går in på den senaste tidens ligaspel runtom i världen. Först förstås till damallsvenskan, där det var en riktigt intressant helg.
Personligen har jag haft några riktigt fullmatade dagar på jobbet, vilket gjort att jag inte hunnit titta något på damfotboll på toppnivå under helgen. Matcherna i damallsvenskan har jag således bara sett via höjdpunkter och sociala medier.
Den stora saken är ju förstås att Linköping numera är det enda laget som har SM-guldet i egna händer. Rosengårds kryss i Vittsjö innebär ju att LFC nu har råd att förlora seriefinalen – om man tar full poäng i övriga sex matcher.
Jag noterade att eftersnacket till Rosengårds 0–0-match dels handlade om Sandra Adolfsson och landslaget, dels om domarinsatsen. När det gäller Adolfsson har Vittsjöspelaren visat landslagsklass när jag sett henne i år. Jag hade hellre sett att Pia Sundhage tagit ut henne än stabila Josefin Johansson när Hurtig kastade in handduken.
Så till domarinsatsen. Jag har alltså inte sett matchen, men jag har sett ett klipp med en straffsituation där det är fullständigt oförklarligt hur domare Linn Andersson kan undvika att ge Rosengård straff. Här är klippet:
Nu vet jag att flera av er som följer bloggen tycker att Rosengård fick en felaktigt dömd straff mot Göteborg i förra omgången, men där håller jag inte med. Den straffen var korrekt dömd – man får inte tackla icke bollförande spelare. Däremot var den vansinnigt onödig, Göteborgsspelaren hade ju ingen anledning att sätta den tacklingen.
Apropå Göteborg ser det ju om som att även de utsattes för ett justitiemord i går. Vid Djurgårdens 1–0-mål ser det ju inte ens ut att vara nära att hela bollen skall ha passerat linjen. Att signalera för mål känns som ett galet beslut från den assisterande domaren – som ju inte befinner sig i linje vid situationen, utan ett par meter upp i planen.
Tråkigt. För Djurgården var det en udda seger, man vann med 2–1 utan att göra ett enda mål…
I botten skaffade sig Kvarnsveden marginal genom bortaseger i Örebro. Varken Vittsjö, Kvarnsveden eller Örebro är ännu på helt säker mark, men det känns ändå som att det blir två av Kristianstad, Mallbacken och Umeå som tvingas ner en division.
Så en kort koll i övriga ligor. Jag börjar den kollen i Frankrike, där det var ligapremiär i helgen. Som vanligt är det Lyon som är storfavorit och PSG första utmanare, sedan gör Montpellier och Juvisy upp om tredjeplatsen.
I premiären visade Eugenie Le Sommer att hon tänker utmana Ada Stolsmo Hegerberg om skytteligasegern i vinter. Le Sommer gjorde nämligen hela fem mål när Soyaux besegrades med 9–0, medan Hegerberg stannade på två. Kul att Caroline Seger fanns med i Lyons startelva, hon byttes ut om Kheira Hamraoui i 54:e minuten.
Sofia Jakobsson gjorde 5–0-målet när Montpellier vann med just 5–0 mot Metz. Jakobsson spelade hela matchen, däremot fanns inte Linda Sembrant med i laguppställningen.
I Tyskland är Potsdam och Essen enda fullpoängarna efter två omgångar. Potsdam vann klassikermötet med Frankfurt med klara 3–0. De båda storfavoriterna Bayern München och Wolfsburg tog sina första segrar efter att de tilltänkta skyttedrottningarna levererat. Vivianne Miedema satte Bayerns segermål mot Jena och Anja Mittag och Ramona Bachmann gjorde målen när Wolfsburg besegrade Leverkusen.
Veckans målskytt var dock Lena Petermann som gjorde tre av Freiburgs mål i 5–0-segern mot Duisburg. Med sina tre mål delar Petermann skytteligaledningen med Tabea Kemme och Mandy Islacker.
Till England där Kosovare Asllani byttes in i slutminuterna när Manchester City vann med 1–0 borta mot Arsenal i helgen. Segern innebär att City är klart för nästa års Champions League. Det innebär också att City bara behöver tre poäng till för att säkra ligasegern.
Slutligen till USA där det noterades nytt publikrekord i NWSL. Det handlade förstås om Portland, där den nya noteringen skrivs till 21 144 åskådare.
Det var sista hemmamatchen i grundserien för Thorns, som slutar på det fantastiska hemmasnittet 16 945 personer. Det, och 3–2-segern mot Western New York Flash firade laget så här:
Med en omgång kvar att spela ligger det totala publiksnittet i NWSL på 5 590, en siffra som visar att det går att locka folk till damfotbollsmatcher, även i en liga där stjärnorna periodvis är frånvarande.
I år har NWSL bestått av tio lag, det mesta talar för att den siffran kommer att öka de närmaste åren. Det är förstås kul för damfotbollen.
Sportsligt lever viss spänning in i slutomgången. Det handlar dels om Washington eller Portland skall ta hem grundserien, dels om Western New York Flash eller Seattle Reign skall ta den fjärde och sista slutspelsplatsen. Tyvärr har inte NWSL gemensam starttid för sista omgången, vilket känns något tveksamt.
Klart är dock att Flash möter jumbon Boston på bortaplan och bör ha goda chanser att ta den trepoängare som krävs för att få spela slutspel.
I Norge var det cupomgång i helgen. Efter den står det klart att LSK och Röa gör upp om den ena norska mästartiteln i cupfinalen senare i höst. När det gäller den andra mästartiteln, alltså ligan, knappade Avaldsnes in tre poäng på LSK. Men LSK kommer fortfarande att ha minst fyra poängs försprång när alla lag spelat lika många matcher.
Slutligen till Japan. Där har NTV Beleza kopplat ett rejält grepp om grundserien. I helgen besegrade man Inac Kobe Leonessa med 3–0. Beleza har sju poäng ner till nya tvåan Vegalta Sendai och trean Parceiro Nagano. Kobe ligger fyra, tio poäng från serieledning.
I Japan delar man ju upp serien i en mästerskaps- och en nedflyttningsserie efter 18 omgångar. Det är sex omgångar dit och i nuläget är även Albirex Niigata och Iga Kunoichi på rätt sida strecket. Men även JEF United är i högsta grad med i kampen om en plats i mästerskapsserien. Övriga tre lag är avhängda.
Landslagsuppehållet är över och även om svenskt fotbollsfokus för tillfället är riktat mot landslagsfotboll för herrar går damallsvenskan nu in i ett rätt viktigt skede.
Det skall spelas fem omgångar under herr-EM, fem omgångar innan det blir OS-uppehåll. I morgon lördag drar det igång med fyra matcher.
Det handlar om den åttonde omgången, en omgång där tabellens undre halva står i fokus. Sex av de sju lagen på undre halvan har inbördes möten. Personligen är jag extra spänd inför matchen Kvarnsveden–Umeå. Men även Vittsjö–Mallbacken och Djurgården–Kristianstad känns heta.
Vittsjö och Djurgården kan skaffa sig rejäl marginal neråt genom segrar. De skulle få så stort avstånd att de i varje fall inte skulle behöva kasta några oroliga blickar neråt i tabellen före OS.
När det gäller Kvarnsveden har klubben redan fått ett glädjebesked i veckan, de får spela hela säsongen på Ljungbergsplanen. En seger mot Umeå skulle vara ett ännu större glädjebesked. Tabellen är så tät i botten att det är för tidigt att prata om riktiga måstematcher ännu, men för både Umeå och Kristianstad är det otroligt viktigt att få vinna någon match nu. Båda klubbarna behöver få in positiv energi i sina trupper.
För Kristianstad väntar Kvarnsveden, Mallbacken och just Umeå i de tre nästföljande omgångarna. Självklart skulle KDFF må bra av att få med sig ett bra resultat in i de tre nyckelmatcherna.
Apropå damallsvenskan kom i dag förbundets rapport om klubbarnas ekonomi. Du hittar den här. I den märks att just Kristianstad och Umeå var de båda klubbar som gjorde sämst resultat i fjol – båda gick back med drygt en miljon kronor. De båda och Linköping var de tre klubbarna som gick in i årets säsong med minussiffror. De tre hade för övrigt personalkostnader som upptog mer än 80 procent av intäkterna.
Bäst resultat 2015 gjorde Rosengård med plus 1,7 miljoner kronor. Vinsten berodde till stor del på spelarförsäljningarna av Anja Mittag och Ramona Bachmann. Av rapporten syns också att just Rosengård har överlägset högst kostnader.
Jämför man kostnader med tabellposition noteras att Eskilstuna och Piteå fick ut mest för sina pengar, medan sexan Göteborg hade näst högst kostnader – och således använde sina pengar sämst.
Kollar man på de samlade siffrorna noteras att de damallsvenska klubbarna drar in nästan 70 procent av pengarna på sponsring och reklam. Av dem var 18 procent gemensamma avtal, alltså bland annat tv-avtal och sponsring från Svenska spel. Noterbart också att serien totalt sålde spelare för 1,37 miljoner kronor.
* Utanför Sverige är den sportsligt mest intressanta ligan för tillfället amerikanska NWSL. Där är det fem lag inom två poäng i tabelltoppen. Ettan Chicago tar emot tvåan Portland i en seriefinal med avspark 01.00 natten mot söndag. Då är Amandine Henry tillgänglig för Portland för första gången. Kan bli intressant.
I mitt första inlägg efter semestern skrev jag om att Sara Björk Gunnarsdottir kommer att lämna Rosengård för Wolfsburg i sommar.
I det stycket skrev jag att jag inte tycker om den idé som Kvällspostens krönikör Jan Peter Andersson verkar förorda, att försöka göra Rosengård mer lokalt.
På mitt inlägg följde en intressant diskussion. Signaturerna Martin, Calle, Emilia, Noone och Sigge framförde alla sina synpunkter. En del av diskussionen blev en jämförelse mellan de vägval som gjorts av våra två nuvarande storklubbar, Rosengård och Linköping.
Jag tänkte nu gå djupare in i den debatten.
Allra först vill jag poängtera att jag tror att det gynnar hela damallsvenskan att Rosengårds ambition är att vara ett topplag i Europa – inte bara bäst i Sverige. Jag tror även att den ambitionen gynnar svensk damfotboll i stort – även om en och annan talang kommer i kläm.
Jag förstår att supportrar till andra klubbar kan känna irritation över Rosengårds kaxighet, men jag gillar verkligen att Malmöklubben siktar mot stjärnorna. Att de har en spelare som Marta i sin trupp är exempelvis till nytta för alla andra klubbar när de skall värva utländska spelare.
”Du får spela i samma liga som Marta”
Allt Rosengård gör är inte klockrent, men som jag ser det får klubben ofta lite orättvis kritik för sin höga målsättning.
Marta
Nu till de kommentarer som trillade in. Martin var först ut. Han undrade var Rosengård skulle stå om de inte längre hade råd att värva utländska toppspelare.
Det är en bra fråga. Jag tror att svaret är att FC Rosengård sannolikt fortsatt skulle stå sig väldigt starkt – nationellt. När det gäller talangutveckling är ju faktiskt Rosengård bäst i Sverige. Och så har det varit över en längre tid.
Utöver de egna unga produkter som man har i truppen spelar ju Rosengårdsprodukter viktiga roller i flera andra svenska toppklubbar.
De damallsvenska klubbarna är tyvärr väldigt dåliga på att skriva ut moderklubbar, fotbollsbakgrund och liknande info i sina spelarpresentationer. Men känslan är att ingen annan svensk fotbollsklubb har fostrat lika många spelare till årets damallsvenska som FC Rosengård.
Om någon har siffrorna får ni gärna bistå med dem.
Visst verkar det vara bra fart på flickfotbollen i Linköpingstrakten för tillfället. Men vad jag kan hitta har LFC inte en enda egen produkt i årets damallsvenska.
Frågan här är ju snarare, var skulle LFC stå om toppklubbarna på kontinenten öppnar plånboken och lockar över klubbens två–tre bästa spelare?
Hittills har LFC lyckats hålla ihop spelargruppen bra. Men ett sådant tungt spelartapp behöver inte ligga jättelångt fram i tiden. Mer om det i ett kommande inlägg om den silly season som dragit igång nere på kontinenten.
När man jämför Rosengård och Linköping skall vi också tänka på att Rosengård har vunnit SM-guld fyra av de fem senaste åren – bara dopade Tyresö lyckades besegra Malmöklubben en gång. LFC har inte slutat topp två någon av de aktuella säsongerna. Möjligen kommer Linköpings modell bära frukt i år, fast helt säkert är det inte.
Till nästa kommentar. Där var Calle inne på att Rosengård behöver stärka klubbens varumärke och skapa en större samhörighet med publiken.
Här har Sigge redan skrivit en hel del kloka saker. Det brukar ju heta att lokal förankring ökar publiksiffrorna – fast det stämmer sällan på annat än mycket låg nivå. På elitnivå vill publiken i första hand se framgångar.
Noterbart här är ju ändå att Rosengård är den enda av våra damallsvenska storstadsklubbar som har ett hyfsat publiksnitt. De senaste säsongerna har de hela tiden legat kring 1000. Faktum är ju att FCR trots allt har något fler åskådare än Linköping, som valt att satsa regionalt och svenskt.
Vidare till signaturen Emilia som tycker att Rosengård är en trist och själlös klubb, delvis på grund av alla namnbyten. Emilia är även inne på att Rosengård har svårt att hålla kvar sina spelare.
Här noteras först att även LFC har genomgått ett namnbyte. Minns att laget hette Kenty första gången de var upp i högsta serien.
Namnbyten är inget jag är speciellt förtjust i. Men jag inser ju att både namnbyten och spelartapp är följder av att klubbarna har bra spelare, men begränsad ekonomi.
Ju närmare Rosengård kommer kontinentens toppklubbar, desto mer attraktiva blir Malmöklubbens bästa spelare. Och när klubbar som PSG och Wolfsburg viftar med sedelbuntarna är det svårt för både enskild spelare och klubbledning att tacka nej.
Exempelvis har ju Anja Mittag varit tydlig med att hon trivdes väldigt mycket bättre i Rosengård än i PSG, men att lönen var så mycket bättre att hon kände sig tvungen att sticka.
Anja Mittag
När stjärnorna har stuckit har Rosengård gjort en och annan panikvärvning. Så är det, men totalt sett tycker jag nog att Malmöklubben skött spelarbiten på ett utmärkt sätt. Man har visat god fingertoppskänsla i sina värvningar och laget har blivit bättre och bättre de senaste åren.
LFC:s lag har däremot inte varit så bra att deras spelare blivit tillräckligt attraktiva – inte förrän nu. Men från och med den här sommaren kommer nog klubben att få jobba hårdare med att försöka hålla i sina bästa spelare.
Slutligen till Noones intressanta fråga om världens bästa innermittfältare. Jag står förresten fast vid att jag hade tagit ut Sara Björk Gunnarsdottir som första mittfältare om jag varit svensk förbundskapten och hon varit svensk.
När det gäller jämförelsen med Caroline Seger är den intressant. Seger är en av de spelare i världen som har störst potential. Hennes bollbehandling är ofta njutbar och hon är ganska bra på det mesta. Men Seger saknar några viktiga egenskaper som jag vill ha på ett mittfält – och som Björk Gunnarsdottir besitter.
Jag ser isländskan som en av världens allra bästa tvåvägsspelare. Även om hennes bollbehandling inte når Segerklass är Björk Gunnarsdottir den bättre av de två i offensivt straffområde. Hon är en bättre poängspelare, och det handlar mycket om offervilja. Dessutom är isländskan bättre i defensiven – både i luftrummet och som bollvinnare.
Med bara två centrala mittfältare tycker jag att det är svårt att få med Seger. Däremot är hon väldigt användbar på ett tremannamittfält, eftersom hon är ganska bra på det mesta – bland annat på att styra tempot i matcherna.
Till rankningen av världens bästa innermittfältare för tillfället. Här vill jag direkt dela in dem i tre olika typer: defensiva innermittfältare, offensiva innermittfältare och tvåvägsspelare.
Här är fem i varje kategori utan inbördes ranking:
Tvåvägsspelare:
* Amandine Henry, Frankrike
* Shirley Cruz, Costa Rica
* Aya Miyama, Japan
* Melanie Leupolz, Tyskland
* Sara Björk Gunnarsdottir, Island
Defensiva innermittfältare:
* Jessica Fishlock, Wales
* Lena Goessling, Tyskland
* Elise Kellond-Knight, Australien
* Morgan Brian, USA
* Maren Mjelde, Norge
Maren Mjelde
Offensiva innermittfältare:
* Kim Little, Skottland
* Louisa Necib, Frankrike
* Carli Lloyd, USA
* Ramona Bachmann, Schweiz
* Pernille Harder, Danmark
Namn som hamnat just utanför listorna är Seger, Veronica Boquete, Melanie Behringer, Dzsenifer Marozsan och Lindsey Horan. Jag har säkert missat någon ytterligare som borde vara med, men det här är i alla fall 20 av världens allra bästa mittfältare.
Med mindre än ett dygn till avspark har det blivit hög tid att tippa damallsvenskan. Till slut blev det här ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig. Först var tanken nämligen att jag bara skulle skriva två–tre meningar per lag. Men textmassan växte…
När det gäller övergångar och tänkbara laguppställning hänvisar jag dock till bloggen Spelare 12, som gjort ett jättejobb på den fronten.
Som ni vet brukar damallsvenskan i grunden vara ganska lättippad. Det finns ju liksom en mall för hur man går till väga.
I den mallen placeras Rosengård som vinnare, Linköping som främsta utmanare och fjolårets övriga två topplag Eskilstuna och Piteå på övre halvan. I botten sätter man de båda nykomlingarna – Djurgården och Kvarnsveden – samt Mallbacken. Övriga fem lag hamnar i mitten.
Följer man mallen brukar man hamna ganska rätt. Men utmaningen ligger ju inte i att hamna ganska rätt, utan man vill ju hitta de där lagen som floppar och de som överraskar positivt. Vem som helst kan tippa efter mallen, en expert hittar även något eller några av lagen som bryter mönstret.
Faktum är att jag tycker att det i år är ovanligt många lag som är svåra att kategorisera. Många lag som har haft en väldigt stor genomströmning på spelarsidan – och som kan bli antingen fågel, fisk eller mittemellan.
Ju närmare jag analyserat lagen desto mer har jag för övrigt ritat om den där mallen jag nyss berättade om. I mitt slutgiltiga tips delas serien in så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.
Innan vi går in på detaljerna vill jag bara påminna om att det enda man kan vara säker på när man sätter ihop ett sådant här tips är att det inte kommer att slå in. Men, men. Här är ändå ett försök. Så här tror jag att damallsvenskan 2016 slutar:
Gaelle Enganamouit
1) FC Rosengård
Bästa nyförvärv: Gaelle Enganamouit.
Tyngsta förlust: Inga riktigt tunga efter säsongen, men tappade ju Anja Mittag och Ramona Bachmann efter VM i fjol.
Placering i fjol: Etta
Som jag ser det är Rosengård den enda rimliga guldfavoriten. Klubben och laget visade enorm styrka i fjol när man vann serien trots en strulig sommar. FC Rosengård har en väl inarbetad vinnarkultur och man visade mot Frankfurt att man nu börjar komma mycket nära lagen i Europatoppen.
Man gjorde det med ett spel som bör funka väldigt bra även i damallsvenskan. Tränare Jack Majgaard Jensen har styrt upp försvarsspelet till hög internationell nivå. Ett sådant försvarsspel ger en stabil grund att utgå ifrån. Att man dessutom har mängder av matchvinnare i offensiven gör inte favorittrycket mindre.
Det finns ganska många nya spelare i truppen, spelare som inte fullt ut är inspelade i laget ännu. Rosengård är redan bra, och de kommer bara att bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Minns att de besegrade Linköping i supercupen tidigare i vår, trots att man har ett nytt lag och trots att skadelistan var ganska lång.
Vilka är då svagheterna?
De är inte så många. Det har varit frågetecken på målvaktssidan, men när man nu säkrat upp Sofia Lundgren för hela säsongen känns lagbygget rakt igenom gediget. Och möjligen kommer ju Caroline Seger att ansluta till sommaren.
Som jag ser det är det bara två saker som skulle kunna stoppa Rosengård i år. Antingen en spelarflykt till sommaren likt den i fjol eller ett utökat skadeelände.
FC Rosengård är Sveriges enda fotbollslag som hävdar sig internationellt. De är också mina svenska mästarinnor 2016.
Tove Almqvist
2) Linköpings FC
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: Katie Fraine.
Placering i fjol: Fyra
Många tippar att 2016 är året då Linköping skall ta klivet högst upp på damallsvenskans prispall. Och visst, på pappret har man ett lag som bör kunna utmana Rosengård.
Man har kontinuitet både på tränar- och spelarsidan. Martin Sjögren har under flera år byggt kring det svenska U19-landslag som tog EM-guld 2012. Han har kryddat med toppspelarna från 2015 års U19-Europamästarinnor och några utländska stöttepelare.
Linköping har verkligen ett väldigt bra lag. Högstanivån är jätte-jättehög. Spelare som Pernille Harder, Claudia Neto, Tove Almqvist och Fridolina Rolfö är kreativa och sevärda, Stina Blackstenius har tyngden och så vidare.
Men, och det är ett stort men. Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.
I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.
Frågetecken finns även för truppens bredd, framför allt i defensiven. Och vilken nivå håller målvakterna? Båda är oprövade på damallsvensk nivå.
Jag tror att Linköping kommer att spela den mest attraktiva fotbollen i damallsvenskan 2016. Men jag tror tyvärr inte att laget har kapacitet att slå Rosengård i guldstriden, inte i år. Jag skriver tyvärr eftersom jag gärna hade sett att det blivit en riktigt rafflande guldstrid – precis som i fjol. Men jag tror alltså inte att det blir det i år.
Stellan Carlsson
3) Piteå IF
Bästa nyförvärv: Ellen Löfqvist.
Tyngsta förlust: Pauline Hammarlund.
Placering i fjol: Trea
Att tippa fjolårstrean Piteå som trea låter inte så vågat. Men laget har tappat flera viktiga kuggar från i fjol. Då stod Pauline Hammarlund (Göteborg), Hanna Pettersson (korsbandsskadad) och Elin Johansson (Kif Örebro) för en stor del av lagets offensiva spets. Dessutom har man tappat viktiga Emilia Appelqvist (Djurgården) på mittfältet och talangfulla Lotta Ökvist (Umeå) i backlinjen.
Ändå tror jag att Piteå kommer att stå sig starkt även i år. Inte minst har man en av seriens mest intressanta ytterbackar i Ronja Aronsson. En annan intressant ytterback är, eller snarare var, Elin Bragnum, ny från AIK. I år är hon tänkt som mittfältare i PIF.
Tränare Stellan Carlsson har visat förr att han är en utmärkt lagbyggare. Hans Piteå bygger mer på ett stabilt grundspel än på enskilda spelare, även om mycket de facto hänger på fantastiska Faith Ikidi i mittförsvaret. Och minns att många satte ett stort frågetecken för offensiven även inför fjolårets säsong.
Nya forwardsparet Tempest-Marie Norlin och Felicia Karlsson känns intressant. Det kommer garanterat att gå fort när Piteå ställer om till offensiv. Och på mitten är Ellen Löfqvist en mycket intressant ersättare till Appelqvist. Frågan är dock hur många mål Norlin och Karlsson gör. Det svaret känns ovisst, och därför är det en chansning att sätta laget så högt som trea, men jag går på magkänslan här.
Vill man förresten fördjupa sig mer i Piteå IF:s lag finns här en länk till en utmärkt 36-sidig bilaga om laget som Piteå-Tidningen gav ut i veckan. Den är verkligen grym, så även om du inte är intresserad av Piteå IF rekommenderas att klicka på länken och i alla fall kika lite på bilagan.
Marija Banusic
4) Eskilstuna United Bästa nyförvärv: Marija Banusic.
Tyngsta förlust: Petra Larsson/Gaelle Enganamouit.
Placering i fjol: Tvåa
Fjolårstvåan går in i säsongen med många frågetecken. Flera riktigt viktiga pjäser från skrällaget 2015 har lämnat. Frågan är hur stora hål det har blivit efter dem.
Offensivt tror jag att Marija Banusic och Mimmi Larsson tillsammans ganska väl kan fylla ut luckan efter Gaelle Enganamouit.
Men på mittfältet känns det som att Eskilstuna kommer att tappa i kvalitet – framför allt i den defensiva stabiliteten. Man har tappat Petra Johansson – ja, Petra Larsson heter numera så, Sofie Persson och Sara Thunebro. In har Petra Andersson och Ingrid Schjelderup kommit, dessutom har man flyttat ner Olivia Schough.
Spontant tycker jag att man därmed har hamnat på minus på mitten. Men rent namnmässigt är det ändå inte jättestor skillnad. När det nya laget är färdigbyggt kan det säkert bli riktigt bra.
Frågan är då alltså bara när lagbygget blir klart. Jag tror att det kan dröja lite. Därför vågar jag inte sätta Eskilstuna högre än fjärde plats i år.
Det skulle faktiskt förvåna mig lite om de blandade sig i guldstriden även i år. Fast det skulle vara kul. Det är ju alltid kul om lagen med störst publik lyckas. Det mår hela serien bra av.
Clara Markstedt
5) Vittsjö GIK
Bästa nyförvärv: Ngozi Okobi.
Tyngsta förlust: Jane Ross.
Placering i fjol: Nia
I fjol slutade Vittsjö på nionde plats med tre poäng upp till sjunde plats. Sedan dess har man tappat ganska många duktiga spelare.
Det låter ju inte speciellt positivt, men Thomas Mårtensson är en erfaren och smart tränare. Han har värvat intressanta spelare och laget har gjort bra resultat på försäsongen mot de båda danska topplagen.
Vittsjö lag känns väldigt intressant. Man har fått in smarta spelare i Emmi Alanen och Ngozi Okobi samt snabbhet i Rachel Mercik och Clara Markstedt.
Det är förstås ändå en chansning att sätta laget så högt som femma. Men jag har en känsla av att nordskånskorna blir årets positiva överraskning i damallsvenskan.
Jennifer Falk
6) Göteborg FC Bästa nyförvärv: Pauline Hammarlund.
Tyngsta förlust: Lieke Martens.
Placering i fjol: Sexa
Årets Göteborg är väldigt svårtippat. Jag har flyttat dem fram och tillbaka mellan fjärde och sjätte plats utan att riktigt kunna bestämma mig. Men till slut gick jag på magkänslan, och den är att årets Göteborg känns lite tunt.
Laget har många duktiga offensiva spelare, men jag känner osäkerhet över hur det är med stabiliteten i den nybildade backlinjen. Framför allt sätter jag stora frågetecken för det centrala försvaret, både i backlinjen och på defensivt mittfält. Där har Göteborg vacklat på senare år.
Jag har sett laget en gång under försäsongen, och då såg det inte stabilt ut i defensiven. Det var å andra sidan för ett par månader sedan, så laget kanske har stabiliserats centralt.
Klart är att man har en bättre och bredare målvaktsbesättning än i fjol med Loes Geurts tillbaka från sin skada och Jennifer Falk inhämtad från Mallbacken. Klart är också att man har ett yngre lag.
I fjol var det en hel del oro och gnäll i truppen. När man nu återigen – för tredje året i rad – genomför en stor förändring kanske det äntligen blir ordning.
Personligen tycker jag att det skall bli intressant att följa Freja Hellenberg i mittförsvaret och Elin Rubensson som central mittfältare. Det blir också intressant att se vad Nathalie Persson och Pauline Hammarlund kan uträtta i Göteborg.
Slutligen har det ju ryktats om att Lotta Schelin möjligen skulle kunna flytta hem till Göteborg till sommaren. Om det inträffar vore det förstås ett lyft både för Göteborgs FC och för damallsvenskan som helhet.
Elin Johansson
7) Kif Örebro
Bästa nyförvärv: Melissa Tancredi.
Tyngsta förlust: Marina Pettersson-Engström.
Placering i fjol: Femma
Örebro är ytterligare ett lag jag flyttat runt på olika positioner i tabellen. Känslan är att laget skulle kunna komma topp fyra, men drabbas man av skador skulle det också kunna sluta bland de fyra sista.
Laget stod för en stark höstspurt i fjol där man vann fyra av de fem sista matcherna i damallsvenskan och sedan stod upp väldigt bra mot PSG i Champions League. Faktum är ju att Kif Örebro lämnade turneringen obesegrat – man föll ju på bortamål efter två kryss.
Sedan dess har man dock tappat ett gäng traditionsbärare i Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Dessutom tvingas man klara sig utan Sarah Michel till följd av en korsbandsskada.
Man har tagit in intressanta nyförvärv som kanadensiska powerforwarden Melissa Tancredi, snabba Elin Johansson och intressanta mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez.
Nyförvärven i all ära, den jag är mest spänd på att följa är ändå Michelle De Jongh – damallsvenskans bästa tonåring. Jag tror enormt mycket på henne, hon är en tvåvägsspelare som Pia Sundhage redan borde ha plockat in i sin trupp. Känslan är att De Jongh kommer att få ta tungt ansvar i årets Örebro.
Hanna Folkesson
8) Umeå IK Bästa nyförvärv: Hanna Folkesson.
Tyngsta förlust: Elin Landström.
Placering i fjol: Åtta
Klubben har haft en målsättning att ta SM-guld 2017. Det känns tyvärr inte så troligt. Klubben får nog koncentrerar sig på att ens vara kvar i högsta serien till nästa år.
Med en frisk trupp hade jag kunnat tänka mig att placera UIK topp fem. Men det senaste året har präglats av skador, skador och åter skador. På skadelistan just nu finns bland annat Hanna Folkesson, Hanna Glas och Lina Hurtig.
Fortsätter skadeeländet under säsongen finns risken att laget hamnar ytterligare några pinnhål längre ner – man kan alltså till och med åka ut.
Det finns nämligen inga pengar att förstärka med, om det skulle behövas. Man får förlita sig till att den egna talangverksamheten fortsätter att vara framgångsrik.
Och som sagt, börjar de skadade spelarna komma tillbaka är laget som sagt mycket starkt.
Julia Karlernäs
9) Mallbackens IF Sunne
Bästa nyförvärv: Julia Karlernäs.
Tyngsta förlust: Jennifer Falk.
Placering i fjol: Tio
Klubben från de värmländska skogarna klarade sig kvar i damallsvenskan i fjol med ett måls marginal. Då räddades de av sitt starka hemmafacit. Och av Jennifer Falk och Mimmi Larsson.
Nu har Falk och Larsson lämnat och nästan alla experter placerar Mallbacken på nedflyttningsplats. Det hade jag också – först. 10–0-förlusten i cupmatchen mot Linköping satt i bakhuvudet. Men sedan fick jag ett infall och lyfte Mallbacken en bit över strecket.
Det finns så mycket hjärta i klubben att jag tror att det är möjligt. Visst har man tappat viktiga spelare, men man har också värvat intressant. Nyckeln här är förstås att skotska Lee Alexander fyller ut luckan efter Falk i målet.
I övrigt har man fått tillbaka Julia Karlernäs, en spelare som jag gillar – utrustad med en god grundteknik och fint spelsinne. Dessutom har man hämtat tre spelare från andra sidan jordklotet. Kirsty Yallop vet vi är en duktig damallsvensk spelare. Ytterbacken Anna Green och mittfältaren Tameka Butt är meriterade och kommer att lyfta laget.
Lagets viktigaste spelare i år kan ändå vara forwarden Madelen Janogy. Jag såg henne i cupmötet med division 1-laget Örby i vintras. Det var alltså division 1-motstånd, men känslan var ändå att det här kan bli Janogys år. Är den känslan rätt kan sagan om det allsvenska laget från orten som inte finns på kartan fortsätta ytterligare något år.
Alice Nilsson
10) Kristianstads DFF Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: Susanne Moberg.
Placering i fjol: Sjua
Sjua ifjol, trots att man släppte in näst flest mål. Sånt läckage har man nog inte råd med i år, laget känns nämligen inte alls lika vasst i offensiven.
Tränare Elisabet Gunnarsdottir sa vid den damallsvenska upptaktsträffen att:
”Vi kan slå vilket lag som helst.”
Det är en skön inställning, och den gäller i stor utsträckning hemma på Vilans IP – där är KDFF starkt. Ändå trodde 79 procent av de röstande på nämnd upptaktsträff att Gunnarsdottirs lag skulle hamna i botten av tabellen – dock hade bara 2,3 procent dem på nedflyttning.
Och tittar man på truppen känns den klart svagare än fjolårets. Borta är spelare som Susanne Moberg, Margret Lara Vidarsdottir och Elisa Vidarsdottir. Nyförvärven är långt ifrån lika namnkunniga. Tränare Gunnarsdottir behöver visa fingertoppskänsla i coachningen om laget skall kunna upprepa fjolårets sjundeplats.
De mest intressanta nyheterna i klubben är väl att 22-åriga Alice Nilsson är ny lagkapten samt att man numera spelar i orange tröjor – något som verkar vara ett måste i Kristianstad.
KDFF är alltid svårtippat. Den här gången säger magkänslan att de kommer att få kämpa hårt för kontraktet, men att Ida Guehai ger den tyngd i offensiven som krävs för att stanna på rätt sida strecket. Men skulle Guehai bli skadad – då kan det sluta riktigt illa.
11) Kvarnsvedens IF Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: –.
Placering i fjol: Vann elitettan
Det enda rimliga tipset är egentligen att sätta Borlängelaget på jumboplats. Men har kvar i princip det lag som vann elitettan i fjol, och skillnaden mellan damallsvenskan och elitettan är som bekant milsvidd.
Jag har heller aldrig sett Kvarnsveden spela, så min bedömning här är bara gjord utifrån vad jag har läst och hört. Och det är att Kvarnsveden vann elitettan på sin defensiv. Det är lovande, eftersom laget kommer att få ägna sig väldigt mycket åt försvarsspel i år.
Man vann också elitettan för att man har ett otroligt vasst kontringsvapen i Tabitha Chawinga från Malawi. Jag har hört att klubbledningen bara räknar med Chawinga den här säsongen, för man tror att hon kommer att spela i en europeisk toppklubb nästa säsong.
För Kvarnsveden blir det förstås otroligt viktigt att försvarsspelet håller även i damallsvenskan. Dessutom gäller det att Chawinga håller sig frisk samt att laget har kapacitet att ge henne rätt passningar längs med marken – då har Borlängelaget chansen att klara sig kvar.
Från upptaktsträffen gillade jag att man förväntade sig 90 procent löpning och 10 procent fotboll under säsongen. Det låter som att laget är mentalt förberett på vad som komma skall.
Totalt sett har tyvärr Kvarnsveden misslyckats med att synas och höras under vintern. Jag tror att väldigt få sportintresserade svenskar känner till att laget skall spela i damallsvenskan i år. Än färre känner till varifrån Kvarnsveden kommer.
Den uppmärksamhet man har fått har antingen handlat om Chawinga eller Lee Winroth:s fantastiska resultat i marklyft. De senaste dagarna har man dessutom kunnat läsa en del om ett arenakaos, där man eventuellt skulle tvingas spela sina matcher på Domnarsvallen.
Till slut fick klubben dock dispens att spela omgångarna fram till den 1 juni på sin ordinarie hemmaplan, Ljungbergsplanen.
Gudbjörg Gunnarsdottir
12) Djurgårdens IF Bästa nyförvärv: Katrin Schmidt.
Tyngsta förlust: –.
Placering i fjol: Tvåa i elitettan
Många experter har satt Djurgården i mitten av tabellen, typ platserna sju till nio. Hela 78 procent av de som röstade på upptaktsträffen hade nykomlingen på säker mark – 45 procent placerade laget i mitten.
Först hade jag också laget högre upp, men så fick jag en känsla. En känsla av att Djurgården på många sätt liknar fjolårets Hammarby, av att Djurgården kan blir årets missräkning i damallsvenskan.
Det som talar för att Djurgården håller sig kvar är att man har värvat rutinerat och smart i centrallinjen. Gudbjörg Gunnarsdottir är en av seriens allra bästa målvakter, kanske den allra bästa. Katrin Schmidt och Emilia Appelqvist lär bilda ett av seriens smartaste och mest arbetssamma innermittfält, på mittfältet har man dessutom kreativa Annika Kukkonen.
Målvakt och mittfält håller mycket god damallsvensk klass. Det som skapade min känsla av att Djurgården kanske ändå inte blir så bra som många tror var när jag kollade på backlinjen och på lagets forwards. I båda fallen är det rätt profillöst.
För Djurgården känns det otroligt viktigt att nya Sheila van den Bulk är en klippa i mittförsvaret samt att man hittar någon som gör mål. För jag sätter stora frågetecken för forwardsbesättningen.
Nya portugisiskan Carolina Mendes känns intressant, men hennes målfacit från tidigare ligor skrämmer inte. Och håller fjolårets måldrottningar Mia Jalkerud, Madeleine Stegius och Alexandra Höglund i högsta serien?
Om de gör det kan laget nosa på en placering som sexa–sjua. Utgångstipset är dock att Djurgården får det tufft.
* Det var mitt damallsvenska tips för 2016. Innan jag sätter punkt tänkt jag även tippa toppen av skytteligan. Så här slutar den:
Närmast utanför topp tio hamnar: Jenny Hjohlman, Ida Guehai, Mimmi Larsson, Madelen Janogy och Ogonna Chukwudi. Kommer Lotta Schelin hem i höst kommer hon också att hinna nosa på topp tio.
Slutligen vill jag återigen påminna om att man numera kan följa bloggen via Facebook. Genom att klicka Gilla på sidan får du blogginläggen som länkar där.
Det blev som väntat en helfransk och en heltysk semifinal i Champions League. Men både Rosengård och Barcelona var nära att bryta den fransk-tyska dominansen.
Jag skall direkt säga att jag inte har hunnit se Rosengårds straffdrama i Frankfurt. Jag var ute på jobb under matchen, och hörde straffläggningen på radio.
När jag kom hem såg jag däremot den andra halvleken av PSG–Barcelona, en rätt konstig halvlek. PSG dominerade bollinnehavet totalt och stod och rullade utanför Barcas straffområde i 34 minuter.
Sedan fick Barcas BarbaraLatorre ett friläge på kontring, ett friläge där det osade både straff och målchansutvisning. Hade Barbara inte kämpat för att stå upp hade nog domaren blåst.
Efter den 100-karatiga målchansen för gästerna darrade PSG till. I 86:e minuten lyfte jag telefonen för att twittra ut att PSG var illa ute. Då slog Rosana ett inlägg som Cristiane satte genom en språngskalle.
Duktiga Barcamålvakten Sandra Panos var där, men orkade inte hålla bollen. 1–0 – och PSG till semifinal.
I Frankfurt vann alltså Rosengård själva spelet med 1–0, men straffarna gick till Frankfurt med 5–4. Det är faktiskt rätt sällan som lag sätter alla sina fem straffar. Nu har Frankfurt gjort det både mot LSK i åttondelen och mot Rosengård i kvarten.
Grymt förstås för Rosengård.
Men rent resultatmässigt måste man ändå säga att det är väldigt imponerande att vinna i Frankfurt. Och att hålla nollan i 120 minuter i Frankfurt. Mer om matchen och Rosengård när jag hunnit kolla igenom min inspelning.
I övrigt i dag i Champions League var det väntade resultat. Lyon ställde upp med en B-betonad elva i Prag, med följd att det aldrig blev tvåsiffrigt i dubbelmötet. Dagens match slutade 0–0 och totalt alltså 9–1 till Lyon som ställs mot PSG i semifinal.
I Italien hade Wolfsburg 2–0 redan i paus efter två mål av Zsanett Jakabfi. I den andra halvleken fastställde Ramona Bachmann slutresultatet till 3–0. Totalt 6–0 till Wolfsburg, som möter PSG i sin semifinal.
Trots att det sista svenska laget är utslaget har vi alltså tre svensklag kvar i turneringen. Minst en svensk spelare kommer alltså att få åka till Reggio Emilia för att spela final den 26 maj.
I morgon och nästa onsdag avgörs kvartsfinalerna i Champions League. Vi har svensk representation och känslan är att Rosengård har bra chanser att ta sig vidare till kvartsfinal, även om Frankfurt måste räknas som knapp favorit inför lagens möte.
Innan jag går vidare med funderingar kring kvartsfinalerna i Champions League tänkte jag dock kasta in en liten presentation. Det är nämligen hög tid för alla damfotbollsälskare att lära in namnet Ashley Sanchez.
Ni kanske undrar vem det är. Jo, hon fyllde 17 år i onsdags, är lagkapten för USA:s U17-landslag och mycket talar för att hon är en av de stora stjärnorna i nästa generation damfotbollsspelare.
Ashley Sanchez är nämligen så talangfull att Jill Ellis i dag har tagits ut 17-åringen i USA:s A-landslagstrupp till landskamperna mot Colombia i april. Jag har personligen inte sett Sanchez i några matcher, men jag har sett klipp med vad hon är kapabel till. Och hon imponerar med grym bollbehandling och fantastisk kontroll i hög fart. Kolla bara på det här klippet:
Först Mallory Pugh och nu Sanchez. USA:s framtid känns rätt ljus… Jaja, det var en parentes om en supertalang. Nu tillbaka till Champions League. Här är min guide för de fyra kvartsfinalerna, notera att tipsen gäller dubbelmötet som helhet, alltså inte bara den första matchen.
Brescia har visat god form i Italien och leder nu ligan med två poängs marginal till Mozzanica och fyra till Stephanie Öhrström:s Verona. Trots det skall Brescia vara chanslöst i det här dubbelmötet.
Wolfsburg visade att laget är på gång att hitta formen när man vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt i söndags. Gör Wolfsburg sitt jobb skall det här dubbelmötet i praktiken redan vara avgjort efter morgondagens match.
I Wolfsburg har norska Caroline Graham Hansen varit vårens spelare så här långt. Hon känns otroligt svårstoppad, hennes driv med bollen påminner om det man brukar se hos en formstark Ramona Bachmann.
Ramona Bachmann
Just Bachmann är ju numera också Wolfsburgspelare. Hon har dock inte nått de höjder i Frauen-Bundesliga som vi under långa perioder sett i damallsvenskan. Wolfsburg har alltså ett gigantiskt sparkapital i Bachmann.
Jag är rätt övertygad om att tränare Ralf Kellermann till slut kommer att hitta rätt i sitt lagbygge. Utan att ha sett Wolfsburg speciellt mycket den här säsongen misstänker jag att laget söker rätt rollfördelning. Man tappade en viktig djupledsspelare i Martina Müller inför säsongen och har inte riktigt hittat rätt spelsätt ännu.
Graham Hansen och Bachmann påminner ju alltså om varandra i spelstil, risken blir då att de tar ut varandra i stället för att komplettera varandra. Men till slut borde man hitta rätt arbetsfördelning. Som ni kanske minns tog det ett tag innan Bachmann, Marta, Mittag, Sjögran och de andra stjärnorna började funka ihop i Rosengård. Jag minns en match i Göteborg där alla ville ha bollen felvända och ingen av dem ville springa i djupled. Men när man väl hittade rätt rollfördelning blev ju laget som bekant urstarkt.
Noterbart i Wolfsburg är att Noelle Maritz har spelat färdigt den här våren. En fotskada stoppar den schweiziska ytterbacken.
18.30: Barcelona–PSG
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds på youtube av Barca-tv. Länk här:
Tips: 20–80
Barca är obesegrat i spanska ligan, men ligger ändå bara på andra plats efter 20 omgångar. Laget har flera duktiga och intressanta spelare som Ruth Garcia, Marta Torrejon, Alexia Putellas, Olga Garcia och Sverigebekanta Jennifer Hermoso.
Jennifer Hermoso
Men även om spansk damfotboll är på frammarsch måste Barca överprestera i två matcher samtidigt som PSG måste ha två dåliga dagar om det skall kunna bli katalansk seger i det här dubbelmötet.
För PSG är förstås storfavoriter. Svensklaget har toppspelare på alla positioner och bör ha goda chanser att vinna båda mötena med Barca.
Anja Mittag
Anja Mittag är numera historiens bästa målskytt i Women’s Champions League. Tyskan står på totalt 49 mål, och kan alltså mot Barca bli första spelare någonsin att passera 50-gränsen. Den aktiva spelare som möjligen skulle kunna smita förbi och nå gränsen före Mittag är Marta, Rosengårdsspelaren står på 46.
Fast PSG står inte och faller med Mittag i offensiven – långt ifrån. I franska ligan är Cristiane klubbens bästa målskytt med 15. Mittag har 9 och Marie-Laure Delie står på 8.
PSG hade svårt att få hål på Örebro i åttondelsfinalen, men jag tror att närkingarnas försvarsspel är tätare än Barcas. Barca kan nog nå ett bra resultat på hemmaplan, men totalt bör det alltså bli en ganska säker fransk seger.
19.00: Lyon–Slavia Prag
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds i Frankrike. Länk här.
Tips: 99,9–0,1
Det här kan bli tvåsiffrigt totalt över två matcher. Lyon är det lag i Europa som har högst potential, och den här typen av matcher brukar man vinna hur säkert som helst. Laget är vant vid att behöva vinna på beställning och man måste underprestera något enormt om Prag skall kunna ha något att hämta.
Min gissning är att dubbelmötet i praktiken är avgjort redan i halvtid i första matchen. Prag har överträffat sig själva genom att gå till kvartsfinal. Här tar det alltså tvärstopp.
20.00: Rosengård–FFC Frankfurt
TV/stream: direktsänds på Eurosport 2. Sändningen börjar 20.00.
Tips: 48–52
De här klubbarna möttes i kvartsfinal 2012, även om Rosengård då hade annat namn. Så var det även när lagen möttes i semifinal 2004. Båda gångerna gick Frankfurt vinnande ur dubbelmötet. Noterbart är att ingen av de fyra matcherna har slutat med bortaseger.
Rosengård har alltså fått med sig bra resultat från hemmamatcherna i båda lagens tidigare möten. Känslan är att Rosengård nu är närmare tyskorna än de var 2012. Då var det överkörning på bortaplan.
Känslan är alltså att vi kan få ett svenskt lag i semifinal igen. Fast jag håller alltså ändå Frankfurt som knapp favorit. Jag gör det eftersom tyskorna har ett mer samspelt lag än Rosengård. Skador, sjukdomar och landslagsuppehåll har gjort att Rosengård inte fått spela in sina nyförvärv i laget på ett sånt sätt som man hade hoppats.
Skadorna har gjort att Malmölaget dessutom lånat in ytterligare några spelare för att hålla bredden i truppen. Djurgårdens Katrin Schmidt och klubblösa Sofia Lundgren finns tillgängliga just för kvartsfinalerna.
På pappret tycker jag att Rosengård står sig starkt mot Frankfurt. Tyskornas trupp är lite bredare, men på pappret håller jag kvartetten Lieke Martens, Gaelle Enganamouit, Natasa Andonova och Marta som minst lika vass som Frankfurts Kerstin Garefrekes, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan och Mandy Islacker. I Frankfurt saknas offensiva ytterbacken Ana-Maria Crnogorcevic, som ådrog sig en hjärnskakning tidigt i söndagens ligamatch.
Från det lag som vann fjolårets Champions League har Frankfurt tappat sin skyttedrottning Celia Sasic, som ju lagt av. Även om Islacker har gjort det bra i vinter är avsaknaden av Sasic förstås stor. Den gör att Frankfurt har tappat flera procent i spets.
Marta
Det är bara det där med att många av Rosengårdsspelarna har varit skadade och inte har samma matchträning som tyskorna som får mig att tveka. Samtidigt vet man ju att Marta oftast höjer sig i de avgörande matcherna. Hon blir således väldigt viktig för Rosengård de här två närmaste onsdagarna.
Likaså blir det viktigt att Erin McLeod presterar på sin högsta nivå. Normalt är hon en världsmålvakt, helt klart en nivå bättre än Frankfurts båda alternativ – Desiree Schumann och Anke Preuss. Men den rutinerade kanadensiskan är matchotränad och framför allt har hon inte hunnit stifta speciellt stor bekantskap med sitt nya försvar. Sånt riskerar att skapa viss oro.
Apropå Rosengård läste jag häromdagen ett reportage om klubben i tidningen Match. Där säger klubbens vd Klas Tjebbes att:
”Vi får ibland kritik för att vi värvar spelare utifrån, men jag tycker att vi skall vara glada över att världens femte bästa lag spelar i damallsvenskan. Det betyder att det finns stjärnor för tjejer i Malmö och andra ställen att se upp till. Att små flickor inte tidigare har kunnat drömma om att bli fotbollsproffs tycker jag är patetiskt. Här i Rosengård är alla proffs. Här finns det en dröm att sträva efter.”
Fina ord. Men jag hade varit bra nyfiken på att veta vilka fyra klubbar i världen han placerar före Rosengård. Hur jag än räknar kommer jag fram till att Tjebbes måste anse att hans klubb är bättre än Frankfurt. Upp till bevis kommande två onsdagar.
Jag kanske får läge att fråga i morgon. För om inget oförutsett inträffar tänkte jag följa matchen på plats på Malmö IP. Det skall bli väldigt kul.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.
Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.
Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.
Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.
Kim Little
Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.
Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.
Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Aya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?
Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.
De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.
Carli Lloyd trixar
När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.
När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.
Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.
Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.
Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:
1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München
Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen: Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash
Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?
I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. I kväll skall vi alltså uppröras över konstiga utnämningar och prioriteringar.
Som ni märkt har jag ännu inte lyckats sätta punkt på min utlovade, långa genomgång av Danmarksmatchen. Stora delar är skriven, men den får vänta lite till. Vänta får även ett grepp på silly season, där det inte minst har hänt mycket spännande i Göteborg. Men som sagt, det får bli lite gala emellan.
Det är fel att säga att jag upprörs av något som har med idrottsgalor att göra. Men jag förvånas över att juryn på damsidan har lyckats att helt gå förbi Ramona Bachmann i nomineringarna. För att uttrycka det rakt – här odugligförklarar juryn sig själv.
Ramona Bachmann
Bachmann är uttagen bland de tio kandidaterna till världens bästa spelare 2015, hon kom med i världslaget efter VM och hon har haft svensk klubbadress i 9,5 av de tolv månader som galans priser täcker. Under de månaderna gjorde hon nio mål på 13 damallsvenska matcher för Rosengård. Vad mer behöver man säga?
Vid en genomgång av nomineringarna noterar jag snabbt att de stämmer dåligt med hur Pia Sundhage matchar sitt landslag.
På målvaktssidan är vinnaren given. Där tar Hedvig Lindahl högst välförtjänt hem glasbollen efter en lysande säsong. Hilda Carlén och Emelie Lundberg är med som statister.
Hedvig Lindahl
När det gäller backar är Nilla Fischer den enda som är självskriven i landslaget. Hon är dock inte nominerad. Det är istället Faith Ikidi, Amanda Ilestedt och Linda Sembrant. Noterbart här är att Ilestedt var bra i VM, men är numera så petad att hon inte ens fanns med på bänken i sin senaste landskamp, den mot Polen. För Sembrant är det tvärtom. Hon fick inte plats som back i VM-truppen, utan åkte till Kanada som mittfältare. Nu är hon dock tillbaka i Sundhages startelva, och blev dessutom bästa svenska målskytt i sommarens VM.
Vem vinner då? Det känns öppet mellan Ikidi och Sembrant. Tvingas jag rösta gör jag det på Ikidi. Men juryn brukar vara gulblå, så Sembrant får nog priset.
Faith Ikidi
Årets mittfältare borde alltså heta Ramona Bachmann. Med henne utanför nomineringarna lär Caroline Seger ta hem kulan. Hennes VM var var blekt, hennes landslagsvår också. Men hon var bra i PSG och avslutade landslagsåret lysande mot Danmark. Claudia Neto är enda utmanaren, för Malin Diaz är bara med som utfyllnad. För min del hade Neto gärna fått vinna, men så tror jag inte att det blir.
Caroline Seger
Slutligen då årets forward. Där har juryn överraskat genom att inte nominera årets bästa målskytt i landslaget, tillika skyttedrottningen i franska ligan, Lotta Schelin. Det tycker jag personligen är rätt med tanke på Schlins usla VM. Men Schelin gjorde ändå fler mål än nominerade Sofia Jakobsson i både landslaget och franska ligan under det senaste året.
Jag gissar att just Jakobsson tar hem priset. Själv har jag dock henne först på tredje plats. Min vinnare är Gaelle Enganamouit, knappt före Pernille Harder.
Gaelle Enganamouit
I kategorin årets genombrott faller min röst på Michelle De Jongh alla dagar i veckan. Jag tycker egentligen att det borde vara självklart att Örebros talang skall ha priset. Hon har verkligen fått ett jättegenombrott. När året startade hade hon inte gjort en enda damallsvensk match från start. Redan direkt klev hon fram som stöttespelare i Kif Örebro. Dessutom var hon hyperviktig i det svenska EM-guldlaget i F19.
Dock tror jag inte att juryn tänker som jag. Tvärtom gissar jag att Pauline Hammarlund kommer att få glasbollen. Hon har lyft sig rejält i år och förtjänar någon form av pris. Men att ge en spelare som gör sin sjätte damallsvenska säsong det här priset känns egentligen fel. Hos juryn är nog dessutom Stina Blackstenius första utmanare. Även hon är självklart värd att prisas, men för mig har alltså De Jongh stått för årets genombrott.
Pauline Hammarlund
Årets tränare borde bli Stellan Carlsson, i första hand utmanad av Viktor Eriksson. Här kan man ju faktiskt tycka att Markus Tilly borde ha varit med. Rosengård stod på sju segrar och ett kryss när han sjukskrev sig. Martin Sjögren är den tredje kandidaten, han bör vara chanslös.
Stellan Carlsson
Den sista kategorin där det fanns nomineringar var Damallsvenskans mest värdefulla spelare. Det priset tilldelades Pernille Harder redan i förrgår, i konkurrens med Enganamouit och Ikidi. Personligen tycker jag att alla tre hade varit välförtjänta vinnare.
Pernille Harder
Slutligen är vi då framme vid Diamantbollen. Som jag ser det bör den tilldelas Hedvig Lindahl. Hon var tillsammans med Therese Sjögranbästa svenska spelare i VM. Utöver det har Lindahl varit stabil hela landslagssäsongen och på klubbnivå har hon lett Chelsea till ligatiteln i England. Jag har ingen inblick i den engelska ligan och har inte sett hennes insatser där. Men Chelsea har släppt in minst mål, och Lindahl har stått alla minuter utom åtta. För mig känns det som att hon är den givna vinnaren.
Nu har ju inte jag och juryn varit speciellt överens de senaste åren. I fjol tyckte jag ju att Nilla Fischer var den givna vinnaren, ändå fick Lotta Schelin diamantbollen.
Tittar man bara på siffror skulle Schelin kunna vinna i år också. Hon vann den franska skytteligan på imponerande 34 mål den säsong som avslutades i våras. Hon gjorde dem på 1501 minuters speltid – alltså ganska exakt ett mål per spelad halvlek.
På perioden från förra Fotbollsgalan till dagens har hon gjort 31 mål – också det väldigt starkt. Dessutom är Schelin bästa målskytt i landslaget under aktuell period med sju mål. Hon skuggas av Sofia Jakobsson på sex. Nu lär ju Schelins svaga VM diska henne från att vinna dagens diamantboll.
Däremot har jag en liten känsla av att Caroline Seger ligger bra till. Även hon gjorde ett rätt svagt VM. Men Seger är en favoritspelare hos Pia Sundhage och hon spelade en viktig roll när PSG gick till final i Champions League. Seger själv missade ju förresten finalen på grund av avstängning. Dessutom avslutade ju Seger landslagssäsongen på bästa sätt. Och tyvärr lägger oftast juryer lite för stor vikt vid aktuell form. Här är det ju hela säsongen som skall bedömas.
En annan spelare som kan ha en liten chans på vinst är Sofia Jakobsson. Men rimligen går alltså bollen till Lindahl.
* Slutligen några synpunkter på juryn till diamantbollen. Nu har jag inte sett årets sammansättning på papper, men det brukar vara två journalister från Sydsvenskan samt förbundskaptenen och en eller två ytterligare representanter för förbundet och/eller EFD.
Sydsvenskan var inte på plats under sommarens VM. Nu känner jag inte igen alla deras reportrar, men jag har inte heller har sett någon från tidningen på de senaste EM-kvalkamperna. Att de skall rösta utifrån vad de sett på tv känns lite beige. Det känns också som att förbundskapten Sundhages röst därmed väger tyngre än någonsin i år.
En blogg om internationell damfotboll 