Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Etikettarkiv: Ji So-Yun
Född: 21 februari 1991.
* Snabb, teknisk och målfarlig. So-Yun hade redan varit en världsstjärna om hon kommit från en bättre nation. Med hjälp av åtta egna mål förde dock talangen Sydkorea till VM-brons i U20-VM 2010. Hon blev tvåa i skytteligan på det, och utnämndes till U20-VM:s näst bästa spelare. Klubbmässigt spelade hon 2011–13 för det stjärnspäckade japanska mästarlaget Inac Leonessa från Kobe. Tillhör från 2014 engelska Chelsea.
I morgon blir Tyresö klart för semifinal i Champions League. Dessutom får de veta var de kommer att spela sin kvartsfinal i Svenska cupen.
Neulengbach–Tyresö (Tv4sport 15.45 i morgon) och Umeå–Piteå är de tävlingsmatcher med svensk inblandning som spelas i helgen.
De mest intressanta matcherna spelas dock utomlands. Och på söndag. Allra hetast är förstås returen Arsenal–Birmingham i Champions League, mötet som avgör vilket lag som ställs mot Tyresö i semifinal. Den matchen spelas på söndag. Det gör även de båda kvartsfinalerna med tyskt deltagande.
Apropå Tyskland är Leverkusen–Frankfurt veckans match på DFB-tv. Den spelas i morgon 13.00. På söndag är det svenskmöte i Frauen-Bundesliga, då Cloppenburg tar emot Bayern München. Den är däremot inte tv-sänd.
I natt inleds Japans Nadeshiko League med en match, NTV Beleza–Elfen Sayama. Övriga åtta lag spelar natten mot söndag svensk tid. Ligan har i år ett nytt upplägg där man först spelar dubbelmöten – 18 omgångar, och sedan delas serien upp i två delar.
De sex bästa lagen gör upp om titeln, och de fyra sista slåss om att undvika nedflyttning. Även här spelas dubbelmöten, vilket innebär att de sex topplagen totalt spelar 28 matcher.
Inac Kobe Leonessa har varit överlägset i ligan de senaste åren. Men inför årets säsong har laget tappat ett gäng stjärnspelare, vilket gör att guldkampen känns klart mycket mer öppen i år – även om Kobe fortfarande måste hållas som favoriter. Yukari Kinga och Ji So-Yun återfinns ju numera i Arsenal respektive Chelsea. Duon Beverly Goebel-Yanez och Nahomi Kawasumi skall spela i Seattle i NWSL, men kommer att avsluta säsongen i Kobe.
För er som är intresserade av lagen i Nadeshiko League, och fakta kring ligan finns en fullständigt makalös guide på engelska på den här länken. Guiden täcker för övrigt även lagen i nästa högsta ligan.
Tillbaka till Sverige. Här hemma spelas det även ett antal intressanta träningsmatcher. Jag var lite sugen på att sticka ner till Göteborg och se GFC ställas mot Jitex i morgon eftermiddag. Men tyvärr krockar den med en egen match så får således vänta lite innan jag ser Göteborgslagen för första gången i år.
I helgen spelas även damallsvenska träningsmatcher i form av Linköping–Vittsjö och Rosengård–Kristianstad.
Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.
Emma Berglund
Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.
Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.
Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.
Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.
Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:
Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:
Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.
Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:
”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”
Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.
* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.
En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?
* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.
Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.
* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:
* Japan–Danmark 1–0
Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.
Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?
* Tyskland–Kina 1–0
Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.
* Island–Norge 2–1
Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.
Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:
* Portugal–Ryssland 1–3
* Nordkorea–Österrike 2–0
Cypern cup:
* Frankrike–Australien 3–2
* Skottland–Holland 4–3
Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.
* England–Finland 3–0
* Kanada–Italien 3–1
* Irland–Sydkorea 1–1
Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:
Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.
Arsenal förstärker laget inför slutspurten i Champions League. I dag har man offentliggjort värvningarna av de båda japanska storspelarna Yukari Kinga och Shinobu Ohno. Kinga kommer närmast från Inac Kobe Leonessa, medan Ohno tillbringade hösten hos AS Elfen Sayama i den japanska andraligan.
Shinobu Ohno
Arsenal är extra intressant ur svensk synvinkel då de är en tänkbar motståndare till Tyresö i en eventuell Champions Leaguesemifinal till våren.
Det engelska storlaget hade som bekant en riktig mellansäsong senaste året. Man slutade först på tredje plats i WSL, och kommer således inte få spela i Champions League till hösten.
Ellen White
Efter fiaskot i höstas har det varit en rejäl genomströmning i truppen. Lämnat har bland annat Kim Little (Seattle Reign), Ellen White (Notts County), Gemma Davison (Liverpool), Stephanie Houghton (Manchester City), Katie Chapman och Gilly Flaherty (båda Chelsea), Ciara Grant (Reading) och Yvonne Tracy.
Casey Stoney
På inkontot finns utöver japanskorna även Casey Stoney (Lincoln), Siobhan Chamberlain (Bristol), Anouk Hoogendijk (Ajax) och Christie Murray (Glasgow City). Noterbart här är att Arsenal tidigare aldrig hade värvat någon spelare med hemvist utanför de brittiska öarna. Hoogendijk blev den första.
Ännu så länge ser jag det som att tränare Shelley Kerr:s lag ligger på minus under silly season. Men antagligen är man inte klara med sina värvningar ännu.
Ett annat storlag som ser ut att genomgå en rejäl förändring på spelarsidan i vinter är Inac Kobe Leonessa. Laget har som bekant varit totaldominant i Japan de senaste åren. Periodvis har drygt halva det japanska landslagets startelva varit Kobespelare. Dessutom har man haft duktiga amerikanskan Beverly Goebel-Yanez samt Sydkoreas storstjärna Ji So-Yun i truppen.
Nahomi Kawasumi utmanar Lina Nilsson och Sofia Jakobsson
Men nu verkar storlaget hålla på att falla i sär. Asuna Tanaka gick till Frankfurt redan i somras. Nu går alltså Kinga till Arsenal och So-Yun går till Chelsea medan Goebel-Yanez och landsmanninan Rebecca Moros har skrivit på för varsitt NWSL-lag. Även Nahomi Kawasumi är på väg till USA. Enligt den här artikeln spelar hon i NWSL den här säsongen.
Dessutom lämnar tränaren Takayoshi Ishihara klubben. Även han sticker till USA, där han blir assisterande tränare för Sky Blue FC.
Varför det är spelarflykt vet jag inte. Gissningsvis innebär lägre publiksiffror att klubben har sämre ekonomi än de senaste två åren, men om det är ett skäl är alltså oklart.
Hursomhelst är det tydligt att Inac Kobe Leonessas general manager Yasunori Yamashita har lite att jobba med nu under silly season. I varje fall om han tänker se till att klubben fortsätter att dominera i japanska Nadeshiko League.
Personligen rankar jag att laget var topp tre i världen 2012 och topp fem i fjol. Nu riskerar man dock att tappa mark på en sådan rankinglista. Just nu känns inte laget som aktuellt för topp tio under 2014.
För ännu har jag inte sett att man har några klara nyförvärv. Men å andra sidan är det inte lätt att läsa nyheter från de japanska klubbarna.
Det var sista dagen på det internationella transferfönstret i går. I de stora damligor som var berörda gjordes inga riktigt stora värvningar.
Jag tänker förstås på ligorna i Frankrike och Tyskland. I den franska har jag faktiskt inte noterat någon sen värvning alls. I Frauen-Bundesliga gjordes en handfull sena värvningar, varav en med svenskintresse. Jag tänker på att Bayern München lade beslag på fjolårets Linköpingsspelare Eunice Beckmann.
Dessutom knöt MSV Duisburg upp kroatiska Kristina Sundov samt polskorna Agata Tarczynska och Patrycja Pozerska som ersättare till de tre spelare, bland annat Göteborgs nyförvärv Lieke Martens, som valde att lämna i samband med att alla kontrakt nyligen skrevs om.
Alla vinterövergångar i Tyskland finns på den här länken.
Emma Wilhelmsson
* Den allra mest intressanta övergången i går för svensk del var ändå att Emma Wilhelmsson skrev på för Chelsea. Den före detta Malmö- och Jitexspelaren provspelade ju med den engelska klubben under Mobcast cup, alltså inofficiella klubblags-VM, i fjol.
Jag tyckte att Wilhelmsson var en besvikelse i Jitex i fjol. Hon hade ju svårt att ta en ordinarie tröja i Stefan Rehn:s lag. Kanske kan hon få ett lyft i ett Chelsea som skaffat väldigt många nya spelare i vinter. Och det kanske inte är slutvärvat ännu. Inom damfotbollen har ju England precis som Sverige sitt stora fönster nu, vilket gör att det går att värva i ytterligare två månader.
Det mest intressanta i Chelsea i år är att man har två av Asiens allra bästa spelare under 2013 i laget i form av Yuki Ogimi och Ji So-Yun.
Sara Lindén
* Stefan Rehn är just nämnd. Han ledde i går Göteborg FC för första gången i match. Det blev seger med 3–1 (0–1) mot Bröndby sedan också nämnda Martens fixat en straff och stått för ett målpass. Det var dock två ”gamla” göteborgare som stod för målskyttet. Sara Lindén gjorde spelmål till 1–1 och 3–1, medan Marlene Sjöberg satte 2–1-målet på straff.
* I dag kommer träningsmatchandet i gång på lite bredare front för de damallsvenska lagen. Mest intressant är utan tvekan Rosengårds möte med Turbine Potsdam. I övrigt spelar Tyresö mot finska Honka, Kif Örebro mot ett pojklag och så skall Göteborg även möta Fortuna Hjörring.
* Internationellt är det franska topp- och svenskmötet PSG–Montpellier i kväll 18.45 den mest intressanta tävlingsmatchen i helgen. Hittar jag en länk till matchen kommer jag att lägga upp den här.
Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.
Caroline Graham Hansen
Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.
Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.
Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).
Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.
På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.
Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.
Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:
”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”
Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.
Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.
För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.
Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.
* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?
* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:
I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.
* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Med det här inlägget har det blivit dags att önska er alla en god jul.
Tre spelare som njuta till skinka och gröt var våra tre Frankrikeproffs. Alla tre vann, och alla blev målskyttar i helgens omgång. Bäst lyckades Josefine Öqvist som satte två fullträffar, medan Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick till varsin. Öqvist avancerar i och med målen till en delad andraplats i skytteligan. Så här ser toppen ut över jul:
1) Marie-Laure Delie 16
2) Öqvist och Gaetane Thiney 13
4) Schelin och Laetitia Tonazzi 11
22) Asllani 3
Helgens mål har förstås inte hunnit komma upp på franska förbundets youtubekanal. Men här är i alla fall målen från förra helgen, där Öqvist blev tremålsskytt:
* I Tyskland fick Antonia Göransson för första gången på länge spela en hel match. Hon fick dessutom jubla över tre poäng. Turbine Potsdam vann nämligen med 4–0 hemma mot Essen, ett resultat som för Potsdam förbi Wolfsburg i tabellen. Nilla Fischer:s lag har dock en match mindre spelad.
I den tyska skytteligan leder Celia Sasic överlägset på 14 fullträffar. Tvåan Martina Müller är noterad för åtta. Göransson och Sofia Jakobsson har gjort varsitt, medan Nilla Fischer är mållös enligt förbundets skytteliga. På andra ställen är hon bokförd för ett mål, men det har hon ju inte mycket för…
* I Italien har Maria Karlsson nu gjort tre mål. Mittbacken befann sig i forwardsposition när hon tryckte in Veronas 4–1-mål mot Inter. Det målet kan du se på det här klippet:
* Jessica Samuelsson och Melbourne Victory firar jul som serieledare i Australien. Lisa De Vanna blev segerskytt i helgens 1–0-seger mot Adelaide. Tabellen haltar dock, och Sydney FC är bara fem poäng bakom, och har fem matcher färre spelade.
* Väl på andra sidan jordklotet så spelas finalen av Empress cup i natt, svensk tid, i Tokyo mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata. I Kobes semifinal sköt sydkoreanska Ji So-Yun segermålet (3–2) i minut 88.
Häromdagen skrev jag felaktigt att So-Yun är klar för Chelsea. Så är det inte. Det har däremot förekommit flera uppgifter om att övergången är nära förestående. Dessutom presenterades på sidan Women Soccer United i dag uppgifter om att Yukari Kinga skall vara på väg till Arsenal och att tre klubbar (Seattle, Sky Blue och Barcelona) jagar Nahomi Kawasumi.
* Fina 15262 åskådare i Brasilia såg Brasilien köra över Chile i finalen av fyrnationsturneringen, där Kanada slog Skottland med 1–0 i tredjeprismatchen.
Jag såg korta delar av finalen, och Marta med vänner var verkligen överlägsna under de perioder då jag kunde kolla koncentrerat. Chile hängde inte med, och deras höga försvarsspel kostade massor av öppna chanser för hemmalaget. Marta gjorde för övrigt ett av målen, det som betydde 2–0. Matchen slutade för övrigt hela 5–0.
* Apropå Kanada, och veckans följetong Jitex så har Mölndalsklubben nu presenterat ett riktigt kvalitetsförvärv. Kanadas landslagsback Emily Zurrer skall nämligen spela i damallsvenskan igen. Hon gjorde det senast hösten 2011, då för Dalsjöfors här i Borås. Zurrer gjorde ett riktigt gott intryck på mig, både på och vid sidan av planen.
Slutligen så är vårens damallsvenska tv-matcher spikade. Och det är förstås väldigt mycket Tyresö och Rosengård. Men även ett nykomlingsmöte, samt en match från Kristianstad. Kors i taket. Här är hela schemat.
Det går inte en dag för tillfället utan att det är något nytt i Jitex. Den här gången var det negativa nyheter för klubben. För nu har även Julia Wahlberg lämnat Mölndals stolthet.
Hon flyttar inte så långt, utan hennes nya klubb blir Göteborg FC. Intressant att se hur hon kan klara sig där.
Apropå Göteborg noteras att deras före detta målspotta, Jodie Taylor kommer att spela i amerikanska NWSL efter färdigspelad säsong i Australien. Dessutom får Taylor nu chansen i landslaget.
England har sedan en kort tid tillbaka en ny förbundskapten – Mark Sampson som senast tränat Bristol Academy. Han ger alltså Taylor chansen att visa upp sig i landslagströjan.
Det noteras för övrigt att det är en närmast total flyttkarusell bland de engelska landslagsspelarna. Här är en lista över spelare som har fått ny klubb i det pågående övergångsfönstret:
* Anita Asante (FC Rosengård)
* Ellen White (Notts Co)
* Siobhan Chamberlain (Arsenal)
* Gemma Davison (Liverpool)
* Jill Scott, Karen Bardsley, Toni Duggan och Stephanie Houghton (alla till Manchester City)
* Laura Bassett och Rachel Williams (Chelsea)
* Taylor (Washington)
Det är överhuvud taget väldigt mycket nytt i England. Chelsea verkar exempelvis vara på gång att göra en intressant värvning eftersom de är nära att knyta upp sydkoreanska stjärnan Ji So-Yun från Inac Kobe Leonessa.
Så till helgens fotboll. Först de mest intressanta ligamatcherna. I Tyskland återstår en match i år, och den spelas i dag, lördag. Det är Turbine Potsdam som skall försöka ta sig upp på andra plats i ligan. Man tar emot SGS Essen.
I Frankrike är det full omgång i helgen. Alla de fyra topplagen har dock överkomligt motstånd, vilket bör innebära säkra segrar.
Mest intressanta i helgen är landskamperna, och då tänker jag alltså på söndagens avslutande matcher i den brasilianska fyrnationsturneringen. Har jag rätt uppgifter startar bronsmatchen Skottland–Kanada klockan 16.45 svensk tid och finalen Brasilien–Chile klockan 19.00. Länkarna som gäller är den här eller den här. Troligtvis sänds en match på vardera länk.
Här är förresten en ny länk med alla målen från Chile–Skottland. Tyvärr får man inte se hela förarbetet till det läckra 3–2-målet. Men det läckra klackavslutet är i alla fall med:
Sent omsider är det dags att sammanfatta helgens damfotboll. Först till Japan där alltså Inac Kobe Leonessa vann inofficiella klubblags-VM.
Inför 3521 åskådare i Tokyo gjordes det japanska målen av Megumi Takase, Beverly Goebel-Yanez, Ji So-Yun och Emi Nakajima. De två sista Kobemålen, 3–0 och 4–2, är riktigt snygga. Se dem, och Chelseas båda reduceringar från Rachel Williams och Hannah Blundell på det här klippet: Notera för övrigt att Emma Wilhelmsson är upphov till den straff om gav 2–0.
* Så till Tyskland och seriefinalen i Frauen-Bundesliga. Där vann alltså Frankfurt hur säkert som helst med 3–0 borta mot Potsdam. Antonia Göransson byttes in de sista 27 minuterna för Potsdam.
I Frankfurt är Celia Sasic tillbaka i den hysteriska målform som hon hade 2012, innan hon började få skadeproblem. Skyttedrottningen gjorde ett av målen, och står nu redan på 14 mål, vilket innebär överlägsen ledning i skytteligan. Förra säsongen vann för övrigt Yuki Ogimi den på 18 mål. Det är ingen vild gissning att Sasic kommer att krossa den noteringen.
Sasics 14:e mål, samt de båda andra målen (Simone Laudehr och Lira Bajramaj) från Frankfurts prestigeseger finns på det här klippet:
Jag tycker att Potsdams svaghet finns på målvaktssidan. Fast kanske inte så länge till. Det verkar nämligen som att isländska Gudbjörg Gunnarsdottir från Avaldsnes skall ha skrivit på för klubben. Det tycker jag känns som en bra värvning.
Alla mål från helgens omgång i Tyskland finns för övrigt på det här klippet. Där noteras att Bayern Münchens formsvacka fortsätter. Olivia Schough:s nya klubb tappade 2–0-ledning till 2–2 mot nykomlingen och nästjumbon Hoffenheim. Hoffenheims 1–2-mål av Theresa Betz är i högst grad sevärt. Det handlar om en frisparksvariant med hög svårighetsgrad.
Lieke Martens
Krisdrabbade Duisburgs holländska stjärna Lieke Martens har kopplats till Göteborg. Hon höjde nog marknadsvärdet med sitt 2–0-mål mot Jena, i det som kan ha varit Duisburgs sista match.
* Helgens enda svenskmål i den franska ligan stod Lotta Schelin för. Hon tog snyggt ner bollen med bröstet och stötte in 5–0-målet mot Guingamp, och fastställde samtidigt Lyons segersiffror. Det var Schelins tionde fullträff för året, och målet ses på slutet av det här klippet med alla helgens mål från Feminine Division 1:
* Los Angeles segermål från finalen i NCAA finns på det här klippet. Jag tror inte att lagen NCAA-slutspelets final four hade gjort bort sig i damallsvenskan. Vad tror ni?
* I Italien gjorde Maria Karlsson i helgen sitt tredje mål i årets ligaspel. Hon tryckte in bollen från nära håll till 4–1 när Verona vann med 5–1 borta mot Napoli. Målet ses på klippet nedan. Mest anmärkningsvärt på klippet är annars den sanslösa målvaktstavlan vid 1–0 och Valeria Pirone:s snygga frispark till 1–1.
* Jessica Samuelsson spelade 90 minuter när Melbourne vann med förkrossande 6–0 mot tabelljumbon Newcastle i Australiens W-league.
Sydkorea blev Nordkoreas hjältinnor i årets stora mästerskap i Asien. Det är inte minst intressant på storpolitiska grunder.
Det här inlägget innehåller egentligen några veckor gamla nyheter. Men jag har inte läst om det Östasiatiska mästerskapet någon annanstans i europeisk media – så jag tycker att det är värt att uppmärksammas.
För parallellt med EM spelades i Sydkorea slutspelet för Asiens näst största fotbollsturnering för landslag, East Asian Championships – Östasiatiska mästerskapet. Eftersom alla Asiens bästa nationer kommer just från världsdelens östra del var det hög klass på de fyra slutspelslagen.
Det lägst rankade laget var Sydkorea som numera delar plats 17 på världsrankningen med Spanien. Klassen på turneringen visas också av att Australien åkte ut i kvalet. Och Australien är ju rankat på åttonde plats i världen, man har exempelvis bara tre europeiska nationer (Tyskland, Sverige och Frankrike) före sig.
Men det var inte bara klassen på mästerskapet som gör det värt att uppmärksamma. Det är ju alltså även storpolitiskt intressant. Det finns ju som bekant stora politiska spänningar mellan flera av regionens stormakter, numera framför allt mellan Nord- och Sydkorea.
De deltagande nationerna var utöver de båda koreanska staterna även Japan och Kina. De regerande världsmästarinnorna från Japan var regerande mästarinnor och förstås storfavorit till att åter kamma hem slutsegern. Men japanskorna stannade på fyra poäng – och fick nöja sig med silvermedaljer.
Det blev i stället Nordkorea som tog hem guldet – med stor hjälp av Sydkorea, som i sin tur blev trea och tog bronsmedaljerna. Just de båda koreanska nationerna möttes i ett prestige- och känsloladdat möte i den första omgången. Då vann Nord med 2–1 efter att ha rest sig från 1–0-underläge genom två mål av Ho Un-Byol. Samtidigt vann Japan mot Kina med 2–0.
Turneringen spelades som ett gruppspel, och den moraliska finalen gick i omgång två, där japanskorna och nordkoreanskorna spelade 0–0 efter att Nordkoreas målvakt Hong Myong-Hui gjort tre fantastiska räddningar på högkaratiga japanska chanser.
Eftersom Kina samtidigt besegrade Sydkorea med 2–1 stod det klart att tre lag hade guldchans inför den sista omgången:
Japan +2 4
Nordkorea +1 4
Kina –1 3
Sydkorea –2 0
Japan låg alltså bäst till, då de dels hade bäst målskillnad, dels skulle möta det enda poänglösa laget, Sydkorea. Dessutom var det så att matcherna i slutomgången spelades efter varandra. Japanskorna skulle därmed kunna gå på Nordkoreas resultat, vilket självklart är en stor fördel.
Nordkorea vann sin match med 1–0 mot Kina, efter mål av Ri Un-Hyang på lobbnick efter hörna redan i den andra minuten.
För Japan räckte det därmed med uddamålsseger mot värdnationen för att säkra sin tredje raka seger i Östasiatiska mästerskapen. Det visade sig dock att Sydkorea var berett att offra sig för sin annars så avskydda systernation i norr.
Sydkorea tog nämligen tidigt (13:e minuten) ledningen mot Japan genom stjärnan Ji So-Yun – som ju spelar för japanska storklubben Inac Kobe Leonessa. So-Yun skruvade läckert in en frispark i första krysset. I den andra halvleken gjorde hon också 2–0 innan Japan och Yuki Ogimi reducerade.
Sydkorea höll dock ledningen matchen ut – och gjorde alltså så att Nordkorea kunde ta hem guldmedaljerna.
Jag gissar att en och annan som är intresserad av internationella relationer tycker att det här är ett högintressant faktum. För relationerna mellan nationerna har ju varit frostigare än vanligt på senare tid till följd av Nordkoreas provskjutningar med kortdistansrobotar tidigare i år.
Tillbaka till fotbollen. Klippen med höjdpunkter nedan tyder på att det verkligen var jämna och högklassiga matcher i Östasiatiska mästerskapet.
Som bekant är Nordkorea avstängt från VM 2015 på grund av dopningsskandalen i det senaste VM:et. Men då Asien har fem platser till VM i Kanada lär övriga tre nationer i det Östasiatiska mästerskapet spela VM om två år. Det lär även Australien göra, och troligen också Thailand. Där lär de asiatiska lagen kunna bli farliga, för känslan är att världsdelen håller på att flytta fram sina positioner rätt rejält.
Slutligen, här är klipp med höjdpunkter från samtliga turneringens sex matcher:
* Sydkorea–Kina 1–2 – kolla in den sydkoreanska kvitteringen till 1–1 av Kim Na-Rae. Där vi ytterligare en kandidat till årets mål i världen. Vi kan väl i varje fall slå fast att det är årets skott hittills?
I morgon spelar landslaget sina två första matcher för året. Ja, det stämmer faktiskt. Pia Sundhage – grattis till kvällens utmärkelse, förresten – har delat upp två lag som skall spela varsin match mot pojklag.
Det toppade laget ställs mot AIK:s P17, medan det andra laget ställs mot Norrtäljes P19. AIK P17 känns som ett tufft motstånd. Även om pojkspelarna sannolikt är närmare 16 år i genomsnitt, så borde landslaget få svårt att vinna den matchen.
Norrtälje har jag inte koll på, men P19 låter som en fysiskt sett väldigt jobbig motståndare.
Så här ser Sundhages båda lag ut:
Mot AIK: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.
Ersättare: Carola Söberg, Elin Rubensson, Julia Spetsmark.
Mot Norrtälje: Sofia Lundgren – Hanna Folkesson, Annica Svensson, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson – Johanna Almgren, Lina Hurtig, Carina Holmberg, Marie Hammarström – Sofia Jakobsson, Olivia Schough.
Ersättare: Carola Söberg, Malin Diaz, Susanne Moberg.
Noterbart är att jämfört med Sundhages första startelva mot Schweiz i slutet av oktober har Lundgren, Almgren och Jakobsson fått ge plats för Hammarström, Konradsson och Göransson. Även Nilla Fischer är borta från startelvan jämfört med Schweizmatchen, men det beror på skada.
Intressant att Lundgren och Hammarström verkar få chansen att slåss om målvaktsposten. Också intressant att Sundhage ser ut att vilja balansera laget ungefär som hon ofta gjorde i USA, alltså med en mer ”sittande” kant. Jag hade gärna sett att Marie Hammarström fick den rollen, men det är ändå spännande att Emmelie Konradsson rankas så högt att hon är med i förstaelvan.
Noterar också lite förvånat att Rubensson sitter på bänken i förstalaget, medan Schough startar i det andra. Jag hade nog personligen föredragit att få starta i det ena laget.
I Kina spelades det riktiga landskamper i förmiddags svensk tid. Då visade Norge på nytt klass, och vann med 1–0 mot Kina. Målet lobbade 20-åriga inhopparen Melissa Bjånesöy in i slutminuterna.
Norge är enda laget med full poäng i Yongchuan Cup sedan Sydkorea vunnit med klara 3–1 mot Kanada efter bland annat ett mål av Inac Kobe Leonessas Ji So-Yun. Det målet, samt övriga höjdpunkter från den matchen ses på det här klippet.
Lyon vann just finalen av det inofficiella världsmästerskapet för klubblag. Europas bästa lag är alltså även bäst i världen.
Men det satt hårt åt. Spelmässigt skulle jag nog säga att de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa var bäst. Japanskorna ledde också länge efter mål i första halvleken av sydkoreanska Ji So-Yun. Men Lyon kvitterade genom Corine Franco, och avgjorde i förlängningen på straff genom Sonia Bompastor.
Jag har sett delar av matchen. Det var dock spelat cirka 20 minuter när jag hittade en fungerande stream. De sista 25 minuterna av den första halvleken var en japansk uppvisning i kortpassningsspel.
Inac Kobe rullade runt, medan Lyon agerade statister. Bollen gick stundtals som på ett pärlband. Målet från Ji So-Yun kom efter ett av många anfall där japanskorna kom upp i ett tiotal passningar på ett tillslag.
Det skall dock sägas att Lyon låg väldigt bra i sina defensiva positioner, och inte tillät japanskorna att skapa speciellt många högkaratiga målchanser.
Ett par bra kontringar fick fransyskorna också till. Alla signerade glödheta Elodie Thomis.
I paus gick min stream ner. När jag fick bild igen hade det spelats 16 minuter av den andra halvleken – och det var en ny match.
En match där Lyon var det något bättre laget. Fransyskorna hade satt in Lara Dickenmann till vänster, och Laetitia Tonazzi på topp. Med Tonazzi fick man till fler och längre anfall, och det märktes att japanskorna var besvärade av Lyons tyngd och fart.
Fast när Lyon flyttade fram positionerna öppnades kontringslägen. På ett sådant var Shinobu Ohno helt frispelad. Hennes avslut smet dock precis utanför.
Och även om det var Thomis bakom det mesta i Lyon, så blev det backarna som fixade segern. Kvitteringen kom i 80:e minuten och var resultatet av en långboll från mittbacken Wendie Renard. Bollen nådde Franco i bortre delen av straffområdet. Högerbacken vände inåt och satte bollen lågt vid första stolpen med vänsterfoten.
Segermålet kom i den 2×10 minuter långa förlängningens andra halvlek. Tonazzi drogs ner av Junko Kai, och den sydkoreanska domaren pekade på straffpunkten. Bompastor satte straffen via stolpen.
Totalt sett var det en väldigt bra fotbollsmatch, mellan två starka lag. Att Lyon är bra visste vi. Men här visade Kobe att de också håller Lyonnivå. Kul.
Slutligen några ord om Lotta Schelin. Hon spelade hela matchen, och kvitterar ut ett godkänt betyg. Hon var inblandad i några chanser, men utöver en bra nick var hon hela tiden några centimeter från att komma till avslut. Hoppas att hon hittar den 100-procentiga tajmingen under vintern, så vi har en glödhet lagkapten i nästa års EM-slutspel.
* Slutligen snubblade jag över det här bildspelet från Stabaeks guldfest i går.
Där noteras att Lisa Ek var med och firade. Hennes eget fotbollsår har ju varit rätt dystert. Hon lämnade Göteborg – och cupguldet. Hennes nya klubb, Malmö, tappade ett annat guld i de två sista omgångarna av damallsvenskan. Och så drog hon själv av korsbandet i knät.
Kul då för Ek att hon kan få snylta på andras guldfester…
Annars är det väl målvakten Guro Pettersen:s klänning som väcker mest uppmärksamhet i aktuellt bildspel. Snacka om guldklädsel…
Även den svenska säsongen numera är avslutad så är det här en dag med flera högintressanta matcher runt om i världen.
Den kanske allra mest intressanta har nått halvtid i Wolfsburg. Där leder VfB med 3–2 hemma mot FFC Frankfurt i Frauen-Bundesliga. Det var 1–1 redan innan tio minuter var spelade. 0–1 gjorde Bianca Schmidt och kvitteringen satte Martina Müller. Efter 29 minuter gav sedan duktiga ungerskan Zsanett Jakabfi hemmalaget ledningen. Men fem minuter senare kvitterade Sandrine Bretigny. Wolfsburg återtog dock ledningen när Müller serverade lagkapten Nadine Kessler till 3–2. Det är en väldigt, väldigt bra match. Se den här. Och nej, Sara Thunebro platsar inte i Frankfurt i dag heller.
I Tyskland har det redan spelats två matcher i dag. I den ena vann Turbine Potsdam borta mot Bayer Leverkusen med 4–2. Där blev Antonia Göransson återigen målskytt. Svenskan stod för de nya serieledarnas kvitteringsmål till 1–1. Det var 2–2 i paus, men efter paus kunde skyttedrottningen Yuki Ogimi med två mål se till att Potsdam fick med sig alla tre poängen.
Louise Fors
* I Australien har Louise Fors redan debuterat för Western Sydney Wanderers. Hon spelade från start i 1–1-matchen hemma mot de regerande mästarinnorna Canberra United. Teigen Allen gav Sydney ledningen i mitten av den första halvleken, och Caitlin Munoz kvitterade i minut 73. Enligt Fors egen hemsida blev hon utbytt i 80:e minuten.
Även Petra Larsson debuterade i natt. Hon spelade hela matchen när hennes nya klubb Melbourne Victory vann med 2–1 borta mot Sydney FC. Melbournes målskyttar blev Stephanie Catley och inhopparen Laura Spiranovic.
Australiens Westfield W-league består av åtta lag, och känns som en grymt jämn serie. Efter fyra omgångar är bara ett lag obesegrat, och de (Canberra) står på två segrar och två kryss. Vidöppet alltså.
* Japans serie var däremot långt ifrån jämn i år. Mästarinnorna Inac Kobe Leonessa avslutade med att besegra tvåorna NTV Beleza med 4–0 i Osaka. Målen gjordes av Beverly Goebel-Yanez, Ji So-Yun, Nahomi Kawasumi och Emi Nakajima.
Kobe tog därmed 17 segrar, 1 kryss och 0 förluster, och vann slutligen serien med 15 poängs marginal.
Inte så jämnt alltså. Däremot har damfotbollen flyttat fram positionerna rejält sett till intresse i Japan. Publiksnittet i Nadeshiko League hamnade på fina 2572. Bäst snitt hade mästarinnorna från Kobe, med 6300. Bara ett lag hade ett snitt på under 1000 åskådare, och de – Fukuoka J. Anclas hade 894.
I skytteligan vann Kobes Megumi Takase på 20 mål. Ett före Belezas Asano Nagasato. Trea kom Shinobu Ohno på 13, och fyra blev Urawa RedsChinatsu Kira på tio fullträffar.
* I eftermiddag väntar ett par högintressanta matcher till. Dels är det ju final i Afrikanska mästerskapen mellan Ekvatorial-Guinea och Sydafrika. Dels är det seriefinal i franska ligan mellan Lyon och Montpellier.
I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.
Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.
I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?
PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.
Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.
Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.
Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.
* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.
Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.
Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.
Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.
Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?
* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:
Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.
När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.
Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)
Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA
* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.
Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.
Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.
I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.
* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.
Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.
* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?
Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…
Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?
Jag led med Djurgårdens målvakt Tove Enblom i mitt förra inlägg. Nu har jag sett Linköpings alla mål, och jag blir ännu mer ledsen å den 17-åriga debutantens vägnar.
Visst, tre av elva mål kunde Enblom ha räddat. Det handlar om situationer som hon missbedömer, eller där hon inte visar tillräcklig pondus. Men hallå, hon är 17 år – och debutant. Hon hade behövt massor av hjälp och stöd av sina backar.
Hade jag varit utespelare i Djurgården i dag hade jag skämts något extremt. För försvarsspelet var genomuselt. Flera av målen är hårresande bjudningar. Djurgårdsförsvaret ställde sin unga målvakt inför ett stort antal närmast omöjliga situationer.
Normalt njuter jag av att se mål. Men Linköpings målkavalkad ser jag alltså med blandade känslor.
Fast det är klart att jag njuter av Louise Fors grymma vänsterbomb till 6–0. Det är vad jag kallar ett skott i krysset. Hennes frispark till 2–0 är också läcker.
Vill man trots allt se målen från olika vinklar och vrår så är här några klipp till. Först en intervju med Manon Melis, där hennes fyra mål är med. Sedan en länk till ett blogginlägg där tio av målen finns handfilmade. Målen ligger som klipp, ett och ett.
* Apropå tv-klipp. Här är bilder från Göteborg-Tyresö. Förstås är Madelaine Edlund:s segermål med på klippet.
Med det är det dags för helgens internationella utblick.
* I Japans Nadeshiko League vann Inac Kobe Leonessa den haussade seriefinalen – som tydligen kallas L. Classico – på bortaplan mot NTV Beleza. Siffrorna blev 0–1 och 16 663 åskådare. Därmed leder det stjärnspäckade Kobelaget ligan med fem poängs marginal – och har sannolikt redan i praktiken avgjort guldstriden.
Målet kom på en billigt dömd straff. Nahomi Kawasumi gjordes ner, och satte själv straffen på ett säkert sätt. Annars hade Beleza chanser nog för att sno åt sig minst en poäng. Se själv på de här bilderna.
Men med en startelva som oftast innehåller sju världsmästare – Ayumi Kaihori, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Shinobu Ohno, Homare Sawa, Megumi Takase och Kawasumi – är Inac förstås extremt svårslaget. Och det hade varit intressant att se dem möta Lyon i en internationell supercupfinal.
Inac har ju även Sydkoreas bästa spelare, Ji So-Yun, samt två spelare från USA i Beverly Goebel och Rebecca Moros. Som sagt, ett kanonlag.
* I Danmark är Fortuna Hjörring klart för Champions League till hösten.
Laget vann med 3–0 mot mästarinnorna Bröndby efter mål av i tur och ordning Lisa-Marie Woods, Line S Jensen och Tiffany Weimer, och säkrade därmed ligasilvret.
Samtidigt misslyckades Skovbakken med att hemmaslå BSF. Tvärtom tog gästerna ledningen genom Tine Cederkvist, innan Skovbakken kunde kvittera genom Sanne Troelsgaard. Men Skovbakken fick nöja sig med 1–1, och tredjeplatsen i ligan.
* I norska toppserien vann topplagen som väntat. Helgens spelare i serien var rutinerade Isabell Herlovsen, som gjorde tre mål och ett målpass (till Cecilie Pedersen) när tvåan LSK Kvinner vann med 4–1 borta mot Kolbotn.
Serieledande Stabaek hade fem olika målskyttar vid 5–1-segern borta mot Kattem. Och ja, skytteligaledande Ada Stolsmo Hegerberg var en av dem.
Mästarinnorna Röa har börjat få upp farten efter en svag start. Elise Thorsnes blev tvåmålsskytt när Trondheims-Örn besegrades med 4–1.
Maren Mjelde och Lisa Naalsund gjorde målen när Arna-Björnar vann borta mot Klepp med 2–0. Men frågan är om Naalsunds mål skulle ha godkänts. För det är verkligen på gränsen – som man kan se på det här klippet – om inte domaren hann blåsa av innan bollen var i mål. Eller hur?
Klepp har för övrige en egen youtube-kanal där man kan se klipp från huvuddelen av deras matcher. Den kanalen hittar på via den här länken.
* Linköping vann alltså mot Djurgården med 11–0. Men de siffrorna är inte märkvärdiga i min nya favoritliga, den vitryska Premier League Women. Där blev det följande siffror i helgen: 19–0, 16–1, 0–11, 0–5 och slutligen 0–1. I alla fall en rysare…
Hur det gick för Molodechno? Jo, det var de som föll med 19. Och de har 3–112 i målskillnad efter elva omgångar. Men de har ju vunnit en match. Och de är inte sist. Stort.
* Nu tar alla internationella ligor uppehåll i ett par veckor för landslagsspel. I Sverige har vi trenationsturneringen mot USA och Japan att se fram emot. Dessutom skall två omgångar i EM-kvalet spelas. Och vi kommer troligen att få de första inkvalade EM-lagen. Blir Italien allra först? Troligen. Men mer om det i veckan som kommer.
En blogg om internationell damfotboll 