På lördag klockan 20.50 spelar Sverige landskamp borta mot Frankrike. Matchen tv-sänds i Frankrike av en kanal som jag tror kallas kanal D17. I Sverige verkar däremot ingen visa matchen.
I varje fall har inte jag hittat någon uppgift om att matchen tv-sänds av någon svensk kanal. Har ni?
Visst är lördag en dag där vinter-OS lär ta huvuddelen av sporttittarna. Det är första riktiga OS-dagen, vilket innebär att folks feber är som störst. Men jag anar att den sena avsparkstiden i Amiens delvis är taktiskt uttänkt med tanke på att OS-tävlingarna är över vid den tiden. Vad jag kan se börjar nämligen kvällens sista OS-gren 19.00 svensk tid.
Således borde det vara bra läge för de svenska tv-kanaler som inte sänder OS att ta chansen att visa Lotta Schelin med vänner på bästa sändningstid. Eller?
Minns att jag kritiserade förbundet för bristande vilja och engagemang i samband med VM-kvalmatchen borta mot Bosnien i höstas. Där ifrågasatte jag också varför inte förbundet på egen hand kunde ha fixat en billig tv-produktion från Zenica, och sänt på sin hemsida.
Dagen efter kommenterade förbundets kommunikations- och marknadschef Camilla Hagman inlägget, och erbjöd sig att förklara. Jag ringde upp henne, och fick veta varför matchen inte hade sänts. Hagman menade att förbundet hade gjort allt de kunde för att få till en sändning, men att tiden var för knapp och produktionen för dyr.
Nu har Hagman och hennes kollegor på förbundet en ny chans. Visst, det är ingen tävlingslandskamp, men det är Europas andra och tredje högst rankade lag som möts. Och med tanke på vilka fantastiska tittarsiffror damlandslaget hade i fjol borde det gå att marknadsföra den här matchen så bra att någon svensk kanal väljer att sända.
Den här gången finns det ju dessutom redan en produktion, vilket borde underlätta rejält. Och skulle inte någon kanal ta chansen, borde förbundet kunna sända den själva på sin hemsida. Eller hur?
Det är drygt fyra dygn till avspark. Förhoppningsvis är allt löst tills dess, så att vi svenskar som är intresserade av matchen slipper att leta efter fulstreamar med den franska sändningen.
* Apropå landskampen så har Charlotte Rohlin lämnat återbud, och ersätts av Linda Sembrant i truppen. Det borde innebära att Amanda Ilestedt går in i startelvan.
* I går fastställdes matchtiderna för kvartsfinalerna i Champions League. Tyresö spelar hemma mot Neulengbach den 23 mars 14.45 och borta i Österrike den 29 mars 16.00.
Nilla Fischer
* I går vid Gaygalan, även kallad QX-galan, fick Nilla Fischer det finaste priset, ”Årets homo/bi/trans.” Grattis.
* Jag har ju inte sammanfattat alla helgens matcher ännu. Vad jag har hittat spelade tre damallsvenska lag träningsmatcher i söndags. Göteborg vann även sin andra match i Danmark. Det blev 2–1 mot Fortuna Hjörring sedan Sara Lindén och Manon Melis blivit målskyttar. Resultatet imponerar, framför allt eftersom GFC hade sex nya spelare i startelvan. Det brukar kunna ta långt tid att få ett nytt lag att fungera, men Stefan Rehn har i alla fall fått en bra start i Göteborg.
Kristianstad mötte också danskt motstånd. Skånskorna vann med 2–1 mot B93/HIK/Skjold efter att en danska, Johanna Rasmussen, blivit tvåmålsskytt. En text om matchen finns här.
Johanna B Rasmussen
Kif Örebro gjorde också säsongspremiär. Man föll mot Sturehovs P15-lag med 1–0 – ett resultat som jag har väldigt svårt att värdera. Efter matchen presenterade man sitt tredje nyförvärv från Sunnanå – den finländska innermittfältaren Annika Kukkonen.
Annika Kukkonen
* I Australiens W-league återstår en omgång av grundserien, och Melbourne Victory med Jessica Samuelsson ligger på tredje plats, med chans på avancemang till andra. För det är så raffinerat att de fyra redan slutspelsklara lagen möts i sista omgången. Här är läget:
1) Sydney FC +25 262) Canberra United +19 24
3) Melbourne Victory +12 23
4) Brisbane Roar +5 20
Matcherna i sista omgången är Sydney–Canberra och Brisbane–Melbourne. Ettan och tvåan har fördel av hemmaplan i semifinalerna.
* Samuelsson var inte den enda spelaren som lämnade damallsvenskan i höstas för W-league. Det gjorde även den duktiga amerikanska ytterbacken Camille Levin, som varit i Western Sydney Wanderers i vinter. I går blev det klart att den före detta Göteborgsbacken kommer att spela för Sky Blue FC i NWSL kommande säsong.
* Slutligen vann Brasilien det sydamerikanska U20-mästerskapet genom att slå Paraguay med 2–0 i finalen. Båda lagen var som bekant redan klara för VM i Kanada i höst. Några bilder på målen från finalen har jag inte hittat, men väl ett klipp om arrangemanget, som avslutas med att Brasilien höjer pokalen.
Inlägget uppdaterat 15/1, eftersom det var några felaktigheter i den lista Framba.de först publicerade. I dag kom den officiella listan. De båda svenska spelarna ligger dock kvar på de placeringar som angavs från början i det här inlägget:
Lotta Schelin var världens sjätte bästa spelare 2013. Och Nilla Fischer den nionde bästa. I varje fall placerade de sig så i Ballon d’Or.
Så här såg det ut:
1) Nadine Angerer 18,85% av rösterna.
2) Abby Wambach 15,02%
3) Marta Vieira da Silva 14,02%
4) Lena Goessling 11,98%
5) Alex Morgan 11,74%
6) Lotta Schelin 7,87%
7) Saki Kumagai 7,19%
8) Yuki Ogimi 5,15%
9) Nilla Fischer 4,25%
10) Christine Sinclair 3,93%
Och så här fördelades rösterna i tränarkategorien:
Som mest kan man få 55,5 procent av rösterna. Således är Silvia Neids notering riktigt stark. Hon tog verkligen en utklassningsseger.
Däremot är de väldigt jämnt i spelarkategorien. Och det är logiskt, då det var väldigt svårt att hitta världens bästa spelare i fjol. EM blev förstås avgörande för Nadine Angerers vinst, men som jag har frågat förr: hur stor roll skall egentligen EM spela i den här omröstningen?
Mitt svar på den frågan är att prestationer i EM inte borde påverka mer än prestationer i de stora ligorna. Jag ser att jag har stöd i den uppfattningen av åtminstone en av de som röstade i Ballon d’Or, The Equalizers Jeff Kassouf. Han hade därmed inte med Angerer på sin topp tre.
Lotta Schelin blev alltså sexa. Vad krävs då för att hon skall kunna ta ytterligare ett par kliv på listan ovan? Givetvis först och främst att hon fortsätter att vräka in mål. Men det lär även krävas att hon spelar den riktiga huvudrollen i en avgörande final. Eftersom Lyon redan är utslaget ur Champions League, och det inte är några mästerskap för de europeiska lagen i år, så lär inte vår svenska världsstjärna få chansen att slå sig in tre i topp förrän tidigast 2015. Tyvärr.
Det blev som väntat inga priser till svensk damfotboll vid dagens båda galor. Pia Sundhage kom trea i Ballon d’Ors damfotbollstränarkategori. Och både Sundhage, och landslaget (Årets lag) blev utan pris på Idrottsgalan. Där var ju Lotta Schelin utslagen ur Jerringpriset sedan tidigare.
Vinnare av Ballon d’Or blev Nadine Angerer och Silvia Neid. Medan Neid vann ledarkatorien i stor stil var det riktigt jämnt i kampen om att vara världens bästa spelare 2013.
Jag har inte sett hela listorna över tio i topp ännu. Men via tyska Framba.de har jag sett följande siffror:
Tränarkategorien:
1) Silvia Neid med 30,29% av rösterna.
2) Ralf Kellermann 13,01%.
3) Pia Sundhage 12,57%
Silvia Neid
Spelarkategorien: 1) Nadine Angerer 17,85%
2) Abby Wambach 15,51%
3) MartaVieira da Silva 14,45%
—
5) Lena Goessling 10,88%
Jag får alltså återkomma med placeringarna för Schelin och Nilla Fischer.
Angerer blir alltså världens bästa spelare i huvudsak för två straffräddningar i EM-finalen. Snacka om att vara bäst när det gäller. För i Frauen-Bundesliga utmärkte hon sig inte den gångna säsongen. Tvärtom var det alla insläppta mål som gjorde att Frankfurt slutade trea bakom Wolfsburg och Potsdam.
Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer
I och med priset blir Angerer historisk. Fifa har nämligen aldrig tidigare – varken på herr- eller damsidan – givit en målvakt pris som världens bästa spelare. Under den tid Ballon d’Or delades ut av tidningen France Football, och gick till den bästa herrspelaren i Europa, så fick dock ryske målvaktslegendaren Lev Jasjin det en gång, 1963.
Alla röster i spelarkategorien finns på den här länken. Där noteras att Schelin bland annat toppade listorna för ett tiotal lagkaptener, bland annat Australiens Kate Gill, Costa Ricas Shirley Cruz och Makedoniens Natasa Andonova, samt en handfull förbundskaptener, bland annat Mexikos Leo Cuellar.
Nilla Fischer toppade också cirka tio röstsedlar, och ses som världens bästa spelare 2013 bland annat av både förbundskapten och lagkapten i Österrike (Dominik Thalhammer och Viktoria Schnaderbeck) samt av Hollands lagkapten Daphne Koster och av Norges förbundskapten Even Pellerud.
Samtliga röster i tränarkategorien finns på den här länken. Noterbart där var att segrande Silvia Neid röstade nordiskt: 1) Anna Signeul, 2) Even Pellerud och 3) Pia Sundhage.
Så här röstade Sveriges tre representanter:
Pia Sundhage: Spelare: 1) Goessling, 2) Schelin, 3) Wambach. Tränare: 1) Pellerud, 2) Neid, 3) Kellermann.
På herrsidan vann Cristiano Ronaldo och Jupp Heynckes guldbollarna som bästa spelare och tränare. Dessutom fick vi ett svenskt pris, då Zlatan Ibrahimovic vann Puskas Award – priset till årets mål. Där var ju för övrigt två damfotbollsmål nominerade. Kommer ni ihåg vilka? Om inte finns länkarna här:
Louisa Necib:
Lisa De Vanna:
* I övrigt i dag har Tyresös möjliga semifinalmotståndare i Champions League, Arsenal, värvat holländska Anouk Hoogendijk från Ajax. Hon är i första hand en passningsskicklig mittfältare, men har även i omgångar spelat mittback. Det känns som en bra värvning, men ännu så länge känns det som att Arsenal är på minus under silly season.
I England har även Notts county värvat Nya Zeelands Katie Hoyle.
Anouk Hoogendijk
* I USA vann häromdagen Morgan Brian lite oväntat Mac Hermann Trophy – som ges till årets bästa collegespelare. Många trodde annars att fjolårets vinnare Crystal Dunn skulle ta hem det priset i år igen.
Både Brian och Dunn har redan bokförts för A-landskamper under Tom Sermanni:s ledning.
* Jag har nyligen både berömt och tackat damfotboll.com. Men knappt hade jag tryckt sänd på mitt förra inlägg förrän jag hittade ett inlägg på sidans medarbetarblogg som fick mig att häpna.
”…en icke-nyhet” handlar om Lisa-Marie Woods bloggande om sexuella trakasserier inom norsk damfotboll. Förutom att damfotboll.coms inlägg innehåller felaktigheter om twittrande och våldtäkt är den icke namngivna skribentens åsikt högst anmärkningsvärd. Är det verkligen så att damfotboll.com på sin officiella blogg tycker att uppgifter om sexuella trakasserier är icke-nyheter?
Trots en usel start på dagen försvarade Turbine Potsdam med Antonia Göransson i uppställningen sin titel som tyska inomhusmästarinnor.
Den 20:e upplagan av Hallenpokal spelades i Magdeburg, och visades i sin helhet på DFB-tv. Jag slötittade på de sista gruppmatcherna och på hela slutspelet. De spelare som väckte min uppmärksamhet var i första hand Frankfurts Dzsenifer Marozsan och Essens 19-åriga bolltrollare Linda Dallmann. De båda prisades också som turneringens bästa spelare respektive bästa målskytt.
Dzsenifer Marozsan
Det var dock Marozsan som blev syndabock i finalen, då hon missade sin tredje straff i den avgörande straffläggningen. Det innebar att Potsdams debuterande målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir kunde jubla över sin första titel i Tyskland.
Gudbjörg Gunnarsdottir
Jag tycker om inomhusfotboll. Och den variant som de spelar i Tyskland, med sarger, är extra attraktiv och händelserik. Upplägget på straffläggningarna där lagen tar ut tre skyttar som skjuter alla straffar ända till det är avgjort är också kul.
Kommentatorn på DFB-tv kallade Hallenpokal för ett slags klassfest för Frauen-Bundesliga. Och så känns det när alla tolv lagen möts under uppehållet. Tänk om det hade gått att göra något liknande mitt i damallsvenskan.
Kanske något för EFD att fundera över?
Hur var då de svenska spelarna? Trion Sofia Jakobsson, Nilla Fischer och Olivia Schough såg jag så lite av att jag inte kan ge något omdöme. Antonia Göransson däremot får godkänt. I fjol var hon turneringens allra bästa spelare, vilket väckte förhoppningar. Så framträdande var hon inte på något sätt i år. Men hon höll en plats i den ena av Potsdams båda kedjor, och blixtrade till med fina aktioner ett par gånger.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
Med det här inlägget har det blivit dags att önska er alla en god jul.
Tre spelare som njuta till skinka och gröt var våra tre Frankrikeproffs. Alla tre vann, och alla blev målskyttar i helgens omgång. Bäst lyckades Josefine Öqvist som satte två fullträffar, medan Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick till varsin. Öqvist avancerar i och med målen till en delad andraplats i skytteligan. Så här ser toppen ut över jul:
1) Marie-Laure Delie 16
2) Öqvist och Gaetane Thiney 13
4) Schelin och Laetitia Tonazzi 11
22) Asllani 3
Helgens mål har förstås inte hunnit komma upp på franska förbundets youtubekanal. Men här är i alla fall målen från förra helgen, där Öqvist blev tremålsskytt:
* I Tyskland fick Antonia Göransson för första gången på länge spela en hel match. Hon fick dessutom jubla över tre poäng. Turbine Potsdam vann nämligen med 4–0 hemma mot Essen, ett resultat som för Potsdam förbi Wolfsburg i tabellen. Nilla Fischer:s lag har dock en match mindre spelad.
I den tyska skytteligan leder Celia Sasic överlägset på 14 fullträffar. Tvåan Martina Müller är noterad för åtta. Göransson och Sofia Jakobsson har gjort varsitt, medan Nilla Fischer är mållös enligt förbundets skytteliga. På andra ställen är hon bokförd för ett mål, men det har hon ju inte mycket för…
* I Italien har Maria Karlsson nu gjort tre mål. Mittbacken befann sig i forwardsposition när hon tryckte in Veronas 4–1-mål mot Inter. Det målet kan du se på det här klippet:
* Jessica Samuelsson och Melbourne Victory firar jul som serieledare i Australien. Lisa De Vanna blev segerskytt i helgens 1–0-seger mot Adelaide. Tabellen haltar dock, och Sydney FC är bara fem poäng bakom, och har fem matcher färre spelade.
* Väl på andra sidan jordklotet så spelas finalen av Empress cup i natt, svensk tid, i Tokyo mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata. I Kobes semifinal sköt sydkoreanska Ji So-Yun segermålet (3–2) i minut 88.
Häromdagen skrev jag felaktigt att So-Yun är klar för Chelsea. Så är det inte. Det har däremot förekommit flera uppgifter om att övergången är nära förestående. Dessutom presenterades på sidan Women Soccer United i dag uppgifter om att Yukari Kinga skall vara på väg till Arsenal och att tre klubbar (Seattle, Sky Blue och Barcelona) jagar Nahomi Kawasumi.
* Fina 15262 åskådare i Brasilia såg Brasilien köra över Chile i finalen av fyrnationsturneringen, där Kanada slog Skottland med 1–0 i tredjeprismatchen.
Jag såg korta delar av finalen, och Marta med vänner var verkligen överlägsna under de perioder då jag kunde kolla koncentrerat. Chile hängde inte med, och deras höga försvarsspel kostade massor av öppna chanser för hemmalaget. Marta gjorde för övrigt ett av målen, det som betydde 2–0. Matchen slutade för övrigt hela 5–0.
* Apropå Kanada, och veckans följetong Jitex så har Mölndalsklubben nu presenterat ett riktigt kvalitetsförvärv. Kanadas landslagsback Emily Zurrer skall nämligen spela i damallsvenskan igen. Hon gjorde det senast hösten 2011, då för Dalsjöfors här i Borås. Zurrer gjorde ett riktigt gott intryck på mig, både på och vid sidan av planen.
Slutligen så är vårens damallsvenska tv-matcher spikade. Och det är förstås väldigt mycket Tyresö och Rosengård. Men även ett nykomlingsmöte, samt en match från Kristianstad. Kors i taket. Här är hela schemat.
I kväll har Lotta Schelin tagit ett stort steg mot ett nytt franskt mästerskapsguld – utan att spela.
Kvällens derby och toppmöte mellan PSG och Juvisy slutade nämligen med bortaseger, 1–0. Sandrine Bretigny gjorde målet som innebär att Juvisy nu är uppe jämsides med PSG. Båda lagen står på vardera två förluster, medan Lyon är utan poängförlust.
Fast jag är inte helt säker på läget kring Juvisy. Det sades ju tidigare i höst att de skulle drabbas av poängavdrag på fyra poäng. Fast några poäng är inte dragna i den officiella tabellen. Så Juvisy har kanske sluppit undan.
Hursomhelst blir det nog för svårt för PSG eller Juvisy att ta in sex poäng på Lyon. Så i praktiken skulle man nog kunna säga att Lyon säkrade sitt guld i kväll.
* I dag har det även presenterats en landslagstrupp för ett läger i januari. Den truppen hittar du här. Mest intressant tycker jag är att Stéphanie Öhrström står skriven i Jitex i truppen. Det måste väl vara fel, för det är väl ingen etablerad spelare som går till Mölndalsklubben i vinter. Alla lämnar ju.
Senast hörde jag att Rebecca Johnson skall varva ner i en Boråsklubb, Bergdalen.
Emma Wilhelmsson
Apropå Jitexspelare är Emma Wilhelmsson på provspel i Chelsea. Hon spelade från start i semifinalen av inofficiella klubblags-VM i veckan. På söndag 13.10 (japansk tid, 04.10 svensk…) är det final, då Chelsea ställs mot japanska storfavoriten Inac Kobe Leonessa. Hittar jag någon länk kommer den att läggas upp här.
Den matchen kan bli den sista för Leonessas amerikanska skyttedrottning Beverly Goebel-Yanes. Hon presenterades nämligen i dag som nyförvärv hos Seattle Reign för andra säsongen i NWSL.
* Utöver den inofficiella VM-finalen är det final i F17-EM på söndag. 18.00 ställs Tyskland mot Spanien. Dessutom är det seriefinal i Frauen-Bundesliga när tvåan Turbine Potsdam tar emot ettan FFC Frankfurt på söndag 14.00.
Både Potsdam och Frankfurt är obesegrade, och man har vardera två kryss. Så på många sätt kan man säga att de ligger jämsides inför matchen. Tyvärr sänds inte seriefinalen på DFB-tv. Där går i stället morgondagens svenskmöte mellan Nilla Fischer och Sofia Jakobsson. Wolfsburg–Cloppenburg börjar 13.00, och en länk till matchen hittar du här.
Tillagt i efterhand: Den sändes inte på DFB-tv, men här är en länk till den tyska seriefinalen Potsdam–Frankfurt.
* Slutligen så påminner jag igen om att vi är inne på sista dygnet av Johanna Almgren:s auktion för Cancerfonden. In och bjud! Själv har jag lagt ett par bud, men snabbt blivit överträffad. Kanske att jag gör något försök till…
Europas bästa lag för tillfället heter sannolikt FFC Frankfurt. Det är förstås vansinnigt tråkigt att Frauen-Bundesliga inte har tre eller fyra platser i Champions League, så att Frankfurt även kunde få visa upp sin styrka utanför Tysklands gränser den här säsongen.
För på hemmaplan är laget ännu obesegrat. I dag vann serieledarna med hela 8–2 hemma mot Hoffenheim. Frankfurt hade sju olika målskyttar. Bara veteranen Kerstin Garefrekes hittade rätt fler än en gång.
Totalt har Frankfurt på sina nio ligamatcher sju segrar, två kryss och målskillnaden 41–8. Dessutom är man storfavoriter till att ta hem den tyska cupen, då alla de tre andra storklubbarna redan är utslagna.
Om allt är uppåt i Frankfurt är det återigen rena natta i FCR 2001 Duisburg. Den klassiska före detta storklubben är återigen i akut ekonomisk kris. Och nu ber man återigen om hjälp.
Enligt den här artikeln har försöken till en sammanslagning med herrfotbollsklubbarna DSV Duisburg och VfB Homberg misslyckats. Enligt samma artikel är det bara ett mirakel som kan rädda klubben. Nästa veckas hemmamöte med Jena riskerar att bli klubbens sista allra sista. För som situationen är nu så finns inte pengar till att spela vidare efter jul.
Sportsligt är inte krisen lika påtaglig. För i går vann Duisburg mycket överraskande borta mot Olivia Schough:s blivande klubb, FC Bayern München, med 1–0. Höjdpunkter därifrån finns på den här länken.
Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 2–0 borta mot SGS Essen. Målskyttar blev Martina Müller på volley och Nadine Kessler på ett friläge.
Dagens tyska svenskmöte slutade 3–1 för Turbine Potsdam mot Cloppenburg. Fast på planen blev det inget svenskmöte. Det gavs nämligen ingen speltid till Antonia Göransson. Däremot fick Sofia Jakobsson vara på planen under hela matchen. Cloppenburg kvitterade i minut 64 sedan Potsdams målvakt helt missbedömt en frispark. Men bara tre minuter senare blev norska Ada Stolsmo Hegerberg matchvinnare med sitt 2–1-mål – även här var målvaktsspelet högst tveksamt.
Det målet, och alla andra från helgens matcher i Tyskland går att se på den här länken. Kozue Ando:s 2–0-mål för Frankfurt är helt klart veckans mest underliga. Alla utom Ando verkar tro att det är avblåst. Inte ens domaren verkar uppfatta att spelet är i gång. Ett mycket konstigt mål.
Megan Rapinoe
* Det var ju svenskmöte även i Frankrike. Det vanns av Lotta Schelin:s Lyon med klara 4–1 borta mot Josefine Öqvist:s Montpellier. Amerikanska Megan Rapinoe blev tvåmålsskytt. Däremot blev det inte några svenskmål i aktuell match.
Helgens enda svenskmål i de europeiska ligorna gjorde i stället Kosovare Asllani, som gjorde 3–0-målet när PSG krossade Rodez med 7–0. Marie-Laure Delie gjorde ett äkta hattrick de sista 16 minuterna, något som för henne upp på totalt tolv mål och delad skytteligaledning med Juvisys Gaetane Thiney. Schelin är trea på nio mål.
* I Italien lyckades inte svensklaget AGSM Verona vinna det viktiga hemmamötet med de senaste årens mästarinnor Torres. Trots att Torres fick två spelare utvisade slutade matchen ”bara” 1–1 för Maria Karlsson:s och Stephanie Öhrström:s lag. Melania Gabbiadini gav Verona ledningen i 15:e minuten sedan Marta Mason sprungit igenom och fixat både straff och målchansutvisning på gästernas schweiziska målvakt Gaelle Thalmann. Men med två spelare mindre på planen kvitterade Torres genom Pamela Conti i minut 84.
Båda svenskorna spelade huvudroller i matchen. Karlsson nickade snygg in 2–0 – trodde hon. Men målet blev bortdömt på mycket vaga grunder. I den andra halvleken räddade Öhrström snygg en straff från Conti.
Krysset var alltså ett stort bakslag för Verona som därmed fortsatt är fem poäng efter Torres trots att man har en match mer spelad. Guldchansen är nog redan borta för Verona. Även chansen till Champions Leaguespel känns numera liten. Höjdpunkter från gårdagens match finns här:
* I Australien spelade Jessica Samuelsson hela matchen när Melbourne Victory vann borta mot Perth Glory med 3–1. Sverigebekanta Lisa De Vanna gjorde Melbournes tredje mål. Perths tröstmål gjordes av fjolårets Jitexspelare, kanadensiska Christina Julien.
Minns ni Caster Semenya? Alltså den sydafrikanska löpartjejen som tvingades genom förnedrande könstester för att det skulle bevisas att hon verkligen var en hon.
I sydkoreanska fotbollsligan finns ett liknande fall. Det handlar om Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon som gjorde 19 mål på 22 matcher i årets serie.
I ligan spelar sju klubbar. Fem av dem kräver att Park skall genomgå ett könstest – annars hotar de med att bojkotta nästa års ligaspel.
26-åringen genomgick ett könstest som 15-åring, där hon klassades som kvinna. Därför vägrar Seoul City Amazones att låta sin skyttedrottning genomgå ett nytt test. De tycker med rätta att det är förnedrande för Park att testas på nytt.
De övriga klubbarna i ligan är skeptiska till det gamla testet, och kräver att resultatet av det skall offentliggöras – eller att Park skall testas på nytt.
Minns att flera afrikanska länder hade liknande anklagelser mot flera spelare från Ekvatorialguinea inför VM 2011. Bland de anklagade fanns nuvarande Potsdamspelaren Genoveva Anonma. Jag skrev om det här.
Anonma och Potsdam var utslagna ur tyska cupen inför dagens åttondelsfinaler. I dag försvann ytterligare två av det fyra tyska storklubbarna. Division 2-laget Köln vann mycket överraskande med 2–0 mot ett Bayern München som verkar ha kommit i en extremt djup formsvacka.
Visst är Köln på väg mot Frauen-Bundesliga. Laget har full poäng i sin serie. Men att de skulle slå ut München räknade ingen med. Båda Kölns mål kom i slutminuterna och gjordes av lagets storstjärna Inka Grings.
Att ett storlag till skulle åka var mindre skrällartat. Frankfurt och Wolfsburg möttes ju. Efter den matchen står det klart att det blir en ny cupmästare i Tyskland i år. För Frankfurt vann med 1–0 inför 2240 åskådare. Målet kom sedan Celia Sasic dragit på sig hela Wolfsburgs backlinje, och sedan serverat Kerstin Garefrekes öppet läge.
Celia Sasic
Nilla Fischer spelade hela matchen för mästarlaget, och hade deras bästa kvitteringschans. Nicken räddades dock på mållinjen av Desiree Schumann. Den chansen, målet och några lägen till går att se på den här länken.
Slutligen ett litet tips om att franska ligamatchen Juvisy–Guingamp, med avspark 15.00 i morgon, går att se live på den här länken.
I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. Således skall vi få en ny vinnare av Diamantbollen. Eller, någon ny vinnare lär vi inte få.
Som jag ser det finns det bara två tänkbara vinnare, och det är dessutom två högklassiga kandidater, nämligen Nilla Fischer och Lotta Schelin. Precis som i fjol röstar jag på Fischer. Det var hon som banade väg för landslaget i EM. Som mittback blev hon dessutom tvåa i skytteligan – vilket är en makalöst bra prestation.
Nilla Fischer
Schelin har förstås också bra meriter från året. Men titelmässigt var 2013 ett sämre år för henne än 2011 och 2012. Det borde alltså vara dags för ett tronskifte.
Och tronskiften är bra. Att hålla på att dela ut priset till samma spelare år efter år gör det bara ointressant.
Så är det med herrarnas Guldbollen, som man ju måste dela ut till Zlatan Ibrahimovic – eftersom det ju bara finns en rimlig kandidat. Det är självklart, men inte ett dugg spännande.
Vårt damlandslag är ju dock betydligt jämnare än herrlandslaget. Och även om Schelin är viktig för laget så bär hon inte det på sina axlar på samma sätt som Ibrahimovic bär herrarnas.
Medan Schelin totalt sett gör massor av mål när vi redan är i ledning, är det som jag tidigare skrivit om här i bloggen ofta Fischer som kliver fram och gör avgörande mål i mästerskap för landslaget. Det bör diamantbollenjuryn ha i åtanke i dag. De bör såldes alltså ge bollen till Fischer!
De flesta av de övriga kvinnliga pristagarna på galan känns rätt självklara. Nomineringarna gjordes av en jury bestående av Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling, Karolina Westberg, Anette Börjesson, Hanna Marklund och Malin Swedberg. Det är en namnkunnig och kompetent samling.
Hade jag fått bestämma hade jag dock nominerat lite annorlunda. Så här är min syn på nomineringarna, och vem jag tycker skall vinna respektive kategori.
Jag har inte total koll på vilka instruktioner nomineringsjuryn har. Men jag tror att det är så att de måste ha med minst en svensk landslagsspelare i varje kategori.
Men jag tycker nog att de varit lite väl gulblå i sina nomineringar. För de nomineringar som jag tycker är tveksamma handlar rakt igenom om svenska spelare som lyfts fram på bekostnad av utländska.
Thora Helgadottir
Årets Målvakt
Min vinnare: Thora Helgadottir Övriga nominerade: Kristin Hammarström och Malin Reuterwall.
Här är Helgadottir solklar vinnare. Hon höll 14 nollor på 22 omgångar i damallsvenskan. Hammarström har gjort en stabil säsong, men borde inte ha en chans på priset. Reuterwall ser jag som ren utfyllnad. Hennes nominering kommer något år för tidigt. Här hade Lydia Williams eller kanske framför allt Katie Fraine varit klart mer rimliga nomineringar.
Som en parantes noterar jag vid en koll på den damallsvenska räddningsligan att Tyresös stjärnmålvakt Ashlyn Harris enligt den officiella statistiken nästan släppte in varannat avslut hon hade mot sig. Fast den där statistiken är ju som bekant långt ifrån 100-procentig, så det kanske inte stämmer.
Årets back
Min vinnare: Nilla Fischer
Övriga nominerade: Faith Ikidi och Jessica Samuelsson.
Min syn på Fischer har jag redan nämnt. Ikidi är en högklassig utmanare, men får nöja sig med silver. Samuelsson däremot är ren utfyllnad av en lite väl gulblå nomineringsjury. Skall man ha med en ytterback hade förstås Meghan Klingenberg varit en klart mer rimlig kandidat.
Ramona Bachmann
Årets mittfältare
Min vinnare: Ramona Bachmann
Övriga nominerade: Caroline Seger och Sara Björk Gunnarsdottir.
Inte heller här är det någon tvekan om vem som skall vinna – Bachmann är överlägsen. Däremot tycker jag att Marta borde räknas som mittfältare, vilket gör att hon borde ha varit med här på Björk Gunnarsdottirs bekostnad. Eller egentligen på Segers bekostnad, men en svensk landslagsmittfältare måste ju vara med, och det är väl trots allt rimligt att det handlar om Seger.
Christen Press
Årets forward
Min vinnare: Christen Press
Övriga nominerade: Lotta Schelin och Marta Viera da Silva.
Här är den första något ovissa kategorien. Troligen ger den blågula juryn trots allt priset till Schelin. Fast jag tycker att Press är den som har vassast facit. Och egentligen har ju Marta varit bäst av alla de tre. Fast som sagt, jag ser Marta som mittfältare i år. Och där är hon bara tvåa. I stället för Marta borde för övrigt Pernille Harder ha varit med här.
Årets genombrott
Min vinnare: Stina Blackstenius
Övriga nominerade: Jessica Samuelsson och Julia Wahlberg.
Även den här kategorien känns öppen. För vilket genombrott är egentligen störst, Blackstenius i damallsvenskan eller Samuelssons i landslaget? Jag tror att Samuelsson kommer att vinna. Men min personliga röst faller på Blackstenius, som gjorde en mäktigt bra höst. Wahlberg har varit stabil, men är här bara med som utfyllnad.
Damallsvenskans mest värdefulla spelare Min vinnare: Ramona Bachmann.
Övriga nominerade: Christen Press och Marta.
Bachmann är självklar vinnare här. Marta är lika självklar tvåa. Däremot tycker jag att det är konstigt att serietvåan Tyresö får med två spelare i den här kategorien. Jag tycker trots allt att exempelvis Pernille Harder, Sarah Michael och Faith Ikidi är mer värdefulla för sina lag än vad Press är för Tyresö.
Årets tränare
Min vinnare: Rickard Nilsson
Övriga nominerade: Jonas Eidevall och Martin Sjögren.
Det här är den allra mest öppna och svåra kategorien. Alla tre känns som värdiga, och rimliga vinnare. Jag tror att Eidevall kommer att vinna – guldtränaren gör oftast det. Och han har gjort ett kanonjobb med Malmö, så det är inget att säga om. Men kanonjobb har både Nilsson och Sjögren också gjort med sina respektive trupper. Min röst faller alltså på Nilsson, som ledde Örebro till en högst oväntad sjätteplats. Minns att på upptaktsträffen tippades ju faktiskt Kif på nedflyttningsplats.
Så vad tror och tycker ni? Får jag rätt mina tips, eller är jag helt ute och reser?
I dag har några intressanta elvor presenterats. Dels de elva mål som är kandidater till Årets mål. Dels har damallsvenskan för första gången har fått ett allstarteam.
De elva kandidaterna till Årets mål hittar, och röster ni på här. Tre av de elva kommer att gå vidare till nästa måndags fotbollsgala. Bara ett av de elva målen kommer från damfotbollen, och inget talar för att det kommer att vara kvar när galan börja om ganska exakt en vecka. Mer om galan om tänkbara vinnare där i ett senare inlägg.
Sarah Michael
Tillbaka till det nominerade damfotbollsmålet. Det handlar om Sarah Michael:s härliga bomb i krysset mot Tyresö. Faktum är att det inte bara är ett snyggt mål. Det var även en fullträff som fick en avgörande betydelse i guldstriden, eftersom det innebar att Malmö passerade Tyresö i toppen. Målet finns på den här länken.
Men som sagt. Michaels mål får svårt att ta sig vidare. Det känns ganska garanterat att det kommer att vara tre herrfotbollsmål som gör upp om priset nästa vecka. Själv håller jag nog faktiskt Tobias Hysén:s fantastiska volley mot Tyskland som något vassare än Zlatan Ibrahimovic:s spektakulära bicycletalobb mot England.
Utöver de elva kandidaterna till Årets mål har vi alltså fått ett damallsvenskt allstarlag i dag. Det är spelarna själva som har röstat på Spelarföreningens initiativ, så det är en kunnig jury som gjort jobbet. Här är den framröstade elvan:
Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Nilla Fischer, Line Röddik Hansen, Ali Riley – Ramona Bachmann, Pernille Harder, Caroline Seger, Veronica Boquete – Anja Mittag och Christen Press.
Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen
Flest röster av alla fick Bachmann, som därmed rättvist prisas som Årets spelare. Det var ett logiskt val, för jag tycker ju till och med att hon är världens bästa för tillfället. Fast som jag tidigare konstaterat är hon född i fel land. Därför finns inte schweiziskan med bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or – priset till världens bästa spelare.
Noterbart däremot är att Marta kan bli världens bästa. Däremot platsar hon inte i damallsvenskans allstarelva. Där har spelarjuryn gjort ett misstag.
Noterbart också att laget ovan bara innehåller två svenska spelare. De som hävdar att alla utländska förstärkningar förstör för svensk damfotboll bör nog tänka till. De kan även läsa den här artikeln om att det engelska herrlandslaget i fotboll har blivit bättre sedan Premier League började översvämmas av utländska spelare.
Det senaste var en parentes.
Nu till hur jag skulle ta ut mitt allstarlag från årets säsong. Som vanligt när man skall ta ut ett lag av det här slaget är det forwardssidan som är svårast. Där föll Anja Mittag på målfoto mot Sarah Michael. Nigerianskan har varit fantastiskt viktig för Örebro, och är värd att vara med här:
Helgadottir – Klingenberg, Fischer, Faith Ikidi, Riley – Sara Björk Gunnarsdottir – Harder, Bachmann, Marta – Michael och Press.
Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen
Jämfört med spelarnas allstarlag väljer jag alltså även bort Tyresöduon Röddik Hansen och Seger till förmån för Ikidi och Björk Gunnarsdottir.
Jag inser förstås att det officiella allstarlaget inte är uppsatt för att kunna fungera på planen. Mittfältet är ju exempelvis hyperoffensivt. Och det består av fyra centrala spelare.
När jag satte samman mitt lag ville jag att det skulle bestå av spelare som skulle kunna funka hyfsat ihop. Och även om mitt lag också är hyperoffensivt har jag balanserat upp mittfältet med Björk Gunnarsdottir, samt även tagit med en kantspelare i Marta.
* Slutligen tänkte jag slå ett slag för ett välgörande ändamål. Kif Örebros Helén Eke har under en tid arrangerat en auktion till förmån för Cancerfonden. I några dagar till går det att bjuda på Annica Svensson:s signerade VM-tröja från 2011 och Mariann Gajhede Knudsen:s tröja från sommarens EM.
Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage startelvan till morgondagens VM-kvalmatch. Det visade sig bli en rejäl förändring. Vår förbundskapten sätter in hela sju nya spelare jämfört med Bosnienmatchen. Dessutom får två av de fyra kvarvarande nya positioner.
Efter att ha gjort så många ändringar är det läge att ligga lågt ett tag med alla påståenden om att Sundhage är förändringsovillig. Men jag tycker att det är rätt att testa under den här perioden. Kan man få några pusselbitar att falla på plats kan mycket vara vunnet för framtiden.
Eftersom jag inte sett Bosnienmatchen är det omöjligt att ha synpunkter på hur olika spelare klarade olika roller där, och kring vilka som har spelat bort sig ur startelvan, respektive gjort sig förtjänta av en ny chans.
Hursomhelst. Här är morgondagens svenska elva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Antonia Göransson – Lisa Dahlkvist – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.
Flera saker blir intressanta att följa. Inte minst hur vänsterförsvaret med Ilestedt – som debuterar från start – och Göransson. Det blir även spännande att se hur det funkar centralt med Dahlkvist i den så kallade ettanrollen. Hennes spelvändningar är ju lysande. Däremot kan hon ibland vara slarvig när det gäller de kortare passningarna.
Intressant blir även att se hur Seger fixar sin centrala roll. Jag har ju ofta kritiserat henne för att söka för många passningar på felvänd spelare. För många sådana bör hon undvika i morgon. För i den position hon kommer att inneha vill man ju ha en spelare som kan slå öppnande passningar ut mot kanterna. Gärna bollar som skär mellan motståndarnas mitt- och ytterbackar.
Bland de matcher som spelades i dag konstateras en blytung bortaseger för Norge. Caroline Graham Hansen och Ingvild Stensland gjorde målen när Holland besegrades med 2–1. Hollands mål gjordes för övrigt av megatalangen Vivianne Miedema – som ju gör mål i varje match. Vilken europeisk toppklubb knyter upp 17-åringen?
Jag hittade ingen stream till Holland–Norge, och vet inte så mycket om matchen. Men enligt Uefas livescore var det 8–2 i avslut mot mål i holländsk favör. Men Norge gjorde alltså mål på båda sina.
I Sveriges grupp spelade Nordirland och Bosnien-Hercegovina 0–0.
Jag såg perioder av Tysklands 4–0-seger mot Kroatien. Gästerna höll nollan till halvtidsvilan. Men efter att Celia Sasic nickat in 1–0-målet i minut 52 var det avgjort. Anja Mittag var inblandad i två avslut som gick i mål via motståndaren Helenna Hercigonja-Moulton. 2–0-målet tycker jag att Mittag bör få tillgodoräkna sig, men det bokfördes som självmål. Vid 3–0 går bollen mot Mittag, men där är det ingen tvekan – det är verkligen ett klockrent självmål. Som grädde på moset hade Hercigonja-Moulton även en boll i egen stolpe. Den kroatiska backen kunde alltså ha gjort ett högst ovälkommet hattrick.
Höjdpunkter från den tyska segern går att se på det här klippet.
En annan match jag har hittat bilder från är Irlands bortaseger med 3–0 mot Slovenien. Se höjdpunkter därifrån på den här länken.
Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från Holland–Norge. Utöver att det är tre kanonmål är det värt att notera att det är holländska storbacken Daphne Koster som ger bort bollen vid båda de norska målen:
När lottningen till Champions League gjordes så tippade jag att inget svenskt lag skulle vara kvar till kvartsfinal. Det kan bli två.
För Tyresö överlevde mötet med PSG, och nu ligger plötsligt vägen öppen mot kvartsfinal. Visst är Fortuna Hjörring ett bra lag, men danskorna skall inte kunna stoppa Marta med vänner.
Och faktum är att Malmö inte heller är chanslöst mot Wolfsburg. Tyskorna har fått upp farten, och är så klart favoriter. Men kan Malmö konservera sin form under en spelledig månad så är osvuret bäst. För Malmö är riktigt starkt för tillfället. Och kan man få kontra på Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis så kan det bli svettigt för Nilla Fischer med fler i Wolfsburgs backlinje.
Av gårdagens matcher har jag bara sett sporadiska sekvenser. Jag såg klart fler av Malmös match än av Tyresös.
Klart är att Malmö var totalt överlägset mot ett skadedrabbat LSK. Norskorna var väldigt mycket mer chanslösa än jag hade trott. Att man bjöd på två tidiga målvaktstavlor gjorde inte matchen mer spännande. Totalresultatet 8–1 säger helt enkelt det mesta.
Det roligaste i den matchen var nästan när Thora Helgadottir klev upp på övertid för att slå en frispark. Målvakten tog dock i lite väl mycket. Enligt obekräftade uppgifter så fick det danska luftvärnet skjuta ner bollen i närheten av Skagen…
Apropå Danmark så såg det ett tag i kväll ut som att vägen mot kvartsfinal låg öppen för Bröndby. Men det danska laget där svenska Jenny Olsson vaktade målet, och där före detta Stattenaspelaren Josefine Norstedt blev inbytt de sista fem minuter, tappade sin ledning. Till slut vann Barcelona med 2–2 och bortamål. Därmed ställs Barca mot Zürich i åttondelsfinal.
Antonia Göransson gjorde två mål för Potsdam och Lotta Schelin ett för Lyon. Båda lagen defilerade sig vidare i går. Nu stöter de som bekant på varandra i åttondelen.
Nilla Fischer var en av många spelare som Wolfsburg vilade i dagens hemmamatch mot Pärnu. Trots det slutade matchen hela 13–0, alltså totalt 27–0. Det är den största segermarginalen någonsin i turneringen.
I dagens match gjorde Conny Pohlers tre mål. Därmed rycker hon i tidernas skytteliga. Hon leder nu hela åtta mål före Anja Mittag. Så här ser tio i topp ut:
Conny Pohlers 48
Anja Mittag 40 Hanna Ljungberg 39 Inka Grings 38 Nina Burger 35
Lotta Schelin 34 Margret Lara Vidarsdottir 34
Marta 30 Kim Little 30 Patrizia Panico 30
Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.
Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.
Caroline Graham Hansen
Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.
Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.
Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.
Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.
Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.
Ramona Bachmann
Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.
För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.
Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.
Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.
Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:
Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…
Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.
Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:
Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.
Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:
I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:
Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.
I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.
Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.
På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.
Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:
I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:
I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.
Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.
Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.
Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.
Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.
Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.
Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.
Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.
En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.
Jessica Samuelsson
Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.
Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.
Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.
Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.
Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.
När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.
Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.
Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.
På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.
Caroline Seger
Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?
Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.
I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.
Therese Sjögran
På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.
För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?
På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.
Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.
För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.
Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.
Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.
På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.
De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.
Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.
”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”
Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.
I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…
Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.
Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.
Lina Hurtig
Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.
Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.
En blogg om internationell damfotboll 