I morgon är det tre veckor kvar till Sveriges första match i OS, och personligen känner jag att febern så smått börjar stiga.
Land efter land presenterar ju sina trupper. I dag kommer två intressanta då Brasilien och USA skall meddela vilka 18 spelare vardera de satsar på. Efter att ha sett USA mot Sydafrika i lördags känner jag mig rätt säker på att Jill Ellis kommer att chansa med att ta med både Megan Rapinoe och Carli Lloyd. Även om ingen av dem i nuläget är i matchform visade övriga spelare att den offensiva kraften och kreativiteten hos dem inte räckte till. Så jag gissar att Ellis och hennes stab kommer att göra allt för att få Rapinoe och Lloyd i speldugligt skick.
Utöver att trupperna blir klara en efter en är vi ju snart framme vid de olika lagens genrep. En mycket intressant match spelas på lördag 21.00 – då möts Frankrike och Kina. Matchen är intressant dels eftersom det finns frågetecken kring statusen på det franska laget, dels för att Sverige ju möter Kina i gruppen. Och min känsla är att Kina kommer att vara riktigt bra i Rio. Absolut en medaljkandidat.
Jag är ingen spelare, men kollade ändå på Svenska Spels odds kring OS-fotbollen. Där är 6 gånger pengarna på kinesisk gruppseger, 25 gånger pengarna på guld och 5,50 gånger pengarna på medalj de tre spel jag i nuläget tycker känns mest intressanta. Men vem vet, jag kanske har en helt annan uppfattning om Kinas lag vid 23-snåret på lördag.
Kinas franske förbundskapten Bruno Bini presenterade för övrigt sin trupp i helgen. Den ser ut så här:
Målvakter: Zhao Lina och Zhang Yue.
Backar: Liu Shanshan, Xue Jiao, Gao Chen, Wu Haiyan, Li Dongna och Zhao Rong.
Mittfältare: Ren Guixin, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Zhang Rui och Yang Man.
Forwards: Ma Xiaoxu, Yang Li, Wang Shanshan, Wang Shuang och Gu Yasha.
Reserver: Han Peng, Li Ying, Lou Jiahui och Bi Xiaolin.
Samtliga de 13 spelare som var på planen när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval ingår även i OS-truppen. Det handlar om ett otroligt väldrillat lag som är otroligt snabbt på att stänga motståndarnas passningsvägar. Och som har stor bolltrygghet i offensiven.
Truppen har stora likheter med det lag som åkte ut mot USA med 1–0 i kvartsfinal i fjolårets VM. Från den startelva man ställde upp i kvartsfinalen saknas målvakten Wang Fei samt utespelarna Han Peng (reserv) och Wang Lisi i 18-mannatruppen. Fei och Lisi var båda nyckelspelare i VM, men har inte ingått i nya förbundskapten Binis planer. Stjärnmålvakten Fei bröt med landslaget i våras under dramatiska och uppmärksammade former. Läs mer om det här.
Ytterligare en OS-trupp som jag inte presenterat här på bloggen är klar. Det handlar om Nya Zeelands Football Ferns, ett lag som innehåller flera Sverigebaserade spelare. I förbundskapten Tony Readings meriterade trupp finns som väntat Rosengårds Ali Riley och Mallbackens Kirsty Yallop och Anna Green.
Backar: Ali Riley (Rosengård, Sverige), Anna Green (Malbacken, Sverige), Abby Erceg (Western New York Flash USA), Katie Bowen (FC Kansas City, USA), Ria Percival (FC Basel, Schweiz), Meikayla Moore (Cashmere Technical), Rebekah Stott (Claudelands Rovers)
Mittfältare: Kirsty Yallop (Malbacken, Sverige), Rosie White (Liverpool, England), Katie Duncan (FC Zurich, Schweiz), Betsy Hassett (Ajax, Nederländerna) och Annalie Longo (Cashmere Technical).
Forwards: Amber Hearn (USV Jena, Tyskland), Sarah Gregorius (Speranza FC Osaka-Takatsuki, Japan), Jasmine Pereira (Three Kings United) och Hannah Wilkinson (University of Tennessee, USA).
Reserver: Victoria Esson (målvakt, Ferrymead Bays), Catherine Bott (Forrest Hill Milford United AFC), Daisy Cleverley (Eastern Suburbs AFC) och Paige Satchell (Three Kings United).
I morgon, måndag 17.45 (sänds av TV12) spelar Sverige hemma på Gamla Ullevi mot Moldavien, en match vårt lag bör vinna med minst 5–0. Har jag analyserat tabellerna rätt kan vi inte 100-procentigt säkra EM-platsen i morgon. Men i praktiken är det ju redan klart.
Pia Sundhage gör lite byten jämfört med torsdagens elva. Så här startar landslaget i morgon: Hilda Carlén – Lina Nilsson, Emma Berglund, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson – Elin Rubensson, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Olivia Schough.
Tyvärr är ju motståndet så dåligt att det blir svårt att värdera olika spelares insatser. Men det finns ju en hel del intressant spelare i elvan. Framför allt blir det spännande att se vilken effekt det får på anfallsspelet att smarta Rolfö kommer in i tremannaanfallet. Det borde skapa bra uppspelsmöjligheter för Asllani och Rubensson.
Personligen hade jag helst sett att även Stina Blackstenius hade fått chansen från start istället för Schelin eller Schough. Mot köttmurar är det inte fel att matcha en fysiskt stark forward som murbräcka.
Spelskickliga Nilsson borde passa bra mot den här typen av motståndare, och vi får även in en bättre passningsfot centralt med Ericsson som mittback.
Slutligen får Hilda Carlén chansen i målet. Hon lär ju inte sättas på några större prov, förutom en och annan bakåtpassning. När jag såg henne i Piteå för ett tag sedan reagerade jag över att hennes uppspel/utsparkar hade väldigt dålig precision, de hamnade nästan hela tiden hos motståndarna. Vi får väl se om hon kan fixa den detaljen i morgon.
I övrigt i EM-kvalet har Schweiz numera säkrat sin plats i slutspelet. Det gjorde man genom 5–0-seger mot Tjeckien i förra veckan.
Ett land som också är EM-klart är Frankrike. Man vann bara med 1–0 hemma mot Grekland. Känslan det senaste halvåret är att Frankrike är tillbaka i gamla synder – alltså att laget är väldigt ineffektivt.
Kul att Frankrike verkar ha byggt upp ett bra intresse. Hela 24 835 åskådare såg den betydelselösa matchen där Eugenie Le Sommer gjorde det snygga segermål och dessutom hade två ramträffar:
Mer intressanta EM-kvalkamper från veckan var Norge–Österrike 2–2 och Skottland–Island 0–4. Kul att nya länder som Österrike flyttar fram positionerna, kul också att Island visar klass. Det är trots allt något stort med att ett så litet land kan göra så bra resultat i lagidrotter.
När det gäller uppladdning inför OS har USA mött Japan i nästan två matcher. Dagens möte bröts nämligen för oväder efter cirka 75 minuter. Då ledde USA med 2–0. Ledningsmålet var för övrigt ett solklart offsidemål av Julie Johnston. Tyvärr händer det lite för ofta att USA får den typen av mål godkände i sina hemmakamper. Tråkigt.
Det första mötet slutade 3–3. Där såg jag den första halvleken, och imponerade stort av det nya japanska laget. Deras anfallsspel var verkligen både vackert och effektivt – snabbt och vägvinnande. Exempelvis var Mana Iwabuchi:s 1–0-mål sevärt:
Noterbart från den matchen var att Japan spelade andra halvleken med decimerat manskap. När Yuki Ogimi fick sitt andra gula kort ledde man med 2–1. Man tappade segern på två målvaktstavlor. Det var för övrigt bara målvaktsinsatsen som inte imponerade på mig.
När man ser resultatet bör man ha i åtanke att USA bara hade släppt in ett mål tidigare i år. Och då har de ju bland annat mött Tyskland, England och Frankrike. Japan har verkligen redan börjat få ihop ett nytt, spännande lag. Däremot har USA brister när inte Carli Lloyd är tillgänglig. Som tur är för amerikanskorna verkar hennes rehab gå bra – i varje fall skriver hon så på sociala medier.
I övrigt har Kanada förlorat mot Brasilien med 2–0. Där gjorde Marta båda målen på Stephanie Labbé. Jag har inte sett matchen, men spontant känns Labbé istället för Erin McLeod i målet som en klar försämring för Kanada. Inte minst i luftrummet, där Labbé har haft det tufft i NWSL. Den matchen sågs för övrigt av strax under 26 500 åskådare i Kanada.
Ytterligare ett träningsresultat med OS-koppling är Australien–Nya Zeeland 2–0. Där blev Caitlin Foord tvåmålsskytt.
De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.
Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:
Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.
Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.
Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?
Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.
Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:
Sverige 3–1 7
——————————
Nederländerna 6–8 4
Schweiz 5–6 3
Norge 5–4 3
Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.
Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.
Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.
Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.
Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.
Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.
Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasakiavgick i onsdags.
Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.
Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.
Sluttabellen i Asiens OS-kval:
Australien 17–3 13
Kina 7–3 11
————————–
Japan 10–7 7
Sydkorea 6–5 5
Nordkorea 4–5 5
Vietnam 1–22 0
Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.
Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.
USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.
Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.
När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:
Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:
Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.
England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.
Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:
Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…
Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.
Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:
Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.
Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:
Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.
Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.
Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.
Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.
I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:
Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.
En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.
Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.
Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…
Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.
Jag ljög i nattens inlägg. Jag gick inte alls och la mig efter den första halvleken av USA–Irland.
Jag missade första kvarten av den andra halvleken, men när jag var redo för sängen och skulle släcka ner datorn såg jag att Jill Ellis hade bytt in Mallory Pugh. Plötsligt hittade jag en anledning till att sitta uppe ytterligare en halvtimme för att se klart matchen.
Och det blev succé för Pugh. Hon gjorde nämligen så här:
USA vann med 5–0 efter 4–0 i halvtid. Jag tror dock inte att Ellis fick riktigt det test hon hade hoppats på. Som jag skrev i det första inlägget var Irland för dåligt och naivt, vilket gjorde att USA inte testades i att möta ett lågt och tajt försvar – vilket lär vänta i OS-kvalet.
Ellis gjorde flera byten i halvtid för att få testa flera nya spelare. Spelmässigt sett var den andra halvleken riktigt dålig från båda lagen.
Nu var det här en träningsmatch, och en träningsmatch helt utan nerv. Men vad jag såg kändes ingen av de nya spelarna fullt ut redo för landslagsspel ännu. Jag var exempelvis nyfiken på hyllade mittbacken Emily Sonnett, men hon kändes slarvig i passningsspelet. Hon imponerade inte alls.
Pugh var spännande att se. Hon är kvick och har bollen som klistrad vid fötterna när hon kommer rättvänd. Kan hon lära sig att röra sig smartare utan boll blir hon otroligt svårstoppad framöver. Fast känslan är ändå att hon får följa OS på tv, och istället rikta in sig på U20-VM i år.
Den av de nya som känns mest intressant är dribblern Stephanie McCaffrey. Henne skulle jag gärna ha på bänken i OS om jag var Ellis. Det är en sådan där joker som kan komma in och förändra en matchbild.
* USA är ju inte klart för OS ännu. Deras kval börjar den 10 februari med match mot Costa Rica. Nya Zeeland är inte heller helt klart ännu, fast i praktiken kan Football Ferns packa väskorna. Ali Riley och de andra vann nämligen första kvalmatchen av två mot Papua Nya Guinea med hela 7–1. Tisdagens retur blir alltså en ren transportsträcka.
Jag har tidigare varit inne på hur orättvis fördelningen av OS-platser är. Att Oceanien har en av tolv platser i OS tillhör det mest orimliga, speciellt sedan Australien flyttade till Asien.
Nu har Nya Zeeland en bekväm resa till Rio, medan topplag från Europa och Asien kommer att missa OS. Tuffast blir nog trots allt det asiatiska kvalet där i första hand Japan, Australien, Kina och Nordkorea för upp om två platser.
* Så lite ligafotboll. I Italien tajtade det till sig rejält i tabelltoppen sedan tidigare serieledarna Mozzanica åkt på säsongens första förlust. Tabellfemman Tavagnacco vann med 2–0 och öppnade för de båda svensklagen.
Verona med Stephanie Öhrström på bänken tog nämligen chansen, vann med 3–0 mot Zaccaria och gick upp i serieledning på 25 poäng.
Fiorentina med Lisa Ek vann också sin match och är också med i guldstriden på allvar. Bakom Verona ligger nämligen numera tre lag på 23 poäng – bara ett mål skiljer tvåan Mozzanica från trean Brescia och fyran Fiorentina. Jämnt var ordet.
* I Spanien har de största rubrikerna den senaste tiden inte handlat om fotboll, utan om raggning. Elena Pavel i Sporting de Huelva har nämligen anklagat en domare för att ha stött på henne under en ligamatch. Man slutar aldrig att förvånas.
* Slutligen blev serietrean Sydney FC första laget till final i Australien. Lagets amerikanska forward Jasmyne Spencer gjorde enda målet i semifinalen mot Canberra United. Sydney till final alltså. I natt avgörs om det blir Melbourne City FC eller Brisbane Roar med svenska Sofie Persson i truppen som väntar i finalen.
Det är alltså Edmonton som gäller numera. Mycket är bättre här än i Winnipeg. Fast för egen del har det blivit ett dramatiskt förfall matmässigt.
Efter att ha ätit nyttiga frukostar bestående huvudsakligen av frukt och yoghurt som inneboende hos Melanie är det riktiga kaloribomber som gäller på hotellet här.
För att förbränna delar av alla kalorierna tog jag en promenad inne i centrum tidigare i dag. Då stötte jag på den schweiziska före detta fotbolls- och ishockeyspelaren Kathrin Lehmann. Hon berättade på utmärkt svenska att de är cirka tio schweiziska journalister här. Lehmann spelade ju ishockey för AIK i fyra säsonger och fotboll för Hammarby i två.
På ett sätt kan man mäta intresset för ett mästerskap i ett land på antalet närvarande journalister. Av de sex nationer jag hittills stött på ser den högst ovetenskapliga topplistan för antal journalister ut så här:
1) USA – många. Minst 50 – sannolikt fler än så.
2) Sverige. Drygt 30.
3) Australien. Drygt tio.
4) Schweiz. Tio.
5) Kamerun. Jag har sett fem. Kan vara någon mer.
6) Nigeria. Såg fem.
Här på Commonwealth Stadium i Edmonton känns VM-arrangemanget bättre organiserat än i Winnipeg. Presscentret är större och de har simultantolkar på presskonferenserna, vilket gör att de svenska kan hållas just på svenska.
Detta bildspel kräver JavaScript.
När jag laddade upp bilderna gjorde Ashley Lawrence 1–0 till Kanada mot Holland – ett mål som skapade glada miner hos alla svenska reportrar. Står sig det resultatet ökar Sveriges chans att gå vidare på kryss i morgon. Blir vi grupptrea räcker nämligen tre poäng och nollmålskillnad för avancemang i det här läget. Men för att vi skall bli trea gäller ju även att USA inte får förlora mot Nigeria.
För Holland är däremot inte resultatet bra. Eftersom Nya Zeeland dessutom leder med 1–0 mot Kina är Ferns numera grupptvåa. Holland är däremot sist på samma poäng och målskillnad som Kina men med förlust i inbördes möte.
Det om det. Tillbaka till livet i Edmonton. Lokaltidningen Edmonton Suns redigerare hade ingen bra dag i går. De skulle ha en sida vardera om morgondagens matcher, Schweiz–Kamerun och Sverige–Australien. Rubrikerna blev rätt, men i övrigt blev det lite misslyckat.
Det är nämligen samma text på båda sidorna, den text som handlar om Schweiz match. Däremot är det bilder på Australien till båda texterna. Nu är ju Schweiz och Sverige samma sak, så för vår del spelar det ju inte så stor roll. Det är värre för Australien och Kamerun…
Missöde i Edmonton Sun
Tidigare i dag har Tyskland och Norge som väntat vunnit sina matcher i grupp B. Det innebär att tyskorna med stor sannolikhet väntar för grupptrean i den svenska gruppen. Faktum är att skulle treorna från både grupp C och D gå vidare är det till och med 100-procentigt att D-trean får Tyskland i Ottawa den 20 juni 22.00, svensk tid.
Dagens matcher är spelade och vi kan säga grattis till Kanada, Tyskland och Norge som alla är klara för åttondelsfinal – i varje fall i praktiken. Det finns säkert teoretiska möjligheter att något av lagen missar slutspelet, men de teorierna kommer inte att slå in.
De tre nämnda lagen har nämligen alla fyra poäng och kan som sämst sluta trea i sina respektive grupper. Eftersom fyra poäng med 99,9 procents sannolikhet kommer att räcka för att bli bland de fyra bästa treorna vågar jag gratulera trion redan nu.
Den match jag har sett mest av i dag är den tidiga, alltså Norge–Tyskland i grupp B. Där var tyskorna helt överlägsna före paus och borde ha gjort minst två–tre mål. Minst. Efter paus ändrade matchen skepnad och jämnades ut. Norge skapade inte mycket, men det som skapades var farligt.
Nadine Angerer tvingades till en högklassig räddning på ett närskott från Isabell Herlovsen och så bjöd Maren Mjelde på VM:s godbit hittills när hon smekte in en frispark i krysset till 1–1. Ett otroligt vackert mål. Bättre går det inte att slå en frispark.
I samma grupp vann Thailand med 3–2 mot Elfenbenskusten. Det thailändska 3–1-målet var VM:s mest solklara offsidemål hittills. Oförklarligt att inte domartrion klarade av att se det.
I med segern har plötsligt usla Thailand ett ganska bra läge att gå vidare till åttondelsfinal. Man har faktiskt bättre chanser än Sverige i nuläget. En tredjeplats på tre poäng kan nämligen mycket väl räcka.
Thailands goda chanser att avancera får mig att återigen fundera över vilka regler Fifa använde vid lottningen av det här mästerskapet. Ni minns väl att det var en seedad grupp med Kanada och världens fem högst rankade lag. Eller, det skulle vara så.
Men i en lottningsskandal myglades Sverige bort ur den seedade gruppen till fördel för Brasilien. För resten av lottningen använde man sig av geografisk indelning, vilket gjorde det möjligt att få en supergrupp som den svenska. Det gjorde det också möjligt att de två lag som sannolikt är mästerskapets sämsta kunde hamna i samma grupp och få ganska hyfsade odds att avancera.
Är inte det en skandal?
När jag ändå är inne på tveksamheter så känns det europeiska OS-kvalet bara konstigare och konstigare. Tänk er att Sverige åker ut nu i gruppen, eller i åttondelsfinal mot Brasilien. Då har Sverige vunnit alla de OS-kvalmatcher de spelat mot europeiskt motstånd – men ändå inte lyckats kvala in. Udda.
Grupp A har blivit precis så jämn och tät som man kunde förvänta sig. Inför den sista gruppomgången är bara två saker klara – att Kanada inte kan komma sist och att Nya Zeeland inte kan vinna gruppen. I övrigt är det vidöppet.
Jag såg Kanada–Nya Zeeland högst okoncentrerat men fick uppfattningen att Kanada till slut skapade mest, men att laget ändå skall vara nöjt med poängen. Amber Hearn slog ju nämligen en straff i ribban för Nya Zeeland. Hade the Football Ferns vunnit med 1–0 skulle alla lag i gruppen ligga exakt lika inför sista omgången.
Nu blev det 0–0 ett resultat som alltså innebär att målsnåla Kanada i praktiken är klart för slutspel. Däremot har Holland, eller Nederländerna som man numera skall skriva, försatt sig i ett svårt läge. De orangeklädda är gruppens besvikelse. De vann turligt mot Nya Zeeland i premiären och i dag föll de hur rättvist som helst med 1–0 mot ett spelmässigt bättre men länge uddlöst Kina.
Trots att holländskorna har massor av starka offensiva spelare skapar man nästan ingenting. Skall Manon Melis och de andra avancera till slutspel behöver man nog ta poäng av Kanada i sista omgången. Gruppen är alltså fortfarande väldigt oviss och alla fyra lag har avancemanget i egna händer. Vinner Nya Zeeland med två måls marginal mot Kina blir Ferns tvåa i gruppen.
I morgon, kanadensisk tid, väntar utöver matcherna i Sveriges grupp två matcher i grupp C. Där bör Schweiz bjuda på målkalas mot Ecuador och Japan vinna med ett par mål mot Kamerun.
Dags för del två i min genomgång av VM:s 24 lag. Jag har kommit till de fyra första av de åtta lag jag kallar slutspelskandidater.
Vinjetten slutspelskandidater är något missvisande eftersom den ojämna lottningen har gjort att några de här nationerna kommer att få svårt att nå slutspelet medan ett par av blåbärsnationerna har ganska bra odds.
Sportsligt sett är ändå de här lagen klart bättre än de sju blåbärslag som jag presenterade i genomgångens första inlägg:
14) Nya Zeeland
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Hade det bara handlat om hjärta hade Nya Zeelands Football Ferns varit med bland guldfavoriterna – för här har vi ett lag som kämpar.
Man har en utmärkt målvakt i Erin Nayler och starka ytterbackar i Englandsfödda Ria Percival och Rosengårds USA-födda Ali Riley. Sverigebekant är förstås även Vittsjömittfältaren Kirsty Yallop.
Percival spelar i Frauen-Bundesliga, där har man även spelare som Amber Hearn (Jena) och Rebekah Stott (SC Sand). Ytterligare några spelare har provat på engelska WSL eller amerikanska NWSL de senaste åren. Sarah Gregorius har spelat i Tyskland men återfinns nu i Elfen Saitama i japanska Nadeshiko League.
Nya Zeeland har alltså många spelare med internationell rutin, man var i kvartsfinal i OS för tre år sedan och deras ungdomslandslag har fått känna på spel i F20-VM flera gånger de senaste åren. Laget är jobbigt att möta, och slår ur underläge i VM.
Lottningen är nämligen svår, men inte omöjlig. Laget har hamnat i grupp A där man i tur och ordning möter Holland, Kanada och Kina. Jag tror inte att Nya Zeeland går mål- eller poänglöst genom den gruppen – utan gissar att man har snor tredjeplatsen.
I så fall kan det blir åttondelsfinal mot segrarna i grupperna B eller C, alltså troligen Tyskland/Norge eller Japan/Schweiz – och det är för starka motståndare. Tar sig Nya Zeeland längre än åttondelsfinal är det en skräll.
15) Nigeria
Världsrankning: 33 – har som bäst varit rankat som nummer 24.
De regerande afrikanska mästarinnorna kommer till VM utan etablerade Sverigeproffs som Faith Ikidi, Sarah Michael, Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu. Det känns ju faktiskt väldigt konstigt, inte minst då flera av dem är spelare av världsklass.
Kaxige förbundskapten EdwinOkon har däremot tagit med 39-åriga division 2-spelaren Perpetua Nkwocha i sin bruttotrupp, som i övrigt mest bygger kring de nigerianska lag som haft stora framgångar vid de tre senaste F20-VM:n.
Utåt verkar för övrigt förbundskapten Okon ganska dåligt utbildad på hur man agerar för att nå framgång på den internationella scenen. Hans uttalanden efter VM-lottningen fick i alla fall mitt förtroende att rasa till botten. Okon sa:
”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”
Hoppas för Nigerias skull att nonchalansen kring motståndarscoutingen bara var snack och inte allvar. Även om Englandsproffset Asisat Oshoala är en av världens främsta talanger kommer förstås inte Okons lag att gå hela vägen i VM. Laget får tvärtom vara väldigt nöjt om de kan ta sig vidare ur gruppspelet.
Nigeria har genomgått en generationsväxling sedan de misslyckades med att kvala in till OS 2012. De har dock massor av talang och individuell skicklighet i truppen. Jag har sett och imponerats av Nigerias lag i de tre senaste F20-VM:n. Där har man kommit hem med två silver och en fjärdeplats – något som bara toppas av Tyskland. Spelarna som nått framgångarna är födda 1991–94 och utgör basen i Okons VM-trupp. En trupp som alltså har framtiden för sig.
Ursprungstipset blir dock att Nigeria kommer sist i grupp D och följaktligen åker ut direkt den här gången. Det hindrar inte att Super Falcons – som laget kallas – är en otäck första motståndare för Sverige. Laget är svårscoutat, kommer till Kanada med massor av ungdomlig entusiasm och känslan är att det kan spela en ganska oförutsägbar fotboll.
Jag skrev för övrigt ett längre inlägg om Nigeria i januari, läs det här.
16) Kina
Världsrankning: 16 – har som bäst varit rankat som nummer 5.
Jag har sett Kina i flera landskamper det senaste året, ändå kan jag bara namnge en spelare, duktiga Potsdammålvakten Wang Fei. Hon kändes som lite av en chansning när hon värvades till Frauen-Bundesliga, men har sett väldigt stabil ut under våren. Konstigt nog var Wang petad i tyska cupfinalen, något hon inte såg ut att uppskatta.
Utöver Wang är det alltså ett ungt och väldigt profillöst lag som Kina ställer upp med i sin VM-comeback. Kina var ju en stormakt inom damfotbollen på Sun Wen:s tid. Åren 1991–2007 nådde man minst kvartsfinal i alla VM-turneringar och man har spelat final i både VM och OS.
Men de senaste åtta åren har Kina tappat mark. Man missade kvalet både till VM 2011 och OS 2012. Och när man nu är tillbaka på den internationella scenen igen är man långt ifrån något favorittryck. Tvärtom vore det en framgång för det kinesiska laget om man överlevde gruppspelet.
Det innebär inte att jag tror att kinesiskorna blir någon slagpåse i grupp A. Laget har kapacitet att sno poäng mot topplag. Det senaste halvåret har man exempelvis kryssat både mot USA och Brasilien.
Det jag har sett av Kina är det ett bollskickligt och välorganiserat lag, som dock saknar en del genombrottskraft i offensiven. Jag tror helt enkelt att Kanada, Holland och Nya Zeeland har vassare lag. Men lek med tanken att värdnationen inte pallar med nerver och förväntningar i premiären mot just Kina. Då kan kinesiskorna mycket väl skaffa sig en kanonstart på turneringen. Och då kan det bli slutspel.
Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.
17) Sydkorea
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Sydkorea är ett nytt lag på VM-scenen. Nationen har gjort bra ifrån sig i många ungdomsmästerskap, men inte alls lyckats på seniornivå. När man nu får spela VM-slutspel är det fjolårets bästa spelare i engelska WSL, Ji So-Yun, som skall göra mirakel.
Ji So-Yun är en makalöst bra spelare, en av de allra bästa i världen. När hon spelade ihop med en stor mängd japanska världsmästare i Inac Kobe Leonessa var hon den lysande stjärnan. Tyvärr är inte omgivningen i Sydkoreas landslag på samma nivå som i Inac Kobe, vilket gör att Chelseastjärnan riskerar att få bära ett lite väl tungt lass på sina axlar.
Det finns mycket bolltrygghet i Sydkoreas trupp. De flesta spelarna är kvicka och passningsskickliga och laget är välorganiserat. Däremot saknas en hel del kraft, inte minst den offensiva genombrottskraften.
Laget känns även tunt i defensiven, då tänker jag exempelvis på att man riskerar att vara sårbara vid fasta situationer. Offensivt har man utöver Ji So-Yun en spelare med en intressant historia i Park Eun-Seon. Jag skrev om henne för något år sedan då konkurrentklubbarna i den koreanska ligan anklagade henne för att vara en man. Hon är en hon – och nu skall forwarden försöka visa sitt målsinne även på VM-nivå.
Sydkorea har fått en ganska gynnsam lottning. Man spelar i grupp E mot Brasilien, Costa Rica och Spanien. Där bör man trots allt ha goda möjligheter att placera sig som trea före Costa Rica. Det kan alltså bli åttondelsfinal för koreanskorna – något som vore en framgång. Längre än så lär man däremot inte avancera. Sydkorea skulle nämligen vara en drömmotståndare i åttondelsfinal för samtliga andra nationer.
USA har just besegrat Nya Zeeland med 4–0 i en match inför 35817 åskådare i St Louis i en match som sannolikt både givit svar och väckt frågor för Jill Ellis.
Anförda av duktiga målvakten Erin Nayler var The Football Ferns länge med i matchen, resultatmässigt sett. Mitt i den andra halvleken tyckte jag att nyazeelänskorna även spelmässigt hängde med bra. I det läget stod det 1–0 – vänsterbacken Meghan Klingenberg:s snygga mål från minut 13 var USA:s enda utdelning.
Men i 75:e minuten gjorde inbytta vänsterbacken Lori Chalupny 2–0 på ett sätt som på många sätt liknade Klingenbergs. Det målet öppnade dammluckorna. Strax efter nickade mittbacken Julie Johnston in 3–0 och sedan sprang inbytta, defensiva innermittfältaren Morgan Brian igenom och satte 4–0. Det kunde ha blivit ytterligare något amerikanskt mål på slutet.
Den här säsongen har det varit många frågetecken kring det amerikanska laget. Segern i Algarve cup rätade ut några, men inte alla. Fortfarande är bland annat balansen på mittfältet och vem som skall bilda forwardspar med Alex Morgan två öppna frågor.
I dag valde Ellis att balansera sitt mittfält extremt offensivt. Så länge laget orkade hålla hög och intensiv press funkade det bra. Men tio minuter in i den andra halvleken när man tappade i intensitet märktes det att man saknade bollvinnare. Då kunde Nya Zeeland hålla emot riktigt bra.
Men med några byten fick det amerikanska laget ny energi och kunde vräka in tre mål. Men som jag ser det har man inte löst frågan om mittfältsbalansen ännu. Den här balanseringen funkar säkert mot svagare motstånd, men den är sårbar mot riktigt bra motstånd.
I dag spelade Megan Rapinoe på vänsterkanten. Offensivt var hon stundtals lysande, men defensivt fuskar hon något vansinnigt. Oftast deltar ju faktiskt Rapinoe inte alls i försvarsspelet. Carli Lloyd kan spela försvarsspel, men slipper det helst. Hon vill nämligen helst ge sig i väg på långa, offensiva djupledslöpningar.
På högerkanten spelade Christen Press, som i grunden är forward. Press fuskar inte i försvarsspelet, men hon är inte heller någon utpräglad bollvinnare – utan vill helst också springa i djupled.
Kvar är Lauren Holiday – som har den mer defensiva innermittfältsrollen, men som helst spelar som tia. Även Holiday har sin största styrka i anfallsspelet, hon är lagets allra bästa passningsspelare. Men när hon får springa och täcka upp för mycket för de andra tre tappar hon offensiv kraft.
Jill Ellis får garanterat anledning att tänka mer på hur hon skall balansera sitt mittfält. Trots att de fyra målen gjordes av tre backar och en defensiv mittfältare kom nog Ellis trots allt närmare ett ordinarie forwardspar.
Alex Morgan och Amy Rodriguez funkade nämligen utmärkt ihop i den första halvleken. Framför allt Rodriguez såg riktigt het ut. Om det inte varit för lite oflyt och en storspelande Nayler hade Kansasforwarden gjort ett par mål. Gissningsvis blir det alltså Morgan och A-rod som startar på topp för USA mot Australien i VM-premiären den 8 juni.
USA:s lag såg ut så här: Hope Solo – Ali Krieger (Kelley O’Hara, 79), Johnston, Becky Sauerbrunn, Klingenberg (Chalupny, 57) – Press (Tobin Heath, 57), Holiday, Lloyd, Rapinoe (Brian, 79) – Morgan (Abby Wambach, 74) och Rodriguez (Sydney Leroux, 57).
Frankrike vann för första gången någonsin mot USA. Sifforna blev 2–0 och att döma av de rapporter (bland annat den här och den här) jag har läst så var segern helt i sin ordning.
Jag har inte sett mer än bifogat klipp, och där kan man se att svenska domaren Pernilla Larsson tyvärr är hysteriskt snäll mot amerikanskorna och skänker dem en straff. För ur den vinkel kameran står ser jag ingen som helst anledning att blåsa. Dock räddar ju Sarah Bouhaddi snyggt straffen från Abby Wambach.
På klippet kan man även ana att USA:s problem på centralt mittfält fortsätter. För Lauren Holiday visar prov på väldigt svag defensiv speluppfattning när hon skall ge understöd till Lori Chalupny vid Eugenie Le Sommer:s 1–0-mål. Vid det turliga 2–0-målet är Holiday passiv, men framför allt undrar jag där över den amerikanska backlinjens formering, där högersidan faller onödigt långt och gör det möjligt för Jessica Houara att smyga in bakom Chalupny.
Mer än så kan jag inte bidraga med från gårdagens stormatch. Tyvärr.
Ytterligare en VM-nation var i farten i går. Nya Zeeland spelade 1–1 mot Nordkorea. Om den matchen kan man läsa här.
Det är som sagt inte lätt att här hemifrån få någon bra helhetsbild av nattens möte i Kanada. Men de klipp man sett gör ju inte direkt att man känner sig positiv. Känslan är att Sveriges bästa målchans är med på det här klippet från SVT.
Det bästa klippet jag har sett såtillvida att det visar flest sekvenser kommer från Canada Soccer. Det ser du här:
På SVT-klippet säger Pia Sundhage att hon tycker att det är orutinerat att ge bort ett mål så nära halvtidsvilan. Man undrar vem av våra världsstjärnor Lotta Schelin och Nilla Fischer förbundskaptenen hugger mot. Kanske båda?
För visst lämnar Fischer ett hål i backlinjen när hon kliver fram med bollen som hon gör. Personligen tycker jag om att mittbackar går med i offensiven som Fischer gör i aktuellt fall, även om det innebär att det är hål i backlinjen när Schelin ger bort bollen. För mig är det där Lotta Schelins mål. Så lätt får man inte tappa bollen när det egna laget är på väg framåt. Tur att det händer i en vänskapsmatch och inte i ett mästerskap.
Tillbaka till Fischer. Hon ligger ju för övrigt även bakom det enda som kan anses vara nära att kallas en svensk målchans, alltså när debutanten Marija Banusic får se sitt skott täckas.
Just Fischer och Sofia Jakobsson lämnar nu den svenska truppen. Det innebär att vi får se ett nytt mittbacks- och ett nytt forwardspar i den andra matchen.
Slutligen noteras att Norge och Nya Zeeland spelade 1–1 i en landskamp i dag. Amber Hearn och Isabell Herlovsen gjorde målen i nämnd ordning.
Snart (14.00) är det avspark i Norges första VM-kvalkamp för året, borta mot Grekland. Det lär blir tre säkra poäng. Och dagens match i all ära. Det var i går som norskorna tog sin största seger den här veckan.
Då spelade nämligen huvudkonkurrenterna Holland och Belgien 1–1 i Zwolle inför 7000 åskådare. Den blivande superstjärnan Vivianne Miedema gav Holland ledningen. Det var en studsig, lurig boll hon fick, men avslutet höll makalöst hög klass. På slutet kvitterade Belgien snyggt genom lagkaptenen Aline Zeler.
Jag såg delar av matchen, och återigen imponerades jag av Miedema. Spontant kan jag inte hitta någon annan forward i världstoppen som är en bättre avslutare. Det är stora ord om en 17-åring, men 31 mål på 16 matcher i ett mittenlag i BeNe League är imponerande siffror. Åtta mål på 291 spelminuter i VM-kvalet är ännu bättre. Hon har alltså gjort mål var 36:e minut i kvalet. Sverige har gjort mål var 33:e minut, och då har vi ändå mött blåbärsnationer som Färöarna och Bosnien.
I det holländska laget startade fem damallsvenska spelare. Göteborgs nyförvärv Lieke Martens hade en jobbig dag, som slutade med tårögd sorti efter rött kort. Den första varningen såg jag inte, men den andra var oturlig, och lite hårt dömd. Skönt för Martens och Holland att man har förhållandevis lätt motstånd i den kommande matchen där Martens kommer att vara avstängd.
Bilder från matchen ser du här:
Den lilla vinnaren i kryssmatchen var Belgien, som har kvar hemmamatcher mot huvudkonkurrenterna Holland och Norge. Den stora vinnaren var alltså Norge, som nu har råd att förlora minst en match, och ändå vinna gruppen.
Jag hade faktiskt kollat kalendern dåligt, och blev lite överraskad av att det var VM-kval den här veckan. Så jag var dåligt förberedd när det plötsligt dök upp målrapporter från Schweiz bortamöte med Israel. Matchen slutade 5–0 till Schweiz som har full poäng och noll insläppta mål i kvalet. Ramona Bachmann vilade. Det gjorde inte Fabienne Humm som stod för ett äkta hattrick i den första halvleken. De två sista målen gjorde Lara Dickenmann och Ana Crnogorcevic.
I dag är jag inte överraskad, utan vet att utöver Grekland–Norge spelas även matcher som Italien–Tjeckien och Spanien–Makedonien. Den senare börjar 18.45 och är tv-sänd i Spanien. Den här länken skall enligt uppgift funka.
Det spelas även träningslandskamper i dag. Finland möter Skottland 15.00 och i natt spelar USA mot Ryssland med avspark 01.30 svensk tid. Finlands match går att se på den här länken. Och USA–Ryssland direktsänds på ussoccer.com.
* I Kina fortsätter Yongchuan cup. Kina och Nordkorea vann även sina andra matcher, vilket innebär att de möts i en direkt avgörande final på lördag. I morse svensk tid vann kinesiskorna med 3–1 mot Mexiko och nordkoreanskorna med 1–0 mot Nya Zeelands football ferns.
Jag har precis kommit hem från Göteborg och Gamla Ullevi. Föreställningen där var ju inte speciellt rafflande. Men 5–0 och tre kassaskåpssäkra poäng blev det, och de är ju poängen som är det viktigaste i tävlingsmatcher.
Jag är lite trött, och känner inte att jag orkar ge mig in på någon mer djupgående analys så här just efter midnatt. Men här är i alla fall ett långt klipp med alla målen:
Jag pratade för övrigt publiksiffror med spelare och ledare efteråt. Det var liksom svårt att gå förbi jämförelsen med den förra 5–0-matchen på Gamla Ullevi – den mot Finland. Artiklarna kring publikintresset kommer i dagens BT. Jag lär få anledning att ta upp ämnet här också framöver.
Utöver Sverige–Färöarna spelades det ett antal intressanta matcher i kväll. Mest intressant var nog Danmark–Schweiz 0–1. Den var så intressant att jag hade på den andra halvleken på datorn samtidigt som jag såg Sveriges första halvlek på Gamla Ullevi.
Schweiz mål gjordes förstås av världens nu bästa spelare, Ramona Bachmann. Hon lyckades med lite hjälp av Lara Dickenmann ta sig igenom en yta där det stod fyra eller fem danskor. Det var verkligen en prestation av högsta klass. Och av högsta betydelse. För nu har Schweiz skaffat sig ett makalöst bra läge att nå VM i Kanada. Man har mött båda huvudkonkurrenterna Island och Danmark på bortaplan – och tagit full poäng.
För EM-bronsmedaljörerna Danmark känns det redan som att fokus i resten av kvalet måste vara att se till att bli tvåa, och ta så många poäng att man blir en av de fyra tvåorna som får spela playoff. För Danmark kan inte längre vinna gruppen av egen kraft.
Margret Lara Vidarsdottir
Nämnda Island vann för övrigt med 2–1 borta mot Serbien. Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir gav isländskorna ledningen.
Även Spanien vann en hyperviktig seger i går kväll. Italien besegrades med 2–0 efter mål av Sonia Bermudez och Natalia Pablos. Därmed har spanjorskorna kopplat greppet om grupp 2. Se höjdpunkter från matchen här.
I Sveriges grupp vann Skottland vid lunchtid med 4–0 borta mot Polen. Vittsjös Jane Ross gjorde de tre första målen, vid två av dem stod Mallbackens Hayley Lauder för framspelningen. Jag såg nästan hela matchen på det polska förbundets hemsida. I halvtid tyckte jag synd om polskorna, som så långt hade varit väl så bra spelmässigt. Skillnaden så långt var Ross effektivitet. För Polen hade haft ett par bra lägen, bland annat ett ribbskott och ett friläge där bollen gick precis utanför.
Fast ju längre matchen led, desto mer påtagligt blev det att Skottland hade väldigt mycket bättre spets än Polen. Inte minst genom Ross. Men även om 4–0 kanske var lite för stora siffror så gick det till slut inte att snacka bort skotskornas seger. Den var solklar. Se höjdpunkter på den här länken.
Skottlands södra granne vann också med 4–0 på bortaplan. Höjdpunkter från Englands seger i Turkiet finns på det här klippet:
Eniola Aluko:s 1–0-mål är sevärt.
Sevärda är också ett par av Frankrikes mål. Fransyskorna vann nämligen den kniviga bortamatchen i Österrike med klara 3–1. Louisa Necib, Amandine Henry och Wendie Renard gjorde de franska målen. Carina Wenninger reducerade. Höjdpunkter finns på den här länken.
Frankrike är ihop med Finland lagen utan poängförlust i grupp 7. Finskorna vann ”bara” med 1–0 mot Kazakstan på hemmaplan. Målet stod Jitexforwarden Annica Sjölund för just före paus. Dock tre poäng, och bra läge i gruppen för minst en finsk andraplats. För det unga österrikiska laget har vägen till Kanada däremot blivit väldigt mycket snårigare efter höstens förluster mot gruppens båda övriga topplag.
Så till två träningsmatcher från andra sidan Atlanten. Först till USA. Där lyckades Nya Zeeland spela 1–1 mot USA i lagens andra möte på några dagar. Sydney Leroux gav amerikanskorna ledningen:
I minut 87 lobbsköt Hannah Wilkinson in kvitteringen. Något klipp specifikt på det målet har jag inte hittat. Men hela den andra halvleken går att se här:
Sedan till VM:s kommande värdnation Kanada. De besegrade Sydkorea med 3–0. Målen gjordes av Christine Sinclair, Brittany Timko och Adriana Leon. De går att se här:
På klippet noteras även flera högklassiga räddningar från den före detta Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod. Utöver en utmärkt målvakt är McLeod även konstnär. Se exempel på hennes tavlor på den här länken.
I den andra halvleken vaktades för övrigt Kanadas mål av Örebros målvakt Stephanie Labbé. Huruvida hon brukar göra några tavlor vet jag inte. Några mål släppte hon däremot inte in…
Tillagt i efterhand: På den här länken går det för övrigt att se de tre målen från Holland–Norge. Alla tre är fina skott. Snyggast är helt klart det från holländska supertalangen Vivianne Miedema.
Jag råkade tidigare komma åt publicera-knappen i bloggprogrammet alldeles för tidigt. Därför gissar jag att ni som prenumererar på bloggen fick utkasten till de två senaste inläggen på mejl.
De var rätt stolpiga, så jag är övertygad om att ni har större utbyte av inläggen om ni läser om dem i nuvarande skepnad…
Det här inlägget skulle egentligen bara handla om damfotbollsvärldens främsta nationer utanför EM. Men som rubriken avslöjar blir det även lite Tyskland.
För jag måste ju berömma intresset för det tyska laget. Gårdagens träningsmatch mot Skottland sågs av över en miljon tv-tittare. Och förbundet har sålt närmare 40000 biljetter till EM-genrepet mot Japan i München.
Det känns som att Sverige får svårt att locka 40000 åskådare till vårt genrep på Skarsjövallen i Ljungskile…
Därmed lämnar jag Europa. I natt spelade USA träningsmatch hemma mot Sydkorea inför 13035 åskådare på Gillette Stadium i Foxborough, Massachusetts.
Amerikanskorna vann med 4–1 och matchens behållning var Kristie Mewis leende efter att hon gjort sitt första landslagsmål någonsin. Leendet blev nog inte mindre av att hon slog till i sin hemtrakt.
Utöver Mewis hette USA:s målskyttar Lauren Cheney, Carli Lloyd och Abby Wambach. Den sistnämnda gjorde sitt mål på straff på övertid. Hon är därmed bara två mål bakom Mia Hamm i jakten på titeln som tidernas målskytt.
Det är lätt att konstatera att förbundskapten Tom Sermanni fortsätter att testa friskt. Han lät nämligen ytterligare en U20-världsmästare debutera i den här matchen, nämligen Morgan Brian.
Sermanni bytte ju friskt även i Australien, och han har nu låtit sju olika spelare göra landslagsdebut i år. Utöver Mewis och Brian handlar det om Ashlyn Harris, Christen Press, Crystal Dunn, Julie Johnston och Lindsey Horan.
Så här spelade USA mot Sydkorea: Nicole Barnhart (Hope Solo, 46) – Christie Rampone, Rachel Buehler (Ali Krieger, 70), Becky Sauerbrunn, Mewis – Heather O’Reilly, Lloyd (Yael Averbuch, 67), Cheney (Brian, 77), Tobin Heath – Sydney Leroux (Wambach, 46), Alex Morgan.
Vi stannar lite i USA. Trots nattens landskamp rullar NWSL vidare. Det är i sådana här lägen man ser bredden på lagens trupper. Dessutom är det intressant att se hur stort intresset är för lagen när de saknar sina affischnamn.
En match spelades parallellt med landskampen i natt. 4630 åskådare var på plats för att se Western New York Flash bortabesegra Washington Spirit med 2–0. Det måste man väl ändå säga var ganska lovande?
* I en annan del av världen spelade Australien och Nya Zeeland sin andra inbördes landskamp på kort tid. Den här gången slutade det 1–1. Eller ja, det slutade 5–3 till Australien efter straffläggning. Fast jag tycker ändå att 1–1 är det relevanta resultatet.
Enligt referatet på det australiska förbundets hemsida var det Nya Zeelands Football Ferns som dominerade matchbilden. Det var dock the Matildas som tog ledningen i elfte minuten genom Clare Polkinghorne. 17 minuter senare kvitterade dock Tysklandsproffset Sarah Gregorious.
Kirsty Yallop
För Nya Zeeland spelade Malmös Ali Riley hela matchen, medan Vittsjös Kirsty Yallop byttes in de sista 24 minuterna.
I torsdags möttes lagen också. Då vann Australien med 1–0 efter segermål från Michelle Heyman. Då saknade Nya Zeeland dock sina damallsvenska spelare.
* En liga jag följde hyfsat noga i fjol var den japanska, Nadeshiko League. Eftersom japanskorna inte är med i EM, och vi inte har några svenska spelare där har jag minskat ner på Japankollarna.
Men jag konstaterar att Inac Kobe Leonessa går som tåget även i årets ligaspel. Med halva serien spelad har mästarlaget nio raka segrar och målskillnaden 37–5. Dessutom leder deras amerikanska forward Beverly Goebel-Yanez skytteligan på åtta mål, ett före klubbkompisen Nahomi Kawasumi samt Belesas Mina Tanaka.
Därför var det en skräll i går när 4456 åskådare fick se Inac Kobe Leonessa tappa poäng i ligacupen. Det blev nämligen 0–0 mot Albirex Niigata.
Ligacupen spelas inledningsvis som ett gruppspel, med fem lag i varje grupp. NTV Beleza leder den ena gruppen, medan Kobes grupp nu leds av Okayama Yunogo Belle med två poängs marginal. Men Okayama och Kobe möts i nästa omgång.
Homare Sawa
Japans landslag skall för övrigt först möta Nya Zeeland på torsdag. Sedan åker de till Europa för att möta England och Tyskland. Truppen till mötet med Nya Zeeland är uttagen, och den innehåller en mängd välbekanta namn.
Minns att förbundskapten Norio Sasaki valde att vila Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando under Algarve cup i våras. Nu är alla de fem tillbaka i truppen.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Men det är inte bara supportrar som leker ihop musikvideos under OS.
Jag har tidigare inlägg länkat till USA:s landslags egen musikvideo, ”Party in the USA”.
Men USA är inte det enda laget i OS som har ägnat sin fritid till att sätta ihop musikvideos. Här är länkar till tre till:
En blogg om internationell damfotboll 